Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag13.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Jakob Mjöbring

Jakob Mjöbring bloggar om den digitala utvecklingen och hur den kan göra dina affärer och ditt liv bättre. Brinner för att man ska kunna bo i norra Sverige och ändå kunna arbeta med kul utmaningar, gör just det till vardags på Punkt PR i Umeå.


Publicerad 29 November 2016

Vad kan vi lära av Stora journalistpriset?

I förra veckan samlades den svenska journalisteliten och firade varandra på Stora journalistpriset, instiftat av Bonnier. Och jag tycker att vi i PR- och reklambranschen ska ta med oss ett par saker därifrån för att bättre förstå det medieklimat vi verkar i.

Grävjobben var extremt starka
I kategorin Årets avslöjande som är guldmedaljen för undersökande journalistik var årets startfält det tyngsta i mannaminne. De nominerade var granskningen av Riksrevisionen av Dagens Nyheter, Kommunal-granskningen av Richard Aschberg på Aftonbladet samt Bosse Lindquist på SVT som rullade upp Macchiarini-affären vid Karolinska institutet. Den sistnämnde vann, men som sagt, sällan eller nästan aldrig har vi sett ett så starkt startfält. Kan givetvis vara en viss del slump, men jag tror också att det finns en strimma hopp där att (de stora) mediehusen inser att grävande journalistik är det som skiljer dem ifrån klickjägarna, som är många fler. De vågar satsa på avslöjanden och längre jobb som inte alltid är säkra på att de ger utdelning, men när de gör det så skapar de stora värden för varumärket. Det stärker också oss som ofta och gärna pratar om att vi ska bygga värderingsdrivna företag och organisationer och inte betrakta värdeord som något flum som någon drog innan middagen på firmafesten. Bygg in värderingarna i företaget och undvik att hamna i journalisternas grävskopor. Luta er inte tillbaka och tro att journalistiken inte längre har resurser att granska er, avslöjanden har förhoppningsvis även framöver ett kommersiellt värde.

vinnare-3_low
Bosse Lindquist på SVT som rullade upp Macchiarini-affären vid Karolinska institutet. Foto Magnus Bergström, CC.

Analys av big data är förnyaren
Helena Bengtsson på The Guardian som är en av världens vassaste datajournalister fick priset som Årets förnyare. Helenas arbete är till exempel att dyka in i databaser som Panama-dokumenten eller Wikileaks och försöka hitta det som är intressant i enorma mängder data. ”Jag ställer mina intervjufrågor till databaser istället för till människor”, förklarar Helena och det är ju givetvis något som vi marknadsförare och PR-strateger kan bli mycket bättre på också. Vi är förstås till vardags inte i närheten av de datamängder som Helena och hennes kollegor arbetar med, men vi kan ofta leta upp bra data att ställa frågor till för att öka våra insikter innan vi drar igång. Allt kan idag inte skickas över till plannern utan vi måste alla bli bättre på att tolka den information vi har framför oss, inte minst eftersom vi har ett alltmer diversifierat samhälle där de gamla demografiska och geografiska sanningarna inte längre gäller.

vinnare-4_low
Helena Bengtsson på The Guardian är datajournalisten som blev årets förnyare. Foto Magnus Bergström, CC.

Årets röster har egna röster
Niklas Orrenius på Dagens Nyheter vann årets röst i konkurrens med Magda Gad på Expressen och Anna Gullberg som är chefredaktör på Gefle Dagblad. Gemensamt är att de alla har egna starka röster bortom de mediehus de för tillfället befinner sig på. Niklas Orrenius har drygt 70.000 följare på Twitter, skriver böcker och syns och hörs långt bortom DN. Anna Gullberg har en egen blogg och en podd tillsammans med Daniel Nordstrand på VLT. Magda Gad har i varje fall 5.000 följare på Twitter och tvekar inte att prata om västvärldens svek i det fasansfulla kriget i Syrien, givetvis inte för att i första hand bygga sitt eget varumärke utan för att göra världen medveten om allt som sker bortom bevakningen – men hon är en tydlig och aktiv deltagare i samhällsdebatten som är långt bortom hennes uppdrag som korre på Expressen. Min poäng är att dessa journalister inte nöjer sig med de anställningar de har utan de bygger aktivt upp en egen plattform att agera utifrån – de lever sina varumärken och brinner för sitt yrke, något som både vi själva och våra kunder kan lära sig mycket av.

Tre punkter som vi som kan ta med oss in i vår arbetsvardag, tycker jag. Och jag vill, på samma sätt som jag i mitt förra inlägg ville slå ett slag för att höja kunskapsnivån om den digital utvecklingen, gärna höja medvetenheten om hur journalistikens verklighet ser ut idag. Våra uppdragsgivare har all rätt att kräva att vi har järnkoll på hur journalistiken mår likväl som hur den digitala världen utvecklas. Det är ju trots allt där mycket av vår förmåga att nå ut avgörs idag, det lär vi oss knappast på de interna galor som just nu står som spön i backen, även om det givetvis är kul att vara nominerad och tävla 😉

/ @jmjobring som givetvis lyssnar på Mattsson Helins efterlängtade återkomst av podden som sände från Stora journalistpriset.

 

Dela blogginlägget:

Mer från Jakob Mjöbring

Till bloggen >

Vad säger världens mäktigaste man om decenniet?

Mark Zuckerberg är som VD för Facebook förstås fortfarande en väldigt inflytelserik person. Han har trots allt fortfarande runt 2 miljarder dagliga användare på sin plattform. Därför är det ju...

10 Januari 2020

En automatiserad silly season

Jag skrev här på bloggen om hur min snart åttaårige son kontrollerar hela sitt fotbollsuniversum via Google. Nu har Google tagit det ett intressant steg längre. De håller inte bara koll...

5 Augusti 2019

Min son lever på Google

Min sjuårige sons fotbollsintresse exploderade efter fotbolls-VM. Han startar därför varje dag med att kolla alla resultat på hemmets iPad. Helst innan han stiger upp. Resultaten från flera av de...

26 April 2019