Dela sidan:

Aftonbladets kris, Staffan Heimerson och Tom Alandhs tacktal

Aftonbladets chefredaktör, ansvariga utgivare och vd Sofia Olsson Olsén befinner sig i blåsväder. Resumé avslöjade i onsdags spelet bakom att det så kallade Dokumentet 2.0 stoppas.

Tanken med Dokumentet 2.0 var bra. Eftersom Aftonbladet och ägaren Schibsted drabbats av flera fall där medarbetare pekats ut som förövare måste frågan hanteras.
För ett ledande mediehus som Schibsted är öppenhet och transparens centralt för den egna trovärdigheten. Genom att göra en egen rapport om kulturen på arbetsplatsen visar att man att tar de fall där kvinnor trakasserats på allvar.
Men Sofia Olsson Olsén och Aftonbladets ledning verkar närmast ha tappat kontrollen över situationen på tidningen när de försökt genomföra den här idén.
Turerna om och hur Dokumentet 2.0 skulle publiceras har varit motstridiga. Först uppfattade många på Aftonbladet att publishern lovat att Dokumentet 2.0 med de anonyma källorna skulle publiceras i Aftonbladet. När hon sedan får materialet skjuts publiceringen upp, hon ser problem med en publicering ur ett utgivarhänseende, eftersom hon är både utgivare och arbetsgivare. Och hon vill ha en källförteckning i ett förslutet kuvert som ska läggas i ett kassaskåp. Förslaget skapar ilska och besvikelse på redaktionen.
De som kommer i kläm i de ovärdiga turerna är de kvinnor som – på direkt uppmaning från sina chefer – vittnat om hur de behandlats illa.
De fem kvinnor som fått i uppdrag att sammanställa Dokumentet 2.0 har även de hamnat i svår sits när publishern tydligt säger att initiativtagarna har ansvar för innehållet och distributionen av Dokumentet 2.0, medan hon ansvarar för en eventuell publicering i Aftonbladet.
Ett problem har också varit att det har rått delade meningar om Dokumentet 2.0 är ett initiativ från redaktionen eller från ledningen. Resumé har under veckan avslöjat att beslutet om att göra Dokumentet 2.0 fattades under ett extrainsatt ledningsgruppsmöte och de fem personer som är redaktörer för projektet fick frågan om att leda arbetet av sina chefer. Nu i efterhand har också Aftonbladets ledning varit tydliga med att initiativet kom just från ledningen.

I ett stort reportage i tidningen Journalisten sa kulturchefen Åsa Linderborg: ”Vi är väldigt transparenta när vi tillsätter ett kvinnodokument. Det tror jag alla tidningshus skulle behöva göra.” Ambitionen med att kvinnodokumentet skulle bli transparent har kraschlandat.
Sofia Olsson Olsén skrev i ett internt mail i onsdags att Dokumentet 2.0 inte kan publiceras i Aftonbladet i sin nuvarande form. Anledning var just hennes dubbla roller som både ansvarig utgivare och arbetsgivare. Därför skulle ”berättelserna” användas till ett ”journalistiskt dokument” med citat från berättelserna, men där fokus ska ligga på strukturerna.
När publishern meddelade sitt beslut via mail fick hon direkt flera tuffa svar i mailkorgen:
”Med ditt mejl blir det obegripliga begripligt: Det var ljug”, skriver en medarbetare.
”Vad jag, bland annat, läser är att ni alltså ljög, allihop, när Dokumentet 2.0 presenterades som ett eget initiativ från de fem kvinnor som frontat det. Jag läser att det istället var ett beställningsjobb från ”högre ort”, från dig och några chefer. Hur tänkte ni när ni snickrade ihop den, i sammanhanget så viktiga, osanningen?” skriver en annan person.
Under torsdag eftermiddag kom så beskedet att Dokumentet 2.0 läggs ner. I ett mail till Aftonbladets redaktion förklarar redaktörerna varför de hoppade av projektet. Läs hela mailet här.
Det är uppenbart att Sofia Olsson Olsén och Aftonbladets ledning inte har redaktionen med sig just nu.
Så här skriver en manlig reporter i redaktionsmailen:
”Jag hoppas fortfarande, för takets skull, för de 80 kvinnornas skull, för er skull och för Aftonbladets skull, att de här berättelserna kommer ut.
För då visar vi vilken som är Sveriges bästa redaktion att jobba på, en tidning som tar tag i svåra problem och agerar trots att det får oss att må dåligt.
Tills dess kommer vår högsta ledning att få leva med känslan av att Aftonbladet 2017 inte var mer än en liten lort. ”
Aftonbladet ägs av norska börsnoterade koncernen Schibsted. När ett bolag är noterat krävs att all väsentlig information om bolaget och dess verksamheter kommuniceras offentligt. Vad jag har sett har Aftonbladet eller Schibsted inte knapps alls kommunicerat offentligt om vad sker på tidningen. Allt har kommit fram via läckta vittnesmål eller mail.
Det är uppenbart att både ledningen och gruppen som satts att sköta Dokumentet 2.0 har räknat med att mailen skulle läcka och publiceras i till exempel Resumé.
Aftonbladets ledning har hamnat i reaktiv position. Man reagerar på sina interna kriser och kommer med kortsiktiga lösningar som gör att man gång på gång köper sig några dagars betänketid.
Det är ingen hållbar strategi.
Som Resumé avslöjat har missnöjet med Sofia Olsson Olséns ledarskap nått Schibsteds Sverigechef Raoul Grünthal.
Aftonbladet behöver nu reda ut sina kriser och gå vidare. Fakta är att huvudkonkurrenten Expressen är närmare marknadsledaren Aftonbladet än på mycket länge. Min uppfattning är att Expressen under en period har gjort mer relevant journalistik än Aftonbladet, både i papper och på nätet.
I mailet som Dokumentets redaktörer skrev riktar man skarp kritik mot att den egna tidningen är så svag på att göra journalistik riktad mot kvinnor. Gruppen ställer sig till och med frågade till varför kvinnor alls läser Aftonbladet, det finns ju inget material i tidningen som är riktat mot dem:
”Statistik som vi har tagit fram visar att Aftonbladet är sämst på att göra journalistik om kvinnor. Och när kvinnor finns med i tidningen, är det antingen som kropp eller offer. För oss är det gåtfullt att så många kvinnor ändå väljer att läsa Aftonbladet, när det finns så lite som specifikt riktar sig till dem/oss.”
Som av en händelse bloggade Expressens chefredaktör Thomas Mattsson igår torsdag om att Expressen når 54 procent kvinnor mobilt. Aftonbladet ligger på 49 procent.
Läs Thomas Mattssons blogginlägg här.

I det läge Aftonbladet befinner sig i nu går det inte fastna i någon slags handlingsförlamning. För att ta en sportmetafor: Aftonbladets lag måste sluta bråka med varandra och fokusera på att spela bra. Spelar man bra vinner man matcher. Vinner man matcher vinner man serien. Som det är nu förlorar man matcher. Allt internt tjafs gör att man inte verka ta sin närmaste konkurrent på allvar. Att tränaren möjligen har ”tappat omklädningsrummet” är illavarslande.
Flera svenska medieföretag har tvingats att hantera interna problem sedan #Metoo-rörelsen fått fäste i Sverige.
TV4 och Aftonbladet drabbades ungefär samtidigt av utpekanden medarbetare. TV4 tillsatte en intern utredning, köpte ut Martin Timell och lade ner Äntligen hemma. Man har också skapat handlingsplaner och rutiner som ska förhindra att liknande situationer uppstår igen. Vd Casten Almqvist har ställt upp för intervjuer med alla medier som vill. Casten Almqvist utsattes får hårt tryck att sparka de chefer som borde ha sett till att Martin Timells trakasserier stoppades men fattade beslut att ta striden för dem. Nu har TV4 i någon mening gått vidare och är ett företag som sysslar med att producera och sända tv igen.
När en chef på Schibsted anklagades för trakasserier i DN tvingades mannen till en timeout och utreddes internt. En kort tid därefter valde mannen i samråd med arbetsgivaren att avsluta sin anställning.
Aftonbladet verkar inte ha kommit särskilt långt i sin process. Reportern och kolumnisten Fredrik Virtanen är föremål för en internutredning. Enligt vad Resumé erfar utreds även en person till. Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson tillkännagav den 29 oktober att Fredrik Virtanen inte kommer att skriva mer för Aftonbladets ledarsida.
Sofia Olsson Olsén tillsatte utredningen den 18 oktober, det har nu gått 49 dagar. Jag bedömer det som rimligt att det är tillräckligt lång tid för att klara göra utredningen klar.
Fatta beslut om vad ska hända med de medarbetare som är under utredning eller har timeout. Offentliggör utredningens slutsatser offentligt. Förklara planen framåt, var tillgänglig för alla frågor från interna medarbetare och externa medier.
Resumé har under hela veckan upprepade gånger sökt Sofia Olsson Olsén för att få hennes syn på läget, utan att få något svar.
Att ett ledande medieföretag själva inte kommunicerar tydligt om sitt läge när det blåser snålt är uppseendeväckande. Det är ju exakt det man kräver av andra.
För att kunna leda en redaktion måste man ha förtroende, det är avgörande. Just nu verkar det som om det interna förtroendet för Sofia Olsson Olsén och Aftonbladets ledning sviktar.
***
Resumé har i veckan publicerat två Sveriges mest lästa och diskuterade texter. Båda handlade om efterspelet till #Metoo-rörelsen.
Det är uppenbart att samhällets offentliga värderingar om mäns och kvinnors lika värde och hur kvinnor faktiskt har behandlats i verkligheten inte har stämt.
Vi – och särskilt då vi män – har på något mirakulöst sätt inbillat oss att världen nog är ganska rättvis ändå 2017, att vi har kommit rätt långt i Sverige och mediebranschen med jämställdhet. De vittnesmål och som har kommit fram i spåren av #Metoo-rörelsen har verkligen fått oss att behöva korrigera den missuppfattningen.
Den här förändringen, mot ett på riktigt mer jämställt samhälle, har behövt en tändande gnista för att få fart. Metoo-rörelsen är just den gnistan. Jag är övertygad om att det som kommit fram kommer att göra våra arbetsplatser och liv mer jämlika och rättvisa. Och det kommer att komma fler fall.
Jag tror egentligen inte att mediebranschen är värre utsatt än någon annan bransch, men det har just i vår värd kommit fram många skakande vittnesmål. Människor som jobbar med kommunikation är ofta skickliga på att sätta ord på sina upplevelser. Vi har också makt att publicera det vi kommer fram till för miljoner människor. I kombination med den underliggande attitydförändringen i samhället blir den sammanlagda effekten oerhört kraftfull.
Resumé bad för några veckor sedan Jennifer Wegerup, före detta sportjournalist på Aftonbladet, att skriva hur hon uppfattat sina år kvällspressen. Tanken var att gå vidare från alla lösa vittnesmål och skriva ett reportage som visade hur det var att arbeta som kvinna i en mansdominerad värld. Texten skulle visa vad som egentligen menas när man säger att ”det handlar om att bryta strukturer, inte om namn”.
Jennifer Wegerup funderade ett tag men bestämde sig sedan för att ta sig an uppgiften. Nu gällde det bara att hitta tid skriva också, först skulle hon bevaka VM-playoffmatcherna mellan Sverige och Italien för italiensk tv. När matcherna var slut och Sverige vunnit satte sig Jennifer Wegerup ner och skrev ner sin otroligt starka och modiga historia.
Samma dag som magasinet skulle skickas för tryck till kom den allra sista versionen av texten. De fina tecknade illustrationerna gjorde serietecknaren Mats Jonsson, som för övrigt gick i samma klass på Jennifer Wegerup på Journalisthögskolan i Sundsvall i början av 90-talet
Jag kände snabbt att den här texten var för stark och viktig för att bara ha i magasinet. Därför valde vi att även publicera den öppet på Resumés nyhetssajt, läs den här om du ännu inte gjort det.
Texten har nu lästs av hundratusentals människor. Resumé och Jennifer Wegerup har fått tusentals reaktioner. Mängder av andra medier har intervjuat Jennifer Wegerup och spridit hennes starka berättelse vidare. I skrivande stund har texten delats över 19 000 gånger bara på Facebook.
En av de bästa reaktionerna på texten kom från Erik Helmersson, ledarskribent på Dagens Nyheter.
Läs mer här.
***
Fotbollspodden Tutto Balutto:s Gusten Dahlin och Thomas Wilbacher intervjuer Jennifer Wegerup i det senaste avsnittet. Även där berättar hon mycket gripande om hur åren på Expressen och Aftonbladet var.
Lyssna här.

***
Resumé anordnade i torsdags en dag om ljudkommunikation. Det var fullsatt och mycket lärorikt. Ni som inte gick missade verkligen något bra. Men det kommer fler chanser, håll utkik under fliken event på Resumés sajt.
***
Resumé har kommit ut med årets näst sista magasin, läs om innehållet här.

***
Den andra Resumétexten som dominerat den offentliga debatten är givetvis reportern Thomas Nilssons intervju med Aftonbladet-legendaren Staffan Heimerson. Ni kan säkert historien, Heimerson skrev en krönika som inte riktigt tog Metoo-rörelsen på allvar (minst sagt). När han sedan i vår intervju försökte förklara sig blev allt bara värre. Och Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén tog sin Mats ur skolan.
Läs Staffan Heimersons text här.

Läs Resumés intervju med Staffan Heimerson här.
Jag tycker att historien är sorglig. Att försöka blåsa upp den till en stor principfråga känns lite överdrivet. Visst, det är givetvis viktigt att inte tysta obekväma röster i samhället, men det här handlar ju inte om det.
Staffan Heimerson är en provokatör. Han gör det jobb som krönikörer på kvällstidningarna alltid har gjort, man väljer att tycka annorlunda och provocerande i den fråga som står högst på den allmänna dagordningen. Han är en retsticka, han säger provocerande grejer för att få fram en reaktion. Det är det äldsta tricket som finns.
Jag har tidigare hört Staffan Heimerson säga det han skrev i krönikan och det han sa i vår intervju.
Jag tror att han totalt missuppfattat vad Metoo-rörelsen handlar om, att han inte riktigt förstår hur hans ord förminskar de övergrepp som de facto har begåtts.
Jag känner och gillar Staffan Heimerson, det är en person som har haft en imponerande karriär. Men någon gång är det dags att lägga hatten på hyllan, kanske är det nu, vid 82 års ålder. Eller inte, det får Staffan Heimerson själv och de uppdragsgivare han frilansar för bestämma. Det skulle inte förvåna mig om Staffan Heimerson klarar att kränka den uppfattningen om vad man får säga högt i Sverige minst en gång till. Det finns säkert tidningar som vill ha uppmärksamheten och webbtrafiken.
Men jag hade verkligen unnat Staffan Heimerson ett annat slut på tiden Aftonbladet.
Det är svårt att inte se paralleller till sättet som Expressens krönikör Ulf Nilson slutade på.
***
Det här må låta lite tråkigt: Men Martin Wicklins snack med Riksbankschefen Stefan Ingves i Söndagsintervjun var fullständigt magiskt.
Lyssna på intervjun här.

Nyfiken på intervjuaren Martin Wicklin? Lyssna på Resumés podd med honom där han utvecklar sin syn journalistik och sin egen intervjuteknik.
Läs mer här.
***
Frida Edman, före detta ansvarig för MEG (Mediedagarna i Göteborg) har tagit över efter Maria Källsson som vd för Bokmässan. Eller var det Bockmässan?
Läs mer här.
***
Resumés varumärke för fördjupande journalistik heter Resumé Insikt.
Ett exempel från veckans innehåll: Därför står digitala räckviddsmedier inför en potentiell kris.
Läs mer här.
Inte prenumerant? Testa gratis i 30 dagar.
***
För en vecka sedan delades Stora Journalistpriset ut, vinnare av Lukas Bonniers Stora pris gick till SVT:s dokumentärfilmare Tom Alandh. En mycket värdig vinnare, jag har verkligen älskat hans filmer genom åren (filmen om Monica Zetterlund är min favorit). Traditionen bjuder att vinnaren av Lukas Bonniers pris håller ett tacktal till kaffet på banketten på Stora Journalistpriset. Den blyge Tom Alandh höll ett mycket underhållande tal. En del av talet bestod i att Tom Alandh läste upp ett brev han fått av en oerhört missnöjd tittare. Han har brevet uppsatt på sin anslagstavla, för att alltid kunna påminna sig själv om att han inte ”är något”.
Så här lyder brevet.
”Du Alandh är en högst medelmåttig dokumentärfilmare. Dina filmer fungerar men lyckas sällan väcka några känslor över huvud taget. Och lika sällan förmedlar dina filmer den för dokumentärfilmen så viktiga känslan av att det man berättar är viktigt. Merparten av dina produktioner är oerhört menlösa och oftast känns det som om du är rädd för att trampa någon på tårna och missar därmed chansen till de riktigt intressanta diskussionerna, de avgörande frågorna kommer liksom aldrig. Du Alandh, dina samlade verk i en DVD-box skulle vara så grå, nästan genomskinlig, att den helt försvinner i hyllan, hur man än letar.”
Se Tom Alandhs filmer här.
Tom Alandhs filmer är kulturskatt. Jag tycker att SVT:s programdirektör Jan Helin borde hitta ett sätt, kanske med trailers med Tom Alandh själv, så filmerna kunde nå ut till en större publik.
***
TACK alla ni som läser Resumé! Ni är fler än någonsin. Tack vare den starka journalistik vi har kunnat publicera den senaste veckan kommer vi att krossa vårt besöksrekord. En vanlig vecka ligger vi runt 150 000 unika besökare, rekordet från förra året är runt 320 000. Med vind i ryggen i nedförsbacke i helgen kan vi nå drömgränsen 500 000 unika besökare på en vecka.
Vi har för övrigt haft ett helt fantastiskt år. Vi har spelat in en film om vad vi har gjort under 2017. Se den här.
***
Här skriver Svenska Dagbladets chefredaktör Fredric Karén intressant hur han resonerar som ansvarig utgivare.
Läs mer här.
***
Tycker ni att jag och Resumé går hårt åt Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén? Det är absolut inget personligt. Att leda Nordens största tidning är en mycket svår och utsatt post. Jag tycker att hon verkar vara en bra person med hjärtat på rätta stället. Det visade hon inte minst när hon i somras tog sig tid att spela in en podd till Resumé.
Lyssna på den här.
***
Helgens läsning på Resumé: I #helgintervjun möter du Göteborgs-Postens före detta onlinechef Markus Hankins. Den finns att läsa på vår sajt från 20.00 ikväll fredag. På vilodagen kan du njuta av #karriärsöndag med Per Nilsson, grundare av tidningen King som nu hoppar av för starta eget.