Därför kör Qviberg i diket, Stampen som teater och Karl Ove!

Årets största mediesnackis hittills är utan tvekan kampen om makten och över Realtid och duon Qviberg och Ager-Hanssens planer på att bli en ny stor medieaktör.
Resumés reporter Leif Holmkvists dokument om alla turer är måsteläsning.

Realtids grundare Jonas Wiwen-Nilsson har haft många år på sig att få ordning på Realtids affär och journalistik. De höga ambitionerna har inte resulterat i så mycket mer än miljonförluster. Att han ser ut att tvingas bort från sin skapelse är naturligtvis en stor personlig besvikelse för Jonas Wiwen-Nilsson. För Realtid kan det möjligen vara bra på sikt, men som Resumés dokument och annan rapportering visat så finns anledning att tvivla på om den journalistiska kompassen och kompetensen är tillräckligt vass för att skapa ”ett svenskt Bloomberg”.

Det sägs att när en idrottsstjärna blir nog rik så kommer hen (eller ja, han) för eller senare att starta en restaurang. Det är trevligt, man får något att göra och det brukar sluta med en konkurs. Motsvarigheten för finansmän/förmögna människor verkar vara att starta eller ta över medier. Det tydligaste exemplet är naturligtvis Jeff Bezos, vd och grundare för Amazon. Med IT-entreprenören Bezos vid rodret har klassiska Washington Post blivit en modern och innovativ spelare som på allvar utmanar New York Times.

Inga jämförelser med Jeff Bezos i övrigt, men svenska spelentreprenören Douglas Roos har ändå i Nyheter24 skapat en väl fungerande tabloidsajt, med en stark räckvidd. En rik gubbe som förverkligat sina mediedrömmar.

Men det går inte lika bra för alla. Realtids grundare Jonas Wiwen-Nilsson har enligt uppgift investerat 30 miljoner av familjeförmögenheten i sina försök att utmana Dagens Industri.

Nu återstår att se om radarparet Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen lyckas med sina ambitioner blir seriösa medieägare. Metro och Realtid ska ju enligt deras kaxiga uttalanden bara vara början.

Min känsla är att det journalistiska oberoendet mest är en läpparnas bekännelse. För Mats Qviberg och Ager-Hanssen är Realtid och Metro nya leksaker som de kan använda för sina olika syften och affärsintressen.

Blir medierna en megafon för det egna intresset kommer inte heller läsarna eller annonsörerna att stanna kvar. Kampen om människors tid är stenhård. Varför ska man läsa Metro när man kan läsa Aftonbladet eller DN på nätet? Möjligen för att det är bra innehåll inom en viss nisch. Hur skapar man en stark nisch? Genom bra innehåll, som på riktigt spelar roll i människors liv. Och hur gör man det – jo, genom att ta sin journalistik på allvar.

Jag hoppas att jag har fel. Metro är ett starkt varumärke, som verkat vara på rätt väg under förre chefredaktören Eric Ljunggren. Blir tidningen en leksak för Qviberg och Ager-Hanssen är det kört.

Med risk för att låta överdrivet pessimistisk: Jag tycker inte att det verkar vara särskilt sannolikt att Realtid klarar att bli ”ett svenskt Bloomberg”, oavsett vem som äger sajten. Jag vet att Christen Ager-Hanssen ser sig själv som något av en norsk version Jan Stenbeck, en fräck entreprenör som kan lyckas mot alla odds.

När Jan Stenbeck startade Metro var det en genial idé att erbjuda gratis mediekonsumtion på en ledig tid, när man åkte kollektivtrafik. I dag är Metro en tidning bland andra, distributionen och ny teknik har gjort originalidén obsolet. Och Jan Stenbecks arvingar har sålt Metro för att leta investeringar i ny teknik.

***
Här intervjuar Staffan Erfors, tillträdande chefredaktör Metro, Mats Qviberg, ägare av Metro. I intervjun konstateras bland annat att Qviberg ”lyckats bättre än Warren Buffet” med sina investeringar.

***
Verkligheten överträffar dikten – dramat om Stampen blir teater.
Jag och Honken ska givetvis ner till Göteborg på premiären.

***
Det är svårt att bedöma vinnarna på Årets Dagstidning, jag måste i ärlighetens namn säga att jag inte har särskilt bra koll på varken Nerikes Allehanda eller Västerbottens-Kuriren. Men jag blev ändå lite rörd över de båda tidningsledningarnas starka glädje över att bli Årets dagstidning respektive Årets redaktion. För att inte alla om Mittmedias glädjevrål.

Aftonbladets chefredaktör Sofia Olsson Olsén skickade för övrigt ut sitt tacktal till redaktionen, fast de inte vann, viskade en liten fågel i mitt öra.
Läs om alla vinnarna här.

Annars är jag mest imponerad av att mediehybriden och sajten KIT lyckas vinna priser på både Tidskriftsgalan och Årets Dagstidning, utan att vara varken tidskrift eller dagstidning. Grattis gänget, bra jobbat! Ironin till trots: KIT har hittat ett bra och eget uttryck för video.

***
Har vi på Resumé varit svåra att få tag på den här veckan får vi skylla på ett visst flyttkaos. Men vi känner oss redan hemma på Kungsholmen och Marieberg, detta kommer bli riktigt bra. Det är Star Wars-tema på mötesrummen, bara en sån sak. Vi har våra möten i rummet Darth Vader. Den här texten är delvis skriven i Han Solo.

***
Om du har/är barn 7-100 år: Kommande japanska biofilmen Your Name är klart sevärd. Sjuåringen gav den en solklar femma. Extremt bra animering och en smått hypnotisk handling.

***
Billions. Bättre blir inte tv-serier. Se den inte med barnen.

***
Riktigt bra av Medierna i P1 om 24 Journalistik.
Läs mer här.

***
Veckans kulturella höjdpunkt: När frun tog med mig på Internationell författarscen för ett samtal med Karl Ove (man säger inte Knausgård i kultureliten). Han var imponerande, Karl Ove.

***
Amelia, trean blir ännu bättre än tvåan.

***
Nu är listan på Näringslivets 150 Superkommunikatörer klar. Stort tack till juryn som tagit sig tid att jobba med detta. Hoppas att vi ses den 16 maj på Fotografiska.

***
Bonniers News annonsdirektör Alexander Lydecker skrev i veckan en intressant debattartikel om vikten av medier som tar ansvar för sina publiceringar.
Läs den här.

Den som har läst den här artikeln inser hur rätt Alexander Lydecker har.

Det är faktiskt helt sjukt hur människor kan vara så påtagligt stolta över att trakassera journalister. De borde skämmas.

***
Inte krönika utan ett podcasttips: New York Times the Daily är fantastiskt bra. Ett bra exempel på en mer producerad och redigerad podcast. Ge den en chans, Niclas Green!

***
Anmälningarna till mediekonferensen Nordic Media Insights tickar in i en strid ström. Anmäl dig du med om du vill säkra en plats.

***
Expressen eller Aftonbladet? Gösta Ekman hade svårt att bestämma sig.
Läs Klas Gustafssons fina biografi om Gösta Ekman. Min stilikon har gått ur tiden. Vila i frid.

***
Helgens läsning på Resumé: På grund av de misstänkta terrordåden i Stockholm ställer vi in helgens intervjuer.