Dela sidan:

Vad är det Linkedin gör med oss människor?

Känner du likadant – ena dagen helvetet på internet, andra dagen fullt med intelligenta och hjälpsamma människor? Linkedin är just nu mixen av människans bästa och sämsta sidor.

Linkedin gör mig fullständigt förvirrad. Ena dagen bombas jag av smileys och hejarop om halvfulla event, tråkiga kick off-resor eller panikragg på bemanningar av jobb som ingen egentligen vill ha. Sen får jag ett insiktsfullt svar på ett nördigt blogginlägg eller ser en förfrågan om hjälp till en affärsidé där 27 personer ställer upp med insiktsfulla svar och erbjuder sig att vara med och idéutveckla face to face – helt utan egen vinning.

Den här uppdelningen tror jag beror på att det finns olika grupper som har helt olika drivkrafter och kunskaper om hur man kan agera med framgång på en mötesplats som Linkedin.

Dels är det gamla gardet som använder Linkedin som en cv-databas eller jobbsökarplattform. De deltar inte så mycket i diskussioner eller skryt – de raggar folk till anställningar eller försöker hitta nytt jobb. Sen finns det gruppen som har insett att Linkedin kan vara ett bra ställe för att hjälpa varandra att bli lyckas bättre i jobbet eller företagandet. De förstår att kommunikation på sociala medier handlar om att hjälpa varandra och interagera och att försöka förstå och besvara den andres drivkrafter och behov. Och sen är det gänget som på ett enkelriktat och oblygt sätt skryter om vad deras företag håller på med, ofta med en länk till något tråkigt corporate budskap helt utan fokus på vad mottagaren är intresserad av.

Man behöver inte vara hjärnforskare för att förstå vilken av dessa kommunikationstyper som har framgång och skördar mest delningar eller likes. Dock blir jag förvånad över att personer som i sitt yrke sysslar med kommunikation eller marknadsföring ofta ägnar sig åt megafonkommunikation.  Kanske är det känslan över att ”ha gjort nåt” som är drivkraften när man postar en bild på en halvfull konferens (det syns förstås inte på bilden) och skryter hejvilt. Belöningen är väl att man kan ticka av något på den där långa to do – listan och då är det lätt att glömma att ingen brydde sig.

Missförstå mig rätt. Jag menar inte att vi ska sluta ge varandra beröm, feedback och hejarop. Men det innebär inte att jag, som inte jobbar på din avdelning på just ditt företag, vill höra hur ni hade det på er kick-off eller om det var kardemumma- eller kanelbullar på ert fredagsfika. Det finns andra forum för sådan kommunikation, föreslagsvis korridoren eller Slack-kanalen för snicksnack. Och skrytet kanske ska sparas till månadsmötet eller läggas intranätet som handlar om att peppa medarbetare och lyfta de egna insatserna. Det vill säga: rätt kommunikation i rätt kanal.

För just nu är Linkedin hela havet stormar och jag blir inte klok på om det är värt tiden att vara där.