Dela sidan:

Snart köper contentbolagen upp mediehusen

Aller Media skrattar hela vägen till banken när de nu, förmodligen, betalar ett underpris för OTW som plötsligt kom ut på marknaden i och med Stampens kris. Enligt uppgift har Aller haft ögonen på OTW länge –  vd:n hävdar att Allers har uppvaktat dem i två år. Stampens kris kom som en skänk från ovan för Aller.

Aller satsar allt mer på contentproduktion vilket förmodligen är helt rätt men frågan är om traditionella förlag alltid är rätt ägare för contentkonsulter. Min inställning är att contentavdelningarna inte gör sig så väl om de ska integreras med den övriga verksamheten på mediehusen. Och med tanke på hur affärerna utvecklar sig så kanske vi snart får se omvända affärer – contentbolag som köper upp förlag för en struntsumma. Ungefär som att Storytel köpte Norstedts för i stort sett ingenting.

Världen är upp och ner kan tyckas men kom ihåg vad marknadscheferna – köparna – vill göra: Skapa eget innehåll som går i de kanaler som ger bäst ROI för stunden. Då har man som traditionellt förlag inte en unik marknadsposition längre. Man är bara en kanal (med ofta dålig lönsamhet) bland många. Och då blir man kanske uppköpt av ett contentbolag en vacker dag för att vara en av kanalerna som kan distribuera det content som marknadscheferna vill ha ut.

Dela sidan:

Varför ska GP:s frilansar ha en gräddfil?

Stampen, och huvudsakligen GP:s, frilansar tycker att lagen inte ska gälla dem. De ska få ut pengar före andra borgenärer eftersom de ” anser att vi har en särställning, eftersom att vi gör en så stor del av Göteborgs-Posten”.

Det skulle alltså innebära att alla andra borgenärer – de som säljer papperet till tryckerierna, de som bär ut tidningarna eller de som ser till att journalisterna har en internetuppkoppling – inte gör något för Göteborgs-Posten?

Det är givetvis jättejobbigt att bli blåst på betalningen av en krisande kund men det är så rättsordningen – och därmed affärslivet – ser ut. Företagande innebär större risker men även större möjligheter ekonomiskt sett. Eftersom många frilansar, enligt uppgift, har haft svårt att få betalt under lång tid kanske de borde dragit några slutsatser av detta och riktat sina affärserbjudanden åt ett annat håll?

Det här är inte den sista krisen vi kommer att se för stora mediekoncerner. Det är ganska enkelt. Omkostnaderna är för höga, pappersberoendet för högt och de digitala intäkterna växer på tok för lite för att kompensera utvecklingen som digitaliseringen för med sig. De flesta är på väg mot en kris på något sätt. Det som skiljer är farten och vägen dit.

De journalister som finns på nästa krisande tidningskoncern bör nog fundera på hur deras kompetens kan användas i andra delar av näringslivet än att planera för en frilanskarriär för sin tidigare arbetsgivare. Det hjälper sällan att surra sig runt masten på ett sjunkande skepp. Och sen gnälla när skeppet har sjunkit med alla pengarna.

 

Dela sidan:

Omöjlig ekvation för content hos mediahusen

Metro är senaste exemplet på mediahus som startar content-verksamhet. Bortsett från Minimedia på Schibsted (som tappat kraftigt i omsättning de senaste åren) är det få content-avdelningar på förlagen som har blivit några större succéer.

Det finns flera anledningar till detta.

Till att börja med upplever många journalister och traditionella annonssäljare att content-verksamheten konkurrerar med den vanliga redaktionella affären. Journalister och redaktörer tycker helt enkelt att alla de som jobbar med content är ”sell-outs” som gör kassa knäck. Annonssäljarna upplever att man lockar bort välbetalande annonsörer till komplicerade lösningar med lägre marginal.

Dessutom konkurrerar den egna oberoende journalistiken utrymmesmässigt med content som har en kommersiell avsändare. Blir det för mycket content på sajten riskerar läsarna att inte riktigt förstå skillnaden mellan oberoende och köpt material samtidigt som marknadsförarna som köpt utrymmet klagar på att konkurrensen till annat content är för stor. Contentaffären har helt enkelt svårt att växa sig stor i ett sådant sammanhang.

Ett annat problem för mediahusen är att de idag bara är en kanal bland många som marknadscheferna kan välja mellan. Visst, mediahusen har kanaler med enorm räckvidd och i vissa fall rätt nisch, men marknadschefen vill inte köpa content som bara går där. Hon eller han kanske vill producera material som optimeras för seo, marknadsförs på Linkedin och sen också syns som köpt utrymme hos någon nischad sajt.  Men det är inte vad Mediahusen säljer. De säljer oftast tjänsten att producera content som sedan ska gå i deras kanaler. Att köpa utrymme hos värsta konkurrenten känns inte bra och kompetensen att på djupet hjälpa till med kundens affärs saknas i många fall. Kunden får ett artikelpaket som exponeras mot en stor målgrupp. Varken mer eller mindre.

Jag tror inte det räcker. Därför kommer content-avdelningarna på mediahusen aldrig bli något annat än en liten affär.

Dela sidan:

När bjöd du på kunskap sist?

Du vet den där kollegan som alltid har en stund över för att hjälpa till, diskutera en fråga eller bolla ett upplägg? Är det någon som du gillar? Okej. Har hon eller han ett bra jobb eller ett framgångsrikt företag? Jaså?

Ja, det är väl ganska enkelt – den som är nyfiken och villig att lära sig och dela med sig (utan att mansplaina eller leka viktigpetter) är helt enkelt en person man vill anställa, befordra eller göra affärer med.

Kunskapssamhället handlar lika mycket om att bjuda på som att skaffa sig kunskap. Det är de flesta av oss överens om. Men när det kommer till att verkligen dela med sig är det inte lika lätt för oss homo sapiens– och därför våra företag – att verkligen hjälpa andra med det vi kan och vet.

För vi sitter där och snålar. Är rädda för att hjälpa kollegan som, när man verkligen tänker efter, egentligen är en konkurrent om de roliga uppdragen och kallar potentiella partners till vår business för konkurrenter.

Dumsnåla.

Jag är det ibland. Du är det ibland.

Och så glider den där snälla killen eller tjejen bara fram och har tre gånger så många kontakter på Linkedin och dubbelt gånger så mycket i lön – fast hen inte kan mer eller skapar bättre resultat än vad jag gör.

Irriterande, eller hur?

Dela sidan:

Bolagen är felbemannade – flytta över sälj till marknad

90 procent av de som kommer till en webbshop eller träffar en konsult eller säljare har redan bestämt sig för vad de ska köpa. Alltså har marknadsavdelningens ansvar för försäljningsprocessen ökat radikalt i det digitala försäljningslandskapet. Ända fram till det allra sista avgörandet ska kunden lotsas av kommunikation från marknadssidan.

Tyvärr är många b2b-bolag helt felbemannade.

Oftast sitter där en marknadschef med en eller två medarbetare som ska underrätta underverk och serva säljarna med heta leads. Min helt ovetenskapliga uppskattning säger att det går tre säljare på varje marknadsförare på ett genomsnittlig teknik- eller it-bolag i dag. Egentligen borde det vara tvärtom.

Att jobba strukturerat med allt från analys av kundernas utmaningar till att tweaka rubriker i Facebooks canvas-format kräver förstås kunskap – men även resurser. Det positiva som händer just nu är att marknad och sälj börjar närma sig varandra. Gnället på dåliga leads från sälj och suckarna över slöa säljare från marknad minskar. Så att säga vem som är säljare eller marknadsförare kanske är hårklyveri i en nära framtid. Men min fasta övertygelse är att allt fler i sälj- och marknadsorganisationen måste jobba med strategisk bearbetning av kunder genom att utbilda och rådge dem i ett tidigare stadium än det som kan kallas färdigt lead. Och eftersom contentbruset nu ökar kraftigt från teknik- och it-bolag måste det göras strukturerat och med hög kvalitet. Ingen läser en dålig bloggpost. Och då behöver marknadsavdelningen byggas ut – både personal- och kompetensmässigt.