Dela sidan:

”Ok Google. Vem lyckas med ljudsöket?”

Enligt statistik så har nästan var femte hushåll i USA idag en aktiv högtalare i hemmet. Häromdagen släpptes Google sin assistent även på svenska och började sälja Google Home. Så nu står det en sådan i mitt kök och svarar på frågor, så gott den kan.  Det som är tydligt efter någon veckans användning är:

  • Den väljer geografiskt nära om jag frågar efter var jag kan köpa t ex ett kylskåp, den föreslår med andra ord aldrig en webbbutik. Bra för miljön, obra för e-handlarna.
  • Om jag använder uttryck som ”bästa” och ”godaste” så rankar den efter betygen från Google och släpper den geografiska rankingen. För restauranger som lever på take away gäller det alltså att börja få goda recensioner på Google, men även för den som säljer stövlar eller kylskåp spelar recensionerna på Google snart alltså roll.
  • Funktionen att lägga till saker på en inköpslista är väldigt praktisk, men själva listan är sedan en väl gömd feature i mobilappen Google Home. Kan tänka mig att ICA eller COOP skulle vilja kliva in där.
  • Barnen tycker om skämten som den levererar 😉

Här finns även en lite hint från ”Think with Google” med ett exempel på hur man  har använt ljud på ett kreativt sätt.

Vill du höra mer om mina första intryck av Google Home (och en hel del annat) kan du som bloggläsare tjuvlyssna på en ny podd som jag och en god kamrat kommer att lansera i dagarna ”Digital marknadsföring i spenaten” av Jakob & Jakob.

/ @jmjobring som ofta ber Google Home att ”spela Robyns nya album på Spotify

 

Dela sidan:

Döden, döden…

Det sägs att Astrid Lindgren inledde telefonsamtalen med sina systrar Ingegerd och Stina i telefon med orden ”döden, döden” för att ha det avklarat. Idag undrar jag om det låter likadant när chefredaktörerna för småtidningarna ringer varandra? I min gamla hemstad går nu Laholms tidning i konkurs och i min nuvarande hemstad Umeå kastade gratistidningen Umeå tidning in handduken igår.

Ingen av de här konkurserna var speciellt oväntade, men väldigt sorgligt förstås. Laholms tidning har under många år haft det tufft gentemot konkurrenten Hallandsposten, men grundproblemet är förstås färre läsare och färre annonsörer. Laholms tidning kämpade på i 87 år.

Umeå tidning höll ut i sex år, men var också en ganska knepig produkt redan från början. Det var en gratistidning som skulle konkurrera med en annan gratistidning och en väldigt stark prenumerationsbaserad lokaltidning. Mest förvånade var kanske att de höll ut så länge.

Spelar döden någon roll?
Men spelar den här döden, döden då någon roll? Ja, på flera plan. Det mest uppenbara är att bevakningen av Laholm och Umeå försvagas. Nu kanske ingen av tidningarna var kända för grävande reportage, men ingen affärsidkare eller kommunalråd skulle vilja bli uthängd av dem. Den risken är borta, även om det finns bevakning kvar på båda orterna förstås.

För affärsidkare i de båda regionerna har också en annonsplats försvunnit. Även om jag villigt erkänner att jag många gånger har ifrågasatt nyttan med de här annonsaffärerna jämfört med våra stora digitala plattformar, så har de förstås spelat roll för alla de som ändå har valt att annonsera där. De har en annonsplats mindre nu.

Den tredje är att småtidningarna alltid har varit goda plantskolor för journalister. Laholms tidning har till exempel fostrat chefredaktören Fredric Karén på Svenska Dagbladet som har gjort sådan succé där att han nu ska göra ett år i Toronto för att hjälpa ett mediehus där att bli mer digitalt. Var ska journalisterna nu starta sin bana? Och ja, vem kommer överhuvudtaget att vilja utbilda sig till journalist?

Borde Karén åkt hem?
Karén borde kanske ha åkt hem till Laholm istället för att åka till Toronto och rädda tidningar? Men inte ens Karén skulle nog ha klarat av att rädda den sjunkande skutan Laholms tidning. En annan händelse som ser ut som en tanke är att Mittmedia häromdagen till slut slutade skylla sina dåliga annonsaffärer på Facebook och Google i ett väldigt intressant inlägg på Medium. De skriver bland annat att ”Hela sanningen måste vara historien om den traditionella mediebranschens tillkortakommanden och oförmåga att förnya sin affär, i flera dimensioner.

Kort sagt är döden, döden högst närvarande i mediebranschen fortfarande även om många mediehus nu både har kommit till insikt om sin egen oförmåga att haka på konkurrenternas sätt att behandla sina kunder och att flera har fått igång sina digitala prenumerationer. Låt oss hoppas att de blir bättre på att vårda och exploatera sina urstarka varumärken, som de ju så ofta är. Jag hoppas i alla fall att vi slipper läsa fler mediedödsannonser på ett tag. Kämpa lokalmedier. Vi behöver er.

/ @jmjobring som tröstar sig med Greta Van Fleets nya album som låter ungefär som Laholm gjorde när jag bodde där.

 

 

Dela sidan:

Vilken ö vill du bo på?

Ett inlägg på LinkedIn från författaren och föreläsaren Mark Schafer fick igång mig. Jag tror det är enkelhet i liknelsen som tilltalade mig. I korthet jämför Schafer olika målgrupper som invånare på olika öar. Ska vi – vårt varumärke – ta oss i land och bli välkomnade på ön måste vi tillföra något. Vara ödmjuka, snäll och bjussiga för att inte bara betraktas som en påträngande och objuden gäst. Här är Mark Schafers lista över beteende vi måste visa upp för att vara välkomna på ön:

  • Be a friend. Fit in and belong. Be useful.
  • Respect our time, our freedom, our privacy.
  • Come alongside us and be there when we need you.
  • Show us that you share our values, even if it makes you unpopular on other islands. If we’re going to be loyal to you, you have to be loyal to us.
  • Be a great neighbor and help us even when we’re down. Especially when we’re down.
  • Create some fun experiences that show us what life is like beyond our limited view of this island.
  • Don’t just tell us you’re great and you belong here. We want to see it — here and now on this island. That is the only thing we’ll believe.
  • Never, ever, interrupt us, annoy us, or show up uninvited. That’s just rude.

Ja, egentligen självklarheter, men handen på hjärtat: Kvalar ditt varumärke in på ön? Eller om du är konsult; hjälper du verkligen dina kunder att bli goda öbor?


Just den här ön ligger i Umeälven och befolkas endast av ett falkpar, men det finns andra mer befolkade öar vi väldigt gärna vill åt.

Influencern kan släppa iland dig
Jag drar gärna liknelsen vidare från Mark Schafers resonemang. Vi kan till exempel jämföra en influencer med någon som bor på ön. Influencern kan mot betalning hjälpa oss att komma iland på ön om de verkligen tror att vi delar deras värderingar. En riktig influencer vill ju inte riskera att själv kastas ut från ön, därför kan hen inte heller riskera att släppa iland vem som helst. Men när allt stämmer kan de vara en utsträckt hand som hjälper dig in på ön. Men väl där måste du ändå förstå hur du ska uppföra dig. Du måste ständigt bevisa att du hör hemma på ön.

Som sagt. Självklarheter. Men fortfarande svåra att alltid leva upp till. Vi ses på ön. Här är länk till Mark Schafers Linkedin-inlägg igen.

/ @jmjobring som lyssnar på upptempo Elias för att hålla jämn takt med höstvindarna.

 

 

 

 

Dela sidan:

Tror Wolodarski blandar ihop korten lite…

Hyser verkligen stor respekt för Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski. Inte minst tidningens gedigna arbete med att granska hur Sverigedemokraterna och andra högerextremister agerar på de sociala medierna. Men jag tycker inte att Wolodarski ledare igår levde upp till det han själv skriver om att  ”Vi måste alla bli mycket mer medvetna om hur sociala medieplattformar fungerar och hur enkla de är att manipulera.” Här kan du läsa ledaren.

Den statistik Wolodarski visar upp kommer, enligt den skärmdump som finns i inlägget, från Crowdtangle. Jag ska vara tydlig med att jag inte har någon egen erfarenhet av det verktyget och vet ej hur pålitlig källa det är, så jag utgår endast från den statistik som syns i skärmdumpen. Och när jag försöker analysera den statistik som framgår där tycker jag att Wolodarski blandar ihop hur många människor som har nåtts och interaktioner. Det finns inget exakt likhetstecken mellan dessa båda på Facebook.

Samband finns, men inget likhetstecken
Jo, vi vet alla att interaktioner påverkar räckvidden positivt på Facebook, där har Wolodarski helt rätt. Men vi ser inget i den här statistiken om hur många individer Sverigedemokraternas inlägg nådde. Vi vet att SDs alla anhängare är väldigt aktiva på sociala medier. Därför kan vi egentligen inte dra någon slutsats om hur många som har sett SDs inlägg genom att se att de hade 3,43 miljoner interaktioner. Många interagerade absolut, men det kan vara samma individer som interagerar och ser SDs videos, det behöver inte nödvändigtvis ha inneburit att de har kommit ur ”sin egen bubbla” speciellt effektivt. Snarare tyder det kanske på motsatsen då denna statistik inte på många punkter överensstämmer med valresultatet, som Wolodarski också påpekar senare i texten.

Antal följare intressantare mått just här
Däremot kan vi se att deras antal följare har ökat procentuellt mycket. Det är i jämförelse med övriga punkter i den redovisade statistiken ett tydligare tecken på att SD når fler. Där ser vi svart på vitt att det är fler individer som har börjar gilla deras sida, om vi bortser från att det kan var en viss mängd fejkade konton. Medborgerlig samling har ökat med hela 169 %, å andra sidan från hyfsat låg nivå, och i antal handlar det enligt statistiken om drygt 10 000 nya följare. Men dock en stor ökning förstås. Vi som arbetar med detta vet att vi inte egentligen ska stirra oss blinda på hur många som följer oss eftersom vi inte har någon nytta av följare som inte är relevanta. Men om vi bortser från det kan vi ana att de har nått fler eftersom antalet följare ökade. Så där har Wolodarski en poäng.

Facebook påverkar
Jag vill verkligen inte förringa sociala medier eller Facebooks förmåga att påverka människor. Jag arbetar med rådgivning i dessa frågor, så jag vet att de är utmärkta plattformar för påverkan och kommunikation. Och jag tycker, som sagt, att DN gör ett ypperligt arbete med att kartlägga dessa. Dock är det olyckligt när penseldragen blir alltför breda och svepande och slutsatserna inte riktigt backas av den statistik som redovisas, som jag tycker att Wolodarski riskerar att göra här.

Wolodarski slutsats att ”Betydligt värre var att Facebooks system gjort det möjligt för inhemska aktörer att kraftigt blåsa upp sin storlek och i praktiken översvämma plattformen med sin propaganda. Därigenom skapas illusionen av en massrörelse.” är därför rätt tveksam om den håller. I alla fall utifrån den redovisade statistiken. Vad en massrörelse är kan man förstås diskutera, men ur statistiken vet vi, som sagt, inte hur många de faktiskt nådde ut till. Vi kan däremot se att:

– SD har varit det parti som har varit mest aktivt i sina egna kanaler med 4,71 inlägg per dag, vilket är ganska högt sett till de andra partierna.

– SDs följare har uppenbarligen varit väldigt aktiva och interagerat på inläggen.

– SD har klart flest tittare på sina videoinlägg, men de kan också har postat en större mängd videoinlägg än övriga och i så fall är det ju inte så konstigt att fler har sett deras videoinlägg än övriga partiers. Om detta vet vi inget av denna statistik, vi vet bara att SD har postat klart flest inlägg, så det är inte orimligt att de också har postat fler videoinlägg.

– Antalet följare av SD och Medborgerlig samling har ökat avsevärt under valrörelsen vilket högst troligt  innebär att fler har fått ta del av deras inlägg.

– Vi kan inte i denna statistik se hur många individer som har sett något av det SD eller något annat parti har postat.

Jag tycker som sagt mycket om DNs artikel ”Så tog högerpopulisterna över – med hjälp av SD” och massor av annan granskning runt valet, därför blir det extra olyckligt när chefredaktören inte riktigt håller sig till slutsatserna. Keep up the good work DN!

/ @jmjobring som idag lyssnar på Parcels luftiga Lightenup och laddar måndag.

 

 

Dela sidan:

Facebook helsidesannonserar i lokalpressen

Det är rätt ovanligt att stora amerikanska börsbolag annonserar i min lokaltidning Västerbottens-Kuriren. Att de dessutom köper en helsida för att berätta om något annat än att jag ska köpa deras produkt är, vad jag vet, helt unikt. Men häromdagen fanns där faktiskt en helsida från Facebook med den rätt försynta rubriken ”Tillsammans kan vi motverka falska nyheter”. En helsida med tips om hur jag ska avgöra om en nyhet är falsk eller korrekt.

Vi tar det igen: Ett stort amerikanskt börsbolag annonserar med en helsida i min lokaltidning utan att vilja sälja något. De vill förstås indirekt sälja på oss idén om att deras produkt är bra och att de verkligen anstränger sig för att göra den bra för alla. De vill förstås tvätta bort stämpeln om Facebook som bärare av falska nyheter och snedvriden påverkan på demokratiska val. Men ändå. Hur du än vänder och vrider måste vi nog tillstå att det är ett ganska ovanlig tilltag för ett vinstdrivande börsbolag.

Och ändå är Facebook ofta uthängda och utskällda i media.  Det är inte helt lätt att vara störst och först.  Bamse brukar väl säga att ”Den som är stark måste också vara snäll”. Jag tycker faktiskt att Facebook anstränger sig en hel del för att vara snälla. Sedan måste man också komma ihåg att de ständigt bryter ny mark. Ingen har gått före och gjort samma sak tidigare. Det finns ingen kompass att navigera efter. Men i min bok är Mark Zuckerberg ändå en förvånansvärt bra kapten för den stora men ibland lite skakiga skutan Facebook.

Vi lever i intressanta tider.

/ @jmjobring som idag tappar hakan av Greta Van Fleet.