Dela sidan:

Så, varför är inhouselivet så himla bra?

Panik! I tisdags följde jag med Sophie på prisutdelningen av Näringslivets 150 Superkommunikatörer och där slog det mig att jag inte bloggat sedan någon gång före Kristus. Som tur är hade jag ett blogginlägg på lager. Här kommer det!

Jag får hel del frågor om varför Inhouse är bäst. Startar man en inhouseblogg borde man kanske räkna med att få den frågan – men fram till nu har jag haft svårt att sätta fingret på vad det är som gör inhouselivet så himla bra. För mig har hela min syn på mitt arbetsliv förändrats sedan jag slutade konsulta. Jag tyckte att det mestadels var superskoj att vara konsult, men jag har uppskattningsvis hundra gånger roligare inhouse. Varför? Det ska ni få veta… nu!

Tänker också slänga in en liten disclaimer:  Jag utgår från att alla förstår att det här är mina personliga reflektioner och ingenting som av någon bör betraktas som the ultimate truth of the year. (Inte ens av mig själv.) Jag tror också att var och en är kapabel att avgöra vilken typ av arbete som passar en bäst och att det inte finns några rätt eller fel här. Heja! Nu kör vi.

Work-life-balance…
…är så himla mycket enklare att bolla med här. Det kan vara mer specifikt för storbolagskulturen – men det sitter i väggarna att ha en sund balans mellan jobb/fritid och jag upplever att många av mina inhousekollegor har det på samma vis. Arbetsbelastningen är precis lika hög trots alla mina tidigare fördomar om ”hur slappt det är att gå över till kundsidan”, men kulturen kring hur man hanterar stress är diametralt annorlunda.

Fokus
Den här punkten går att tolka på flera olika sätt, men vi börjar så här: Jag trodde att det skulle bli långrandigt att bry sig om en enda sak och en enda typ av frågor. Alla PR-konsulter som någonsin behövt svara på vad som är det roligaste med deras jobb svarar att ”det är att man får lära sig så himla mycket om så många olika saker”. Det VAR det roligaste, men kunskapstörsten försvinner inte för att man slutar konsulta. (Särskilt där jag jobbar. Internet tar aldrig slut. Så fräckt! 100%.)

Den tiden jag inte längre lägger på att lära mig saker om hundra olika branscher samtidigt kan jag lägga på att (förhoppningsvis) bli en master of the masters inom min egen profession. Fokuset bidrar också till en skön grundtrygghet i min egen kompetens och förmåga, vilket jag tidigare saknat.

Att lägga fokus på någonting som känns rätt är också en annan sak som kommit med jobbet. Nu har jag valt att jobba med någonting jag verkligen bryr mig om och som jag tror kommer göra världen till en lite bättre plats. Det finns ingenting som dränerar ens själ mer än att jobba med någonting man verkligen inte alls känner sig engagerad i – för att det betalar ens lön.

Expertrollen
Plötsligt upplever jag en helt annan kultur av att inte alltid behöva vara VÄRLDSbäst på allt. Saknar man erfarenhet inom ett område har man två alternativ: Antingen lär man sig någonting nytt eller så plockar man in någon som redan är superduktig på saken. Och så är det med det.

Det är okej att erkänna att man faktiskt inte vet, men gärna försöker. Inhouse har man möjligheten att utmana allt – även sig själv. Att testa varenda hypotes och idé som ploppar upp, omarbeta och förfina utan att det ständiga hotet om strypta arvoden hänger över ens axel som en blöt filt. Det är härligt!

Uppföljning
Apropå test: Vad roligt det är att få genomföra projekt när man har möjligheten att ta reda på vad som faktiskt funkar och inte! Gud sitter ju i detaljerna, som de kloka säger. Och här har man full access till varenda obskyr detalj man kan tänka sig, när helst man önskar – och har ett helhetsgrepp kring både hårda data och suset i korridorerna. Det är så himla lyxigt att få följa projekt från ett helikopterperspektiv, över tid.

Man får jobba med kul byråer och konsulter
Kan varmt rekommendera att sitta på den här sidan av relationen! Det är JÄTTEKUL att beställa tjänster, bolla idéer och göra saker tillsammans med externa personer som sitter på kompetens jag saknar. Framför allt sitter det så många smarta och kreativa personer där ute som bara dundrar ut kommunikationslösningar på olika problem, bidrar med nya infallsvinklar och liksom… bryr sig. Bra konsulter är bland det bästa som finns och jag hoppas verkligen att jag tillslut blir svinbra på att förvalta allas kompetens. Jag tänker i alla fall bli det. (Och: Bra Client Directors är guld värda. Hola, Anna-Lena!)

Framtiden är vår
Jag tror att när folk börjar känna sig trygga i hur digitaliseringen påverkar alla våra sätt att marknadsföra, kommunicera och VARA kommer företagens behov av akuta kommunikationskonsulttimmar att minska man börjar anställa folk för att göra den typen av arbete på heltid. Och då kanske kommer folk börja SLÅSS om ditt jobb. Sedan lär vi ju alla bli utbytta av robotar en vacker dag, men ändå. /Mvh, Saida Andersson

0% osköna byråkarriärister
Ni vet den där personen som är beredd att kasta alla sina kollegor framför bussen, kliva över lik och plåga en gullig kattunge om dagen för att göra karriärframsteg? Alla känner en oskön byråkarriärist och det absolut bästa med den typen av människa är att de bara är intresserade av en byråkarriär.

Förtroendet
Vilket förtroende det är ändå, vetskapen om att någon litar på en så mycket att man har mandat att genomföra saker inom sitt område utan att behöva fråga fyrtio personer först.

Beslutsmandat
Här finns det risk att jag framstår som maktgalen, men vet ni vad? Jag får ta den. Gillar man att ha en åsikt och att få sin vilja genom finns en god poäng i att överväga marknadsavdelningslivet. En rådgivare är alltid en rådgivare – beslutet ligger i slutändan hos någon annan och det ÄR kul att ta action + att ha ett beslutsmandat. Jättekul, faktiskt.

Korta ledtider
Min chef sitter strax under fem Siri-kliv framför mig. (De är inte så långa.) Behöver jag få en utlåtande om vilket projekt som helst klampar jag bort dit och knackar honom på axeln.

0% pitchångest
Jag tror att den som på allvar påstår att den gillar att pitcha ljuger. Eller gillar självspäkning. Och det kan man ju gilla, såklart. Här kommer ett erkännande: Jag avskydde det. Det är så himla ångestladdat att veta att varenda ord man säger i ett möte är lite på liv eller död. Det kryper i hela mig när jag tänker på det. Hu. Som konsult kan det vara helt förödande att få ett nej på en projektpitch, där jag sitter nu tar jag det med en axelryckning och lägger min tid på någonting annat. Jag har saker att göra hela tiden, internet tar ju faktiskt aldrig slut.

Så! Det var nog det. För nu. Återkommer när jag kommit på något mer!

Plus just nu
Att jag når vårt interna nätverk från Brillos uteservering. Upprepar: Jag når vårt interna nätverk från Brillos uteservering.

Minus just nu
LinkedIn:s undermåliga annonsplattform i kombination med att de vägrar släppa upp sin API. *suckar högljutt*