Dela sidan:

Det finns tre sätt att bygga hållbara varumärken. Två av dem är värdelösa.

Hållbara varumärken är inte en fråga om liv eller död. De är viktigare än så. Om detta är många överens. Däremot kan folk inte riktigt enas om hur man bäst når dit. De flesta vill att någon annan gör jobbet. Cyklister vill förbjuda bilar, veganer vill förbjuda kött, kristdemokrater vill förbjuda kondomer. Och så vidare.

Mitt i den här soppan av åsikter finns företag som försöker bli mer hållbara. Frågan är bara hur.

Låt oss börja med orden folk använder när de pratar om hållbarhet. Exempelvis miljövänlig (1,5 miljoner träffar på Google). Sluta med det. Så gott som all produktion och all konsumtion belastar miljön. Antalet produkter som verkligen är miljövänliga kan räknas på ena handens lillfinger. Samma sak gäller ord som klimatneutral, klimatpositiv, skonsam och fossilfri. Kanske kommer vi dit en dag, men vi är inte där än.

Ett första steg mot hållbara varumärken är alltså att rensa upp i begreppsfloran. Om du har minskat dina utsläpp eller din energiförbrukning – skriv det. Men vänta lite med glorian och änglavingarna. För att inte tala om ”I framtiden ska vi …”. Funkar det inte på dig när barnen lovar att städa rummen, funkar det inte på någon annan heller.

Det finns tre grader av hållbarhet.

Minimikravet: Den första graden av hållbarhet är att följa lagar och förordningar. Du har koll på vilka krav kommunen ställer på din verksamhet och självklart bryter du inte mot några regler. Vem vet, du kanske rentav har anställt en hållbarhetschef? Trots detta ska du inte hoppas på att ditt varumärke blivit mer hållbart. Att ligga på den här nivån är en hygienfaktor. Det är hållbarhetens motsvarighet till simborgarmärket. Klarar du inte detta kan lika gärna driva soptipp i Neapel.

Medelvägen: I den andra graden av hållbarhet är trängseln störst. Företag i den här gruppen känner till Agenda 2030, Paris-avtalet och andra grandiosa planer. Du upptäcker att det finns en uppsjö av olika miljömärkningar och certifikat: svanar och falkar, krav och eko, blommor och blad. Dessa är visserligen krångliga att skaffa, knepiga att foga in i verksamheten och dyrare än franska väskmärken, men du satsar ändå.

Tyvärr kommer du ändå inte att uppfattas som mer hållbar. Problemet är att konsumenter, leverantörer och personal redan förväntar sig att du ligger här. Dina konkurrenter har nämligen gjort samma sak. Du har alltså blivit bättre än tidigare men inte bättre än dina konkurrenter. Mycket skrik för lite ull.

Den rätta vägen: Den tredje graden av hållbarhet är mer intressant. Det är här du gör saker som ingen annan vågat. Du inte bara erbjuder mer hållbara tjänster, du tar bort sådant du inte anser håller måttet. I vissa fall betyder det att du avstår från en del av din omsättning och vinst. Utmaningen är att få alla på företaget med på resan (för att inte tala om aktieägare). Här går många bort sig.

Exempelvis kan du just nu hitta ekologisk mango från Burkina Faso på Coop. Det kanske är okej om någon nödvändigtvis måste äta den frukten, men varför också sälja äpplen från Argentina? Hela Österlen dignar av frukt.

Poängen med att vara hållbar på nivå tre är att du själv kan bestämma spelreglerna. Volvo publicerar testdata för att göra vägarna säkrare. Patagonia köper mark och anlägger naturreservat. Orkla tänker fasa ut palmolja vilket millennieskifte som helst och Mars lovar att sluta med barnslavar på sina chokladplantager redan 2020(!) Det går alltså att göra saker.

Om du vågar välja en egen väg och sedan rider ut stormarna som följer – först då kan du skapa ett hållbarare varumärke.

Hur detta kan gå till mer i detalj ska vi avslöja senare. Vi ska också berätta varför du borde slänga mer mat, sluta med friskvårdsbidrag till personalen och varför det är synd om somaliska pirater. Det där med ”en fråga på liv eller död” är för övrigt lånat av Bill Shankly. Uttrycket har med andra ord införlivats i den cirkulära ekonomin.