Dela sidan:

Bloggpaniken – varför läser ingen det vi skriver?

Vad ska vi göra med bloggen? är en av de vanligaste frågor jag får när jag pratar med marknads- och kommunikationschefer. De första årens entusiasm för företagsbloggar har vänt. Skribenterna har insett vilket hårt arbete en bra blogg kräver och marknadsavdelningen får kalla fötter när de tittar i analytics och ser hur få läsare de ofta långa draporna har medan arbetet med seo eller spridning i sociala medier i bästa fall är halvhjärtat.

Det är inte lätt att underhålla en bra blogg som skapar intresse kring företaget, personalen eller produkterna. Bloggdöden ruvar runt hörnet för de bloggar som fortsätter med långa drapor av tekniskt innehåll och med ett utifrån och in-perspektiv berättar om företaget eller tekniken eller affärsområdet som just de sysslar med.

Men det finns alternativ. För dig som är redo att satsa tid och pengar på att det ska bli riktigt bra.

Då måste du:

-Bjuda på åsikter och känslor. Alla människor, även it-specialister eller inköpare av städtjänster, är människor av kött och blod som går igång på det som berör dem känslomässigt.

– Jobba med att hitta vinkeln – det som är udda, nytt, renodlat, sticker ut och berör.

– Paketera tydligare och skriva kortare. Listor, punkter, fråga-svar, tipsartiklar, video – allt som bryter slentrian med 4 000 tecken rakt upp och ner är välkommet.

– Skriva sällan men bra. Genomslag får du inte genom kvantitet – utan med kvalitetsmaterial som är hårt vinklat och snyggt paketerat.

– Följa upp hur seo och sociala medier går. Det är ett gnetarbete men måste göras – använder vi rätt rätt ord hela tiden och hur reagerar målgrupperna vi köper i sociala medier?

För de som orkar bita sig kvar och jobba med kvalitén på innehållet och strukturerat hitta läsare är jag övertygad att en blogg kan fylla sitt syfte – skapa trovärdighet och förklara på vilket sätt ditt företag hjälper era kunder.

Annars kan du lika gärna lägga ner bloggen och därmed bespara dina stressade medarbetares en onödig deadline och satsa din egen tid på något viktigare.

Dela sidan:

Därför segrar sociala medier inom b2b-marknadsföring

Kombinationen sociala medier och b2b-marknadsföring har hittills varit rätt sval. Min upplevelse är att marknadsförare är oroliga för att ”ingen ska bry sig på Linkedin” och att ”det bara är bråk på Twitter”. Och framförallt för att deras smala målgrupper inte går att hitta där  – på sociala medier gör man reklam för läsk, choklad och popbandet Kent, ungefär.

Om vi struntar i debattklimatet på Twitter och Linkedins gammeldags layout så tror jag att alltfler marknadsförare i b2b-bolag måste intressera sig för hur de kan hitta, engagera och konvertera målgrupper på sociala medier. Den enkla anledningen är att det är billigt och förhållandevis effektivt att jobba med b2b-målgrupper här. Facebook och Instagram, Linkedin, Twitter, Google – alla blir alltmer förfinade i sina utvalskriterier. Med ett metodiskt målgruppsarbete kombinerat med  – självklart – rätt innehåll vid rätt tidpunkt kommer b2b-världen alltmer att handla om nischat innehåll som distributeras socialt.

Visst går det att hitta målgrupper via Schibstedts annonserbjudande och Bonniers digitala palett. Problemet är bara, som en medieplacerare uttryckte det att ”jag får spendera en halv dag att hitta rätt person hos Bonnier medan hos Youtube tar det tjugo minuter att hitta målgrupp och distribuera vårt innehåll”. Bonnier och Schibstedt har målgrupperna men det är på tok för krångligt att navigera rätt. Därför kommer även b2b-marknadspengarna att gå alltmer till sociala medier där man själv, eller med hjälp av rätt byrå, bygger upp och optimerar målgrupper och kampanjer.

De byråer – både på content –och reklamsidan – som inte fattar detta kommer att få det svårt att bevisa för sina kunder vilken nytta de gör. För en marknadsförare inom b2b vill alltid jobba mot nischade målgrupper och där blir de stora sociala medierna allt bättre.

Dela sidan:

Kära marknadsförare – bli lite mer enögd

Jag är journalist. Men jobbar med marknadsföring. Fast med journalistiska metoder, för det är effektivare och bättre för både kunden och slutkunden. Men hur tänker mina kunder – marknadsförarna?

Marknadsförarens utmaning är att hon eller han alltid har många så kallade stakeholders att ta hänsyn till. Vd:n, ägarna, kunderna, leverantörerna eller säljarna – alla vill tycka till om hur bolaget ska närma sig marknaden med sitt budskap. En marknadsförare jag pratade med häromdagen konstaterade att han hade fyra-fem stakeholders att ta hänsyn till – och då hade han inte ens kommit till gruppen konsulter som hans bolag borde bli bättre på att kommunicera med så att de i sin tur kunde sälja in bolagets tjänster.

En journalist har ofta bara en person att ta hänsyn till: läsaren/besökaren/tittaren. Därför gör vi journalister ofta bättre kommunikation än marknadsföraren. För vi bryr oss enbart om den som ska ta emot informationen. Vad är hen intresserad av? Vad är de viktigaste utmaningarna just nu? Allt annat teoretiserande struntar vi i. Pang på problemet!

Den traditionelle marknadsföraren tar för mycket hänsyn till alla tyckare och glömmer bort att vd:n inte kan bestämma om nuvarande och potentiella kunder vill ta del av bolagets innehåll – det avgör kunderna förstås helt själva baserat relevansen i innehållet.

En modern och framgångsrik marknadsförare lyckas navigera rätt bland alla tyckare och skapar därmed utrymme för journalistisk enögdhet som verkligen kan göra innehåll relevant för läsare och besökare. Då kommer bolaget att upplevas som någon kunden kan lita på – och vänder sig till när hon eller han behöver hjälp.

Dela sidan:

Därför är kollegorna viktigare än kunden

Kunden snackar vi gärna om. Men vill ha så lite att göra med som möjligt. Därför berättar vi ofta fel saker för fel människor.

Vi är customer centric, älskar att ge service till våra kunder och har alltid fokus på – våra kunder, läsare eller besökare. Så låter det ofta när vd:n och kommunikationsavdelningen berättar hur företagakulturen är. Vi vet alla att det sällan stämmer.

Fråga dig själv – visst pratar du mer med kollegor, chefer och medarbetare – än kunder? Visst väljer du ibland att luncha med kollegor istället för en jobbig kund? Och handen på hjärtat, visst älskar du att skvallra om cheferna och inte kunderna?

Kärleken till det interna växer med storleken på företaget. Har du många att snacka om eller fika med så blir det allt lättare att hasa omkring med innetofflorna och dricka automatkaffet dag ut och dag in medan vi sitter i interna möten och pratar om hur vi borde omorganisera oss eller förändra interna processer.

Vad innebär det här då för hur vi kommunicerar med våra kunder, läsare eller tittare?
Vi förstår dem givetvis inte. Och den man inte förstår pratar man inte med och skulle man mot förmodan göra det så görs det på fel sätt.Och känner man inte kunden så kopierar man ofta andra.

Vi säger alltså samma sak som konkurrenterna till en kund som vi inte förstår.
Ska du berätta om ditt företags erbjudande till konsumenter går det ibland att fuska och stämma av med kompisar och sig själv. Business to business är det riskabelt och handlar det om komplicerad teknik är det rena självmordet. Du behöver inte vara tekniker själv men du måste intressera dig för tekniken och framförallt för kunden. För är är det nåt som bestraffas i den digitala kommunikationseran så är det att inte våga sticka ut med ett eget kundanpassat budskap.
Så. Är det dags att bryta med det innersta i vårt mänskliga väsen – att bli bekräftade av vår egen lilla flock och ligga i hemma och lata oss i den gemensamma värmen?

Det finns nämligen några människor där ute som vill höra hur vi kan hjälpa dem.

Dela sidan:

McDonald´s och Skidförbundet = epic fail

Det är sportlovstider. Innan du vallar skidorna tycker jag du ska titta på bilden. Ordentligt.

bigmac1

Och. Tänk. Efter.

En elitidrottsman har på sig 2000-talets fulaste skidhjälm och gör reklam för mat som han aldrig skulle kunna äta mer än i undantagsfall om han överhuvudtaget vill förbli idrottsman på hög nivå. McDonald´s och skidförbundet vill få oss att tro att donken och idrott hör ihop. Visst. Då har hasch och schack en naturlig symbios och valium och maratonlöpning en magisk koppling.

Alla som inte har fastnat med huvudet i hamburgersås förstår att det här är ett haveri – budskap och bärare har absolut inget med varandra att göra. För elitidrottsmän och kvinnor äter inte på McDonald´s mer än i undantagsfall. Men nu är det sportlovstider och då flaxar Jens Byggmark och Frida Hansdotter omkring i reklamfilmer i hamburgerunderställ och låter sina vältränade kroppar ursäkta intaget av skräpmat för svennebanan som ska upp till fjällen.

Man kanske inte kan förvänta sig någon etisk kompass av ett bolag som McDonald´s eller att en elitidrottsman eller kvinna ska säga nej till pengar för att ha råd att flänga runt i Alperna säsong efter säsong. Men att skidförbundet låter Skidlyftet, en satsning för att få fler barn att komma ut i skidbacken, sponsras av McDonald´s måste ses som en missmatch av största mått.

Ingen unge står sig en dag i backen med en Big Mac i magen. Eller elitidrottare för den delen.

Ps. Det här visar att reklam har nått vägs ände. En liknande content-story hade stoppats sekunden efter att någon kläckt idén.