Dela sidan:

#metoo – så här gör vi något i praktiken

Snart har varenda bransch kommit ut och berättat hur sviniga och sexuellt maktgalna en del män är.  Reklam och mediebranschen också. Det är bra. Men hur vi skapar vi några bestående förändringar – på din och min arbetsplats?

Jag har sett och gjort på tok för lite när det gäller kvinnor som kränks eller utnyttjats sexuellt på de arbetsplatser jag lett och arbetat på. Och jag har gjort saker mot tjejer i min ungdom som jag inte borde ha gjort. Med det sagt – hur kan vi lära oss något av #metoo och ta det här upproret ner till konkreta handlingar i din och min vardag?

Tidningen Chef har gjort en bra minisajt där man kan ladda ner guider och mallar för att som chef stoppa sexuella trakasserier. Här publiceras också en undersökning om sexuella trakasserier blandat med expert som ger tips och goda exempel på arbetsplatser där man slutat att trakassera kvinnor. Kan byggbolag sluta håna och förlöjliga kvinnor (ett av exemplen) borde medie- och reklamvärlden enkelt kunna göra detsamma.

Ett annat exempel är konsultbolaget One Agency som just har rekryterat Pia Höök till styrelsen. Hon är ledarskaps- och genusforskare från KTH och Handelshögskolan i Stockholm och jobbar som Diversity Manager på Skanska. Ett konsultbolag, vars enda tillgång är personalen, har givetvis inte råd med att en stor del av de anställda känner sig trakasserade och en rekrytering som Pia Höök är inte bara smart och trendkänslig – den kan även vara en möjlig början till en långsiktig förändring.

Vad som däremot inte kommer att – konkret – hjälpa sextrakasserade kvinnor på svenska arbetsplatser är denna fixering vid att hänga ut män med namn och bild för grova övergrepp som de varken är dömda eller utreds av polisen för. Vi skapar på så sätt en offentlig skampåle på sociala medier som varken gynnar offer eller de strukturella problem som finns på våra arbetsplatser. Vi har ett rättssystem som inte bör kompletteras med någon vidrig sociala medie-lynchjustis. Tycker du jag har fel? Läs då den norska feministen Marte Michelet på Aftonbladet Debatt.

Konkreta handlingar och förändringar på din och min arbetsplats kommer att göra betydligt större skillnad än att hänga ut ännu en Martin Timell eller Fredrik Virtanen.

Dela sidan:

Förtroende – hjälpen eller stjälpen för morgondagens byrå

I ett arbetsliv där vi tvingas att ta allt fler beslut på snabbare tid med osäker information behöver beslutsfattandet delegeras ännu mer. Självstyrande team och agila arbetsmetoder blir viktigare för alla som sysslar med kommunikation och marknadsföring i framtiden. Då duger det inte att chefen tar besluten – det måste du som jobbar närmast uppgiften göra.

Men här finns en stor och potentiellt väldigt svag länk. Förtroende. Om man som medarbetare eller chef inte har förtroende för de man jobbar med riskerar de autonoma och effektiva organisationerna att rasa samman direkt eftersom utan förtroende tar ingen ansvar. Det blir fernissa på gamla strukturer eller team som bara vill ha det goda med det nya sättet att arbeta – friheten – och inte det onda – det jobbiga ansvaret. Och då pajar det.
Agila team där var och inte tar ansvar kan inte ens kallas agila team. Självstyrande enheter, ja, du hör själv hur det låter om man ska vara självstyrande samtidigt som det saknas förtroende mellan medlemmarna i teamet och man därmed smiter från ansvar.

Tänk den klassiska serien the Office, Ricky Gervais geniala drift med idiotiska chefer och apatiska medarbetare. Mitt i den tonsäkra humorn finns det ett uns av allvar, en sorg över att arbetslivet måste vara så förbannat tråkigt, inrutat och fyllt av dåliga förväntningar och klichéer över hur man måste vara på jobbet. Jag tror inte vi förstår hur mycket tid och resurser vi behöver investera för att arbetsvardagen inte ska fortsätta att påminna om the Office.

En utmaning är att vi måste organisera oss på sätt som vi egentligen inte gjort sedan vi för 10 000 år sedan gick från jägar- och samlarsamhället till att odla marken. Våra hjärnor ser dock likadana ut och våra 10 000-åriga arbetsvanor sitter djupt.

Det räcker inte med en augusti-kick-off med ribbåt till skärgården, några timmars konfa och bärs i bastun på kvällen. Med alla de ovan nämnda fallgroparna och 10 000 år av hierarkista strukturer bakom oss tror jag att framgångsrika kommunikationsorganisationer måste vända på varenda sten som gnisslar i det sociala maskineriet om det så handlar om psykologsessioner för chefer eller schemalagda synkmöten.

Missförstå mig inte. Vi ska inte gå runt och mys-pysa med varandra dagarna i ända men de byråer och marknadsavdelningar som avsätter tid och resurser till att skapa organisationer där man litar på varandra kommer att vara oerhört mycket mer framgångsrika än konkurrenterna.
Och dessutom ha roligare.

Ps. Undrar du hur man förstör förtroende? Några tips:

Undvik konflikter. I stället för att ta upp det som skaver låter man irritationen bli en varböld som kan ta år att läka ut.
Fokusera på att göra rätt i stället för att göra rätt saker. Man blir en regelryttare som bara vill vara till lags – inte uppnå de långsiktiga målen.
Erkänn inte dina svagheter. Du försöker klara av allt vilket du givetvis inte kan och dina kompisar i teamet blir förbannade eftersom de hade kunnat hjälpa dig – om du frågat.
Fråga inte efter hjälp eller berätta när det gått åt skogen. På så sätt tar det extra lång tid att förstå vad som gått fel – och givetvis också att göra något åt problemet.
Underkommunicera. Vid oroliga tider eller när det går dåligt fyller medarbetare tomrummet själva med gissningar om vad som händer. Berättar man inte vad som händer startar ryktesmaskinen direkt.
Gör inte vad du lovar. Då blir alla garanterat förvirrade.

Dela sidan:

Häromdagen dog Moderaterna – för mig, dig och de flesta svenskar

Moderaterna bestämde sig på den nyligen avslutade partistämman för att vara ett i längden obetydligt parti. Fixeringen vid sverigedemokraterna fortsätter och man glömmer bort 70 procent av den svenska väljarkåren – en andel som kommer att växa. Ulf Kristersson är segerviss och glad i dag men kommer att framstå som den sämsta strateg och visionär som partiet någonsin haft.

Jag erkänner: Jag röstade på moderaterna två val i rad. Jag gillade Reinfeldt, Schlingmann och Borg: Mindre skatt på jobb, ordning och reda i finanserna men ett humant samhälle där vi tar hand om de som har det svårt. Nu kommer mannen som satt i Reinfeldts regering och hanterade just de sociala försäkringssystemen och vrider klockan 45 år bakåt – hårdare straff, inget asylmottagande, fördubblade anslag till försvaret. Känner du igen lukten av en politisk narcissist på yttersta högerkanten på andra sidan Atlanten?

Ulf Kristersson försvarar sig med att man nu ska bli ett mer visionärt parti som inte ägnar sig åt att ”missförstå motståndarna”. Men samtidigt missförstår han hela samtiden. Visioner som nu ska ta samhället framåt måste vara förankrade i dagens samhälle – inte det som vi hade när jag föddes på 70-talet.  Var är svaren på de viktiga och verkligt ödesmättade frågorna: Miljön. Den globala uppvärmningen. Flyktingströmmarna på grund av förändrat klimat. Digitaliseringen av samhället. Medborgarlön – automatisering och artificiell intelligens kommer att innebära att det finns allt färre traditionella jobb.

Gammelmoderater som Gunnar Hökmark jublar åt Kristerssons högergir. Problemet är bara att de inte ser var samhället är på väg – långsiktigt. Vi svenskar är, som min äldsta och bästa vän brukar säga, ”sossar allihopa” samtidigt som en global medelklass breder ut sig. Vi flyttar till städerna, vi jobbar med tjänster, vi har vänner över hela världen. Vi är inte rädda för andra kulturer eller att någon ska sno våra jobb – vi tänker att om någon smart människa kommer hit så kommer hon eller han att vara så duktig att hon eller han genererar fler jobb åt oss.

Det innebär inte att vi är naiva, vi förstår att migrationspolitiken måste förändras men att slopa asylrätten är både moraliskt och praktiskt en katastrof. Vi befinner oss inte i ett allas krig mot alla. Världen håller inte på att gå under. Vi tror, som de flesta framgångsrika företagsledare i dag, på att samarbetsförmåga, inte konkurrens, är den viktigaste ingrediensen för framgång oavsett om det handlar om politik eller affärer.

Hårdföra moderater som Hanif Bali har säkert en hel dator full med invektiv mot sådana som mig – mediemänniska som bor på Södermalm som dessutom är dum nog att bry mig om människor som råkar ha problem. Men vi blir allt fler. Hanif Bali och hans vänner kan fortsätta att skrika ut i internet – allt färre kommer att lyssna. Bara för att Trump blev president i USA eller främlingsfientliga FPÖ gått fram i valet i Österrike innebär det inte att den långsiktiga trenden talar för dem. Moderaterna kommer med sin nu fastslagna linje att slåss om de 30 procent av väljarna som rör sig mellan moderaterna och sverigedemokraterna. Och de kommer att bli långsamt färre. Att moderaterna har över tio procent om tio år vore en skräll med dagens politik.  Vi andra skulle hellre bränna upp våra Los Angeles Lakers-kepsar än att rösta åt det hållet.

Konkret, Ulf Kristersson, varför luftade du aldrig de här åsikterna när du satt i regeringen i fyra år och just styrde över socialförsäkringarna? Och hur tänker du kring de verkligt ödesmättade framtidsfrågorna?

 

Jörgen Lindqvist, grundare Content Analytics och tidigare chefredaktör Computer Sweden.

Dela sidan:

Market automation är dött

”5 enkla sätt att bli en bättre marknadsförare” dimper ner i mejlen. Och sen kommer ”Ladda ner guiden – 7 sätt att öka konverteringarna”. Känns innehållet relevant och något som du vill ta del av? Nej, trodde inte det. Du är inne i en marknadsföringsloop som orkestreras av ett marketing automation-verktyg. Men oroa dig inte, snart är det dött.

Anledningen är enkel. Det är på tok för enkelt och oinspirerande innehåll som tvingas in i tråkiga mallar där man med massutskick tror att man ska bli relevant bara för att det finns ett system som håller ordning på hanteringen. Systemen skapar struktur, det är bra. Men det dödar kreativitet och viljan att skapa innehåll som sticker ut och är kul och relevant.

Och det är inte bara jag som hittar på det här. Alltfler marknadschefer jag pratar med ifrågasätter marketing automation och leverantörerna som kränger dessa system samtidigt som marknadscheferna väljer att nedgradera från dyra och komplicerade system som Hubspot till enklare och billigare lösningar.

För om det vore så enkelt att det finns ”5 sätt att bli en bättre marknadsförare” så skulle ju en apa kunna utföra jobbet. Alla med erfarenhet vet att det kräver studier, svett, blod och tårar för att uppnå resultat – inte en lista på 1500 tecken.

Lösningen är att fokusera ännu mer på innehållet i sig och att ha ett agilt arbetssätt.  Det finns inga one size solutions som passar alla. Det är ingen slump att engagemanget för publicisters och varumärkens innehåll sjunker på sociala medier just nu. Enligt en undersökning från Buzzmo har engagemeanget sjunkit med 20 procent på Facebook sedan januari i år.

Så lyssna alltså ännu mer på dina kunder och gör fler galna testskott och underbara upptåg. Dina kunder kommer inte tycka att du är oseriös bara för att du testar något märkligt eller ovanligt innehåll. Men de kommer att totalt glömma bort dig om fortsätter att pumpa ut mer tråkigt marketing automation-innehåll.

Dela sidan:

Vad är det Linkedin gör med oss människor?

Känner du likadant – ena dagen helvetet på internet, andra dagen fullt med intelligenta och hjälpsamma människor? Linkedin är just nu mixen av människans bästa och sämsta sidor.

Linkedin gör mig fullständigt förvirrad. Ena dagen bombas jag av smileys och hejarop om halvfulla event, tråkiga kick off-resor eller panikragg på bemanningar av jobb som ingen egentligen vill ha. Sen får jag ett insiktsfullt svar på ett nördigt blogginlägg eller ser en förfrågan om hjälp till en affärsidé där 27 personer ställer upp med insiktsfulla svar och erbjuder sig att vara med och idéutveckla face to face – helt utan egen vinning.

Den här uppdelningen tror jag beror på att det finns olika grupper som har helt olika drivkrafter och kunskaper om hur man kan agera med framgång på en mötesplats som Linkedin.

Dels är det gamla gardet som använder Linkedin som en cv-databas eller jobbsökarplattform. De deltar inte så mycket i diskussioner eller skryt – de raggar folk till anställningar eller försöker hitta nytt jobb. Sen finns det gruppen som har insett att Linkedin kan vara ett bra ställe för att hjälpa varandra att bli lyckas bättre i jobbet eller företagandet. De förstår att kommunikation på sociala medier handlar om att hjälpa varandra och interagera och att försöka förstå och besvara den andres drivkrafter och behov. Och sen är det gänget som på ett enkelriktat och oblygt sätt skryter om vad deras företag håller på med, ofta med en länk till något tråkigt corporate budskap helt utan fokus på vad mottagaren är intresserad av.

Man behöver inte vara hjärnforskare för att förstå vilken av dessa kommunikationstyper som har framgång och skördar mest delningar eller likes. Dock blir jag förvånad över att personer som i sitt yrke sysslar med kommunikation eller marknadsföring ofta ägnar sig åt megafonkommunikation.  Kanske är det känslan över att ”ha gjort nåt” som är drivkraften när man postar en bild på en halvfull konferens (det syns förstås inte på bilden) och skryter hejvilt. Belöningen är väl att man kan ticka av något på den där långa to do – listan och då är det lätt att glömma att ingen brydde sig.

Missförstå mig rätt. Jag menar inte att vi ska sluta ge varandra beröm, feedback och hejarop. Men det innebär inte att jag, som inte jobbar på din avdelning på just ditt företag, vill höra hur ni hade det på er kick-off eller om det var kardemumma- eller kanelbullar på ert fredagsfika. Det finns andra forum för sådan kommunikation, föreslagsvis korridoren eller Slack-kanalen för snicksnack. Och skrytet kanske ska sparas till månadsmötet eller läggas intranätet som handlar om att peppa medarbetare och lyfta de egna insatserna. Det vill säga: rätt kommunikation i rätt kanal.

För just nu är Linkedin hela havet stormar och jag blir inte klok på om det är värt tiden att vara där.