Dela sidan:

Hjärta, kärlek och passion – allt du behöver på Almedalen

Hjärta och ett ärligt engagemang slår allt. Publiktillströmningen på Almedalen är ett tydligt bevis på det. Den som fejkar och luras har inget att hämta här medan de vars hjärta bultar så det blöder belönas med fulla seminarier och mingeltält.

Organisationen 127 :s röster räknas jobbar med att öka valdeltagandet i Skärholmen och områden däromkring. Det är unga människor, många med utländsk bakgrund, som ur djupet av deras hjärtan verkligen vill åstadkomma en samhällsförbättring – att alla i Stockholms mindre privilegierade förortsområden, oavsett bakgrund, inkomst, social status eller utbildning, ska ta tillvara på sina demokratiska rättigheter och möjligheter genom att rösta i höstens val.

De kom till Almedalen nästan utan kunskaper om arenan, hade inte haft tid att lägga in sitt seminarium i det officiella kalendariet och med begränsade kontaktnät i smältdegeln av politiker, högre tjänstemän, företagsledare eller kommunikatörer.

I stället fixade de dit Järvaveckans grundare Ahmed Abdirahman, körde igång ett Facebookevent, spred eventet i deras kanaler som gav ringar på vattnet och fyllde seminariet och följande mingel till bredden. Uppfyllda av entusiasm genomförde de vad en kollega i kommunikationsbranschen uttryckte som ”en oas i gubbighetens Almedalen”. Det vill säga – de trodde djupt på vad de ville berätta och genomförde det med passion och glädje. Det behövs inte så mycket mer för att lyckas.

Jag har varit på företagsgig här i Almedalen som legat på dyraste platserna där folk mest passerat förbi – och där det i stort sett varit tomt i publiken. Här fanns inget engagemang, ingen passion, ingen glädje. Företagens CSR-arbete och värdegrund kan ge bra ledning i hur man ska hitta rätt engagemang att använda. Till exempel arbetar Atea med att stoppa illegal utvinning av mineraler och kunde därmed använda sig av den nigerianske kirurgen Denis Mukweges engagemang. Han har gjort till sin livsuppgift att hjälpa våldtagna kvinnor från inbördeskrigets Kongo (kopplingen är att illegal utvinning av mineraler i elektronikutrustning är en stor drivkraft till inbördeskriget som även bedrivs med våldtäkt som vapen för att fördriva och förslava lokalbefolkningen) och många kom för att lyssna på honom på seminariet.

Med över 4 000 evenemang på i stort sett fyra dagar (i stort sett allt händer måndag till torsdag) är konkurrensen mördande. Företag måste helt enkelt bestämma sig: Vad är vår passion och hur kan vi skruva till och kommunicera den på ett sätt som berör människor och samhället? Utan det blir inte bara ett seminarium i Almedalen ett misslyckande, då kan hela verksamheten upplevas ljummen och ointressant av alla.

Och på tal om hjärta och kärlek så gick jag i mångfaldsparaden i Visby i dag som var ett svar på de femtiotal nazister som är här för att störa och hota det demokratiska samtalet som Almedalen är. Med flera tusen i tåget och lika många leende, klappande och hurrande människor längs med vägen  var det tydligt vilka som är i majoritet. Även om nazisternas närvaro är upprörande, skrämmande och sorglig så måste vi komma ihåg att vi som tror på demokrati är i klar majoritet och måste fortsätta skydda demokratin och aldrig släppa nazisterna till någon typ av makt. Det fattade till och med männen som en gång i tiden skrev Bibeln, i Korinthierbrevet står det: ”När allt annat går under finns tre saker ändå kvar – tron, hoppet och kärleken – men störst av dem är kärleken”.

Inte hatet.

Dela sidan:

Agilt dödar gamla storbyrån

Den gamla storbyrån är snart död. Det beror på att kunderna förväntar sig nördigt nischade byråer som jobbar agilt. Då räcker inte den strategiska kunskapen hos de gamla storbyråerna för att hålla deras stora skepp flytande.

Marknadsavdelningarna kommer alltmer att organisera sig som mjukvarubolag. Det vill säga i små team på 6-7 personer med olika nischade kompetenser som jobbar enligt agila principer. Fokus är att, som ett team, hantera de viktigaste uppgifterna för att nå den övergripande visionen. Allt annat är oviktigt. Här snackar vi gnetigt lagarbete enligt tydliga processer och mål. Tänk svenska herrlandslaget i fotboll men med bättre individuella färdigheter.

Byråerna måste förstås spegla detta och jobba med liknande agila metoder och verktyg – och erbjuda den spetskompetens som marknadsavdelningarna saknar. För om man ska vara ärlig så är konsultens främsta existensberättigande att hen kan lite mer om något som kunden inte kan. I det breda ämnet digital marknadsföring gäller det därför att vara toknischad på organiskt sök, specialist på matfilm eller grym på varumärkesplattformar för tung industri. Jag tror att morgondagens framgångsrika byråer måste vara nördigt nischade på sin lilla grej för at kunna hålla en hög nivå i det man levererar till kund och samtidigt se till att passa in i kundens processer och metoder.

För att kunna jobba agilt är visionen och missionen av oerhörd vikt. Teamen följer den övergripande visionen och missionen och de tillhörande övergripande målen men bestämmer själva vad som är bästa metoderna, verktygen, kanalerna och medarbetarna för att nå upp till dessa mål. Strategiskt finns det alltså stora möjligheter för duktiga byråer att hjälpa företag att i stort sett dagligen formulera vision/mission till något konkret och begripligt som guidar alla team mot ett gemensamt mål. Jämför med en stor myrstack – det som kan misstolkas som ett enda stort kaos av kryp som springer omkring är i själva verket en decentraliserad jätteorganisation som håller samman via ständig horisontell – inte vertikal – kommunikation. Strategisk internkommunikation kommer att formligen explodera.

Så nischning, agila metoder och visionskommunikation tror jag är början på de gamla storbyråernas död – oavsett om de sysslar med reklam eller public affairs. De har inte förändringsförmågan att ställa om sitt taktiska erbjudande och de varken kan eller vill nörda ner sig tillräckligt i detaljerna. Vad gäller den strategiska kommunikationen har de givetvis kompetensen och kunnandet men eftersom det bara är en del av deras erbjudande i dag kommer affären att ta massor av stryk och i omställningsprocessen körs de om av byråer som nischat sig just kring visionskommunikation.

Så lär er inte lite om mycket. Lär er massor om lite. Då kommer kunden att vara nöjd och er byrå riktigt framgångsrik i framtiden också.

Dela sidan:

Wallin gör helrätt och Nûjen tokfel när de motbevisar Uppdrag Granskning

 

I dag sänds Uppdrag Gransknings reportage om Fredrik Virtanen och #metoo och den påstådda våldtäkten på skribenten Cissi Wallin. Storyn är sedan länge känd och Uppdrag Granskning vill undersöka hur drevet gått till – både i traditionella och sociala medier. Tidigare granskade Uppdrag Granskning Özz Nûjen för att ha betalat svarta pengar till sedermera terroristen Rakhmat Akilov för en husrenovering.

Både Wallin och Nûjen försöker förskjuta fokus till något annat än sig själv. Wallin till att det ska handla om en konstig backlash-vinkel på #metoo-upproret och Nûjen att Uppdrag Granskning inte gjort sitt jobb och borde frågat hans svåger i stället. Både Nûjen och Wallin filmar intervjuerna och sänder dem i sina egna kanaler för att motbevisa bilden av det Uppdrag Granskning försöker påvisa.

Skillnaden är att Wallin gör det riktigt bra men att Nûjen gör det otroligt dåligt. Özz Nûjen är aggressiv, hånfull och anklagar reportern Janne Josefsson för att vara en ”creepy gubbe” då han sökt svågern och barnen svarat. Cissi Wallin är däremot lugn, väl förberedd och vill göra sig förstådd medan reportern Lina Makboul är hård och upplevs som ointresserad av att lyssna på Cissi Wallin. TV är ett känslomedium och effekten handlar till stor del om vem man får sympati för – reportern eller den granskade.

Oavsett vem som har rätt eller fel i dessa två granskningar är detta två skolboksexempel i att hantera intervjusituationer eller befinna sig i rampljuset – hård och hånfull eller påläst och villig till dialog. Resultatet är också tydligt. Cissi Wallin hade redan innan programmet sänts 290 000 visningar på Facebook-inlägget som delats över 1 800 gånger med ett kommentarsfält fyllt av stöd till Cissi Wallin och den inspelning som hon gjorde av intervjun. Özz Nûjen har inte samma stöd – delningar och kommentarer är färre och nästan alla på Youtube, där han också lagt upp filmen, har ogillat med en tumme ned.

Maktbalansen är tydligt förskjuten mellan tunga program som Uppdrag Granskning och de kändisar de försöker granska. Det är uppenbart att det med framgång går att ifrågasätta och driva en egen vinkel på det som granskas. Bilden och vinkeln som Uppdrag Granskning väljer, motbevisas och sprids på ett väldigt brett och effektivt sätt. Mer än någonsin gäller det att göra hantverket på rätt och trovärdigt sätt.

 

Dela sidan:

När ska företag fatta att det inte går att lura sig till ett bra varumärke?

Folk vill att företag ska engagera sig i samhället men när bolagen väl gör det så litar man inte på engagemanget, enligt en ny undersökning som Ipsos har gjort på uppdrag av barnrättsstiftelsen Reach for Change. Här finns ett stort glapp som jag tror handlar om att bolagen inte är genuina och ärliga mot sig själva eller sina kunder och försöker låtsas vara något de inte är. När samhällsengagemanget är ytligt och påsminkat märks det direkt.

60 procent av svenskarna tycker det är viktigt att arbetsgivaren har en positiv samhällsinverkan men bara 44 procent har förtroende för att företag bidrar till bättre sociala och ekonomiska förhållanden. Samtidigt är uppsidan av samhällsengagemang för företag – oavsett bransch – rätt stor och förväntas generera affärer. Enligt Ipsos-undersökningen anser 62% av svenskarna att de mest framgångsrika varumärkena kommer vara de som bidrar mest till samhället och 69 procent rekommenderar hellre ett bolag som stödjer bra samhällsfrågor än de som inte gör det.

I stället för att ta vara på den här möjligheten väljer många företag att lite slappt ge pengar till SOS Barnbyar vid juletider och tror att det på något sätt ska ge ett sken av att man engagerar sig i samhället runtomkring. Alla inser att det inte är mer än något tillfälligt som bedövar samvetet och förhoppningsvis kan vara något fint att skriva om i årsrapporten och vd:ns julmejl.

För att vara trovärdig tror jag man måste gå djupare.  Om man ska uppfattas som trovärdig behöver företagen engagera sig i samhällsfrågor som stämmer överens med deras vision och vilka de är och står för. Är man ett företag där många kommer från idrottsvärlden och har en stark tävlingsinriktad säljkultur kanske man ska välja att engagera sig i idrottsrörelsen men strunta i gåvorna till Rädda Barnen. Är det ett teknikdrivet företag där ingenjörernas hjärnor är viktigast av allt passar mentorskap för unga matteintresserade elever bättre än idrottsrörelsen. Att donera pengar räcker inte – man måste bidra med sitt eget kunnande och engagemang också.

Men altruistiska projekt är samtidigt väldigt delikata.  FN-soldater som köper sex eller hjälporganisationer som berikar direktör skaver. Vi är allergiska mot de som vill göra väl men i själva verket gör dåligt. På samma sätt hatar vi när någon säger att hen ska göra gott men bara gör det för att framstå som bättre och finare än oss andra.

Samhällsengagemanget måste komma från magen, kulturen, visionen, existensen hos ett företag eller organisation. Då blir det världsklass – jämställda it-företag som arrangerar hackar-kvällar för tjejer eller återvinningsföretag som bidrar med rådgivning och pengar till att minska elektronikskrotsbergen i Centralafrika. När företag gör på det sättet – ända från företagets identitet till konkreta handlingar – öppnar sig massor av möjligheter för bra och trovärdig kommunikation som mottagarna faktiskt kommer att tro på.

Dela sidan:

Så här idiot-anpassar du affärerna

Om du har läst boken Omgiven av idioter eller gått en ledarskapsutbildning där man jobbat med den så kallade DISC-modellen så känner du kanske till idén om att det finns fyra typer av människor när det kommer till hur vi vill interagera och kommunicera: röd, blå, grön och gul.

Röda är dominanta doers – prestationsinriktade, självmotiverande och oberoende. Blå är petimätrar – noggranna, samverkande och försiktiga, gröna är filbunkar – uthålliga, principfasta, eftertänksamma medan de gula är mysmänniskor – entusiastiska, påverkande och självsäkra.

Skalan och analysen är givetvis mer finkornig än så och det finns en del kritik mot vetenskapligheten i modellen men det är ändå många som jobbar med den och tycker att den fungerar bra.

Det här kan användas till mer än ledarskapskurser och gruppdynamiska träningsläger – för vem vill inte bli tilltalad på det sätt som hen älskar? Som om avsändaren känner dig lite bättre och gnuggar dig medhårs hela tiden.

Jag lyssnade nyligen på ett case där en kund ville nå vinintresserade människor för att bygga upp ett nyhetsbrev med hög konvertering. Annonsering mot Facebook-deltagare drev besökare till att delta i en undersökning kring vilken typ av livsnjutare man var, vilken typ av vin som gav högst njutningen och hur lyckade middagsbjudningar gick till. På ett, givetvis, delningsvänligt sätt fick besökarna målgruppsanpassade testresultat: Du som bestämmer själv (röd), bäst i test (blå), det trygga valet (grön) och dina kompisar kommer att gilla (gul). Den som gjorde testet fick alltså ett omdöme om sig själv som han eller hon helt enkelt själv vill uppfattas som – och antalet delningar ökade samtidigt som det blev lätt att skapa profilbaserade nyhetsbrev som tryckte på rätt knappar för att öka öppningsfrekvens och konvertering.

Inget nytt, kanske.

Men den nya tjänsten Crystal har tagit DISC-baserad kommunikation ett steg till. Appen kartlägger oss alla – hur vi kommunicerar och interagerar på öppna källor på nätet och göra en DISC-profil på var och en av oss. Genom att använda Crystals plugin på exempelvis Linkedin kan man få en snabb DISC-profil på alla ens kontakter på Linkedin – hur personen i fråga vill interagera och kommunicera,  förslag på hur du bör kommunicera med hen för att vinna gehör och förståelse för det du vill. Crystal kan även köras på alla personer som du ska ha ett viktigt möte med där man får en kartläggning över hur deltagarna på mötet interagerar och den som vill öka konverteringsgraden på sina mejlutskick kan köra den genom Crystal och ut kommer omskrivna texter som bättre motsvarar mottagarnas preferenser och förhoppningsvis höjer konverteringsgraden.

Att kommunicera utifrån kundens preferenser är inget nytt men att kunna göra det utifrån hans eller hennes personliga preferenser om interaktion och kommunikation – på en bred skala – var i alla en nyhet för mig. Det kommer att kunna ta analyser av typkunder, eller så kallade personas, ett steg till och göra marknadskommunikationen bättre. Frågan är hur du kan använda dessa insikter i dina affärer?