Dela sidan:

Hjärta, kärlek och passion – allt du behöver på Almedalen

Hjärta och ett ärligt engagemang slår allt. Publiktillströmningen på Almedalen är ett tydligt bevis på det. Den som fejkar och luras har inget att hämta här medan de vars hjärta bultar så det blöder belönas med fulla seminarier och mingeltält.

Organisationen 127 :s röster räknas jobbar med att öka valdeltagandet i Skärholmen och områden däromkring. Det är unga människor, många med utländsk bakgrund, som ur djupet av deras hjärtan verkligen vill åstadkomma en samhällsförbättring – att alla i Stockholms mindre privilegierade förortsområden, oavsett bakgrund, inkomst, social status eller utbildning, ska ta tillvara på sina demokratiska rättigheter och möjligheter genom att rösta i höstens val.

De kom till Almedalen nästan utan kunskaper om arenan, hade inte haft tid att lägga in sitt seminarium i det officiella kalendariet och med begränsade kontaktnät i smältdegeln av politiker, högre tjänstemän, företagsledare eller kommunikatörer.

I stället fixade de dit Järvaveckans grundare Ahmed Abdirahman, körde igång ett Facebookevent, spred eventet i deras kanaler som gav ringar på vattnet och fyllde seminariet och följande mingel till bredden. Uppfyllda av entusiasm genomförde de vad en kollega i kommunikationsbranschen uttryckte som ”en oas i gubbighetens Almedalen”. Det vill säga – de trodde djupt på vad de ville berätta och genomförde det med passion och glädje. Det behövs inte så mycket mer för att lyckas.

Jag har varit på företagsgig här i Almedalen som legat på dyraste platserna där folk mest passerat förbi – och där det i stort sett varit tomt i publiken. Här fanns inget engagemang, ingen passion, ingen glädje. Företagens CSR-arbete och värdegrund kan ge bra ledning i hur man ska hitta rätt engagemang att använda. Till exempel arbetar Atea med att stoppa illegal utvinning av mineraler och kunde därmed använda sig av den nigerianske kirurgen Denis Mukweges engagemang. Han har gjort till sin livsuppgift att hjälpa våldtagna kvinnor från inbördeskrigets Kongo (kopplingen är att illegal utvinning av mineraler i elektronikutrustning är en stor drivkraft till inbördeskriget som även bedrivs med våldtäkt som vapen för att fördriva och förslava lokalbefolkningen) och många kom för att lyssna på honom på seminariet.

Med över 4 000 evenemang på i stort sett fyra dagar (i stort sett allt händer måndag till torsdag) är konkurrensen mördande. Företag måste helt enkelt bestämma sig: Vad är vår passion och hur kan vi skruva till och kommunicera den på ett sätt som berör människor och samhället? Utan det blir inte bara ett seminarium i Almedalen ett misslyckande, då kan hela verksamheten upplevas ljummen och ointressant av alla.

Och på tal om hjärta och kärlek så gick jag i mångfaldsparaden i Visby i dag som var ett svar på de femtiotal nazister som är här för att störa och hota det demokratiska samtalet som Almedalen är. Med flera tusen i tåget och lika många leende, klappande och hurrande människor längs med vägen  var det tydligt vilka som är i majoritet. Även om nazisternas närvaro är upprörande, skrämmande och sorglig så måste vi komma ihåg att vi som tror på demokrati är i klar majoritet och måste fortsätta skydda demokratin och aldrig släppa nazisterna till någon typ av makt. Det fattade till och med männen som en gång i tiden skrev Bibeln, i Korinthierbrevet står det: ”När allt annat går under finns tre saker ändå kvar – tron, hoppet och kärleken – men störst av dem är kärleken”.

Inte hatet.