Dela sidan:

Ingen semla i tisdags? Dags att säga upp sig

666 olika ”temadagar” infaller under 2018. 95% av dessa temadagar är 100% oviktiga, och ingen kunde väl bry sig mindre om att uppmärksamma terrakottakrukan, såpbubblan eller dragspelet.

Men! Bland dessa temadagar hittas 3 dagar som liksom nästlat sig in i vartenda svenskt fikarum. Och oavsett hur mycket vi egentligen bryr oss, blir vi likväl sårade på riktigt, om vår arbetsgivare glömmer bort att bjuda rätt till kaffet.

Trams, kanske du som arbetsgivare tänker? Idiotiskt att missa, tänker jag.

För på sociala medier älskar användare att vara aktuella, och det finns ingenting enklare att dra igång en delningsvåg när det blir semlor på självaste fettisdagen. Dina anställda kommer gladeligen dela med sig av vilken generös arbetsplats hen befinner sig på, och företagets geotag sprider sig över sociala medier på ett varumärkesbyggande sätt som du annars får betala mycket för.

Så. Glöm inte de tre dagarna som banar väg för årets enklaste employer branding-kampanjer. Fettisdagen, våffeldagen och kanelbullens dag. Idiotiskt att missa.

Utan semla i tisdags? Tråkigt med osmart och snålt, säg upp dig.

Dela sidan:

Tack ändå TV4! Gulligt att ni tänkte på oss.

Det som berört mig mest under #metoo-kampanjen, har varit alla berättelser. Alla dessa övergrepp som kvinnor utsätts för, i barndomen, de tidiga tonåren och i vuxenlivet. Det har varit överväldigande vidrigt och svårt att ta in. Men samtidigt så har det känts viktigt att finnas där med sin futtiga like eller emojihjärta – för det har känts som att det varit så avgörande förlösande, för den utsatta att äntligen fått berätta.

Samtidigt i mitt flöde. Alexander Bard kallar kvinnorna bakom #metoo-kampanjen för: ”A lynch mob of frustrated, confused and underfucked women”.

Det är så att en häpnar. Värderingarna bakom det uttalandet är… Att rikta sitt hån mot de flickor och kvinnor som nu vågar berätta om hur de blivit våldtagna och utsatta för sexuella övergrepp. Att kalla dem ”underfucked.” Wow.

Samme man, ges utrymme i TV på bästa sändningstid. Och Viveka Hansson berättar för oss att: ”En och annan Bard måste vi klara av!”

Viveka Hansson är orolig för var den här galenskapen ska ta vägen. ”Vi måste hålla huvudet kallt.” Ska vi hålla på och ge plats hur som helst åt folk som inte förnedrar kvinnor – riskerar vi: ”En väldigt trång tv-värld.”

Peter Kadhammar riktar också ljuset mot ett spännande litet mörkt rum i sammanhanget. Statyer, tavlor, gator och filmer. Hur blir det med det? Om vi nu ska hålla på och hänga ut hustrumisshandlare, pedofiler och sexister till höger och vänster. Vad gör vi då med Pirates Of The Carribean?

För i hela helvete.

Vi har ”klarat av en och annan Bard” i tusentals år – och inte bara i TV-rummet, Viveka Hansson. Vi har klarat av en och annan Bard lite överallt. På dagis, i skolan, på arbetsplatsen, i hemmet, på tunnelbanan, i tidningen och på bästa sändningstid både i radio och på tv.

Men så hände #metoo. Vi sneglar nu mot någon form av utveckling på området. Upprättelse för alla offer, jämställdhet och lika villkor, där män som beter sig som skit blir utan utrymme. Äntligen.

A NEW DAY IS ON THE HORIZON!

Så är det ett gäng människor med makt, som ändå envisas med att stå upp och vifta med fingret. App app app! Stopp och belägg, sakta i backarna! En och annan Bard mår vi bra av. Det måste vi klara av.

Fast vet ni vad jag tror?

Jag tror att våra TV-rum klarar sig bra utan Alexander Bard. och Martin Timell. Och Ingvar Oldsberg. Och Anders S Nilsson. Och Paolo Roberto. Och Leif Mannerström. Och Anders Wendin. (Pirates of The Carribean hade förmodligen ingen saknat heller)

Men tack ändå TV4 och Peter Kadhammar! Gulligt att ni tänkte på oss!

Dela sidan:

Äcklas du också av ditt mobilanvändande?

Var fjärde svensk vill alltså minska sin Facebooknärvaro, eller stänga av sitt konto helt. Spännande tanke, det ska dem ha! Men det kommer absolut inte ske något användartapp, för beroendet är för starkt och vi bortom räddning.

Däremot, så kommer 2018 bli året då vi ställer betydligt högre krav på vårt mobilanvändande och kan vi inte motivera varför vi fifflar upp mobilen ur fickan, är det helt klart coolare att låta bli.

För vi är alla överens om att det har gått över styr, och vi ser med äckel på det egna mobilanvändandet. Det har tagit över våra liv, och vi vet att det där onödiga scrollandet äter upp både tid och hjärnceller.

Därför tror jag att vi kommer satsa på det kvalitativa användandet under nästa år. Onödiga appar kommer att raderas, vi avföljer tråkmånsarna på Instagram, börja betala för kvalitativ journalistik och ett klick måste ge utdelning, annars får det vara.

Så vilka krav ställer det på oss publicister? Enkelt – innehållet måste bli bättre. Användarna köper inte längre gulliga kattungar, blaha-reklam och käbbel. Datadrivet, kreativt och samtida blir de nya ledorden. Och vi måste se sociala medier som en plattform för kvalitativt innehåll, där vi skapar format och starka berättelser som känns – oavsett avsändare.

För kan vi inte motivera vad, varför och hur vi publicerar, är det helt klart coolare att låta bli.

Dela sidan:

#metoo är toppen – men rör inte vårt fotbolls-vm, era jävla fittor!

Visst är det lite som att #metoo-kampanjen känts övernaturlig, liksom ostoppbar. Förmodligen har det att göra med det faktum att alla har gått med på den. Från höger till vänster, uppifrån och ner. INGEN har satt sig emot, och kraften från den här historiska rörelsen har sparkat maktmän och fått redaktioner att darra. Men framförallt har varenda jävel reflekterat och tagit det till sig.

Klockan är 20:45. Två miljoner svenskar sitter klistrade framför sina tv-apparater och får i realtid se sitt älskade fotbollslag bli utbuade under Sveriges nationalsång. Någon svensk spelare skriker “jävla fittor” tillbaka till italienarna. Sverige vinner matchen. Miraklet i Milano är ett faktum och glädjen är total.

Men dagen efter, när vi knappt hunnit ta in att vi ska till VM, kommer en programledare och försöker förstöra glädjeyran i SVT’s Morgonstudion. Hur vågar hon? Att dra upp den där lilla detaljen att en spelare skrek “jävla fittor”, när vi lyckats med det omöjliga och vunnit mot Italien! Det finns inget utrymme för jämställdhets-reflektioner nu, fitta som skällsord hit eller dit spelar väl ingen roll?! Eller?

Var tog vi vägen? Vi som problematiserar att den där kritiserade machokulturen spiller över på bästa sändningstid. Vi finns inte på Twitter i alla fall.

Det en gång enade #metoo-Sverige är härmed delat.

För i samma sekund som Mikael Lustig skrek “jävla fittor”, tvingades vi inse, att vi faktiskt inte bryr oss så mycket. I svenskens bok väger fortfarande en historisk fotbollshändelse tyngre än en historisk jämställdhetsrörelse.

Så låt oss fira ifred nu, era jävla fittor. Vi ska till VM! 😀

Dela sidan:

Kvällen då Kristoffer Lundström ramlade av sin höga PK-häst

Vi kanske ska börja med att reda ut vem han är. Kristoffer Lundström är alltså Kobra-killen som blivit ihopblandad med Ernst Kirchsteiger sedan 2001, och som ledigt tar emot high-fives från sina medvetna kollegor och deras rätta värderingar på SVT’s kulturredaktion.

Det Kristoffer Lundström trodde skulle bli ännu en felfri Kulturnyheterna-sändning, avslöjade dock något om honom som måste fått kollegorna att sätta sitt Matcha-te i vrångstrupen.

Direkt efter han visat ett inslag, som handlar om kritiken mot Malmö Operas uppsättning av operan Lakmé, som av DN beskrivs som  ”det mest rasistiska greppet i scenkonstens historia”, glömmer Kristofer Lundström helt bort att han inte är hemma i soffan och råkar avfärda kritiken i inslaget som käbbel, genom att irriterat säga: ”Ja, det är inte lätt.”.

Och i samma sekund reduceras Lundström från politiskt korrekt till ”vit gubbe”. Jag kan därför inte låta bli att fundera över vilka vita gubbar vi har kvar, som fortfarande kan tänka sig att stå upp för det politiskt korrekta?

För om inte ENS Kristofer Lundström, från kulturredaktionen på självaste SVT, klarar av att sitta kvar på den höga PK-hästen – vem fan gör det då?