Dela sidan:

Silla, Anna, Air Jordan, tyskar och sniglar

Alltså… Ärligt talat. Helt sanslöst så många tankar. Intryck. Idéer.  Har fyllt hela datorn med oneliners och nu sitter jag här.  Och ska sammanfatta. Och upptäcker att jag egentligen skrev för långt redan igår. Shit. Gäller döda många älsklingar nu, om jag ska klara under 5000 tkn.

Av dagens föredrag vad det många som var bäst. Men bara en enda byrå som presen­terades med orden; ”Punches well beyond its weight.” Forsman & Bodenfors. Som fick egen slot på största scenen vid bästa tiden.  Där stod de; Silla och Anna. Och de berättade hur de jobbar, som ingen annan och får resultat, som ingen annan. Prestigelöst. Respektfullt.  ”The only boss is the task itself.” Jag kunde riktigt känna hur nät­v­erksbyrå­kraterna vred sig i GANT-skjortorna.

Silla och Anna visade några fina jobb. Vi som läser Resume har sett dem förut. Spelar ingen roll. Den lilla tjejen som kör den stora lastbilen är lika bra varje gång. Liksom jobben för Uber. Och Volvo. Och Allemansrätten. Och…

Man ska alltid vara i början på en resa, heter det. Där är de nu. På en ny resa som obesegrade mästare – på tröskeln till resten av världen. Jag önskar alla duktiga yrkesmän och kvinnor jag känner på F&B ett hjärtligt lycka till. ”We´ll see what happens”, som Anna och Silla ödmjukt avslutade.

”From athlete to creator.” Så löd rubriken på ett av morgonens första seminarium och jag tänkte förstås det handlade om typ Zlatan. Men icke. Det kom att handla om motsatsen.

Välkända, amerikanska, soccerspelaren (spelerskan?)  Abby Wambach satte dobbarna i gubbigheten och fick panelen att lägga agendan åt sidan.  Det som möjligen skulle handla om att idrottsmän är bra reklampelare, (”You need the authencity that an athlete can provide”, sa en gubbe i slips) kom att handla om att kvinnor i snitt får jobba 12 år längre än män för att tjäna samma pengar.

”It´s about demanding the ball”, sa Abby. Kan bara hålla med.

We´re soup to soap”, sa en man i grön kavaj som hette Keith Weed och är CMO på Unilever¨och talade bra.  Främst då han – som en av världens mäktigaste reklamköpare – gjorde processen kort med en del av de osundheter som dykt upp i vår industri. ”Our brands will never buy follwers”, sa han. Gott så. Om P&G och de andra hakar på kanske vi får mer resurser till ärlig, uppriktig och identifierbar reklam.

Han sa också att ”Brands with a purpose” (i hans portfölj bla Ben & Jerrys och Dove) växer 46% snabbare än jämförbara varumärken. Ljuv musik i mina öron.  När jag reste mig för att rusa till nästa föredrag hörde jag hans sista mening; ”The days of success because of superior quality is gone.”

Sparar din tid. Hoppar över min lunch.

Snubblade in sista minuterna på ett föredrag jag förstod måste varit intressant eftersom jag ser landstigningen i Normandie 1944 på duken. Inser, efter ett tag, att det handlar om att ett nytt krig är på väg. Kriget mot Amazon, Apple, Google och Facebook. De fyra stora.

Mannen som eldar massorna heter Scott Galloway och jag hör han fått publiken med sig. Han nämner att Amazon har fler ”fans” än människor som röstade i valet i USA. Att Google har 90% av all sök. Vad han säger om Facebook och Apple hör jag inte men jag kan ju tänka själv.

När tyskarna besegrats och publiken reser sig tänker jag på Standard Oil. Har för mig att amerikanska kongressen tyckte de blivit för stora någon gång i början på seklet och beslöt sig för en styckning.  Ett exempel på klok och handlingskraftig amerikansk politik som… nej just det.

Jag satt kvar i min stol. Thomas Ehrmann och Bastien Schupp på Renault intog scenen. ”Evolution on board – Incar Tech.” Det här blir spännande tänkte jag och ställde in skärpan på zoomen. Här skulle spanas. Men…

Fransmän är ju alltid fransmän. Till och med när pratar engelska, så pratar de franska. Så när Renaults framtidsguru börjar prata fattar ingen något. Synd. För jag tror han sa smarta saker.

Han hade dock en kollega på scen som var från annat land. Han kunde prata. Och han öppnade med sin del sköna franska spaningar att dagens bilar är dåliga för relationen mellan människor; När alla bilar har AC har ingen längre öppet fönster = inget snack vid rödljusen. Och när alla bilar har GPS = ingen stannar, frågar efter vägen, blir kär, gifter sig och…

Han fortsatte och etablerade (i alla fall för mig) begreppet MAYA. Most Advanced Yet Acceptable. Jag har ärligt lite svårt att koppla det till just Renault, men det flödade nu många bilder på duken med syfte att ringa in bilism och framtid. Som givetvis handlar mer om upplevelser än plåt och hästkraft. Jag lyssnade och antecknade det jag förstod. Mot slutet av föredraget hamnade vi en bit utanför boxen.  Renault funderar över om de i framtiden är mer media-kanalägare än något annat. Ska de skapa sitt eget Netflix? De tittade ut över publiken. Branschglidning heter det där, på alla tillgängliga språk.

Man tror en sån här dag inte har plats för mer – men det blev bara bättre. Strax satt jag i publiken för ett annat fullsatt föredrag: ”Transformation at speed”.  Plötsligt lät det som jag var på HiQ.

1.) Dont just think. Make stuff

2.) Move at the speed of innovation.

3.) Dont copy

4.) Think big. Start small. Scale fast.

Strax fick vi de bästa lektionerna i att kombinera nytt: (AR/VR teknik) med urgammalt : (”Jag vill vara lika cool som min idol.” I detta fall Air Jordan.) Hans i kretsarna legendariska dunk från 1988 syntes snart i varje digitalt gathörn och de som ville kunde beställa skorna med ett tryck. En (1) timme senare var de levererade.  ”Greatness in the hand of the new gene­ration”, som de själva uttryckte det.

Jag drog i mig lite syrgas, två kaffe utan vatten och var redo för ännu en timme med Ikea. Denna gång var det meningen de skulle prata ”Big Data”. Det gjordes. Men jag minns mest ännu ett exempel på modern teknik använd på bästa sätt. Ikea Toybox. Tomma Ikea-kartonger. En app som visar via AR hur de kan byggas om till borgar, bilar, båtar… Ungarna älskar det. Me too.

David Schwimmer vet du inte vem det är. Men Ross i ”Vänner” har alla en relation till. Nu satt han på scen och pratade om en kampanj han deltagit i. Inför Superbowl. Kund; Skittles. Miljonbudget för att producera en reklamfilm med en målgrupp på en (1) (uno) enda människa.  Man undrar ju… men det visade sig vara såå begåvat.

Hur ska jag nu beskriva idén? Ett försök med max 19 ord:  ”Skittles gör reklamfilmer (med Schwimmer) innanSuperbowl om en Superbowl-reklamfilm (med Schwimmer) som bara en person får se”.  Låter det corny skulle ni se effektmätningarna.

Kväll igen. Ganska sent efter sittning med Julia och Thomas på Resume samt ett gäng sköna Stockholmare som gillade sniglar. Jag scrollar programmet för morgondagen och inser jag kommer behöva välja mellan Googles exec CD Steve Vranakis eller Nikolaj Coster Waldau (den snyggelake brorsan med plåthanden i GoT).  Jag lutar åt Steve. Och ringar in en spännande dragning med Volvo. Och kanske – lite senare – en timme lämplig laddning för midsommar; ”Sex, drugs & rock n roll in advertising” med BBDO.  Läs allt om detta och mycket mer imorgon bitti.