Dela sidan:

De digitala arméerna utrotar det engagerande innehållet

För ett par månader sedan började jag som innehållschef på Perfect Day Media – det omtalade fullservicemediehuset som utvecklar och producerar karaktärsdrivet innehåll för digitala kanaler. Vi står för några av Sveriges starkaste innehållsprodukter och når ut till hundratusentals människor dagligen. Vårt uppdrag är viktigt, händelserikt och enormt roligt.

Förutsättningarna idag för att producera och distribuera just starkt innehåll är otroliga. Digitaliseringen har ju som bekant revolutionerat innehållsscenen och som kreatör och innehållsskapare är möjligheterna att nå ut obegränsade. Men – trots sin hängivna publik behöver alla innehållskreatörer kapitalisera på sitt skapande, förr eller senare. Hårdrar vi det innebär det två alternativ för innehållets överlevnad idag: det ena är public service och det andra kommersiell kraft.

Simon Strand skrev i Resumé ett viktigt inlägg som en reaktion på NMR:s närvaro under Almedalen, att näringslivet måste ställa krav till stöd för den ideella och demokratiska sektorn. Och den texten berörde mig. För när vi nyttjar den ekonomiska tyngden för att göra rätt och skillnad, känns kapitalismen så vacker och viktig. Kommersiell kraft är på riktigt. 

Perfect Day Media har jag också fått känna på drevets framfart – hur en människa kan peka sin digitala armé i en riktning med syfte att förstöra och riva ner så fort det är någonting på andra änden som skaver. Drevet. Det har påverkat oss och det har påverkat våra innehållsskapare.

För när den kommersiella kraften blir rädd för de digitala arméerna, när vi ska förbjuda innehåll som för vissa skaver, då hamnar vi i ett livsfarligt läge. Humorn och kulturen är hotad om det enda sättet att överleva är att ägas av staten. Då reducerar vi innehållscenen markant och går en väldigt enformig och ledsam utveckling till mötes.

Jag brinner för engagerande innehåll och på Perfect Day Media jobbar vi för att hitta varumärken som är modiga nog att sammankopplas med allt innehåll, inte bara det som är slätstruket.

Vi kommer inte att foga oss för varken drev eller digitala arméer. Våra innehållskapare får skava, uppröra och bullra. Och tillsammans med våra samarbetspartners, den kommersiella kraften – så måste vi nu än en gång utnyttja den ekonomiska tyngden för att göra rätt och skillnad.

För när resten tystnar och blir rädda så är det vårt ansvar att våga och skrika högre. Jag hoppas att ni vill vara med oss – för innehållets skull.

Dela sidan:

Den fejkade O’boy-krisen!

Alla O’boy-hyllor runt om i Sverige gapar alltså tomma på grund av ”tekniska problem” i fabriken. En partner i pulverform vi alla tagit för givet är nu omöjlig att få tag på. Människor har gått i taket och fullständigt rasat och på sociala medier samt i diverse forum pågår öppen krigsföring mot butiker och tillverkare.

Förvånande här är att ingen synat bluffen. Ingen verkar ha förstått att det hela är en PR-kupp.

Och vilken otrolig sådan! Dessutom välbehövd. Förmodligen det bästa som hänt O’boy. Det hela är genialiskt. Upptrappningen i sociala medier, castingen av karaktärerna: entreprenören ”Klaus-Peter Beiersdorf” som satte igång Blocket-trenden med att sälja portionspåsar för 5000kr, dottern ”Bella” som skapat viral succé med O’boy-bilden ”det perfekta mellanmålet”, den suddiga selfien på den arga och oroliga mamman ”Karina Wallberg”. Så autentiskt!

Vem står bakom?! Är det en PR-byrå eller ett supersnille på O’boys marknadsavdelning?

Jag säger då det. Otroligt välbefinnande att det bruna guldet briljerar så i en tid av annan oönskad brun sörja.

Dela sidan:

Har du råd att skita i antal följare?

När Kristoffer Triumf drog igång intervju-podcasten Värvet under 2012, valde han med omsorg ut sina intervjugäster utifrån följare på sociala medier. Resten är poddhistoria och jag tror att fler med ett intresse för räckvidd och spridning gör rätt i att snegla mot Värvet-strategin.

Vi som jobbar med innehåll för digitala kanaler utmanas ofta när det kommer till distribution. Det starkaste innehållet kommer alltid att hitta sina vägar, så är det. Men precis som att Triumf valde sina gäster med omsorg så ska du välja ditt produktionsteam och dina profiler med omsorg – om du vill öka förutsättningarna för organisk spridning vill säga.

Våga välja de starka karaktärerna, både framför och bakom kameran. Många följare på sociala medier, ett starkt varumärke i branschen eller ett absolut minimikrav: aktivitet i digitala kanaler. När det kommer till innehållet ska ni se till att utveckla en digital strategi där uttagen är många och anpassade för målgruppen. Dessa uttag paketeras sen för vald digital kanal, den betalande avsändaren får sin exponering och sen är det delningsdags. Vi som är involverade i produktionen delar, fans till profilerna som frontar delar och så givetvis – alla de betalda profilerna delar.

Den digitala stjärnan tillika Resumé-kollegan Karin Winther gjorde det väldigt bra som digital producent i samband med premiären av Tårtgeneralen. De korta och välproducerade klippen syntes precis överallt i sociala medier – mycket tack vare att alla inblandade i produktionen hade ett starkt profilskap, närvaro i sociala medier och breda följarskaror. Det här gällde alltså både producent, statister, regissörer och skådespelare. 

Den köpta räckvidden och distributionsstrategin är såklart fortfarande viktig och ersätter ingenting. Jag säger bara att profilskapet blir allt viktigare, för alla och väldigt få har råd att skita i sociala medier och följare, åtminstone om du likt Kristoffer Triumf eller en sponsor – har ett intresse för räckvidd och spridning.

Dela sidan:

Karriärtips: Julia Frändfors


Julia Frändfors

Så var det äntligen dags för ännu ett gäng karriärtips att sprida vidare till karriäristiska ynglingar i bekantskapskretsen. Extra roligt denna gång, då insikterna kommer från ingen mindre än den ljuvliga Julia Frändfors.

Julia har b.la jobbat med tv-utveckling på produktionsbolaget STO-CPH och kommer senast från Nexiko, där hon jobbat med Kanal 5-programmet ”Breaking News med Filip och Fredrik”. Sen någon månad tillbaka är hon profilansvarigPerfect Day Media och Daisy Grace, vilket ju också betyder att vi blir kollegor i höst!!

Håll till godo – här kommer Julias karriärtips:

    • Mitt första tips till en yngre version av mig själv: Det TAR ett tag. Nu för tiden mår man ju piss om man inte är ekonomiskt oberoende innan man fyllt 20 och lyckades man inte kvala in på nån jävla lista över ”100 UNGA TALANGER VI KOMMER HÅLLA KOLLA PÅ”, vill man bara gräva ner sig och bli förtidspensionerad. Den pressen är vidrig. Jag kommer ALDRIG glömma när jag som 20-åring stod i McDonalds omklädningsrum och GRÄT. Jag grät för att jag insåg att “Det var det här det blev”. Jag var alltså 20 år och trodde att det var det här det blev, jag hamnade på donken. Jag kom inte längre.
    • McDonalds i sig är faktiskt ett annat sjukt bra tips. SATAN vad det är bra att ha jobbat där. Du lär dig extremt mycket om dig själv, du lär dig att hantera ALLA sorters idioter (att vara socialt kompetent – antingen föds man med det eller så får du träna dig själv till dig – b.la med att t.ex göra några år i restaurang) plus: klyschan stämmer – det ser väldigt bra ut i ett CV. Att hantera stress också. Allt! Donken! Tack! You made me. Och det var ju inte så det blev. Tycker överlag att folk som lyckats UTAN att ha slavat på riktiga skitjobb är mindre sympatiska människor. Räkmackefolk har jag ingen respekt för.
    • Gör praktik! Det gör ju nästan alla. Men se då till att ha absolut noll prestige. Jag har jobbat med praktikanter som tyckte dom var för fina för ditten och datten. Men – du är en slav, vad alla andra än säger. Man ska komma först och gå sist, det ger utdelning. Till sist. Jag lovar! Om några år kan du komma sist och gå först. Och be en praktikant keep that in mind.
    • Slicka inte röv. Är GRAVT allergisk mot folk som smörar till sig jobb. Folk med EN PLAN. Tyvärr ytterst vanligt i Stockholm. Skriver hjärtan på Instagram, gör sig inte ovän med någon (förutom dem under i hierarkin), går över LIK för att lyckas. Det är det värsta jag vet. Så mitt tips är tvärtom: var schysst mot dem som är schysst mot dig. Är någon över dig rent jobbmässigt, men beter sig som ett as, var ett as tillbaka för guds skull. Ta inte massa skit. LITE skit får man hacka i sig men ni fattar nog. Och lägg dig inte platt för att komma vidare i karriären, då somnar du inte gott på kvällarna. Jag är extremt glad över att jag inte fjäskat för folk för att komma någon vart.
    • Dock! Var en sån människa som frågar massa frågor. Om du frågar en människa mer än tre frågor första gången ni ses kommer hen för evigt minnas dig som ultratrevlig. Kör journaliststilen. Jaha, varför då, hur då, hur länge, blablabla. Alla människor älskar en god social massage. Det gör dig ihågkommen och det kostar noll och du mår bra i själen av att vara nyfiken på andra.
    • Var ute mycket. Japp. Det är på alla AWs, sommarfester, ciggpauser, luncher, allt sånt – som nästa jobbtillfälle skapas. UMGÅS med dina kollegor. I början satt jag inne på toaletten och åt min matlåda. Det gav mig inget. Jag hatar att luncha med folk, vill helst sitta framför datorn (och nu har jag kommit så långt att jag kan göra det) men på vägen till ditt drömjobb, så ska du vara en social jävel, så enkelt är det bara.

Inser att jag kanske är lite motsägelsefull i mina tips nu? Men det är ju det som är balansen. Var social, men smöra inte. Var nyfiken på folk, fråga frågor, men av rätt anledning. Utan att slicka röv. Ni hajar.

Julia på Instagram

Dela sidan:

Regisserat av Metro: Jimmie Åkesson i rollen som mysfarbror


Bild: Metro.se

Det är valår och nog känns det viktigt, intressant och bra när nya format tas fram för att nå ut till alla i Sverige med rösträtt. Det är jag med på.

Lucys val” är en rörlig intervjuserie av Metro, där sjuåriga Lucy intervjuar partiledarna. Låter kanske kul i ett par sekunder, men efter att ha tänkt till förstår både du och jag att det är en oerhört dålig idé.

Frågorna saknar tyngd och det är såklart omöjligt för en sjuåring att ställa kritiska följdfrågor. En riktig PR-dröm för en mediatränad partiledare med andra ord. Platt och onyanserat för oss andra. Sjuåriga Lucy är mörkhyad, så när hon tvingas prata rasism med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, blir det hela väldigt osmakligt.

(Och för att friska upp minnet, så här har Metros handplockade experter tidigare beskrivit partiet under rubriken ”Är SD ett rasistiskt parti?”. Om någon nu glömt bort vilka vi har att göra med i vår riksdag.)

Jimmie Åkesson ges nu utrymme att spela mysfarbror framför en mörkhyad flicka. Han förskönar Sverigedemokraternas ideologi och vinklar fritt sina svar på de obehagligaste av sätt. Tillexempel definierar Åkesson vad rasism är och förklarar att; ”Man får gifta sig med en flicka om man är flicka”, vilket ju stämmer bra utifrån lagboken. Men hur Sverigedemokraterna ställer sig till samkönade äktenskap hade kanske varit en intressantare fråga i sammanhanget?

Det är valår och aldrig har det väl varit så viktigt med nya format för att nå ut till alla i Sverige med rösträtt.

Att sjabbla bort den chansen på det här sättet. Fullständigt obegripligt.