Dela sidan:

Gilettegate: Jag blir kränkt av att ni blir kränkta era kränkare

”Den var väl fin” tänkte jag när jag såg Gilettes smöriga och politiskt korrekta uppföljare till ”The best a man can get”. Ett valhänt försök att göra en Nike och tycka något och vara mer än bara en rakhyvel eller en gympadoja, skapa opinion och på så sätt tjäna pengar.

Ja, jag håller med, det är varken speciellt trovärdigt eller revolutionerande – men vad hade kommentarsfältens tyckare på YouTube förväntat sig – att Procter & Gamble skulle bli tidningen Bang? Det är väl bara bra att marknadsförarna fattar att ”The best a man can get”- storyn är helt skev och fel 2019 och att mansrollen faktiskt är betydligt bredare och roligare än en fyrkantig nyrakad haka och massa småbrudar runtomkring? Och kom igen – det handlar om en ganska ointressant produkt som ska tilltala människor som vill få bort hår på kroppen i stort sett hela världen.

De som påstår att denna reklam är ”OTROLIGT kränkande” eller är ”ett hatbrott mot män” har nog aldrig blivit förolämpade eller hatade i hela sitt liv.

På något sätt blir den här reklamen en spegel för den mentala kloak som kommentarsfälten på YouTube faktiskt är. Kommentarsfälten och diskussionen blir snabbt viktigare än reklamfilmen, hundra tusen gillare och fem hundra tusen ogillare – kriget om hur många som gillar eller ogillar denna oviktiga reklamfilm blir fokus och debatten handlar om Gilette tar bort för många, som de anser vara, opassande kommentarer. Det hela blir som när konstnären och regissören Anna Odell fejkade ett psykotiskt anfall. Reaktionerna och debatten kring konsten, eller i detta fall mediehändelsen, blir centrum i händelsen, metastoryn regerar. Om Gilette gjorde en bra reklamfilm med ett budskap glöms helt bort.

Reptilhjärnorna regerar i metakommentarsvärlden och det blir jag så otroligt kränkt av.