“Människan är irrationell”-snicksnacket!

Katarina: Är så evinnerligt trött på idén att det är information som leder till att vi människor förändrar beteenden. Fattar att det är en härlig tanke som spelar fint med föreställningen om den rationella människan som inhämtar information, ändrar attityd och sen sina beteenden. Vi gillar att tänka att det funkar så. Och, som vi varit inne på ett flertal gånger tidigare, vi är ju så präglade av cartesianismen, det vill säga den strikta uppdelningen mellan förnuft och kropp, att den här idén blivit en naturlig del av vår kultur. Och den kultur vi präglats av är svår att se, distansera sig ifrån och problematisera. Den är ju så självklar. 

När människor inte agerar enligt den information som finns tillgänglig säger vi att de är irrationella. Denna irrationalitet har blivit särdeles aktuell just nu då piskan viner över våra huvuden att vi måste leva hållbart om vi ska uppnå målen i Agenda 2030. “Jösses, varför agerar inte folk utifrån den enorma mängd information som finns om sakernas tillstånd?” De rationella informationsivrarna kliar sig i huvudet och funderar genast på nästa informationskampanj.

Jacob: Det är något så tröttsamt självspäkande och insiktslöst över att hela tiden prata om oss människor som irrationella. Det irrationella är ju snarare det faktum att så många desperat klamrar sig fast vid en modell för beteendeförändring som aldrig visat sig fungera. 

Grejen är ju den att dessa förment “irrationella” beteenden ofta handlar om att vi människor agerar som de kulturvarelser vi är, att vi vill passa in i ett socialt sammanhang. Detta är djupt mänskligt och inte irrationellt. Jag tycker man borde använda begreppet ”humanistisk rationalitet” för att beskriva den rationalitet som vi som människor följer när vi spelar efter (konsumtions-) kulturens regler. Istället för att säga att vi är helt jävla irrationella när vi köper snittblommor (som flugits in från Brasilien och odlas på gammal regnskogsmark) och en ask Aladdin (som innehåller palmolja) till vår mormor på hennes födelsedag, trots att det finns information om att detta inte är hållbart, bör vi kanske säga att vi följer en humanistisk rationalitet där vi vill odla det sociala bandet mellan mormor och barnbarn enligt de konventioner som vårt samhälle ställt upp…

Sen är det ju inte svårt att se att det finns en konflikt mellan den teknokratiska rationaliteten (köp grejer med högt klimatavtryck → planeten går åt pipan) och den humanistiska rationaliteten (köp mormors favoritgrejer → relationen till mormor stärks). Men om vi ska komma tillrätta med de problem vi står inför kan vi inte blunda för den humanistiska rationaliteten, kalla den irrationell, och än en gång vråla ut ett informationsbudskap i hopp om att det den här gången ska bita. Snarare måste vi nog se till att vi kan vara humanistiskt rationella inom ramarna för den strikta rationaliteten. 

Katarina: Vissa aspekter av konsumtionskulturen är trögrörliga, såsom morföräldrars Aladdin-preferenser. Så snarare än att försöka ändra detta så bör man väl vidta åtgärder för att se till att de två typerna av rationalitet konvergerar. 

En enkel grej vore ju till exempel om Marabou slutade använda palmolja och framför allt att skylla detta på konsumenterna. I dagsläget säger Marabou att de använder palmolja bland annat för att få önskad konsistens och smak, ökad hållbarhet och att den är fri från transfett. Allt detta låter ju som nobel service i konsumenternas tjänst! De stackars konsumenterna skulle inte få rätt konsistens om vi slutade använda palmolja, hela fundamentet för deras existens skulle ryckas bort… Då andra producenter verkar kunna producera smarriga grejer utan palmolja kan man kanske ana att det någonstans också finns ekonomiska incitament att använda denna ingrediens. 

Eftersom Marabou, och många andra företag, inte verkar förmögna att fatta dessa beslut på egen hand får väl staten gripa in och låta det bli rejält mycket dyrare att agera så här irrationellt.