Dela sidan:

Omöjlig ekvation för content hos mediahusen

Metro är senaste exemplet på mediahus som startar content-verksamhet. Bortsett från Minimedia på Schibsted (som tappat kraftigt i omsättning de senaste åren) är det få content-avdelningar på förlagen som har blivit några större succéer.

Det finns flera anledningar till detta.

Till att börja med upplever många journalister och traditionella annonssäljare att content-verksamheten konkurrerar med den vanliga redaktionella affären. Journalister och redaktörer tycker helt enkelt att alla de som jobbar med content är ”sell-outs” som gör kassa knäck. Annonssäljarna upplever att man lockar bort välbetalande annonsörer till komplicerade lösningar med lägre marginal.

Dessutom konkurrerar den egna oberoende journalistiken utrymmesmässigt med content som har en kommersiell avsändare. Blir det för mycket content på sajten riskerar läsarna att inte riktigt förstå skillnaden mellan oberoende och köpt material samtidigt som marknadsförarna som köpt utrymmet klagar på att konkurrensen till annat content är för stor. Contentaffären har helt enkelt svårt att växa sig stor i ett sådant sammanhang.

Ett annat problem för mediahusen är att de idag bara är en kanal bland många som marknadscheferna kan välja mellan. Visst, mediahusen har kanaler med enorm räckvidd och i vissa fall rätt nisch, men marknadschefen vill inte köpa content som bara går där. Hon eller han kanske vill producera material som optimeras för seo, marknadsförs på Linkedin och sen också syns som köpt utrymme hos någon nischad sajt.  Men det är inte vad Mediahusen säljer. De säljer oftast tjänsten att producera content som sedan ska gå i deras kanaler. Att köpa utrymme hos värsta konkurrenten känns inte bra och kompetensen att på djupet hjälpa till med kundens affärs saknas i många fall. Kunden får ett artikelpaket som exponeras mot en stor målgrupp. Varken mer eller mindre.

Jag tror inte det räcker. Därför kommer content-avdelningarna på mediahusen aldrig bli något annat än en liten affär.