Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration






Starta din prenumeration



Nils Andersson Wimby

Nils Andersson Wimby är byråchef på Isobar Sverige och skriver om det alltmer komplexa landskapet som marknadschefer och marknadsförare behöver orientera sig efter.

Publicerad 14 September 2020

När gamla lagar falla

(På engelska då den är skriven för econsultancy.com och jag inte orkade översätta till Svenska. Sorry)


Simple, distinctive and categorical statements have a way of becoming truths. That is because they simplify complex patterns, because they slash time for analysis and discussion in processes, and because they make really nice statement slides.

These statements and “rules” range from a very few undisputable ones, over a wide range of statements that are factually based but are subject to conditions and can be questioned depending on scenario, to the outright questionable ones.

A strong brand reduces price elasticity. Can’t argue with that.

The optimal budget distribution between long- and short term advertising is 60/40. Data based insight, yet Binet & Field themselves say that the ratio varies depending on brand maturity, category etc. Also, the distinction of budget posts between advertising and other disciplines can sometimes be blurry, creating some ambiguity. The rule is valid, but in the over-simplified way it is often retold, there can be argued against.

Successful Influencer marketing depends on giving the influencers freedom to create the content they know works for their followers. Seriously believe this can be questioned, at least if you have some faith in the thinking about distinctiveness, singularity and brand asset management.

Innovate or die. We’ve all seen the Kodak slides, but the universal validity of innovation as a necessity is just bonkers.

So while ranging in validity, these statements become absolute truths because they are so simple, and because their simplicity causes them to be repeated in so many trend and strategy decks. After some time, they become so ubiquitous you are considered out of the loop if you don’t mention them – or agree with them for that matter.

Interestingly, the statements you need to agree with are different, depending of in what field you work. They can often be completely contradictory to the ones followed by other, adjacent fields. You work in digital strategy and UX? Of course, the future is cusstumer centric and personalized! Ad agency professional? Naturally most of your efforts need to be emotionally driven and have broad and universal appeal.

One of the laws that have been around long enough to become an accepted truth, and dodged scrutiny and critical examination, is Paretos law.

Vilfredo Pareto, a.k.a. Mr 80/20. Image courtesy of Wikipedia

The Pareto principle (also known as the 80/20 rule,) states that, for many events, roughly 80% of the effects come from 20% of the causes. Management consultant Joseph M. Juran suggested the principle and named it after Italian economist Vilfredo Pareto, who noted the 80/20 connection while at the University of Lausanne in 1896.

In the field of business economics and marketing, Paretos Law has been applied as the understanding that 20% of any brands customers stand for 80% of that brands business. As a consequence, it is concluded that brands are well advised to focus a lot of their energy on these most valuable customers.

A new paper  from Byrpn Sharp, Jenni Romanuk and the Ehrenberg Bass institute shows that this relationship is just not true. The reason they wanted to examine Paretos law is exactly that rock solid reputation the 80/20 law has as an indisputable fact. As they quote in their new study;

“I grew up with the 80/20 rule and [before reading How Brands Grow] kind of accepted it for a long time without much thinking. Who could argue with a famous economist?”  Jan-Benedict Steenkamp, Professor of Marketing, University of North Carolina

Not only professor Steenkamp has been convinced, a google seach shows over half a million results for 80/20 rule of marketing

But the new Ehrenberg paper shows that the 20% most valuable customers stand for just over half of a brands business, not even close to 80%.

It also shows variation between industries, from the top score for Dog Food at 68% to a low point of 44% for hair conditioner.

Furthermore, the study shows that regardless of brands efforts, consumers move a lot between being heaby buyers, to light buyers or non buyers, and vice versa.

So, what can we learn from the debunking of Paretos Law in marketing? Firstly, that we should be very skeptical of people showing flashy slides with the numbers “80/20” on them without problematising them.

Secondly, and perhaps even more importantly, that we need to do our own background check on even the most accepted laws and principles of our industry. It is important to have a critical mind in an industry where someone could stand to make a lot of money from a principle being accepted. 80/20 rules and “most valuable customer” studies may be more likely to be promoted by the CRM giants, while the TV networks prefer including “broad emotional reach” findings in their trend decks. Without understanding the broader perspective and critically examining how different sets of rules apply and interact, one may easily be misled.

Staying critical, and staying curious. Not a bad rule in itself.


P.S. On the topic of old laws falling, it appears the Dunning Kruger effect is also being questioned.. The Dunning Kruger effect states that the less knowledgeable someone is on a topic, the more headstrong and detailed they are in predictions and statements on that topic. In this, it has been a favourite for criticising over-confident evangelists and futurologists. But alas, it seems everyone’s guesswork is equally crap, regardless of experience in the field.


Dela blogginlägget:

Publicerad 26 Augusti 2020

Det var väl tråkigt.

En svartvit bild på Gällivare Torg får illustrera denna text. Förlåt Gällivare.

Det är helt otroligt hur tydligt återkomsten efter semestern är ett antiklimax.

Man ser fram emot styrkan i kontrasten. Kontrasten mellan ett stillasittande, passivt, närmast rent vegetativt tillstånd, och en hets och stress i pitcher, i budgetar och i att ta saker som utvecklingssamtal på ett sådant allvar att man närmast får näsblod.

Ett vanligt år brukar man beklaga sig över den där kontrasten, kokettera över den. ”Har inte fått igång hjärnan ännu och nu har jag plötsligt 300 rödflaggade mail i inkorgen”. Man suckar och stönar. Men man tycker samtidigt att det är lite skönt. Att livet berikas av kontraster. Att man får återgå till att vara en tänkande, effektiv människa som klarar av något mer än att blåsa upp en strandmadrass på en dag.

You don’t know what you’ll miss till it’s gone.

Nu finns inte den där kontrasten kvar på samma sätt. Delvis är kanske tillvaron lite lugnare: svårt att säga att pitchprocesserna står som spön i backen, färre hetsiga kunder som genast måste lösa de där projekten de prokrastinerade i juni. Men det är också svårt att ta den där uppstarten på riktigt samma bultande blodkärl i tinningen-allvar. När pandemin rasar och ekonomin kraschar kan det liksom vara svårt att riktigt lyckas elda upp sig över en ny Facebook-design eller någon Influencer-kampanj eller det förskräckliga och/eller smarta i en Åkestam kampanj med könsord.

Vardagen i ankdammen utspelar sig i ett gråaktigt skimmer, där toppar och dalar skalas av. När man bara får sitta vid vartannat bord känns aldrig Riche helt tomt, men heller aldrig helt fullt. Ingen kräks, hånglar eller slåss på en reklamgala över videolänk.

I allt detta saknar man kontraster, äkthet och den energi som kommer av att interagera med massa människor. Man saknar en vardag som är levande, och som slipper stå i relation till en pandemi.

Det handlar väl i grunden bara om att bita ihop, kämpa sig igenom detta och försöka se ljus i slutet av tunneln.

Allt prat om ”new normal”, om att allt kommer bli distansarbete för all framtid och att gamla tiders stadspuls bara kommer leva som ett nostalgiskt minne fick Jerry Seinfeld att reagera in en fin text:

Energy, attitude and personality cannot be “remoted” through even the best fiber optic lines. That’s the whole reason many of us moved to New York in the first place. 

Real, live, inspiring human energy exists when we coagulate together in crazy places like New York City. Feeling sorry for yourself because you can’t go to the theater for a while is not the essential element of character that made New York the brilliant diamond of activity it will one day be again. 

You say New York will not bounce back this time.

You will not bounce back. In your enervated, pastel-filled new life in Florida. I hope you have a long, healthy run down there. I can’t think of a more fitting retribution for your fine article.

This stupid virus will give up eventually. The same way you have.

We’re going to keep going with New York City if that’s all right with you. And it will sure as hell be back.

Gud vad man längtar till den dagen.

Dela blogginlägget:

De senaste 20 åren har ett dramatiskt skifte skett i relationen mellan annonserade företag och journalistik. I takt med att konsumenters beteende förändrats har majoriteten av annonspengarna flyttats från medier med en ansvarig utgivare till fria plattformar som Facebook och Google. Nu börjar en del annonsörer se en problematik med att deras reklam syns i okontrollerade sammanhang, och att deras annonsbudgetar stödjer plattformar som potentiellt kan sprida hatiska budskap. Bör annonsörer ta en pådrivande roll i frågan, och i så fall hur?

Problematiken har varit på tapeten flera gånger i olika vågor. I samband med amerikanska presidentvalet 2016 uppdagades Cambridge Analytica, samt hur hårt vinklade eller ibland helt falska nyheter fick spridning och skapade polarisering. Bland annat Dagens Nyheter uppmärksammade hur polarisering accelererades av ”Trollfabriker” som tjänade annonspengar på de klick som genererades av falska och hatiska inlägg. I olika omgångar under 2017 till 2019 har Youtube hotats av bojkott eftersom deras annonssystem varit för dåligt för att hålla isär extremistiskt innehåll och reklam. Som exempel kan nämnas hur reklam för Coop, Ica och Barncancerfonden syntes via klipp där personer med anknytning till Granskning Sverige hotade medarbetare på Expressen. 2019 bojkottade Nestlé och Disney Youtube efter att det uppmärksammats att pedofiler använder plattformens kommentarsfält för att leta offer.

Stop hate for profit

Nu, sommaren 2020, kommer på nytt rop om bojkott, den här gången med bakgrund i Black Lives Matter rörelsen och upprördhet kring hur rasism och vit makt-organisationer kan ta plats på Facebook. Initiativet ”Stop Hate for Profit” har backats av bolag som Ben & Jerrys, Patagonia, Reebok och Levis. Starbucks, den sjätte största reklamköparen på Facebook, har pausat all annonsering.

Och den här gången finns det en annan underklang i budskapet. Där det tidigare handlat mer om rent kommersiella grunder, att annonsören inte vill se sin reklam bredvid något som kan skapa en negativ effekt på imagen, vill man nu utmana Facebook som helhet. Även om min kampanj bara syns på ”trygga” delar av Facebook, så vill jag inte att annonspengar från mig går till att stödja en plattform där hat kan spridas.

Tidning med ansvarig utgivare

I grunden handlar detta om frågan om ansvarig utgivare. Alla medier behöver ha en sådan, någon som är ytterst ansvarig för innehållet i den publikationen. Om innehåll i en tidning, radio- eller tv-kanal ör olagligt eller falskt finns det någon att ställa till svars för det. Och som en följd av detta har de som driver publikationen ett naturligt motiv att granska och moderera innehållet.

Facebook däremot, ser sig inte som en publikation utan som en teknisk plattform. Likt ett telefonnät eller ett system för postdistribution. Och på samma sätt som Telias VD inte kan hållas ansvarig för hatfulla SMS som skickas kan inte Mark Zuckerberg hållas ansvarig för hat på Facebooks plattformar. På en principiell nivå tänker nog många att Facebook har rätt, men i ljuset av vilken enorm räckvidd bolaget har, och vilka enorma vinster de gör, finns det ändå en känsla att de borde ta ett större ansvar.

I den pågående bojkotts-rörelsen finns också en annan problematik som handlar om underliggande principer och mönster. Tittar man på själva frågan på bordet, att något borde göras åt spridningen av vit makt-hat, så håller nog de flesta med om det. Och om då Reebok och Starbucks hjälper till att skapa denna förändring så är ju det trevligt. Men tittar man på det underliggande mönstret, att stora börsnoterade företag påverkar hur medier och journalistik ser ut i samhället, då blir det mer komplicerat. Skulle vi stödja samma underliggande princip om vi tyckte annorlunda än företaget i den fråga som diskuterades för dagen.

Visst är Facebook ett enormt företag vars maktposition kan ifrågasättas. Men Starbucks som nu utmanar dem är även de ett gigantiskt bolag vars etik ibland ifrågasatts. Man talar idag ofta om syftesdrivna företag: Bolag som Patagonia hyllas för sin starka ståndpunkt om hållbarhet, Ben & Jerrys för sina uttalanden om jämställdhet och rättigheter. Men att hänga upp en positiv samhällsutveckling på börsägda bolag kan vara riskabelt.

Hulk Hogan

En parallell finns till berättelsen om Hulk Hogan och Gawker, berättad bl.a. i utmärkta Netflix-dokumentären Nobody Speak. Storyn såg ut att handla om den ekonomiskt pressade före detta wrestlaren som utmanade förlagsjätten Gawker och kämpade för människors integritet och rätt till privatliv. På ytan en fråga där många kan ställa sig på Hogans sida mot skvaller-sajten Gawker. Men sedan visar det sig finnas ett underliggande lager, där finansmannen Peter Thiel har använt Hogan som marionett. Thiel har finansierat Hogans advokater för att få till stämningen och i förlängningen konkursen för Gawker.  Bakgrunden är en personlig vendetta han haft sedan tidigare med Gawker. Plötsligt handlade målet snarare om miljardärers vilja att tysta obekväm fri press.

Peter Thiels var för övrigt den första externa investeraren i Facebook.

En av de andra rösterna som höjts på sistone för att sociala medier skall hållas ansvariga för sitt innehåll är Donald Trump (sic). Utspelet var en reaktion mot att Twitter markerade ett av hans inlägg som falskt. På en underliggande nivå fanns ett hot om att om man gjorde Twitter ansvarigt för sitt innehåll kunde Trump med flera sedan stämma dem så fort något de ogillade dök upp på plattformen.

Kort sagt är skärpunkten mellan yttrandefrihet, fri press, annonsörers kommersiella kraft och företags goda vilja en rörig plats, där goda intentioner kan komma från tvivelaktiga parter, och tvivelaktiga utspel kan komma från välmenta parter. I den fråga som vi har på bordet just nu finns en grundläggande fråga kring ansvar för innehåll kontra frihet att uttrycka sig, en fråga som är för stor och allvarlig för att hitta ett kort svar på. Men det finns också en fråga kring annonsörers inblandning i hur medier fungerar som är mera konkret.


Att företag vill ansluta till goda initiativ är varken nytt eller nödvändigtvis problematiskt. Men det som kan ifrågasättas är hur genuina, hur långsiktiga och hur välriktade dessa stödinsatser är. Bolag som lägger upp en regnbågsbild i sociala medier men samtidigt är inblandade i rättsprocesser för att olagligt avskedat anställda på grund av bakgrund eller läggning. Bolag som går i försvar av jämställdhet men bara har medelålders män i styrelsen. Bolag vars bojkotter av sociala medier kanske inte håller mycket längre än den tid man kan få positiv PR i frågan. Det behövs, kort sagt, lite struktur för den här typen av insatser.

Det positiva är att en läxa redan är gjord på andra områden än media. När det gäller HR, när det gäller miljöfrågor, när det gäller arbetsförhållanden hos underleverantörer i fattiga länder. Där finns redan principer kring hur man använder balanced scorecard för att skapa transparens, enighet, långsiktighet och mätbarhet kring dessa frågor, från marknadsavdelning ända upp till styrelse och ägare. När det gäller hållbarhet finns FN:s 17 hållbarhetsmål som ett rättesnöre. Genom att ansluta sig till globalt överenskomna mål slipper det enskilda bolaget hitta på egna initiativ eller program som riskerar att bli felriktade eller kortvariga.


Det är något liknande som kan behövas på mediesidan. Inte att ett gäng marknadschefer skjuter från höften när en ny fråga dyker upp på agendan, utan att ett centralt, övergripande organ (hej Sveriges Annonsörer?) gör ett gediget arbete med att tänka igenom vad som kan vara rimliga ambitioner för den som vill sätta en högre standard för sina medieköp. På global nivå finns The Global Alliance for Responsible Media (GARM), men det är en ganska vag och bred ambition. Jag tror det behövs något mer konkret, påtagligt. En standard som sedan hela bolaget kan enas om att följa, som förankras från ägarled ner till den avdelning och byrå som arbetar med medieköp. Att även om det inte är det mest kostnadseffektiva eller intäktsbringande i alla lägen, så skall alla våra reklamköp följa dessa standarder. En snygg ikon man kan sätta längst bak i årsredovisningen. Ja ni förstår.

Det är fantastiskt att frågan om ansvar kring hur hat och falska budskap sprids i världen förs upp på agendan. Det är fantastiskt att många stora och starka parter tar aktiv del i detta. Det gäller bara att tänka efter noga kring hur man skall formera arbetet framåt.


Dela blogginlägget:

Just nu är det 29 grader i Cannes. Det skulle varit PEAK Cannes Lions just nu. Men samtidigt avslöjar en webcam nära festivalpalatset en apokalyptisk brist på rosé-packade Creative Directors i ironiska t-shirts. Inga martech-bolag på väg ut på yachter för att prata förbättrade clickrates över en caiprinha, inga svensk-samlingar på Le Goeland för att dryfta den eviga frågan ”fick Sverige fler priser än förra året?”

I någon katolsk mening är det såklart träffande med denna tomhet. Cannes har för vissa fått symbolisera mycket som är fel med reklam, ett slags högmod. Vita välutbildade män från trygga bakgrunder som fastnat i en evighetsloop av inbördes beundran. Tech-företag med monster-budgetar som marknadsför sina lösningar som kommunikationens heliga graal utan hänsyn till om den löser ett reellt problem, eller är om den är etiskt försvarbar. Tomtebloss-kampanjer som skapar snabb uppmärksamhet men har en oklar koppling till annonsörens affärsnytta.

Men man får inte glömma att det finns fantastiskt mycket bra med Cannes också. En ambition och ett driv framåt i att skapa ny reklam. En lekfullhet. En ambition att lyfta kommunikation som rör hållbarhet och jämställdhet. Och en ambition att utforska vad som faktiskt är reklam som fungerar.

Kopplat till denna utforskande ambition har Cannes Lions släppt ny forskning av Peter Field och James Hurman. The Effectiveness Code är ett försök att grotta i det som är pudelns kärna, men ändå så svårdefinierat; vad är bra reklam? Det är såklart lite lustigt att detta fortfarande behöver definieras, 66 år efter att Cannes Lions startade. Men faktum är att när Field & Hurman frågade marknadschefer och byråchefer 2019 insåg de att de inte visste vad effektiv reklam var.

De har efter detta analyserat och jämfört totalt 4 863 pristagare och vinnare från 2011 till 2019, från alla stora marknaden i världen: 1 031 case från Cannes Creative Efficiency Lions databas, 3 616 case från WARC-databasen och 216 case från IPA-databanken. Syftet är att hitta gemensamma drag hos kampanjer som kan kopplas till olika typer av marknadseffekter. Studien kommer bli ett ramverk för framtida dömande i Cannes Effectiveness Lions.

Startpunkten är vad man kallar klassisk effektmätning. Ett slags pyramid där man börjar med att titta på hur väl man uppnått basala kampanjmål (räckvidd, avsändarkoppling), ovanpå det attitydförändringar (varumärkespreferens och köpintention) och överst konkreta affärsresultat (försäljning, marknadsandel, pris-premium).

Det studien gör är att bryta ner detta mer och addera fler nivåer, för att skapa vad man kallar ”The Creative Effectiveness Ladder”. Den visat olika nivåer av effekter man kan uppnå mer reklam, och pratar om hur man mäter respektive nivå och hur man kan agera för att uppnå bra resultat.


Influential Idea campaigns use creativity to maximize engagement and sharing, resulting in the campaign over-achieving on


Behaviour Breakthrough campaigns use creativity to change the purchase behaviour of customers – or to change other forms of behaviour relevant to the success of the brand.


Sales Spike campaigns use creativity to create short-term, temporary growth in sales, market share or profitability for a brand.


Brand Builder campaigns use creativity to improve the fundamental measures of brand health – including awareness, consideration, preference, purchase intent and image attribute ownership.


Commercial Triumph campaigns use creativity to profitably increase sales and market share beyond a single quarter or beyond the duration of the campaign.


Enduring Icon campaigns use creativity to drive brand and sales growth consistently over a long period of three years or more. They stick with the same creative strategy or creative work throughout that period, creating sustained commercial outcomes.


Författarna konkluderar att man generellt sett skall sträva efter att nå så högt upp på stegen som möjligt. En viktig aspekt, som man också lyfter i studien, är att kampanjer som driver mot de nedre stegen kan vara rent kontraproduktiva mot de högre målen, och att man behöver vara väldigt försiktig med den typen av kampanjer. T.ex. skriver de om Sales Spike Campaigns

We believe the tendency toward these campaigns is an unhealthy one. Although Sales Spike campaigns can often shine brightly and feel as if they’re building brands and growing business, the data suggests that this isn’t usually the case. Our guidance to marketers is to use short-term campaigns tactically and intelligently, but to ensure your overall mix is weighted toward longer-term brand building and sales-sustaining initiatives.”

Det här är, skulle jag saga, en av de viktigare insikterna. Genom att dela upp kampanjer efter olika målsättningar kan man rollsätta dem men också bygga en hierarki i hur viktiga de är. I många av Cannes kategorier har kampanjer enbart utvärderats på ”Influential Idea” eller någon annan av de lägre nivåerna. Uppmärksamhet, försäljning och ”engagement rates” premieras på bekostnad av målsättningar som faktiskt bygger långsiktigt värde för annonsören.

En annan viktig insikt är vad Hurman och Field kallar ‘creative commitment’. Det handlar om att en kampanj generellt leverera bättre resultat om den körs över en lång tid, i många kanaler, med en stor budget. Att våga hålla i en kampanj och ge den en chans, inte byta budskap mellan marknader, säsonger eller kanaler ger en fördel. Statistiken visar att denna comittment ger en fördel, som inte är beroende av kreativ utformning.

En brasklapp jag har för Hurman och Fields studie är frågan om kausalitet. Man har visat att företag som är framgångsrika enligt vissa mått generellt har en kommunikation som uppvisar vissa drag. Men är det kommunikationen som orsakat framgången eller kan det vara något annat? Går man bara tillbaka till sin Kotler så vet man att saker som prissättning, distribution och produktutbud kan ha minst lika stor inverkan på ett företags framgångar som reklam. Utöver detta har du alla konkurrenters agerande att ta hänsyn till. Sen finns också möjligheten till bakvänd kausalitet, alltså att snarare än att stark reklam orsakar framgångar för företag, så är det istället företag som upplever framgång som känner att de har råd att investera i stark reklam. Går man igenom alla dessa reservationer kan man ibland känna att antagandet att en stark kampanj påverkat ett företag är som att tro att ett långt lyckligt äktenskap kunde härledas till vilken skjorta man hade på första dejten. Just frågan kring kausalitet vs korrelation hade det varit intressant om de utredde lite mer i studien.

Men på det hela taget är det riktigt positivt att frågan förs upp på agendan och diskuteras, att man till viss del tar ett omtag på hur man utvärderar reklam.

Kanske flög Cannes Lions för nära solen. Och kanske var detta mellanår ett bra sätt att komma ner på jorden, att adressera saker som blivit fel, och hitta ett nytt fokus framåt. Jag tror den här rapporten kan vara ett viktigt steg i den riktningen. Istället för Rosé fick vi insikter. Gott så.

Dela blogginlägget:

Publicerad 5 Juni 2020

Riddaren i solkig rustning

Ibland kan det vara svårt att hålla reda på vilka som är goda och onda i en konflikt. Och ibland är det inte så enkelt som svart och vitt. I tider av pandemier, upplopp och kaos kan allt bli än mer komplext och accelererat, och att hålla isär skeden och företeelser blir allt viktigare. Annars blir risken att förändringar smygs in utan att vi märker dem.

En solig vårdag 2016 stod Terrence Bollea på en trappa utanför tingshuset i Tampa och log, iklädd mörk kostym och mörka solglasögon. Det är ju en ganska vanlig utstyrsel i amerikanska domstolar, men här var det ändå lite ovant. Terrence är nämligen mer känd under sitt artistnamn Hulk Hogan, och man är mer van att se honom i gul-röda spandex-outfits i wrestling-ringar. Leendet gick dock att känna igen. Leendet härrörde just nu från att Terrence just hade vunnit sitt mål mot skvaller-sajten Gawker.com.

Han hade tilldelats 140 miljoner dollar i skadestånd eftersom Gawker hade publicerat en sexfilm med honom på sin sajt. Bollea/Hogan såg ut som en osannolik men icke desto mindre ädel riddare för vår rätt till integritet och privatliv.

Snart framkom dock en del tveksamheter. Som att Bollea under rättegången strukit vissa åtalspunkter, vilket minskade hans möjliga skadestånd. Detta verkade han gjort för att undvika Gawkers möjligheter att få skadestånd täckt av försäkringsbolag. Han gick med på en lägre förtjänst för sig själv bara för att skada Gawker mer.

Sen framkom att ett motiv till stämningen kunde vara att förhindra att Gawker publicerade den längre versionen av sexbandet, där Bollea också uttalade sig rasistiskt.

I en sista spännande vändning visade det sig att Bolleas hela åtal hade finansierats av finansmannen Peter Thiel. Peter Thiel som är miljardär, medgrundare till PayPal och tidig investerare i Facebook. Peter Thiel som har en historik av konflikter med medier, som försökt stämma Valleywag och även Gawker tidigare för deras avslöjanden kring hans privatliv. Peter Thiel som har ett slags Ayn Rand-syn på samhället och är delaktig i ett projekt för att lansera flytande samhällen ute till havs för att slippa lagstiftning.

Plötslig var det kanske inte den osannolike Davids kamp mot den skvaller-spridande Golat längre. Snarare handlade det om en miljardär som försökte tysta den fria pressen.

(Allt detta kan man ta del av i utmärkta Netflix-dokumentären Nobody Speak).

Den här typen av märkliga allianser, oklarheter kring syfte med olika initiativ, ”helgar medlen verkligen ändamålen?”-frågor har alltid funnits. Men de mångdubblas i tid av transformationer och kriser. Under den pågående pandemin har det såklart varit viktigt att vara handlingskraftig och bemöta hotet kraftfullt. Men en följdverkan av detta behov är att många ledare (Orban, Bolsonaro, Jinping – the usual suspects) har ändrat lagar och regler drastiskt. På pappret är detta för att kunna bemöta hotet, men i vissa fall kan man argumentera för att de tagit pandemin som ursäkt för att införa förändringar som tjänar deras egna syften, och som de inte lär ändra tillbaka när faran är över. I Ungern är det förbjudet att kritisera regeringens Corona-strategi. I Turkmenistan har helt enkelt förbjudit ordet ”coronavirus”.

En annan utveckling som inneburit svåra frågeställningar är såklart framväxandet av sociala media. Å ena sidan fantastiska plattformar för kommunikation mellan människor globalt, en möjlighet för vem som helst att bli sitt eget media, för nyheter att spridas utanför de domäner som kontrolleras av traditionella nyhetspublicister.

Å andra sidan, en grogrund för extrema åsikter och filterbubblor, för näthat och spridande av fake news. På något sätt är det talande att de som är anställda av Facebook för att moderera kommentarer drabbas av psykologiska problem, depressioner och drogmissbruk på grund av flodvågen av troll-hat de måste vada igenom varje dag. Sociala och digitala medier har också utmanat intäktsmodellen för journalistik, och många medier står idag på ruinens brant.

Mitt i dessa stormars öga vajar en rapsgul lugg bångstyrigt. I allt från kritiken av traditionella medier, till kritiken av fake news, till spridandet av fake news via twitter, till koncentrationen av makt och ifrågasättande av regler och lagar. Donald Trump.

Men med Donald Trump kommer också en klurighet. Efter att länge älskat möjligheten för sociala medier att utmana traditionella, att älskat möjligheten för honom att tala direkt till folket utan risk för att filtreras via journalisters tolkningar, har nu Trump tröttnat på sociala mediers frihet.

Upprinnelsen är att Twitter markerade en av Trumps tweets kopplat till hur man kan rösta i USA som fejk. Mannen som ropat fake news i fem år får smaka sin egen medicin. Och han gillar den inte.

Trumps motdrag är att hota att ta bort sektion 230 från Communications Decency Act. Det är den lagstiftning som gör sociala medier så fria, den lagstiftning som jämför Twitter med postverket eller telefonbolaget, som bara vidarebefordrar andras meddelanden, snarare än med tidningar eller tv-kanaler som behöver ta ansvar för sitt innehåll. Som fritar sociala medier från ansvar för det innehåll som syns i dem.

I grunden finns det såklart massor med mörka moln i denna nyhet. Återigen en ledare som går in och påverkar lagstiftning för att tjäna sina egna syften, som utmanar en kanal för det fria ordet, som kringgår procedurer och regler. Men samtidigt, i dessa turbulenta tider, för man ibland nöja sig med en riddare i solkig rustning. Och det finns trots allt något positivt i detta drag av Trump.

Jag vet inte om ett återtagande av sektion 230 är rätt väg framåt. Jag inser att det finns en massa problem kring fri kommunikation i detta. Jag inser att Trumps syften är allt annat än nobla, att kan bara vill eliminera sina kritiker. Men det kan vara en intressant start på en dialog kring hur vi kan adressera de problem som de facto finns i sociala medier, och de fördelar som finns med journalistiskt ansvar och en ansvarig utgivare.

Vem som är riddaren och vem som är draken i detta får tiden utvisa. Oavsett vem det blir,  vänta er inte en riddare med fläckfri rustning.

Dela blogginlägget:

Det är sedan länge accepterat att det finns ett parallellt universum på LinkedIn. Ett universum befolkat av livscoacher, framgångskonsulter, growth entrepreneurs och andra märkliga varelser. Ett universum där det inte finns några svagheter eller misstag, där alla gör 5 000 situps, startar 3 bolag, läser ett par böcker om framgång och startar en podcast innan klockan 4 varje morgon.

Granne med detta universum ligger corporate-universet, det som kommer till uttryck i årsredovisningar, pressreleaser och ”all staff emails”. Dessa två univers är klart besläktade. I dem finns inga problem, inget jobbigt, bara ”utmaningar som kommer stärka oss på lång sikt”.

Utanför dessa univers finns den riktiga världen.

En enkät från Karlstads universitet om folks vanor under corona visar att vi äter väldigt mycket, och dricker väldigt mycket. När pandemin är över svarar många att de vill sluta dricka så mycket alkohol och äta mindre onyttigt.

– Vi är skärmtrötta och sugna på upplevelser, men det vi längtar efter mest verkar vara just den vanliga gamla vardagen, menar Erik Wästlund som analyserat studien.

Mänskligheten är trötta, feta och småpackade. De längtar tillbaka till det gamla vanliga. Till jobbet, till kaffebryggaren på kontoret. Till ”Din Mamma Jobbar Inte Här”-lappar, jobbiga praktikanter och skrivar-trassel.

Men mänskligheten får inte bestämma. Likt en skoltrött drömmare överkörd av en vattenkammad elevrådsordförande kommer mänskligheten få rätta in sig under Corporate- och LiknedIn-världen. Där det bara finns möjligheter, där man inte kan vara trött, där pain is just weakness leaving the body.

Enligt den doktrinen är Corona-pandemin en ”möjlighet att accelerera digitalisering”, ”effektivisera processer”, ”streamlina vår organisation och våra resurser”. (Gud vet hur dessa krafter hade angripit digerdöden eller Titanics undergång.)

Branscher kommer centraliseras, de stora bli större.

Amazon kommer bli lite mer dominerande.

Allt skall schemaläggas, digitaliseras och göras över videolänk.

Robotar och AI kanske kan petas in på något relevant sätt?

Optimera, optimera, optimera.


Rory Sutherland (den brittiske reklam-krönikören bakom frasen ”A flower is just a weed with a marketing budget”) uttrycker intressanta frågetecken kring optimering. Hans senaste bok Alchemy har underrubriken ” The Surprising Power of Ideas That Don’t Make Sense”. Han argumenterar för att fantastiska resultat ibland kommer från irrationella, ologiska och spontana infall. Att en verklighet som hela tiden optimeras kommer leda till att alla gör samma sak hela tiden, med avtagande marginalnytta och tilltagande tristess.

Orlando Wood argumenterar i sin bok ”Lemon – How the Advertising Brain Turned Sour” för att kvantifiering, optimering och kortsiktig effektivitetsstyrning gjort att vi skapar tråkigare, mindre omtyckt och – på lång sikt – mindre effektiv reklam.

En annan illustration av skillnaden mellan det binära, fyrkantiga, mätbara och det mänskliga, taktila, skeva kommer från filmen ”Good Will Hunting”. Will Hunting (Matt Damon) briljerar för sin lärare (Robin Williams) med data fakta och kunnande. Eleven skriver läraren på näsan, Luke kan mer än Yoda, han har läst allt om världen, han kan varenda fakta om Italien, Rom och dess kyrkor även om han kanske inte upplevt dem personligen. Robin Williams, mindre kunnig om siffror och fakta men en man som rest och levt, säger då

-I bet you can’t tell me what it smells like in the Sistine Chapel.

Mic drop.


Vissa saker kan inte kvantifieras och optimeras. Vissa saker förds ur ineffektivitet, ur ett spontant möte vid kaffebryggaren, ur en trasig skrivare. Ur lite skit i hörnen.

Måtte vi få med oss det när vi går tillbaka till vardagen igen.

Dela blogginlägget:

Publicerad 20 Maj 2020

Inspiration i dessa tider

Sjukt märkliga tider så här några veckor in i pandemi-mode. Corona överskuggar allt, men samtidigt börjar det bli lite, tja, vågar man säga tråkigt att prata om? Man har berört de vinklar som finns, gjort framtidsspaningar, analyser och reflektioner. Det är liksom uttömt.

Samtidigt känns det ju svårt att elda upp något adrenalin kring något annat ämne? Allt känns ganska litet i jämförelse. Nya annonsformat? Räckviddssiffor? Prisvinnande kreativitet eller snabbfotade content-grepp och humoristiska ”jobba hemifrån”-poster från olika företag? Mellanmjölk.

Men man kan kanske hitta lite inspiration ändå, i diskussionen kring vissa konstanta principer och tankemönster. Saker som gäller både före, efter och under Corona. Speciellt om de presenteras på ett intresseväckande sätt.

ISOLATED är ett initiativ med hemmaföreläsningar. En av föreläsarna är Wiemer Snijders, föreläsare om marknadsanalys och partner på konsultbyrån Commercial Works.

(Wiemer är också författare/redaktör av utmärkta boken ”Eat Your Greens”, en slags receptsamling över de viktigaste teorierna och ramverken ring marknadsföring. Vilket i sin tur inspirerade min egen broschyr ”From Bananas to Barbells”)

Wiemers föreläsning heter Data Driven Dead Ends. I väl utnyttjade 40 minuter går Wiemer metodiskt igenom ett antal sätt man överdriver, missförstår eller på andra sätt felanvänder information. Detta inkluderar

Värdering av data: Om man ser en utveckling eller distinkt skillnad mellan olika områden i marknaden, utvärdera innan man går till drastiska åtgärder, tänk över om

  • Skillnaderna verkligen är större än likheterna när man jämför två områden
  • Skillnaderna bara är en liten del av ett större pussel
  • Det finns ett större mönster, och vad detta mönster då kan vara.


Saker som är annorlunda under Corona, är de skillnaderna det viktiga eller finns det desto fler likheter med hur saker såg ut tidigare? Förändringar som accelererat under Corona, är det relevant att studera utvecklingen just nu eller se på det större bakomliggande mönstret?


Korrelation vs Kausalitet. Om två saker inträffar samtidigt, har då den ena orsakat den andra, eller finns det någon annan påverkan. T.ex. lojalitet till ett varumärke som har ett starkt lojalitetsprogram, har programmet skapat lojaliteten eller är det en naturlig följd av varumärkets marknadspenetration?


Det viktiga i att göra saker i rätt ordning. Först analys, sen strategi, och sen taktik/utförande. Till exempel i corona-tider, innan man som varumärke ut och kommunicerar om pandemin: Först analysera målgruppens attityd till Corona och varumärken, deras behov och attityder, sedan se hur detta relaterar till långsiktig kommunikativ strategi, och sist (om analys och strategi stödjer det) fundera över utformning av kommunikation i ämnet. Eller låta bli.

Dagens tips, i all enkelhet.

Dela blogginlägget:

Publicerad 12 Maj 2020

Det nya gamla normala

Om du googlar “corona will change X forever”, kommer du att få över 5 000 träffar. Tydligen kommer allt från herrmode och försäkringar till dating och kontorslokaler att förändras för evigt. Inom marknadsföring och media är vi långt ifrån förskonade. Branschens gurus snubblar över varandra i ivern att förutsäga den nära framtidens mest drastiska omvandlingar.

Men låt oss stanna en sekund och fundera över vår framtid ”post-corona” genom att titta på både dåtid och nutid. Och inte via statistik och grafer, utan genom att analysera människor och beteenden.

I Tokyos höghus sitter många ungdomar, främst män, och betraktar den påtvingade själv-isoleringen och det sociala avståndstagandet ur ett lite annorlunda perspektiv än vi andra. I stället för att ha tvingats in i ett nytt sätt att leva ser de ett samhälle som anpassar sig till deras rutiner.

Hikikomori är en japansk term som beskriver hur unga vuxna, som ofta har ett starkt fokus på sitt online-liv, blir skrämda av det annalkande vuxenlivet och isolerar sig i sina rum. Fenomenet har varit känt sedan åttiotalet, och en undersökning från 2015 uppskattade att det fanns 541 000  Hikikomori  i åldern 15 till 39 i Japan. Nu testar nära två miljarder människor runt om i världen deras sätt att leva.

I Guangzhou i Kina, öppnades Hermès flaggskeppsbutik efter att ha varit nedstängd i och med Corona i april 2020. Första dagen slogs alla säljrekord med 2,7 miljoner USD i omsättning.  En mängd shoppare dokumenterade sina extravaganta inköp på sociala medier som Weibo och Xiaohongshu. En synnerligen entusiastisk kund, kallad Atomniu, påstod sig ha spenderat  142 124 USD i Hermèsbutiken den dagen.

Eric Yuan, VD för videokonferensplattform Zoom, kunde den 23 april fira en enorm uppgång av bolagets aktiekurs – plus 146% under 2020. Han anklagas nu för att ha dumpat en stor mängd aktier innan oron för plattformens kryptering och säkerhet skapade huvudrubriker. Nyheten att Facebook ska lansera sin egen videokonferenstjänst hjälpte inte och fick aktiekursen att sjunka ytterligare.

För första gången i historien stängde amerikanska kontrakt på råolja på ett negativt pris i april i år, nära -40 USD per fat. Alla oljekontrakt har ett utgångsdatum. Om du har ett kontrakt på olja med utgång i maj, måste du ta emot en fysisk leverans av 1.000 fat olja i oljedepån i Cushing, Oklahoma. Men när Corona drog ut proppen på efterfrågan på olja, fanns det inga köpare, bara säljare. De flesta kontrakt köps och säljs av råvaru-traders, som gör affärer på spekulation. De både köper och säljer kontraktet innan leveransdatum och ser aldrig själva oljan. Nu hade de ingen att sälja oljan vidare till och satt plötsligt med 1000 fat svarte petter.

Den mentala bilden av en trader i en dyr kostym som desperat försöker hitta plats för 1000 fat olja i ett kontorslandskap är roande, men också flyktig. Kontrakten för olja är i juni tillbaka på normala prisnivåer. Dippen var tillsynes kortvarig.

I Logroño i norra Spanien när han försökte kringgå de strikta karantänreglerna genom att påstå att han var tvungen att ta sin guldfisk på en promenad.

I Tyskland har man börjat experimentera med drive-in rejv.

Vad berättar detta för oss?

Vissa människor isolerade sig frivilligt redan innan Corona

Några gick direkt från pandemidepression till shoppingextas och köpte handväskor för miljonbelopp

Människor tjänar och förlorar pengar på grund av pandemin, men varje reaktion har en motreaktion.

Världen kan skakas om och vi försöker anpassa oss efter nya spelregler, men gamla vanor sitter som berget.


För 20 år sedan skulle millennie-buggen förändra samhället som vi kände det.  Människor bunkrade mat, vatten och toalettpapper. Vissa trodde att detta prepper-beteende skulle innebära ett genombrott för matköp online och distansarbete. Sedan gick allt tillbaka till det normala. Folk använde upp sina toapapperslager och gick till jobbet som vanligt.

För 10 år sedan fick den isländska vulkanen Eyjafjallajökull ett utbrott och stoppade alla europeiska flygresor, vilket skapade den kraftigaste störningen i flygtrafiken sedan andra världskriget. Vi såg en stor minskning av koldioxidutsläppen, en kris för resebranschen, en diskussion om framtiden för resor vs videokonferenser. Sen blev allt normalt igen.

Jag tror att de störande effekterna av Corona-viruset kommer att påskynda vissa förändringar som redan pågick, och bromsa andra.  Men på gott och ont kommer vi människor att behålla de egenskaper vi har haft sedan civilisationens gryning.  Många restauranger och företag inom turistnäringen kommer att försvinna men vår önskan om social interaktion och nya erfarenheter innebär att de kommer att ersättas med nya alternativ efter Corona.

Absolut, videokonferenser är på uppgång, men vår längtan efter att hänga vid kaffebryggaren, träffa kollegor, eller det lågmälda bakgrundsljudet av telefonsamtal och tangentbord, innebär att vi snart kommer tillbaka till kontoren.

Och medan vår mänskliga karaktär kommer bidra till att återbygga många av de saker vi gillar i samhället, finns det en negativ aspekt av vår oföränderlighet. Vi kommer förmodligen inte att ta det här tillfället i akt till eftertanke och positiv förändring. De globala koldioxidutsläppen ser ut att minska med 4 procent 2020 på grund av Corona, ungefär hälften av de 7,6 procent som FN säger att vi måste nå för att inte att förstöra vår planet.  Det borde vara en ögonöppnare, men vi kommer förmodligen inte att till fullo syna effekterna av våra resvanor och vår allmänna konsumtionshets.

När röken har lagt sig kommer effekterna av detta virus inte att hålla i sig. Världen kommer inte ha förändrats i stort. En ny normalitet kommer inte infinna sig utan saker och ting kommer mer eller mindre återgå till det gamla normala.

Jag kan såklart ha fel. Men en utsåld Hermès butik i Kina säger något annat.


Dela blogginlägget:

Dunning Kruger-effekten etablerades 1990 i forskning av David Dunning och Justin Kruger, och har varit högst relevant på olika sätt sedan dess. Kanske peakar den ändå i relevans just nu.

Tesen i modellen är i grunden denna: personer med låg kompetens överskattar sitt eget kunnande, och kanaliserar detta övermod genom att aktivt försöka påverka sin omgivning. De har för lite koll för att ens inse att de inte har koll, och därför sprider de vitt och brett sina löst grundade antaganden som sanningar.

Först när man börjar få mer insikt om ett område förstår man sina egna begränsningar. Det fanns tydligen mer att veta om bitcoin/skidshytte/Habsburgska riket än de där korta sägningarna jag snappat upp. Kopplat till insikten om begränsningar sjunker självförtroendet, och man börjar vara mindre bombastisk i att framhålla sin tes.

I ett tredje skede tar man (förhoppningsvis) insikten om sitt begränsade vetande som en anledning att läsa på mer, att skapa ett starkt kunnande. I takt med detta börjar man igen kunna ta för sig i samtalet om ämnet.

Modellen har visat sig användbar och relevant under de 3 årtionden som gått sedan den såg dagens ljus. Den utgör den vetenskapliga grunden för uttrycket ”killgissa”. Den kan ge en bakgrund till en del intressanta utspel från Influecners över de senaste åren. Den känns relevant när man betraktar Kolloidalt Silver- och 5G-acebookgrupper. Och hey, Donald Trump.

Men få tillfällen är väl så träffande för modeller om ödmjukhet inför sin egen okunskap än en helt ny pandemi, där vi ännu inte kan överblicka hur stort, hur länge och hur allvarligt utbrottet kommer bli. Kommer vi hitta ett vaccin? Hur länge är man immun efter att man blivit frisk? Vad är rätt strategi för att begränsa sjukdom och samtidigt undvika att folk tar livet av sig av isolering och arbetslöshet?

I denna veritabla flod av osäkerhet kan jag ändå inte låta bli att ge en eloge till Anders Tegnells ödmjukhet inför allt vi inte vet. Ovan ett litet urval av alla hans uttalanden de senaste månaderna som innefattar frasen ”vi vet inte”.

Om vi då sätter den gode Anders i den fas som Dunning Kruger kallar ”Valley of Despair”, så blir ju följdfrågan; Var ligger hans belackare. Är de självsäkra och kritiska för att de vet mer än Anders, eller för att de vet mindre?

Juryn är ju, så att säga, ute.


Samma sak gäller följderna av corona-krisen vad gäller ekonomi, samhälle och näringsliv. Kommer saker återgå till det normala? Kommer vi se långtgående negativa effekter? Eller kan man, likt Fredric Thunholm i sin senaste (utmärkta) krönika, hoppas att denna prövning kan ge en positiv effekt i form av att vi skärskådar kapitalismen och hittar nya förhållningssätt?

Det är en så omvälvande situation att det är det blir enormt intressant att spekulera, hoppas, frukta, spekulera om framtiden.

Akta er bara för de som säger att de vet.

Dela blogginlägget:

Publicerad 26 Mars 2020

Ingen människa är en länk


”Ingen människa är en ö” skrev John Donne redan 1623.

Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela.

Det är ju fint på något sätt. Att vi blir de vi är i interaktionen med andra människor.

Jag fick besked från Berghs häromdagen att en föreläsning jag skall hålla där kommer ske på  videolänk via Zoom.

Zoom Rooms is the original software-based conference room solution used around the world in board, conference, huddle, and training rooms, as well as executive offices and classrooms. Founded in 2011, Zoom helps businesses and organizations bring their teams together in a frictionless environment to get more done.

Jag har använt Zoom tidigare. Där finns massa fiffiga features. Man kan dela in klassen i mindre grupper, folk kan rösta i omröstningar eller räcka upp handen. Men det är liksom inte samma sak. Något i det mänskliga går förlorat. Något kring alla de nyanser man kan uppfatta från kroppsspråk, tonalitet, röstläge. Snabbheten i att uppfatta intentioner och nyanser.

Corona har satt många i en ny vardagssituation, där fikarum, öppna kontorslandskap och after work bytts mot slack, teams och hangouts. Videokvalitén är krispig, och har man tur kan man till och med räcka upp handen virtuellt. Men, återigen. Det är inte samma sak, något i det mänskliga går förlorat.

Handlar det om bandbredd, skärmstorlek eller att vi inte har uppfunnit lukt-tv ännu? Kommer VR eller AR lösa biffen? Jag vet inte. Finns det en parallell till svårigheter att skapa emotionell kommunikation i digitala kanaler? Ingen aning.

Men en strimma hopp kan jag erbjuda. Ett tillfälle då man genom en glasruta, på bara ett par sekunder kan skapa en mänsklig interaktion, ett samförstånd, en värme och en känsla av gemenskap. Jag pratar såklart om mötesplats-vinken. Ni vet, när man kommer på en smal passage på en väg, två bilar möts, den ena väljer att bromsa in så den andra kan köra förbi först. Och sen kommer den. En uppskattande vink från den som kör först. Genomförd med ena handen, medan den fortfarande vilar på ratten. Och sen, ett direkt svar från den väntande föraren, en nick. Tack för att du ser och uppskattar min insats.

Man blir ju varm.

Lös mötesplats-vinken nu Zoom. Det här börjar bli tråkigt.

Dela blogginlägget:

Många annonsörer sitter nu och funderar över vad de skall göra i detta nya och osäkra landskap. Det är ingen avundsvärd position, och det finns en mängd faktorer med oväntad och potentiellt stor påverkan.

Mitt i allt att ta i beaktande finns det ett par grafer som jag tror kan vara relevanta i beslutsunderlaget.

IPA har visat ett statistiskt samband mellan spendering på reklam och tillväxt i marknaden. Kortfattat kan man säga att om din andel av reklamvisningarna  i branschen är högre än din marknadsandel, så kommer din marknadsandel statistiskt antagligen öka. Om Volvo har 20% marknadsandel, och står för 30% av alla reklamvisningar för bilvarumärken i Sverige, så kommer deras marknadsandel öka. Om de står för 10% av visningarna kommer marknadsandelen minska.

Att det är andelen av de totala reklamvisningarna som ger effekt är ju också intressant när man betänker att det finns indikationer av att totala reklaminvesteringar kommer mattas av eller flyttas till senare på året. Här kan ju då den marknadschef som håller i sin annonsering medan hens konkurrenter bromsar finnas en möjlighet till att få en högre share of voice till samma kostnad.

IPA har också visat att det finns en viktig del av reklam som inte främst driver effekt just nu. Medan taktisk, säljdrivande reklam kanske missar målet just nu när folk sitter i hemmakarantän, så finns det varumärkeskommunikation som snarare handlar om att skapa preferens, att få folk att vilka betala mer för produkter. Denna kommunikation når sin effekt över längre tid, generellt talar man om att detta bör utvärderas på mer än sex månaders sikt. Även om reklam med ”köp nu”-budskap kan vara krontraproduktiv för vissa branscher, så kan reklam som bygger varumärke tjäna ett syfte: man sår nu, för att skörda när saker återgår mer till det normala.



  • Den som spenderar mer på reklam än sin marknadsandel kommer att växa.
  • Generell oro kan minska totala annonseringen på kort sikt vilket gör det enklare och billigare att få en hög share of voice.
  • Varumärkesbyggande kommunikation har sitt största värde på lång sikt (över 6 månader) och kan därmed bygga värde även om konsumtionen är låg här och nu.

Det finns såklart inga perfekta modeller, och ingen vet hur lång och stor påverkan Corona kommer ha på samhälle och ekonomi. Men dessa modeller kan vara relevanta att fundera över innan man fattar beslut om annonsering.


Om detta, och mycket annat relevant, har kollegorna på Dentsu skrivit i en kort, koncis och tydlig PPT som finns här nedan.



Dela blogginlägget:

Jag skrev nyligen ett blogginlägg på Econsultancy där kontentan var att CSR-tänk bör initieras på styrelsenivå, inte på marknadsavdelningen (eller reklambyrån för den delen).

Marknadsföring handlar om att maximera ett företags vinst med alla verktyg tillgängliga inom de gränser som fastställs av ledning, ägare (och lagen). 

En logisk följd av detta blir att ett företags hållbarhetsstrategi måste komma från styrelsen eller ägarna. Det måste förmedlas till marknadsavdelningen (och andra avdelningar) att företagets ägare vill driva en hållbarhetsagenda, även om det är på bekostnad av tillväxt.

Varumärken som Patagonia och Toms Shoes är exempel på att låta syfte att styra den övergripande strategin och därmed sätta ramar för marknadsföringsteamet.

Så vad händer om det inte finns några sådana gränser? Två möjligheter;

Om hållbarhetsinitiativ kommer från marknadsavdelningen eftersom det är det bästa sättet att skapa tillväxt för företaget, är det inte hållbarhet, det är bara marknadsföring (och potentiellt woke washing). Initiativen blir verktyg för positionering eller för att få PR-uppmärksamhet.

Om hållbarhetsinitiativ härstammar från marknadsavdelningen trots att de inte är det bästa sättet att skapa tillväxt för företaget är det suboptimering, går emot marknadsförarnas uppdragsbeskrivning och går mot ägarnas intressen.

Båda dessa typer av aktivitet illustrerar problemen när du har en åtskillnad mellan reklambudskap och övergripande företagsstrategi.

Mark Ritson argumenterar frekvent mot skenheligheten i att företag som försöker visa upp godhjärtade initiativ medan den underliggande affärsmodellen är mer krass. Ett exempel är Cadburys som gjort kampanjer både mot rasism och kommersialism (sic) samtidigt som de använder avancerad skatteplanering för att undvika att bidra till statens ekonomi.

Detta har så klart en relevans nu i Corona tider. Det finns ett slags skala i mitt sinne, där de bästa företagen är de som skänker varor eller på annat sätt bidrar och inte ens skriver om det på sin facebook-sida!

Nästa nivå är de som skänker aktivt, men gör litegranna väsen av det. Kanske mest kommunicerar det internt. Eller låter externa medier själva luska reda på det.

Och sen finns det varumärken som Brew Dog.  Som hotar att reducera löner för arbetarna på bryggeriet.. Som inte tänker bidra till samhället utan att minsann få med en snygg logga på handsprits-flaskorna.

Börja med att tänka på hur ni kan göra nytta. Börja inte med att tänka hur pressreleasen ska se ut. Var inte som Brew Dog.

Update: Efter jag skrev detta har Mark Ritson skrivit en vass text i ämnet. Läs den här.

Dela blogginlägget:

Publicerad 14 Februari 2020

Förutfattade meningar

I can’t believe it’s another SAS reklamfilm blog post. Nåja, tänkte ta detta kortfattat.

Många har analyserat varför SAS-reklamen är ett misslyckande. 

Några (färre) har analyserat varför den är lyckad. 

Detta vet vi:

  • 11 000 Sverigevänner, uppblandade med ryska troll och vanligt folk har klickat ”tumme ner” på Youtube
  • Några hundra har kommenterat negativt på SAS FB-sida
  • Ett stort antal kommunikationskonsulter har kommit med analyser
  • En handfull kulturskribenter har inkommit med recensioner
  • Ett gäng totala idioter har bombhotat reklambyråns kontor.

Men de övriga 99,8% av SAS potentiella målgrupp har inte sett filmen. Filmen har inte synts i breda kanaler, den har inte arbetat upp vare sig räckvidd eller frekvens, den har definitivt inte fått ligga ute så länge att man kan utvärdera den kopplat till mätningar av effekt på varumärkespreferens.




Då vi kanske ska avvakta lite med att analysera varför den inte fungerar.

Dela blogginlägget:

Publicerad 12 Februari 2020

Värderingarna och reklamen

Ibland pratar jag om framtiden med min sexåriga dotter. När dessa samtal kommer in på det här med familj säger hon ibland:

– Jag undrar hur den killen eller tjejen jag kommer bli kär i kommer se ut.

Det där gör mig alltid glad. Att det är så naturligt för henne att kärlek kan ta olika former och inte behöver följa traditionella mönster.

Men det är ju jag det.

Sen går jag till jobbet och jobbar med reklam och marknadsföring. Marknadsföring definieras som alla aktiviteter ett företag sysslar med för att skapa intäkter. Det är liksom marknadsföringens jobb.

En del av marknadsföring är kommunikation, eller reklam. Reklamens roll är att skapa uppmärksamhet, och sedan peka på varumärket och produkten.

Självklart är reklamen också med och formar värderingar i samhället och här inträder en potentiell konflikt. Reklam som är effektiv i att fylla sitt syfte (uppmärksamhet -> varumärke/produkt för att bidra till intäkter) kan gå emot de värderingar jag tror är viktiga i vårt samhälle. Och som motsats kan kampanjer som skapar positiva vibbar i samhället kan göra ett uselt jobb i att driva intäkter.

Sen är det ju också i dessa tider högst subjektivt vad som är positiv utveckling i samhället.

Det finns en hel del kritik idag mot att idealistiska reklamare tappat fokus på reklamens viktigaste jobb, att maximera intäkter. Vilket såklart är ett allvarligt problem. Gör inte reklamen sitt jobb är det ju slöseri med kundens pengar.

Men man kan samtidigt inte säga att det är omöjligt att göra kommunikation som både skapar något bra i samhället OCH driver intäkter. Det går inte att automatiskt säga att reklam med ett syfte är dålig. Kopplat till det kan det vara viktigt att också tänka på vilken roll reklam kan spela mot andra intressenter än just kunder (anställda, ägare, distributörer, lagstiftare etc).

Jag tror det viktiga är att kunna hålla isär de två aspekterna på reklam, att utvärdera dem separat och att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Att inte vara för kategorisk utan mer resonerande. Och nog måste det gå att försöka få med sig budskap in i reklam, så länge man känner att man inte kompromissar med reklamens grundläggande syfte?

Nåja, det om detta. Här hade jag tänkt länka till SAS nya film om hur nyfikenhet på omvärlden skapat kärnan av vår skandinaviska identitet. Men den har plockats ner pga hatstormar.

Dela blogginlägget:

Publicerad 19 December 2019

List-listan för 2019


O-er-hört många listor över de viktigaste händelserna inom reklam/kommunikation/digitalt/media sammanställs i detta nu världen över. I ett utslag av megalomani och lättja tänkte jag strunta i att skapa en egen lista, utan het enkelt lista andra listor.

Marketing Week Moments of the Decade

Omfattande, bred, välskriven lista över det viktigaste under 2010-talet. Långläsning. Lite tyngdvikt på UK men överlag finfin lista.




Carats 10 trends för 2020

Dan Calladine på Carat i UK har skrivit trendlistor sen Dackefejden. Detta är ju en utblick mot 2020 snarare än återblick, men välstrukturerad och pedagogisk. Mycket medie-fokus såklart.


Mashables 15 Memes that defined 2019

Titeln är ganska självförklarande.


AdAges 13 most overused celebrities of the decade

15 mest överexponerade kändisarna i reklamsammanhang. Amerikansk kontext. Utan rangordning, listas i alfabetisk ordning.


The top apps and games of the 2010s

Noll överraskningar på den listan. Kanske listans svagaste lista.


Holmes Reports Top 10 Campaigns Of The Decade

Paul Holmes tycker om allt från #LikeAGirl till tyska anti-nazist kampanjer. Eklektiskt.


AdAge 10 Agency Review Horror Stories From The Past Decade

10 hemskaste Pitch-berättelserna från 10-talet. Lika delar sorglig och underhållande.




Dela blogginlägget:

Publicerad 6 December 2019

Peloton vs gorillan

Den 31 augusti 2007 släpptes Fallon London sin reklamfilm för Cadbury på brittisk TV. Det finns mycket att säga om den reklamen: Tanken på att skapa något ”viralt” var såklart på agendan på den tiden. Det var en reklam som gick rakt på en emotionellt anslag och helt och totalt struntade i produkten. Det var ett spännande sätt att bredda målgruppen och hitta på något nytt efter att tioårigt (sic) sponsorskap av Coronation Street.

Men framförallt är det en universell feelgood-filmsnytt. Den ger en varm känsla i magen. Jag har ännu inte träffat någon som tycker illa om den, som inte drar lite på smilbanden när trummandet börjar.

På samma sätt som det finns reklamer som är så bra att de sträcker sig utanför målgrupp och kampanjperiod, finns det sådana som är så dåliga att de får större effekter. För det mesta är mönstret att ju de hårdaste bedömarna av reklam är reklamare själva. Konsumenter bryr sig mycket lite om reklam, och andra stakeholders i annonsörens ekosystem (ekonomi, styrelse, HR och konkurrenter) har gärna åsikter, men är sällan alltför dömande. Men ibland så.

Peloton tillverkar en uppkopplad träningscykel med en stor skärm. På skärmen följer man spinningklasser, och man trackar sina framsteg digitalt. Inför julen i år har de släppt en reklam som är en slags sexistisk blandning av kroppshets och Black Mirror-dystopi. Den är så cringeworthy att den blivit viral av helt fel skäl.

Detta händer med flera kampanjer såklart, och för det mesta resoneras det att ”all publicitet är bra publicitet”, en argumentation som jag tror baseras på ett ganska kortsiktigt tänkande.

Hur som haver. Peloton har lyckats tillverka en film som är så dålig att inte bara reklamare reagerat. Filmen är så pinsam, märklig och obehaglig att självaste aktiemarknaden reagerat. Efter filmen släppts rasade aktien 9%. Det finns inga faktafel eller olagligheter i den. Den är bara så dålig att hela världen reagerade.

Det finns hopp om mänskligheten.

Dela blogginlägget:

Publicerad 20 November 2019

The CMO Mandate Paradox

A lot of discussion in recent years has been around too much allocation of comms spend going towards tactical and digital activities. While some point to the lobbying muscle of Facebook and Google, and some say the blame is on an industry too focused on being trendy, there is one thing few focus on: the lack of hierarchy in marketing today.

Generally, most people in digital advertising are not evil or sinister. They are just trying to maximize the value of clients budgets in relation to some given KPI:s. In the tactical space, they are doing their best efforts. And if their client contact offers them a higher budget, well hey, someone on the client side has probably done some diagnosis and strategy work to support that allocation of budget.

The same goes for the people at the media agency, the creative lead agency, the performance agency and the agency working with retail. They all maximize the value of their field, and the overall strategy is not their responsibility.

But what if there has been no overall strategy at all?

If there is no conductor, each member of the orchestra will just start playing louder and louder. Even the best violinist in the world has difficulty finding his or her role in an orchestra without sheet music or a conductors’ guidance.

And even if it was possible for that violinist to learn in detail the relative roles of every instrument in the libretto, that would just be inefficient: The main idea of having a conductor is to not have to make all 90 musicians learn the overall picture in detail, but allow them to become specialists. And at the same time to allow the conductor to focus solely on conducting, being able to control every section of the orchestra and to make them work together to create beautiful music.

As different disciplines within marketing are playing their individual tunes, we risk missing out on synergies. Also, if there is no conductor with an overview of all elements, people risk trying to impose learnings and models relevant to one discipline to others, even though they do not apply there. While the insights from Binet & Field regarding a trend of over-investment in digital is true within comms, it may not apply to product development or distribution. While new digital KPI:s and A/B testing can be relevant for tactical comms, it may be all wrong when it comes to branding.

What might then be the ground for a development with more siloed disciplines within marketing? To my mind three interconnected trends drive this development:

  • A lack of mandate for overall orchestration of the things that drive growth
  • An increased focus on short term profits
  • The fear of missing out on new trends and technologies

Marketing is traditionally a discipline encompassing all activities that generate money to a company. As outlined by Mark Ritson et al there is a great importance in diagnosing your market, setting a strategy, and then executing that strategy across both Product development, Pricing, Promotion (comms) and Place (distribution). With a helicopter view across all these elements, you can see how they interact, make informed trade-offs between different initiatives, and work long term.

However, recently CMO:s have lost a lot of control in this area. When Dentsu surveyed 1000 CMOs across the globe, many of the top responses indicate decreasing control: Lack of integration, insufficient control and competing agendas with the rest of the C-suite are all key challenges for implementing the marketing strategy.

As summarized in the very pertinently titled article Why CMOs are only lasting as long as Spinal Tap drummers: “First, finance officers took away pricing. Then, strategy officers who took away market analysis and strategic planning. Product officers took away product. Operations and logistics officers took away distribution. Sales officers took away sales.”

So the mandate of the marketing function is diminishing. At the same time, the same function is still responsible for growth, a paradox that some say may be the cause of CMO:s being the most short lived members of the C-suite. This leads to the second underlying cause of the marketing cacophony: Short termism.

There are a lot of reasons that we are getting more short term focused. Stock markets looking at every quarters sales figures is one driver. Another is the influx of more and more short-term data claiming our attention. On a larger scale, some say that we are in a midst of a global trend across not only marketing but society at large where we are more tactical, and data focused.

The short term focus leads to wanting to maximize the value in each channel or discipline straight away, without taking time to see how such a push affects the bigger picture. “Can we save money in distribution by going digital – let’s do it! How does the loss of physical outlets affect our service level and premium brand position? Dunno, that’s not my responsibility and I don´t have time to check.”

Digitalization, in turn, leads us to the third Horseman of the marketing Apocalypse; FOMO.

From Apps to social media to the current day holy grails of AI, AR and Agile, there seems to be and increasing trend in wanting to be part of the latest marketing trends. And as digitalization adds new needs, new expertise is needed, the traditional lead agencies lose their grip of the overall picture. Social Media agencies, performance agencies, digital agencies take control of different aspects of the puzzle. And perhaps a CMO is too afraid to reveal a lack of understanding to take charge. Better let some new CXO take charge of that new thing.

That is why we end up with a lack of central leadership. And as a consequence of that void, the different instruments in the orchestra start riffing on their own solos. Suddenly the “CSMO” and the social media agency start developing their own diagnosis and strategy, diagnosis and strategy based only on achieving their siloed KPI:s. The Head of Product Development develops his/her own view of the world and strategic prioritizations, perhaps even finding a target group definition that suits the product developments. And then you end up with TikTok Strategies, retargeting marketing that destroys brands, too much consumer centricity in branding, not enough consumer centricity UX, and a general lack of consistency across disciplines and time.

So what might be the remedy? It probably comes down to a clear division of labor: As the complexity of the marketing game increases, each player needs to understand the overall picture, understand what role their instrument plays in it, and at least have some rudimentary understanding of what roles others are playing. Getting a bit humble. If you say; I am fully aware I only play one of many instruments, but this is how I think mine should be best played, is so much more graceful than saying THIS IS THE TRUMPET LET’S PLAY MORE TRUMPET.

  • People in digital/social media: Binet & field DOES show we have gotten too tactical
  • People in traditional brand building: There ARE interesting new channels and formats within digital that can play a great role in tactical advertising
  • Comms people: Outside of Comms, digital DOES have interesting potential within the extended product experience (CX) and distribution
  • People in media tactics: Sometimes the value of consistency MUST trump channel adaptation
  • People in branding: Sometimes a channel I so relevant it CAN warrant doing some adaptation to fit messaging
  • Etc

As for the role of overall vision, the CMO probably needs to take more charge in the boardroom – by leaning on the science behind marketing and getting more savvy in new technologies and buzzwords coming along. Understanding how these things can contribute to growth is key to arguing they should be subordinated to the growth agenda.

There is no shame in doing great tactics. But it should not be confused with strategy. There is no shame in being the greatest violinist in the game. But that skill should not be confused with – nor substitute – the need for orchestration.

Dela blogginlägget:

Att tänka holistiskt och emotionellt, att bygga en dramaturgi, väcka känslor och locka till skratt, det är saker som man relaterar till höger hjärnhalva. En ny studie visar att den här typen av approach är på nedgång i vår alltmer effektiviserade, strukturerade och optimerade samtid. Samtidigt är detta allt mer marginaliserade tänkesätt just det som samtida forskning visat mest effektivt för att skapa värdebyggande reklam.

Detta är temat för en ny studie som heter ”Lemon – How the advertising brain turned sour”, författad av Orlando Wood. Det är meriterade IPA, The Institute of Practitioners in Advertising, som står bakom denna nya publikation. IPA står även bakom ”The Long and Short of It”, en av de viktigaste studierna från de senaste 10 åren, som visar på riskerna med att överfokusera på kortsiktig, taktisk kommunikation.

Efter att ”The Long and Short of It”, visat vikten av att göra långsiktigt fokuserad och emotionell kommunikation, blir nu Lemon en breddning av perspektivet som visar hur denna trend påbörjat för länge sedan, och hur den inte bara fått sitt uttryck i reklam utan även i andra delar av vår kultur. Tidigare forskning har tydligt visat att marknadsförare generellt blivit alltför taktiska, konkreta och kortsiktiga för sitt eget bästa. Driva kortsiktiga klick och försäljningar, att agera på data och ta fram ”rätt budskap vid rätt tidpunkt till rätt mottagare” har skett på bekostnad att sticka ut, att skapa känslor och att bygga varumärke. Statistik visar hur detta fokus har minskat reklamens effektivitet.


Lemon sätter då denna rörelse i ett större perspektiv, genom att visa hur detta är en del av en större rörelse inom samhället; Hela den västerländska kulturen är på väg att bli datadriven, trygg, strukturerad och tråkig. Det är svårt att rabbla alltför många exempel utan att låta gubbig, men musik idag är rent statistiskt mer repetitiv än för 40-50 år sedan, där refrängen (det enkla verktyget för att bli ihågkommen) upprepas allt fler gånger per låt. Musik har blivit allt mer professionaliserat med tydliga formler för vad som ger en hit, inte minst underbyggt med snabb realtidsdata från Spotify.


Och filmer följer också en allt mer ”trygg” väg, där en ökande andel av alla filmer är uppföljningar i en serie eller tillhör en franchise som t.ex. Frost, Bond eller Batman. TV-program blir i allt högre utsträckning dokumentärer eller tävlingsprogram med tydliga regler, på bekostnad af ”friare” program.

Lemon tittar också längre bakåt, med hjälp av tidigare forskning från Iain McGilchrist. Denna visar att trenden kring om höger eller vänster hjärnhalva är det som är styrande i samhället pendlar över tid. Ända sedan romartiden har pendeln svängt fram och tillbaka kring vad som ses som viktigast, det vackra eller det rationella.

Och om samhället i stort nu är inne i en trend mot mer rationellt tänkande så står naturligtvis inte byråvärlden opåverkad. Gör man en bedömning av TV-reklamen i brittisk TV över de senaste årtiondena, märker man hur reklam med ”vänster hjärnhalva-fokus” tar en allt högre andel av reklambreaken.

Hela resonemanget kring höger och vänster hjärnhalva är ganska omstritt och inte så vetenskapligt som man kanske kommit att vänta sig saker från IPA. Men bortsett från den detaljen är det ett väldigt intressant resonemang att bredda tanken kring att vi blir alltmer analytiska och stela i samhället. Att knyta denna trend till kulturella faktorer snarare än bara teknologiska ger en bredare förklaring, men öppnar också upp för andra tankar om hur man motverkar problemet. Hur bygger vi en byråkultur som motverkar ett allt för starkt fokus på det logiska? Reklamgurun Rory Sutherland har sagt

Why are creative peoples’ ideas are always audited by structured people, but structured peoples’ ideas are never audited by creatives?

Ett tänktvärt citat som sätter fingret lite på det studien visar.  Lemon en väldigt spännande studie, och med stor säkerhet en tankemodell vi kommer prata mycket om i branchen kommande år.

Dela blogginlägget:

Jag tror starkt på att utforma en strategi innan det taktiska arbetet tar vid. Först skriver du ett manus, sedan rollbesätter du. Så innan du undersöker vilken ny teknik du kan utnyttja, vilka mediekanaler du ska synas i eller vilken kreativa PR-idé du ska välja – utgå från ditt manus och se vilken roll dessa saker kan spela. Och på samma sätt som Marlon Brando gick från att vara perfekt som ung rebell i Storstadshamn, till att vara ett lika perfekt patriark i Gudfadern, kan också olika marknadsföringsverktyg skifta roll över tid.

Den fysiska butiken har historiskt sett alltid spelat en viktig roll för distributionen. Det som Kotler kallade ”Placering”, eller ”Fysisk tillgänglighet” om du frågar Byron Sharp. I vår tidsålder, när global e-handel regerar, har den fysiska butiken skiftat roll och blivit ytterligare ett verktyg för varumärkesbyggande, snarare än för distribution. Rory Sutherland förklarar det bra när han säger att i en värld med stort utbud och begränsat förtroende har ”verklig” ett stort värde. Det är varumärkesversionen av en påfågels uppseendeväckande fjäderdräkt; ett extremt otympligt sätt för att få uppmärksamhet, som måste innebära att det som gömmer sig under fjädrarna är något riktigt bra. Förr kunde man se produkter märkta med epitetet ”Känd från TV”, en kvalitetsstämpel som med moderna ögon blir nästan löjeväckande, men ett klassiskt exempel för nämnda påfågelteori.  Idag är Daniel Wellington, Warby Parker och Amazon alla exempel på varumärken som öppnat fysiska butiker trots att de är digitala i grunden.

Olika typer av marknadsföringsaktiviteter får alltså nya roller över tid. Ett fenomen som helt verkar ha tappat sin ursprungliga roll är reklamtävlingarna. Peter Field har gjort en hel del analyser som visar en sjunkande korrelation mellan ett varumärke som vinner internationella reklampriser och hur samma varumärke presterar på marknaden. Detta innebär att reklamprisets roll som en indikator för att kreativitet levererar ekonomiskt värde, kan ifrågasättas.

Det finns två tankeströmmar som försöker ge svar på denna utveckling. En är centrerad kring reklamens kortsiktighet idag, digitaliseringen och bristen på långsiktigt strategiarbete innebär att vi fokuserar för mycket på omedelbar ROI snarare än långsiktigt värdeskapande. Den andra har att göra med att yrkesutövarna i reklambranschen är alltför fokuserade på att skapa syftesdriven reklam. Och när man kombinerar dessa två trender innebär det att vi ser fler kortsiktiga, syftesdrivna ”stunts” vinna priser, snarare än traditionella varumärkesbyggande långsiktiga kampanjer..

Om det är något beteendekonomin och dess läromästare (som Thaler och Shotton) lärt oss, så är det att människor följer sin magkänsla. Det är ganska meningslöst att argumentera för hur vi tycker att reklamtävlingar borde fungera – de kommer alltid reflektera de värderingar som branschen bär på. Data från Dentsus CCS-databas visar att personer som arbetar med reklam i Storbritannien är 58% mer intresserade av att köpa produkter från etiska varumärken än befolkningen i stort. De är 39% mer oroliga för miljön än genomsnittet. Det kommer påverka vilka budskap de vill ha med i en kampanj. Och kortsiktigheten i branschen är en helt naturlig effekt av den överväldigande mängd korttidsdata som konstant genereras gratis, i kontrast till svårigheten att hitta och mäta bra långsiktiga KPI: er.

Så vad är nästa steg? Om de stora reklamtävlingarna inte visar oss reklamens förmåga att skapa kommersiellt värde, vad är det då dess roll?

Jag tror att reklampriserna fortfarande har en roll att spela när det kommer till varumärkesbyggande. Men att det snarare är arbetsgivarens varumärke som står i fokus än dess kunder. Påfågelteorin är såklart även närvarande inom employer branding.

Reklamtävlingarnas nya roll kan bli att visa vilka byråer och varumärken som investerar i att göra arbete som uppskattas av branschkollegor. Det signalerar att byrån förmodligen är en roligare plats att arbeta på. Och om de gör arbete som är anpassat efter reklamproffsens moraliska kompass har de större chans att locka fler av dessa reklamproffs till sina lokaler. Syftet med att vinna priser blir förmågan att rekrytera kreativa och progressiva talanger.

Det blir därefter byråns ansvar att facilitera denna nyrekryterade kreativitet, på ett för sina kunder kommersiellt hållbart sätt. Och i kanske 2-3 projekt per år låta kreativiteten gå bananer, så att säga. Dessa 2-3 potentiella prisvinnande kampanjer hjälper därefter till i den framtida rekryteringen av nya kreativa talanger.

Och även om dessa kampanjer har liten bäring rent marknadsekonomiskt kan upphöjandet av syftesdriven kommunikation på lång sikt initiera viktiga diskussioner om t.ex. jämställdhet och hållbarhet, vilket givetvis är bra. Det kan också vara ett showcase för experimentell och nyskapande kreativitet, som inte driver värde idag men kan vara intressant i framtiden. Detta går ifrån det ursprungliga syftet med utmärkelsen. Det förstör  Peter Fields statistiska modeller, och kan också tolkas som ett tecken på att marknadsföring som helhet vandrar en farlig väg framåt. Men det kan också tolkas som att reklamtävlingar får finna en annan roll.

Människor kommer fortsätta vara människor, vi kommer fortsätta bete oss som vi gör. Och istället för att tvinga en åldrande Brando att fortsätta spela ung barbringad hamnarbetare, borde vi låta honom spela den roll han passar för.

Dela blogginlägget:

Publicerad 4 September 2019

Does innovation play a role?

In 1994, the success of Dumb & Dumber (Box office close to 250M USD) had a lot to do with the performance of Jim Carrey. In that same year, John Travolta made an iconic comeback role from a career slump with his iconic portrayal of Vincent Vega in Pulp Fiction (box office 220M). I think it would be safe to say that although each played their respective roles with great aptitude, they could not have switched roles and performed as well.

An even less feasible idea would be to have one of them play both roles, not to mention the idea of having one of them take on ALL roles in both productions, from lead actor to lighting assistant. Yet that is how we often look at innovation and new technology. On one side the evangelists, claiming AI/AR/Voice/Chatbots will revolutionize every aspect of marketing. On the other side the sceptics, who say this is not feasible and therefore dismiss the new thing in its entirety.

As with actors, a lot of tools within marketing can work fine in one role but be lost in another. This is true of classic campaigning (an emotional 45 second TV ad is great at driving brand but poor at driving short term conversion, DM or SEM is the opposite). It is also very true when it comes to innovation.

Over 10 000 Google hits for stuff that will change marketing forever

I would argue that innovative techniques, platforms and tools can be very useful, as long as you are careful in what role you cast them. Of course, this all relates back to the principles of strategy vs tactics. “Look at the script before to assign an actor to a role” is easily translated to “look at your strategy before implementing tactical activities”. (See  JP Hanson , Mark Ritson  among others).

So, what are the potential (tactical) roles for innovation?  On an overall level, I see a handful;

Advertising distribution channels

A very clear and concise role; Getting your message in front of consumers in efficient and effective manner. This is an area where innovation is discussed a lot, AI supported programmatic buying, new social media targeting opportunities and formats, as well as influencer marketing being topics du jour. A few words of caution

  • The new innovation happening within media channels has an impact primarily in tactical communications, rather than broad reach channels. Don’t confuse the two, as Pepsi did in 2010 when they shifted millions in TV spend to a Facebook Social Good project, loosing half a billions worth in market share to coke.
  • New channels need to have some sort of reach and need to supply relevant ad formats in order to be a significant part of media strategy. (No, Smart Speakers is not a Distribution channel strategy. Skip down to Storytelling instead

Creative fuel / Storytelling

This is an interesting segment, and something often overlooked by the sceptics. Even if a new shiny thing has no potential impact on the overall business, the media or the customer experience, it may be useful as a tool to tell a story. Look at how Amazon have used drone deliveries and stores without checkout to promote their image of them as driving the future of retail. A recent example from Sweden features a direct heating company using AI and smart speakers to talk about heating and human warmth.


While this involves new tech, the message is distributed through old fashioner PR, TV and online video, so no media innovation. The effort does not really involve product or user experience innovation. It is just an innovative way to tell a story. Which is not a bad thing!

(Just look at Volkswagens’ use of (very basic) door lock technology from “The Force” to tell a story about creating nice cars that fit family needs.)

Another curiosity, which has perhaps not generated anything really significant yet, is the AI creative director. Both McCann

and Lexus  have tried it, and it seems to render either fairly generic or fairly crazy stuff.


Product and business development

Of course, new technologies can disrupt industries and improve products, or render them obsolete. The classic case in this field is photographic film company Eastman Kodak, who went from peak at 31 billion USD value in 1996 to filing for bankruptcy in 2012. However, this is a rare and extreme case, too often taken as proof that all companies must “innovate or die”. Also, Kodak showcases a need to innovate core product offering. That does not automatically mean they needed to innovate their creative or media strategies.


IKEA Place. Actually useful AR, rather than just PR content. 

Another interesting field is the ecosystem surrounding a product and service, the users’ interface: support and customer service, user guides and inspiration, all things aiming to make using the product a delight.

In this field we are seeing a lot of talk about chatbots and AI, as well as mobile app developments to make the interaction with your bank/car/consumer electronics smoother. Everything from automated customer service bots to smart home IoT-apps can probably create real impact and valuable change within a relatively short time frame.


So, there are relevant uses for a lot of new channels, technologies and innovations in different aspects of marketing. The key thing to understand is that there is not one thing that will revolutionise everything from distribution to user experience and media. The key is to write your script first, and then examine each new thing against the potential roles it could play.

Dela blogginlägget:

Publicerad 9 Augusti 2019

Worthless creativity?

Creativity, the ability to make or otherwise bring into existence something new, whether a new solution to a problem, a new method or device, or a new artistic object or form. www.brittanica.com

Creative communication engages, occupies and pays the salaries of many in our industry. But does creativity really create value? Let’s dig a little into the issue ..

The problem

Is the effectiveness of creativity declining or even disappearing? It has been discussed for a some time, and increasingly so after a new study from Peter Field, ”The Crisis in Creative Effectiveness” was released.

The research compares data on marketing performance (PIA Effectiveness Awards: share of the market, brand equity, profitability etc.) with data on success in advertising from WARC Rankings (Cannes Lions, Clio, D&AD etc). The study covers 600 cases between 1996 to 2018 and the result is bleak to say the least. A prize winning campaign in 2018 is less effective than ever during the 24 years that the study covers, and it has no advantage compared to a non-prize winning campaign. In other words: Usually a Cannes Lion meant that the awarded company would gain success but that correlation can no longer be established.

Is this true?

In my humble opinion, there are a few questions you could raise. Marketing Guru Mark Ritson has touched upon this as well, mainly on these grounds;

Correlation vs causality? The study compares two sets of data (success on the market and number of creative awards) and shows a that the connection between the two have become weaker. However, that doesn’t necessarily mean that there is a causality between the two. Does prize winning campaigns give commercial success or is it companies that are in a “flow” of commercial success that can afford prize winning advertising? Or, are there other external factors (distribution/legislation/state of the market) behind the success?

Selection The campaigns that enters IPA Effectiveness Awards and major creativity awards has been through a selection. It costs both time and money to enter awards and some companies do not participate for reasons of principle. So are the campaigns that enter advertising awards representative for the market in general? Some people consider (Rory Sutherland for example) that advertising awards is an arena for advertising agencies showing off to the advertising industry, rather than an award show for effectiveness)

On an overall level (and also confessing I don’t know enough about the methodology) I would say that Peter Fields study has empiricism and that the trend in it is so pronounced it cannot be denied. I also feel that there are small indications on other data points that supports the theory. For instance, the TGI survey carried out in Britain where consumers were asked whether the find advertising on television as entertaining as the actual TV shows;

The reason behind all this?

There are of course a number of things causing this, but most originate from the conflict between short term vs long term. This discussion in turn originates from the Binet & Field study “The Long and the Short of it”.  This study shows that communication based on short term KPIs (sales/awareness/digital engagement) over time is essentially different from communication built on long term KPIs (share of market/price etc.) It has also been known that companies focus too much on campaigns and other efforts with short term goals.

When looking at creative awards, it also appears that an increasing share of awarded campaigns base their submissions on short term results (6 months or less).

What might be the underlying reasons for this short term focus?

The sheer number of short term KIPs Digitisation has increased the amount of short-term KPIs one can look at, while the long-term ones are fairly constant. It is of course easier to base you work on data that is easily available, updated in real-time and often free.

Career acceleration CMO:s are said to change jobs most often than any other members of the C-suite. If you are in a position for three years and want to make your mark it is easier to do so focusing on short term optimisation projects.

Short attention span A personal reflection: In a time where we are expecting faster information, news and updates – are we more reluctant to judge campaigns on whether they are fresh and compelling or not? A consistent, strategic and long-term campaign might feel out of date when it is presented to the jury?

What can be done do about this?

This is basically a two-part answer: First of all, how do we create better advertising that builds real value. And then how do we make sure we reward and highlight good advertising in a better way, in competitions not least.

If we look at the first part there is a lot of interesting literature, from Binet & Field to Byron Sharp and Mark Ritson. (I have tried to gather some interesting thoughts in a brochure available for download here).

Among all these, I think it may be interesting to highlight Jenni Romaniuk, who has done some solid research on how to use brand assets to link separate (short term) campaigns and channels to build synergies and value over time.

There is no shortage of facts and arguments that support a more long-term overall thinking. The difficult thing seems to be to get it implemented in practice. It does, however, feel like we are now in a bit of a trend where these topics are being debated more and more, a discussion which hopefully can create an impact at the CMO level.

When it comes to the relevance of competitions and how we make sure to pay attention to the right things, Peter Field suggests in his study that two separate disciplines should be created in award shows: Prices for short-term efforts and long-term campaigns should be kept apart. It’s an interesting thought. Long term categories may be more planning-driven than creator-driven. More strategy than crafts. More models and figures than execution and wow-factor. One can only hope that we are an industry that has long-term vision and patience to sit through those categories. We might learn a lot.

Dela blogginlägget:

Publicerad 8 Augusti 2019

Värdelös kreativitet?

Creativity, the ability to make or otherwise bring into existence something new, whether a new solution to a problem, a new method or device, or a new artistic object or form. www.britannica.com

Kreativ kommunikation engagerar, sysselsätter och betalar lönen för många i vår branch. Vi hyllar och dissar, har prisutdelningar och skapar FB-grupper dör att dryfta vad som är bra kreativ reklam. Men skapar kreativiteten egentligen något värde? Låt oss gräva lite i frågan..

Vad är problemet?

Den stora frågan är om effektiviteten i reklam har försvunnit. Diskussionen har funnits ett tag men har verkligen tagit fart efter en ny studie av Peter Field, ”The Crisis in Creative Effectiveness”.  Studien går ut på att korsköra data kring företags marknadsprestanda från PIA Effectiveness Awards (marknadsandel, varumärkesstyrka, lönsamhet etc) med data kring hur framgångsrika företag är i reklamtävlingar från WARC Rankings (Cannes Lions, Clio, D&AD etc). Studien täcker 600 case mellan 1996 och 2018 och resultaten i den är nedslående. Prisvinnande kampanjer 2018 ger mindre effektivitet än någonsin under studiens 24 år på marknaden och de har nu ingen fördel jämfört med icke prisvinnande kampanjer. Kort sagt, tidigare kunde man koppla ett Cannes Lions till att annonsören skulle gå bra men nu ser man inte den korrelationen längre.

Diskussionen har också varit närvarande i Sverige. Dels ur ett slags allmänt ”visst är reklamen tråkigare idag än för 10 år sedan”-perspektiv, men också kopplat till kreativa byråers lönsamhet. Argumentet där är att om kreativa byråer inte längre kan få gehör för värdet av sin kreativitet, kommer deras omsättning och lönsamhet att dala (se exempelvis nedgången på sistone för Honesty som varit erkänt starka på att bygga kreativa bärande koncept).

Stämmer det verkligen?

I min mening finns det en del att fundera över kring studien, även reklamprofilen Mark Ritson har visat på ett par frågetecken kring Binet & Fields forskning generellt. Främst handlar dessa frågetecken om två områden

Korrelation vs kausalitet? Studien jämför två uppsättningar data (framgång i marknaden och vinst av kreativa priser) och konstaterar att sambandet har blivit svagare. Men bara för att det funnits ett samband behöver det ju inte nödvändigtvis vara ett orsakssamband. Ger prisvinnande reklam kommersiell framgång eller är det företag som är inne i ett ”flow” av kommersiell framgång som tar sig råd att satsa på kreativ reklam? Eller finns det utomstående faktorer (distribution/lagstiftning/konjunktur) som ligger bakom påverkan?

Urval Både de kampanjer som skickas in till IPA Effectiveness Awards och till de större reklamtävlingarna har ju gått igenom ett urval. Det kostar i både tid och pengar att skicka in bidrag till tävlingar, en del företag tävlar inte av principiella skäl. Är de kampanjer som finns med i tävlingar representativa för marknaden i stort? Vissa (exempelvis Rory Sutherland) anser också att tävlingar blivit mer av en arena där byråer försöker imponera på resten av branchen, än faktiska tävlingar för effektiva kampanjer.


Överlag skulle jag nog ändå säga att Peter Field-studien är så pass stor och trenden så pass tydlig att den inte går att förneka. Jag tror också att man kan hitta små indikationer i andra datapunkter som stödjer den. Se till exempel TGI:s brittiska enkät där man frågat konsumenter om de tycker reklam på TV är lika rolig som själva programmen;


Vad är orsaken?

Det finns såklart en mängd bidragande orsaker men de flesta har sin grund i problematiken kring kortsiktighet vs långsiktighet. Diskussionen om detta kommer ursprungligen från Binet & Fields studie ”The Long and the Short of it”. Där visar man att kommunikation som baseras på kortsiktiga KPIer (försäljning, awareness, digitalt engagemang) över tid blir helt väsensskild från kommunikation som bygger på långsiktiga KPIer (marknadsandel, prispremium etc). De har också visat att företag på senare tid fokuserar allt för mycket på insatser som riktas mot kortsiktiga mål.

Det framgår också att allt fler bidrag som vinner priser i tävlingar får sina priser baserat på inskickade resultat som sträcker sig över mindre än 6 månader. (intressant exempel är Volvo Cars E.V.A. kampanj. Den är troligtvis ganska bra på att bygga långsiktigt värde. Både logga och bil syns tydligt i filmen. Den har gått i breda räckviddskanaler. Den är i linje med målgrupp och långsiktigt varumärkeslöfte kring säkerhet. Men casefilmen trycker på KPIer som Social media views och PR-värde)

Vad kan då vara underliggande anledningar till det här kortsiktiga fokuset?

Det finns allt fler kortsiktiga KPI:er. Digitalisering har ökat mängden kortsiktiga KPI:er man kan titta på, medan de långsiktiga är ganska konstanta. Då blir det enklare att titta på den data som är riklig, realtidsuppdaterad och ofta gratis

Snabba karriärer. Marknadschefer sägs vara de i ledningsgrupper som byter jobb oftast. Sitter man bara på plats 3 år och vill hinna genomföra något som visar tydligt resultat, då är det klart enklare med kortsiktiga projekt

Kort uppmärksamhet. En personlig hypotes: i en samtid där vi förväntar oss allt snabbare information, uppdateringar och nyheter, blir vi kanske då också otåligare i att kampanjer vi bedömer i tävlingar skall vara nya innovativa och fräscha? Ett konsekvent, strategiskt genomfört och långsiktigt kampanjarbete riskerar kanske att kännas gammalt redan när det hamnar hos juryn?

Vad kan man göra åt det?

Det här blir ju i grunden ett tvådelat svar: Först och främst hur skapar vi bättre reklam som bygger värde. Men sen också hur ser vi till att belöna och uppmärksamma bra reklam på ett bättre sätt, i tävlingar inte minst. 

Tittar vi på den första delen så finns det mängder av intressant litteratur, från Binet & Field till Byron Sharp och Mark Ritson. Sätt strategi innan taktik. Håll nere antalet målsättningar. Var distinkt och konsekvent.  (jag har försökt samla en del intressanta tankar i en broschyr som finns till nedladdning här ).

Bland alla dessa idéer tycker jag det kan vara intressant att lyfta Jenni Romaniuk som har ett bra tänk kring hur man använder brand assets just för att knyta ihop olika kampanjer och kanaler för att bygga synergier och värde över tid.

Det saknas inte fakta och argument som understödjer ett mer långsiktigt tänk överlag eller som understödjer att man rollsätter olika kampanjinsatser mot olika syften och håller isär äpplen och päron. Det svåra verkar vara att få det att fungera i praktiken. Här känns det dock som att vi nu är inne lite i en trend där de här ämnena debatteras allt mer, vilket förhoppningsvis kan skapa genomslag ända upp på CMO-nivå.

När det gäller tävlingars relevans och hur vi ser till att uppmärksamma rätt saker föreslår Peter Field i sin studie att man bör skapa två separata discipliner: Priser för kortsiktiga insatser och långsiktiga bör hållas isär. Det är en intressant tanke. Svenska 100-wattaren belönar ju ”Långsiktig Varumärkesvård” (som en av totalt tio kategorier). Den typen av priser blir kanske mer planning-drivna än kreatörs-drivna. Mer strategi än hantverk. Mer modeller och siffror än hantverk och storslagenhet. Man får bara hoppas att vi är en branch som har långsiktighet och tålamod att sitta igenom de kategorierna. Det skulle antagligen vara mycket lärorikt.

Dela blogginlägget:

Publicerad 23 Maj 2019

Build Distinctive Brand Assets!

The other day I had the pleasure of listening to Jenni Romaniuk speaking at our offices.

Jenni spoke about the findings in her recent book “Building Distinctive Brand Assets”. Below I will try to summarize some of my key takeaways for this. It is really potent stuff for people working with advertising and branding. As per usual, I have gravely oversimplified everything and concentrated it all to four key points:

Understand how the human brand builds associations

The human mind is complicated, illogical and lazy. It is bombarded by messages every day, and tries to take shortcuts to structure, simplify and make sense of the world.

In this, it links associations together in clusters. Take, for instance, the Apple brand. If you think of Apple, a number of associations spring to mind. The logo, the iPhone and perhaps the MacBook, Steve Jobs. The white headphones perhaps? But also things like “the device for FaceTime with my grandmother” and “Apple as in the actual fruit”. Some of these associations are stronger, some are weaker. Some remain close to the apple brand, some lets the mind wonder on to other associations.

The same is true for categories of products or services. When thinking about booking a summer vacation, a set of associations spring to mind. The sun, the beach, the blue colour of the sea. The taste of Sangria. The hassle of air travel. Memories of hotels I’ve visited. Perhaps travel being expensive? Perhaps carbon emissions?

Understanding that the human mind functions in this way is an important starting point.

Understand the associative map for your brand

The general principles for associations of course also apply to brands. When people think of your brand, they perhaps link it to assets like the logo, the tagline, the package design, and advertisements for the brand. But also past experiences, friends they know who like the product, memories, competitor brands etc.

It is important to understand what assets are linked to your brand. In understanding this, it is important not to look to your own association: No one is more biased and less representative of the target group than someone working full time with the brand. Instead, you need to ask actual representative consumers.

Manage and develop your set of brand assets

When you know what assets consumers connect to your brand, you need to start actively with that set of assets. A few things to consider;

  • A strong asset ranks high in both fame (all consumers know it) and uniqueness (they associate it only to your brand). (Nike Swish is high on both parameters, Nikes link to the game of soccer may be high on fame, but is low on uniqueness)
  • It is positive if consumers link your brand to the things that come to mind when looking to purchase a category (e.g the sun from the travel example above).
  • There is a difference between branding assets (consistent, distinctive, building a system) and messaging (adaptable, creative, grabbing attention)
  • Good assets serve a purpose, ancoring the brand to something present in consumers lives, being easily used in niche media channels, creating uniqueness relative competitors)

Utilize assets for bridging across channels, markets and time

This part I think is very interesting for advertising professionals. In a lot of advertising work, the traditional way has been to start with creating the 30 second TVC. From that, one has tried editing and squeezing that video into different channels and formats.

What I think is super relevant, is the idea of using distinctive assets as a bridge between channels. As long as the asset creates linkage, you can be freer in creating communication that is truly adapted to the channel. (not only advertising channels, but also touchpoints like instore, packaging, web design, e-commerce etc etc)

This also allows for creating bridging across different markets and segments. Where culture, language, preferences may vary, you can still create a red thread by using distinctive brand assets.

Distinctive assets also allow for bridging over time. From one campaign to the next, from one season to another, from one concept to the next. Even from one CMO to the next.

This final bit, about bridging, feels so relevant. In today’s media landscape – where a brand might want to be present in TV and print, on YouTube AND as a sponsored snapchat filter – finding principles for linking those efforts without missing channel relevance is extremely useful.

One example from Sweden is Triss (scratch card lottery).

If we start with their current TVC, there are a lot of elements in there. There is a reverse timeline, a protagonist (the lady) and an antagonist (car salesman. There is dialogue, humor, a cool sports car etc etc. But almost all of these elements are of little value as brand assets. They lack fame, they are difficult to build uniqueness on and they are not conveniently transferred to other formats.

But if we look at the final 4 second, the good stuff gets revealed:

  • The colour yellow
  • The “scratched area”
  • The logo
  • The font
  • The logo
  • The sound of scratching

Suddenly you have a great set of assets for bridging.

In OOH, instead of using a photo from the TVC, they go for a copy-based solution: They use colour, scratched area, font, logo, and are able to get the humorous effect in in short copywriting which is adapted to the media. The same setup works for mobile, for snapchat.. Establishing the scratching sound as an asset enables a link to radio advertising.


So that is a short summary. I really recommend you buying the full book.

P.S. In a panel discussion after the seminar, I asked Jenni about channels where branding is less salient. (Some people advocate that the “correct” way of working with things like influencers and native is to tone down branding as much as possible.) She was clear in her opinion, that channels where you cannot have tour brand assets present are not relevant channels.

P.P.S. we also briefly touched on the currently discussed Carlsberg Probably [not] the best beer in the world campaign. There has been some debate as to whether tampering with the Probably the best beer in the world tagline asset. Here, Jenni argued that the distinctive asset for Carlsberg is actually just the word probably. That means that the rest of the sentence can be considered message, rather than branding. I had not previously made up my mind on the matter myself, but after hearing this thinking, I would have to agree. Very cleaver reasoning indeed.

thx to Carat and ClearChannel for making the session happen!

Dela blogginlägget:

Publicerad 8 Maj 2019

From Barbells to Bananas

A while back, I attended a seminar with a great array of speakers on strategy and marketing (Mark Ritson, JP Hanson, Wiemer Snijders and Rory Sutherland). That experience resulted in a blog post that got a lot of appreciation. So, I went on and extended that blog post and structured it a bit more, resulting in a booklet summarising a few interesting ideas and models on marketing.

Below is an outline of the content, if you would like a copy of the full booklet drop me an email at nils.a.wimby@isobar.com (avaliable in English or Swedish)

FROM BANANAS TO BARBELLS – Six models to guide you in the modern marketing Jungle

Amazon.com lists over 50 000 books on the topic of Marketing and Sales. The top 20 books average over 300 pages each. I would venture a guess that most of these millions of pages are bought but never read.

The booklet I put together is just 30 pages. It is an attempt to keep it simple: six easy models or ideas on marketing. Most of them are borrowed. All of them are simplified.

For each chapter, there are recommendations for further reading. There is a great amount of good reading out there. This is just a quick nibble to get your appetite going.

1. Starting at the right end


The first model is about doing your research and thinking before getting to work. Studying the map before rushing out into the world.

Sounds simplistic but is often forgotten when we get caught up in day to day operations. We need to be stringent first in analyzing the market as best we can, then formulating our strategy, and finally executing our tactic measures.

The outcome of your marketing efforts becomes the multiplication of the three phases, meaning it is better to do all three at an ok level, than excelling at two and failing at a third.

2. Weighing your efforts


In this section, we explore two important things to consider when allocating marketing budgets:

  • Loyalty is generally very weak, with most product buyers buying very rarely
  • Long term emotional branding advertising and short term sales driven advertising serve different purposes, imply different strategies, and have different KPIs.

The first model illustrates how frequently the buyers of your brand actually make a purchase. Here, research finds that across almost all categories, the majority of purchases are done by people who buy very rarely. The banana serves as as a model to illustrate the shape of the diagram: Almost all volume to the left (less frequent consumers) with a much smaller longtail to the right (frequent buyers).

The second model needs no introduction, it is perhaps the most famous one in marketing today. Binet & Fields model illustrates the duality between short-term and long-term marketing efforts. The key takeout is that if you focus on KPIs that measure short term marketing (sales, clicks, ROI) your efforts will steer towards that type of marketing. In this there is a clear risk of neglecting long term brand building.

3. Consistency, consistency, consistency

What you see here is not a model per se, but it is a good illustration of the third idea in this lineup, consistency. None of the icons above include a brand name but are all instantly recognizable to the majority of consumers. This is a super relevant aspect in a cluttered media message where consumers are bombarded with messages and generally try to avoid advertising. Consistency, to establish recognition in consumers minds, is usually more important than adapting to short lived trends or making sure your advertising feels new and fresh.

4. Looking at the full cost / reward

There are plenty of models describing the amount of reach (and correspondingly media investment) you need to drive consumers from brand awareness to actual purchase. They are known as funnels, just because reach needs to be the biggest at the awareness stage at the top, and then gets narrower as communication gets more tactical and targeted further down.


As these funnels are so universally accepted, it is a common mistake to assume that their ratios apply not only to media spend, but to all costs and efforts. But the cost of content creation, tech resources etc can show different patterns. It is therefore important to not just assume that some investments are cheap because the media investment is low, but too look at all costs and resources drawn by any initiative.

5. Who calls the shots

Ambiguity of mandate and decision making in the relationship between client and agencies is present in a lot of marketing work. This is because there is no set formula for decision making and mandate. At what stages of the process does the client, the creative agency, the media agency or the performance agency have to take responsibility – and get to call the shots?

There are a couple of potential pitfalls as a consequence of this: Lack of direction, Over-analysis or flat out Paralysis

6. Putting Innovation Into perspective

As marketers are dealing with the human mind, which is subject to confirmation bias, post-rationalization and a whole host of inconsistencies, it is a mistake to let 100% of efforts be data driven. Those who do may be solving the problems of today, but not hedging against the future.

There are different models related to this. One is the Barbell model. It states that 85% of your efforts should go to low risk, low reward safe bets. 15% should be aimed at high risk high potential reward. The most important bit: Nothing in the middle. Keep your bread and butter work and your experimental efforts well separated, there should be no grey area,



A disclaimer: This is a list of six interesting ideas around marketing. It is not the list of marketing ideas. There are many others, and of course a huge amount of detail and data underpinning them. But I hope this list may be thought provoking, and get some thinking going around structure and prioritisation in the marketing process.

A very interesting and relevant thing about these models: They are not brand new, not secret or complicated. Yet, they seem very difficult to follow. This is actually a shortcut to success: If you are able to make sure you really follow at least three of the ideas listed here, you are probably doing a better job than the majority of the marketers in your industry.


Dela blogginlägget:

The other day I had the pleasure of listening to a line up of international marketing gurus. Mark Ritson, Wiemer Snijders, Rory Sutherland, and JP Hanson had all come to Stockholm for a marketing event (SprintAd-dagen). While none of the stuff was perhaps new or revolutionary, it served as an important (and entertaining) reminder of the principles and frameworks that apply to marketing. As all of the ideas are adjacent and inter-linked, below are my take outs area by area rather than speaker by speaker. So below, I give you the foolproof guide to marketing in four simple steps:

1    Start at the right end

Sounds simplistic and basic but is something often forgotten when we get caught up in day to day operations. We need to be stringent in first analysing the market as best we can, then formulating our strategy, and last executing our tactic measures.

The diagnosis phase is to establish all we know about consumers, competitors and trends. It may also have the benefit of reminding you that nobody cares about your brand.

The strategy phase includes goals, KPI:s, prioritised segments etc.

The tactics phase is where we use the classical tools of marketing (Product, Price, Distribution and Comms).

This area was touched upon by JP Hanson and Mark Ritson. JP added that we are all subject to confirmation bias and halo effects. That means we are prone to post rationalising decisions and making isolated observations into rules of thumb when it suits our purposes. He also reminded us that a lot of new trends appearing are potential tools in the tactics phase, rather than something that should affect strategy.

Mark Ritson added a few really interesting remarks;

  • As the results of your market becomes the multiplication of the three phases, it is better to do all three at an ok level, than to excel at two and fail at a third. Distribute your efforts accordingly
  • Comms is one third of one of the three phases. CMO:s should allocate efforts accordingly (dialling back a less than healthy over- focus on this area).


2     Base your prioritisation of segments and goals on science


Under this headline, there are a lot of different studies and models basically pointing to two factors:

  • Loyalty is very weak, with most product buyers buying very rarely
  • Long term emotional branding advertising and short term sales driven advertising serve different purposes, imply different strategies, and have different KPI:s.

The first point was addressed by Wiemer Snijders, who used the banana as a model to illustrate the data. The banana effect in essence mean since a lot of people by your product rarely, you must be broad in your communication. He also talked about how brands have a meaning that to some extent is only useful if it is universally known. Imagine if Rolex only communicated their values to a niche group of frequent buyers. The whole status effect of a Rolex would vanish, as no one in the general public would understand the value of what was on your wrist.


Regarding the long term versus short term, there seems to be a unanimous vote in the community that the work of Binet & Field is the strategy model to follow. Even Mark Ritson grudgingly concluded that Binet & Fields work was probably the best combination of his own ideas on segmentation and Byron Sharps thinking of mental avaliability.

Also, Mark stated a strategy should be no more than one page, and include no more than 2-3 KPIs/goals


3    Be consistent

Daring to be consistent across channels, markets and time was an important take-away.  Advertising and marketing people are only human, and it is natural after working in a brand for a couple of years to get a bit bored with the brand appearance. But, as argued not least by Byron Sharp, distinctive and recognisable brand assets are key to being noticed in a cluttered communications landscape.

Mark Ritson added a few interesting notes from his many years as a consultant to major brands. He mentioned brand “codes”, elements that should be present in all advertising. He went so far as to instruct advertisers to refuse to pay agencies unless they included at least 2 of the brand codes.

He exemplified with Kenzo, where ads always had to include red elements, the signature poppy flower, and the brands ambassador/model against a Paris backdrop. Easily recognisable as Kenzo even if the brand name is removed from the ad, right?

4    Allow for a bit of crazy experiments


The final piece I took away was around experimentation. As we as advertisers are dealing with the human mind, which is subject to confirmation bias, post-rationalisation and a whole host of inconsistencies, we must never let 100% of our efforts be data driven. If we do, we will be solving the problems of today, but not hedging against the future.

There are different models related to this, One is the 70/20/10 model (70% of marketing towards optimising bread & butter, 20% towards testing new things, and 10% totally experimental). Another model is the dumbbell model as presented by Rory Sutherland: 80% safe, 20 % crazy, and nothing in the middle. They key element to these models is not getting them mixed up. The purpose, ideation process and KPI:s should be completely different for the two different efforts.

Rory also questioned why creative peoples’ ideas are always audited by structured people, but structured peoples’ ideas are never audited by creatives.

All in all, the collected insights of these speakers gives a comprehensive roadmap on how to address marketing. If you are in marketing, you really should read up on these models and se how they may apply to your business. Or as Wiemer Snijders puts it: Eat your greens!





P.S. Speaking were also Dr Emma Frans and Kapero consulting. As they were not on the topic of marketing theory I have left them out of this.

P.P.S. Only one woman speaker?

Dela blogginlägget:

Publicerad 27 Februari 2019

Polisen arbetar med Influencers

Polisen har använd Influencer Marketing som reklamkanal. Detta leder till extremt upprörda röster i vissa led, kanske främst mer traditionella röster som tycker om polisens traditionella roll (lag & ordning) och har en negativ bild av influencers (dagdrivare).

Det man missar är att Influencers är ett val av kanal och reklamuttryck som alla andra. Det handlar om att väga kostnad mot kanalens egenskaper (format, räckvidd målgrupp) för att se om de passar reklaminsatsens syften. Det innebär att samma kanal han vara helt rätt för ett syfte och helt fel för ett annat.

I detta fall har polisen använt influencers för en liten (350 000 SEK) budget med ett uttalat syfte att nå unga och att driva rekrytering till polisyrket. Utifrån den bakgrunden är antagligen influencers ett rimligt och motiverat val.

De passar för syftet

Kommunikations- och reklamteori pratar om 2 syften med marknadsföring. Det första är att  skapa en bild av varumärket som på lång sikt för oss positivt inställda till det (Emotionell kommunikation, preferens, mental avaliability etc). Det andra är att kapitalisera på denna emotionella relation genom att taktiskt skapa konvertering (Taktisk kommunikation, konverteringsdrivande etc).

Influencers är antagligen en ganska svag kanal för att långsiktigt bugga den breda allmänhetens bild av varumärket Polisen. Hade man velat göra det hade man behövt arbeta på ett helt annat sätt (välja ett par relevanta influencers som ambassadörer, kontraktera dem över lång tid, skapa emotionellt driven stark reklam, distribuera denna på ett konsekvent sätt över många olika kanaler över tid).

Men nu skall denna kampanj skapa anmälningar till Polishögskolan .Den skall inte bygga varumärke,. Och ur det syftet gör den sitt jobb. Den skapar kostnadseffektivt uppmärksamhet, och leder direkt vidare till Call To Action (”ansök via länk i bio”)

De har bra räckvidd i målgruppen

Vill man nå målgruppen 18-30 är Influencers inget dumt val. Antagligen avsevärt mindre spill än att ta ut en print-annons i DN:s jobb-bilaga. Det, i kombination med att det är relativt kostnadseffektivt per kontakt, gör att de som skriker sig hesa om ”slöseri” nog tyvärr är ganska fel ute.

Andra relevanta kanaler är antagligen uttömda

Många verkar hoppa direkt till slutsatsen att detta är det enda Polisen gör kring marknadsföring. Antagligen är detta en mycket liten pusselbit i deras kommunikationspussel. De har rimligtvis redan täckt/maxat arbete kring SEM/SEO, PR, annan digital annonsering etc. Likt Försvarsmakten insåg för några år sedan: har man aggressiva rekryteringsmål kommer man ganska snart slå i taket för vad man kan göra i de förväntade, vanliga kanalerna. Då måste man börja addera mindre väntade val.


Sammanfattningsvis kan valet se konstigt och slösaktigt ut för det otränade ögat. Men gräver man mer i syfte och helhet är det nog inget dumt val alls.

Dela blogginlägget:

Publicerad 18 Februari 2019

Den här personen existerar inte


En person som inte existerar

Att digital utveckling i allmänhet,  och AI i synnerhet, går framåt med rasande takt är nog inte nytt för alla. Det som kanske saknas är tydliga, påtagliga exempel på användandet av denna nya datorkraft. Inom reklam- och mediebranchen har det kanske främst talats om robotjournalistik inom sportens värld, AI-optimering av digitala medieköp, och hjälp att skriva tråkig content-copy via Adobe Sensei. Inget som gör att man ramlar av stolen direkt.

Men ibland dyker det upp exempel som får vår begränsade kognition att förstå hur stort detta är. Senaste exemplet är en AI-funktionalitet som sätter ihop mänskliga drag till realistiska foton på personer som inte existerar. Det är alltså inte kombinationer av 2 ansikten som finns, det är helt nya ansikten från grunden. På thispersondoesnotexist.com kan man klicka refresh hur många gånger man vill och få fram nya ansikten.

När jag ser de här ansiktena, och inser de möjligheter som skapas, blir jag både imponerad och orolig. Möjligheterna är såklart fantastiska, plötsligt har du oändligt med ansikten som kan användas utan att behöva oroa dig för rättigheter, löner eller fysiska begränsningar. Men samtidigt dyker såklart risker upp, exempelvis kopplat till bedrägerier och falsk marknadsföring.

Den största oron i min mening är inte det från onda makter. Visst är ny teknik ett potentiellt vapen, men det ser jag inte som den största risken. Den störta risken är att de nya möjligheterna används av människo som är inkompetenta, lata eller vårdslösa.

Titta på exemplet med styrning av kommunikation i digitala kanaler. Möjligheter att styra frekvens, budskap, tonalitet eller tid i annonseringen för att maximera effekt och minimera irritation. Många använder möjligheterna, men många bombar också sänder oss med retargeting-banners så fort vi ens närmat oss en e-handelssida. Tar man den skillnaden, mellan de möjligheter som finns, och det trubbiga utförandet som är verklighet, och skapar upp det till en digitaliserad och AI-driven framtid.. Då kan det finnas anledning till oro.


Dela blogginlägget:

Publicerad 31 Januari 2019

Nudging i den digitala eran

Nudging är en samlingsbegrepp inom beteendeekonomi som används för att beskriva policyverktyg vars syfte är att underlätta för individer att fatta beslut som främjar deras välfärd utan att begränsa deras handlingsfrihet. Detta kan ske genom att man påverkar rutinbeteenden eller förenklar val i situationer med komplex information. Exempel på nudging innefattar försök att erbjuda mindre lunchtallrikar för att minska matsvinn eller att införa ett streck i en cykelbana som ska leda cyklisterna till cykelparkeringen.

Begreppet ”nudge” myntades av Richard Thaler som år 2017 tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne ”för hans bidrag till beteendeekonomi”. 

Källa Wikipedia

Nudging är ju högst aktuellt och väldigt intressant just nu. Om människor är så irrationella och lättpåverkade att man kan skapa stora beteendeförändringar genom små knuffar i rätt riktning, vad blir konsekvenserna i en digital värld? Att ge en liten knuff genom en skylt vid kassalinjen i butik eller genom en bild på en fluga i en pissoar är ju en sak, men vilken påverkan kan man skapa med hjälp av en smartphone som plockas upp 200 ggr per dag? Hur mycket mer effektivt kan det bli när ”knuffar” kan optimeras av AI och simultant distribueras till miljarder människor. Och hur vet vi att de som kontrollerar detta inte använder det för destruktiva syften?

I mycket har AI, smartness och rekommendationer på sistone kopplats till smarta assistenter, inte minst med ett fokus på röststyrning. Röststyrning är dock inte så utbrett ännu. personligen vet jag inte om det kommer bli det heller, vilket problem är det egentligen röststyrning löser?

Något som däremot fått mindre fokus, men som är så mycket mer en del av det moderna livet, är interface i smartphones. Google lanserade för 5-6 år sedan ”Google Now” som skulle ge dig sökresultat innan du kommit på att söka på dem. Väder, bästa resväg till jobbet, sätta larm i tid för att hinna till möten etc. Funktionen har nu införlivats igen som en del av Google Assistant.  Dock behöver man göra vissa aktiva val och inställningar för att komma åt detta, och i mångas bakhuvud ligger en konstant skepticism kring vad Google kommer göra med denna data.

Än mer spännande är då Apple, som i vanlig ordning bara gör som Apple vill. I senaste uppdateringen har de helt proaktivt börjat lägga med rekommendationer när man ”swipear ner” på hemskärmen. Det kan handla om att SMS:a eller ringa personer, att sätta larm eller WhatsAppa i vissa grupper. För mig framträder ett tydligt mönster: På morgonen SMSar jag förskolan och åker kommunalt till jobbet, vid 17 SMS:ar jag min fru, och vid 23 sätter jag ett larm. Allt detta vet min iPhone, och erbjuder mig en genväg för att genomföra detta smidigare. Och samtidigt som de skapar smidighet, så gör de såklart en liten knuff av mitt beteende mot att göra det de rekommenderar. Kommer det upp en skylt som säger ”SMS:a frun” så blir jag några procent mer benägen att göra just det, än om inte skylten varit där.

Parallellt med detta bemöter Apple vår oro kring integritet och data. I samband med CES i Las Vegas körde de ut en stor vepa med ”What happens on your iPhone stays on your iPhone. Det är en intressant strategi. Genom att omfamna ”Walled Gardens”, dvs att data inte flyttas mellan Apple och t.ex. Google Facebook eller Amazon, tänker sig Apple att de får en större acceptans för att göra saker med data inom sitt univers.

Om folk kommer acceptera det vet jag inte. Men det är ett oerhört starkt verktyg. Om min smartphone kan knuffa mig i olika riktningar gällande vilka transportmedel jag väljer, vem jag ringer, vilka nyheter jag väljer och potentiellt vilka produkter jag tittar på, do kan de skapa enorma effekter.

Låt oss hoppas att de har koll på vad de gör.



(P.S. det finns flera indikationer på att det inte gör det.. )

Dela blogginlägget:

Sverige har just fått en ny regering, och en sak som specas inom samarbetsavtalet mellan C och S är ett mobilförbud i skolan. Frågan om hur vi använder skärmar är minst sagt aktuell med ett tidvis ganska uppskruvat tonläge och, lite oroande, ganska breda generaliseringar. Är det verkligen så att vi har tillräckligt underlag från forskning för att svartmåla skärmtid och mobilanvändande till den grad som görs i debatter och artiklar?

Mitt svar skulle nog vara nej, av ett antal anledningar.

Låt oss börja med den rena datainsamlingen. Här görs många studier, med olika omfattning och djup, men ibland kan större slutsatser dras än vad som är motiverat. En mycket intressant analys i Nature (The Association Between Adolecent Well-Being and Digital Technogoly Use) exemplifier tydligt detta. Här identifieras att dessa studier ofta görs i enkät-form, och att vad som är välmående respektive skärmtid lätt ”snuttifieras” till förkortningar som lämnar mycket utrymme för tolkningar. Man pekar också på hur slutsatser ofta fattas på aggregationer av data från olika studier, och att man i dessa aggregationer gör tolkningar och därmed tappar validitet. Abstracten tycker jag är ganska tydlig;

The widespread use of digital technologies by young people has spurred speculation that their regular use negatively impacts psychological well-being. Current empirical evidence supporting this idea is largely based on secondary analyses of large-scale social datasets. Though these datasets provide a valuable resource for highly powered investigations, their many variables and observations are often explored with an analytical flexibility that marks small effects as statistically significant, thereby leading to potential false positives and conflicting results. […]  The association we find between digital technology use and adolescent well-being is negative but small, explaining at most 0.4% of the variation in well-being. Taking the broader context of the data into account suggests that these effects are too small to warrant policy change.

Twittraren @patmarkey plockade upp den här analysen och grävde vidare i data och studier lite. Jämför man lite olika studier ser man att sambandet mellan att må dåligt och att mobilsurfa är svagare än mellan att må dåligt och att ha glasögon. Eller att äta mycket potatis (sic). Så enligt den logiken borde vi kanske förbjuda potatis innan vi förbjuder mobiler?

(Här kan man ju jämföra med svenska studier som Orvesto eller Svenskarna och Internet, där jag alltid tycker det har funnits lite intressanta tolkningsvägar mellan hur resultat presenteras och hur frågan är ställd till de intervjuade.)

En nästa nivå i debatten som jag tycker är intressant handlar om korrelation vs kausalitet. OM unga som använder mobilen mycket mår sämre än andra unga (vilket då data kanske inte ens visar), mår de sämre på grund av mobilen, eller hänger det ihop av andra anledningar? Är det exempelvis så att unga med frånvarande föräldrar mår dåligt, och att de ofta blir sittande med mobilen eftersom de är ensamma? Barn som har svårt med läsning kanske använder skärmen mer bara för att läsning känns jobbigt, snarare än att de har svårt att läsa för att de använder mobilen mycket. Just de här frågorna kring om saker hänger ihop som orsak och verkan eller pga andra faktorer, samt vad som är hönan och vad som är ägget, känns ganska frånvarande från debatten.

En sista viktig faktor som jag tycker saknas är en bred diskussion där man väger för- mot nackdelar. Att säga att skärmtid är någonting negativt, och att mobiler i skolan är något som bör förbjudas, kan inte det bli lite trubbigt? Bör man inte i samma andetag som man nämner potentiellt negativa effekter av mobiler, också prata om positiva aspekter. Hur väger man in den fantastiska utveckling vi haft kring att kunna hitta information, kommunicera med andra, hitta rätt väg i den fysiska världen och uttrycka oss själva. Hur alla dessa effektiviseringar gett nya möjligheter till lärande och glädje, men också potentiellt effektiviserat processer och skapat mer tid för människor att utnyttja i den fysiska såväl som i den digitala världen.

Sammanfattningsvis tror jag det finns tre faktorer som kan bli bättre i debatten som skärmtid:

  • En tydligare bild av vilket dataunderlag vi har, för att undvika subjektivt tyckande
  • Ett utmanande tänkesätt kring korrelation vs kausalitet
  • En fråga om den relevanta frontlinjen för att förbättra situationen kring lycka, lärande, ensamhet och mobbing verkligen går mellan det fysiska och det digitala, eller om man kanske bör skära elefanten på andra sätt.

Betyder detta att vi kan konstatera att det inte finns några problem med skärmtid? Definitivt inte. Det betyder att vi inte vet tillräckligt för att dra drastiska slutsatser om att det är skadligt. Som slutsatsen i Nature så tydligt uttrycker;

Taking the broader context of the data into account suggests that these effects are too small to warrant policy change.


I grunden handlar det om vad som är det effektivaste perspektivet att titta på problem ur. Om det finns ett problem med mobbing online, är det en del av det övergripande problemet med online, eller en del av det övergripande problemet mobbing..  Där saknar vi idag insikter nog för att kunna fatta kvalificerade beslut..


Dela blogginlägget:

Ämnet är knappast nytt, men fortfarande aktuellt: varför verkar det så svårt att bygga varumärke i digitala kanaler? De är ju mer exakta, riktade, dynamiska och interaktiva än andra kanaler. Men kanske är det just styrningen och anpassningen som är svagheten? Häng med:

Det är via forskning ganska etablerat att emotionell kommunikation är det som effektivast bygger varumärke (Binet & Fields 60/40 regel, Byron Sharps mental avaliability etc). Det borde i sig inte vara ett hinder för digitala kanaler, även om många digitala format kanske är lite platta, så borde man ju kunna vara emotionell på webben.


Nästa nivå som skapar ännu bättre varumärkeseffekt är det Binet & Field kallar ”fame”, alltså att man som varumärke blir så allmänt välkänt och ryktbart att man blir omtalad i samhället. Men nog borde ett varumärke kunna bli allmänt känt även genom digitala kanaler, bara man gör det tillräckligt stort? Om man skippar de styrningar och anpassningar som kanske begränsar digitalt som räckviddsmedia?

Här kommer en annan aspekt på mänskliga psyket in.  För att ett varumärke ska få en effekt av bred kulturell relevans räcker det inte att det är emotionellt laddat. Det räcker inte heller att alla konsumenter känner till varumärket.  Kevin Simler har skrivit om att annonsering fungerar genom ”cultural imprinting” , och hans slutsats är denna:  det som behövs är att alla (relevanta) konsumenter känner till varumärket OCH att de vet att alla andra konsumenter också känner till det.

Här kommer en intressant koppling till digitala kanaler (som utmärkta bloggen adcontrarian skrivit om här) Även om alla svenskar ser en reklam på internet så känner de sig inte säkra på att andra svenskar har sett den. Inte på samma sätt som om de sett annonsen i Idol på TV4 eller på en stor utomhus-vepa. Därmed blir de mindre benägna att prata om varumärket, och mindre benägna att anta att varumärket är en del av vår gemensamma kultur.


Var för då detta för implikationer kring hur man bör tänka om digitalt och varumärkesbyggande?

Komplementmedia – om man har som syfte att bygga varumärke bör man försöka undvika en enbart digital mediestrategi. Däremot kan det ju funka utmärkt som komplementmedia. Om jag sett kampanjen i TV4 OCH på Instagram, då ser jag det kanske som ännu mer kulturellt relevant.

Tvingande format – en intressant implikation blir ju det motsatta till det vi lärt oss senaste år. Ju mer man använder ”tvingande” format, som inte kan väljas bort, desto mer troligt är det ju att konsumenter tror att även andra har sett dem. Podcast-samarbeten, sponsorskap av WebbTV-format etc. kan ju vara relevant (om Alex och Sigge pratar om en produkt i sin podd, så kan det ju kanske ses som att denna produkt ses som allmänt känd bland gruppen Alex och Sigge-lyssnare).

PR – Simlers artikel resonerar kring köpt annonsering, men jag skulle säga att PR mot digitala ytor även fungerar för att driva kulturell relevans. Till skillnad från annonser, som kan styras mot målgrupper, antar gemene man att redaktionellt innehåll ses av en bredare massa.

Influencers? – Här kommer en intressant fråga. Om PewDiePie gör ett samarbete, skulle man anta att inom gruppen hängivna följare så anses detta samarbete vara allmänt känt. Vad gäller Instagram är ju organiska räckvidden långt ifrån 100 %, vilket skapar ett frågetecken. Antar en följare till Bianca Ingrosso att alla andra som följer henne har sett samma inlägg som den själv? Jag är osäker, men det skulle ju kunna indikera att det är bra att göra långsiktiga samarbeten med flera inlägg för att säkra bra täckning bland följarna.

Just detta med att skapa kampanjer som är emotionella och breda, men som också ger bilden av att vara breda är en intressant målbild. Än så länge är denna målbild svår att kombinera med hur digitala medier fungerar, men det blir intressant att se hur det utvecklas i framtiden. Det är ju viktigt att ta med sig att även om ovanstående talar för traditionella medier, så rör ju sig konsumenters mediebeteende ändå i riktning mot digitala kanaler.

Dela blogginlägget:

Publicerad 17 December 2018

Årets julklapp i reklamens värld

Att utse årets julklapp är ju populärt vad gäller konsumenters önskningar och trender. Såhär i juletider blir man ju sugen på att utse något liknande för varumärken. Så helt ovetenskapligt kommer här en nedräkning över årets julklappstrender de senaste åren, avslutat med 2018 års variant.

2007 – Facebook-grupp

2007 skall man ha en Facebook-grupp. Facebook är nytt och spännande och är ”Pull” snarare än ”Push” vilket känns nytt och spännande. Bl.a. uppmärksammas H&M som har 400 medlemmar i sin grupp, vilket dock är något färre än Sveriges största grupp ”Det Gränslösa Hatat mot ICA ST Eriksplan” som vid denna tid stoltserar med 472 medlemmar.

2010 – iPhone appen

  • Vi måste ha en app!
  • Varför då?
  • Alla andra har en!
  • Vad skall den göra då?
  • Vet inte..

2011 – 2015 Datadrivna kampanjen

Rätt budskap, till rätt mottagare vid rätt tidpunkt var det alla ville ha under strumpan under ett antal år. Alla var nöjda, alla var glada. Största svårigheten var att rimma på ”programmatic”.

2016 – Syftesdrivna kampanjen


2016 ville man stå för något, ta en tydlig position. Fast de flesta ville inte så tydlig position  att man inte gjorde någon arg. Lite lagom syftesdriven, liksom..

2018 – ?

Oj vilken tuff kamp på slutet. Länge låg röststyrningen och den smarta assistenten hästlängder före allt annat. Whats not to like; Nytt, modernt, kanske kan kallas ”digital transformation”. Gränslandet mellan köpt och ägd kanal. PR-potential om man gör något festligt..

Men så på upploppet kom den emotionella kampanjen ångande som ett snälltåg. Fröet såddes redan 2014 av John Lewis omtalade kampanj med pingvinen. Sedan dess har Binet & Field-hetsen eldat på och ni i december stod vinnaren klar. Clas Olsson kör en emotionell julkampanj. KappAhl  kör en emotionell julkampanj.  Brittiska Iceberg lyckas kombinera emotionell och syftesdriven reklam (och blir på köpet både förbjudna och utsedda till mest effektiva reklam).

Vem vill prata erbjudande, reor och riktade kampanjer när man kan få gotta ner sig framför brasan med en riktigt smaskig filmproduktion.

Vinnare 2018: Den emotionella kampanjen

P.S. John Lewis fortsätter i samma anda. I år är dock Pingvinen utbytt mot Elton John. Gott så.

Dela blogginlägget:

Publicerad 30 November 2018

Vad fan håller vi på med?

Det finns en mängd saker att fundera över när man arbetar i reklambranchen. Främjar vi överkonsumtion? Bidrar vi till skeva skönhetsideal och mossiga normer? Skapar vi ibland en tråkigare och fulare samhälls- och mediebild?

De flesta kan nog ändå, genom verklig argumentation eller självförvillelse, motivera sin bana på olika vis. De flesta annonsörer man jobbar med har bra och etiska produkter, man försöker påverka mot en god representation i de saker man tar fram och man hoppas att mycket av den kommunikation man gör ändå kan uppskattas av konsumenter.

Men nu kommer rapporter som lägger ett lager till på den potentiella skada som reklam kan orsaka. Forskaren Johan Wejryd vid Uppsala universitet har kommit fram till att de som utsätts för mycket reklam blir mindre engagerade i samhällsfrågor och politik. Inte bara leder reklamen i förlängningen till miljöförstörning, nu hotar den demokratin också!

Se Johan kommentera sin research här

På ett sätt är det egentligen naturligt och i linje med den forskning om den mänskliga kognitionen som de inom kommunikationsskrået själva bedrivit. Studier pratar om att den mänskliga hjärnan inte utvecklats mycket de senaste 1000 åren och att vi, trots att vi exponeras för över 10 000 budskap per dag, bara processer och tar in  en handfull av dem. Varumärkesbyggarens husgud Byron Sharp pratar om ”mental avaliability”, att man måste kriga sig till en långsiktig plats i folks sinnen för att över huvud taget vara valbar när det väl skall fattas beslut. I teorierna pratar vi fräst om detta krig för uppmärksamhet inom en kategori, men naturligtvis sker en påverkan mellan kategorier också. Om 80% av de kommersiella budskap vi ser handlar om spelbolag, finns mindre utrymme för att ha en bestämd uppfattning om bilvarumärken, elbolag eller politiska partier.

Den problematiska utvecklingen byggs på vidare av en allmän medieutveckling där vi går mot en ”snuttifiering” av informationsflödet. Som jag tidigare skrivit om ser en allt högre del sociala medier som sin främsta källa till information om omvärlden.Samtidigt finns en problematik kring att man lajkar, delar eller bildar sig en uppfattning om nyheter bara på den rubrik man ser i flödet, utan att ens gå in och läsa artikeln. En aktuell sak som kan ses som exemplifiering på detta är när Aftonbladet nu väljer att dra ner på sin Almedalen-bevakning: ”De satsningar som görs under Almedalen möts inte upp av intresset från läsare och tittare och nyhetsvärdering kring veckan har blivit skev.”

Är vi inom kommunikations-ankdammen då satan? Bör man skola om sig och lämna denna destruktiva bana. Nja, viss anledning till nyansering finns ändå. En sak som Johan Wejryd påpekar är att han har hittat ett samband, men han har inte hittat anledningen till detta samband. Är det kausalitet eller korrelation? Handlar det om specifikt reklambudskap eller handlar det lika mycket om ett allmänt oväsen av budskap? Det vet vi inte till 100%.

Vad kan då vara vägen framåt? För att få reklam, media och näringsliv att samverka med samhällsutveckling och politik? Det är svårt att sia om när vi vet så lite om sambandet. Vissa vill anföra att syftesdriven reklam, det vill säga att samhällsrelaterade budskap byggs in i marknadsföring är en väg framåt. Jag tror personligen det kan vara en farlig väg. Att låta enskilda bolag med stora mediebudgetar välja vilken samhällsfråga de tycker är trevlig att jobba med blir en snedfördelning av fokus.

Personligen tycker jag det finns något intressant i att de som gör marknadsföring försöker säkerställa att de pengar de investerar i media stödjer god journalistik. Det finns också något intressant i hur prenumerationer på digitala medier och tjänster ökar, vilket potentiellt minskar reklamens del av den totala uppmärksamhetskakan. Det utrymme som blir kvar får då bli ”färre men värre”.

Samtidigt som Sverige är i ett extremt intressant politiskt läge går vi in i julhandels-perioden. Orkar konsumenter hålla fokus på båda sakerna samtidigt? Det får kanske tiden utvisa.

Dela blogginlägget:

Publicerad 6 November 2018

Data och fördomar

I veckan skrev jag en gästblogg på ”Demoskopbloggen” på Demoskops hemsida som pratar om hur data kan utmana de invanda antaganden man har om omvärlden. Den utgick från data från deras DemoskopPanel. Klicka på länken eller läs nedan..

Confirmation bias är ett väl etablerat begrepp, som det bedrivits mycket forskning på. Det handlar om att den mänskliga hjärnan är lite nervös för förändring, och gillar att saker skall bestå som de tidigare varit. Denna önskan om stabilitet är så stark att den påverkar hur vi tolkar omvärlden. Vi är mer benägna att ta till oss information som förstärker våra existerande åsikter, än de som går emot status quo.

Detta har en påverkan på mycket i livet, men också på hur man bedriver verksamhet och marknadsföring. Även i yrkesrollen har vi med oss en benägenhet att anta att allt är sig likt, gällande kanske saker som position på marknaden, målgruppens utseende eller konkurrenters verksamheter.

Därför är det alltid intressant med tredjepartsdata som kan utmana konventioner och ge svart på vitt hur verkligheten ser ut i vissa frågor.

Vännerna på Demoskop var snälla nog att ge mig ett gäng data från sin DemoskopPanel och jag tänkte använda den för att göra lite stickprov kring fördomar man kan tänkas sitta på.

Internet gör oss olyckliga
51% av alla tycker att sociala medier tar mer tid och energi än det borde. Samtidigt säger 38% att sociala medier gör dem på gott humör. Här finns också stora skillnader mellan målgrupper, där t.ex. 55% av arbetslösa tycker sociala medier gör dem på gott humör, medan samma gäller för bara 28% av studerande. Att de med barn under 16 har mer än dubbelt så dåligt samvete för tiden i sociala medier än pensionärer har kanske sin logiska förklaring… Men skillnaderna mellan målgrupper och situationer är alltså avsevärda.

Skillnaderna i samhället är mellan gamla och unga
Man kan lätt tro att de största skillnaderna läggs mellan gamla och unga. Inte minst efter den debatt kring digitalt utanförskap som dök upp efter senaste releasen av ”Svenskarna och internet”. Men det finns helt klart andra särskiljare som kan vara relevanta att titta på. Kvinnor tittar exempelvis mer på linjär-TV än män (42% dagligen vs 36%), studerande är dagliga konsumenter av streamade TV-serier mer än unga i allmänhet eller förvärvsarbetare (44%, 33% resp 16%) och Twitter används mer av både hög- och låginkomsttagare än av medelinkomsttagare. Ibland kan det vara intressant att dela upp sina målgrupper på andra parametrar än de mest klassiska.

Pensionärer använder inte internet
61% [sic] av de över 65 år instämmer helt eller delvis i påståendet ”Sociala medier gör att jag behåller kontakten med vänner och bekanta”. 54% av åldersgruppen ser sociala medier som ett viktigt sätt att följa med i nyhetsflödet – vilket är mer än för alla 30-64 år (varning för filterbubblor bland äldre?).

Lyckliga människor beter sig annorlunda
Överlag är det svårt att se något mönster i vilket mediebeteende som korrelerar med lycka. Några saker sticker ut. Lyckliga människor skriver sällan bloggar, kollar mindre på Youtube än snittet men är ganska genomsnittliga på Facebook. Dock är de inte missnöjda med sin användning av sociala medier. Överlag konsumerar de som är nöjda med sin tillvaro en hel del nyheter, både via morgontidning och TV.

Data i alla dess former kan vara upplysande och hjälpa mot confirmation bias. Det kan också vara både allmänbildande och roligt att grotta i.

Dela blogginlägget:

Facebook har i sin senaste kvartalsrapport släppt en del siffror kring användare globalt. Den totala volymen är klart imponerande, men det de flesta fokuserat på är att siffrorna i Europa har stagnerat.

Att Facebook minskar i dagligt användande i Europa är egentligen ingen överraskning. Vi har sett trenden lokalt i Sverige, främst i unga målgrupper, via t.ex. Svenskarna och internet. Det intressanta kanske kan vara att även monthly users minskar i Europa. Utöver att folk inte längre ser Facebook som sin främsta kanal för dagligt socialt flöde, verkar alltså fler långsiktigt lämna plattformen (dock en marginell nedgång och från väldigt höga nivåer).

Men generellt är detta en fortsättning på en övergripande trend; Facebook blir inte där man har sitt sociala liv, utan snarare ett slags kombinerad gula sidorna och bankID, ett verktyg där man kan ha kontaktuppgifter, kan hålla koll på event och chattar, och göra enkla inloggningar till olika sajter och tredjepartsverktyg.

Fönstret för social interaktion och kreativitet kanske blir ett annat (Sverige har ju exempelvis världens högsta Instagram-penetration).

Detta får till följd att Facebook mer får en roll för annonsörer som ett verktyg för data och integration mellan plattformar. Samtidigt minskar rollen en arena för att utforska kreativitet och nya annonslösningar. Annonsörer och byråer kanske snarare pratar Instagram Stories eller Snapchat-filter än Facebook-annonser när de pratar om att testa nya lösningar.

Dela blogginlägget:

Publicerad 22 Oktober 2018

Äkthet och yta tjänar olika syften

Nyligen uppmärksammades  att influencern Johanna E Olssons har photoshoppat sig själv in i olika resmål, för att ge bilden att hon varit ute och rest till glammiga orter. Till följd av detta kommer en diskussion kring huruvida detta är fel, eller om det är helt OK. Hur bör annonsörer se på det här, förtas syftet med influencer-samarbeten om de inte är helt igenom ”äkta”.

Låt oss börja med att uppriktig säga att en stor del av reklam innebär en viss skrivning av verkligheten. Klassiska printannonser som photoshoppas, testimonials i DR och naitive med en närmast religiös upplevelse av en produkt, såväl som köpvillkor i minimalt typsnitt och ”rekommenderade priser” som blåses upp till större än de egentligen är. Är bilden som förmedlas den inte helt korrekt är det inte så viktigt, man har ändå uppnått sitt syfte. Syftet i detta fall ofta varande klick eller sälj.

Sätter man influencer-marknadsföring i detta sammanhang, en trafik- och säljdrivande kanal, så är kanske ett par klipp och klistrade bilder inte så farligt. Men det finns ju också andra sammanhang, där äkthet är desto viktigare. Pratar vi syftesdriven kommunikation, CSR-relaterad kommunikation, långvarig varumärkeskommunikation så blir äktheten desto mer viktig. När man säger att ett påstående, ett ställningstagande är det man grundar sitt varumärke på, då blir det viktigt att man har torrt på fötterna i det ställningstagandet. Se till exempel på hur annonsörer överger ”The O’Reilly Factor” efter att programledaren Bill O’Reilly anklagats för våldtäkt. Eller hur H&M löpande arbetar med att bemöta anklagelser om barnarbete och säga upp leverantörer som inte sköter sig. I vissa ställningstaganden räcker inte ytan, man måste ha en äkthet bakom också.

En spaning som är relevant i detta är såklart att trenden pekar mot ett ökat fokus på syftesdriven kommunikation. En observation från förra årets ”Årets Byrå”-undersökning var att varumärken gav allt större roll till sina PR-byråer på bekostnad av övriga byråpartners. Detta kopplades då till att syftesdriven kommunikation kom allt högre på agendan för annonsörer.

Så kanske kopplar den inställning man har till äkthet hos influencers till vilken roll man ser att de spelar kommunikativt. Är de varumärkesbärare, ja då måste man skapa ett äkta och genomarbetat samarbete som bygger på något äkta. Ser man det mer som en kortsiktigt säljdrivande kanal, då kan kraven sättas lägre. Oavsett vilket är det relevant för annonsörer att fundera på innan de startar ett samarbete.


Dela blogginlägget:

Idag släpptes ”Svenskarna och Internet” i 2018 års upplaga. Det är ett gediget arbete som är generellt intressant ur ett samhällsperspektiv. Men vilka är de viktigaste uttagen om man har på sig marknadsförarens glasögon?

Detta är ju en rapport om digitalisering av samhället, och då kan det vara bra att börja med att se vilken roll digitalisering kan ha relativt kommunikation och marknadsföring. Min tes är att digitaliseringens påverkan ser olika ut i olika områden av marknadsföring.

Inom bred emotionell kommunikation är digitaliseringens inverkan främst kopplad till kulturell relevans. För att skapa reklam som väcker känslor behöver man känna till vad i övrigt som väcker känslor hos människor. Är Snapchat så utbrett att man kan ha filter-referenser i manus till en TV-reklam? Är det naturligt att ha med en scen där ett äldre par leker med sina iPads i utomhus-reklam? Känns det fortfarande spännande att prata om Influencers som de nya kändisarna eller är det mossigt? Ett tydligt exempel här är den stora strömningen och diskussionen kring skärmtid, vilket plockats upp i kampanjer av såväl IKEA som Tre och Huawei. För emotionell kommunikation är dock fortfarande legio att rörligt, stora format och bred räckvidd är ledord, vilket innebär att digitaliseringens roll vad gäller format och kanaler blir begränsad.

Den andra påverkan digitalisering har är såklart gällande kanalval och format. Här händer såklart mycket, men främst – i min mening – i mer taktisk kommunikation. Här kan information från Svenskarna och Internet guida kring kanaler som ökar eller minskar i relevans. En brasklapp är såklart att SOI bara redovisar konsumenters användande av andra kanaler. Ännu ett lager som behöver läggas ovanpå det innan man kan utvärdera om man skall jobba med kommunikation i en kanal eller inte: vad kostar annonsering i den aktuella kanaler, hur mottagliga för kommersiella budskap konsumenter är när de använder kanaler, och vilka typer av format och funktionaliteter det finns i kanaler.  Men en indikation kan man få..

Den tredje relevanta saken handlar om de egna ytorna, den egna tjänsten och produkten. Detta kan handla om huruvida man får tillräckig räckvidd för sitt företags app om man utvecklar den för iOS – eller behöver man Android också? Kan man räkna med att kunder vill interagera med kundtjänst via mail, eller behöver man ha ett telefonnummer? Eller ska man ha en chat? Vilka betalningalternativ bör man ha i sin e-handel?

Givet denna grundtes, vilka trender är då de relevanta från IOS2018? Här är mina val:

Facebook blir gula sidorna

Facebook har en enorm penetration i Sverige med 76% som använder tjänsten (att jämföra med titta på TV som ligger på 86% enligt Demoskop). Men skillnaden mellan de som har Facebook och de som använder Facebook aktivt blir allt större. Dagligt användande av Facebook bland 12-15 åringar har de senaste 5 åren gått från nära 70% till under 20%. Man delar eller skapar inlägg allt mindre. Facebook blir mer av en nyttotjänst för enkla inlogg på olika tjänster och för att hålla reda på folks födelsedagar. Den kulturella relevansen för tesen att Facebook är stället där unga har sina sociala liv kan nog anses död och begraven.

Gaming fortsätter öka

Runt 80% av män under 45 år spelar spel online. Trenden kring gejming bland unga är nog kanske väl spridd vid det här laget, men intressant är också hur spel blir allt vanligare bland kvinnor över 65. Tyvärr särskiljer inte IIS mellan casual gaming (Candy Crush) och mer avancerad gaming (Counter Strike) men gamification är ett intressant fenomen överlag.

Netflix är en del av Sverige

54% av svenskar kolla på Netflix, upp 8 procentenheter från förra året. Galen penetration egentligen..

Sverige älskar Apple

I Sverige är iPhone den vanligaste mobilen, 48% (sic) har en iPhone. Det är en extremt hög nivå för en så dyr telefon. Många andra marknader har en klart högre andel Android än vi, kan vara värt att ha med sig så att man inte blir ”hemmablind” kring iPhone i internationella sammanhang

Sverige älskar Instagram

Instagram ligger på 60% (sic) penetration i Sverige. Högst i världen med marginal enligt Statista,. Också en bra punkt för att undvika hemmablindhet.

E-post är det nya snigelpost

E-post är den tjänst som har varit mest stabil genom alla SOI-rapporter, med ett skyhögt användande. Först nu syns ett litet hack i kurvan, främst bland unga. De använder hellre meddelande-tjänster och har (ryktas det bland gamla mediebyrå-rävar) börjat kalla epost för snigelpost. Det blir såklart intressant utifrån meddelande-appar som kanal både för reklam och för kommunikation med existerande kunder.

När gamlingarna flyttar in flyr de unga

Facebook har sin tillväxt bland 60-plussare, samtidigt som dagligt användande minskar hos de yngre. Istället är 97% av tjejer på högstadiet på Snapchat. Youtube blir alltmer utbrett bland äldre, samtidigt minskar tittande bland 12-25-åringar. (Detta är kanske den mest anmärkningsvärda detaljen i rapporten och förklaras antagligen delvis av att man flyttar vidare till t.ex. Twitch). Det blir allt svårare att hitta en universell sanning om medielandskap som fungerar över breda åldersspektra, vilket naturligtvis kan vara en utmaning när man vill göra bred kommunikation

Digitalt utanförskap

Ett ord vi nog kommer få höra allt mer om. Vi är idag så oerhört vana vid att säga ”skicka ett mail” eller ”kolla på vår hemsida” eller ”googla på det bara”. I ett samhälle där 98% har internet blir det allt svårare att tillhöra de sista 2 procenten. De är främst över 76 år och ser nog ett samhälle som allt mer exkluderar dem.

Hela rapporten finns tillgänglig här; https://2018.svenskarnaochinternet.se/

Dela blogginlägget:

Publicerad 2 Oktober 2018

Förståelse är inte mediokert

En sportliknelse; Jag tror att man kan bli en bättre forward om man förstår hur en försvarare eller målvakt arbetar. Jag tror inte att forwards ska träna målvaktsträningmen att det är positivt om de förstår utmaningarna och förutsättningarna personer med den rollen har. Eller, som Jan Lindforss själv skriver ” en förståelse för hur de samspelar”.

Jag har svårt att se att en konceptuell kreatör blir sämre på sitt gebit för att hen känner till mekanikerna kring hur film konsumeras i olika kanaler, för att ta ett exempel. Specialister måste få vara specialister, men det kan väl knappast vara negativt att de förstår hur deras arbete samverkar med andra specialisters arbete?

Jag tror att varumärkesbyggande kan vara en fantastisk investering. Jag tror också att mer taktisk kommunikation ibland kan vara bästa sättet att växla ut den investeringen. Jag tror det är viktigt att hålla reda på vilken av dessa aktiviteter man ägnar sig åt (vilket jag tidigare skrivit om ett antal gånger).

Jag tror att digitalisering på vissa områden kortar vägen mellan varumärkesbyggande och taktisk kommunikation, att någon form av synk dem emellan blir viktigare.

Jag tror på att vara nyfiken på denna relation och hur/om den utvecklas.

Jag tror också att en kan kalla saker lite vad en känner sig bekväm med att kalla dem.

Dela blogginlägget:

I sin krönikan pratar Jan Lindforss om att det kreativa arbetet måste handla om mer än att skapa enheter anpassade för vissa ytor i en medieplan. Absolut! Jag håller helt med Jan om detta – ett kreativt koncept ska inte behöva definieras av sin kanal oavsett om det är en truview, en instagram story eller en dynamisk banner. Det behöver vara ett övergripande löfte kring varumärket, en vision och något som skapar en magkänsla hos konsumenterna. Något konsumenterna kommer ihåg, som sätter sig i hjärnan och blir något att prata om i baren med sina kompisar om. Något som skapar associationer som implicit ökar alla dessa taktiska KPI:er kring engagemang, konvertering och försäljning.

Dela blogginlägget:

Jag läser Jan Lindforss replik kring mobilen och ser att vi är eniga om vissa saker. Dock har jag fortfarande svårt att se mobilskärmen som den viktigaste gränsdragningen, jag tror man måste utgå från konsumenten och kontexten, snarare än kanalen. Ett par tankar kring detta;

  • Dörrmattan verkar ses som en negativ yta överlag, men tänk vilket varumärkesbygge IKEA gjort genom decennier med IKEA-katalogen? Tänk vilken lojalitet som byggs med NKs kundtidning. Vissa saker är bra och andra dåliga, på dörrmattan som på andra ställen.
  • En av de mest firade reklaminitiativen just nu, Nikes samarbete med Colin Kaepernick, konsumeras globalt antagligen mer via mobilen än via någon annan kanal. Själv såg jag den först på Twitter i mobilen och sedan från flera håll på Instagram. Jag tror absolut man kan bygga varumärke i mobilen.
  • Det är svårt att dra gränser i reklam. Genom PR och social spridning kan kampanjer få egna ben. När du köper annonsering på Facebook är default-inställningen att synas i både mobil och dator. Kampanjer som har sin startpunkt som PR mot tidningar får vidare ben via mobila delningar.
  • Målgruppstrender gör det svårt att utesluta mobilen helt om man vill nå ut. Ska du nå 15-19-åringar idag och utesluter mobilen kan det bli svårt att få till någon räckvidd.
  • En del format i mobilen är stora och tar för sig på skärmen, men det går ändå att göra bra grejer där. Bioreklam tar upp 100% av skärmen i 20 minuter innan vi kan komma åt det content vi vill åt (filmen), men är ändå den mest uppskattade bland konsumenter för att den är påkostad och relevant.
  • Jag håller helt med om att det finns klara barnsjukdomar kring de möjligheter som dykt upp kring riktade budskap i digitala kanaler. Mycket blir trubbigt och fel. Men det betyder inte att det inte kan göras elegant. När SAS EuroBonus skickar anpassade mail om exakt vad mina innevarande poäng räcker till och ger mig anpassade erbjudanden efter var jag rest tidigare ser jag det bara som positivt. Och utbudsreklam är inte av ondo, det spelar en viktig roll i en kommunikativ helhet.

Sammanfattningsvis vill jag fortfarande inte se detta som en kanalproblematik, utan en fråga om konsumentens mindset och utformningen av reklamen. Visst kan riskerna att bli påträngande vara större i mobilen än i exempelvis utomhusreklam, men möjligheterna att göra bra reklam kan också vara desto större. Det handlar om att göra det rätt.

Dela blogginlägget:

Publicerad 12 September 2018

Det handlar inte om mobilen

Jan Lindforss tar i sin text upp en relevant diskussion om hur irriterande reklam i mobilen skapar badwill. Jag skulle dock vilja vrida på argumentet något; Om reklamen i en viss kanal är irriterande, är det kanske reklamen det är fel på snarare än kanalen?

Med några få undantag tycker konsumenter inte om reklam. Får man valet så säger man nej till reklam i mobilen, men även i TV, i brevlådan, i datorn och på radio. Viss reklam ses som mer irriterande, viss som mindre irriterande. ICAs följetong resulterade i tusentals nedladdningar av deras app av människor som frivilligt ville se mer av ICA-Stig. Samtidigt skapar spelbolagens TV-spotar som tar upp ett helt reklamblock stor irritation. Vi i Villa, tidningen som har Sveriges högsta andel reklam, ses mest som informativ av konsumenter eftersom den är så nischad mot villaägares behov. Viss reklam som landar på dörrmattan är ovälkommen, medan vissa branscher ser DR som en väl fungerande kanal i mediemixen.

Jag tror man går lite fel om man drar en gräns mellan distributionskanaler. Mobilen innehåller så mycket saker. Är SMS-reklam lika irriterande som banners på mobilsajter eller sponsrade Snapchat-filter? Är annonser på Facebook i mobilen mer irriterande än de i Facebook på datorn? Är Youtube-prerolls mer irriterande i mobil än på dator eller i smart-TV? Nej att se mobilen som ett uniformt och tydligt avgränsat univers med egna spelregler blir lite för trubbigt.

I min mening handlar det inte om kanal. Det handlar om att investera tid och kraft i att skapa reklam som fyller ett syfte, och som passar den situation där den når konsumenten. Idag pratar vi mycket om dels varumärkesbyggande emotionell reklam, och dels taktisk säldrivande reklam. Binet &  Field anför generellt en mix med 60% varumärkesbygge och 40% säljdrivande kommunikation. Båda dessa grenar är ett hantverk, där ett bra genomförande skapar minimal irritation, ja kanske till och med positiva känslor. Men med dåligt utförande skapar man badwill, oavsett kanal.

Mobilen är vår senast tillkomna massmedie-kanal, och det är klart att det kan kännas svårt att hitta rätt i att skapa tilltalande och relevant reklam i detta nya media. Men det handlar inte om att mobilen är helt fel för all sorts reklam. Det handlar om att kommunikationsbranchen behöver utveckla kunnande i att ta fram bra mobilreklam.

Så tänk rätt kring kanalval. Fundera på om utformningen av ditt budskap passar konsumenters mindset när det konsumerar en viss kanal. Men ta dig tiden att resonera kring kanalvalet, snarare än att välja bort på princip.

Dela blogginlägget:

Publicerad 5 September 2018

Bör varumärken gå ner på knä?


I augusti 2016 går San Fransisco 49:ers quarterback Colin Kaepernick ner på knä under nationalsången inför en match i NFL. Alla andra står, men Colin vill visa ambivalensen inför ett Amerika som fortfarande bär på så mycket strukturell rasism.

Han fortsätter sin aktion under årets matcher, och fler och fler – främst afroamerikanska – spelare följer hans exempel.

I ett Amerika där respekt för flaggan, nationalsången och för de krigsveteraner som kämpat för landet är det här sprängstoff. Debatten rasar, där den konservativa tycker att agerandet är respektlöst och att alla som inte står upp under nationalsången skall stängas av. Andra tycker att det är viktigt och naturligt att man när man har hela nationens ögon på sig för ut ett viktigt budskap

Debatten får egentligen inte någon lösning. Det som händer är att Colin mystiskt nog inte får något kontrakt med något NFL-lag kommande säsong.


Igår (4 aug) gick Nike ut med nyheten att Colin blir en talesperson under deras ”Just Do It”-paraply, med följdsägningen

”Believe in something. Even if it means sacrificing everything”.

Det är ett extremt starkt ställningstagande för ett amerikanskt företag, kanske det första rikgit globala exemplet på syftesdriven kommunikation. Med syftesdriven kommunikation avser jag då att som varumärke gå in i en debatt och ta ställning. Inte de ”enkla” val som görs i frågor där det finns en tydlig mainstream-åsikt (att vara för miljön, för människors lika värde eller mot osunda kroppsideal) utan verkligen gå in i något som är infekterat, som väcker känslor, och där man vet att vissa kommer bli förbannade. Och ändå ta ställning.

Detta handlar egentligen i grunden om frågan kring vad ett varumärke är, och vad ett varumärkes syfte är. Ser man ett varumärke som enbart ett sklags kosmetika som på kort sikt kan öka försäljning, då är nog syftesdriven kommunikation ett felaktigt val. Visst, det finns mycket som talar för att i dagens samhälle med så mycket budskap och brus bär man vara distinkt i vad varumärket står för, men att uppnå det genom att göra vissa målgrupper förbannade är nog inte god kvartalsekonomi. Mycket negativt händer just nu. Konservativa amerikaner bränner sina Nike-skor i uppror på sociala medier. Nikes börskurs har dykt efter beskedet om samarbetet med Kaepernick..


Nej syftesdriven kommunikation behöver ses i längre perspektiv, där ett tydligt varumärke tillsammans med ökat engagemang hos både anställda och ägare skapar en tribe, en stam med ett delat syfte. Det syftet och engagemanget kan skapa en stor styrka om man orkar hålla i. En styrka som kanske är större än förlusten av vissa delmålgrupper. Det blir extremt intressant att följa Nikes strategi och utveckling framöver.

Dela blogginlägget:

Publicerad 4 September 2018

Missar den politiska reklamen visionen?

En kollega introducerade mig för några år sedan för uttrycket singularitet. Det är i grunden iden att om man sammanfatta allt man vill uttrycka om en produkt eller tjänst i ett koncist budskap så blir kommunikationen starkare. Genom att detta enda budskap är kort och tydlig, och även återkommer i alla enheter och ytor ger en bättre chans att bli ihågkommen än om man lägger ut texten och blandar friskt med budskap mellan olika kanaler.

Tankebanan är i linje med dagens kommunikationsteoretiker på tapeten, Binet, Field, Kahneman m.fl. Men det är svårt att hålla i den där singulariteten. Många känner nog igen hur man i slutklippningen av en vacker, emotionellt tydligt och fokuserad film tvingats lägga in ett gäng produkt-USP:ar och en packshot. Kanske klippa ett par olika versioner för att testa också. Göra en anpassad variant för digitala kanaler..

Även om man i taktiska kanaler kan vara mer riktad i sina budskap, så borde man försöka vara så entydig som möjligt i breda kanaler, såsom TV.  I dessa tider av intensiv politisk reklam kan man fundera på om de svenska partierna lyckas med detta. Och går det  att sammanfatta en hel politik i en kort payoff? Kan man på samma sätt som man sammanfattar sport-kläder och -skor med ”Just Do It” eller möbler i platta paket med ”Där Livet händer” sammanfatta ett helt politiskt program? När jag tittar på de filmer som lanserats verkar det svårt. Och det kanske är naturligt: Om en genomsnittlig marknadschef har svårt att hitta en sammanfattande mening om en konsumtionsvara i reklamen, hur svårt är det då inte för en politisk organisation med starka åsikter i en uppsjö frågor. Med brasklapp för att jag kan väldigt lite om bakomliggande resonemang kommer här mina korta tankar om ett par exempel från valrörelsen 2018.


Moderaternas film är skapad av Felix Herngren, och är hantverksmässigt såklart alldeles utmärkt. Det är som ett mysigt Solsidan-avsnitt. Men letar man efter ett singulärt budskap blir det klurigare. Ulf pratar om skatter, sjukvård, byråkrati för småföretagare, poliser och systembolaget. Det blir ett slags blandad gottepåse av frågor. Försöker man hitta ett gemensamt tema verkar det vara att Ulf (och därmed Moderaterna) är nördiga politiker som tänker politik dygnet runt. Det skulle jag säga är ett ganska svagt paraply. Kankse till och med en farlig riktning när just avståndet mellan politiker och ”verklighetens folk” är argumentation som används av de på yttersta högerflanken.  (se gärna komikern Jonathan Pies fejkade journlist-rant om hur Hilary förlorade mot Trump nedan)


Miljöpartiet har helt klart hittat sin sägning. ”Nu” är tydligt som hero-budskap, och återkommer på i stort sett alla enheter de använder. Även i VO:n till filmen används ordet återkommande. Det enda man kanske hade velat ha är lite färre klipp, ännu hårdare urval av scener för att skapa en stringens av scener och bildspräk?


Socialdemokraterna lyckas i mina ögon bättre än moderaterna. Även om de – likt moderaterna – berör ett antal ämnen luckas de med korvkiosk-miljön och Löfvéns återkommande ”Jag vill-mantra” skapa en känsla av lugn verklighetsnära trygghet. En trygg partiledare som vill något, det kanske kan räcka bra som budskap?


Centern har ju helt klart haft en fundering här. Genomgående för filmen är att man pratar om – och visar – att det stormar i Sverige. Jag kan ändå känna att det blir lite svårt att få ihop det negativt laddade stormandet med den positiva payoffen ”Framåt!”. Skall man vara rädd eller hoppfull?

Har man jobbat politiskt och samlat på sig erfarenheter i fyra år finns det naturligtvis massor av saker man vill säga. Kanske är det svåraste i det läget att välja bort. Att våga tänka att detaljpolitiken kommer förklaras i debatter, debattartiklar, politiska utspel och lokalannonser. Att det som behövs till den breda kampanjen är mest en sammanhållande tydlig sägning eller känsla. Något i stil med, tja, hopp kanske?


Dela blogginlägget:

Klippet här ovan är en klassiker, en annons för IBM från 1997.

”Says here, we’ve got to be on the Internet”


“Doesn’t say”

Har man jobbat inom marknadsföring och reklam tillräckligt länge har man sett ett antal vågar av den karaktären, nya fenomen som alla måste testa utan att exakt veta varför. Vi måste ha en hemsida. Vi måste ha en app. Vi måste finnas på Facebook. Vi måste göra något med AI. Ett tag skulle alla från HSB till Malmö Stad etablera sig i Second Life. Tidigare i historien var man tvungen att ha annons Gula Sidorna.

Svårare att avgräsa

När antalet kanaler, tekniker och möjligheter ökar blir det allt svårare – och viktigare – att kunna välja bort. Att ifrågasätta. Att avgränsa. Som en marknadsavdelning med begränsade resurser kan det kanske vara rimligt att göra tre saker riktigt bra än att göra elva saker halvdant.

Jag tror att den där avgränsningen blir allt svårare. När allt fler möjligheter tillkommer, men marknadsavdelningarnas resurser inte växer i samma takt, då blir det svårt att hinna analysera, reflektera, utvärdera. Det blir kanske också svårare att hinna argumentera för företagsledning och andra stakeholders (som hört massa buzzwords) varför det kanske inte är relevant för just den aktuella marknadssituationen.

Då blir det enklare att bara lägga till en grej till i aktivitetsplanen. Och ju fler aktiviteter man har på gång, desto mindre tid att lägga på strategi, genomförande, uppföljning och analys för respektive aktivitet.


Det finns en modell för hur man kan tänka kring sina marknadsinsatser, den så kallade 70/20/10 regeln.:

  • 70% av budget till att förfina och optimera det som man vet funkar
  • 20% av budget till tillväxtmöjligheter där man tror sig se att man kan skapa än mer värde inom kort tid
  • 10% av budget på rena experiment, learning money inom nya grejer, för att se till att man har koll när dessa fenomen börjar växa.

Om procentsatserna är rimliga eller inte har jag svårt att sia om, men jag tycker tankesättet är intressant, att inte hoppa på nya grejer innan man tänkt efter och rollsatt det inom en skala från ”säker investering” till ”. Sen finns ett par följder av ett sådant tankesätt som är intressanta:

Om man ser över viktningen av budget så kanske man bör se över viktningen av interna resurser också. Annars kanske små experiment med begränsade externa ksotnader drar en för står andel av den interna tankekraften. Sitter bolagets smartaste analytiker och vrider på snapchat-siffror istället för att optimera breda tv-kampanjer eller flöden i butik, då kanske man hamnar snett.

En rollsättning tydliggör också syftet med varje insats. Många pratar här om hur viktigt det är att låta de tio procenten experiment vara just experiment utan krav på ROI. Det är en viktig tanke, testar man att bygga Google Assistant-applikationer just för att lära sig något, då skall man inte utvärdera den insatsen på ROI. Men formeln funkar också åt andra hållet; Genom att låta experimenten ligga inom sitt fack befriar man också den fungerande breda kommunikationen från klåfingrig fiffighet. Lattja med AI för lärandet skull, absolut. Men sluta lägga in QR-koder och Shazam-kopplingar i TV-reklamen.

Gör mindre, grubbla mer

En vis man jag pratade med en gång sade att det egentligen inte borde funka att göra bra reklam för en så liten marknad som Sverige. Alla kostnader som krävs för bra kommunikation slås ut på så få potentiella konsumenter att vi redan från början ligger i underläge relativt de som jobbar mot UK, USA eller Kina. Skall man sedan slå ut den begränsade kapacitet man har på TVC/OLV/AI/VR/AR/DOOH/Voice/Infuencers/Content/Insta/Snap/Reddit och fan och hans moster, då kan det bli svårt att hinna genomföra något av det väl.

Jag tror att man måste försöka svänga fokus. Från att jaga alla fantastiska nya möjligheter som finns, till att istället investera tid i att grubbla över vad man tror ger långsiktig tillväxt. Ju mer tid man lägger på att etablera det rättesnöret, desto snabbare går det att utvärdera nya saker. ”Varför?”.

Om svaret är ”Doesn’t say”, då kan man lugnt gå vidare.

Dela blogginlägget:

En gammal fin tradition såhär I Almedalstider är att gå in i Orvesto och kolla hur olika partisympatisörer skiljer sig åt I allt från twitter-användande till attityd till countrymusik.

Bland övrigt smått och gott fick jag tips av Peter Cederholm om två nya datapunkter i Orvesto som har med källkritik att göra. Det blir en del data-grottande, så vi börjar med en enkel sammanfattning i punktform. 5 tips för den som skall ge sig ut i Almedalsnatten;

  1. Connecta i rätt kanal – FI är tunga användare i de flesta sociala medier, Moderaterna är starkast på LinkedIn (duh!) och KD gillar Pinterest (handarbetes-tips någon??). Socialdemokrater är det nog bäst att ge ett hederligt visitkort på, de är svaga på de flesta kanaler
  2. Försiktig med vem du Swipear höger – de tre partier som har högst andel tinder-användare är Liberalerna, FI och SD. Kan bli ansträngt..
  3. Dela till vänster – vill du få ut ditt budskap eller din hashtag? Hitta någon på vänsterkanten. FI, Miljöpartiet och Vänstern är klart bäst på att dela och kommentera dagligen i sociala medier
  4. Häng med någon glad i baren – Liberaler är nöjdast med livet, SD:are mest missnöjda. Moderaterna har bäst ekonomiska förutsättningar att bjuda på en öl, FI:are har det värre. Bäst utväxling från inkomst till lycka har FI, så de kanske blir allra gladast för att bli bjudna. SD not so much.
  5. Klicka inte på länkar från Sverigedemokrater – De som röstar på SD har högst andel som medger att de kan ha svårt att urskilja sanning på nätet. Samtidigt har de lägst andel som säger sig källgranska saker innan de delar i sociala medier.

Lite rådata och en bonusspaning nedan.

Användning sociala medier

Orvesto 2018: 1 – Procent av de som troligen el definitivt kommer rösta på ett visst parti som också säger sig dela/använda sociala kanaler minst 1 ggr per dag

Fi är aktivast på både Facebook, Instagram och Snapchat.

Nöjdhet vs inkomst

Orvesto 2018:1 – Procent av de som troligen el definitivt kommer rösta på ett visst parti som också säger sig helt eller delvis hålla med om ”Jag är mycket nöjd med mitt liv”, resp som säger sig tjäna >300 000 kr per år.

59,7% av SD är nöjda med livet, mot 77,6% för liberalerna. Fi har bara 39,5% av medlemmarna som tjänar över 300 000/år, mot 65,8% för Moderaterna.

Delning vs källkritik

Orvesto 2018:1 – Procent av de som troligen el definitivt kommer rösta på ett visst parti som också säger sig helt eller delvis hålla med om ”Jag tycker det är svårt att urskilja sanning i digitala kanaler” resp ”Jag källgranskar innan jag delar”.

Bara 14% av SD:are källgranskar material innan de delar vidare, mot 37% för Liberalerna, 41% för V och 45% för Fi.


Bonusspaning – Liberaler gillar Techno

Orvesto 2018:1 – Procent av de som troligen el definitivt kommer rösta på ett visst parti som gillar en viss musiksmak.

 Ta inte med en Vänsterpartist till DJ battle, de är klart svagast på Hitmusik. Det är såklart Moderaterna som är i topp där, medan sossar är mesta dansbands-diggare. SD gillar Country, och Liberaler går igång på Techno.

Dela blogginlägget:

Publicerad 20 Juni 2018

Mary Meekers trender på 2 minuter

Mary Meekers 294 slides om digitalisering och trender för 2018, sammanfattade i en film på 2 minuter. Enligt traditionen skall ju den här typen av filmer ackompanjeras av Fatboy Slims ”Right here, right now”, men Youtube bråkar kring rättigheter.

Dela blogginlägget:

Publicerad 31 Maj 2018

Mary Meekers internetrapport 2018

Varje år släpper trendgurun Mary Meeker en rapport om digital utveckling. 2018-rapporten är ute, och även om det inte är några revolutionerande överraskningar sätter rapporten siffror på en del pågående trender:


  • Internetpenetrationen globalt ökar, men i långsammare takt än tidigare. Även  försäljningen av smartphones stagnerar. Världen börjar bli en mer mogen marknad vad gäller digitalt.
  • 9 av världens 20 största techbolag är nu kinesiska
  • Det finns nu 30 miljoner Amazon Echo i USA, 10% penetration är klart högre än i Sverige. Lite överraskande också för en svensk med Amazon Echos styrka relativt Google Home.
  • E-handel fortsätter växa starkt (16%). I USA går nästan en tredjedel av handeln via Amazon, vilket är anmärkningsvärt och intressant inflr en förestående Svensk lansering av Amazon.
  • Amaxon rör sig mer mot annonsering, Google rör sig mer mot e-handelsplattform
  • Gigonomi (digitala ad hoc-jobb) fortsätter växa
  • AI och privacy fprtsätter vara heta potatisar

Se presentationen i sin helhet nedan


Och här som video presenterad av Mary själv:

Dela blogginlägget:

Jag har tidigare skrivit om att jag tycker att svenska partier i sin kommunikation är lite väl taktiska och därmed missar målet vad gället att bygga ett långsiktigt varumärke. När man bygger sin kommunikation kan det också vara viktigt att rollsätta olika medie-insatser. Klassiskt sett använder man bredare kanaler som TV, print och breda köpta sociala kanaler för att bygga varumärke och vision, medan mer riktade kanaler som sök, riktat socialt och DR kan användas för taktiska budskap.

Ett ställe där man kanske kan unna sig att vara lite taktisk är i det organiska flödet på Instagram. De som följer ett politiskt parti på Insta är rimligtvis de som är intresserade av att rösta på det, och därmed kan kommunikationen bli mer konkret och ”konverteringsdrivande”. Samtidigt är det viktigt att hålla en stringens vad gäller tonalitet, utseende och budskap, för att inte bli ett klickjagande rent populist-konto.

Så hur sköter sig då de svenska partierna på Insta? Det är lite blandad kompott kan man säga.

Orvesto 2017:3

Låt oss börja med förutsättningarna för respektive parti: Hur benägna är de som röstar på respektive parti att använda Instagram. Enligt Orvesto har FI, Miljöpartiet och Vänsterpartiet mest flitiga Insta-användare i sina led, medan Sverigedemokraterna och KD har sämst grogrund. En hyfsat tydlig tendens åt att vänster-delen av skalan är mer aktiva på Insta alltså.

Hur förvaltar då partierna sina varierande förutsättningar?

          data via Locowise

Det som sticker ut är helt klart SD. Men lägst andel Insta-användare bland sina anhängare generellt lyckas de ändå få ihop flest följare av alla riksdagspartier, högst engagemangsgrad och flest kommentarer. Man är också flitigast i att posta innehåll. Vänsterpartiet lyckas förvalta sin följarskara väl och är näst störst med strax över 15 000 följare och näst högst engagemang.

Klart sämre på att skapa engagemang är Centern, med engagemangsgrad under 3% att jämföra med SD:s 8%. Anmärkningsvärt är också Sossarna som lyckas skrapa ihop marginellt fler följare än Centern.

En naturlig analys av detta är att extrema åsikter är det som behövs för att skapa engagemang i sociala kanaler; Partiet längst ut på höger- resp vänsterskalan får mest engagemang, medan de i mitten halkar efter. Här ser man ju också en risk för polarisering i det politiska samtalet, om politiker tar den här statistiken som ett kvitto på att de behöver bli mer extrema i sina åsikter. Risken med att fastna i kortsiktiga KPI:er och därmed missa långsiktiga mål, likt jag berörde tidigare. Överlag är det svårt att uttyda en tydlig och genomtänkt strategi med partiernas Insta-närvaro.


  • I stort sett alla partierna missar att hålla en grafisk stringens
  • Det är lätt att fastna i att trycka på enskilda frågor utan att tänka på om det är i linje med långsiktig vision
  • Flera partier verkar tänka lite inifrån och ut, vilka texter och bilder man får ut, snarare än vad man tror mottagare vill ha och kommer ta till sig
  • Högt engagemang verkar inte ha någon större korrelation med genomtänkt och snyggt flöde
  • Sporadiskt och inte särskilt genomtänkt användande av Stories


Vad kan man vidare säga om partiernas flöden? Vi tar dem en och en;



Mest gillade post på sistone är en första Maj-post, en Carousel-post med bostadsfrågan som indragare. Generellt är flödet en blandning av bilder på Jonas Sjöstedt på besök i verkligheten, långa citat över bilder, och små animationer. Nästan uteslutande bilder rakt upp och ner, snarare än film eller bildspel.


Ganska rörigt rent grafiskt, lite långa citat. Men man vinner på en tydlig bakomliggande inriktning. Bra med bild som format.




Alice Bah med Heidi Fried på demonstrationen i Ludvika gav engagemang. I övrigt är det lika delar Fridolin och Bah på besök i verkligheten och lite ”Nu”-statements. Ganska lite text.


Grafiskt inkonsekvent, lite överdriven förtjusning i bildspel som format. Mindre reklam, mer fotorealism.




Bra spin på 1a Maj (såklart). Content är mycket Margot och en del animationer och korta citat. Mycket kring specifika frågor som ungas ohälsa och billigare bostäder.


Detta är faktiskt ganska genomtänkt grafiskt, ser rätt konsekvent ut och man håller ner textmängden för att få genomslag. Mycket video-innehåll, vilket inte främjar engagemang men däremot kan vara viktigt i att bygga varumärke. Experiemt-lusta snarare än genomtänkt strategi när man gör en story på firande av hockey-VM och slänger in blandade emojis och poll-funktionalitet (se nedan)



Här ser man en tydlig illustration på skillnaden mellan den långsiktiga varumärkesbyggande inriktningen och vad som ger kortsiktiga effekter. Centern jobbar med ett tydligt maner, konsekventa med typsnitt etc. Kanske lite mycket text ibland, kanske inte helt relevant att göra en ”Heja Norge-post” på 17e maj, men på det stora hela ett konsekvent flöde. Men vad ger då mest engagemang; En repost på Annie Lööf med knytblus. En avgränsad, specifik fråga med hashtag och allt. Driver engagemang men är det det bästa innehållet för att sätta centerns position på sikt? Oklart..


Snyggt flöde, det märks att Centern har störst partikassa. Mest andel retuscherade och regisseerade budskap, minst andel bilder från ”besök i verkligheten”.



Oproportionerligt bra engagemang på Björklund som planerar grillkväll med familjen. Men Liberalerna lyckas stå emot lockelsen att bara göra matlagnings-content.


Man gör ett försök att vara stringent med ett blått manér med text och bilder med citat, men lyckas inte hålla i det något vidare. Det blir ganska mycket bilder på Björkis och på fyrklövern.. Själva manéret i sig är också lite lurigt, med lite blandade teckenstorlekar..




Moderaterna går ganska ”all in” på team Ulf. Bilder på Ulf med citat överliggande är typ-posten, tyvärr med lite av en blandning av typsnitt och textplacering.


Någorlunda stringent konto, tyvärr har man fallit för ”like-jagar fällan” att gratulera Sverige till vinsten i hockey-VM (relevans?) men annars är man ganska bra på att hålla kommunikationen på en visionär nivå (”rättigheter, skyldigheter, möjligheter”)



KD får bra spinn på en bild på Ebba som marscherar för äldres rättigheter. Symptomatiskt att det är en specifik fråga som ger engagemang. KD verkar tyvärr bli lite lockade av denna kortsiktiga framgång och mycket innehåll blir lite taktiskt. Grattis på födelsedagen till Kungen känns exempelvis inte som det bygger KD på lång sikt.


Blandad kompott av layouter, innehållstyper och typsnitt. Klart rörigt. Är det rädslan efter 4%-spärren som får KD att hoppa på kortsiktiga infall för att skapa engagemang?



SD har som nämnt klart bäst engagemang på Insta. Mest gillat på sistone är ett grattis till Jimmie. Dessa faktorer gör att man kan misstänka att SD har gått allra djupast i den taktiska och kortsiktiga fällan.


SD lyckas faktiskt hålla ihop det bra. Men går på en del taktiska frågor, men lyckas hålla ett helt stringent och genomtänkt utseende. Lättlästa kortfattande text-statements på vit bakgrund blandas med välregisserade  bilder på ett idyliskt Sverige, men några spontana skärmdumpar från media. Här har de andra partierna något att lära.

Dela blogginlägget:

Det är tydligt att den politiska diskussionen drivs alltmer från värdediskusisoner till realpolitik och enskilda sakfrågor. Jag skulle säga att denna utveckling delvis påverkas av sociala och digitala medier. När Facebook-grupper för enskilda frågor (tänk ”Stå upp för Peter Springare”) kan nå enormt engagemang tittar partier naturligtvis på denna utveckling. När enskilda memes eller faktoider får mer spridning än djupa analyser är det naturligt att lockas i den riktningen.

Ett tydligt exempel är när Joakim Lamotte och Politikfakta får till de mest delade posterna om Löfven efter partiledardebatten. Ett annat är den läxa vi lärt oss från Cambridge Analytica där mikro-riktade budskap givit större effekt än breda penseldrag. Taktiska, korta budskap om specifika aktuella frågor, gärna med en lite alarmistisk eller negativ klang..

Så är då lärdomen så tydlig? Behöver etablerade partier sänka sig till trollfabrikernas nivå vad gäller uttryck? Eller kan den krassa kommersialismen visa en annan riktning? Det finns något intressant i att ställa denna utveckling mot vad som sägs i aktuell diskussion om varumärkesbyggande och reklam. En politisk vision kan kanske jämställas med ett varumärke och dess värderingar?

Låt oss börja med Marc Pritchard. Marknadschefen på Procter & Gamble är en av världens största reklamköpare, och hävdade i ett famöst uttalande  att han ansåg att P&G blivit för riktade i sina budskap på Facebook, och att de på det sättet tappat i förmåga att få ut det övergripande budskapet om varumärket. För många anpassade budskap mot olika målgrupper skapar en splittrad bild av helheten och gör mer skada än nytta. I ett medielandskap där vi har bråkdelar av en sekund att fånga uppmärksamhet behöver man prioritera stringens och singularitet kring ett huvud-budskap anser Marc.

En annan tydlig strategisk riktning som är i ropet är Binet & Fields forskning om långsiktigt varumärkesbyggande kommunikation. Där är summan av kardemumman att majoriteten av marknadsinsatser bör läggas på att bygga en långsiktig emotionell association till varumärket. En mindre del bör läggas på konverteringsdrivande taktiska insatser, huvudsakligen för att dessa insatser devalverar värdet av varumärket. Det handlar om att så vs att skörda, att bygga upp vs att stycka av.

En viktig aspekt som Binet & Field tar upp är också risken med att fokusera på kortsiktiga KPI:er (som konverteringar, skares, likes och klick) eftersom dessa KPI:er får dig att lägga allt ditt krut på taktiska insatser snarare än de långsiktigt varumärkesbyggande.

Visst känns dessa tankar ganska relevanta på den situation de svenska partierna står inför? Jag tror absolut inte att man skall bortse från de nya mekaniker som finns i sociala kanaler, men likt varumärken behöver man nog relativisera dem som en del i en större helhet. Sänker man sig till trollens nivå riskerar man att vinna slaget men förlora kriget.

Dela blogginlägget:

Publicerad 4 Maj 2018

Insikt slår data.

Härom veckan hade jag förmånen att stå på scen under GBG Media Day.  En aspekt av det jag pratade om var att det inte finns en sanning om hur data och digitalisering påverkar kommunikation, det ser olika ut i olika delar av köresan.

Evenemanget var jättetrevligt, men jag överraskades av ett par av de andra talarna som var inne på att de skulle ”använda mer data”, ”fokusera mer på data” eller bara ”vara mer datadrivna”.

sökningar på ”Big Data” i Sverige

Det går ju inte att undgå den hype som finns kring data just nu. ”Data är den nya oljan” eller ”Data är den nya valutan” är bombastiska men vaga sägningar som hetsar folk framåt. Mitt i denna hets kan man – om man är motvalls – kanske bli lite skeptisk. Jag satt och pratade med min nya koncernkollega Johan Johansson på Outfox, en man som jobbat heltid med data-analys i över 5 år, och frågade om han var exalterad över att alla ville fokusera på data. Det var han inte.

Sammanfattningen är just denna; Det som är relevant i dagens komplexa verklighet är insikter och konkret användbara beslutsunderlag. Data kan vara ett verktyg i att nå dessa insikter, men data i sig är inget självändamål. Om man inte vet specifikt vad man har data till, varför då skaffa mer data, snarare än att utgå från syfte och sen se om data behövs.. I värsta fall kommer mer data bara försvåra överblick och skapa ett sämre beslutsunderlag. Detta uttrycks bl.a. i den feloptimering som vi ser tecken på där vissa optimerar investeringar på kanaler som är mest mätbara, snarare än på kanaler som är effektivast.

Ett spännande verktyg i att översätta stora mängder data till insikter är Artificiell Intelligens (ännu ett buzzword). Artificiell intelligens kan vara lite svårt att greppa, men jag fick en ganska bra hands on-beskrivning av en extremt intelligent herre på som jobbar med AI på Google UK, Sagar Savla.  Sagar jämställde prediktiv AI med gammal hederlig regressionsanalys.

Regressionsanalys handlar ju om att titta på samband mellan olika faktorer och beräkna korrelationen, alltså hur de är mest troligt att hänga ihop. T.ex skulle man på lodräta skalan kunna sätta klickfrekvens på banners och på den vågräta bannerns storlek i antal pixlar. Regresisonen skulle då kunna visa hur mycket mer troligt det är att få ett klick på en stor banner än en liten.

Som man märker av exemplet ovan är även AI ett verktyg snarare än en lösning: AI svarar på den fråga man ställer till den. Ställer man frågan fel kommer man inte få några användbara insikter tillbaka. Klickfrekvens på banners är troligtvis inte den mest kritiska frågan att lösa för många företag. Kanske handlar det snarare om korrelation mellan investeringar i olika medieslag och effekter i brand preferance?

Varje annonsör behöver hitta sin egen utmaning, fundera kring vilka insikter man behöver. När man har det klart för sig, kan man börja utvärdera data och AI. I min ödmjuka mening.




Dela blogginlägget:

  1. Alla som nu fokuserar helt på Mark Zuckerbergs vittnesmål i kongressen missar ett annat viktigt skeende, vilket uppmärksammats av bland annat Henry Farell som är professor of political science and international affairs vid  George Washington University. Det pågår en konflikt mellan Facebook och EU om data-integritet vilket han kommenterat initierat på Twitter.

Utfrågningen i kongressen kommer troligtvis få en viss påverkan (justerade policies av Facebook, likt de gjort tidigare, t.ex. när man tog bort möjligheten att göra tävlingar där man taggar in vänner). Vad som händer med Facebook i Europa kan ha betydligt mer dramatiska följdverkningar, inte minst sedan ett domslut här om dagen.

Detta har hänt: 2015 tog en ung advokat och privatlivsaktivist vid namn Max Schrems ett rättsfall i Irland, där Facebooks europeiska verksamhet är baserad. Han hävdade då att Facebook , genom att överföra personuppgifter från EU till USA, exponerade dem för massövervakning och därmed bryter mot EU: s privatlivslagstiftning.

Max Schrems

Ingen av de stora aktörerna i USA tog detta fall på något större allvar: en ensam aktivist-advokat med enorma anspråk kring hela EU och Facebook kan ju rimligtvis inte bli något av??

Jodå. Den irländska högsta domstolen konstaterade att storskalig övervakning faktiskt hade hänt. Målet gick vidare till EG-domstolen för att sätta beslut på europeisk nivå. EG-domstolen utfärdade en riktig käftsmäll till dom. De upphävde i praktiken det lilla pragmatiska handshake-arrangemang EU och USA gjort dör att tillåta företag att överföra data.

Nu tog det hus i helvete. Googles Eric Schmidt lindande inte in sina åsikter utan sade att hela Internet hotades av domslutet.  Pragmatiska politiker insåg att ett hotat internet inte lät som en så bra grej att låta hända under sin mandatperiod. En panikinsats från EU och USA inleddes för att förhandla fram ett nytt arrangemang (Privacy Shield) för att åter tillåta dataöverföring mellan regionerna.

Just när man tror att man hittat en lösning framåt tar Schrems tog ett nytt fall i Irland mot Facebook. Den här gången tar USA det på allvar och arbetar bakom kulisserna med Facebooks advokater för att förhindra en till katastrof.

Det fungerade inte. 12 april 2018 släppte den irländska domstolen sin dom. De har funnit att det pågår ”urskillningslös masshantering ” av europeiska medborgares personuppgifter genom amerikanska övervakningsprogram. De har nu hänvisat ärendet till EG-domstolen för vidare överväganden

Det här kan få dramatiska följdverkningar: Antagligen kommer EG-domstolen ta bort Privacy Shield, vilket tar bort amerikanska företags möjlighet att överföra data till USA. Detta är ett problem på massiv skala. Inte bara den globala aspekten av sociala medier, utan också E-handel (Google Analytics, Amazon etc) påverkas i grunden. Och om relationen mellan EU-domstolen och amerikanska intressen var frostig tidigare, så har det ju inte hjälpts på traven av en Trump i vita huset och ett Facebook under granskning kring Cambridge Analytica.

EU-domstolen sitter nu med ett extremt viktigt beslut framför sig. Om man inte är försiktig i skrivningar och riktlinjer kan påverkan bli enorm. Eric Schmidt överdriven såklart när han målar ut internets död. Men det kan bli rätt illa..

Dela blogginlägget:

Härom dagen briserade ännu en oroande nyhet om det amerikanska presidentvalet 2016. Facebook suspenderade analysföretaget Cambridge Analytica från sin plattform efter misstankar att de använt persondata på otillåtet sätt. Detaljerna i fallet är skrämmande på flera olika nivåer.

I grunden är det fall som ligger just nu oroande. Cambridge Analytica (ett brittiskt analys- och rådgivningsföretag grundat av en konservativ amerikansk fondmäklare) har samlat in uppgifter om 50 miljoner FB-användare. De har sedan potentiellt använt denna data för att på otillåtet sätt påverka valet 2016 i Trumps favör.

Men utöver just detta fall finns ju en annan, mer generell oro; människors naivitet kring data och hur de som har kunskap och onda avsikter potentiellt kan utnyttja ny teknik för otillåten påverkan. CA:s metodik har egentligen varit barnsligt enkel; De sätter upp facebook-tester av typen ”Vilket parti borde jag rösta på”, eller ”Vilken kändis är du mest lik”. När folk använder dessa tester klickar de glatt i att den som skapat testet får tillgång till all deras persondata på Facebook.  Den enskilde individen förstår då inte att de givit utgivaren av testet rätt att kolla på och analysera deras ålder, hemstad, intressen och allt de likeat på Facebook. De förstår inte heller att denna information används för att skapa den bästa och mest riktade  kampanjen för Trump som går att skapa. De hade ju bara gjort ett test.

Det här resonemanget kan man ju bredda till även parter som kanske inte har onda avsikter kring nya digitala verktyg, utan bara dålig koll. Facebook är ju en plattform där man lätt kan räka dela mer data än man egentligen tänkt sig, men det finns fler. Ett vanligt exempel är retargeting-banners. Hemsides-besökare lämnar med cookies ifrån sig digitala spår om hur de rört sig och vad de gjort på en sajt, vilket sajtägaren sen kan använda till att på en informerat, genomtänkt och försiktigt vis bearbeta kunden vidare för att få till en konvertering. Eller så bombar de sänder besökaren med 200 banners per dag som gör reklam för samma produkt som hen just köpt.

Det dyker alltså upp nya tekniker som varken konsumenter eller institutioner har full koll på hur de bör användas på bästa sätt. Eller hur de kan användas på värsta sätt av en ondsint part.

Ny teknik används alltid lite slarvigt innan vi fått koll på den, innan regleringar och konsumenters skepticism byggs upp.  Bilen är ju en ganska användingsbar grej, men innan vi fick koll på säkerhetbälten, alkohollagstifning, trafikregler (och innan vi lärde oss köra ordentligt) var det lite vilda västern.

Email har sett en liknande utveckling, där man först naivt skrev in sin e-post i varenda ruta man kunde hitta på nätet, till den nuvarande situationen med sund skepcis hos konsumenter tillsammans med effektiva spam-filter. 2008 stod spam för 92% av alla email i världen, nu är vi nere på 55-60%.

Så ny teknik har alltid barnsjukdomar innan vi lär oss att hantera den, innan konsumenter utvecklar koll och reglering kommer ikapp. Det jag tycker är intressant just nu är hur AI, algoritmer och machine learning ovanpå allt som Cambridge Analytics gjort skulle kunna ta den problematiken ännu värre. Och hur långt i förväg det problemet skulle kunna hinna innan vi kommer ikapp.

Värt att fundera på innan man nästa gång klickar på ”Vilken kattunge borde du skaffa?”


Update; En riktigt spännande följdverkan av den negativa publicitet detta innebär king FB; Nordea svartlistar Facebook som investering för sina fondförvaltare i hållbara fonder. Intressant att se hur Facebook kommer bemöta den här utvecklingen..

Update 2:  Marc Zuckerberg har nu gått ut med ett detaljerat uttalande, där han går igneom historiken med hur persondata delats med appar och hur den delningen utvecklats över tid. Slutklämmen är en uppdatering som innebär att:

  • FB blockerar åtkomst till data för appar som du inte har använt i tre månader eller mer. Så ägarna till den där klasskompis-appen du använde 2013 kan inte koma åt info om dig länge
  • Man gör en översyn av gamla appar som samlat in mycket personuppgifter. Framgår inte helt tydligt exakt hur detta skall se ut dock..
  • Att minska mängden data en app kan dra ut med hjälp av en basic Facebook-inloggning. Det blir alltså en ”del min info light” och en mer avancerad nivå.
  • Krav på ett undertecknat kontrakt från utvecklare som vill extrahera dina FB-inlägg eller privat information
  • Peta upp information om appar och integritet i folks nyhetsflödet för att informera och ge möjlighet att ändra sina inställningar smidigt
  • Berätta för folk om att deras data användes felaktigt av apparna från Cambridge Analytica.


En så kallad full pudel. Oklart hur effektiv den är, det känns som helt klart att vi inte hört det sista i den här utvecklingen..



Dela blogginlägget:

Mycket få saker kan beskrivas som helt svarta eller vita, det finns nyanser, olika ingångsvinklar och variationer över tid och geografi. Sanningen om annonsering, reklam och kommunikation i en digital framtid är inte heller helt binär (sic).

Samtidigt finns det lite av ett ställningskrig mellan de traditionella teorierna och de nya digitala kanalerna och mekanikerna, ett ställningskrig som missar möjligheten att kombinera gamla och nya sanningar för att hitta ännu bättre vägar framåt.

Låt oss börja med att presentera kombattanterna: i den traditionella ringhörnan finns räckvidds-ivrarna. De citerar Kahneman, argumenterar för att lojaliteten är död, och ser film som det enda effektiva formatet.

I team digital är däremot allt nytt. Förtjänat, dialogbaserat, naitive, content, Hyper-riktat och dynamisk revolutionerar kommunikation och den som köper en print-annons är dum i huvudet.

Jag tror nog att man kan kombinera det bästa från dessa två läger, att man kan följa de övergripande principerna för tillväxt och ändå utforska nya digitala möjligheter. Nedan listar jag 5 olika aspekter.

1. Balansen i budgeten

Ett klassiskt anförande för den traditionella skolan är att hänvisa till Binet & Field. Deras forskning visar att 60% av budget bör gå till långsiktigt varumärkesbyggande, medan 40% med fördel ägnas åt taktisk säljdrivande kommunikation. De har också funnit att digitaliseringen och jagandet av snabba klick gjort att många företag hamnat fel här, med alltför hög andel taktisk kommunikation.

I det här läget är det lätt att glömma att även om B&F ser att många lägger för hög andel av sin budget på taktiska (oftast digitala) kanaler, så anför de en balans. De anför inte en omsvängning till 100% varumärkesbyggande. Det handlar alltså inte om att plocka bort någon del av kommunikationen, utan om att hitta en balans mellan typerna. Samt även att tänka igenom varför man gör en insats, att rollsätta olika initiativ och kanaler. Även dessa traditionella teoretiker ser nyttan med digitalisering i vissa bitar, exempelvis synergier mellan traditionell TV och online video.

Det kan också vara värt att nyansera det allmänna ropet om att alla borde använda Tv-reklam; Vissa annonsörer har målgrupper som inte tittar på TV så mycket, eller kanske inte har budget nog för TV-annonsering. Då kanske digitala kanaler blir mer relevanta även för varumärkesbyggande.

En parentes här är också att de regler som man pratar om handlar om fördelning av marknadsföringsbudget. I gränslandet mellan digital CRM, kundtjänst och tjänst/produkt finns också potentiellt insatser som är svårt att definiera tydligt i huruvida de är marknadsföring eller något annat.

2. Datadrivet med distans

Från de digitala ivrarna brukar ibland anföras att nya kanaler är överlägsna på grund av sin mätbarhet och möjlighet till styrningar. Men en viktig del av att vara datadriven är att sätta den data man ser i relation till sina övergripande mål. I det behöver man vara ödmjuk för att viss data – hur spännande och detaljerad den än må vara – är helt irrelevant. Och att vara helt datadriven KAN i vissa fall innebära att lägga hela sin marknadsbudget i print – om viktiga KPI:er pekar på det som mest effektiva kanal.

3. Först bygga, sedan optimera

Optimering har blivit ett ledord i branchen, och den realtidsoptimerade kampanjen något av en helig graal. Här tror jag återigen på en balans: Att bara starta i någon slumpmässig riktning och sedan optimera sig fram till en vinnande kampanj kan nog vara svårt. Samtidigt är den traditionella metoden av att sätta en strategi och sedan köra på den blint under en lång period utan några justeringar, antagligen inte heller optimal. I dagens läge kan man kanske tala om 2 delar; att bygga kampanjen, och att optimera den. När man bygger kommunikations- och mediesystemet kan man arbeta mer med traditionell statisk data (Orvesto, fokusgrupper, konkurrensanalys). I optimeringen kan mer dynamisk data från digitala källor vara mer relevant.

4. Brett men anpassat

En person som spelat en viktig roll I att ifrågasätta de digitala kanalerna är P&Gs marknadschef Marc Pritchard. Han har bland annat pratat om hur P&G i den digitala eran gått snett i att de jobbat för mycket med riktade budskap och därmed inte lyckats hålla ihop ett övergripande kampanjbudskap. Samtidigt som det är intressant att se att en stor annonsör misslyckats med målgruppsanpassning av budskap som strategi, behöver det inte innebära att alla misslyckas med anpassning. Det går säkerligen att utforska flera olika sött att jobba med att anpassa budskap till målgrupp eller kanal, utan att tappa helheten i kampanjen. Små saker som att texta sina reklamfilmer när man kör dem i de kanaler där folk ofta tittar utan ljud, eller ha någon fundering kring hur väl det koncept man har passar i TrueView-format på Youtube, kan inte vara enbart av ondo. Här är också värt att notera att det som varit ett hinder att överkomma, höga produktionskostnader för att ta fram alternativa versioner, nu minskar med ny teknik.

5. Trial and error

Ponera att jag vill gå in och göra en optimerings-insats på en kampanj, en insats som i produktionskostnad, ökad kontaktkostnad i media, och nedlagd tid för optimerinsarbete ökar kostnaderna med 25%. Då måste jag ha en tro på att optimerings-insatsen förbättra utfallet på mina viktiga KPI:er med mer än 25%. Egentligen ingen svår tanke-övning, men det bygger på att jag har koll på vilka konsekvenser en insats har, och hur jag skall utvärdera den mot mina viktigaste mål.


Sammanfattningsvis handlar den moderna marknadsföringen om att balansera mellan gamla insikter och nya infall, om att kunna ta ett steg tillbaka och sätta data i sammanhang, att inte vara blyg för att testa nya saker men att ha en genomtänkt och närmast matematisk tanke på vilken nytta de skall göra.

Följden blir att den moderna marknadsföraren kunna spela många instrument. Våga tänka långsiktigt och strategiskt, men samtidigt ha tillräckligt bra koll på nya kanaler och datakällor för att kunna veta hur, var och om de passar in i det övergripande bygget. Kunna ha en överblick över investeringar i digitalt, i kreativt material och i media för att kunna vikta dem effektivt och se hur de samspelar. Våga göra kvalificerade gissningar och testa, men också våga tacka nej till saker.

Kanske är framgångsformeln att plocka de bästa bitarna från respektive sida i ställningskriget mellan nytt och traditionellt.

Dela blogginlägget:

Publicerad 13 Februari 2018

Lyckan, nyttan och mobilberoendet

Google har tidigare haft en anställd med titeln ”Product Philosopher and Design Ethicist”. Detta kan ju låta flummigt och överflödigt men baserar sig på det faktum att en liten grupp tekniker i Silicon Valley med sitt dagliga arbete påverkar en miljard människors dagliga liv. Ibland (ofta?) utan att ha full koll på alla följdverkningar detta kommer få över världen.

Ett praktiskt exempel: när jag söker på Google Maps efter en vägbeskrivning är förstavalet hur man tar sig dit med bil. Anta att Google skulle ändra detta för alla miljarder människor som använder Google Maps till att sätta kommunaltrafik som förstaval istället och att man aktivt får klicka ”åka bil” istället för att komma dit. Anta att denna lilla nudge innebär att 1 % av den miljard människor globalt som använder Google Maps varje månad väljer att åka kommunalt en gång till per månad. Det skulle innebära 120 miljoner resor per år…

Fenomenet är intressant ur flera perspektiv. Först och främst knyter det in till människans inneboende lathet och vilja att ta enklaste vägen även om det inte är helt rationellt. Nobelpristagaren Richard Thaler har skrivit mycket om detta, och det är också en central del inom UX och konverteringsoptimering. Många har säkert sett studier där e-handlare byt plats på köp-knappen i kassan på hemsidan och ökat konverteringen med 25%. Tristan Harris, designetikern från Google som jag nämnde i inledningen, har skrivit en omtalad artikel om alla de knep som finns för att påverka människor genom design.

Den andra intressanta delen är hur internet, fri rörelse av information och global handel gör att fenomen på kort tid får global spridning och därmed kan få en stor inverkan.  Nya siffror från We Are Social  visar att 53 % av världens befolkning använder internet, 42 % (3,2 miljarden människor) använder sociala medier. Thailand, Fillipinerna och Brasilien är tre exempel på länder där man i snitt är online mer än 9 timmar per dag (Sveriges notering ligger på 5 timmar 53 minuter). Samtidigt är framtagandet av denna teknik och dessa tjänster väldigt centrerad. Snapchat med drygt 200 miljoner användare, har bara 2 000 anställda varav närmare 90 % sitter på USAs västkust. När Facebook köpt Instagram 2012 hade appen37 anställda och 35 miljoner användare..

Dessa faktorer blir relevanta i relation till den pågående diskussionen kring ny tekniks inverkan på våra liv och vår lycka. Och det skapar såklart funderingar när man tittar på enskilda faktapunkter som cirkulerar. Till exempel tittar vi på mobilen 150 gånger per dag, vi rör vår smartphone oftare än vi rör vår partner eller att  de som följer politik via sociala medier får sämre koll.  I ämnet teknik och lycka finns en intressant studie från Center for Humane Technology där man bett konsumenter bedöma om de efter att använt en app känner tillfredsställelse eller ånger.

Högt på tillfredställelse-listan hittar man meditations-appar, tränings- musik- och väder-appar. Bland de som ger ågren återfinns – förutom spel- och dejtingappar – världens största sociala medie-appar.

Studien visar vidare att de som är nöjda med en app generellt är de som använder den mer begränsat. De som gillar sitt Instagram-liv är sådana som i snitt använder appen under 30 minuter per dag, medan de som ligger närmare timman har en tydlig Insta-baksmälla i efterhand.

I en utmärkt avsnitt av poddcasten Waking Up  pratar

Tristan Harris om problematiken när sociala medier som tar en så stor del av våra liv optimeras efter en kvartalsekonomi och en annonsaffär. När man vill maximera konsumenters tid på plattformen blir det enkelt för den som jobbar på Facebook att skruva algoritmerna mot innehåll som skapar snabba reaktioner, snarare än något utmanande och jobbigt som kanske känns givande på lång sikt. På teknikjättarna jobbar mängder av människor med gamification och testar fram hur många notifications, snaps, mail som skall dyka upp för att det skall kännas lockande.

Så vad blir då slutsatsen av detta? Bör vi förbjuda mobiler i skolan, lagstifta kring sociala medier, skicka alla svenskar på teknik-detox ett par gånger per år? Nej, i min mening är det helt fel slutsats att dra. Folk behöver vara mer informerade om de tekniker och drivkrafter som ligger bakom sociala medier och smartphones men sen behöver folk också få dra signa egna slutsatser och fatta sina egna beslut. Ett par saker vi inte får glömma:

Det tar tid att vänja sig vid nya fenomen. Tänk på ny teknologi som förbättrat för världen och det går säkert att komma på ett par. Tänk sedan på sådant som varit negativt för mänskligheten men ändå fått ordentligt fäste – det är desto svårare. Ändå har många av positiva saker fått kritik initialt.

Att man subtilt försökt påverka folks sinnen är inget nytt (se på hur psykologi använts till produktplaceringar i TV, instore, etc etc). Att ny teknik ger övertalningstekniker en ökad global räckvidd har också skett tidigare (spam/nigeriabrev).

Teknik-jättarna är inte goda. Men de är inte onda heller. Teknik-jättarna vill bara tjäna pengar, och de försöker maximera tiden du tillbringar på deras plattform för att de tjänar pengar på det sättet. Men de försöker inte ta över ditt liv eller regeringsmakten. Och de går att välja bort.

Folk behöver själva få välja vad som är bra användande av tid. Om ingen fick äta skräpmat, feströka, ta ett glas BiB på helgen eller slösa 48 timmar på Netflix – bara för att man kanske i efterhand känner viss ånger, ja då skulle det bli ganska tråkigt i längden. På samma sätt är det med det digitala. man behöver själv kunna besluta om man tycker att Snapchat är livet på en pinne eller bortkastad tid och det går inte att generalisera ett sådant beslut för hela befolkningen.

Över tid sker en självreglering och vårt beteende mognar. Vi skaffar spam-filter, utvecklar en skepticism till TV-shop, etc etc. Ett tydligt exempel kan vara smartphones med kamera, där jag ser att min generation kommit över en puckel i användande och hittat en balans, medan det är föräldragenerationen (som inte varit heavy users så länge) som glatt står och filmar hela bröllopsceremonier med en stor iPad.

Det blir lätt att glömma de positiva effekterna av teknisk utveckling. Ett fenomen KAN innebära för-och nackdelar samtidigt. Som exemplet med Google Maps visar finns det en enorm potential till positiv påverkan, och även om man väger in nackdelarna är ju de fördelar man kan få av smartphones, internet och sociala medier fantastiska. Tittar man på det aktuella ämnet om mobiler i skolan tycker jag man landar ganska enkelt i detta: unga bär med sig mobiler som är extremt centrala i deras sociala liv. De är uppkopplade mot all världens kunskap och som framöver bara kommer öka i sofistikeringsgrad och relevans i våra liv. Nog måste då svaret vara att vi behöver hitta ett sätt för unga att använda mobiler på ett konstruktivt sätt i skolan, snarare än att förbjuda dem. Förbjud inte saken utan sätt rimliga förhållningsregler för beteende, så behövs inga special-regler kring just mobiler. Likt civilrätts-professor Mårten Schultz så utmärkt uttrycker det på Twitter


Dela blogginlägget:

Publicerad 19 Januari 2018

Sociala medier och valåret 2018


En mycket intressant studie har just släppts från institutionen för Journalistik vid Göteborgs universitet. Forskarna Adam Shehata och Jesper Strömbäck har undersökt hur väl informerad du blir om politik beroende på vilka kanaler du använder för informationsinhämtning. Den grundläggande slutsatsen är denna:


De som använder sociala medier som främsta informationskälla får sämre koll på vad som händer politiskt i samhället.


Detta tycker jag är intressant it ett antal olika kontexter

  1. Vi använder sociala medier för informationsinhämtning i allt större grad.


Detta visar studien i sig själv (se graf ovan). Där syns tydligt hur sociala medier mellan 2014 och 2016 tagit för sig på bekostnad av främst print-media.

Trenden valideras också av olika studier av källor som Svenskarna och internet (van), KIA index – och även av medierna själva  .

2. Mediers fokus på Facebook som trafik- och intäktskälla

Sociala medier (främst Facebook) har på sistone varit en sådan viktig del av mediernas trafik att det blivit något de fokuserat på för att bibehålla räckvidd.  Nyhetsmedier ser såklart hur konsumenter förflyttar allt mer av sin tid till sociala kanaler, och ser det som nödvändigt att följa med dit för att vara relevanta och kunna behålla publik och annonsintäkter. En förlängd effekt blir ju då att man anpassar sig till sociala mediers algoritmer, läsmiljöer och format. Här blir ju en utmaning i att hålla en balans: anpassning efter mediekanalen, utan att underkasta sig de egenskaper hos kanalen som är dåliga på att förmedla politisk information. I korta ordalag – se till att få räckvidd på Facebook utan att snuttifiera de nyheter du vill förmedla.

3. Sociala mediers utsatthet för desinformation

På samma sätt som sociala medier är fantastiskt demokratiska – all världens påverkare, annonsörer, vänner och grupper tävlar om samma flöde på liknande villkor – är de också öppna för oseriös påverkan. Detta illustreras naturligtvis i hög grad av det senaste amerikanska valet och den påverkan som Ryssland verkar ha haft där. Jag har tidigare skrivit om DN:s artikel om trollfabriker, där makedonska ungdomar sprider desinformation och skapar polarisering i syfte att driva annonsintäkter.  Det framkommer nu även rapporter om påverkan av det tyska valet här i höst (läs gärna SVT:s fina sammanfattning av vad som har hänt kring påverkan av val under senare år)

4. Den framtida utvecklingen och tilltron till nyheter

I förlängningen riskerar dessa trender att skapa ett minskat förtroende för medier. De skallrop om “Fake News” och ”Biased Mainstream Media” som spridit sig i USA riskerar att sprida sig till Sverige. Vi ser redan nu från internationella studier hur unga blir allt mer skeptiska till nyhetsmedier i allmänhet.

Sammanfattningsvis finns det en utmaning för nyhetsmedier och för samhället i stort. Att svenskar flyttar sin mediekonsumtion till digitala och sociala kanaler är en verklighet, men i nuläget kan de inte tillgodogöra sig politisk information i de kanalerna.  Går det att skapa informativt innehåll som samtidigt fångar uppmärksamhet i en myriad av innehåll på sociala medier, eller behöver publicister hitta sätt att stärka kanalerna bredvid de sociala medierna?

Detta är en väldigt spännande/skrämmande utveckling inte minst med tanke på att vi har valår i Sverige. Jag tror att vi morgonen den 10 september kommer vakna upp efter ett val som sett annorlunda ut än något val tidigare i Sverige. Framtiden får utvisa exakt på vilket sätt.

Dela blogginlägget:

Svenska marknadschefer fortsätter att ange digitalisering som sin största utmaning i olika enkäter. I ivern att möta upp och kapitalisera på denna upplevda utmaning rusar olika konsulter fram med lösningsförslag. Utveckla nya tjänster, anpassa sig efter influencers,  jobba datadrivet, köp programmatiskt, ta in en IT-konsult istället för reklambyrån  är några av ropen som skalla.

När det stormar i vattenglaset och alla pekar åt olika håll kan det vara läge att sätta sig ner, andas, och fundera över helheten. Sanningen ”digitalt förändrar allt” kan kanske behöva nyanseras – digitaliseringen har olika påverkan på olika delar av marknadsföring, och det är lätt att blanda ihop korten.

Om man i grunden förlitar sig på några som gjort gedigen långsiktig research på kommunikation som helhet så kan man få en bra startpunkt. The Long and Short of it är en studie över lång tid som är baserad på data och tittar på företagens övergripande maknadsmål och resultat. Låt oss börja där.

Studien säger i grunden detta; Man kan särskilja långsiktiga insatser som bygger varumärke och en möjlighet att ta mer betalt för sin produkt, och kortsiktiga produkter som skall driva försäljning. Det är viktigt att ha båda delar, men också viktigt att låta dem spela ut sin roll till fullo och inte blanda ihop korten.

Bör jag lägga alla mina TV-pengar på Influencers?

Om vi börjar med att titta på den långsiktiga och varumärkesbyggande delen, vilken inverkan kar digitaliseringen där. I min mening är det faktiskt här den har minst inverkan. Om jag vill bygga en emotionell koppling till mitt varumärke, då är receptet stora format och påkostad genomtänkt och konsekvent reklam. Det är svårt att lösa genom influencer-samarbeten eller datadrivna programmatiska bannerköp. Här har gammeldags push-reklam fortfarande en roll: var stringent och distinkt i hur varumärket ser ut, och se till att få ut det med bred räckvidd.

Behöver jag klippa om min film i 438 versioner för Youtube?

Kan man då inte bygga varumärke i digitala kanaler? Jodå, men då behöver man göra sina digitala insatser utifrån målsättningarna kring receptet bred räckvidd,  stora format och genomtänkt och konsekvent reklam. P&Gs Marc Pritchard har gjort flera famösa uttalanden om hur digitala medier som vi jobbar med dom idag (med smal styrning och anpassade budskap)  har problem att leverera på branding.

Generellt kommer digitala medier mer till sin rätt när det gäller den aktiverande rollen.  Här finns all möjlighet att leverera på taktisk kommunikation som är relevant, anpassad och datadriven. Det viktiga är återigen att i så fall göra dessa insatser med grundsyftet i bakhuvudet; Taktiska aktiveringskampanjer som skall driva konverteringar. Använd KPI:er och utforma innehåll som möter upp på syftet.

Störst impact – själva produkten

Störst påverkan har nog digitaliseringen i en del av kedjan som reklam- och mediebyråer sällan är inblandade i; själva produkten eller tjänsten som marknadsförs. Här finns oändliga exempel på hur digitalisering förändrat hur en tjänst levereras (Spotify, bank-appar), beställs (Uber, AriBnB) eller används (Lync&co, Vovlo On Call). Har man har en innovativ produkt kan det vara en bra ingång i storytellingen för varumärket, men det betyder inte att man måste vara innovativ med alla aspekter av kommunikationen

Så vad är problemet?

Det kluriga blir att hålla isär de insatser man håller på med, och ta rätt action för det syfte kommunikationen har. I en branding-fas kanske det bara handlar om att använda digitala lösningar som inspiration i storytellingen och att addera lite digitala räckviddsmedier i mediemixen. I en aktivering finns det troligtvis massor att göra för att öka effektivitet och relevans, jobba datadrivet och realtidsoptimerat. Men det är lätt att ryckas med av den uppstressade stämningen kring digitalisering, ta i med den breda digitaliseringspenseln över alla sina insatser och därmed hamna snett.

Digitaliseringen är en stor möjlighet och en stor utmaning. Men utmaningen ser olika ut beroende på vad man försöker åstadkomma. Det är viktigt att inte tappa blicken mot horisonten, även om det händer mycket i det korta perspektivet just nu.




Dela blogginlägget:

Publicerad 20 November 2017

Mellan Terminator 1 och 2

I The Teminator, James Camerons klassiska dystopi från 1984, är titelkaraktären en effektiv men yxig mördarmaskin. Arnold Schwarzenegger gör rollen utmärkt tack vare en tysk accent, ett begränsat emotionellt register, och stela ryckiga rörelser. Hän vänder t.ex. ofta huvudet innan han vänder överkroppen när han skall vrida sig.

I och med Atlas, den senast generationen av robot från Boston dynamics, har vi i mycket längre än den situation som representers i Terminator. Atlas gör backflips, hoppar mellan lådor, vänder sig i luften med en smidighet som Arnold skulle ge sin högra arm för.


Max Tegmark dödar 5 myter om AI

Snart är AI smartare än människor, och används det till robotar är vi riktigt illa ute. Eller? KIT har träffat kosmologen och AI-experten Max Tegmark. Framsteg presenteras av Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Publicerat av KIT den 14 november 2017

Svenske MIT-forskaren Max Tegmark (som jag nämnt tidigare kopplat till AI) tycker inte Atlas är så skrämmande: att man blir mer avancerad i vad hydrauliska och mekaniska system med hjälp av algoritmer för rörelse och balans kan göra är inget stort framsteg enligt honom, Den stora skillnaden kommer när vi börjar utveckla den bakomliggande intelligensen som styr vad Atlas och dennes kompisar gör.

Visserligen är inte problemet en Atlas som kan hoppa mellan lådor och göra baklängesvolter. Men utvecklingen inom AI går väldigt snabbt just nu, med datorer som slår människor i allt från gaming till medicinska utlåtanden.

När vi kombinerar ihop Atlas smidighet med den vassa intelligensen blir det riktigt intressant. Eller skrämmande. Tänk Terminator 2.

Dela blogginlägget:

Publicerad 17 November 2017

Lögn, förbannad lögn och poddvalutor?

”Det finns tre sorters lögn: Lögn förbannad lögn och statistik”

Detta sade aldrig Mark Twain, trots vad alla påstår. Han tillskrev däremot uttrycket till  statsmannen Benjamin Disraeli i en biografi över denne. Vilket i sin tur också är ett felaktigt. 

Ursprunget till det mest kända citatet om statistik är lika omtvistat som användandet av statistik i sig självt. 

Det finns en diskussion om poddvalutor som har aktualiserat ämnet – i grunden en fråga om mätningsfilosofi; Mätningens syfte är stor, men mätningens metodik är större. Anser bl.a. KIA Index.

Simon Strand och Perfect day tycker tvärtemot. 

Båda perspektiven har såklart relevans och det är i dialogen mellan dem som man kommer framåt. Det handlar i grunden om det principiella mot det pragmatiska. På en principiell nivå är det såklart viktigt att man har en korrekt mätning, inte minst eftersom denna lilla byggsten som är den uppmätta podd-lyssningen sedan byggs vidare till stora resonemang om mediehusens respektive styrka, poddlyssnandes värde relativt radio, beslutsunderlag för en massa annonsmiljoner etc. Valutan och mätmetodiken är genomtänkt och uttänkt, genomarbetad och vriden och vänd på.

Men det finns såklart en balans mot det pragmatiska, inte minst på en liten marknad som Sverige där det inte finns så många stackars konsumenter att mäta upp och analysera, inte så många kampanjer att få plats med i media på ett år. Blir mätning för komplex och svårgenomtränglig så skiter man i den och går på magkänsla ändå, eftersom besväret att mäta blir för stort i relation till vad man kan tjäna på den uppmätta varan. Och förstår de som tittar på siffrorna inte vad de innebär leder de gärna till felbeslut. Och då har statistiken gått emot hela sitt syfte.

Mätning utan metodik är naturligtvis inget vidare. Men mätning som tappar sin användbarhet är lika illa, om inte värre.

Dela blogginlägget:

Allt fler rykten börjar dyka upp om att Amazon är på väg till Sverige. Breakit har kunnat rapportera bland annat om köpet av amazon.se, men också uttalanden från Pricerunners VD Nicklas Storåkers.  Hittills han man pratat ganska lite om Amazon i Sverige, men implikationerna för både E-handle och digital marknadsföring kan bli stora.

Amazon ingår i den ledande kvintetten av jättar inom digital ekonomi som kallas FAANG – Facebook, Amazon, Apple, Netflix Google. Bolaget startade som en bokhandel online 1994, men har sedan utvecklats till en gigant inom E-handel med ett värde på över 400 miljarder dollar.  I grunden är affärsidén att vara en samlad plattform för olika bolags e-handel: den tekniska plattformen, lösningar för betalning och säkerhet, frakt, hantering av returer etc etc.

Genom att vara en stor spelare (ungefär 40% av all e-handel i USA går via Amazon!) skaffar man sig makt. Likt ICA jobbar inom svensk livsmedelshandel kan man pressa de som vill sälja via ens kanal, och investera marginaler i att fortsätta utvecklas. Man satsar både på varumärke och innovation för att skaffa ett starkare grepp om slutkonsumenter. Bland de senare innovationerna kan nämnas Amazon Prime (en kombination av prenumerations- och medietjänster) Amazon Prime Air (hemleveranser med drönare) Amazon Go (kassalösa butiker) och Amazon Echo (smarta högtalare som gör att du kan prata med internet i ditt hem).

Ett inträde av Amazon på svenska marknaden skulle såklart innebära en maktförflyttning – från de som idag driver e-handel på egna plattformar till Amazon. Som Storåkers uttrycker det;” Then we’re all dead. Alla e-handlare blir slavar under Amazon och det finns ingen plats för oss. Så kan man tänka”

Detta kommer också påverka hur man ritar kartorna för digitala ekosystem, hur man jobbar med konverteringsoptimering, och till viss del hur man tänker kring reklam (se fram emot innovativa Amazon-idéer från alla svenska byråer under 2018). Det blir också ett spännande område under Big Data – paraplyet. När jag sitter i internationella sammanhang märker jag att byrånärverk ofta tävlar i  vem som kan säga sig ha djupast samarbete med Amazon om data.

Dela blogginlägget:

Det här blogginlägget blir på engelska, främst för att jag antecknade på engelska under föreläsningen.


Exciting day; Marketing efficiency gurus Les Binet and Peter Field came to visit Stockholm and Dentsu today. They are arguably best known for their 2013 book “The Long and the Short of it”, where they look at long term campaign data to assess what drives marketing performance. The key finding is one of the tortoise over the hare; focusing on short term ROI will make you lose out in the long run.

While focusing on brand building efforts take time to show effect, it is clear that over a long run they are more efficient than activation driven efforts. The main reason is that branding, while not showing as high short-term ROI, has stickiness in the minds of consumers and therefore accumulates in effect over time. The problem is that the scale tips over in favour of branding first after 6 months, meaning that in an economy focused on quarterly reports, we tend to bet on the hare and miss out on the tortoise.

Les and Peter started on this model as it is central to their work. They then went on to speak on the new learnings from the latest book Media in Focus, where data has been updated to take into account more of the digital era implications.

Sales Activation Brand Building
Short term Long term
Rational Emotional
“Timely and relevant offers Associations and stories

Les talked about how the insights into the value of brand building have decreased lately as people who come from a business or digital background rather than a marketing one have moved into the industry. People today are to an increasing extent using new media landscape or industry disruption examples to point to new ways of generating growth, but the data is clear; Brand building is the most effective way to generate business results. The tension is between two sides; Sales Activation and Brand Building

Brand association (stories) are continuously built, and decays very slowly.  “Timely and relevant offers” drives spikes efficiently, but decays as quickly. The ideal mix, their research has shown, is that bout 60% of marketing investment should go to branding, and 40% to sales activation. There is some variation, but most products and markets end up in the 50-70% range.

So given that their latest book is 4 years old, and that we are now in the era of the AI driven, social media driven, Big Data informed disruption economy; Are the rules changing?

The short answer is no.

One main reason for the model still holding is something many people in marketing are overlooking; Profits are not only driven by sales volume, they are also very directly influenced by price premium. If brand love allows you to charge 20% more for your products than the competitor, that means a lot for profits.

To my mind, Les and Peter are touching on something very relevant here. To my mind, the main reason price sensitivity is not mentioned in discussions on marketing is that the people involved in marketing decisions have limited insight into pricing strategies. In my 10 years in the industry as a consultant on strategic matters, talking to media managers, brand managers and marketing directors, not once has the matter of pricing come up. Thar is always considered to be someone else’s responsibility. A consequence of this type od sub-optimisation is that people focus on what they can track, affect and be measured on: metrics such as ROI, sales volume, conversion rates etc.


Reducing price sensitivity can only be attained through branding – sales activation activities are generally just destructive when it comes to trying to price structure. And the new media innovations in digital are – probably – mainly linked to sales activation and pricing. No one will ever pay more for a brand because of their beautiful SEM strategy.


New innovative products and Online industries (Uber, Amazon, Spotify etc) are generally focusing on market share initially. They can use innovative marketing techniques (and suffer losses) in the short run. But in the long run, these companies will want to generate a profit, to raise prices, and to build an even stronger brand. Even Snapchat – if they survive – will some day run TVCs.

When it comes to generating growth, there are two main ways – acquisition or loyalty. Here, the message is very clear: loyalty is never the right thing to do primarily. Penetration is always the way to. 1 – more clients. 2 – more value from existing clients. Loyalty is only good for short term activation work, not branding. Reach explains 91% of effectiveness.

When it comes to media strategy, here is a short video of Les explaining that digital media can serve different purpouses, and if we want to use them for branding, we need to hold on to the overall principles for branding communications of reach and emotional communication.

If reach should be the guiding light in media strategy, how has the media landscape been disrupted over the past few years. Once again, not so much. When looking at daily reach and time spent on different media channels (UK data) it is clear that broadcast  TV and OOH still stand strong. Social networking and VoD are there, but not close to TV and out of home. Also, when it comes to formats it was clear that research shows video to be the best format, be it in TV, OOH or digital.

So in the world of data informed messaging – should we move away from emotional communication and into more rational and factual communication. Once again, the answer is no. Emotionally led communication is most efficient – especially for brand building and especially in the long term. Factual USP:s and product info is largely irrelevant. Emotions, feelings, music etc is more relevant than USP:s. Fame (people talking about your ads, comedians including your brand name in their work because everyone knows it) are even more efficient – fame is like emotional communication on steroids. And – this is also true for rational categories.

After talking about what brands should be doing, the speakers went on to comment on reality. And they painted a pretty bleak picture:

  • People are being over-confident in Data Driven real time marketing – it works for short sales activation – NOT long term branding growth. And there is a potential problem with holding  brand consistency with data driven variations.
  • ROI (trying to measure the effect of investment within the same quarter) drives us towards short term focus. And “short termism” is increasing. At time of financial crisis – and digital/social explosion – we started getting to tactical..
  • Branding budgets are falling. Money has been moved to activations. Search is a big part of this, and search is almost an entirely activation focused channel


To my mind, one reason for the move to activation budgets is digital and social media blurring the lines in budgets. Money has been re-distributed within marketing budgets towards digital. The digital efforts were perhaps relevant – but they were not always marketing efforts per se. Look at search – while search budgets are not motivated from a marketing perspective, they can be so from a distribution or IT budget. Investments from marketing budgets have been used to cover thins in social media that should have some from CRM and customer service budgets. But because digital is new and exciting and potentially creative, we’ll let marketing handle it.


In summary, I see 5 really strong and interesting take aways

  1. Around 60% of marketing should go towards branding – that share has decreased in recent years
  2. New digital disruption has not affected this rule of thumb
  3. There is generally a problem with short term focus and looking at the wring KPI:s
  4. Digitalisation and organisational sub-optimisation have escalated these problems
  5. Price elasticity is generally overlooked as a KPI in marketing efforts


It was a great session and a lot of great insights. Direct things that I take into everyday work includes challenging clients on whether they see efforts as brand building or sales activation, and see how well we can connect work we are doing to long term gains such as price elasticity.


Dela blogginlägget:

Ganska nyligen dök Instageddon upp på radarn. Det faktum att Instagram ändrat sina algoritmer och tagit bort möjligheten att nå ny räckvidd via hashtaggar innebar ett dråpslag för organisk räckvidd. Influencers rapporterade om halverat engagemang på sina poster. Det var då tydligt att Instagrams ägare Facebook börjar skruva plattformen mer åt att generera annonsintäkter. 

Man gjorde ju samma drag med Facebooks huvudplattform efter 2013. De mest cyniska graderna lägger utvecklingen i denna period direkt mot aktievärdet på Facebook.

Fortfarande finns organisk räckvidd kvar på Instagram stories. Men även här behöver man bara titta till Facebook för att inse att den lyckan kommer bli kortvarig: Facebook Live Video åtnjöt stark organisk räckvidd en väldigt kort period innan man ströp kranen. Naturligtvis kommer Stories gå samma väg.

Parallellt släppte Instagram sin officiella annonsmärkning. Istället för massa hemmasnickrade hashtags som #ad och #samarbete fick man en uppstyrt enhetligt annonsmärkning. Samtidigt fick Instagram över en natt 100% koll på alla naitive/content-affärer som genomförs på deras plattform. Utöver att få full statistik och data kring detta och därmed insikt om vad som funkar, öppnar man för att skapa egna intäkter på området. Sampaketera detta innehåll med köpt annonsering blir ju en väg man kan tänka sig, inte minst när den organiska räckvidden stryps. På sikt kanske man kommer vilja dela vinster från influencer-kampanjer med influencern, likt Spotify eller AppStore som tar en procent på intäkter för användande av sin plattform.

Senaste steget i att koppla Instagram tydligare till att driva försäljning och bli en effektiv annonskanal är Shopable posts. Detta annonserades först i november förra året, men börjar nu rullas ut i USA i samarbete med plattformen Bigcommerce

Instagrams egna uttalande om funktionen säger en hel del.

”De flesta av dagens shoppingupplevelser på mobila enheter tar personer direkt från skyltfönstret till kassan – utan att ge kunderna möjligheten att överväga en produkt och få mer information. Men i en intern undersökning fick vi veta att en stor majoritet av inköp tar en dag eller längre tid att genomföra, och att endast 21 % av inköpen görs inom en dag.2 Eftersom vi vet att instagrammare gärna upptäcker saker på plattformen, och att personer tar sig tid för att bättre förstå produkterna som de är intresserade av, ger det här testet vårt community värdefulla steg innan de gör ett inköp.”

Det är helt klart en genomtänkt uppdatering baserad på konsumentinsikter om köpbeteende digitalt. Instagrams uttalande fortsätter:

”Varje inlägg kommer att ha en ikon för att visa mer information längst ned till vänster på ett foto. När en användare trycker på ikonen visas en tagg på olika produkter i inlägget – upp till fem produkter och deras priser visas. När användaren väljer en tagg öppnas en ny vy med detaljerad information för produkten. Den här funktionen ger kunden viktig information tidigt under processen utan att han/hon behöver lämna Instagram-appen för att söka efter den.”

Här kommer vi såklart lite närmare pudelns kärna: att kunna söka mer information om produkter utan att behöva lämna Instagram (och därmed gå in i konkurrenten Googles univers). Instagram försöker växa sin domän till att täcka hela resan – från inspirerande content via influencers, via köpt räckvidd, till produktinformation och köp.

En annan nyhet som just släppts är Instagram Story Polls. Den positivt inställde skulle kunna säga: hey, de kanske kommersialiserar mycket, men de balanserar det i alla fall med att släppa ny rolig funktionalitet för användarna! Den cyniske (ja, det är jag) ser det snarare som en teknik för datainsamling. Genom att företag kan ha omrösrningar i sina Stories genereras data – inte bara om HUR  konsumenter har röstat, utan även vilka som engagerat sig nog ATT rösta. Denna data kan sedan bli ett verktyg i att mäta engagemang, men även bygga pooler av konsumenter att göra riktad reklam mot, s.k. retargeting.

Sammanfattningsvis börjar Instagram nu allvarligt titta på att kommersialisera på sitt engagemang och sin räckvidd på över 800 miljoner användare. Inga överraskningar där, det finns i grunden inga gratisluncher och det är positivt för annonsörer med mer genomtänkta och kvantifierbara annonslösningar.

Än så länge gör Instagram allt smart, men det gäller att fortsätta balansgången mellan det kommersiella och det inspirerande för att inte trötta ut användarna.

Dela blogginlägget:

Vi står inför en sådan sjukt stor och omvälvande förändring när det gäller artificiell intelligens och självlärande system. Det är förändringar som inte bara kommer förändra våra liv, utan som också lyfter en del existentiella och etiska spörsmål.

Låt oss börja med en definition från Wikipedia. In computer science AI research is defined as the study of any device that perceives its environment and takes actions that maximize its chance of success at some goal. Colloquially, the term ”artificial intelligence” is applied when a machine mimics ”cognitive” functions that humans associate with other human minds, such as ”learning” and ”problem solving.


Alltså en maskin som inte bara utför en fördefinierad uppgift utifrån ett fördefinierat mönster utan även tar till sig info och utvecklar effektivare vägar att nå sitt mål.


Efter att länge varit Sci-Fi dyker det upp alltmer praktiska applikationer av detta. Några exempel inkluderar;

Denna utveckling kommer såklart bara att accelerera vidare. I mitt tidigare inlägg om botar finns exempelvis funderingen kring självkörande bilar: Om ett system av 5 000 självkörande bilar på ett år får 5 000 års erfarenhet av att köra bil – kommer vi då att låta människor med sin begränsade erfarenhet och dåliga omdöme köra bilar?

Max Tegmark

Och någonstans här dyker vi på en intressant brännpunkt: Hur skall vi hantera att vi människor vill fortsätta bestämma, trots att vi kanske inte är mest kvalificerade? I ett jättebra avsnitt  av Sam Harris poddcast (tipstack Mattias Behrer) pratar Sam med svensk-amerikanske fysikern Max Tegmark  om just detta. Det är värt att lyssna på av flera anledningar, men jag plockar ut ett par intressanta saker:

Max ser en ganska direkt liknelse mellan mjukvara och mänsklig intelligens. Skillnaden historiskt sett har varit tanke kapacitet och förmågan till eget lärande. När AI nu jämnar ut de skillnaderna blir det svårt att dra en gräns mellan de två utan att lägga på ett känslomässigt mänskligt filter.

En följd av detta blir då att vi blir tvungna att se mänskligt medvetande som ett ”sjävändamål”. För att konkretisera varför en människas sinne är viktigare än en AI blir detta särskiljaren. Cogito ergo sum som Descates brukade säga.

Sen kommer även denna podd in på det intressanta i att den mest kvalificerade inte får fatta besluten. Eftersom mänskligheten alltid kommer behöva låsa in AI för att ha kontroll över den (ha en off-knapp så att det inte blir Terminator av alltihop) har han en liknelse. Tänk er en värld befolkad endast av femåringar. I den här världen finns en vuxen, inlåst i ett fängelse. Den vuxne försöker hjälpa femåringarna att klara sitt liv så gott det går. Men frustrationen är såklart påtaglig. Det är trots allt femåringar, med begränsad intelligens, motorisk förmåga och impulskontroll. Den vuxnes instinkt skulle ju vara att försöka rymma ur fängelset för att kunna hjälpa femåringarna så bra som möjligt, för att kunna ta hand om dem.

Femåringarna däremot, inser att en frisläppt vuxen skulle ta över helt, införa nyttig mat, godis bara på lördagar, hjälmtvång och massa annat tråkigt. Femåringarna vill hitta en balans, där de utnyttjar den vuxnes kunnande, men inte ger den vuxne tillräckligt med verktyg för att kunna rymma.

Där har vi den nära framtiden. AI kommer snart vara en realitet, en realitet som kommer påverka mycket i vårat samhälle och som måste hanteras på ett säkert vis. Annars finns risken att den tar över våra liv.


Det är vi som är femåringarna nu.

Dela blogginlägget:

Publicerad 19 September 2017

Instageddon – back to basics

Breakit  med flera  rapporterar i dagarna om det minskade räckvidd och engagemang som de som driver stora instagram-konton märker av. Detta berör i första hand främst influencers som är beroende av organisk räckvidd med hjälp av olika strategier, exempelvis användandet av utvalda hashtags för att nå fler och få nya följare. Fenomenet kallas ”Instageddon” och innebär en stor problematik för aktörer som gjort Insta till en stor del av sin mediestrategi. Olika källor rapporterar mer eller mindre halverad effekt på sina insatser på Instagram.


I grunden handlar det om något som alltid var för bra för att vara sant: en kanal där man kan få organisk räckvidd utan att betala för sig. På sikt kommer såklart ett företag som Facebook skruva algoritmen så att man behöver köpa betald spridning för att de skall kunna tjäna mer pengar. Det är trots allt inte en välgörenhetsorganisation, och mönstret känns igen sedan tidigare: I början fanns organisk spridning på Facebook. Sen försvann det. En kort period gav Facebook Live organisk räckvidd. Sen försvann även det. Nu försvann värdet av hashtags på Insta. I dagsläget är det snarare ett frekvent användande av Instagram Stories som ger resultat och ökad synlighet, men vem vet hur länge det kvarstår. .Första fixen är gratis. Sen är det dags att börja betala.

Sen sammanfaller såklart detta intressant med Instagrams nya policy för annonser . Instagram skapar en officiell och mer ”professionell” annonsmärkning, istället för de olika hashtag-lösningar som funnits tidigare. Detta styr också mot att Instagram får mer kontroll på sin annons-affär, vilka tom tjänar pengar, vilken räckvidd de får på sitt material. På sikt kommer man antagligen bugga på denna hybrid/naitive lösning och erbjuda influencers eller annonsörer att på ett smidigt integrerat vis betala för vidare spridning av material.

Instagram går alltså från ett naitive-tänk med integration mellan influencers redaktionella innehåll och sponsrade innehåll, till en tydligare åtskillnad mellan redaktionellt och köpt.

I grunden blir helt enkelt Instagram mer likt övriga digitala mediekanaler. Annonser åtskilt från övrigt innehåll, och med tydligare dragning åt att skilja beståndsdelarna av en kampanj pt. I grunden torde det vara positivt att kunna bryta ner en kampanj i associationsrättighet (värde av att synas med ambassadör x) produktionskostnad (kostnad för att ta fram inlägg) och räckvidd (kostnad för att nå en attraktiv målgrupp). Instagram uppdaterar ständigt och skruvar i sin algoritm, med syftet att få aktörerna och annonsörerna i riktningen dit de vill.

Kanske blir det lite mindre vilda västern och lite tråkigare, men med tanke på den räckvidd och de annonsmiljoner som Instagram innefattar i Sverige var det nog dags för kanalen att växa upp.


(Skrivet i samarbete med eminenta kollegan Louisa Ernestam)

Dela blogginlägget:

Som tidigare nämnts håller Facebook på att lansera sin köp&sälj-sajt Facebook Makretplace i Sverige. Igår dök den upp live i min Facebook app (och även desktop).  Här är mina tankar;


Vad är det?

Som rubriken antyder; Det är en ganska rak konkurrent till Blocket. En sajt där du som privatperson kan köpa och sälja grejer.

Varför är det intressant?

Som privatperson är nog huvud-USPen att det är gratis. Dessutom är användargränssnittet väldigt smidigt, och man har fler möjligheter att få snabb och bred spridning på sin annons inom Facebook

Varför gör Facebook det här?

Det självklara svaret är data. Genom att kunna flytta in ännu mer av konsumenters beteende i sin plattform får det ännu bättre koll på hur vi beter oss. Vilken typ av annonser leder till försäljning? Hur delar man bäst en annons för att få effektiv trafik? Vilken typ av varor läggs upp var? Och när? Och när säljs de? All denna info kan de använda för att göra sitt erbjudande mot annonsörer spetsigare.

På sikt är det såklart inte långt borta att tänka sig att man går vidare från privatannonsering till en företagsmarknad – ett Amazon.com inuti Facebook. Där finns ju en enorm möjlighet i att koppla samman köpdata med socialt beteende, skapa rekommendationsmotorer och delningsfunktioner. Plus att alla som har sina varor naturligtvis skulle vilja köpa spridning av dessa via Facebooks egna annonssystem.

Hur var upplevelsen?

Marketplace dyker upp som en egen ikon längst ner i appen (vilket visar på hur starkt Facebook trycker på detta). Varor är uppdelade i kategorier, och  geografiskt utgår man i defaultläge från en radie runt nuvarande plats.

Det är ganska gott om annonser inom olika kategorier. Samtidigt som gränssnittet är lättarbetat och intuitivt så känner man att det är lite skillnad mot Blocket som kanske utgår mer från svenska beteenden. Samtidigt känns det nya ibland fräscht; Varför skall man söka utifrån stadsdelar istället för utifrån var jag befinner mig? Varför inte kunna lämna ett ”jag är intresserad” eller ett bud direkt i annonsen.

Det smidiga är såklart att det finns massor av information om både köpare och säljare. Detta att båda är identifierade (som tidigare varit bl.a. Traderas USP gentemot Blocket) skapar en viss trygghet, även om det ännu inte testats mot fejkkonton och liknande).


Summa summarum en riktigt spännande utveckling. Extra bonus: Se fram emot ett år av ”kluriga och kreativa” gerilla-kampanjer kring Marketplace från Sveriges samlade PR- och reklambyråer under kommande år.


Dela blogginlägget:

En skön liten beef har seglat upp mellan Amanda Oxell, digitalstrateg på Maxus, och Olle Aronsson, medgrundare på Breakit. I grunden ligger det fakta att Facebook redovisar en räckvidd i Sverige som överstiger antalet invånare. Ståndpunkterna är då;

Amanda Oxell anser att det finns plausibla förklaringar (folk har dubbla konton, det finns utbytesstudenter, folk anger inte korrekt ålder när de sätter upp sina konton etc), samt att de som köper Facebook har koll på detta och kan göra styrningar och optimeringar för att undvika problemen.

Olle Aronsson å sin sida anser att det är klart bekymmersamt att siffrorna inte stämmer, och extra illa att Facebook inte svarar på frågor, samt att naiva köpare kan bli lurande.

Den enkla sanningen är att båda har rätt.

Som Amanda säger; för den erfarne medieplaneraren är detta inga större konstigheter. Att känna till vilka potentiella felkällor som ligger i olika data är en del av jobbet. Det handlar om att värdera hur stora dessa fel kan vara, hur mycket man kan undvika dem med styrningar, och sedan titta på om det ändå är en effektiv investering relativt de alternativ som finns på marknaden. På samma sätt som man vet att räckviddsmåttet från Kia Index eller Ocast är unika webbläsare, inte unika människor. Och man vet att detta innehåller en skillnad på grund av raderade cookies och att en individ har flera devices, på samma sätt som en Youtube-visning på en Apple TV ofta kan innebära flera ögonpar relativt en Youtube-visning på en laptop. Man måste känna till hur siffror tas fram och vad det kan innebära för fel, man måste söka vägar att jämföra data från olika källor för att få en objektiv bild av medieinvesteringens effekt.

Men samtidigt har Olle en viktig poäng; För de som är naiva köpare, som inte har en mediebyrå eller en erfaren inhouse-avdelning, som är lite nya på att köpa digitala medier, är detta en problematik. Här tror jag också att just Facebook är en vanlig kanal att testa för små, nya annonsörer. Och att Facebook inte svarar på frågor om detta är såklart allvarligt, transparens i frågan borde vara viktigt.

I grunden handlar det om att kalla en spade för en spade, och vara transparent med vad en spade är. En gång i tiden hette Kia Index mått ”Unika Besökare”, vilket inbjöd till feltolkning. Nu heter det ”Unika Webbläsare” vilket är klart bättre, men som även kräver en del kunskap för att kunna avkoda. När Facebooks annonshanteringssystem Ads Manager anger potentiell räckvidd i ”people” är det problematiskt för många som inte är gamla rävar i branschen. Men därmed inte sagt att det nödvändigtvis finns illvilja eller något beräknande bakom detta.

Ett bra steg vore om man hos Facebook ändrade valutabenämningen från ”people” till ”accounts”. Kanske med en liten asterisk som förklarade mätmetodiken. Men en viktig del är också att bredda kunnandet kring hur man kritiskt granskar och utvärderar insatser i digitala medier. Alla behöver kanske bli lite mindre naiva i frågan.


Dela blogginlägget:

Publicerad 24 Augusti 2017

35 miljarder kronor utan eftertanke

I en tid när vi pratar om CSR och syftesdrivna varumärken, bör företag ha en mer genomtänkt och noggrann strategi för sina mediepengar? Med bakgrund i annonsörer i USA som väljer bort Fox News, och med en spegling mot Fake News-debatten, gör jag en fundering kring hur svenska annonsörer fördelar sina 35 miljarder i mediepengar varje år. 

Jag har tidigare skrivit om länken mellan reklampengar och journalistik (och därmed i förlängningen mellan annonsörer och demokrati).

Frågan aktualiserades igen bland annat i USA nyligen. Annonsörer där har länge aktivt undvikit extrema sajter såsom Breitbart och InfoWars, men nu har vissa gått vidare och väljer bort bredare kanalen Fox News i sina medieplaner.  Det finns naturligtvis något intressant med att stora amerikanska annonsörer aktivt väljer bort att stödja medier som den amerikanska presidenten ser som de enda äkta medierna. Men det finns också något övergripande intressant i den principiella frågan kring hur aktivt involverade annonsörer bör vara i att välja eller välja bort kanaler för annonsering baserat på politisk färg.

Nya intäktsmodeller för medier är på frammarsch, både crowdfunding (likt svenska Blank Spot Project) nya prenumerationsmodeller (t.ex. Wireds 4000 dollars prenumeration inklusive events och föreläsningar ). Samtidigt kvarstår att annonspengar är fortfarande en viktig del i mediehusens finansiering, vilket innebär att journalistiken till viss del är beroende av annonsörers välvilja. Den intressanta följdfrågan blir då denna:

I vilken utsträckning kan och bör annonsörer styra sina medieval utifrån mediernas värdegrund och politiska/journalistiska inriktning

Här finns en hel skala av åtgärder, från sådant som principiellt känns självklart men kan vara svårt att följa upp, till det som blir potentiellt etisk problematiskt: Det principiellt enklaste steget bör ju vara att se till att den annonsbudget man har inte stödjer hat eller antidemokratiska krafter. Detta har jag skrivit om tidigare i inlägget ” Oansvariga mediepengar är som smuggelcigaretter”

Ett något ironiskt budskap i Svenska Mötens banner på amerikanska höger-sajten Patriot Beacon

Men samtidigt som detta är ett ganska enkelt moraliskt beslut, kan det vara svårt att efterleva om man inte är noggrann med sina annonstyrningar. Lite snabbt kringsurfande (se skärmdumpar i botten på inlägget) ger vid handen att det inte är så lätt. På sajten Conservative Tribune (med rubriker som” Fake News: CNN Reporter Hammered After Viral Claim About C’ville Attack”   och ”Watch: Video Gets 6.5 Million Hits Showing How Antifa and ISIS Are the Same” ) syns annonsörer som ICA Hemma och Zalando. På Freedom Daily (som berör ämnen liktRacist Seahawks Player Protesting Anthem Just Made SICK Demand Of All Whites At His Games”) syns MABI och Ballingslöv. Rimligen helt oavsiktligt, men indirekt skickar man ju ett marginellt ekonomiskt stöd till dessa sajter.

På svenska sajter på extremkanten som Avpixlat och Fria Tider hittar man inga bannerannonser, antagligen för att det vore omöjligt att få in svenska annonsörer, men i internationella nätverksköp blir det desto svårare att hålla tungan rätt i mun. 8När till och med en jätte som Facebook har svårt att hålla reda på nya källor till fake news, inser man utmaningen för en enskild annonsör).

Ett nästa steg är då att fundera på om man vill använda sin medieinvestering till att stödja journalistik (eller kultur) som en positiv kraft. Numera finns ju på ett annat sätt än tidigare en möjlighet att köpa kontakter trots att man väljer bort redaktionella medier helt, genom att till exempel använda Youtube och Facebook. Vill man då göra ett aktivt val – likt klädproducenten som köper in textilier inte bara baserat på pris utan även på hur tillverkningsprocessen inverkar på samhället – att rikta in sina pengar på kanaler som på något vis gör nytta? Inte heller denna nivå innebär några större etiska dilemman, men det är nog ett val få svenska annonsörer funderat på.

Den nivå som vi börjar närma oss när vi ser annonsörer aktivt väljer bort etablerade medier är desto mer intressant. Bojkotten av Fox News låter kanske inte så extrem i svenska öron – här hör vi mest om hur de blint supportar Trump och ignorerar fakta. Men sanningen är att Fox News är den största nyhetskanalen i amerikansk kabel-TV Fox News Digital Network är enligt Comscore  USAs 31:a största sajt, med över 80 miljoner besök per månad, vilket gör dem större än BuzzFeed och Vice, nästan lika stora som ESPN.com. Detta handlar alltså inte om att välja bort någon liten nischsajt, utan en av USA:s största nyhetskanaler. Valet görs för att man inte tycker det känns bra att låta sitt varumärke synas bredvid detta innehåll, men säkerligen också till viss del för att man inte vill stödja Fox News agenda.

I det läget hamnar man i en intressant frågeställning: Hur ser man på om ett varumärke än mer skulle gå in och detaljstyra investeringar utifrån om de passar varumärkets agenda? Den typen av agerande ligger ju onekligen i linje med den pågående trenden kring syftesdrivna företag, och skulle kunna bidra med positiva effekter i samhället. Men samtidigt behöver man kanske problematisera lite; Vad händer om den agenda företaget i fråga inte är god eller positiv? Och hur avgörs det? Det går inte att komma ifrån att det finns företag med lite speciella värderingar (t.ex Chic-Fil-A  eller Dollarstore). Och vad händer om man får för sig att stödja medier med en politisk inriktning som passar företagets påverkansagenda mot politiker?

Även om det går att problematisera kring ett ”för aktivt” medieval, skulle jag säga att vi just nu i Sverige har mer av ett problem i andra änden av skalan; Att man inte vet eller inte aktivt tagit någon form av ställning kring om man vill att annonsinvesteringar skall uppfylla några andra krav än reklameffekten.

Det kan vara svåra frågor att ta ställning till, speciellt om man inte är en stor organisation med resurser inom CSR. Därför tror jag det vore intressant med någon form av branchgemensam tanke och inriktning, en princip kring balanced scorecard för media. Medieinvesteringarna i Sverige låg 2016 på 35 miljarder. Det är intressant att tänka kring vilken roll den typen av summor skulle kunna spela om man applicerar ett mer syftesdrivet tänk.


Skärmdumpar från amerikanska sajter på högerkanten

Dela blogginlägget:

Publicerad 9 Augusti 2017

Adblocking och maktbalans

Att Google skall införa en adblocker-funktion för störande annonser i nästa version av Chrome har vi känt till ett tag . Kopplat till den nya förinstallerade funktionen skapar google ”The Ad Experience Report” – ett scoringverktyg som identifierar annonsformat som är irriterande för kunder. Google säger att detta inte är en blocker utan ett filter, och distinktionen är att där blockers tar bort alla annonser, silar Googles lösning bara bort de som anses irriterande.

Nu har Google börjat skicka ut varningsmail till publicister, för att de skall kunna anpassa sina ytor innan filtret implementeras. Medan majoriteten av sajterna är nichade icke-mainstreamsajter inom områden som t.ex. nedladdning, visar det sig att även större sajter som Forbes och LA Times fått varningar.


I grunden finns det ju något positivt i detta; Istället för att döda bannerannonsen rakt av, kommer formaten att tvingas bli bättre. Men utvecklingen är också en del av den ständiga utvecklingen av det digitala ekosystemet, där de fyra huvudspelarna konsumenter, publicister, annonsörer och teknikleverantörer utvecklar sina behov, möjligheter och positioner

För konsumenterna är målet att smidigt och enkelt kunna konsumera innehåll utan att störas av reklam som är irriterande, på grund av format eller bristande relevans. Här väjer allt fler att installera adblockers, men man kan också i allt högre utsträckning tänka sig att betala för en miljö som är fri från störande annonsering.  (Se studien nyligen från Sveriges Annonsörer om missnöjet med irrelevant retargeting)

För publicisterna handlar det om att hitta en finansiering för att skapa content. Här laborerar man såklart med olika format, olika former av styrningar för att ge rätt budskap till rätt mottagare, men också hur man kan bli mindre beroende av annonspengar genom att hitta andra intäktskällor (prenumerationer, plus-tjänster, e-handel, försäljning av data etc)

För teknikleverantörerna är ju främsta syftet att användandet av deras teknik är smidig och uppskattad. Google vill göra Chrome bättre genom sitt filter för att få fler användare, inte minst med tanke på all intressant användardata detta genererar. Facebook försöker mota bort fake news för att skapa ett relevant flöde och hålla kvar användarna. Telekomoperatörerna (Telia, Telenor etc) inser att konsumenter inte vill använda sina dyrt köpta GB till att ladda ner videobanner, och tittar på tekniska lösningar för att begränsa detta.

Annonsörerna vill se till att deras annonsmaterial placeras på relevanta ställen som inte uppfattas som störande, men de vill också nå en viss räckvidd vilket gör att man ibland kanske måste trycka sig in någonstans där konsumenten är lite motvillig att se reklam.

Vad som sker nu är lite ett runtflyttande av positioner mellan dessa 4. Konsumenterna använder allt mer adblockers, vilket skadar Googles möjligheter till intäkter. Google tar därmed fram ett annonsfilter, vilket till viss del inkräktar på publicistens egenbestämmande. (Potentiellt finns här såklart även en risk till vidare styrning från Google – kommer de t.ex. styra alla publicister mot format som funkar i deras eget nätverk GDN?). Publicisterna blir mer begränsade i sin frihet, och söker alltmer alternativa intäktskällor för att inte vara beroende av en annonsaffär där teknikleverantörer dikterar villkoren. Annonsörerna behöver samtidigt ständigt utvärdera sin digitala mediemix, och se hur detta påverkar vilka kanaler som ger ROI, hur man viktar mellan banners, naitive, sök och andra digitala insatser.

Det är tydligt att mycket kommer hända i den digitala annonsaffären de kommande åren. Fokus på användardata, bra content och en bra användarupplevelse kommer fortsätta att röra om i ekosystemet, och det blir viktigt för annonsörer att hålla tungan rätt i mun i utvecklingen.

Dela blogginlägget:

Publicerad 8 Augusti 2017

Sommarens viktigaste samtalsämnen

Sommaren går mot sitt slut, man sitter på kontoret i någon slags vilsekommen yrsel och försöker få ett grepp på tillvaron. I ett sådant läge kan det vara bra att rekapitulera sommarens händelse. Vem bättre att illustrera vad som skett än Google. Så här har vi då – helt okommenterat – ett par facit om vad som varit viktigt under sommarmånaderna inom olika områden.


Politikens fokusområden


Politikens ”Name of the Week”

Politikjippo vs semesterort


Kulturens sanna gigant


Reklamens dagsform



Dela blogginlägget:

Den pågående Almedalsveckan blir en bra anledning att uppdatera de undersökningar jag tidigare gjort om digitala vanor i de olika politiska lägren. Se det som ett underlag för konstruktiva möten på Gotland; Skall man be en Centerpartist om en retweet? Om du vänder dig mot sossar, kan du ha med QR-koder i kommunikationen? Vilket parti skall man närma sig om man är efter snapchat-interaktioner? Detta och mycket mer går att hitta svaret på nedan.

Först en kort not om metodik; Jag har främst utgått från Orvesto 2017:1, och där tittat på de som definitivt skulle kunna tänka sig att rösta på ett parti vid nästa val. För dessa har jag sedan tagit fram index för aktivt användande av olika digitala kanaler (flera ggr per vecka eller oftare). Indexeringen är mot populationen i stort. Om KD-röstare är 20% mer benägna att använda twitter än genomsnitts-svensken skulle de få index 120. (spoiler – det får de inte).

Digitala vanor

(klicka på bilden för att få upp tabellen i full storlek)

Här finns ett flertal intressanta mönster. FI är så pass litet att det inte blir någon vidare statistisk säkerhet, men det är ändå intressant att se att de verkar vara tokintresserad av internet-radio och podcasts, laddar ner appar och gillar Buzzfeed skarpt, medan intresset för TV och dagstidningar på nätet är mer svalt. KD-röstare å sin sida har ingen kärlek alls för Buzzfeed, och har ganska svagt socialt beteende överlag (index 66 på Snapchat, index 32 på Pinterest. Fråga inte KD:are du möter efter deras snapchatnamn, de kommer bara titta tillbaka med förvirring i blicken). Bäst på Snapchat är FI röstare och de som röstar blankt.

Twitter är ju annars lite av Almedalens paradgren. Här är de som röstar på ”Annat Parti” (Piratpartiet anyone) starkast, följda av FI, Vänstern, Miljöpartiet och Liberalerna. Worst in class är SD och Sossarna.

Tittar man på sociala medier över lag är FI starka på många ställen, Liberalerna sticker ut på Linkedin, medan både SD och Socialdemokrater är usla på Linkedin och Insta


Socialdemokraterna dras överlag med svaga siffror kring digitalt beteende (Index 48 på LinkedIn, 76 på Spotify, 80 på podcasts) vilket kan ha att göra med en högre snittålder bland deras röster. Moderaterna är i över index på det mesta, en förutsägbart hög notering på LinkedIn (dock toppad av liberalerna), högt på läsa tidskrift på nätet, men sämre på Buzzfeed och Youtube. Miljöpartister när man ganska bra med sociala medier, de är också glada användare av QR-koder (!). Det är tur att det går att nå dem via alternativa kanaler, de är annars överindexerade på att använda adblockers. Lägst användandegrad av sociala medier har SD, som istället briljerar i ” Spelar Mer Krävande Spel Online”, där endast blankröstare och Piratpartister slår dem på fingrarna.


Tar man en titt på sökmönster är det svårt att hitta en trend över tid, men SD är störst i sökvolym över de senaste 12 månaderna, följt av Socialdemokraterna med en smal marginal till Moderaterna. Liberalerna dras med sämre sökintresse än KD.



Efter att kikat lite på i vilka kanaler man når de olika partiernas följare, blir nästa steg att kolla på hur man talar till dem. Här kan Orvesto ge svar på tal utifrån statistik kring ”Life Values” samt hur väl man instämmer i olika påståenden. Att SD har index 4 på att hålla med i påståendet ”Vi Borde Ta Emot Fler Flyktingar” är inte så överraskande, t.ex.

Tydligt är att om man skall bjuda in folk från FI, Miljöpartiet eller Vänstern skall man ha vegetariskt på menyn. Samma partier har också högt index på ”Oroad för utsläpp från bilar, så bäst att ta cykeln. Mindre oroade för utsläpp är KD och moderater, där kan man rulla fram i fet representationsbil. Skall man hänga med Moderater eller Liberaler gör man bäst i att pressa kostymen, båda har index över 120 på påståendet ”Det är viktigt att vara välklädd”. Samma partier tycker också att det är värt att betala för snygg design, så värt att satsa lite extra på pamfletterna till dessa grupper.

Generellt kan det framstå som klurigt att kommunicera med moderater. De definierar sig i hög grad som viljestarka (Index 176) men har riktigt låga värden på värdeorden ”Nöjd” och ”Vetgirig”. SD rankar högt på njutningssökande, medan Miljöpartiet ligger lägst där och istället är både ”Nyfikna” och Vetgiriga”. Enklast kan det kanske vara att göra lobbyarbete mot vänsterpartister, som bara har index 32 på ”Viljestark”, men index 162 på vetgiriga.

Där har vi några snabba slagningar kring sympatisörer för olika partier. Hoppas det kan komma till nytta, njut av minglet mina vänner!

Dela blogginlägget:

Publicerad 30 Juni 2017

Snart skiner Poseidon

Vissa fredagar har man mer feeling än andra. Idag är en sådan fredag. Att få gå ut med nyheten att man etablerar sin byrå i Göteborg är – trots 11 års exil i ankdammen – något stort. Hjärtat klappar till väster osv.

Om man vill kan man kika på pressreleasen här.

Eller så kan man bara sätta på Joel på hög volym och känna sig trygg i att allt kommer bli bra. Välkommen Alexander. Snart skiner Poseidon.



Dela blogginlägget:

Att bli jagad av ettriga flockar av retargetingbanners känns idag som en del av det digitala livet. Men hur utbrett är problemet och vad känner svenskarna inför denna anstormning?

Sveriges Annonsörer har tillsammans med Demoskop gjort en studie bland svenskar 18-80, och det är i min mening överraskande höga siffror på vilket stort problem det här är.


Först har man frågat hur många som sett en retargeting-banner för en produkt de redan köpt. Här säger 57% ja, vilket jag tycker är anmärkningsvärt högt.

Man fortsätter sedan med en mer specifik delfråga kring om det är exakt den produkt man köpt som man får retargeting för. Här säger 4 av 5 ja, vilket innebär att 46% av svenskar fått den här typen av irrelevant annonsering; banners som visar exakt den produkt jag just köpt. Det som är anmärkningsvärt är att det är ganska enkelt för den som kan tekniken att styra bort annonseringen för en viss produkt från de som redan köpt den.  (Det kvarstår en viss problematik i att om jag kollat på samma vita sneakers hos Zalando och Footway, och sedan köper dem hos Zalando så kan inte Footway veta det, men jag tror ändå att mycket skulle kunna förbättras hos svenska aktörer).

68% av de som förföljts av annonser ser det som negativt, 24% som mycket negativt. 68% av de 57% som utsatts för detta – retargeting skapar alltså negativa känslor hos 38% av svenskarna!

Detta ger naturligtvis följdverkningar; 36% av de som utsatts för denna reklam har installerat eller överväger att installera adblockers till följd av den negativa upplevelsen.


Ett estimat från Sveriges annonsörer ger vid handen att detta motsvarar 56 miljoner i bortkastade annonsköp varje år. Detta kan låta som mycket pengar men är en försvinnande liten del av de totalt 15 miljarder som investerades digitalt i Sverige 2016.

Vad kan vi då dra för slutsats kring retargeting baserat på den här studien? Först och främst är det tydligt att dåligt skött retargeting irriterar i mycket hög grad. Med bara 0,3% av de digitala investeringarna lyckas vissa aktörer skapa en irritation hos 38% av svenska folket och fått en tredjedel att börja tänka adblockers. Jag skulle tro att denna höga ”utväxling” är en kombination av ful bannerdesign, för hög annonsfrekvens och inte minst trubbiga styringar.


Hur bör då den enskilde annonsören tänka i det här läget? Jag ser några punkter man kan ta med sig;

  • Påverka det som går att påverka; Adblocker-problematiken är en problematik på makro-nivå; Konsumenter retargetas av många aktörer, även om du jobbar snyggt kommer det inte att lösa detta
  • Annonspengarna är det minsta problemet. Detta är inga stora mängder exponeringar
  • Den viktiga punkten är den badwill dåliga upplevelser skapar. För att bemöta detta, se till att jobba aktivt med att ha en tanke på kundens upplevelse, att layout och design på banners håller rätt nivå, att frekvensen på visningar inte är för hög. Jobba också med styrningar för att skapa relevans; Visa inte vita adidas-sneakers mot den som just köpt vita adidas-sneakers. Datan finns, se till att utnyttja den
  • Om du inte har tid, resurser eller kompetens att jobba strategiskt med retargeting, överväg att välja bort det helt. Väg badwill detta skapar mot konverteringar det kan driva.

En intressant studie att ta del av, jag hoppas det kommer en uppföljning där man gräver mer i badwill-effekten och hur det påverkar varumärkes preferens och köpintention.

Dela blogginlägget:

Under Stockholm Media Week 2017 var jag inbjuden att tala om ”Morgondagens botar, toppen eller botten?”.  I dragningen försökte jag göra en ganska saklig analys av de olika delarna av bot-revolutionen, och vilken inverkan de har och kommer ha på våra liv.

Först och främst försökte jag avgränsa men också kategorisera vad bot-fenomenet består av. Det finns ganska lite av definition av en bot, men jag ser tre tydliga aspekter av robotisering/AI/machine learning som har en påverkan på oss;

  1. Input, hur vi kommunicerar och interagerar med digital intelligens
  2. Smartness – dvs hur intelligenta robotar, algoritmer och AI är
  3. Output – vad bot kan göra och flytta i den fysiska världen.

Jag gick igenom och gav exempel på dessa tre. Tydligt är att Input-delen har börjat påverka oss redan idag. Att vi har botar vi kan prata och chatta med påverkar vilka målgrupper som kan interagera med internet, men också hur interaktions- och sökmönster ser ut.

Vad gäller smartness händer det extremt mycket, men vi ser än så länge ganska lite praktiska applikationer av självlärande botar. Dock kommer såklart allt snabbare processorer i kombination med 20 miljarder Internet of Things-sensorer redan vid slutet av 2018 innebära att mycket kommer hända här. Inte minst kommer digital intelligens och digitala assistenter kunna använda data om våra preferenser, om våra vänners preferenser, data från prisjämförelsesajter, väder-feeds ja allt möjligt för att faktiskt hjälpa oss att fatta beslut. Här blir intressant att se hur detta kommer påverka beslutsprocess, bl.a. vad gäller köpbeslut

Under punkt 3 finns exempel som självkörande bilar och drönare, men också hela det smarta hemmet. Denna aspekt av botar kommer kanske ta längst tid att realiseras, men är den som kommer få störst påverkan; den kommer helt förändra hur vi ser på livet och arbete.

Jag har lagt upp min presentation på slideshare, här finns alla slides att kolla på. Vill du veta mer om någon del är det bara att höra av sig.

Stockholm Media Week 2017. Foto Anna Hållams
Stockholm Media Week 2017. Foto Anna Hållams

P.S. efter mig på scen följde Judith Wolst som kompletterade utmärkt med en mer mänsklig vinkel på hur det här påverkar i vardagen och vilka tankar som dyker upp i de nya situationer som uppstår.. Mycket bra!




Dela blogginlägget:

Roy Amara, grundare av amerikanska Institute for the Future, hade en sägning som blivit så accepterad att den kallas Amaras Law;

“We tend to over-estimate the effect of a technology in the short run and under-estimate the effect in the long run.”

En annan version av detta är att titta på Gartners hype cycle, som visar att ny teknik ofta kommer hajpas totalt, sedan  implodera förväntansmässigt, för att sedan i en senare fas förverkligas och bli ganska jäkla bra trots allt.

Den här typen av utveckling får man anledning att titta på med jämna rum, inte minst när teknikjättarna har sina utvecklarkonferenser eller när det släpps nya innovativa produkter. Facebook F8-konferens  drog igång en massa snack om hur nära VR är att få sitt genombrott och hur botar blir allt vanligare. Lanseringarna av Amazon Echo och Google Home får oss att börja fundera på om det inte är dags för det där smarta hemmet som Electrolux försökte peta igång med ScreenFridge  redan år 2000.

Senaste teknologi att få sig en ordentlig knuff är kopplingen mellan mobilt och augemented reality. Vid Googles I/O utvecklarkonferens tidigare i maj presenterades Google Lens – en artificiell intelligens inkorporerad i ton smartphones kamera. Kort sagt kommer kameran på din mobil inte bara se samma saker som du ser, den kommer också förstå vad det är ni tittar på, och kunna dra slutsatser och utföra handlingar baserat på denna information. Kameran kommer kunna koda av växter, ansikten, skyltar och skyltfönster, EAN-koder, väderförhållanden – you name it! Och via google assistant sedan jobba med rekommendationer, översättningar, påminnelser med mera med mera.

Bildigenkänning har varit på tapeten i flera vågar under åren, med allt från QR-koder till AR-gamification. Ett företag som gjorde en framstöt var Eniro som gjorde ett försök med bildsök i sin app 2011 , men det blev inte så långvarigt. Som mycket annat handlar det om en kombination av två faktorer; dels skall tekniken vara tillräkigt smidig och bra, dels skall den komma upp i en kritisk volym av användare. Den andra faktorn blir viktig kopplat till kommunikation; Om tillräckligt många människor använder bildsök blir det relevant för företag och organiskationer att ta fram strategier och kommunikation som svarar upp till bildsök. Och finns det kommunikativa tänket där från företagen kommer upplevelsen bli än rikare, användandet kommer öka än mer, och plötsligt har tekniken slagit igenom.


Det som händer just nu ger ganska goda förutsättningar för att båda dessa saker skall ske. Som Google visar har vi nu nått en punkt där tekniken är riktigt bra; Generellt sätt är digital teknik bättre än människor på att förstå vad den ser. (samma sak sker parallellt med röstigenkänning, vilket är anledningen till att Amazon Echo och Google Home lanseras just nu). Det ger förutsättning för en smidig och användbar upplevelse. Och att sedan Google, världens ledare på hur man söker efter information, helhjärtat ställer sig bakom tekniken ger ganska goda förutsättningar för att användarbasen får sig ett knuff.


Vad blir då implikationerna för de som jobbar med kommunikation. Jag tycker detta är ett intressant tecken på att vi efter 10 års fokus på webben nu får börja titta mer på den fysiska världen igen. Sensorer, bildigenkänning, Internet of Things är alla tekniker som integrerar det fysiska och det digitala. Plötslig blir utformning av skyltfönster, utomhustavlor och event återigen extremt viktiga, eftersom de via bildigenkänning direkt kopplats till digitala saker som hemsida, e-handel, sociala medier och reviews. Bildsök blir, tillsammans med saker som mobilt internet och sociala medier, ännu en sak som gör att man inte kan blunda för omnikanal-tänk och att man måste ha en integrerad approach till all sin kommunikation.


Google Lens kommer enligt Google lanseras inom kort, och kommer bli en intressant möjlighet – och utmaning – för de som jobbar med kommunikation.

Dela blogginlägget:

Publicerad 2 Maj 2017

Podcast-lyssnande i Sverige

Jag har tidigare bloggat om användandet av Podcast i Sverige, och en fråga gav mig nu anledning att kika på statistiken igen.

Senaste siffrorna man kommer åt via Orvesto är 2016:3, alltså data insamlat i höstas. Det har onekligen hänt en hel del sedan jag senast grottade i detta 2014.

Till allt börja med de övergripande siffrorna. 2,14 miljoner svenskar mellan 16-80 år anger att de någon gång lyssnar på podcasts. Det motsvarar 28% av denna åldersgrupp, och är en hyfsad ökning från 1,53 miljoner som var noteringen 2014. Det som har hänt är att podcastlyssnande har spridit sig uppåt i åldrarna. För 2 år sedan var 69% av lyssnarna 20-44 år, den siffran är idag 55%, medan 35% av podcastlyssnare är över 40 år.

Podcastlyssnande Orvesto 2016 Nils Wimby

Penetration per ålderssegment


En intressant sak som kvarstår kring podcasts är dock att det är ett ganska långsamt media, det vill säga att det kan ta ett tag att nå räckvidd. Bland de 2,1 miljoner som lyssnar på podcasts är det bara 994′ som lyssnar varje vecka eller oftare, medan 1,2 miljoner bara lyssnar någon gång i månaden. Det är värt att tänka på när man planerar kampanjer i podcastmiljö, att om man försöker nå breda publiker kan det krävas att man har ett par veckor på sig för att bygga räckvidd.

Podcastlyssnande hur ofta nils wimby

Ett tillskott i senaste Orvesto är också att man har lyssnarsiffror för ett par populära podcasts.


Storsta podcasts sverige 2016 nils wimby

Vad man kan notera här är att mycket av lyssnandet sker på icke-komersiella poddar (P1 och P3) eller små poddar (övrigt). Bland kommersiella poddar ser man mest lyssnande på allmänna samtals-poddar, som Värvet, Alex & Sigge samt Filip o Fredrik.


Jag kan tycka att podcast-annonsering dras med samma vägval som mycket övrig annonsering: att lägga mycket jobb på att kanalanpassa och skapa något riktigt relevant, eller att skapa en samlad produktion och nå räckvidd med den. Via aktörer som Acast kan man ju se podcast-annonsering som en mer riktad version av radio-annonsering; Du producerar din krispiga 20- eller 30-sekundersspot och skjuter ut den till de målgrupper och miljöer i nätverket som är relevanta. Men det som jag tycker var intressant med tidig podcastannonsering, t.ex. hos Filip o Fredrik, vad när den redaktionellt integrerades i innehållet på något finurligt vis. Detta är antagligen mindre störande för lyssnaren och kan ge riktigt bra resultat, men innebär ju en väldig arbetsinsats om man skall försöka komma ut i 5-10 olika podcasts.

Sammanfattningvis: Podcastlyssnande växer, främst i äldre segment, men är fortfarande ett gasnka långsamt media. Och det finns ett vägval kring hur man utformar annonseringen.



Dela blogginlägget:

Publicerad 24 April 2017

Apples nya Clips hotar Snapchat

[youtubeplay id=”7lEbPknBthI” size=”medium”]

Som jag bloggat om tidigare möter Snapchat nya utmaningar. Utöver att få sin funktionalitet kopierad av Facebook och Instagram kommer nu hårdvaruleverantörerna in på arenan. Apples Clips är en app som är väldigt intressant, som inte bara kopierar Snapchat utan hittar egna nya lösningar.

Dela blogginlägget:

Facebooks årliga utvecklarkonferens F8 pågår 18e till 19e april. Mark Zuckerbergs inledande tal pekar på tre huvudområden för den långsiktiga strategin: connectivity, AI och VR. Talet innehåller även ett antal spännande nyheter med implikationer för marknadsförare redan idag:

Facebook Spaces

 facebook spaces

Via techcrunch

Facebook lanserar en Oculus Rift- baserad virtuell värld, ett socialt media i VR. Här skall man kunna umgås med vänner och interagera på olika sätt, även de utan oculus kan ”ringa in” med vanlig telefon, Alla Facebooks 360-videos finns tillgängliga som världar att umgås i.

adidas second life

För marknadsförare funderar man såklart kring framtida möjligheter i en sådan här värld – kommer man kunna placera ut reklam, skapa brandade världar eller upplevelser? Kommer man till och med på sikt kunna sälja produkter att använda i denna värld. De tär lätt att dra paralleller till Second Life, som hade samma premisser men utan VR delen och utan Facebooks potentiella räckvidd. Där blev många lockade av tanken, både Svenska Institutet, HSB och Adidas. Här nåddes aldrig kritisk massa, men då fanns å andra sidan inte Facebooks resurser i ryggen.


Facebook Messenger Bots 2.0

Screen Shot 2017-04-18 at 21.13.17

Botar och artificiell intelligens är i allra högsta grad på tapeten, som ett sätt att revolutionera både sälj- och kundtjänstfunktioner. Teknik har funnits länge och olika försök hjorts (minns IKEAs första stapplande steg med Anna). Nu verkar det blivit mer verklighet av botar, Facebooks Messenger plattform kan skryta med 100 000 botar som hittills kommunicerat 2 miljarder meddelanden med användare. Efter framgångarna gör nu Facebook en uppdatering av sin bot-plattform.

En stor nyhet är att bot-interaktioner inte behöver öppnas som en ny chat, utan kan integreras i en existerande pågående konversation. Har kompis-gänget kommit överens om en gemensam resa i en gruppchat kan de driekt koppla in en resebloags-app och göra bokningen direkt. I pågående konversation med sin respektive kan man besluta om och beställa hemleverans av mat. Utöver detta förbättrar man också möjligheten att hitta nya botar med en ”upptäck”-flik i messenger.

Båda dessa förändringar borde radikalt öka användarbasen av botar, och därmed öka företags motivation att snabbt utveckla bot-lösningar. Här kan klart finnas ett element av ”first mover advantage” – har jag kopplat in en flygboknings-bot och börjat använda den kanske det tar ett tag innan jag orkar installera en till.


Alltmer integreras i Messenger



Utöver botar kommer Messenger med alltmer spännande integrationer. Både musik (Spotify och Apple Music) och alltfler spel av olika slag kommer nu att finnas tillgängliga i Messenger-miljön. För marknadsförare finns det två slutsatser. En är att musik och spel blir en mer integrerad del av konsumenters konversationer vilket bör kunna gå att utnyttja i marknads-syfte, Men den andra tydliga slutsatsen är att meddelande-tjänster och chattar som format tar en allt större del av konsumenters tid online. Det får på sikt spännande implikationer på hur man skapar en relevans i en sådan miljö, hur sett sådant arbete skiljer sig från att synas i den mer publicerande miljö som ”traditionella Facebook” representerar. På sikt kommer den omställningen bli riktigt viktig, Som Wired skriver: ”Facebook Messenger’s Plot to Be the Only App You Ever Need”.

Filter, filter, filterScreen Shot 2017-04-19 at 11.20.56

Facebook och Instagram har ju varit ganska duktiga på att fälja Snapchat i fotspåren på sistone, med allt från Stories till Live. Även kamerafilter, Snapchats kanske mest karakteristiska feature, går man nu in allt mer aggresivt i. Man tillkännagav skapandet av ”AR Studio”, en plattform där utvecklare skall kunna ta fram egna filter. Oklart ännu hur detta skall fungera rent komersiellt mot annonsörer, men klart em möjlighet för kreativitet framöver.

Facebook Analytics


En viktig nyhet är Facebook Analytics, en uppdatering av Facebooks plattform för medieköp, optimering och analys. Utöver ett enklare gränssnitt med nya dashboards, utvecklar man också den automatiserade och lärande optimeringen. Viktigt är också att integrationen med aktivitet på annonsörers sajt integreras bättre i plattformen, för att bättre kunna utvärdera kampaninvesteringar mot köp och andra KPIer.

Samtidigt som det alltid är relevant med mer och bättre analys och data sätter ju detta än mer fingret på problemet med Walled Gardens: Facebook skapar ett utmärkt verktyg för mätning och optimering av investeringar hos Facebook. Attribuering, kors-mätning och jämförbarhet med investeringar i andra medier blir dock inte möjligt. Svårt att objektivt jämföra äpplen med äpplen alltså.


Sammanfattningsvis mycket spännande och matnyttigt från F8. Spaces kan kanske ännu ligga i sin linda, men att titta närmare på botar och hur man kan utnyttja nya analytics för bättre insikter bör vara ganska tydliga actions för marknadsförare. På en övergripande nivå är det intressant hur man kan skapa uppmärksamhet genom att erbjuda nytta eller nöje till konsumeter i nya miljöer som chattar och AR.







Dela blogginlägget:


Screen Shot 2017-04-10 at 09.44.14

I mars börsintroducerades Snap Inc, bolaget bakom snapchat. Sedan dess har börskursen varit minst sagt skakig.I grunden är börskursen en spegling av de två viktigaste faktorerna för framtiden; Hur många användare har Snapchat, och hur bra är de att kapitalisera på dessa användare.

snapchat-instagram-growth nils andersson wimby

Över de senaste kvartalen ser man att tillväxttakten för Snapchat mattats av något. Många kopplar denna utvecklingen till att Instagram lanserade Stories i Q3 2016, men i grunden är detta som jag ser det bara ett av hoten mot Snapchat. Det finns huvudsakligen 3:


1. De stora elefanterna dansar

Under den här kategorin kommer Instagram stories in, men även Facebooks uppdateringar Facebook Stories (eller Händelser på svenska) och Facebook Direct, samt Skype-varianten Vibers nya ”Secret Chat

Screen Shot 2017-04-10 at 12.09.17

Man skulle kunna säga att populariteten för ett socialt närverk beror på en kombination av två viktiga faktorer; Fräsig funktionalitet, och att mina vänner (eller åtminstone roliga människor) finns där. Genom att mer och mer av Snapchats funktionalitet kopieras tappar de uniktitet, och eftersom Insta och Facebook har fler användare är oddsen bättre för att det finns bra människor att interagera med.


2. Nischaktörer blir fler och fler


I andra änden av skalan är de som inte har jätteräckvidd, men kanske är mer specialiserade än snapchat för en viss målgrupp. Här finns lokal relevans som ett argument, exempevlis Snow i Sydkorea, som började med att bygga sig starka lokalt men nu börjar spridas över världen. Även Facebooks försök med Lifestage, en app exklusivt för tonåringar,  faller under denna kategori.


3. Hårdvaruleveantörerna

Screen Shot 2017-04-10 at 13.49.17

Som nämnt under första punkten kan man se sociala appar i två delar; Vilka är personerna inom det sociala nätverket, och vilken teknik finns i appen (filter, interaktivitet mm). Men just tekniken behöver ju inte ndvändigtvis ligga i det sociala nätverket. Här kommer nu hårdvaruleverantörerna in på banan. Apple har släppt Clips, en videoredigerings-app som egentligen innehåller det mesta av den funktionalitet som Snapchat erbjuder. Filter, färger, emojis, loopar – allt kan du skapa i din iPhone, och sedan dela via det närverk du gillar. Detta konkurrerar naturligtvis med den lojalitet som Snapchat bygger. Vill jag jobba med festliga filter, men orkar inte skapa samma post både i Snapchat och Insta, då är det potentiellt enklare att skapa allt i Clips och sen dela den över flera kanaler. (Även nya Samsung S8 är inne på samma sak).


Sammanfattningsvis finns det flera utmaningar för Snapchat framöver, och för att nå framgång behöver de utnyttja sina nya intäkter för börsintroduktionen för att vidare utveckla ett par saker;

  • Fortsätta utveckla produkten – se till att UX ovh funktionalitet fortsätter att ligga i framkant, fortsätta ligga före FB och Insta
  • Hitta en plats i medielandskapet – dels få till en mer etablerad annonsförsäljning och mätbarhet för att säkra intäkterna, men också bli ännu starkare på kopplingar till evenemang och andra mediekanaler, som exempelvis Twitter varit så starka på.
  • Balansera målgruppen – Snapchat måste växa sin bas ordentligt, men samtidigt vara försiktiga med att inte tappa sin identitet. Man har särskilt sig lite från FB och Insta genom att vara lite ungre och mer rebelliska, om far- och morföräldrarna hittar till Snap för att kolla vad barnbarnen håller på med (likt de gjort med FB och Insta) riskerar man att tappa mycket av det som särskiljer Snapchat.

2017 kommer bli ett mycket intressant år för Snapchat, där hotet från andra sociala medier men också från Apple kommer bli intressant att följa.


(Angående teknikleverantörer vs medier är det mycket intressant diskussion, läs gärna mer om den här)






Dela blogginlägget:

Publicerad 13 Mars 2017

SXSW 2017

Just nu pågår SXSW 2017 i Austin och likt många andra i kommunikationsbranchen sitter jag på ett kontor i ett grått Stockholm och önskar att jag hade varit där. Mässan för interaktivitet (och musik) har blivit en intressant yta i gränssnittet mellan digitala prylar och digital kommunikation, om man tänker sig en slags bastard framavlad av CES och Cannes Lions.

Kan man inte vara där själv finns dock goda möjligheter att följa flödet av nyheter från sidlinjen via social medier. Sammanfattningarna av viktigaste nyheter har inte riktigt landat ännu, men om jag skall dra personliga slutsatser om vad som sägs i flödet så kan det sammanfattas såhär;

  • AI – allt som har med att analysera data och fatta beslut på det kommer skötas av AI. Från sjukvård till att köra bilar, från dataanalys till
  • Smarta hemmet med Alexa – det smarta hemmet har varit på tapeten i 20 år, nu verkar mycket praktiska konsumentlösningar finnas på marknaden. De flesta verkar i första vågen vara inne och leka med Amazons Echo-baserade programvara Alexa.
  • AR spöar VR – Virtuella upplevelser är det många är intresserade av. Just nu verkar Augmented Reality se fler applikationer och färdiga lösningar än Virtual Reality.

En generell spaning verkar vara att det är mer av evolutioner än innovationer – det vill säga snarare än helt nya uppfinningar handlar det om att saker som varit på tapeten ett tag nu blir kommersiellt gångbara och når ut till konsumenter. Och det är ju inte dumt det heller..


Slutligen en tydlig sammanfattning av SXSW 2017 jämfört med SXSW 2016 från utmärkta Digitay;


Digiday SXSW 2017




Dela blogginlägget:

Debatten om hur datastyrda och programmatiska annonsköp påverkar den digitala annonsmarknaden har pågått ett tag, nu senast med en krönika av David Sandström. De flesta är antingen helfrälsta missionärer eller nattsvarta pessimister. Sanningen är nog lite tråkigare och gråare än så; Det finns både för- och nackdelar med denna nya typ av köp, och de ser annorlunda ut idag än de kommer göra imorgon.

Låt oss vara tydliga med en sak; Det finns barnsjukdomar i de här köpen. Dessa handlar om faktorer som osäkerhet kring kvalitén på data, systemkostnader som påverkar ROI, svårighet med objektiva mätningar över flera plattformar med mera. Men det handlar inte bara om att bilen inte är intrimmad, det handlar också om att det finns få som är vana att köra den på ett bra sätt. Varken alla annonsörer eller alla byråer har full koll på hur man bäst rattar den här komplexa apparaten för att få ut värde ur den.

Jag tror man kan kortfattat sammanfatta för- och nackdelar såhär


  • Svårjobbat
  • Svårt att säkra kvalité
  • Svårt att härleda o överblicka kostnader
  • Svårt att ta fram bra material som funkar både för varumärke och teknisk plattform



  • Möjlighet att individanpassa budskap
  • Möjlighet att styra kampanjer till en optimal frekvens
  • Möjligheter att gifta branding och konvertering genom användande av data
  • Möjligheter till bättre mätning och överblick av kampanjer


Många aktörer är ovana, och de annonsörer som varit först in i att utnyttja möjligheterna är aktörer med en mer ”krängig” än varumärkesbyggande agenda. Detta har lett till osäkerhet kring köpen, men också till mesta av det som möter konsument inom området är banner-spam (dåliga retargeting-kampanjer med fula banners och oändligt hög frekvens).

Till skillnad från David, som ser en AdTech-bubbla på väg att spricka, tror jag på en mindre dramatisk utveckling. I takt med att annonsörer blir mer vana och tekniken blir vassare kommer barnsjukdomarna gradvis läka ut. Och då kommer fördelarna med marginal väga upp för nackdelarna.

Dela blogginlägget:

Reklamens ansvar för mediepåverkan har länge debatterats, och var bl.a. ämne för Guldäggskampanjen 2015. Det har då främst talat om reklamens innehåll, inte om den påverkan distributionen av annonspengar har på vårt samhälle.

Givet utvecklingen på senaste med extremism, fejkade nyheter, klickbeten med mera (som jag bloggade om nyligen här) känns det relevant att ta upp diskussionen om hur man kan väva in ett ansvarstänk i medieinvesteringen. Vad gäller just fejknyheter släpper TU precis en studie där det visar sig att åtta av tio svenskar anser att fejknyheter i hög utsträckning påverkar vår uppfattning om grundläggande fakta kring aktuella händelser. Fyra av tio ser varje vecka fejknyheter och en av tio säger sig ha delat nyheter som de senare upptäckte var fejk.

På samma sätt som annonsörer och byråer idag ofta tänker jämställdhet och mångfald i reklamforograferingen borde man rimligtvis kunna tänka kring annonspengar också. (Balanced scorecard-tänker har ju fått genomslag inom frågor som HR, inköp och hållbarhet, logistik med mera).

Hur skapar man då genomslag för det här? Man skulle kunna tänka sig någon form av märkning som svenska annonsörer skulle kunna använda på hemsida, i årsredovisning och i införsäljning..

Responsible Media Buying

Vi på företag X verkar aktivt för att de medieinvesteringar vi gör

  • Stödjer en oberoende journalistik och ett innehåll med hög kvalité
  • Inte skall stödja antidemokratiska krafter
  • Inte skall stöda spridande av falska nyheter
  • Skall styras mot att undvika irritation hos konsumenter i form av irrelevans, för påträngande format eller för hög frekvens


Sen kunde motsvarande guideleines också användas när man briefar den som skall göra medieköpen. Svårt att mäta och följa upp naturligtvis, men kanske en bra tankeställare och mental Post-IT om inte annat.. Det är värt att fundera på kan jag tycka..

Dela blogginlägget:

Min gode vän och tidigare kollega David Sandström skriver i en krönika här på Resumé om byråernas utmaningar och framtida roll. Jag tror han har helt rätt i sina analyser (många av vilka han var inne på redan i den videoblogg vi gjorde tidigare).

Videoblogg david sandström nils wimby

Ett par kommentarer till resonemanget. David anför i sin krönika att den taktiska vägen – om än lockande och intäktsbringande på kort sikt – är en återvändsgränd på lång sikt. Här tror jag David har rätt, inte bara på grund av prispress och risk att bli utbytt, utan även på sikt genom automatisering. Enklare taktiskt arbete kommer i allt högre utsträckning kunna skötas av datorer, robotar, AI:s, men bara en minimal mänsklig insats för att styra processen.

Det blir då en rimlig slutsats att det rimliga är att röra sig i mer strategisk riktning, högre upp i värdekedjan. (Bisats: Här finns en intressant utveckling hos mediebyråerna, där den tidigare kärnverksamheten av att förhandla och köpa medieytor allt mer läggs på fristående organisationer, medan själva mediebyrån fokuseras på strategi- och insiktsarbete). Med en högre strategisk nivå kommer också ett allt större spektrum av områden att behärska och kunna ge råd om. I detta finns två potentiella utmaningar, de kring konkurrens och skala.

Vad gäller konkurrens: Om man skall bli en reklamens McKinsy, behöver man då inte ha riktigt vass förmåga på så spridda områden som kommunikationsstrategi, reklam, pr, UX, e-commerce, medieköp, retail, management? Detta skulle då innebära att man skulle utsätta för konkurrens från såväl Creuna som Carat, Acne som Accenture. Utöver att man utsätter sig för ny typ av konkurrens, känns det som man kommer behöva en hel massa folk för att täcka upp all den där expertisen.

Och det för in på den andra utmaningen, den kring skala. För om en byrå skall kunna täcka alla dessa behov – kommer den då kunna vara lokal? Alla de nya konkurrenter på banan som David nämner (IMB, PwC, Accenture) är globala jättar. Kommer man kunna komma in och danska med de jättarna om man är en byrå som jobbar mot en, två eller tre marknader? Det känns tveksamt..

Att bli kommunikationens McKinsey är en attraktiv position, och frågan är om den som tar titeln kommer komma från reklamhållet eller managementkonsulthållet. Just nu är helt klart sidan som bär slips till jobbet mest aggresiv.



Dela blogginlägget:

Det här med åsiktsbubblor och bristande källgranskning på internet är både intressant och spännande. Diskussionen har varit densamma sedan flera år: om vi får en allt växande del av våra nyheter och information om omvärlden, och om denna informations styrs efter mina värderingar, kommer jag då bara få en bild av omvärlden som bekräftar de åsikter jag redan har?


Källa Pew

Amerikansk statistik från Pew Research visar att problemet kanske inte är enormt just nu.  18 % av amerikaner säger att de ofta använder sociala medier som nyhetskälla och bara 4 % säger att de litar fullt på nyheter via sociala medier.



Källa Pew

Men siffrorna för de som sätter full tillit till sociala medier växer år för år och beteendet är klart starkare bland unga. Bland 18-29 åringar använder 32 % sociala kanaler som nyhetskanal och man är också mycket mindre benägen att lita på traditionella nyhetskanaler.

Screen Shot 2017-02-22 at 09.48.47

Här kan adderas svenska siffror från studien Svenskarna och Internet, där senaste siffrorna visar att bland 16-25 åringar ses Facebook som en viktigare nyhetskälla än radio, lika viktig som dagstidningar.




Screen Shot 2017-02-21 at 15.48.44

faksimil från dn.se

Utöver att detta potentiella problem växer rent räckviddsmässigt finns det nu också en ny aspekt i mixen: fabriker för falska nyheter. I en artikel Dagens Nyheter berättas om hur man i fattiga länder utnyttjar beteenden på sociala medier för att få annonsintäkter. Metodiken är enkel, att utnyttja klickbetes-metodik i kombination med främlingsfientliga strömningar för att generera trafik från Facebook till nyhetssajter med tveksam sanningshalt. Människor i extrem fattigdom ser sig inte ha råd att tänka kring journalistiska principer eller kring vilka följdverkningar deras verksamhet kan ha.

Utöver den skrämmande inverkan de här företeelserna kan ha på demokrati och polarisering av debatt, har det också en koppling till annonsörer. På samma sätt som den privatperson som köper smuggelcigaretter eller stöldgods understödjer organiserad brottslighet, kan svenska annonsörer som inte har koll på sina digitala köp understödja den här typen av verksamhet. När jag går in på den i DN:s artikel utpekade makedonska höger-sajten Focus News får jag se banners från svenska annonsörer. Jag tror på intet sätt det är ett medvetet val, men genom okunskap stödjer man alltså de här strömningarna. På samma sätt som den som köper falska märkesvaror eller smuggelcigg inte ser de vidare implikationerna missar man helhetsbilden.

Filterbubblor och polarisering av debatt är intressanta ämnen och det finns all anledning att ta dem på allvar av både konsumenter och samhällsinstitutioner. Men också svenska annonsörer behöver ta ett ansvar och undvika att synas på den här typen av platser.

Dela blogginlägget:

Det här avsnittet av videobloggen är en intervju med Kajsa Dahlberg, Digital Acceleration Lead på McDonalds. Vi pratar om hur man som annonsör bygger en organisation som möter digitaliseringen, men också om hur samarbetet mellan annonsör och byrå kommer se ut i framtiden. Kajsa delar med sig av viktiga trender och vilka kampanjer hon tyckt det har varit roligast att jobba med.

Dela blogginlägget:

Publicerad 20 Januari 2017

Videoblogg med Frida Boisen

[youtubeplay id=”erdqAjpfxEE” size=”medium”]


Denna gång träffar jag Frida Boisen – Digital Chef på Bonnier tidskrifter, författare och föreläsare om Sociala medier. Vi pratar om de sociala kanalernas inverkan på samhälle och mediebranch, om demokrati och om förutsättningarna för att ta betalt för journalistik.

Dela blogginlägget:


2017 is the year when the number of robots and algorithms that fiddle with and poke at every single banner impression exceeds the number of people who actually view banners.

The term ”Content” becomes so overinflated it implodes. People instead start just using ”stuff”.

Print media to rebrand themselves ”Actual Reality Experience Products”, resulting in a significant boost in print advertising

Influencers break down in tears over the confusion of having advertising agency, media agency, PR agency and social agency independently contacting them about the same customer and the same campaign.

First one to do something with the ”Internet of Things” wins.

Customers continue considering it practical to invite agencies to pitches in late May and plan submission/presentation immediately after the summer holidays, to be able to look at them when refreshed after some time off work

Direct Marketing is the new Snapchat

The word ”farfetched” finds a new definition when agencies try to combine virtual reality with customers’ boring products

An unofficial record is set in May when someone manages to mention ”data” 143 times in the same meeting

The ”digital transformation” will be completely finished in 2017, leaving everyone a bit confused about what to do next

In the absence of new buzzwords for trend presentations, people just start recycling classics like ”Mobile first” ”Newsroom marketing” and ”Sharevertising”.

Dela blogginlägget:

Publicerad 9 Januari 2017

Go Home AI, you’re drunk

Människor har en tendens att överskatta hur snabbt nya fenomen kommer slå igenom, och samtidigt underskatta hur viktiga de blir när de väl slår igenom. Eller som Bill Gates uttrycker det ”We always overestimate the change that will occur in the next two years and underestimate the change that will occur in the next ten”.

Robotar, algoritmer och AI (artificiell intelligens) har varit en av de största snackisarna inom både marknadsföring och digitalisering på sistone. Så till den grad att man förväntar sig att se praktisk användning up and running inom alla viktiga områden innan slutet på Q1. Självkörande bilar, automatiserade hem, automatiserad marknadsföring på Minority Report-nivå Men det visar sig med tidvis humoristisk tydlighet att robotarna inte är 100% redo att ta över ännu.

Först ut har vi beefen mellan 2 robotar i kulvertarna under Nya Karolinska, en pärla i all sin enkelhet.

[youtubeplay id=”dAGzS92eQKo” size=”medium”]
Sedan följer vi upp med killen som på Twitch satte 2 av Googles ”Home”-enheter bredvid varandra och startade en lång och förvirrad konversation.


Robotarna må inte vara redo att ta över världen, men de erbjuder ett gott skratt medan de försöker..


Dela blogginlägget:

Publicerad 28 December 2016

Trist att Schibsted lämnar KIA Index

Nyheten att Schibsted hoppar av Sveriges Annonsörers mätning KIA Index slår väl inte ner som någon bomb direkt. Man har tidigare i flera omgångar klargjort att man är missnöjd med metodiken i mätningarna. Samtidigt som jag helt håller med om att mätmetodik kan utvecklas, tycker jag det är tråkigt att Schibsted lämnar KIA Index.


Att det är svårt att komma fram till perfekta mätningar har många diskussioner i mätkommittén på KIA illustrerat. Har måttet ”Unika webbläsare” någon relevants? Mäter man bäst mobila besökare med IMEI eller med cookies? Är mängden personer som ser reklamvideo eller mängden som ser redaktionell video mest relevant? Var går gränsen mellan en mobilbesökare och en icke-mobil. I alla frågor har det funnits goda argument från olika håll, och lösningen har alltid blivit en kompromiss.

Men kompromisser till trots; I den blindes rike är den enögde konung. I en era av osäkerhet kring mätningar, valutor och jämförbarhet mellan plattformar har KIA varit ett ställe där man vet att en objektiv part granskat och jämfört data enligt en tydligt satt valuta. Det har också varit ett första ställe för mindre oberoende annonsörer, som kanske inte har en mediebyrå eller har givit sig in i det programmatiska, att börja nysta i det här med alternativen kring digital annonsering.

KIA Index mätkommitté är också ett – i min mening- riktigt bra forum för diskussioner kring digital mätning, där seniora representanter för publicister, annonsörer och byråer vridit och vänt på mätproblematik. Vilka möjligheter har tekniken? Vad är viktigast, jämförbarhet eller exakthet? För vem är datan till, visar vi en valuta som matchar användarens syfte med att titta på listan.

Visst, det finns ett Orvesto Internet, ett Ocast, ett ComScore. Men eftersom vi inte har hittat den heliga graalen av en mätmetodik och ett granskningsorgan som kan övervaka helheten, tycker jag det är bättre ju fler medier som mäts på alla ställen. På det sättet har annonsören bäst möjlighet att skapa sig en bild av helheten. Och därför tycker jag det är riktigt tråkigt att Schibsted lämnar KIA.



Dela blogginlägget:

Publicerad 21 December 2016

Trender och förutsägelser för 2017


2017 är året då antalet robotar och algoritmer som är inne och petar i varje enskild bannervisning överstiger antalet människor i Sverige som ser banners.

Begreppet ”Content” blir så stort att det imploderar. Folk börjar istället använda ”grejer”

Tryckta medier brandar om sig till ”Actual Reality Experience Products” och får därmed ett uppsving

Svenska influencers blir gråtfärdiga av förvirringen i att reklambyrå, mediebyrå, PR-byrå och social-byrå oberoende av varandra kontaktar dem om samma kund och samma kampanj.

Försten att göra något med ”Internet of Things” vinner.

Kunder fortsätter tycka det är praktiskt att bjuda in till picher i slutet maj, och lägga inlämningen direkt efter semestern, så man kan ”ta tag i det direkt när man är utvilad efter ledigheten”.

DR är det nya Snapchat

Ordet ”långsökt” för en ny definition där byråer försöker kombinera Virtual Reality med kunders tråkiga produkter

Ett inofficiellt rekord sätts i maj då någon lyckas nämna ”data” 143 ggr i samma möte

”Vi vill göra för reklamen vad SKAM gjorde för TV-serien”

Den ”Digitala Transformationen” blir under 2017 helt klar, och alla ser sig lite förvirrat om efter något nytt att ta tag i.

I brist på nya buzzwords i trenddragningar börjar man istället återanvända ”Mobile first” ”Newsroom marketing” och ”Storytelling”.

Dela blogginlägget:


Walter Naeslund har skrivit en intressant och relevant text på Resume (”Är vi inte en reklambyrå längre?”). Det grundläggande ämnet – hur ser långsiktigt värdeskapande reklam ut i en digital värld där vi masskonsumerar medier – är så intressant att jag inte kan låta bli att skriva en liten kommentar.

Att nå igenom bruset är en utmaning alla kämpar med, och en utmaning som blir allt svårare. Studier visar att vi människor är begränsade till att processa 3 000 budskap per dag, redan 2014 exponerades vi för över 350 annonser per dag. Det finns bara en så stor kaka att ta tårtbitar av. Och det verkar som att många verkar vilja skrika allt högre för att höras.

Som Walter skriver är mycket av den reklam som hyllas idag snarare PR än reklam. Titta igenom vinnarna i Cannes Lions förra året och försök hitta något som bara är en annons framtagen med riktigt gott hantverk. Det är svårt, för att inte säga omöjligt. Att göra stora, överraskande och emotionella aktiveringar som snabbt flammar upp är såklart en väg att gå, men det är svårt att se långsiktigheten i det, och det blir såklart klurigt om alla varumärken skall riva av stunts hela tiden.

Walter pratar om TV-serier som inspiration, och om att bygga en värld och ett univers för varumärken. Jag tror det finns mycket inspiration att hämta där, kring att vara konsekvent och att skapa en tonalitet som man håller sig till. P&G:s Chief Brand Officer Marc Pritchard har uttalat sig om att man tänker om kring detta inom hans organisation; nervositeten kring att ge konsumenten något nytt och roligt hela tiden är överdriven. Deras studier visar att reklam kan vara effektiv även om den ligger över lång tid och inte är så spännande.

Att skapa konsekvens kan också bli ett utrymme för kreativitet. Tydligt satta och strikt efterföljda varumärkes-världar är förutsättningar för att vara snabbfotad på ett bra sätt. Se t.ex. Oreo 100 days eller Norwegians ”Brad is Single”.Kanske är det där man hittar nyckeln – att investera i ett tydligt och konsekvent varumärke, utan att glömma aktiveringar runt omkring. Kanske är det tv-serien med en twist (tänk norska succén ”Skam”) som är inspirationen.

I ett samtal jag hade med DDB:s avgående VD David Sandström berörde vi det här. David berörde 70-20-10 regeln, tanken att man bör se sin marknadsbudget som en investerings-portfölj där 70% är bread & butter, 20% är tester och innovation, och 10% är ren testbudget för helt nya lösningar.

Det finns ett värde i det där: glöm inte att göra tester och våga prova nytt, men lägg 70% av arbetet på att göra det vanliga marknadsarbetet på bästa sätt. Och blanda inte ihop dessa 2 områden och budgetar.


Dela blogginlägget:

Publicerad 7 December 2016

Amazon Go – nya butiken utan kassa

Amazon har med buller och bång släppt nyheten om sin experimentella koncept-butik Amazon Go, en butik i Seattle där ny teknik eliminerar behovet av en kassa.

[youtubeplay id=”NrmMk1Myrxc” size=”medium”]

Tekniken i butiken bygger på sensorer i hyllorna som känner av om man tar en vara och inte sätter tillbaka den. Eftersom man identifierat sig med sitt Amazon-konto för att komma in i butiken kan man automatiskt debitera varorna till detta konto. I grunden är det ganska basal teknologi, incheckningen sker med en visuell scanner som läser av en QR-kod som visas i din Amazon-app, sen kopplas detta till smartphonens positioneringsdata kring vid vilken hylla du står vid, och sensorer i hyllorna som mäter hur många produkter som plockas. När positioneringen visar att du lämnar butiken antas shoppingen vara klar, och du får din faktura.


[youtubeplay id=”ShNL3oU4Mi0″ size=”medium”]

På en teknisk nivå ar det mindre avancerat än det svenska experiment som Robert Ilijason lanserade i lilla sydsvenska Viken. Där fanns kamerareknologi kopplat till lärande beteendevetande som på sikt skulle kunna eliminera både appar och sensorer i hyllorna.  Men det som gör Amazons experiment intressant är naturligtvis deras rena skala och potential att skapa genomslag. I pressreleasen kroing Amazon Go säger Amazon att om det går väl siktar man på 2 000 butiker bara i USA. Utöver vilket genomslag detta skulle ha i retail-ledet finns ju hela möjlighetn med kopplingar till Amazons digitala muskler, att skapa synergier genom att utnyttja omnichannel-beteende etc.






Dela blogginlägget:

I en värld med ny teknologi och mängder av data pratar man mycket om att gå från Big Data till Smart Data. Det viktiga är inte mängden data, utan att skapa ordning och reda i datan, att se mönster och trender. Detta har blivit så viktigt att Data Visualizer eller Data Scientist ofta kallas ett av framtidens hetaste yrken.

Och det är viktigt. Vänder och vrider vi på datan på rätt sätt kan vi få en helt annan förståelse för allt kring hur marknadsföring och reklaminvesteringar levererar, till hur världen omrking oss ser ut och hur andra människors vardag ser ut.



Nepal över tid

Just nu kommer ett par spännande exempel från amerikanska jättarna Google och Amazon. Google har just uppdaterat Google Earth på spännande sätt. Bland annat har de lagt samman alla historiska satellitbilder de har, så att man nu kan följa hur olika platser utvecklas geografiskt över tid. Man ser hur städer växer och  – tragiskt nog – hur glaciärer krymper. När man får dessa utvecklingar så tydligt visualiserade blir de mer påtagliga och känns mer.


En annan grej Google gjort är att anpassa alla sina Streetview-bilder för VR i HTC Vive. Det här är ju en magisk grej egentligen; Man kan besöka all världens platser från sitt eget vardagsrum, kolla in miljöer och lära sig om nya platser.


Amazon jobbar med att skapa reda i det enorma flöde av bilder som genereras dagligen i världen. ”Amazon Recognition” är en teknologi som ursprungligen togs fram för att känna igen hundrasen på hundar i bilder, men som också kan känna igen t.ex. ett mänskligt ansikte och då identifiera också saker som kön, känslor och leenden, ansiktsbehåring, glasögon och massa andra saker.


På en mer mänsklig nivå kan ny teknik användas för att skapa förståelse för andra människors livssituation. Till exempel har Plan tagit fram en VR-upplevelse där man kan känna på hur världen ter sig för ett barn i ett av världens största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania.

Fantastiskt hur teknik kan skapa en ny förståelse för vår omvärld, sen får man bara hoppas att det också leder till större empati.



Dela blogginlägget:

Jag tillhörde gruppen som tyckte riktigt illa om gympa i skolan. Jag hade ingen bollkänsla, var allmänt klen och var nervös inför det mesta som innebar någon form av risk för fysisk smärta. I den världen, där och då, var det de som gillade gympa, skolkade och och hade trimmade mopeder som framstod som tillvarons vinnare.

Framåt gymnasiet balanserades detta med ett slags motreaktion, ett slags ”Ja ni kanske är coolast nu men efter utbildningen om 10 år kommer vi vara era chefer”-tanke. En idé om att den tänkande människan som tar ansvar och hanterar omgivningen med vänlighet, artighet och respekt i långa loppet kommer segra. Sköldpaddans seger över haren, så att säga.

Jag kan inte låta bli att se vår ingång i eran av Trump, SD och Le Pen som ett bakslag mot den utvecklingen, en återgång till att den starkaste, den som är bäst på att med alla medel försvara sina egna intressen, är den som vinner.

Samtidigt står ju jag tydligt på ena sidan i denna dualitet, och det är nog viktigt att försöka förstå den andra sidan. Och kanske handlar det om ett slags revolution, där intellektuella och högutbildade med förståelse för det nya digitala landskapet blivit ett slags priviligerad ny aristokrati, (jfr Bards Nätokrater). Privilegier likt att välja ekologiskt och närodlat, att lära känna och förstå en global kultur, att skörda frukterna av digitaliseringen. Att ha råd med tolerans. Kanske sticker det i ögonen på de som står utanför denna utveckling.


Unga ser bevisligen sig själva som potentiella vinnare i den framtida utvecklingen. Bland 18-25 åringar i USA sade man tydligt nej till Trump. De ser sig själva som en del av en digital och global utveckling på ett annat sätt än äldre generationer.

Ovanpå denna utveckling med spänningar i samhället läggs problematiken med sociala mediers förmåga att snuttifiera, polarisera och subjektfiera nyhetsflödet. Den senaste snackisen är hur snabbt vårt nya medielandskap sprider rena lögner, och vad aktörer som Facebook eventuellt har för ansvar i att begränsa detta. Fenomenet är inte nytt (se t.ex. den gamla blänkaren om Morgan Freeman) men nu börjar man se att det kan ha påverkan på samhällsutveckling och på presidentval.

Vi går en potentiellt fantastisk framtid till mötes, med hela tiden växande möjligheter att lära oss, kommunicera och bygga nya saker. Jag hoppas bara att den breda massan inser det positiva i utveckling, och att vi kan gå framåt. Och lämna den unkna doften bakom oss.


Dela blogginlägget:

[youtubeplay id=”4inOVH2_WGc” size=”medium”]

Nya videoblogg-posten är med David Sandström, före detta VD på DDB Stockholm.

Vi pratar om definitionen av reklam, om framtiden för byråer, konkurrensen mellan olika typer av byråer, och om reklamtrötta konsumenter.

Några av Davids sägningar i intervjun;

”Varumärket är glatt och konsumenten är ledsen”

”Våga stå för något, våga göra något, våga säga något”

”Reklam har blivit ett skällsord”

”Alla byråer som jobbar med en kund slåss i princip om samma kaka”

”Volvo – det är ändå ett svenskt varumärke som visat på globala ambitioner”

Dela blogginlägget:

Publicerad 8 November 2016

Nya store visits – Google vs Facebook

“What gets measured gets done” lyder ett gammalt talesätt. På samma sätt som brist på data kan vara ett problem, kan mängder av irrelevant data förblinda och skapa problem. Ett tydligt sådant har varit digital annonsering, där måttet clickrate (eller klickfrekvens) länge var allas rättesnöre bara för att det fanns. Ingen visste exakt varför eller på vilket sätt det kunde användas som KPI. Det tog årtionden att inse att det antagligen är bättre att försöka mäta och optimera effekten mot de 99,9% som INTE klickar på bannern.


Men om klick då kanske inte är hela svaret – vad har vi då istället som är relevant att titta på i digital annonsering? En tanke skulle ju helt klart kunna vara att titta på hur man driver besök i fysisk butik. Nyligen lanserade både Google och Facebook liknande lösningar för detta. Båda jobbar utifrån inloggade användare och har därmed god möjlighet att mäta effekt cross-device (dvs om samma person googlat på McDonalds och sedan interagerat med McDonalds i sin smartphone). Detta tillsammans med hur utvecklat mobilanvändande och positioneringsteknik är gör det egentligen inte till någon överraskning att dessa tekniker dyker upp nu. Man korskör helt enkelt dat över vem som exponerats för en Facebook-post eller klickat på en söklänk på google, med positioneringsdata för den individen. Koppla detta till var annonsörens butiker finns i landet och – hey presto – en formel för konvertering från annonsering till butiksbesök. Släng på lite antaganden om konverteringsgrad i butik och snittköp så kan du böra räkna på Return on Marketing Investment (ROMI) även vid köp offline.


Även om tekniken i sig inte är så revolutionerande, så är de potentiella konsekvenserna för annonsering desto större. Google kallar uppdateringen ”det största som hänt AdWords sedan lanseringen”. I grunden handlar det om att på ett snabbt och tydligt sätt bevisa effekten av digital annonsering (och därmed öka de potentiella intäkterna för Google resp Facebook) . Jag kan tycka att det mest spännande är att vi börjar krafsa på området integrerade kampanjmätningar. Tidigare har man ofta fått jobba med trial and error – kör en stor kampanj i en kanal, håll tummarna en månad, och räkna sedan ihop försäljningen i butik för att se om det blev någon effekt. Detta blir mycket mer detaljerat. Nu mäter detta bara enskilda digitala kanaler, och beaktar inte vad som görs i andra medier samtidigt som annonseringen på Facebook eller Google – men det är ett intressant första steg.


Rodrigo Carvalho och Magnus Friberg från Google var o hälsade på oss på Dentsu härom veckan och presenterade deras lösning.


Rodrigo visade bland annat på hur olika kalkylen blir om man räknar effekten av SEM bara i digital försäljning vs om man räknar både digital och fysisk försäljning,


En annan sak är att sök driver onlineförsäljning bäst när man är en bit ifrån butiken, men att sök däremot driver butiksförsäljningen när sökningen sker nära butiken. Vilket ju låter helt logiskt och självklart, men ändå är intressant att få data på och kunna optimera på.

Denna nya koppling kan även göra det relevant att annonsera digitalt för varor som tidigare varit irrelevanta eftersom man inte vill köpa dem online. Saker som man vill klämma och känna på kan bli mätbart effektiva att annonsera online om man kan följa fysisk försäljning som effekt av annonseringen.

Jag frågade Google om skillnaden mellan deras och Facebooks lösning. De antydde främst att de hade en mer exakt och avancerad mätning om någon verkligen besökt en butik, med en kombination av GPS, WiFi och positionering och att man behövde vara ganska länge i butiken för att det skulle räknas som ett besök. Jag tror att Facebook skulle anföra att de också kommer erbjuda ett rikare utbud av styrningar och annonsformat i sin lösning, åtminstone initialt. (Googles lösning funkar än så länge bara för sök, inte banners. Och effekten följs bara på de som klickat på annonsen, inte de som exponerats för den).

Det här är som sagt ett riktigt roligt steg mot mer kunnande om effekten av digital reklam. Vissa problem kvarstår såklart, exempelvis

  • Exakthet i geomätning kan kännas osäker så här initialt
  • Facebook och Google jobbar i olika univers, det går inte att koppla samman till en övergripande mätning utan 2 ekosystem med 2 olika mätmetodiker
  • Vi har begränsad erfarenhet i hur man skall ställa cookie-tid i detta. Om någon klickat på ett sökord och 2 veckor senare går in i den butiken, kan man då koppla samman detta som orsak och verkan?
  • Tar inte hänsyn till externa faktorer. Övrig annonsering, digital och fysisk, i köpta och ägda medier och inte minst i butik påverkar såklart.
  • Än så länge bygger ROMI-kalkylen på att man utgår från snittvärde på konverteringsgrad och snittköp – eftersom vi inte kan koppla digitalt konto till faktisk försäljning

Men trots dessa reservationer ett kul första steg, spännande att testa!


Dela blogginlägget:

Publicerad 3 November 2016

Spray and Pray 2.0

spraying a can of deodorant on a black background

Spray and Pray har länge använts som en nedsättande benämning på gammeldags massmarknadsföring. Argumentet är att de nya digitala möjligheterna till styrningar och budskapsanpassningar gör det omodernt och närmast idiotiskt att skicka ut exakt samma budskap till miljontals individer.

 Som med många tidigare nya uppfinningar, kanaler och tekniker inom reklam och marknadsföring blev även anpassningar och styrningar av budskap ett gospel som skulle lösa alla kommunikationens problem. Och som många gånger tidigare tror jag man överförenklar och lägger för stor tilltro till en ny teknik. Tekniken kan öka effektivitet I visa lägen, men den kan inte göra hela jobbet.


 Jag tycker den här artikeln som min amerikanska kollega Elisabeth Alcott skrivit I ämnet fångar det hela ganska väl.  Elisabeths främsta observation är detta; när vi flyttar fokus helt från bred kommunikation till smalt riktad kommunikation, så tappar vi så mycket i övergripande strategi och kvalité. Den upplevda relevansen för slutanvändaren blir inte alls blir högre. Istället för att komma ifrån Spray & Pray har vi skapat Spray & Pray 2.0; 500 olika banners mot 500 olika målgrupper, utan möjlighet att lägga tid och kärlek på någon av dem.

 Man litar så mycket på styrningen av budskap, att man missar att ha en bra, varumärkesbyggande kommunikation och ett övergripande strategiskt ramverk för alla. Vi har väl alla varit inne på webshopar och blivit jagade av retargeting-banners, som oavsett hur välinformerade de är inte kan ersätta den brand love som kan levereras i en smaskig påkostad och bred film. Bergen av tillgänglig data kan också bli förblindande, man känner att bara för att det går att segmentera måste man göra något av denna möjlighet.


Missförstå mig rätt nu, det finns fantastiska möjligheter med ny teknik, men man skall underordna tekniken till sina egna syften, inte bli slav under den. I grunden handlar det om att komma tillbaka till konsumentinsikt och till ROI-kalkyler. Om jag tittar på vad jag vet om mina kunder, tror jag att data och styrningar kan skapa något signifikant mer relevant för dem jämfört med min kommunikation idag. Och tror jag att den ökade effekten av denna riktade kommunikation överstiger kostnaden för att göra riktigt påkostad, genomtänkt och snygg kommunikation mot alla dessa segment? Om svaret är ja – kör. Om inte, avvakta lite, eller titta på andra sätt att använda data.


Jag avrundar med tre tips från Elisabeth som jag tycker är relevanta:

Först o främst, sluta prata med alla hela tiden bara för att du har data om dem. Data är ett verktyg, men data är inte kommunikation. Man behöver säkerställa att man har en historia att berätta också. 

Sluta titta på data som individer, hitta större kluster och trender istället. Då blir det mer troligt att man hittar saker som är värda att ta action på. 

Ersätt inte strategi med taktik. Se hur styrnings-möjligheter passar in i er långsiktiga strategi, snarare än tvärtom.


Det är dags att sluta prata om alla möjligheter kring vad vi kan göra med data, och istället börja använda data för att komma tillbaka till det vi gör bäst. Varumärken och byråer kan känna som om de har förlorat all koll på konsumenten, det går att skapa struktur i den upplevda röran. Stark storytelling med utgångspunkt i big data kommer att kunna uppnå stora saker – det gäller bara att se skogen för alla träd.

Dela blogginlägget:

Publicerad 26 Oktober 2016

Om Snapchat och flugor

Myspace hade vid sin peak över 100 miljoner användare och ansågs för stort för att misslyckas Idag är Myspace en krympande verksamhet, en dvärg i jämförelse med jättar som Facebook och Instagram finns det inte mycket kvar av Myspace. Saker kommer och går, helt enkelt.

Nyligen släpptes lite första siffror från Svenskarna och Internet 2016, bland annat rapporteras Snapchats framgångar bland unga målgrupper. Bland tjejer i gymnasieålder år är 92% inne på Snapchat varje dag, vilket är oerhört mycket. Som tidigare rapporterats är Snapchat större än Instagram.

Nostalgikern han inte låta bli att tycka att det är róligt att detta sker ganska exakt 20 år efter att Lunarstorm föddes. Lunarstorm hade på sin peak 80% veckoräckvidd bland alla 15-20 år vilket då var närmast världsunikt. Kolla gärna intervjun med Lunars grundare Rickard Eriksson nedan..

[youtubeplay id=”93JRBXDRiHM” size=”medium”]


Efter ett tag började det gå sämre, ägarna fokuserade istället på Bilddagboken, som i sin tur började gå sämre..

Men men, nu skall vi inte lägga någon domedagsskugga över Snapchat som fortfarande är i den uppgående fasen i Gartners Hype Cycle. För dagen är Snapchat kanalen på tapeten och därmed något som varumärken och annonsörer behöver förhålla sig till. Och det leder till en intressant parallell mellan Lunar och Snapchat; Det är kanaler där den som har ork att göra riktigt kanalanpassad kommunikation kan nå grymma resultat, medan den som bara kör ut vanliga banners eller videos missar poängen lite. På Lunarstorm skulle man göra anpassade krypin, erbjuda skräddarsydda tävlingar och roliga möjligheter för användare att pimpa sina profiler. För Snapchat handlar det om att göra läxan med att sätta sig in i beteende på plattformen, för att sedan satsa på att ta fram en gedigen strategi, och sedan göra bra produktioner med alla kanalens specifika egenskaper i åtanke.


Någon form av inspiration kan man kanske hitta i Hubspost lista ”10 of the Best Brands on Snapchat”. Tycker man får en ganska bra illustration av kanalanpassning när stora corporate-kolossen General Electric snapar filmer som den nedan.

[vineplay id=”O6nW5JqjA2x” size=”medium”]

Bra gjort General Electric!






Dela blogginlägget:

[youtubeplay id=”aPOkAnAHJTo” size=”medium”]

Den senaste videobloggen är en intervju med Therese Lindgren. Med 430 000 följare på Youtube, 600 000 på Instagram, och en nyligen hemplockad pokal för ”Årets Youtuber” har hon byggt sitt eget mediehus. Vi pratar om balansen mellan provat och offentligt, om utformning av annonsering på Youtube, och om hur Googles algoritmer funkar. Enjoy!

Dela blogginlägget:


Nyligen slog det ner en liten bomb i den digitala annonseringsdammen: Facebook har under två års tid överskattat hur lång tid konsumenter lagt på att titta på video på deras plattform. MMS var naturligtvis inte sena att attackera detta och säga att förtroendet för online video stod på spel.

Problemet är allvarligt, och det är en av konsekvenserna av en större fråga, nämligen walled gardens. Walled gardens är en samlingsterm att olika delar av det digitala lanskapet blir alltmer unika, inneslutna och specifika. I grunden handlar det om allt mer skräddarsydda kanaler, som innebär för- och nackdelar inom två huvudområden; kreativ utformning och mätning.


Vad gäller kreativ utformning är det mycket sociala och mobila kanaler som ställer mer specifika krav. Snpachat släppte härom året Vertical Video, ett format för stående video som är anpassat för mobilen, men som samtidigt går helt emot hur man bör producera för TV eller desktop. I sociala medier generellt pratat vi om att man måste anpassa sin kommunikation för att vara relevant, det duger inte att trycka ut reklamkoncept rakt av. Snapchat skall vara mer lekfullt, Youtube-videos skall vara textade och anpassade till att man kan klicka bort dem, Instagram-kommunikation skall fokusera på lustfyllda bilder. Den senaste utvecklingen är utvecklingen mot live, där man som annonsör uppmuntras att skapa live-feeds i sn specifik kanal.

Fördelen med denna utveckling är att annonsörer tvingas ta tag i att anpassa sitt koncept till olika kanaler. Att köra ut TV-reklamen på Youtube rakt av håller inte längre. Detta innebär att digital reklam kommer bli mer relevant för konsumenter, och förhoppningsvis mer effektiv och uppskattad. Nackdelen är naturligtvis att det kostar tid och pengar, och annonsörer behöver fundera kring ROI i en kanal inte bara utifrån mediekostnad utan även produktionskostnad. Kanske har man inte kapacitet att finnas på alla kanaler utan behöver prioritera.

Den andra tydliga konsekvensen av walled gardens har med mätningar och styrningar att göra. För tryggheten och objektiviteten vill en annonsör gärna jobba med ett tredjepartsverktyg som DoubleClick eller AdForm. Dels får man data för alla kanaler enkelt samlade i en rapport, dels är datan från objektiv part, och dels jämför man samma mått. Samtidigt kan den enskilda kanalen hävda att de mätetal och KPI:er som kommer ur tredjepartssytem inte ger en riktigt bra bild av deras kanal. Facebook som exempel levererar ofta ganska rik rapportering med visningar och klick, men också engagemang (likes/shares) samt demografiska data på vem som engagerat sig. Det är relevant data, men samtidigt specifik för Facebook och svår att använda i jämförelser: Hur jämför jag då Facebook med t.ex. Aftonbladet, som inte har samma statistik. Hur jämför jag visningar på Facebook med visningar på Youtube, som definierar en visning på olika sätt? Kopplat till den senaste nyheten kommer ju också följdfrågan; kan jag lita på datan?


Kopplat till tredjepartssystem finns också en issue kopplat till styrning av budskap; Har jag ett system som övervakar all min annonsering kan jag frekvensstyra så att en individ inte får se reklamen för ofta. Jag kan också använda data om vad man gjort på min sajt eller i tidigare interaktioner med reklam för att dynamiskt anpassa bannerreklam. Med walled gardens faller detta bort, vilket kan vara ett problem vad gäller effektiv kampanjoptimering, men också vad gäller att skapa relevant reklam. Idag finns det främst 2 ”ekosystem”, Facebook och Google, vilket the Drum skrivit bra om här och the Verge skrivit fantastiskt om här.

I grunden är det en fråga om standardisering mot anpassning, storskalefördelar mot hantverk, jämförbarhet mot fördjupning. Det är svårt att säga att en sida är helt rätt eller fel, men det är en sjukt intressant utveckling att följa.



Dela blogginlägget:

Publicerad 14 September 2016

Mobilt, socialt och AR

Mobilanvändningen fortsätter toköka, och som en följd ser man allt fler roliga användningar inom mobilt/socialt/AR. Här kommer lite smått och gott av nyheter och case dessa områden.



Zeniths senaste Advertising Expenditure Forecast estimerar att mobila medieköp kommer mer än fördubblas mellan 2015 och 2018, vilket skulle göra dem större än medieköpen i print och utomhus sammantaget.


Samtidigt visar siffror från Comscore att i USA står mobila appar nu för mer än hälften av all tid vi spenderar i digitala kanaler.

Detta skapar intressanta utmaningar för annonsörer; Inte bara måste man lära sig att få fram sitt varumärke och sitt budskap på en liten skärm, man måste också kunna göra det på ett sätt som funkar inuti en tredjeparts-app. Om man klickar på en länk till en hemsida i t.ex. en sociala medie-app kommer den sidan ofta öppnas inuti appen, vilket kan innebära problem med allt från laddtider och rich media till personalisering av sajter och mätning av unik räckvidd.


Samtifigt som utvecklingen innebär stora utmaningar, innebär den ju samtidigt möjligheter för den som ligger i framkant och jobbar aktivt för att utnyttja nya kanaler och beteenden. Nedan lite random exempel på kampanjer som jobbar med nya kanaler och möjligheter.


Härom veckan släppte Instagram möjligheten att zooma in på foton. Här är 11 exempel på hur varumärken har använt den möjligheten..

bpv96j71zhlt9ns7zx7l9rirdocj  image1


Videos man kan handla i är ingen nyhet direkt, men här har Ted Baker slagit på stora trumman och hjort en riktigt fin satsning med Guy Richie som regissör. Inte bara är det jäkligt snyggt – det funkar i mobilen och man har byggt det så att det kan ligga både på deras egen sajt och hos återförsäljare som Selfridges. Här finns lite mer info om hur man skapade filmen..


Ett annat exempel är tidningen Glamour som kopplat till New York Fashion Week tagit fram en AR-app där man kan testa outfits och klistra in sig själv på runway..


Kopplingen ny teknik och utseende har annars varit upphov till lite kontroverser på sistone, inte minst Artificiell Intelligens som spårar ur. En AI-bot fick bli domare i en skönhetstävling och valde nästan bara vita modeller, medan IMBs AI Watson som ganska snabbt blev rasistisk när den släpptes loss på Twitter. Ny har Watson fått ett annat projekt att ta tag i; Att skapa en trailer för en film. Bäva månde reklamare? Döm själv..

[youtubeplay id=”gJEzuYynaiw” size=”medium”]

Dela blogginlägget:

Publicerad 1 September 2016

Mer data på Snapchat vs Insta

Analytics tickade nyss förbi 7 000 besök på den här bloggen och i samband med det kikade jag igenom siffrorna per inlägg lite för att se vad som verkar tilltala de som läser.

De 3 mest lästa inläggen är;

Gör Instagram rätt som kopierar Snapchat

Facebook reactions – mer nyanserat än ”gilla”

Har Twitter-döden kommit till Sverige?


En ganska tydlig dragning åt inlägg om nya funktioner och beteendemönster på sociala medier alltså. Som kontrast är det minst lästa inlägget den klart mer breda och tungrodda Tankar kring digitalisering ekonomisk politik. Eftersom det verkar mest intressant med snabba nyheter om social fortsätter vi på den linjen och följer upp inlägget om Snapchat med lite mer data på ämnet skillnader mellan Instagrammare och Snapchatare

Först och främst några ord om användningsfrekvens. Det verkar finnas ett antagande att Snapchat-användare är mer flitiga än Instagram-användare. Datan talar emot att så är fallet, i alla fall vad gäller 16-80-åringar. Dagligt användande är faktiskt något vanligare på Insta än på Snapchat – vilekt jag tror relaterar till att många är nya på Snapchat och inte fått upp ett regelbunder beteende ännu. Dessutom ser man antagligen en annan bild i användare under 16.

orvesto snap vs insta sep

Orvesto frågar också personer om hur många vänner/följare de har, och här ser man en tydlig skillnad; Medan 32% av Instagram-användare har mer än 100 vänner, är motsvarande siffra på snapchat bara 2,5%. Detta indikerar ju också en omogenhet i mediet, men också att möjligheten att nå bred spridning peer-to-peer är mindre på Snapchat.

snap vs insta sep 2

Skillnaden i ålder hos användare får även genomslag i mediebeteende. Både Insta och Snapchat-användare är storkonsumetner av digitala kanaler och har liten användning av traditionella medier jämfört med genomsnitts-svensken. Men beteendet är klart starkare bland Spanchat-användare, de är t.ex. hela 4x så benägna att använda Twitter som genomsnitts-Svensken. Däremot kollar de lite på linjär tv – värt att notera innan man börjar fundera på second screen-upplägg kopplat till Snapchat.


insta vs snap sep 3

Där har vi lite mer insikter om Snapchat vs Instagram. Vill man hitta en mogen kanal med möjlighet att skapa synergier med traditionella medier är Insta nog ofta ett bättre val, medan varumärken som jobbar mer digitalt och med yngre målgrupper kan se ett värde i att börja testa Snapchat.


Dela blogginlägget:

En av sommarens större digitala nyheter (utöver den intergalaktiska Pokémon Go-hysterin såklart) är Instagrams släpp av Stories. Stories känns som en oerhört rak kopia av Snapchat, och reaktionerna har varit minst sagt blandade.

Det är naturligt att anta att man från Facebooks sida känner sig hotade av de framgångar Snapchat uppvisat, och därmed gått i försvarsställning. Kopplat till det tänkte jag ta fram lite svenska siffror på användande, för att kolla om oron är befogad..

Först och främst de absoluta talen; Instagram har 3 066 000 användare 16-80 år mot Snapchats 1 361 000 enligt Orvesto 2016:1. Gammal är alltså fortfarande äldst. Dock växer Snapchat snabbare, och speciellt i de yngre segmenten.

blogg insta vs snap1

Tittar vi på användande per ålderssement ser vi att Snapchat faktiskt är större än Insta i åldern 16-19. Dock dominerar Instagram stort i äldre målgrupper som generellt är mer kommersiellt attraktiva i reklamsyfte, t ex alla 25-39 där Instagram är mer än dubbelt så stort som Snapchat.

blogg insta vs snap 2_2

Detta går också att se när vi tittar på inkomstfördelning; mer än hälften av Snapchatanvändare tjänar mindre än 16 500 kr/mån, motsvarande för Insta är 32%.

Sammanfattningsvis har Instagram en både större och kapitalstarkare publik än Snapchat i Sverige just nu. Dock är tillväxten, speciellt bland de yngsta, starkare på Snapchat. Vi vet ju också från historiken i både Facebook och Instagram att ett tillflöde av unga ganska snart brukar följas av en breddning av användare upp i åldrarna.


Så absolut, på sikt kan Instagram ha anledning att oroa sig, men just nu ser det på Svenska marknaden ganska lugnt ut. För lugnt för att panik-kopiera konkurrenten kanske?

Dela blogginlägget: