En eloge till dem som gjorde något mer.

Det har nog aldrig varit enklare att ta ställning mot eller för hjärtefrågor, med hjälp av väldigt enkla medel. En tumme upp på sociala medier, en argsint kommentar någonstans och en röst på vettigt parti vart fjärde år. Det räcker för att plocka poäng i sitt sammanhang, och känna att en faktiskt stod upp mot de där mörka krafterna när det begav sig.

Men ska det vara så enkelt? Kanske det är hög tid att kräva lite mer av oss som faktiskt vill, och kan göra skillnad.

Att ”ta avstånd” genom ett offentligt uttalande, en Facebook-post, att ”med rak rygg och tydliga krav på fortsatt oberoende” fortsätta precis som vanligt, när företaget där du väljer att arbeta har ägare med värderingar som strider mot dina egna. Är det verkligen att ta avstånd och att stå upp för sin sak? Jag tycker inte det. För vem ska ta kampen på riktigt, mot de där mörka krafterna, om de som har makten att göra det och säger sig brinna för rättvisan, inte själva tar ansvar för sina egna val?

De som sagt upp sig från Metro den senaste tiden:

Amat Levin, krönikör
Viktor Banke, krönikör
Evyn Redar, krönikör
Emma Frans, krönikör
Emmelie Wallroth, nyhetschef
Johanna Cardell, nyhetschef
Anton Säll, reporter
Eric Ljunggren, vice vd

En eloge till er, som gjorde något mer. Ni stod faktiskt upp mot de där mörka krafterna när det begav sig.