Dela sidan:

Detta hände medan ni kollade på Mark Zucherberg..

  1. Alla som nu fokuserar helt på Mark Zuckerbergs vittnesmål i kongressen missar ett annat viktigt skeende, vilket uppmärksammats av bland annat Henry Farell som är professor of political science and international affairs vid  George Washington University. Det pågår en konflikt mellan Facebook och EU om data-integritet vilket han kommenterat initierat på Twitter.

Utfrågningen i kongressen kommer troligtvis få en viss påverkan (justerade policies av Facebook, likt de gjort tidigare, t.ex. när man tog bort möjligheten att göra tävlingar där man taggar in vänner). Vad som händer med Facebook i Europa kan ha betydligt mer dramatiska följdverkningar, inte minst sedan ett domslut här om dagen.

Detta har hänt: 2015 tog en ung advokat och privatlivsaktivist vid namn Max Schrems ett rättsfall i Irland, där Facebooks europeiska verksamhet är baserad. Han hävdade då att Facebook , genom att överföra personuppgifter från EU till USA, exponerade dem för massövervakning och därmed bryter mot EU: s privatlivslagstiftning.

Max Schrems

Ingen av de stora aktörerna i USA tog detta fall på något större allvar: en ensam aktivist-advokat med enorma anspråk kring hela EU och Facebook kan ju rimligtvis inte bli något av??

Jodå. Den irländska högsta domstolen konstaterade att storskalig övervakning faktiskt hade hänt. Målet gick vidare till EG-domstolen för att sätta beslut på europeisk nivå. EG-domstolen utfärdade en riktig käftsmäll till dom. De upphävde i praktiken det lilla pragmatiska handshake-arrangemang EU och USA gjort dör att tillåta företag att överföra data.

Nu tog det hus i helvete. Googles Eric Schmidt lindande inte in sina åsikter utan sade att hela Internet hotades av domslutet.  Pragmatiska politiker insåg att ett hotat internet inte lät som en så bra grej att låta hända under sin mandatperiod. En panikinsats från EU och USA inleddes för att förhandla fram ett nytt arrangemang (Privacy Shield) för att åter tillåta dataöverföring mellan regionerna.

Just när man tror att man hittat en lösning framåt tar Schrems tog ett nytt fall i Irland mot Facebook. Den här gången tar USA det på allvar och arbetar bakom kulisserna med Facebooks advokater för att förhindra en till katastrof.

Det fungerade inte. 12 april 2018 släppte den irländska domstolen sin dom. De har funnit att det pågår ”urskillningslös masshantering ” av europeiska medborgares personuppgifter genom amerikanska övervakningsprogram. De har nu hänvisat ärendet till EG-domstolen för vidare överväganden

Det här kan få dramatiska följdverkningar: Antagligen kommer EG-domstolen ta bort Privacy Shield, vilket tar bort amerikanska företags möjlighet att överföra data till USA. Detta är ett problem på massiv skala. Inte bara den globala aspekten av sociala medier, utan också E-handel (Google Analytics, Amazon etc) påverkas i grunden. Och om relationen mellan EU-domstolen och amerikanska intressen var frostig tidigare, så har det ju inte hjälpts på traven av en Trump i vita huset och ett Facebook under granskning kring Cambridge Analytica.

EU-domstolen sitter nu med ett extremt viktigt beslut framför sig. Om man inte är försiktig i skrivningar och riktlinjer kan påverkan bli enorm. Eric Schmidt överdriven såklart när han målar ut internets död. Men det kan bli rätt illa..

Dela sidan:

Cambridge Analytica och kraft vi inte kan kontrollera

Härom dagen briserade ännu en oroande nyhet om det amerikanska presidentvalet 2016. Facebook suspenderade analysföretaget Cambridge Analytica från sin plattform efter misstankar att de använt persondata på otillåtet sätt. Detaljerna i fallet är skrämmande på flera olika nivåer.

I grunden är det fall som ligger just nu oroande. Cambridge Analytica (ett brittiskt analys- och rådgivningsföretag grundat av en konservativ amerikansk fondmäklare) har samlat in uppgifter om 50 miljoner FB-användare. De har sedan potentiellt använt denna data för att på otillåtet sätt påverka valet 2016 i Trumps favör.

Men utöver just detta fall finns ju en annan, mer generell oro; människors naivitet kring data och hur de som har kunskap och onda avsikter potentiellt kan utnyttja ny teknik för otillåten påverkan. CA:s metodik har egentligen varit barnsligt enkel; De sätter upp facebook-tester av typen ”Vilket parti borde jag rösta på”, eller ”Vilken kändis är du mest lik”. När folk använder dessa tester klickar de glatt i att den som skapat testet får tillgång till all deras persondata på Facebook.  Den enskilde individen förstår då inte att de givit utgivaren av testet rätt att kolla på och analysera deras ålder, hemstad, intressen och allt de likeat på Facebook. De förstår inte heller att denna information används för att skapa den bästa och mest riktade  kampanjen för Trump som går att skapa. De hade ju bara gjort ett test.

Det här resonemanget kan man ju bredda till även parter som kanske inte har onda avsikter kring nya digitala verktyg, utan bara dålig koll. Facebook är ju en plattform där man lätt kan räka dela mer data än man egentligen tänkt sig, men det finns fler. Ett vanligt exempel är retargeting-banners. Hemsides-besökare lämnar med cookies ifrån sig digitala spår om hur de rört sig och vad de gjort på en sajt, vilket sajtägaren sen kan använda till att på en informerat, genomtänkt och försiktigt vis bearbeta kunden vidare för att få till en konvertering. Eller så bombar de sänder besökaren med 200 banners per dag som gör reklam för samma produkt som hen just köpt.

Det dyker alltså upp nya tekniker som varken konsumenter eller institutioner har full koll på hur de bör användas på bästa sätt. Eller hur de kan användas på värsta sätt av en ondsint part.

Ny teknik används alltid lite slarvigt innan vi fått koll på den, innan regleringar och konsumenters skepticism byggs upp.  Bilen är ju en ganska användingsbar grej, men innan vi fick koll på säkerhetbälten, alkohollagstifning, trafikregler (och innan vi lärde oss köra ordentligt) var det lite vilda västern.

Email har sett en liknande utveckling, där man först naivt skrev in sin e-post i varenda ruta man kunde hitta på nätet, till den nuvarande situationen med sund skepcis hos konsumenter tillsammans med effektiva spam-filter. 2008 stod spam för 92% av alla email i världen, nu är vi nere på 55-60%.

Så ny teknik har alltid barnsjukdomar innan vi lär oss att hantera den, innan konsumenter utvecklar koll och reglering kommer ikapp. Det jag tycker är intressant just nu är hur AI, algoritmer och machine learning ovanpå allt som Cambridge Analytics gjort skulle kunna ta den problematiken ännu värre. Och hur långt i förväg det problemet skulle kunna hinna innan vi kommer ikapp.

Värt att fundera på innan man nästa gång klickar på ”Vilken kattunge borde du skaffa?”

 

Update; En riktigt spännande följdverkan av den negativa publicitet detta innebär king FB; Nordea svartlistar Facebook som investering för sina fondförvaltare i hållbara fonder. Intressant att se hur Facebook kommer bemöta den här utvecklingen..

Update 2:  Marc Zuckerberg har nu gått ut med ett detaljerat uttalande, där han går igneom historiken med hur persondata delats med appar och hur den delningen utvecklats över tid. Slutklämmen är en uppdatering som innebär att:

  • FB blockerar åtkomst till data för appar som du inte har använt i tre månader eller mer. Så ägarna till den där klasskompis-appen du använde 2013 kan inte koma åt info om dig länge
  • Man gör en översyn av gamla appar som samlat in mycket personuppgifter. Framgår inte helt tydligt exakt hur detta skall se ut dock..
  • Att minska mängden data en app kan dra ut med hjälp av en basic Facebook-inloggning. Det blir alltså en ”del min info light” och en mer avancerad nivå.
  • Krav på ett undertecknat kontrakt från utvecklare som vill extrahera dina FB-inlägg eller privat information
  • Peta upp information om appar och integritet i folks nyhetsflödet för att informera och ge möjlighet att ändra sina inställningar smidigt
  • Berätta för folk om att deras data användes felaktigt av apparna från Cambridge Analytica.

 

En så kallad full pudel. Oklart hur effektiv den är, det känns som helt klart att vi inte hört det sista i den här utvecklingen..

 

 

Dela sidan:

Ställningskriget mellan gammalt och nytt

Mycket få saker kan beskrivas som helt svarta eller vita, det finns nyanser, olika ingångsvinklar och variationer över tid och geografi. Sanningen om annonsering, reklam och kommunikation i en digital framtid är inte heller helt binär (sic).

Samtidigt finns det lite av ett ställningskrig mellan de traditionella teorierna och de nya digitala kanalerna och mekanikerna, ett ställningskrig som missar möjligheten att kombinera gamla och nya sanningar för att hitta ännu bättre vägar framåt.

Låt oss börja med att presentera kombattanterna: i den traditionella ringhörnan finns räckvidds-ivrarna. De citerar Kahneman, argumenterar för att lojaliteten är död, och ser film som det enda effektiva formatet.

I team digital är däremot allt nytt. Förtjänat, dialogbaserat, naitive, content, Hyper-riktat och dynamisk revolutionerar kommunikation och den som köper en print-annons är dum i huvudet.

Jag tror nog att man kan kombinera det bästa från dessa två läger, att man kan följa de övergripande principerna för tillväxt och ändå utforska nya digitala möjligheter. Nedan listar jag 5 olika aspekter.

1. Balansen i budgeten

Ett klassiskt anförande för den traditionella skolan är att hänvisa till Binet & Field. Deras forskning visar att 60% av budget bör gå till långsiktigt varumärkesbyggande, medan 40% med fördel ägnas åt taktisk säljdrivande kommunikation. De har också funnit att digitaliseringen och jagandet av snabba klick gjort att många företag hamnat fel här, med alltför hög andel taktisk kommunikation.

I det här läget är det lätt att glömma att även om B&F ser att många lägger för hög andel av sin budget på taktiska (oftast digitala) kanaler, så anför de en balans. De anför inte en omsvängning till 100% varumärkesbyggande. Det handlar alltså inte om att plocka bort någon del av kommunikationen, utan om att hitta en balans mellan typerna. Samt även att tänka igenom varför man gör en insats, att rollsätta olika initiativ och kanaler. Även dessa traditionella teoretiker ser nyttan med digitalisering i vissa bitar, exempelvis synergier mellan traditionell TV och online video.

Det kan också vara värt att nyansera det allmänna ropet om att alla borde använda Tv-reklam; Vissa annonsörer har målgrupper som inte tittar på TV så mycket, eller kanske inte har budget nog för TV-annonsering. Då kanske digitala kanaler blir mer relevanta även för varumärkesbyggande.

En parentes här är också att de regler som man pratar om handlar om fördelning av marknadsföringsbudget. I gränslandet mellan digital CRM, kundtjänst och tjänst/produkt finns också potentiellt insatser som är svårt att definiera tydligt i huruvida de är marknadsföring eller något annat.

2. Datadrivet med distans

Från de digitala ivrarna brukar ibland anföras att nya kanaler är överlägsna på grund av sin mätbarhet och möjlighet till styrningar. Men en viktig del av att vara datadriven är att sätta den data man ser i relation till sina övergripande mål. I det behöver man vara ödmjuk för att viss data – hur spännande och detaljerad den än må vara – är helt irrelevant. Och att vara helt datadriven KAN i vissa fall innebära att lägga hela sin marknadsbudget i print – om viktiga KPI:er pekar på det som mest effektiva kanal.

3. Först bygga, sedan optimera

Optimering har blivit ett ledord i branchen, och den realtidsoptimerade kampanjen något av en helig graal. Här tror jag återigen på en balans: Att bara starta i någon slumpmässig riktning och sedan optimera sig fram till en vinnande kampanj kan nog vara svårt. Samtidigt är den traditionella metoden av att sätta en strategi och sedan köra på den blint under en lång period utan några justeringar, antagligen inte heller optimal. I dagens läge kan man kanske tala om 2 delar; att bygga kampanjen, och att optimera den. När man bygger kommunikations- och mediesystemet kan man arbeta mer med traditionell statisk data (Orvesto, fokusgrupper, konkurrensanalys). I optimeringen kan mer dynamisk data från digitala källor vara mer relevant.

4. Brett men anpassat

En person som spelat en viktig roll I att ifrågasätta de digitala kanalerna är P&Gs marknadschef Marc Pritchard. Han har bland annat pratat om hur P&G i den digitala eran gått snett i att de jobbat för mycket med riktade budskap och därmed inte lyckats hålla ihop ett övergripande kampanjbudskap. Samtidigt som det är intressant att se att en stor annonsör misslyckats med målgruppsanpassning av budskap som strategi, behöver det inte innebära att alla misslyckas med anpassning. Det går säkerligen att utforska flera olika sött att jobba med att anpassa budskap till målgrupp eller kanal, utan att tappa helheten i kampanjen. Små saker som att texta sina reklamfilmer när man kör dem i de kanaler där folk ofta tittar utan ljud, eller ha någon fundering kring hur väl det koncept man har passar i TrueView-format på Youtube, kan inte vara enbart av ondo. Här är också värt att notera att det som varit ett hinder att överkomma, höga produktionskostnader för att ta fram alternativa versioner, nu minskar med ny teknik.

5. Trial and error

Ponera att jag vill gå in och göra en optimerings-insats på en kampanj, en insats som i produktionskostnad, ökad kontaktkostnad i media, och nedlagd tid för optimerinsarbete ökar kostnaderna med 25%. Då måste jag ha en tro på att optimerings-insatsen förbättra utfallet på mina viktiga KPI:er med mer än 25%. Egentligen ingen svår tanke-övning, men det bygger på att jag har koll på vilka konsekvenser en insats har, och hur jag skall utvärdera den mot mina viktigaste mål.

 

Sammanfattningsvis handlar den moderna marknadsföringen om att balansera mellan gamla insikter och nya infall, om att kunna ta ett steg tillbaka och sätta data i sammanhang, att inte vara blyg för att testa nya saker men att ha en genomtänkt och närmast matematisk tanke på vilken nytta de skall göra.

Följden blir att den moderna marknadsföraren kunna spela många instrument. Våga tänka långsiktigt och strategiskt, men samtidigt ha tillräckligt bra koll på nya kanaler och datakällor för att kunna veta hur, var och om de passar in i det övergripande bygget. Kunna ha en överblick över investeringar i digitalt, i kreativt material och i media för att kunna vikta dem effektivt och se hur de samspelar. Våga göra kvalificerade gissningar och testa, men också våga tacka nej till saker.

Kanske är framgångsformeln att plocka de bästa bitarna från respektive sida i ställningskriget mellan nytt och traditionellt.

Dela sidan:

Lyckan, nyttan och mobilberoendet

Google har tidigare haft en anställd med titeln ”Product Philosopher and Design Ethicist”. Detta kan ju låta flummigt och överflödigt men baserar sig på det faktum att en liten grupp tekniker i Silicon Valley med sitt dagliga arbete påverkar en miljard människors dagliga liv. Ibland (ofta?) utan att ha full koll på alla följdverkningar detta kommer få över världen.

Ett praktiskt exempel: när jag söker på Google Maps efter en vägbeskrivning är förstavalet hur man tar sig dit med bil. Anta att Google skulle ändra detta för alla miljarder människor som använder Google Maps till att sätta kommunaltrafik som förstaval istället och att man aktivt får klicka ”åka bil” istället för att komma dit. Anta att denna lilla nudge innebär att 1 % av den miljard människor globalt som använder Google Maps varje månad väljer att åka kommunalt en gång till per månad. Det skulle innebära 120 miljoner resor per år…

Fenomenet är intressant ur flera perspektiv. Först och främst knyter det in till människans inneboende lathet och vilja att ta enklaste vägen även om det inte är helt rationellt. Nobelpristagaren Richard Thaler har skrivit mycket om detta, och det är också en central del inom UX och konverteringsoptimering. Många har säkert sett studier där e-handlare byt plats på köp-knappen i kassan på hemsidan och ökat konverteringen med 25%. Tristan Harris, designetikern från Google som jag nämnde i inledningen, har skrivit en omtalad artikel om alla de knep som finns för att påverka människor genom design.

Den andra intressanta delen är hur internet, fri rörelse av information och global handel gör att fenomen på kort tid får global spridning och därmed kan få en stor inverkan.  Nya siffror från We Are Social  visar att 53 % av världens befolkning använder internet, 42 % (3,2 miljarden människor) använder sociala medier. Thailand, Fillipinerna och Brasilien är tre exempel på länder där man i snitt är online mer än 9 timmar per dag (Sveriges notering ligger på 5 timmar 53 minuter). Samtidigt är framtagandet av denna teknik och dessa tjänster väldigt centrerad. Snapchat med drygt 200 miljoner användare, har bara 2 000 anställda varav närmare 90 % sitter på USAs västkust. När Facebook köpt Instagram 2012 hade appen37 anställda och 35 miljoner användare..

Dessa faktorer blir relevanta i relation till den pågående diskussionen kring ny tekniks inverkan på våra liv och vår lycka. Och det skapar såklart funderingar när man tittar på enskilda faktapunkter som cirkulerar. Till exempel tittar vi på mobilen 150 gånger per dag, vi rör vår smartphone oftare än vi rör vår partner eller att  de som följer politik via sociala medier får sämre koll.  I ämnet teknik och lycka finns en intressant studie från Center for Humane Technology där man bett konsumenter bedöma om de efter att använt en app känner tillfredsställelse eller ånger.

Högt på tillfredställelse-listan hittar man meditations-appar, tränings- musik- och väder-appar. Bland de som ger ågren återfinns – förutom spel- och dejtingappar – världens största sociala medie-appar.

Studien visar vidare att de som är nöjda med en app generellt är de som använder den mer begränsat. De som gillar sitt Instagram-liv är sådana som i snitt använder appen under 30 minuter per dag, medan de som ligger närmare timman har en tydlig Insta-baksmälla i efterhand.

I en utmärkt avsnitt av poddcasten Waking Up  pratar

Tristan Harris om problematiken när sociala medier som tar en så stor del av våra liv optimeras efter en kvartalsekonomi och en annonsaffär. När man vill maximera konsumenters tid på plattformen blir det enkelt för den som jobbar på Facebook att skruva algoritmerna mot innehåll som skapar snabba reaktioner, snarare än något utmanande och jobbigt som kanske känns givande på lång sikt. På teknikjättarna jobbar mängder av människor med gamification och testar fram hur många notifications, snaps, mail som skall dyka upp för att det skall kännas lockande.

Så vad blir då slutsatsen av detta? Bör vi förbjuda mobiler i skolan, lagstifta kring sociala medier, skicka alla svenskar på teknik-detox ett par gånger per år? Nej, i min mening är det helt fel slutsats att dra. Folk behöver vara mer informerade om de tekniker och drivkrafter som ligger bakom sociala medier och smartphones men sen behöver folk också få dra signa egna slutsatser och fatta sina egna beslut. Ett par saker vi inte får glömma:

Det tar tid att vänja sig vid nya fenomen. Tänk på ny teknologi som förbättrat för världen och det går säkert att komma på ett par. Tänk sedan på sådant som varit negativt för mänskligheten men ändå fått ordentligt fäste – det är desto svårare. Ändå har många av positiva saker fått kritik initialt.

Att man subtilt försökt påverka folks sinnen är inget nytt (se på hur psykologi använts till produktplaceringar i TV, instore, etc etc). Att ny teknik ger övertalningstekniker en ökad global räckvidd har också skett tidigare (spam/nigeriabrev).

Teknik-jättarna är inte goda. Men de är inte onda heller. Teknik-jättarna vill bara tjäna pengar, och de försöker maximera tiden du tillbringar på deras plattform för att de tjänar pengar på det sättet. Men de försöker inte ta över ditt liv eller regeringsmakten. Och de går att välja bort.

Folk behöver själva få välja vad som är bra användande av tid. Om ingen fick äta skräpmat, feströka, ta ett glas BiB på helgen eller slösa 48 timmar på Netflix – bara för att man kanske i efterhand känner viss ånger, ja då skulle det bli ganska tråkigt i längden. På samma sätt är det med det digitala. man behöver själv kunna besluta om man tycker att Snapchat är livet på en pinne eller bortkastad tid och det går inte att generalisera ett sådant beslut för hela befolkningen.

Över tid sker en självreglering och vårt beteende mognar. Vi skaffar spam-filter, utvecklar en skepticism till TV-shop, etc etc. Ett tydligt exempel kan vara smartphones med kamera, där jag ser att min generation kommit över en puckel i användande och hittat en balans, medan det är föräldragenerationen (som inte varit heavy users så länge) som glatt står och filmar hela bröllopsceremonier med en stor iPad.

Det blir lätt att glömma de positiva effekterna av teknisk utveckling. Ett fenomen KAN innebära för-och nackdelar samtidigt. Som exemplet med Google Maps visar finns det en enorm potential till positiv påverkan, och även om man väger in nackdelarna är ju de fördelar man kan få av smartphones, internet och sociala medier fantastiska. Tittar man på det aktuella ämnet om mobiler i skolan tycker jag man landar ganska enkelt i detta: unga bär med sig mobiler som är extremt centrala i deras sociala liv. De är uppkopplade mot all världens kunskap och som framöver bara kommer öka i sofistikeringsgrad och relevans i våra liv. Nog måste då svaret vara att vi behöver hitta ett sätt för unga att använda mobiler på ett konstruktivt sätt i skolan, snarare än att förbjuda dem. Förbjud inte saken utan sätt rimliga förhållningsregler för beteende, så behövs inga special-regler kring just mobiler. Likt civilrätts-professor Mårten Schultz så utmärkt uttrycker det på Twitter

 

Dela sidan:

Sociala medier och valåret 2018

 

En mycket intressant studie har just släppts från institutionen för Journalistik vid Göteborgs universitet. Forskarna Adam Shehata och Jesper Strömbäck har undersökt hur väl informerad du blir om politik beroende på vilka kanaler du använder för informationsinhämtning. Den grundläggande slutsatsen är denna:

 

De som använder sociala medier som främsta informationskälla får sämre koll på vad som händer politiskt i samhället.

 

Detta tycker jag är intressant it ett antal olika kontexter

  1. Vi använder sociala medier för informationsinhämtning i allt större grad.

 

Detta visar studien i sig själv (se graf ovan). Där syns tydligt hur sociala medier mellan 2014 och 2016 tagit för sig på bekostnad av främst print-media.

Trenden valideras också av olika studier av källor som Svenskarna och internet (van), KIA index – och även av medierna själva  .

2. Mediers fokus på Facebook som trafik- och intäktskälla

Sociala medier (främst Facebook) har på sistone varit en sådan viktig del av mediernas trafik att det blivit något de fokuserat på för att bibehålla räckvidd.  Nyhetsmedier ser såklart hur konsumenter förflyttar allt mer av sin tid till sociala kanaler, och ser det som nödvändigt att följa med dit för att vara relevanta och kunna behålla publik och annonsintäkter. En förlängd effekt blir ju då att man anpassar sig till sociala mediers algoritmer, läsmiljöer och format. Här blir ju en utmaning i att hålla en balans: anpassning efter mediekanalen, utan att underkasta sig de egenskaper hos kanalen som är dåliga på att förmedla politisk information. I korta ordalag – se till att få räckvidd på Facebook utan att snuttifiera de nyheter du vill förmedla.

3. Sociala mediers utsatthet för desinformation

På samma sätt som sociala medier är fantastiskt demokratiska – all världens påverkare, annonsörer, vänner och grupper tävlar om samma flöde på liknande villkor – är de också öppna för oseriös påverkan. Detta illustreras naturligtvis i hög grad av det senaste amerikanska valet och den påverkan som Ryssland verkar ha haft där. Jag har tidigare skrivit om DN:s artikel om trollfabriker, där makedonska ungdomar sprider desinformation och skapar polarisering i syfte att driva annonsintäkter.  Det framkommer nu även rapporter om påverkan av det tyska valet här i höst (läs gärna SVT:s fina sammanfattning av vad som har hänt kring påverkan av val under senare år)

4. Den framtida utvecklingen och tilltron till nyheter

I förlängningen riskerar dessa trender att skapa ett minskat förtroende för medier. De skallrop om “Fake News” och ”Biased Mainstream Media” som spridit sig i USA riskerar att sprida sig till Sverige. Vi ser redan nu från internationella studier hur unga blir allt mer skeptiska till nyhetsmedier i allmänhet.

Sammanfattningsvis finns det en utmaning för nyhetsmedier och för samhället i stort. Att svenskar flyttar sin mediekonsumtion till digitala och sociala kanaler är en verklighet, men i nuläget kan de inte tillgodogöra sig politisk information i de kanalerna.  Går det att skapa informativt innehåll som samtidigt fångar uppmärksamhet i en myriad av innehåll på sociala medier, eller behöver publicister hitta sätt att stärka kanalerna bredvid de sociala medierna?

Detta är en väldigt spännande/skrämmande utveckling inte minst med tanke på att vi har valår i Sverige. Jag tror att vi morgonen den 10 september kommer vakna upp efter ett val som sett annorlunda ut än något val tidigare i Sverige. Framtiden får utvisa exakt på vilket sätt.