Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Katarina & Jacob

Katarina Graffman & Jacob Östberg. Doktorn i antropologi och professorn i reklam och PR som tillsammans skrivit boken ”Vi är vad vi köper” resonerar om människors beteenden och fenomen i konsumtionskulturen.


Publicerad 25 April 2019

Den skamliga konsumtionen?

Katarina: Varför har betydelsen av konsumtion, nu och historiskt sett, betraktats som något ytligt, omoraliskt i vår kultur, något som de som inte kan behärska sina begär ägnar sig åt och framför allt, vad får denna syn för konsekvenser om man vill förstå konsumtionskulturen? De flesta kulturer i väst är starkt präglade av denna syn, denna historiska genetik, att det vi visar upp utåt är ytligt och ytan är separerad från det sanna inre jaget. När vi ser människor som köper och köper fnyser vi lite föraktfullt: ”Dom där har ju ingen självkänsla, måste visa vem dom är genom prylar” eller “typiskt nyrika som beter sig så där”. Ett förakt som utmejslats i samklang med den kultur vi vuxit upp i. Enligt många andra kulturer i världen är den här uppdelningen absurd. I vissa kulturer kanske man istället konstaterar, då man ser en köpglad person: ”Åh hen vill visa oss vem hen är på riktigt, hen vill visa upp sitt sanna jag.”

Jacob: Just det där med den traditionella elitens avfärdande av uppkomlingarnas konsumtion som vulgär, som primitiv, eller som rent av fånig, är intressant. För även om denna dynamik kanske framstod tydligast i aristokratins avfärdande av de nyrika borgarnas konsumtionsvanor för några hundra år sedan i Europa, så finns ju exakt samma dynamik idag. Populariteten hos ett TV-program som Lyxfällan måste nog delvis förklaras över det kittlande i att titta på, indigneras av och moralisera över andras försök att skapa sig själva genom konsumtion, särskilt konsumtion som de inblandade inte riktigt hade gjort sig förtjänta av. Programmet präglas av denna dynamik då ett viktigt inslag är programledarnas skambeläggande av deltagarna (även om redaktionen givetvis bestämt hävdar att detta förstås inte är ett skambeläggande). Ett inslag i programmen består av att deltagarna visar upp sina hem, där de ofta är ganska stolta över vad de har åstadkommit i form av mysiga soffhörnor med färgkoordinerade kuddar och plädar eller välutrustade TV-rum med surroundljud och spelkonsoler. Sedan följer ett moment där pro- gramledarna metaforiskt klär av deltagarna genom att tala om för dem att allt det där är fullständigt värdelöst: ”Tycker du att du blivit lycklig av det här? Att det berikat ditt liv? Det har det inte! Det är inte värt någonting nämligen och du är en fårskalle som tror det”. För att bevisa hur värdelös deltagarnas konsumtion är säljs sedan deras konsumtionsvaror av för kaffepengar genom anordnande av loppmarknad eller dylikt. Officiellt för att få in pengar för att lösa skulder, men kanske framförallt som en moralisk läxa för deltagarna: ”Det här hade du försökt bygga ditt liv av, men se nu säljer vi av det för en femtiolapp”. Sen kryddar man det hela med närbilder på vuxna män som gråter över att ha fått sälja sitt X-box. Är inte det moralism så vet jag inte vad som är det…

Katarina: Ja det är ju knappast i utbildande syfte som programmakarna gör Lyxfällan (även om de hävdar det). Konsumtion har mer eller mindre alltid betraktats som något omoraliskt i vår del av världen. Det är klart att om kunskapen om konsumtion baseras på de här grunderna är det inte konstigt att det blir knasigt. För att verkligen förstå konsumtion måste vi dels göra oss av med den seglivade idén om konsumtion som en ytlig handling men också på djupet förstå hur konsumtion inte representerar en person, utan snarare konstruerar en person.

Jacob: Förståelse för konsumtion måste ta sin utgångspunkt i att vi accepterar faktumet att konsumtionen har blivit det fundament kring vilket hela vår kultur är uppbyggd. Det är inte ett epifenomen utan det nav i vilket samhällets övriga ekrar – familj, arbetsliv, romantik, identitet, med mera – är fästa för att i sin tur få livshjulet att snurra. För att förstå denna konsumtionskultur är det inte rimligt att börja med vare sig moraliserande eller med reduktionistiska bilder av människans natur. Bättre då att ta utgångspunkt i vad människor faktiskt gör, istället för i vad de tror att de borde göra. Detta är särskilt viktigt idag då det som anses som onödig, begärsstyrd konsumtion inte bara betraktas som omoralisk och således är dubiös på ett existentiellt plan. Utöver detta har insikterna om det ekologiska fotavtrycket av denna, som det definieras, onödiga konsumtion också blivit alltmer känd. Konsekvenserna av våra val idag för andras valmöjligheter i framtiden börjar således vägas in allt mer vilket gör frågan än mer komplex.

 

Dela blogginlägget:

Mer från Katarina & Jacob

Till bloggen >

Men för helvete, en mobillåda!?

Jacob: Jaha, så har det mediala spektaklet “Årets julklapp” i regi av HUI Research ägt rum igen. I år blev det mobillådan som levde upp till kriterierna att “representera den tid...

21 November 2019

Ren och skär symbolisk konsumtion – att lysa med lånta fjädrar

Jacob: Ibland tänker jag att folk faktiskt borde läsa mindre… eller åtminstone läsa färre böcker och faktiskt försöka förstå vad de läser. Att hetstrycka sig igenom viss litteratur så att...

8 November 2019

“Människan är irrationell”-snicksnacket!

Katarina: Är så evinnerligt trött på idén att det är information som leder till att vi människor förändrar beteenden. Fattar att det är en härlig tanke som spelar fint med...

25 Oktober 2019