Mingelhjärna, 97 sidor gratis Cannes-summering och en sista topplista

Det tar ett tag att landa från Cannes. Den överstimulerade mingelhjärnan gjorde sig påmind genom hela midsommar, och man fick ta några djupa andetag emellanåt för att inte reflexmässigt skynda iväg till ett seminarium, kolla vinstlistor i mobilen eller famla efter ett fantomglas rosé mitt under pågående Små Grodorna.

Jag trodde jag var helt hemma och återhämtad, tills jag åkte till Gotland häromdagen för att påbörja min semester…och landade mitt i Almedalens för-mingel på färjan. Jag var tvungen att djupandas mig igenom några krigsveteran-flashbacks till Croisetten i sann Apocalypse Now-anda. “The horror, the horror” osv.

Men nu är festivalen färdigsummerad och förpackad i en högst subjektiv rapport författad av mig, tillsammans med min arbetsgivare Frontify (samla och dela ditt varumärkes alla beståndsdelar i molnet) och våra kompisar på Pitch (presentationsmjukvara i molnet).

Ni kan ladda ner alla 97 sidor som PDF här på https://www.sharecannes.com/ – eller lägga vantarna på en mall för att sätta ihop en egen summering. 70 år, 7 trender och ett hemligt tema som jag tror kommer prägla den globala kommunikationsvärlden under en längre tid framåt.

Och som komplement till den mer formella rapporten, kommer här en sista liten topplista från 2023:s Cannes-festival.

Årets konstigaste: PR-vinsten till DoorDash “Self Love Boquet” kändes minst märklig – en bukett med rosor och en sexleksak man kunde skicka hem till sig själv på Valentine’s Day? En habil RFSU-kampanj, kanske, men slår väl in ganska öppna dörrar så här 25 år efter att Sex and the City hade premiär? Ingen dålig kampanj, men inte revolutionerande direkt.

Årets analys: Thomas på Resumé (Hej Thomas!) hade den bästa spaningen om hela spektaklet som han även skrev om här: https://www.resume.se/insikt/trend/cannes-lions-hardsatsar-pa-effektfragan-vi-sysslar-med-kommersiell-kreativitet/

Filtrerad genom mitt ännu mer cyniska filter lyder den så här – att inne på själva Festival-området i Cannes, bakom den kanske magstarkaste paywallen i mediavärlden, så predikade seriösa forskare vikten av långsiktiga investeringar och vetenskapliga angrepssätt…medan utanför festivalområdet krängde olika misstänkt nyrika typer i flådiga tält och champagne-laddade lyxbåtar snabba lösningar för snabb försäljning via AI/crypto/metaverse/algoritmer/programmatic osv. (Det är förstås inte tekniken det är fel på här, utan de luftslott av löften som många opportunister bygger ovanpå lovande teknik eller lösningar utan transparens).

Kortsiktigt och långsiktigt, på varsin sida av muren, personifierat av olika gruppering i Cannes. Det är intressant vad som kostar och vad som är gratis när det kommer till kunskap om fungerande kommunikation. Men framförallt att de en sån teoretisk distinktion mellan olika sorters kommunikation konkretiserad till en verklig plats under en vecka.

Årets bästa sammanträffande: På grund av taxistrul, ett flyttat möte och fem andra extremt slumpmässiga händelser så hoppade jag på den lokala bussen i Cannes – och sprang direkt på en del av teamet som vann Grand Prix i Future Lions – Albert Bäckman och Emil Sörensen. De vann för sin idé om cykelringklockor som kan höras genom Volvo-bilars egna ljudsystem, The Connected Bike Bell. Det blev en kort pratstund och en obligatorisk lejon-selfie. Och vi är nu connections på LinkedIn, vilket som vi alla vet är en av de mest genuina och innerliga relationer två människor kan ha.

Årets bubblare: Förutom allt jag skriver om i rapporten, så såg jag ytterligare en tydlig kommande trend inom vinnande kreativa jobb. Det känns som att bio-hacking (eller cybernetics, eller cyborging, om man så vill) är en stark komponent i många nyskapande lösningar – från mammut-köttbullar till Mouthpad-systemet för att styra teknik med tungan. Kampanjer där tekniken appliceras på biologi på ett djupare plan för att göra skillnad. Även kampanjer som Diversitree för Claritin (att plantera fler hon-träd i städer för att minska pollenmängden, där standarden länge varit enbart han-träd) och the Sub-Conscious Order från HungerStation visar på en ambition att tränga djupare in i naturen, kroppen och det mänskliga medvetandet med teknik. Biologi är den nya kreativa lekplatsen, bara så ni vet.

Årets insikt: På plats i Cannes hade jag en del blandade känslor. På alla shortlists såg man många bidrag som gav en stark känsla av deja vu – gamla idéer i ny skepnad, utförda på nya platformar, men ändå klart välbekanta. Vissa kändes rentav mekaniska och själlösa – applicera format X på utsatt grupp Y och skapa PR i kanal Z, och inkassera minst en nominering. Detta balanserade visserligen av en del genuint nya och intressanta idéer, med en annan mänsklighet och briljans bakom sig,  men mycket kändes som en repris av något gammalt. Och det var absolut ett lite svagare år kreativt.

Men på vägen hem från Cannes kände jag att det är skillnad mellan “nytt” och “nytt för mig”. Att poängen kanske inte är att att allt ska vara så vansinnigt nytt att det får kommunikationens kalenderbitare att tappa hatten. Att det är OK att gamla idéer genomförs på nytt i mer fulländade former, och får uppmärksamhet för det. Att idéerna må vara gamla, men människorna är nya. Det finns plats för gamla insikter att återuppfinnas i nya kanaler, och utföras på nya sätt – kanske till och med på sätt som sätter standarden för den typen av idé framåt.

Däremot skulle jag väldigt gärna vilja önska att tävlingen var mer strikt med Grand Prix – att Grand Prix verkligen är för nydanande förebilder, inte bara det som råkade vara lagom kul just det här året.

Om Cannes 2023s stora tema var “Making History” för att fira tävlingens 70-års jubileum, skulle man gärna sett en striktare applicering av den standarden – att Grand Prix reserveras för de kampanjer som skapar historia, och branschen kommer se tillbaka på om många år som förebilder och historiska vattendelare.