ANA Inhouse Conference 2023, del 1.

”Do good shit. Don’t fuck up”.

Efter tre intensiva dagar i en mer än välkyld konferenslokal i Orlando är det dags att avlägga rapport från årets ANA Inhouse Conference.

Vi var på plats på den första konferensen 2018, men sedan dess har vi följt konferensen via skärm av förklarliga skäl (vilket, streamingteknikens förtjänster till trots, inte alls är samma sak som att sitta på plats med fullt fokus).

Men på något sätt var det lite bra att det var ett tag sedan vårt senaste fysiska besök – för det gjorde det enklare att reflektera över vad som hänt på amerikanska marknadsavdelningar de senaste åren, utöver den rena statistik som ANA presenterade. Vad man snackar om och hur man snackar om det helt enkelt. Så låt oss börja där.

Det som framförallt var intressant var att de röda trådarna som gick genom alla talare 2018 handlade mycket om kontroll, processer, system och pepp för att boosta självförtroendet hos publiken (mestadels CD:s och inhousechefer från hela USA).

I år var de återkommande talepunkterna snarare hur man bygger en kreativ kultur, skapar samarbete med interna stakeholders och ser till att externa partners fortfarande får vara med på ett hörn. Från organisation, produktion och system till kreativitet, samarbete och kultur alltså. Det gillade vi.

Totalt lyssnade vi på drygt 20 föreläsningar och seminarier, som täckte allt från optimering av martech och möjligheterna med AI till inhousing av mediaköp och nya sätt för inhousebyråer att konkurrera om talang.

Fanns det något att skriva hem om då? Jo, det tycker vi nog. Även om många case sker på en betydligt större skala så var det en hel del som kändes bekant och gick att relatera till utifrån en svensk kontext.

Här är fem spaningar som vi tar med oss tillbaka från den första och (halva) andra dagen:

1. Manulife berättade om hur man byggt upp ekosystem för att hantera media inhouse, anpassat efter företagets behov. En intressant aspekt var hur man byggt sitt business case utifrån både kostnadsbesparingar och nödvändiga investeringar, redan från start.

2. Hur vet man egentligen vilket värde en inhousebyrå skapar? De flesta söker svar i form av besparingar eller snabbare processer. För att få fram ett mer holistiskt svar skapade finansbolaget Vanguard med hjälp av en konsult en metod som ger en samlad bild av kvalitet, kostnader och effektivitet jämfört med externa partners. Vår reflektion var 1) att man skulle vilja titta närmare på metoden (det ska vi göra) och 2) att de kan vara något på spåren.

3. Frito-Lays inhousebyrå D3 avslöjade sin avancerade strategi för att bygga en byrå som konkurrerar med de bästa amerikanska byråerna både vad gäller talang och de jobb som görs: att göra saker. Och framförallt saker som man aldrig skulle kunna göra utan tillgång till den information som finns inhouse och närheten till sina kunder (som visserligen gör att man ibland går förbi gängse beslutsgångar och rakt på den som slutligen bestämmer). Allt enligt riktlinjen ”Do good shit. Don’t fuck up”.

4. Kan en inhousebyrå jobba med externa kunder? Liberty Mutuals byrå Copper Giants testar. Något för ett svenskt varumärke att ta efter?

5. TaxAct presenterade ett case för hur man flyttat hem programmatiska mediaköp. Men också ett bra sätt att hantera förändringar i sitt samarbete med externa partners genom transparens, ärlighet och tydlighet. Allt för att undvika ”överraskningar” och bibehålla värdefulla relationer även om man inte jobbar lika mycket tillsammans.