Dela sidan:

Hellre en kvalstudie i handen än tio kvantstudier i skogen

Katarina: För över tio år sedan började jag göra antropologiska uppdrag till företag och organisationer. Under åren som gått har jag hjälpt en hel del företag med olika frågeställningar. Det som slår mig när jag tänker tillbaka lite på de här åren är hur otroligt många gånger möten med företag landat i att jag får sitta och förklara skillnaden mellan olika undersökningsmetoder och när man använder vilken metod, och då kan det vara med de personer på företaget som ansvarar för insiktsarbetet. Och det mest intressanta, i alla fall sett ur mitt perspektiv, är att så väldigt många går i någon sorts försvarsposition när man beskriver skillnaden mellan kvant och kval. Inte sällan kommer frågan “jaha så du tycker kvant är bara skit” fast jag precis ägnat ganska mycket tid åt att förklara varför man behöver båda men av olika anledningar. Som om de konventionella undersökningarna, i huvudsak attitydstudier, olika enkäter eller tråla big data för att hitta sanningar, behöver försvaras. Det är ju dessa undersökningar som i stort sett är allena rådande; de anses vara enkla, snabba och har accepterats som en gemensam valuta. 

Jag började tänka extra mycket på detta efter att jag publicerat bilden, som du ser här nedan, på Linkedin och jag har nog aldrig fått en sådan visningsraket och så många gillanden på ett inlägg. Fler och fler upplever idiotin med den valuta som råder men systemet rullar på, det har ju vi skrivit om förut, det här med rationella logiken och att man tror man får svar genom att fråga. Så att gå i försvarsposition, känna sig utmanad, kan inte jag tolka på något annat sätt än en medvetenhet om hur svaga dessa undersökningsmetoder är, vad lite de svarar på om ens något och att man vet att man i huvudsak bekräftar redan taget för givna antaganden även om datan är färsk. Det är ju så, den som känner sig skyldig går i försvarsposition, den som inte ens fattar skillnaden mellan olika metoder ler lite och går hem och fortsätter med sina webbenkäter. 

Jacob: Det där kan jag verkligen känna igen, även om mina strider oftare utkämpas i diverse seminarierum på olika universitet snarare än i dialog med företagsföreträdare. Inte sällan händer det att jag utmålas som en kvanthatare bara för att jag personligen, inom det område som jag undersöker, föredrar att göra kvalitativa undersökningar. I själva verket är jag otroligt glad åt att de som till exempel ägnar sig åt medicinsk forskning är ganska hårdnackade positivister. Ska jag äta medicin får den gärna vara testad med väldigt konventionella metoder, snarare än med en poststrukturalistisk diskursanalys av läkares och sjuksköterskors fikarumssnack. 

Jag har dock inte särskilt svårt att förstå lockelsen med kvantstudier då de ofta kan generera väldigt tydliga resultat (även om dessa resultat inte alltid står i korrespondens till någonting som existerar utanför undersökningssituationen). De som beställer undersökningar vill ofta ha ett beslutsunderlag och det är liksom enklare att argumentera för ett visst beslut om man kan drämma en statistiskt säkerställd korrelation i bordet. Komplexiteten i tillvaron reduceras bort och man kan fokusera på bara precis det som man är intresserad av. Haken är ju bara den att världen är komplex, oavsett om man vill det eller inte. Och den komplexiteten kan man fånga, förklara, och bena ut med väl utförda kvalitativa undersökningar. Men så finns det ju förstås usla kvalitativa undersökningar också, och så är man tillbaka på ruta ett där allt handlar om att välja en metod som passar för det problem man vill undersöka och inte tvärtom, att börja med metoden.