Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag10.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Katarina & Jacob

Katarina Graffman & Jacob Östberg. Doktorn i antropologi och professorn i reklam och PR som tillsammans skrivit boken ”Vi är vad vi köper” resonerar om människors beteenden och fenomen i konsumtionskulturen.


Publicerad 26 Juni 2020

Back to the future – 2 råd inför hösten

Katarina: Sista inlägget innan det är dags för sommar och bad. Vad säger du Jacob, ska vi passa på att ge vårt bästa råd inför uppstarten till hösten. Just nu förekommer det ju en hel del spaningar, påståenden, förutsägelser om vad som kommer att bli det “nya normala” efter pandemin. Inte minst här på Resumé skrivs mycket om hur man ska tänka och agera framöver vad gäller marknadsföring och kommunikation. Inte sällan är dessa “tips” diametralt motsatta beroende på vem som säger vad eller vilken attitydstudie man lutar sig mot. Vad är din reflektion?

Jacob: Det fantiseras en hel del om att vi ska tillbaka till ett tryggt “innan” men i själva verket är det kanske snarare framtiden vi ska tillbaka till. Eller till en tro på att det finns en framtid. Nu hade det varit lockande att gå loss med en tirad baserad på Mark Fishers idéer om att “The future has been cancelled” men jag ska försöka hålla en något mer optimistisk ton. Det är ju sommar för bövelen. För även om de med en dystopisk dragning har fått ovanligt mycket vatten på sin kvarn under senare tid så börjar många nu skönja en ljusning. 

Men bara för att man kan skönja en ljusning finns det ju ingen anledning att helt översköljas av ett naivt glädjerus. För när vi nu så smått börjar se hur världen öppnar upp igen så vore det å ena sidan naivt att tro att det är samma värld vi återinträder i. Ett tydligt exempel på detta är det faktum att vi svenskar inte längre är välkomna att resa runt i världen på samma sätt som andra. Även om just denna restriktion kanske kommer att lyftas så småningom så har en fundamental misstänksamhet smugit sig in i relationer såväl på individ- som grupp- och nationsnivå. 

Å andra sidan vore det också korkat att återgå till hur saker var innan utan att ta lärdom av de erfarenheter som vi kunnat göra under det undantagstillstånd som rått under en tid. Två av mina kollegor skriver klokt om detta på The Conversation. De utgår från sin forskning om hur vi kan försöka sakta ner, eller decelerera, våra liv. Kort sagt slår de ett slag för att vi inte huvudstupa ska kasta oss in i allt det som vi lite oreflekterat pysslade med innan pandemin slog till.

Jag vill dryfta mig till att säga att vi under konsumtionskulturens guldålder aldrig har befunnit oss vid ett vägskäl som detta, där så många av oss fått en chans att reflektera över de (o)vanor vi lagt oss till med. Aldrig har så många bestämt sig för att framledes ska det bli annat ljud i skällan. Att vi som konsumenter gör upp storvulna planer om hur vi ska förändra oss är inget ovanligt – vi gör det till exempel ritualmässigt på nyårsafton – men oftast blir det inte så mycket av det på lite sikt. “Det bidde ingenting” som Mäster Skräddare skulle ha sagt. 

Men så måste det ju inte bli den här gången. Kring dessa uttalade och outtalade förhoppningar om förändring finns ju nämligen mängder av marknadsmöjligheter där företag kan kapitalisera på våra förhoppningar om förändring i framtiden. Eller hjälpa oss, om man vill uttrycka det en smula mindre cyniskt. Mitt råd är därför att företagen ska försöka befinna sig där, i frontlinjen för att folk ska lyckas åstadkomma den förändring de drömmer om, snarare än att nostalgiskt blicka tillbaka till hur saker varit tidigare.

Katarina: Och för att kunna ligga i frontlinjen måste företagen komma nära sina konsumentgrupper på riktigt och verkligen förstå hur de lever sina vardagliga liv. Jag upprepar mitt mantra: Människor säger inte vad de tänker, vet inte vad de känner och gör inte som de säger. Just nu förekommer som sagt väldigt många spekulationer om hur människor kommer att agera och bete sig framöver. Dessa spekulationer baseras i huvudsak på vad människor säger – hur pandemin fått dem att reflektera och fundera över sina beteenden. Problemet är ju att det inte går att förlita sig på vad människor säger eftersom det väldigt sällan stämmer överens med hur de senare agerar i verkligheten. Vilket i sin tur kostar företag enorma summor. 

Mitt råd är alltså att lär känna dina kunder och konsumenter på riktigt, något som inte behöver vara så komplicerat. Genom att till exempel spendera några dagar med en, två eller kanske tre representanter i din konsumentgrupp kan du hitta en ton som blir oerhört mycket mer pricksäker än när du försöker vara kreativ utifrån ett excelark. 

Och hej, när jag ändå är i farten med råd, skippa fokusgruppen. Vid sidan av alla dessa värderings- och attitydstudier lägger de flesta företag nämligen till en och annan fokusgrupp för att “få lite roliga citat”. Jodå, så har flera marknadschefer bokstavligen uttryckt det för mig – lite “roliga citat” bredvid staplarna och diagrammen. 

Vi önskar alla en skön och vilsam sommar och skickar med följande citat: Focus groups are the crack cocaine of market research. You get hooked on them, and you’re afraid to make a move without them. (Dev Patnaik, founder of Jump Associates research firm)

 

Dela blogginlägget:

Mer från Katarina & Jacob

Till bloggen >

Den hycklande marknaden?!

Katarina: Hur många gånger har vi inte hört: ”Ska man göra något så måste man göra det på riktigt”. Uttrycket i sig har blivit en klyscha. Och synonymer till klyscha är...

12 Juni 2020

Konsumtion ända in i döden

Katarina: I dessa dystra tider kunde det ju vara skäl att tala lite om antropologiska perspektiv på död, begravning och konsumtion. Kanske tänker vi att döden väl ändå är den...

29 Maj 2020

Livet efter COVID-19

Katarina: Jag roar mig i dessa tider med att samla uttalanden om hur livet efter COVID-19 kommer att bli. Dessa sianden om framtiden har ju fullständigt exploderat i medierna. Låt...

15 Maj 2020