Dela sidan:

Arten Homo Consumericus

Jacob: I det projekt vi precis avslutat har vi ägnat oss åt att utifrån de tendenser vi ser idag dra en utvecklingslinje ett decennium framåt i tiden och fundera på hur den konsumerande människan då kommer att bete sig, vad som är drivkrafter, hot och möjligheter. Utifrån detta kan man ju sedan fundera på hur företag lämpligen ska agera för att vara i samklang med konsumenterna. Homo Consumericus var ju en del av avslutningen på vår gemensamma bok Vi är vad vi köper där vi slår fast att konsumtion kommer att fortsätta vara en central drivkraft för människor framledes, även om såväl formerna som innehållet i konsumtionen kommer att behöva förändras.

Katarina: Att vara konsument har ju varit en självskriven identitet under en relativt sett mycket kort tid i mänsklighetens historia. Det är enbart i specifika kontexter från 1800-talet och framåt som vissa konsumtionsbeteenden har kopplats samman med att ha en konsumentidentitet. Samhällets syn på vad det innebär att vara en konsument har också skiftat över tid – ibland är denna betraktad som en rationell figur, ibland som passiv och duperad av marknaden, ibland som aktiv och upplyst. I dagens debatt finns ett starkt fokus på den aktiva medborgarkonsumenten som förväntas göra upplysta och medvetna val, inte minst vad gäller klimatvänliga konsumtionsalternativ. Den goda medborgarkonsumenten som använder sin köpkraft för att ta ett samhälleligt ansvar kan sägas vara en idealtyp som har växt fram bland den mångfald variationer av konsumentidentiteter som idag existerar. Parallellt med den konsument som ska rädda världen finns hyperkonsumenten för vilken konsumtion av nya saker är livets lokus.

Jacob: Det här får mig att tänka på en av mina favoritböcker, The Unmanageable Consumer av Yannis Gabriel och Tim Lang, som just kommit i en reviderad 20-årsjubileumsutgåva. I den boken visar författarna, som båda är skarpa kulturanalytiker, på hur många parallella bilder det finns av konsumenten i vår samtid och hur olika grupper kanaliserar dessa olika bilder när det passar deras syften. I vissa sammanhang passar det bra att måla upp en bild av en självständig och rationell konsument – till exempel om man vill propagera för avreglerade marknader – och i andra sammanhang passar det bättre att måla upp en bild av konsumenter som lätt svagsinta stackare som blir lurade av de dumma, dumma, profithungriga kapitalisterna – till exempel om man vill propagera för reklamförbud. Det som är särskilt intressant är att grunderna i författarnas analys fortfarande håller, trots att så otroligt mycket har hänt under de här tjugo åren med till exempel digitalisering och ett helt nytt medielandskap. Detta illustrerar på ett träffsäkert vis styrkan med en gedigen kulturanalys, eftersom de grundläggande kulturella värderingarna och samhällets spelregler inte förändras på alls samma snabba vis som den rekvisita som vi använder i det sociala spelet. Tittar man på ytan ser det ut som att allt förändras, men tittar man på djupet så ser man betydligt mer beständiga strukturer.

Katarina: Jupp och ju snabbare förändringstakt som råder i ett samhälle desto mer verkar vi landa i ett tillstånd där vi bara fokuserar på det som ändras, inte på det som är det konstanta. Allt är inte alls nytt hela tiden. Just nu är det mycket som skiftar form snabbt, inte minst på grund av tekniska framsteg, men de basala principerna är densamma. Människans grundläggande behov är konstanta, hens verktyg för att tillfredsställa dessa behov förändras.