Dela sidan:

Fuck! Rättstavat. Wraps. Purpose. 

Taxichaffisen körde upp mig, förstås. Men gör man inte upp innan så får man skylla sig efter.  Och han bjöd ett moln Gitanes som added value.  Je suis touriste.

Nu vet jag hur Oatly stavas. Och en hel del annat också. De fd reklammakarna Martin och John från Oatly department of Mind control öppnade min Cannes-Lions vecka med gasen i botten. Jävlar! Det ryckte och drog i biofåtöljerna när de två – artisterna – framförde sin havredryckshow. Wow. No Excelfil. ”Its all about trust!” sa John och publiken gjorde vågen. Jag med.

Förstod jag det rätt ville de steka marknadschefen. Hela avdelningen ska bort. ”You´re fucked!”  Från scenen fick vi höra att det är nya tider nu. Research, stats, strategier och briefer – vi kan glömma alltihop. Publiken gjorde vågen igen. Jag med. Och vad tänkte jag? Oatly är en reklambyrå som gör havremjölk.  

Younghee Lee är CMO på Samsung och fortfarande obekvämt stiff när hon ska tala för publik. Jag tänkte hon lärt sig något från förra året då hennes PPT kraschade och hon räddades av publikens välvilja strax innan hon tänkte slänga sig på svärdet. Men nu var hon på scen igen; för ett stramt föredrag om gen Z.  (Generation Z = vuxit upp i den digitala världen.) 

Lärde vi oss något? Läser du beteendevetenskap eller Resume eller är född efter 1910 så vet du redan att de unga är annorlunda. Alltid varit, innan de blir äldre. Så jag är alltid lite skeptisk till trendorakel, men så sa hon att ”storytelling is out. Now its storyliving.” Ett sätt att säga vad vi också kanske redan känner på oss: Sluta snacka. Dags för verkstad!

Så känns det, för övrigt, nästan överallt här på ”spetsen av pyramiden”. Alla ser molnen vid horisonten. Alla marknadsförare med verklighetskontakt söker sin kanal till purpose, gamla hederliga uspar som störst, bäst eller billigast står inte högt i kurs. Debatterna och föredragen bottnar i vad som sysselsätter ledningen på framåtlutade företag och man anar en oro ingen egentligen vill erkänna.  

De har wraps där nere i källaren där solens vackra strålar aldrig någonsin kommer att skina. Om hälften av The global advertising community stannar hemma på muggen nästa vecka, så vet du vad det beror på. 

Goda nyheter: Den svenska EU-kommissionen skickar medarbetare till Cannes Lions. Jag gjorde sällskap längs Croisetten med Jakob, som var så engagerad att han inte riktigt kom ihåg hur gammal han var. Bra, tänkte jag. Han är redan marinerad i allt det som är gott härnere; Kreativiteten. Kvaliteten. Komplexiteten. Om EU fattar att det är här det händer, så finns det hopp. 

The Power of What The Fuck! Så löd rubriken på föredraget jag förstås måste lyssna på. Richard Brim – på Cannes Lions Agency of the Year Adam&Eve intog scenen. Konstaterade att det globala näringslivet investerar 1.4 biljoner (eller om det var biljarder?) dollar i reklam. Och 4% blir noterat. Resten glömmer vi innan vi sett det. 

Han har en poäng. Sedan visade han 4% reklam. Och denna spalt är inte rätt forum för att rätt återge alla gåshudsmakare men säger bara Elton John + Harvey Nichols. Googla och gråt.

Sverige då? Jag vet att svenska byråer skickat in färre bidrag i år än förra året. Jag drar av det slutsatsen att vi kommer att få färre lejon i år än förra året. Och varför det är en kontroversiell åsikt kommer jag att utveckla i en separat artikel.

Servitrisen är nu 30 min sen med min Caesarsallad. Funderar på springnota, vill hinna hem och duscha innan middag med ”några svenskar, en dansk och två från England” som det kan bli här nere. Återkommer med rapport om hur det gick imorgon. 

Redaktör Jerlov har druckit upp och överväger springnota.