Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Katarina & Jacob

Katarina Graffman & Jacob Östberg. Doktorn i antropologi och professorn i reklam och PR som tillsammans skrivit boken ”Vi är vad vi köper” resonerar om människors beteenden och fenomen i konsumtionskulturen.


Publicerad 27 September 2019

De försökte ändra folks beteende, du kan aldrig gissa vad som hände sen…

Katarina: Det görs värderingsstudie på värderingsstudie och alla pekar åt ett håll, engagemang för klimatfrågan ökar markant. Hurra, vad bra, säger många och tror att saken är biff. Men, återigen, värderingar och attityder visar en sak, beteenden i vardagen något helt annat. Det här resulterar i ändlösa diskussioner om vad som behöver göras för att få människor att börja leva mer hållbart och framför allt ägnas väldigt mycket tid och medieutrymme till att diskutera varför människor inte förändrar beteenden fast de har så mycket information om varför de bör förändra. Hur ska man få människor att göra istället för att som 78% av svenskarna säga att de tror att de själva kan göra något för att bromsa klimatförändringen, framför allt när det krävs relativt omgående förändringar?

Låt mig exemplifierar med vad som faktiskt leder till konkreta beteendeförändringar vad gäller jämställdhet. Bland andra Marianne Bertrand, professor i nationalekonomi, konstaterar att “glastaket” fortfarande är väldigt närvarande i arbetslivet och det beror inte på skillnader i kompetens, erfarenhet eller förmåga. Kvinnor straffas i karriären för att de fött barn visar hennes studier. Enligt henne är orsaken till denna ojämlikhet att kvinnor har svårt att hitta en balans mellan arbete och familj på grund av att barn medför en ökad ansvarsbörda för kvinnorna. Det som kan förändra detta är enligt Bertrand inte kvotering utan snarare fler pappamånader. Hennes studier är genomförda i USA men flertalet svenska forskare pekar på samma tendens i det svenska samhället, även om vi har lagstadgat om obligatoriska pappamånader, förut två nu tre månader. Det handlar om det självklara, genom att uppleva och erfara förändras tröga kulturella värderingar och beteendemönster, i det här fallet beteenden gällande vardagligt ansvar för barn och hushåll. Och för att få männen att faktiskt uppleva har reglering av föräldraledigheten varit avgörande. För hade pappor varit hemma i samma utsträckning om det inte införts obligatoriska pappamånader? Nope. Något som all information i världen aldrig skulle kunna ha åstadkommit. 

Så, varför reglera? Jo, för att snabbare förändra kulturen och invanda vardagsbeteenden! Kulturen är trögrörlig och ändras väldigt långsamt om vi utgår från att det är ett skifte i värderingar som är nyckeln till förändring. Det kommer behövas mer handfasta tillvägagångssätt för att åstadkomma förändring. Men det är definitivt att föredra framför det andra alternativet till snabb förändring, nämligen någon form av kollaps.

Jacob: De flesta verkar sitta benhårt fast i föreställningen att beslut fattas enligt en sekventiell modell som ser ut ungefär såhär: information → attityd → intention → beteende. Det är en fin rationell modell som får oss att sova gott om natten, för självklart skulle vi ju inte fatta beslut bara sådär hux flux utan att ha på fötterna. Nä, inte skulle vi väl bete oss lite sådär på måfå utan att ha ett gediget informationsunderlag, därefter tänka till ordentligt för att slutligen sätta ner foten? 

Nu vet jag förstås att många invänder och säger att sådär kantigt ser väl ingen på saken idag. Men den som tvivlar på att detta trots allt är en ganska förhärskande modell kan med fördel kolla upp hur många skattemiljoner som varje år plöjs ner i diverse informationskampanjer där myndigheter försöker få oss att ändra beteende (tips: många miljoner blir det!). Eller så kan vederbörande kolla om företagen som säljer attitydundersökningar fortfarande har några kunder (tips: de har många kunder!).

Vill man hitta någon att skylla på för att vi så hårdnackat håller fast vid denna rationella syn på mänskligt handlande kan man med fördel skylla på sextonhundratalsfilosofen René Descartes. Alltid bra att skylla på döda personer för de blir oftast inte så sura. Man kan säga att det intellektuella arvegodset efter Descartes fått oss att tro att sinnena är överordnade kroppen. Det är en fin upplysningstanke, men dessvärre är det inte riktigt så det fungerar. Istället är vi snarare slavar under våra kroppar. Medan sinnet (i bästa fall) är skarpt och analytiskt så håller kroppar på och beter sig, har begär, blir trötta, rastlösa, har spring i benen, är hungriga, eller bara oerhört sugna på nåt och så vidare. Jävligt jobbiga och svåra att styra är de, kropparna. Så då spelar det liksom ingen roll hur mycket kloka principbeslut man fattar när man sitter mätt, varm och nöjd i favoritfåtöljen. När man väl är ute i det dagliga livet med sin förbaskade kropp i släptåg så kan alla principbeslut dra åt pipan. 

Det är också via de här resonemangen som man kommer fram till att om man på allvar vill förändra vår konsumtionskultur, då måste det till jobbiga eftergifter som våra kroppar inte sådär bara utan vidare kommer att gå med på. Därför ska de tuffa besluten fattas av folkvalda som sitter mätta, varma och nöjda runt ett konferensbord och kan tänka jobbiga men rationella tankar. Det är i dessa sammanhang som våra möjligheter att fatta jävligt risiga beslut när vi är ute i svängen ska begränsas. 

Det låter ju föga sexigt att snacka om regleringar i en tid när många ansluter sig till den liberala idén att man ska få bete sig hur man vill utan inblandning från stat eller annan så länge det inte är till harm för andra. Grejen är bara att många av de sätt som vi beter oss nu är till harm för andra. Kanske inte på kort sikt, men vi intecknar nästkommande generationers frihet när vi gång på gång slafsar i oss en högrevsburgare i tron att vi nästa gång kommer känna oss redo att välja den Portobello-variant som vi i princip bestämt oss för att vi framledes kommer välja…

Dela blogginlägget:

Mer från Katarina & Jacob

Till bloggen >

Men för helvete, en mobillåda!?

Jacob: Jaha, så har det mediala spektaklet “Årets julklapp” i regi av HUI Research ägt rum igen. I år blev det mobillådan som levde upp till kriterierna att “representera den tid...

21 November 2019

Ren och skär symbolisk konsumtion – att lysa med lånta fjädrar

Jacob: Ibland tänker jag att folk faktiskt borde läsa mindre… eller åtminstone läsa färre böcker och faktiskt försöka förstå vad de läser. Att hetstrycka sig igenom viss litteratur så att...

8 November 2019

“Människan är irrationell”-snicksnacket!

Katarina: Är så evinnerligt trött på idén att det är information som leder till att vi människor förändrar beteenden. Fattar att det är en härlig tanke som spelar fint med...

25 Oktober 2019