Dela sidan:

Om det är någonting vi ska ta med oss, från spektaklet till rövshow, så är det tre unga killar

Så har vi överlevt ännu en Melodifestival. Skönt att det är över, och för att sammanfatta det hela citerar jag Markus Larsson; ”Rätt låt vann i trist rövshow”. Det kan vi väl alla vara överens om, utan att behöva analysera det hela ännu en gång.

Jag såg spektaklet, och kanske mest för att det kändes lite sjukt men kittlande, att behöva passa en tid, för att se någonting på tv. Det hör inte till vanligheten.

Låt oss börja prata lite om publiken. Jag vet inte, men det vilar någonting för jävla läskigt över alla dem som tagit sig till Friends Arena. De tomma blickarna, och det där frenetiska ballongviftandet. Läste på någons twitter att det lika gärna kunde pågå en halshuggning där på scenen – publiken skulle vara den samma och bete sig på samma sätt. Och visst ligger något i det?

Hur som helst – nu tycker jag att vi ska bli allvarliga. Och prata lite om fantastiska Benjamin Ingrosso och Felix Sandman.

August Kretschmer Jeansson Plym (otroligt namn f.ö.) skrev fint på sina sociala medier, och sätter fingret på det största och viktigaste som hänt under 58 upplagor av den här musiktävlingen. Han riktar sig till Benjamin Ingrosso och Felix Sandman.

”Grabbar, fortsätt göra vad ni gör. Fortsätt visa alla era känslor, lär unga killar att det är okej att visa känslor. Lär unga killar att det är okej att vara glad för en polares skull. Lär unga killar att det är okej att larva sig, hjula, sjunga och dansa. Lär unga killar att det är okej att göra allt det som unga killar inte får göra.

…Tack vare att ni gör det så enkelt så hoppas jag att folk kan se på er och se att det går att vara både cool och känslosam samtidigt. Men vad fan vet jag. Jag är bara en ung kille.”

Och nog var det något visst, när vi fick se Sandman och Ingrosso tillsammans där i greenroom.

De håller händer, kramas och när Benjamin Ingrosso vinner blir de två glada barn som pussas, skriker, gråter, skrattar och VISAR KÄNSLOR. Samtidigt – råcoola, och hur sjukt det än må låta, så bryter de ny mark där och då. För det här hör inte till vanligheten, att killar får vara så här. Att vi får se det här, på passad tv-tid en lördagkväll! Det är rena känslor, två tuffa killar och kompisar som vill vinna en tävling, men som vågar vara förebilder i att glädjas för den andre. Som tycker det är fett att sjunga, dansa, stå på scen och vara sig själv.

Så om det är någonting vi ska ta med oss, från det här spektaklet till rövshow, så är det tre unga killar.

Benjamin Ingrosso, Felix Sandman och August Kretschmer Jeansson Plym. Ni är både viktigare och bättre än vad Melodifestivalen någonsin kan bli. Det här behöver vi mer av!

Tack ska ni ha!