Dela sidan:

Dags att dra ner brallorna på varandra

Anställningsintervjuer borde förbjudas. Det är ett tillfälle när både köpare och säljare har bestämt sig för att ljuga och bedra varandra vilket leder ibland till hemska resultat för båda parter. Vi måste sluta med intervjuteatern och börja att på ett ärligt och rättframt sätt berätta hur det egentligen ligger till med färdigheterna hos både kandidater och företag. På så sätt skulle kandidater hitta mer rätt i sina val av arbetsgivare – och ha rätt förväntningar och ingångsvärden när de börjar sitt jobb samtidigt som arbetsgivaren vet vad man får för person på plats och kan därmed hjälpa hen på traven i att bli riktigt bra och lycklig på jobbet.

För du vet ju hur det är. Man är driven. Man är engagerad. Man är social. Och analytisk. Och tusen andra bra egenskaper – som väldigt få människor faktiskt har speciellt många av. Och företaget är förstås lika bra – har en otrolig tillväxt, levererar banbrytande saker till kunderna och har en enorm sammanhållning, fest varenda dag på kontoret, faktiskt. Efteråt lägger kandidaten pannan i djupa veck – fick jag fram mina fördelar och lyckades dölja mina nackdelar? Intervjuaren funderar förstås mest kring vad kandidaten försökte spela ner eller inte sade eller om hen kollat upp bolagets risiga resultat.

Min erfarenhet är att de bästa anställningsintervjuerna är de som inte hänt alls. Vi har i stället lärt känna varandra via en relationsbaserad diskussion där vi närmat oss varandras kunskaper, drivkrafter och för- och nackdelar och kunnat lägga korten på bordet:  Det här är jag bra på, det här klarar jag okej och på de här områdena är jag rätt kass. Jag tror att anställningsintervjun måste mer bli som en affärsförhandling mellan två jämnstarka parter.

För att det ska fungera krävs en stor mängd tillit, att berätta vad man är dålig på gör man inte till vem som helst eller under fel förutsättningar. För mig har ett tillitsfullt anställnings- eller affärssamtal fungerat bäst när jag gjort eller diskuterat affärer och projekt med människor som jag känner eller har arbetat med sedan tidigare. Hur kan vi då skapa tillit i en situation när arbetsgivare och arbetstagare inte känner varandra?

Till att börja med måste vi förkorta tiden det tar att skanna kandidater – och lägga den på samtal. Allt smartare AI-baserade system kommer att hjälpa oss här samtidigt som vi kan premiera de kandidater som är ärliga i sina beskrivningar av sig själva. Vi lämnar så mycket spår av oss själva att det är ganska lätt att se om det personliga brevet stämmer med bilden på sociala medier. Fejkare prioriteras ner även om CV:et ser lockande ut.

Väl i nästa steg, när vi ska lära känna varandra i ett tillitsfullt samtal, måste arbetsgivaren börja med att dra ner brallorna på sig själv. Tillit bygger man genom att blotta sig själv på ett ärligt och rättframt sätt som är personligt men inte privat.

Så om detta vore ett anställningssamtal så börjar jag här och nu: Jag är bra på att driva projekt och få saker att hända. Jag är halvdan på att bygga relationer (jag uppfattas som arg och ibland sur på jobbet – jag är bara koncentrerad) och jag är kass på processer och att dokumentera.

Nu är det din tur – hur ärlig vågar du vara?