Sträck ut en hand istället för en knytnäve

Det har i dagarna skrivits många inlägg, se t ex Ingvar Näslund på Västerbottens Kuriren skriver och Karin Olsson på Expressen Kultur om hur illa public service är för alla kommersiella medieaktörer. Det är ofta de kommersiella mediehusens utmaningar att ta betalt i det nya medielandskapet ställs mot public services vilja att också följa med i förändringarna. Men ingen kan väl på allvar tro att de stora utmaningarna de privata aktörerna har enbart beror på public service? Alla vet ju att det är hela omritandet av den mediala kartan med Google och Facebook, och i viss mån Twitter och Snapchat, i spetsen som är grunden för det fundamentalt förändrade medielandskap vi har idag.

debatt_publicservice

Det är därför med glädje jag kan se en mer nyanserad ton hos Thomas Mattssons på Expressen när han skriver om att man borde ge SVT ett tydligt online-uppdrag. Jag är säkert naiv, men jag kan för mitt liv inte förstå hur någon kan tro att public service-bolagen skulle kunna göra sitt jobb utan att försöka hänga med i den digitala utvecklingen? Om de bara fortsatte med linjär tv och traditionella FM-utsändningar utan att förflytta dessa in i det digitala kanaler och egna appar skulle vi verkligen kunna börja ifrågasätta hur våra licenspengar användes. Utvecklingen är både självklar och oundviklig.

Hotet är produktutvecklingen inom annonsaffären – inte slaget om nyheterna
Det stora hotet kommer snarare från den produktutvecklingen inom annonsaffären som gör att vi med en otrolig precision och enkelhet idag kan annonsera på en mängd andra plattformar än de svenska mediehusens. Det är ju där annonspengarna hamnar idag, annonspengar mediehusen har varit och är beroende av. Och att public service också utnyttjar de möjligheter dessa plattformar erbjuder är ju också helt självklart för att få ut mesta möjliga av våra licenspengar – lika självklart som att vi just nu kan se P4 annonsera på stortavlor runt om i landet. Det känns ju rätt meningslöst att ifrågasätta och tyvärr känns det som om mediehusen ibland missar att fokusera på det verkliga hotet och istället viftar mot den mer greppbara konkurrensen – den om nyheter istället för den om annonserna.

Jag tror att public service tänker helt rätt när de försöker hitta nya vägar att samarbeta med lokala aktörer, likt BBC gör, och jag hoppas att de lokala mediehusen inte enbart betraktar detta som cynisk propaganda i eget intresse. Ju snabbare de kommersiella mediehusen kan sluta att knyta nävarna och istället öppna famnen för public service-bolagen desto snabbare tror jag vi kan rädda det som finns kvar av den så otroligt viktiga lokala och demokratibärande riktiga journalistiken. 

/ @jmjobring som lyssnar på fina Ashes av nya bekantskapen Albert af Ekenstam.

 

Mindre humor i Super Bowl – speglar vår omvärld

Super Bowl är som bekant också VM i reklamfilmer, eller i alla fall VM i att betala för reklamplats. Men just det brukar också innebära att reklamfilmerna är gjorda med omsorg, ibland tyvärr lite väl mycket omsorg så att de är flata och tråkiga. Dock kan vi använda oss av dem för att se hur trenderna blåser i branschen.

Och kikar vi på de tio som har skapat mest buzz i det digitala (både köpt och förtjänad), vilket ju bör vara ett krav på en reklamfilm idag, ser vi att humorn i år hamnar efter ”De Stora Historierna”, eller vad vi ska kalla de storslagna och tårfyllda historieberättandet, se t ex 84 Lumber som dumpen nedan kommer ifrån. Bland de tio som AdAge listar med hjälp av statistik från iSpot är väl egentligen tre humorbetonade, en med Bieber för T-Mobile, Mr Clean och Kias ”Heros Journey”. Och just den sistnämnda Kia är undantaget som bekräftar regeln eftersom Kias annons verkar ha haft stort genomslag i andra mätningar, och innehåller väldigt mycket humor och inte så mycket stora känslor, även om den har historienerven i sig.

84lumber

Men, jag dristar mig ändå att dra slutsatsen att i årets Super Bowl dominerade de stora och tunga berättelserna, gärna fylld av motgångar och hinder vi ska övervinna för att komma i mål. Och om vi vänder blicken utåt är det ju i linje med de stora penseldragen vi kan se i världen just nu – politikerna ställer till det och är opålitliga populister medan varumärkena försöker vara de goda och vänliga rösterna vi kan luta oss mot när världen är orolig omkring oss.

/ @jmjobring som inte kan motstå lite lättsam fransk pop från Le Couleur när världen ser ut som den gör.

 

Räckvidden är inte problemet

Så här i början av året summerar jag en mängd olika Facebook-sidor åt kunder, men försöker även blicka ut och se vad andra har åstadkommit under det föregående året. Och i mina ögon är trenden idag ganska tydlig – räckvidden verkar inte längre sjunka, som vi alla ropade högt om för något år sedan. I varje fall inte speciellt dramatiskt eller tydligt. Däremot kanske inspirationen och kunskapen om vilka verktyg som finns tynar mellan varven, det tror jag är ett större problem än att Facebook faktiskt skruvar i räckvidden. Vi har dessutom flera hyfsat stora andra plattformar idag som många säkert också skapar innehåll på och kanske tappar man då fokus något.

statistikexempel_orgrackvidd:gillar_fb
Exempel på hur en indexerad organisk räckvidd (kompenserad för stigande följarantal) kan se ut för 2015 (grön) och 2016 (blå), mer variation beroende på inspiration och säsong än tendens att det sjunker.

Om vi bara kan uppdatera kunskapen och faktiskt använda de verktyg som finns, på t ex Facebook, för att skapa bättre inlägg, då tror jag att vi ganska enkelt också kan motverka Facebooks eventuella skruvande i algoritmen. Vet vi att rörligt och live prioriteras, då måste vi också ta konsekvenserna av det och skapa rörligt och live. Till exempel kan fortfarande bildspel ge dig bra mycket mer räckvidd än ett inlägg med en bild än en länk. Och så mycket jobbigare att skapa är det inte idag.

Så, min uppmaning för 2017 är att börja arbeta lite mer dedikerat och lägga lite mer omsorg på inläggen, alltid tänka vilket mervärde jag skapar för min mottagare, ge dina mottagare något att prata om, sluta stirra på antalet följare utan betrakta alla som viktiga individer och ambassadörer och framförallt: var tydlig med resurser och uppföljning – det håller inte att år 2017 inte veta hur och vad du ska mäta och rapportera. Så, sluta gnäll på Facebook och fokusera energin på det du kan påverka och utvärdera det du gör, så att du ständigt har chans att förbättra dig.

/ @jmjobring som svindlar vid tanken på att mina ord just nu syns i en pockethylla nära dig.

 

Grupperna är en ny maktfaktor

Det börjar bli tydligt att vissa grupper på Facebook ”vinner”. De blir så stora att de blir självspelande i rekryteringen av nya medlemmar. Vissa grupper blir till och med så stora att administratörerna kan sälja dem till mediehus, som t ex gruppen Elfel på Facebook som ägs av facktidningen Elinstallatören sen något år tillbaka. En av de stora poängen med intressestyrda grupper är att alla är hyfsat vänliga mot varandra – de delar helt enkelt bara samma intresse och håller därför ofta borta sina åsikter om politik och omvärld utanför. Det gör innehåller relevant och ofta väldigt kärleksfullt, vilket kanske inte annars kännetecknar nätdialogen idag.

grupper_vänligheten

Det finns också grupper som är till för att stärka varandra och för att stå upp mot hatet, som t ex Hone & The Bees som är en grupp endast för tjejer, där tjejer kan prata utan inblandning av andra och där man är tydlig med att det inte ska handla om politik. En som å andra sidan på ett sätt är väldigt politisk är gruppen #jagärhär som nu har nästan 58.000 medlemmar och väl kan kännetecknas som nätaktivister – de försöker ta udden av näthatet genom att kommentera och gilla när nättrollen har ryckt ut och dissat något, jag skrev lite mer om den i min spaning inför 2017.

hone

Dessa grupper blir förstås också allt viktigare som influencer – är du skotillverkare kan det säkert snart bli aktuellt att kontakta Lonesome Runners med 14.000 otroligt löpintresserade medlemmar. Eller om du driver tryckeri kanske du ska börja fundera över att räcka ut en hand till de självpublicerande författarna i gruppen Författare på Facebook, för att nämna två grupper som jag själv vistas i med stor glädje just nu. Se skärmdumpen ovan där båda inläggen börjar med ”Lycka…”, och det är ju sammanhang som dessa som vi ofta vill att våra varumärken ska synas – relevant och omgärdat av entusiaster. Framtiden ser ljus ut för de smala men stora grupperna på Facebook.

/ @jmjobring som lyssnar på 5 fine frökner i väntan på nästa säsong.

 

 

 

 

Tre möjligheter inför 2017

Jag skrev ett liknande inlägg förra året om tre möjligheter för 2016, läs gärna det och döm själv om jag hade rätt. Men vad säger vi om 2017, vad ser jag för möjligheter där? Ja, häng med (orkar du läsa till ända slutet blir du belönad med en lista över den 16 bästa låtarna från 2016):

VI HAR LÄRT AV DE MÖRKA KRAFTERNA
Jag är en obotlig optimist, vilket förstås har varit tufft år 2016. Men jag tror vi har nått vägs ände när det gäller de mörka krafternas övertag inom digital kommunikation. Gruppen #Jagärhär är ett lysande bevis på det, se dump på deras välkomsttext nedan. Och jag tror att tusentals och åter tusentals politiska rådgivare och kommunikatörer har lärt sig massor av både Trumps framgång och Brexit. Till exempel såg vi bara häromdagen hur alltfler svenska politiska partier vågar sig på Live-formatet på Facebook. Under 2017 kommer vi att se hur de goda krafterna tar över det digitala samtalsrummet, högst troligt i samverkan med att alltfler varumärken inser kraften i att vara med och hjälpa det goda digitala umgänget. Vi lyckas kanske till och med vända diskussionen bort från plattformarnas ansvar till att handla om vårt eget ansvar.

jagarhar

KONSTEN ATT VÄLJA BORT
Vi som är kommunikationsrådgivare kommer år 2017 att behöva vässa våra argument för att få våra kunder att förstå att de måste välja bort. Att vi inte bara kan addera en ny kanal så fort den dyker upp har vi nog lärt oss. Men vi måste också våga sluta att köpa banners eller annonser bara för att vi har gjort det tidigare. Vi kanske måste våga verkligen gå all in på till exempel Linkedin under den här kampanjen och lägga tyngdpunkten på att skapa riktigt bra och intressant innehåll som bär sig själv istället för att lägga hela budgeten på att visa upp något urvattnat budskap för så många som möjligt. Räckvidd är inte alltid svaret, det är dags att se effekten också. Nä, verkligen inget nytt, men vi måste sålla hårdare än tidigare, vi måste koncentrera trupperna inför 2017, vi måste se bortom de svepande kampanjerna med mängder av spill och dyka ner på de djup där vi verkligen kan göra skillnad.

alla_2016
Ett diagram från senaste Internet och svenskarna som egentligen bara säger oss att vi måste lära oss mer om kanalerna och hur de fungerar för att verkligen få effekt i våra kampanjer.

INFLUENCER VIKTIGARE ÄN KANALER
I linje med ovan, att vi måste börja välja bort, kommer vi också äntligen att börja ifrågasätta vad som är en annonsplats. Under 2017 tror jag att vi för första gången ser hur det börjar bli mainstream även för små och medelstora aktörer att köpa plats hos influencers istället för i en viss kanal. Detta går också hand i hand med den extremt snabba utvecklingen av e-sporten – en sport där det är tydligt att influencer är viktiga. De stora förlorarna, förutom de traditionella mediehusen, är de idrottsutövare eller andra som söker sponsorer och som inte har insett att de måste bygga sina egna varumärken och bli sina egna kanaler, för att förtjäna att få ta del av sponsors- och annonspengarna. Och ja, misstag som Audi och Kakan får vi ser färre av, byråerna måste bli bättre på att hjälpa sina kunder från att hamna i sådana sitsar.

/ @jmjobring som listar årets 16 bästa låtar här.

PS. Apropå de mörka krafterna tror jag faktiskt också att de riktigt stora institutionerna, som FN och EU, kommer att behöva ta ett allt större grepp om våra digitala mänskliga rättigheter, men det händer nog inte under 2017, de är säkert fler år bort. Är du nyfiken på den tanken kan jag helt oblygt rekommendera min senaste deckare SNÖ, som kom ut precis innan jul, där det resonemanget finns lite mer utvecklat. Ds.