När bubbelhoppade du senast?

När jag läser i DN om docent Emma Stenströms arbete med ‘bubbelhoppning’* på Handelshögskolan i Stockholm, känner jag att hon sätter fingret på något vi skulle behöva väldigt mycket mer av i vår bransch. Reklambranschen är en ganska liten bubbla, jämfört med många andra branscher och därtill fortsatt oerhört homogen. Kanske bekvämt för de som är inne i bubblan, men inte särskilt utmanande. Och framför allt, med en krympande horisont och en stor avsaknad av olika perspektiv. Hur ska vi kunna kommunicera med en värld så rik på mångfald, om vi begränsar oss i vår egna, mindre värld?

Emma på Handels har i dagsläget låtit över 400 av sina elever börja med att kritiskt granska sina egna filterbubblor på nätet, för att sedan röra sig mot nya bubblor IRL. Där har de fått möjlighet att träffa människor de aldrig kommit i närheten av tidigare; alltifrån imamer, präster och konstnärer till aktivister, droglangare, prostituerade, hemlösa och miljonärer.

Inför mötena har de tränats i att lyssna för att lära och förstå olikheter, och att ställa frågor på ett sätt som öppnar upp, istället för att döma och stänga igen.

Enligt Otto Scharmer vid MIT Sloan School of Management är ’listening the most important and underrated leadership skill today’. Han menar att vi behöver vara medvetna om och träna på lyssnandets tre nivåer.

Först fäster vi uppmärksamhet vid det vi redan vet; det som bekräftar oss och vår ståndpunkt. Därefter lyssnar vi efter nyheter, sådant vi inte visste tidigare, men vi gör det oftast inte tillräckligt för att verkligen förstå andras perspektiv. Det tredje skedet av lyssnande som vi behöver gå vidare till är det ’empatiska lyssnandet’; det lyssnande som gör att vi ser saker genom andras ögon och försöker förstå andras perspektiv. Att nå den tredje nivån av lyssnande är målet med varje ’bubbelhopp’.
Vill vi därtill skapa faktiskt förändring, behöver vi röra oss till en fjärde nivå som kallas ’generative listening’ och som handlar om att vi aktiverar en kollaborativ, kreativ energi, där vi delar en vision om framtiden och jobbar gemensamt för att förverkliga den.

Emma har även arbetat med metoden med chefer och medarbetare i privat, offentlig och ideell sektor och uppmanar fler att utnämna någon på arbetsplatsen till CBO – Chief Bubble Officer. Jag tänker att initiativen lika väl skulle kunna komma från byråns nyfikna kreatörer såväl som från strategi- och planneravdelningen för att möjliggöra fler bubbelöverskridande möten.

Själv har jag just nu lyxen av att ingå i projektet ’Diversify or Die’ tillsammans med rekryteringsföretaget Work Studio och Helya Riazat, rektor och medgrundare vid Järvaskolan. I en blandad grupp av människor som jobbar med marknadsföring och kommunikation diskuterar vi kommunikations-branschens utmaningar, särskilt kring bristen på mångfald. Och vi ses utanför de flestas vardagsbubbla – nämligen på Järvaskolan. Bara det miljöombytet och mötet med skolans värld och Järvaskolans värdegrund är en befriande ögonöppnare, som i sig skapar insikter och öppnar upp för ett nyfiket frågande, lyssnande och lärande. Så tacksam för det bubbelhoppet!

Jag hoppas förstås att vi gemensamt också ska kunna skapa faktiskt förändring, just genom att nå den fjärde nivån av ’generative listening’ så att vi tillsammans aktiverar en kollaborativ, kreativ energi, där vi delar och förverkligar en vision om en framtida kommunikationsbransch, rik på mångfald.

Vart skulle du vilja bubbelhoppa härnäst?

* termen myntades av Max Hawkins, tidigare på Google.

Emma Stenströms bok ’Bubbelhoppa – En metod för att förstå andra’ är utgiven på Volante Förlag.