Dela sidan:

Martin Timell, #metoo och Sveriges bästa marknadschefer

Den senaste veckan har präglats av genomslaget av #metoo-kampanjen. Alla berättelser från världen över bildar ett oerhört starkt mönster. Ett mönster av mäns sexism, aggressioner och övergrepp mot kvinnor (även om män också finns bland offren).

Det som fick dammluckorna att brista är New York Times publicering om Hollywoodmogulen Harvey Weinsteins många och dokumenterade övergrepp.

Läs om New York Times granskning här.

Efter publiceringen startade hashtagen #metoo av skådespelerskan Alyssa Milano, men faktum är att hahstagen redan fanns, med samma innehåll. Nu fick den dock fart igen.

Läs mer här.

Kraften som uppstår när miljontals människor berättar samma historia ur sitt eget perspektiv i sociala medier är enorm. Bara i Sverige kommer det fram tusentals vittnesmål om allt från olämpligt beteende till påstådda grova sexualbrott.

En del av vittnesmålen handlar om personer som har framträdande positioner i medievärlden, alltså den värld som Resumé bevakar som branschtidning.

Många har hört av sig till oss och undrat varför inte vi och andra etablerade medier direkt har avslöjat namnen på de utpekade förövarna.

Resumé skrev i veckan en text om hur medierna resonerar. Läs den här.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson förklarar hur han tänker här.

Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén argumenterar för sin hållning här.

Mycket av debatten har handlat om att medierna använder olika måttstockar och moral beroende på vem som är huvudperson. Varför hängs Anders Borg ut för att visat snoppen på en fest, medan en Aftonbladet-medarbetare anonymiseras, trots att han anklagas för våldtäkt?

Svaret på den typen av frågor handlar om ansvarigt utgivarskap. Det innebär att de etablerade traditionella medierna och följer de pressetiska reglerna. Läs om reglerna här.

Det innebär att det vi publicerar ska vara sant och relevant för våra läsare. Vi ska beakta eventuell publicitetsskada när vi publicerar. Det gäller både de direkt berörda och vederbörandes familj. Vi ska beakta vilken position den omskrivne har i samhället. Man kan vara ”tuffare” mot en person med stor makt och stark offentlig ställning i samhället.

Vi ska ha en tydlig uppfattning om att det vi skriver är sant, det räcker inte att känna i magen att det ”nog är sant”. Man måste ha på fötterna för att publicera uppgifter som utmålar andra människor som klandervärda.
Om en person har prövats av rättsliga instanser för en anklagelse, men friats är det svårt att göra en namnpublicering om inte nya avgörande pusselbitar framkommer. Allmänintresset hos läsekretsen måste vara starkare än den publicitetsskada som riskerar att uppstå.

Varje enskild ansvarig utgivare gör sin bedömning utifrån det journalistiska material och research hon eller han har att tillgå vid varje given tidpunkt. Pressetik är ingen exakt vetenskap, praxis gällande till exempel namnpubliceringar kan variera från tid till annan. Olika utgivare kan fatta olika beslut baserat på samma grundmaterial.

Sociala medier har ingen ansvarig utgivare, men privatpersoner som sprider felaktiga och kränkande uppgifter på nätet kan lagföras. Ett exempel är det så kallade ”Instagrammålet” från Göteborg 2013.

Det som har händer nu är att de gamla medierna och nya sociala kanalerna krockar. Det tycks hos många finnas en besvikelse över att de etablerade medierna inte i högre utsträckning har ”hängt ut” de personer som enligt #metoo-vittnesmålen burit sig illa mot kvinnor.

Journalisten Lisa Bjurwald skriver om de mekanismer som verkar finnas kraven på uthängning av namn.

Niklas Ekdal är inne på ett liknande spår i Dagens Nyheter.

Skillnaden är tydlig på hatsajterna, som gjort flera namnpubliceringar av kända personer baserat på vad som kommit fram i sociala medier. I all sin tragik är det ironiskt att hatsajternas skribenter och redaktörer lever i tron att de är ”sanningssägare”, medan de i själva verket ofta bara för grova okontrollerade uppgifter vidare utan källkontroll. Och sedan attackerar man de medier som faktiskt tar ansvar som oansvariga.

Samtidigt: Att vi har det så här är demokratins pris, det är och ska vara tillåtet att driva olika ståndpunkter och åsikter. Även sådana åsikter som vi i ”pk-media” tycker är korkade och naiva.

Jag är tycker att #metoo-kampanjen är fantastisk. Den har fått mig och många andra människor att reflektera över sitt eget och andras beteenden. Kampanjen har också satt många stenar i rullning, vi får se vad som kommer fram och vilka konsekvenserna blir i slutändan.

Medierna har också i flera fall satt in stora resurser för att granska en del av de uppgifter som kommit fram i #metoo-kampanjen. Den utpekade Aftonbladet-medarbetaren har tagit/beordrats en timeout och främst Expressen har påbörjat en granskning av TV4-medarbetaren som figurerat i #metoo-flödet.

Personer som gjort sig skyldiga till övergrepp ska anmälas och lagföras. Medierna ska skriva om hur kända personer missbrukar sin makt eller begår sexuella övergrepp. Ibland är det rätt namnpublicera, ibland är det fel. Det avgörs i fall till fall, enligt de principer jag redogjort för ovan.

Det finns just nu upphetsad stämning på sociala medier, nästan ett slags ”folkets domstol” där man snabbt och oresonligt vill döma personer som pekas ut som klandervärda. När de etablerade medierna inte agerar tillräckligt snabbt och hårt anas konspirationsteorier. De ruttna äggen ska knäckas, svinen ska inte komma undan, ”låt rensningen börja” som någon skrev.

Jag tycker att det finns en tendens hos många debattörer, i flera fall kända och erfarna personer, att sprida grova anklagelser vidare, trots att man rimligen inte alls vet sanningshalten i det som skrivs. Den annars ofta starka källkritiken mot vad mediernas skriver är plötsligt som bortblåst.
Det är svårt att inte misstänka att en del debattörer har ett personligt intresse att sprida negativ publicitet kring vissa individer.

Resumé har hittills valt att inte namnpublicera den Aftonbladetjournalist som utpekas som våldtäktsman på sociala medier. Han har varit anmäld för våldtäkt, de rättsliga instanserna kunde inte styrka att brott har begåtts. Det underlag som jag har till mitt förfogande just nu är inte tillräckligt starkt för en namnpublicering, givet hans ställning och allmänintresset.

Läget för den utpekade TV4-stjärnan är annorlunda, vi kommer framöver att skriva ut hans namn, Martin Timell.

Han har sedan lång tid tillbaka en stark position, i princip som arbetsgivare i tv-branschen, som Resumé bevakar ingående. De uppgifter som kommit fram om honom i medierna, främst i Expressen, är graverande.

Läs mer härhär och här.

Resumé har också flera egna källor som bekräftar den bild som har kommit fram i Expressen. Tv- och produktionsbolagsbranschen bemannas av unga personer och många praktikanter, som hoppas på att få vara kvar och få jobb. De befinner sig i en stark beroendeställning till producenter och starka programledare, som Martin Timell.

Som bransch- och mediegranskande tidning har vi i uppdrag att fästa uppmärksamheten på missförhållanden och hur dess ledande företrädande agerar.

TV4:s ledning har nu stängt av Martin Timell för att reda ut de allvarliga anklagelser som riktas mot honom. Äntligen Hemma omsätter många miljoner kronor i reklampengar, frågan är om programmet sponsorer och publiken kommer att kunna acceptera att Martin Timell fortsätter leda programmet. Att i det här fallet inte vara tydlig med att det hela handlar om Martin Timell vore orimligt, givet den information vi besitter.

***

Resumés intervju med Filters chefredaktör Mattias Göransson väckte i veckan en intressant debatt mellan honom om Dagens Nyheters försvarsreporter Mikael Holmström.

Läser intervjun här.

Läs Mikael Holmströms genmäle här.

Läs Mattias Göranssons svar här.

Mikael Holmströms slutreplik hittar du här.

Något säger mig att sista ordet inte är sagt i det här fallet.

***
Mediebyråernas sätt att arbeta och ta betalt har varit under omvandling de senaste åren. Men nu verkar det gå riktigt bra. Läs en analys på Resumé Insikt.

Väl inne på Resumé Insikt finns också en kartläggning av hur de olika mediebyråerna går ekonomiskt.

Läs den här.

***

Resumés mediebloggare Unn Edberg resonerar här intressant om mediernas jakt på nya intäkter:

***

I går kväll hyllade Resumé Sveriges bästa marknadschefer på en stor gala på Berns i centrala Stockholm. Du som inte var där missade en otroligt trevlig kväll. Den här listan på Sveriges bästa marknadschefer är en lista över kommunikationsproffs som har knäckt koden.

De har med hårt arbete hittat metoder och lösningar som fungerar. Vissa har analyserat kundernas beteenden och upplevda problem och skapat helt nya erbjudanden. En annan har börjat hyra ut produkter som alltid har varit till salu tidigare. En har med big data sett en trend som inom kort kommer förändra förutsättningarna för hela marknaden. Någon tycker sig få bäst effekt med bilagor i papper. En annan fick nära kontakt med sina kunder tack vare poddprofilerna Alex och Sigge.
Resumés uppgift är att lägga pusslet med marknadschefernas största utmaningar – om och om igen. På det sättet vill vi hjälpa alla er som brottas med linkande utmaningar i ert arbete att hitta nya kreativa och fungerande lösningar.
Ett stort tack till alla vinnarna som tagit sig tid att dela med sig av sina insikter.

Stort grattis till Lina Söderqvist på Åhléns, som är Sveriges bästa marknadschef.

Se en film från galan Sveriges bästa marknadschefer här:

***

Helgens läsning på Resumé: I #helgintervjun möter du Mikael Owilli, ena halvan av contentbyrån Borg & Owilli. Som vanligt kan du läsa intervjun redan från 20.00 i kväll fredag. På vilodagen #karriärsöndag har vi träffat Bella Goldman, ny kommunikationsdirektör på Lidl.

***
Trevlig helg!