Dela sidan:

Stillbilder ger mig ångest

Jag får ångest av att posta stillbilder på Instagram. Som ett resultat av det har jag blivit minst sagt passiv när det kommer till den funktionen. Det har hänt mig förr: när Snapchat först kom blev flykten dit en underbar och välbehövlig paus från kravet på perfektion i Instagrams flöde. Den självraderande Stories-funktionen (som snabbt kopierades av Instagram) är mycket mer personlig, spontan och lekfull i jämförelse. Formatet står i bjärt kontrast till det stillbildsflöde som snabbt blev filtrerat, finkammat och perfekt.

Instagram Stories GIF by telenet - Find & Share on GIPHY

Idag består mitt personliga användande nästan bara av att posta videor och Insta Stories. Varför? För att det är en återgång till det spontana, lekfulla och imperfekta. Det känns nästan som en ynnest att bara få ha roligt utan att hamna i en jakt på bekräftelse och likes. När man postar ett videoklipp i flödet räknas antalet visningar, men inte antalet likes. I Stories är stämningen ännu mysigare eftersom bara du själv ser antalet visningar. Känslan av att bli bedömd, att lyckas eller misslyckas, finns inte där på samma sätt.

Det finns en djup ironi (och rejäl dos mörker) i att inte ens programmerarna bakom den första gilla-funktionen (som uppfanns för Facebook) tycker om likes utan snarare beskriver dem som ”ett pseudo-nöje, lika tomma som förföriska”.

Instagram GIF - Find & Share on GIPHY

När jag skapar rörligt innehåll för Instagram har jag roligt, det till och med triggar min tävlingsinstinkt. Men snarare än att ha siktet inställt på mycket likes vill jag skapa så bra innehåll som möjligt för målgruppen och communityt som det är till för. Mitt mål är att skapa innehåll som berör, når fram och startar en dialog. Det är väl trots allt då sociala medier är som bäst: när vi får kontakt.