Dela sidan:

Snart slutknarkat i mobilen – så påverkar det dig

Människorna som har fött oss med dopamin flera hundra gånger om dygnet vänder sig nu mot vad de själva skapat och förbjuder sina barn att överhuvudtaget ha med sig mobilen till skolan. Tidigare chefer på de stora sociala plattformarna har nu bakvägen insett det vi andra dårar fortfarande inte har förstått: Man mår inte bra av att hela tiden glo på mobilen. 76 procent av svenskarna använder internet i mobilen dagligen och en stor del av dem är storanvändare. Vi som jobbar med kommunikation gör det förmodligen ännu mer. Det är helt vansinnigt med tanke på att en stor del av tiden läggs på att levla i något förströelsespel eller kolla på om kompisen är svettig under SATS-passet som pågår (hen uppdaterar givetvis under passet – varför ska man annars träna?).

Att ständigt avbryta sig själv med att titta på och engagera sig i triviala och meningslösa saker är inte bra för dig. Och jag vet – det finns tusen bra saker med sociala medier och gaming – men i många fall handlar det om trigga dopamintillströmningen med skit. Egentligen är det bara människor över 60 år som i dag har ett socialt beteende som är någorlunda vettigt – en person som skulle vakna upp från 20 år i koma skulle tro att hen hade kommit till en zombieplanet där mobilerna styr människan och inte tvärtom. Studera människorna omkring dig på bussen eller tåget – verkar vårt beteende vettigt?

Men här läser ni en som slutat. I alla fall med Facebook och Instagram i mobilen – mitt största och allra meningslösaste missbruk de senaste åren. Fem veckor efter att jag slutat knarka sociala medier i mobilen kan jag bara säga: Helt underbart!

Jag kan äntligen tänka långa tankar, prata med mina kollegor utan att humma frånvarande eller låta blicken vila på Stockholms vinterskrud och tänka på vad jag ska göra till helgen. Förlåt om jag låter som en nykter alkoholist men jag är mer här och nu än på väldigt länge. Och för en person som spenderat många år som teknikjournalist är förstås ryggmärgsreflexen att försvara teknik och utvecklingen och alltid säga ”men det beror på hur man använder det”. Då ska man komma ihåg att Facebook eller vilken social plattform eller mobil spelplattform som helst bara har ett fokus: Att du ska engagera dig så ofta som möjligt i så många sammanhang som möjligt så att du lämnar efter dig bra data. För att vi människor ska göra det krävs det ständig dopaminbelöning – och då är det inte så enkelt för vanliga användare att använda sociala medier, spel eller youtube bara ibland.

En enskilt enkel insats –  en bild, en film eller en vink till en möjlig dejt och du får den där belöningen som känns så skön – likes, en ny level, en vink tillbaka. Stjärnor och karuseller. Det är inte längre teknik. Det är storskalig dopaminfix för av en stor del av mänskligheten dygnet runt 365 dagar per år.

Men ditt yrke handlar ju om kommunikation invänder du förstås – och i dag kommunicerar vi på sociala medier och olika spelplattformar.  Ja, visst, men jag kan i stället lova mina kunder bättre fokus och större engagemang (ja, jag har sneglat på Instagram under viktiga kundmöten – och det har du också) och en nykter syn på tillvaron. Vem vill jobba med en missbrukare?

Självinsikterna från Silicon Valleys sociala medie-chefer sprider sig nu till övriga världen. Jag är övertygad att det här är bara början – diskussionerna, debatterna och insikten om vårt sjuka mobilberoende kommer att dominera agendan långt framöver.

Och när vi insett att vi inte kan fortsätta så här så kommer kartan för kommunikation att återigen ritas om. Att enkelt köpa en målgrupp på Facebook kommer att vara omöjligt, att göra den perfekta Instavideon svårt och ordet influencer kommer kännas lika fräscht som Neurosedyn.

Vi konsumenter och kunder kommer i stället att värna vår uppmärksamhet, vår tid och vår data på ett annat sätt än i dag och då måste du förtjäna kundernas uppmärksamhet med kommunikation som berör.

Dela sidan:

Utan kanalkunskap blir du Erik Fichtelius

Det är trångt bland videotyckarna. Etablerade, kunniga och tunga gubbar kan få det det tungt. Så är det när man ska förtjäna en egen läsarskara och inte riktigt kan distributionen eller kanalen man verkar i.

Erik Fichtelius är en gigant inom journalistiken. En påläst, vältalig och kritiskt granskande journalist med otaliga avslöjanden på sin lista och en lång karriär på framförallt Sveriges Radio bakom sig. Sedan några veckor tillbaka är han krönikör i Fokus. Han spelar även in sina krönikor framför diskbänken där hemma. Av Erik Fichtelius hittills fyra videoinlägg toppar han med inlägget ”Varför lyssnar inte regeringen på sina egna utvärderare?”- 14 gilla och en kommentar på Linkedin.

Det är väl vad Kenza genererar per millisekund.

Sen finns det sådana som internetveteranen Joakim Jardenberg som med sin videblogg #ensakidag har ett större genomslag. Tillsammans med partnern Bredband2 skapar Jardenberg betydligt mer spridning än Erich Fichtelius. Komikern Sven Melander har turen, eller skickligheten, att jobba med proffs. Karolina Jonason och Johanna Liljegren och deras produktionsbolag Dragflygaren har fått åsiktsmaskinen Melander att flyga på Facebook med 136 000 följare efter kittlande kontroverser med sociala medie-kändisar som Jesper Parnevik och stöd till hatutsatta Zara Larsson. Nu sitter Melander och intervjuar samtliga partiledare på hans Facebookkanal.

Samtidigt kan mindre kända publicister och marknadsförare bli rätt framgångsrika med videobloggar i b2b-världen. Hypnotisören och tidigare journalisten Erik Olkiewicz marknadsför helt oblygt sina shower på ett kul och personligt sätt på Linkedin och sätter ikoner som Fichtelius på pottan med betydligt mer interaktion och delningar än hans tidigare journalistkollega har.

Vad kan vi då lära av det här? Att bygga upp och förtjäna en publik tar tid och kraft och det spelar rätt liten roll vad man heter och vilket varumärke man har från början – eller hur väl man analyserar eller kommenterar i sina videor. Det är absolut inget fel på Fichtelius innehåll – han är som alltid skarp och bra. Men kan man inte hantverket för spridning – att tagga på rätt sätt, liera sig (eller bråka) med rätt personer eller företag och sponsra de inlägg som flyger organiskt har man det svårt. Innehållet är bara en del. Nyhetsmagasinet Fokus finns inte ens på Linkedin och ger därmed Fichtelius noll draghjälp. Joakim Jardenberg har Bredband2 som hjälp för spridning och framförallt har han ett stort eget nätverk, medan publicister som Erik Olkiewicz på ett smart sätt taggar de han haft med i sina shower vilket skapar spridning och interaktion. I Sven Melanders fall har produktionsbolaget hittat rätt kontroverser och debatter för att skapa intresse.

Detta är inte speciellt avancerade saker men ändå ett hantverk som måste fungera – annars kan du heta Jan Guillou eller Melinda Gates utan att lyckas nå särskilt många tittare.

Dela sidan:

Vad gör du när ditt varumärke trollas sönder?

Internet var en underbar skapelse som skapades av snälla vetenskapsmän för andra vetenskapsmän och snart kom att älskas av nästan hela världen. Nu: Fake news, trollfabriker, ransomware ,rån och mord som kan beställas på darknet som vore det ett par gympadojor. Det är dags, käre kommunikatör, att du lär dig grundläggande it-säkerhet för att överleva på det smutsiga internet.

Det som händer nu är att vi ser en helt ny global spelplan för hur kommunikation fungerar och vi som jobbar med professionell kommunikation måste börja fundera på hur vi ska skydda oss själva och våra kunders varumärken, ip-rättigheter och intressen på en arena där sant eller falskt har en, minst sagt, otydlig innebörd.

För det är inte business as usual. Trumps påverkan på den politiska kommunikationen är så självklar att den knappt behöver nämnas. Samtidigt finns det mer tekniska händelser som kommer att påverka oss. Ett exempel var när den amerikanska underrättelsemyndigheten NSA fick sina spionverktyg stulna och en hackargrupp använde dem för att skapa kanske det mest effektiva ransomware, spionprogram, som världen hade skådat: Wannacry infekterade och låste 400 000 datorer och servrar runtom världen. Organisationer och företag som inte hade bra backuprutiner satt, minst sagt, pyrt till.

Vi har kinesiska bolag som har som affärsidé att stjäla ip-skyddade innovationer och sälja dem för halva priset på världsmarknaden. Det finns de som hävdar (det är inga foliehattar – vettiga och kunniga it-säkerhetsmänniskor) att bolag som Huawei är en front för kinesiska statens maktambitioner och att Ericsson snart är ett minne blott på samma sätt som kanadensiska Nortel och amerikanska Motorola.

Nu tänker du att det här är high-flying-snack om globala telekombolag eller amerikanska spionmyndigheter (eller amerikanska presidenter) – hur påverkar det vår verksamhet eller kunder? När era konkurrenter börjar stjäla era affärshemligheter eller era kunder eller utsätts för trollattacker för att någon illvillig konkurrent köpt en attack på varumärket och renommén – då kommer den berömda skiten att träffa fläkten ordentligt. Den byrå eller marknadsavdelning som då har en konkret handlingsplan för att agera vid en attack kommer att klara sig betydligt bättre än den som blir tagen med brallorna nere.

Sen finns det självklart inga enkla lösningar på de här utmaningarna utan bara det faktum att vi kommer att behöva investera mer tid och pengar i informationssäkerhet och att det nog är bäst att börja öva – på allt från it-intrång och ransomware-attacker till att hantera trollkampanjer på sociala medier eller att kryptera hårdiskar.

Välkommen till internet 2018.

Dela sidan:

#metoo – så här gör vi något i praktiken

Snart har varenda bransch kommit ut och berättat hur sviniga och sexuellt maktgalna en del män är.  Reklam och mediebranschen också. Det är bra. Men hur vi skapar vi några bestående förändringar – på din och min arbetsplats?

Jag har sett och gjort på tok för lite när det gäller kvinnor som kränks eller utnyttjats sexuellt på de arbetsplatser jag lett och arbetat på. Och jag har gjort saker mot tjejer i min ungdom som jag inte borde ha gjort. Med det sagt – hur kan vi lära oss något av #metoo och ta det här upproret ner till konkreta handlingar i din och min vardag?

Tidningen Chef har gjort en bra minisajt där man kan ladda ner guider och mallar för att som chef stoppa sexuella trakasserier. Här publiceras också en undersökning om sexuella trakasserier blandat med expert som ger tips och goda exempel på arbetsplatser där man slutat att trakassera kvinnor. Kan byggbolag sluta håna och förlöjliga kvinnor (ett av exemplen) borde medie- och reklamvärlden enkelt kunna göra detsamma.

Ett annat exempel är konsultbolaget One Agency som just har rekryterat Pia Höök till styrelsen. Hon är ledarskaps- och genusforskare från KTH och Handelshögskolan i Stockholm och jobbar som Diversity Manager på Skanska. Ett konsultbolag, vars enda tillgång är personalen, har givetvis inte råd med att en stor del av de anställda känner sig trakasserade och en rekrytering som Pia Höök är inte bara smart och trendkänslig – den kan även vara en möjlig början till en långsiktig förändring.

Vad som däremot inte kommer att – konkret – hjälpa sextrakasserade kvinnor på svenska arbetsplatser är denna fixering vid att hänga ut män med namn och bild för grova övergrepp som de varken är dömda eller utreds av polisen för. Vi skapar på så sätt en offentlig skampåle på sociala medier som varken gynnar offer eller de strukturella problem som finns på våra arbetsplatser. Vi har ett rättssystem som inte bör kompletteras med någon vidrig sociala medie-lynchjustis. Tycker du jag har fel? Läs då den norska feministen Marte Michelet på Aftonbladet Debatt.

Konkreta handlingar och förändringar på din och min arbetsplats kommer att göra betydligt större skillnad än att hänga ut ännu en Martin Timell eller Fredrik Virtanen.

Dela sidan:

Förtroende – hjälpen eller stjälpen för morgondagens byrå

I ett arbetsliv där vi tvingas att ta allt fler beslut på snabbare tid med osäker information behöver beslutsfattandet delegeras ännu mer. Självstyrande team och agila arbetsmetoder blir viktigare för alla som sysslar med kommunikation och marknadsföring i framtiden. Då duger det inte att chefen tar besluten – det måste du som jobbar närmast uppgiften göra.

Men här finns en stor och potentiellt väldigt svag länk. Förtroende. Om man som medarbetare eller chef inte har förtroende för de man jobbar med riskerar de autonoma och effektiva organisationerna att rasa samman direkt eftersom utan förtroende tar ingen ansvar. Det blir fernissa på gamla strukturer eller team som bara vill ha det goda med det nya sättet att arbeta – friheten – och inte det onda – det jobbiga ansvaret. Och då pajar det.
Agila team där var och inte tar ansvar kan inte ens kallas agila team. Självstyrande enheter, ja, du hör själv hur det låter om man ska vara självstyrande samtidigt som det saknas förtroende mellan medlemmarna i teamet och man därmed smiter från ansvar.

Tänk den klassiska serien the Office, Ricky Gervais geniala drift med idiotiska chefer och apatiska medarbetare. Mitt i den tonsäkra humorn finns det ett uns av allvar, en sorg över att arbetslivet måste vara så förbannat tråkigt, inrutat och fyllt av dåliga förväntningar och klichéer över hur man måste vara på jobbet. Jag tror inte vi förstår hur mycket tid och resurser vi behöver investera för att arbetsvardagen inte ska fortsätta att påminna om the Office.

En utmaning är att vi måste organisera oss på sätt som vi egentligen inte gjort sedan vi för 10 000 år sedan gick från jägar- och samlarsamhället till att odla marken. Våra hjärnor ser dock likadana ut och våra 10 000-åriga arbetsvanor sitter djupt.

Det räcker inte med en augusti-kick-off med ribbåt till skärgården, några timmars konfa och bärs i bastun på kvällen. Med alla de ovan nämnda fallgroparna och 10 000 år av hierarkista strukturer bakom oss tror jag att framgångsrika kommunikationsorganisationer måste vända på varenda sten som gnisslar i det sociala maskineriet om det så handlar om psykologsessioner för chefer eller schemalagda synkmöten.

Missförstå mig inte. Vi ska inte gå runt och mys-pysa med varandra dagarna i ända men de byråer och marknadsavdelningar som avsätter tid och resurser till att skapa organisationer där man litar på varandra kommer att vara oerhört mycket mer framgångsrika än konkurrenterna.
Och dessutom ha roligare.

Ps. Undrar du hur man förstör förtroende? Några tips:

Undvik konflikter. I stället för att ta upp det som skaver låter man irritationen bli en varböld som kan ta år att läka ut.
Fokusera på att göra rätt i stället för att göra rätt saker. Man blir en regelryttare som bara vill vara till lags – inte uppnå de långsiktiga målen.
Erkänn inte dina svagheter. Du försöker klara av allt vilket du givetvis inte kan och dina kompisar i teamet blir förbannade eftersom de hade kunnat hjälpa dig – om du frågat.
Fråga inte efter hjälp eller berätta när det gått åt skogen. På så sätt tar det extra lång tid att förstå vad som gått fel – och givetvis också att göra något åt problemet.
Underkommunicera. Vid oroliga tider eller när det går dåligt fyller medarbetare tomrummet själva med gissningar om vad som händer. Berättar man inte vad som händer startar ryktesmaskinen direkt.
Gör inte vad du lovar. Då blir alla garanterat förvirrade.