Dela sidan:

The best and the worst of times

It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of light, it was the season of darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair.” /Charles Dickens

Den senaste tiden har diskussionerna gått varma kring ett antal kampanjer, inte minst Gilettes ‘The Best Men Can Be’ och Klarnas samarbete med Snoop Dogg. Jag tänkte inte kommentera själva den diskussionen, snarare på lite avstånd försöka betrakta vad jag tror vår bransch tampas med just nu, tillsammans med uppdragsgivare och varumärken.

Det är på sätt och vis som Dickens säger – både ‘the best och the worst of times’; en era som präglas både av vishet och galenskap; av ljus och hopp såväl som av mörker . At least we are trying!

Jag väljer med andra ord att se försöken och uttrycken och de ibland hetsiga diskussionerna som följer, som ett tecken på att reklambranschen med sin strategiska, kreativa och kommunikativa förmåga på riktigt vaknat upp också inför sitt sociala ansvarstagande såväl som sitt ansvarstagande inför affären. Alltså inte bara för att det är ‘the right thing to do’; utan för att kunskapen och insikterna om värderingsdrivna varumärken, konsumentmakt och hållbarhet verkar ha gått från att bara vara ‘the flavour of the month’ och  ‘political correctness’ till en faktisk respekt för och förståelse av marknadskrafter, målgrupper och lönsamhet.
På den vägen kommer trevande försök och klumpiga snedsteg förekomma, såväl som tonsäkra träffar och långsiktig ambition. Med tiden tror jag att vi  kommer att få se mer av mångfald och mindre av stereotypa representationer av människor, mer inkluderande kommunikation med en större variation på de som ‘får’ synas i reklamen; oavsett ålder, kön, etnicitet, funktionsutmaningar, sexuell eller religiös preferens osv.
Femvertising följs av dadvertising och av greyvertising om det nu ska heta så när man alltmer vänder sig till och representerar det ‘grå kapitalet’; de köpstarka. Samma utveckling ser vi i populärkulturen där alltmer litteratur, film och streamade serier populeras av en mer mogen casting och där seniora kvinnor kan prata om annat än bara män och karaktäriseras av annat än sina klimakteriebesvär. Det händer saker och det är spännande!

Men det är klart att det skulle gå fortare och bli bättre om byråerna själva också kunde bemannas på samma diversifierade sätt. Då skulle vi inte behöva ha Edward de Bonos sex hattar som jag skrev om sist. Det skulle räcka med en mångfald av olika åldrar, kvinnor och män; blandade arbetsgrupper där någon till och med, tack vare sin bakgrund och erfarenhet, skulle kunna se saker från ett annat perspektiv och kunna säga – är det egentligen så fräscht och smart av ett varumärke att associeras med en bodyshame:ande, sexistisk rappare och porrproducent?

PS It is the worst of times and the best of times; Under 2018 tog Reklamombudsmannen (RO) endast emot 68 anmälningar mot könsdiskriminerande reklam jämfört med 134 året innan.