Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Nils Andersson Wimby


Publicerad 16 Oktober 2019

Lemon – hur reklamen tappade sin kreativa sötma

Att tänka holistiskt och emotionellt, att bygga en dramaturgi, väcka känslor och locka till skratt, det är saker som man relaterar till höger hjärnhalva. En ny studie visar att den här typen av approach är på nedgång i vår alltmer effektiviserade, strukturerade och optimerade samtid. Samtidigt är detta allt mer marginaliserade tänkesätt just det som samtida forskning visat mest effektivt för att skapa värdebyggande reklam.

Detta är temat för en ny studie som heter ”Lemon – How the advertising brain turned sour”, författad av Orlando Wood. Det är meriterade IPA, The Institute of Practitioners in Advertising, som står bakom denna nya publikation. IPA står även bakom ”The Long and Short of It”, en av de viktigaste studierna från de senaste 10 åren, som visar på riskerna med att överfokusera på kortsiktig, taktisk kommunikation.

Efter att ”The Long and Short of It”, visat vikten av att göra långsiktigt fokuserad och emotionell kommunikation, blir nu Lemon en breddning av perspektivet som visar hur denna trend påbörjat för länge sedan, och hur den inte bara fått sitt uttryck i reklam utan även i andra delar av vår kultur. Tidigare forskning har tydligt visat att marknadsförare generellt blivit alltför taktiska, konkreta och kortsiktiga för sitt eget bästa. Driva kortsiktiga klick och försäljningar, att agera på data och ta fram ”rätt budskap vid rätt tidpunkt till rätt mottagare” har skett på bekostnad att sticka ut, att skapa känslor och att bygga varumärke. Statistik visar hur detta fokus har minskat reklamens effektivitet.

 

Lemon sätter då denna rörelse i ett större perspektiv, genom att visa hur detta är en del av en större rörelse inom samhället; Hela den västerländska kulturen är på väg att bli datadriven, trygg, strukturerad och tråkig. Det är svårt att rabbla alltför många exempel utan att låta gubbig, men musik idag är rent statistiskt mer repetitiv än för 40-50 år sedan, där refrängen (det enkla verktyget för att bli ihågkommen) upprepas allt fler gånger per låt. Musik har blivit allt mer professionaliserat med tydliga formler för vad som ger en hit, inte minst underbyggt med snabb realtidsdata från Spotify.

 

Och filmer följer också en allt mer ”trygg” väg, där en ökande andel av alla filmer är uppföljningar i en serie eller tillhör en franchise som t.ex. Frost, Bond eller Batman. TV-program blir i allt högre utsträckning dokumentärer eller tävlingsprogram med tydliga regler, på bekostnad af ”friare” program.

Lemon tittar också längre bakåt, med hjälp av tidigare forskning från Iain McGilchrist. Denna visar att trenden kring om höger eller vänster hjärnhalva är det som är styrande i samhället pendlar över tid. Ända sedan romartiden har pendeln svängt fram och tillbaka kring vad som ses som viktigast, det vackra eller det rationella.

Och om samhället i stort nu är inne i en trend mot mer rationellt tänkande så står naturligtvis inte byråvärlden opåverkad. Gör man en bedömning av TV-reklamen i brittisk TV över de senaste årtiondena, märker man hur reklam med ”vänster hjärnhalva-fokus” tar en allt högre andel av reklambreaken.

Hela resonemanget kring höger och vänster hjärnhalva är ganska omstritt och inte så vetenskapligt som man kanske kommit att vänta sig saker från IPA. Men bortsett från den detaljen är det ett väldigt intressant resonemang att bredda tanken kring att vi blir alltmer analytiska och stela i samhället. Att knyta denna trend till kulturella faktorer snarare än bara teknologiska ger en bredare förklaring, men öppnar också upp för andra tankar om hur man motverkar problemet. Hur bygger vi en byråkultur som motverkar ett allt för starkt fokus på det logiska? Reklamgurun Rory Sutherland har sagt

Why are creative peoples’ ideas are always audited by structured people, but structured peoples’ ideas are never audited by creatives?

Ett tänktvärt citat som sätter fingret lite på det studien visar.  Lemon en väldigt spännande studie, och med stor säkerhet en tankemodell vi kommer prata mycket om i branchen kommande år.

Dela blogginlägget:

Jag tror starkt på att utforma en strategi innan det taktiska arbetet tar vid. Först skriver du ett manus, sedan rollbesätter du. Så innan du undersöker vilken ny teknik du kan utnyttja, vilka mediekanaler du ska synas i eller vilken kreativa PR-idé du ska välja – utgå från ditt manus och se vilken roll dessa saker kan spela. Och på samma sätt som Marlon Brando gick från att vara perfekt som ung rebell i Storstadshamn, till att vara ett lika perfekt patriark i Gudfadern, kan också olika marknadsföringsverktyg skifta roll över tid.

Den fysiska butiken har historiskt sett alltid spelat en viktig roll för distributionen. Det som Kotler kallade ”Placering”, eller ”Fysisk tillgänglighet” om du frågar Byron Sharp. I vår tidsålder, när global e-handel regerar, har den fysiska butiken skiftat roll och blivit ytterligare ett verktyg för varumärkesbyggande, snarare än för distribution. Rory Sutherland förklarar det bra när han säger att i en värld med stort utbud och begränsat förtroende har ”verklig” ett stort värde. Det är varumärkesversionen av en påfågels uppseendeväckande fjäderdräkt; ett extremt otympligt sätt för att få uppmärksamhet, som måste innebära att det som gömmer sig under fjädrarna är något riktigt bra. Förr kunde man se produkter märkta med epitetet ”Känd från TV”, en kvalitetsstämpel som med moderna ögon blir nästan löjeväckande, men ett klassiskt exempel för nämnda påfågelteori.  Idag är Daniel Wellington, Warby Parker och Amazon alla exempel på varumärken som öppnat fysiska butiker trots att de är digitala i grunden.

Olika typer av marknadsföringsaktiviteter får alltså nya roller över tid. Ett fenomen som helt verkar ha tappat sin ursprungliga roll är reklamtävlingarna. Peter Field har gjort en hel del analyser som visar en sjunkande korrelation mellan ett varumärke som vinner internationella reklampriser och hur samma varumärke presterar på marknaden. Detta innebär att reklamprisets roll som en indikator för att kreativitet levererar ekonomiskt värde, kan ifrågasättas.

Det finns två tankeströmmar som försöker ge svar på denna utveckling. En är centrerad kring reklamens kortsiktighet idag, digitaliseringen och bristen på långsiktigt strategiarbete innebär att vi fokuserar för mycket på omedelbar ROI snarare än långsiktigt värdeskapande. Den andra har att göra med att yrkesutövarna i reklambranschen är alltför fokuserade på att skapa syftesdriven reklam. Och när man kombinerar dessa två trender innebär det att vi ser fler kortsiktiga, syftesdrivna ”stunts” vinna priser, snarare än traditionella varumärkesbyggande långsiktiga kampanjer..

Om det är något beteendekonomin och dess läromästare (som Thaler och Shotton) lärt oss, så är det att människor följer sin magkänsla. Det är ganska meningslöst att argumentera för hur vi tycker att reklamtävlingar borde fungera – de kommer alltid reflektera de värderingar som branschen bär på. Data från Dentsus CCS-databas visar att personer som arbetar med reklam i Storbritannien är 58% mer intresserade av att köpa produkter från etiska varumärken än befolkningen i stort. De är 39% mer oroliga för miljön än genomsnittet. Det kommer påverka vilka budskap de vill ha med i en kampanj. Och kortsiktigheten i branschen är en helt naturlig effekt av den överväldigande mängd korttidsdata som konstant genereras gratis, i kontrast till svårigheten att hitta och mäta bra långsiktiga KPI: er.

Så vad är nästa steg? Om de stora reklamtävlingarna inte visar oss reklamens förmåga att skapa kommersiellt värde, vad är det då dess roll?

Jag tror att reklampriserna fortfarande har en roll att spela när det kommer till varumärkesbyggande. Men att det snarare är arbetsgivarens varumärke som står i fokus än dess kunder. Påfågelteorin är såklart även närvarande inom employer branding.

Reklamtävlingarnas nya roll kan bli att visa vilka byråer och varumärken som investerar i att göra arbete som uppskattas av branschkollegor. Det signalerar att byrån förmodligen är en roligare plats att arbeta på. Och om de gör arbete som är anpassat efter reklamproffsens moraliska kompass har de större chans att locka fler av dessa reklamproffs till sina lokaler. Syftet med att vinna priser blir förmågan att rekrytera kreativa och progressiva talanger.

Det blir därefter byråns ansvar att facilitera denna nyrekryterade kreativitet, på ett för sina kunder kommersiellt hållbart sätt. Och i kanske 2-3 projekt per år låta kreativiteten gå bananer, så att säga. Dessa 2-3 potentiella prisvinnande kampanjer hjälper därefter till i den framtida rekryteringen av nya kreativa talanger.

Och även om dessa kampanjer har liten bäring rent marknadsekonomiskt kan upphöjandet av syftesdriven kommunikation på lång sikt initiera viktiga diskussioner om t.ex. jämställdhet och hållbarhet, vilket givetvis är bra. Det kan också vara ett showcase för experimentell och nyskapande kreativitet, som inte driver värde idag men kan vara intressant i framtiden. Detta går ifrån det ursprungliga syftet med utmärkelsen. Det förstör  Peter Fields statistiska modeller, och kan också tolkas som ett tecken på att marknadsföring som helhet vandrar en farlig väg framåt. Men det kan också tolkas som att reklamtävlingar får finna en annan roll.

Människor kommer fortsätta vara människor, vi kommer fortsätta bete oss som vi gör. Och istället för att tvinga en åldrande Brando att fortsätta spela ung barbringad hamnarbetare, borde vi låta honom spela den roll han passar för.

Dela blogginlägget:

Publicerad 4 September 2019

Does innovation play a role?

In 1994, the success of Dumb & Dumber (Box office close to 250M USD) had a lot to do with the performance of Jim Carrey. In that same year, John Travolta made an iconic comeback role from a career slump with his iconic portrayal of Vincent Vega in Pulp Fiction (box office 220M). I think it would be safe to say that although each played their respective roles with great aptitude, they could not have switched roles and performed as well.

An even less feasible idea would be to have one of them play both roles, not to mention the idea of having one of them take on ALL roles in both productions, from lead actor to lighting assistant. Yet that is how we often look at innovation and new technology. On one side the evangelists, claiming AI/AR/Voice/Chatbots will revolutionize every aspect of marketing. On the other side the sceptics, who say this is not feasible and therefore dismiss the new thing in its entirety.

As with actors, a lot of tools within marketing can work fine in one role but be lost in another. This is true of classic campaigning (an emotional 45 second TV ad is great at driving brand but poor at driving short term conversion, DM or SEM is the opposite). It is also very true when it comes to innovation.

Over 10 000 Google hits for stuff that will change marketing forever

I would argue that innovative techniques, platforms and tools can be very useful, as long as you are careful in what role you cast them. Of course, this all relates back to the principles of strategy vs tactics. “Look at the script before to assign an actor to a role” is easily translated to “look at your strategy before implementing tactical activities”. (See  JP Hanson , Mark Ritson  among others).

So, what are the potential (tactical) roles for innovation?  On an overall level, I see a handful;

Advertising distribution channels

A very clear and concise role; Getting your message in front of consumers in efficient and effective manner. This is an area where innovation is discussed a lot, AI supported programmatic buying, new social media targeting opportunities and formats, as well as influencer marketing being topics du jour. A few words of caution

  • The new innovation happening within media channels has an impact primarily in tactical communications, rather than broad reach channels. Don’t confuse the two, as Pepsi did in 2010 when they shifted millions in TV spend to a Facebook Social Good project, loosing half a billions worth in market share to coke.
  • New channels need to have some sort of reach and need to supply relevant ad formats in order to be a significant part of media strategy. (No, Smart Speakers is not a Distribution channel strategy. Skip down to Storytelling instead

Creative fuel / Storytelling

This is an interesting segment, and something often overlooked by the sceptics. Even if a new shiny thing has no potential impact on the overall business, the media or the customer experience, it may be useful as a tool to tell a story. Look at how Amazon have used drone deliveries and stores without checkout to promote their image of them as driving the future of retail. A recent example from Sweden features a direct heating company using AI and smart speakers to talk about heating and human warmth.

 

While this involves new tech, the message is distributed through old fashioner PR, TV and online video, so no media innovation. The effort does not really involve product or user experience innovation. It is just an innovative way to tell a story. Which is not a bad thing!

(Just look at Volkswagens’ use of (very basic) door lock technology from “The Force” to tell a story about creating nice cars that fit family needs.)

Another curiosity, which has perhaps not generated anything really significant yet, is the AI creative director. Both McCann

and Lexus  have tried it, and it seems to render either fairly generic or fairly crazy stuff.

 

Product and business development

Of course, new technologies can disrupt industries and improve products, or render them obsolete. The classic case in this field is photographic film company Eastman Kodak, who went from peak at 31 billion USD value in 1996 to filing for bankruptcy in 2012. However, this is a rare and extreme case, too often taken as proof that all companies must “innovate or die”. Also, Kodak showcases a need to innovate core product offering. That does not automatically mean they needed to innovate their creative or media strategies.

CX/UX

IKEA Place. Actually useful AR, rather than just PR content. 

Another interesting field is the ecosystem surrounding a product and service, the users’ interface: support and customer service, user guides and inspiration, all things aiming to make using the product a delight.

In this field we are seeing a lot of talk about chatbots and AI, as well as mobile app developments to make the interaction with your bank/car/consumer electronics smoother. Everything from automated customer service bots to smart home IoT-apps can probably create real impact and valuable change within a relatively short time frame.

 

So, there are relevant uses for a lot of new channels, technologies and innovations in different aspects of marketing. The key thing to understand is that there is not one thing that will revolutionise everything from distribution to user experience and media. The key is to write your script first, and then examine each new thing against the potential roles it could play.

Dela blogginlägget:

Publicerad 9 Augusti 2019

Worthless creativity?

Creativity, the ability to make or otherwise bring into existence something new, whether a new solution to a problem, a new method or device, or a new artistic object or form. www.brittanica.com

Creative communication engages, occupies and pays the salaries of many in our industry. But does creativity really create value? Let’s dig a little into the issue ..

The problem

Is the effectiveness of creativity declining or even disappearing? It has been discussed for a some time, and increasingly so after a new study from Peter Field, ”The Crisis in Creative Effectiveness” was released.

The research compares data on marketing performance (PIA Effectiveness Awards: share of the market, brand equity, profitability etc.) with data on success in advertising from WARC Rankings (Cannes Lions, Clio, D&AD etc). The study covers 600 cases between 1996 to 2018 and the result is bleak to say the least. A prize winning campaign in 2018 is less effective than ever during the 24 years that the study covers, and it has no advantage compared to a non-prize winning campaign. In other words: Usually a Cannes Lion meant that the awarded company would gain success but that correlation can no longer be established.

Is this true?

In my humble opinion, there are a few questions you could raise. Marketing Guru Mark Ritson has touched upon this as well, mainly on these grounds;

Correlation vs causality? The study compares two sets of data (success on the market and number of creative awards) and shows a that the connection between the two have become weaker. However, that doesn’t necessarily mean that there is a causality between the two. Does prize winning campaigns give commercial success or is it companies that are in a “flow” of commercial success that can afford prize winning advertising? Or, are there other external factors (distribution/legislation/state of the market) behind the success?

Selection The campaigns that enters IPA Effectiveness Awards and major creativity awards has been through a selection. It costs both time and money to enter awards and some companies do not participate for reasons of principle. So are the campaigns that enter advertising awards representative for the market in general? Some people consider (Rory Sutherland for example) that advertising awards is an arena for advertising agencies showing off to the advertising industry, rather than an award show for effectiveness)

On an overall level (and also confessing I don’t know enough about the methodology) I would say that Peter Fields study has empiricism and that the trend in it is so pronounced it cannot be denied. I also feel that there are small indications on other data points that supports the theory. For instance, the TGI survey carried out in Britain where consumers were asked whether the find advertising on television as entertaining as the actual TV shows;

The reason behind all this?

There are of course a number of things causing this, but most originate from the conflict between short term vs long term. This discussion in turn originates from the Binet & Field study “The Long and the Short of it”.  This study shows that communication based on short term KPIs (sales/awareness/digital engagement) over time is essentially different from communication built on long term KPIs (share of market/price etc.) It has also been known that companies focus too much on campaigns and other efforts with short term goals.

When looking at creative awards, it also appears that an increasing share of awarded campaigns base their submissions on short term results (6 months or less).

What might be the underlying reasons for this short term focus?

The sheer number of short term KIPs Digitisation has increased the amount of short-term KPIs one can look at, while the long-term ones are fairly constant. It is of course easier to base you work on data that is easily available, updated in real-time and often free.

Career acceleration CMO:s are said to change jobs most often than any other members of the C-suite. If you are in a position for three years and want to make your mark it is easier to do so focusing on short term optimisation projects.

Short attention span A personal reflection: In a time where we are expecting faster information, news and updates – are we more reluctant to judge campaigns on whether they are fresh and compelling or not? A consistent, strategic and long-term campaign might feel out of date when it is presented to the jury?

What can be done do about this?

This is basically a two-part answer: First of all, how do we create better advertising that builds real value. And then how do we make sure we reward and highlight good advertising in a better way, in competitions not least.

If we look at the first part there is a lot of interesting literature, from Binet & Field to Byron Sharp and Mark Ritson. (I have tried to gather some interesting thoughts in a brochure available for download here).

Among all these, I think it may be interesting to highlight Jenni Romaniuk, who has done some solid research on how to use brand assets to link separate (short term) campaigns and channels to build synergies and value over time.

There is no shortage of facts and arguments that support a more long-term overall thinking. The difficult thing seems to be to get it implemented in practice. It does, however, feel like we are now in a bit of a trend where these topics are being debated more and more, a discussion which hopefully can create an impact at the CMO level.

When it comes to the relevance of competitions and how we make sure to pay attention to the right things, Peter Field suggests in his study that two separate disciplines should be created in award shows: Prices for short-term efforts and long-term campaigns should be kept apart. It’s an interesting thought. Long term categories may be more planning-driven than creator-driven. More strategy than crafts. More models and figures than execution and wow-factor. One can only hope that we are an industry that has long-term vision and patience to sit through those categories. We might learn a lot.

Dela blogginlägget:

Publicerad 8 Augusti 2019

Värdelös kreativitet?

Creativity, the ability to make or otherwise bring into existence something new, whether a new solution to a problem, a new method or device, or a new artistic object or form. www.britannica.com

Kreativ kommunikation engagerar, sysselsätter och betalar lönen för många i vår branch. Vi hyllar och dissar, har prisutdelningar och skapar FB-grupper dör att dryfta vad som är bra kreativ reklam. Men skapar kreativiteten egentligen något värde? Låt oss gräva lite i frågan..

Vad är problemet?

Den stora frågan är om effektiviteten i reklam har försvunnit. Diskussionen har funnits ett tag men har verkligen tagit fart efter en ny studie av Peter Field, ”The Crisis in Creative Effectiveness”.  Studien går ut på att korsköra data kring företags marknadsprestanda från PIA Effectiveness Awards (marknadsandel, varumärkesstyrka, lönsamhet etc) med data kring hur framgångsrika företag är i reklamtävlingar från WARC Rankings (Cannes Lions, Clio, D&AD etc). Studien täcker 600 case mellan 1996 och 2018 och resultaten i den är nedslående. Prisvinnande kampanjer 2018 ger mindre effektivitet än någonsin under studiens 24 år på marknaden och de har nu ingen fördel jämfört med icke prisvinnande kampanjer. Kort sagt, tidigare kunde man koppla ett Cannes Lions till att annonsören skulle gå bra men nu ser man inte den korrelationen längre.

Diskussionen har också varit närvarande i Sverige. Dels ur ett slags allmänt ”visst är reklamen tråkigare idag än för 10 år sedan”-perspektiv, men också kopplat till kreativa byråers lönsamhet. Argumentet där är att om kreativa byråer inte längre kan få gehör för värdet av sin kreativitet, kommer deras omsättning och lönsamhet att dala (se exempelvis nedgången på sistone för Honesty som varit erkänt starka på att bygga kreativa bärande koncept).

Stämmer det verkligen?

I min mening finns det en del att fundera över kring studien, även reklamprofilen Mark Ritson har visat på ett par frågetecken kring Binet & Fields forskning generellt. Främst handlar dessa frågetecken om två områden

Korrelation vs kausalitet? Studien jämför två uppsättningar data (framgång i marknaden och vinst av kreativa priser) och konstaterar att sambandet har blivit svagare. Men bara för att det funnits ett samband behöver det ju inte nödvändigtvis vara ett orsakssamband. Ger prisvinnande reklam kommersiell framgång eller är det företag som är inne i ett ”flow” av kommersiell framgång som tar sig råd att satsa på kreativ reklam? Eller finns det utomstående faktorer (distribution/lagstiftning/konjunktur) som ligger bakom påverkan?

Urval Både de kampanjer som skickas in till IPA Effectiveness Awards och till de större reklamtävlingarna har ju gått igenom ett urval. Det kostar i både tid och pengar att skicka in bidrag till tävlingar, en del företag tävlar inte av principiella skäl. Är de kampanjer som finns med i tävlingar representativa för marknaden i stort? Vissa (exempelvis Rory Sutherland) anser också att tävlingar blivit mer av en arena där byråer försöker imponera på resten av branchen, än faktiska tävlingar för effektiva kampanjer.

 

Överlag skulle jag nog ändå säga att Peter Field-studien är så pass stor och trenden så pass tydlig att den inte går att förneka. Jag tror också att man kan hitta små indikationer i andra datapunkter som stödjer den. Se till exempel TGI:s brittiska enkät där man frågat konsumenter om de tycker reklam på TV är lika rolig som själva programmen;

 

Vad är orsaken?

Det finns såklart en mängd bidragande orsaker men de flesta har sin grund i problematiken kring kortsiktighet vs långsiktighet. Diskussionen om detta kommer ursprungligen från Binet & Fields studie ”The Long and the Short of it”. Där visar man att kommunikation som baseras på kortsiktiga KPIer (försäljning, awareness, digitalt engagemang) över tid blir helt väsensskild från kommunikation som bygger på långsiktiga KPIer (marknadsandel, prispremium etc). De har också visat att företag på senare tid fokuserar allt för mycket på insatser som riktas mot kortsiktiga mål.

Det framgår också att allt fler bidrag som vinner priser i tävlingar får sina priser baserat på inskickade resultat som sträcker sig över mindre än 6 månader. (intressant exempel är Volvo Cars E.V.A. kampanj. Den är troligtvis ganska bra på att bygga långsiktigt värde. Både logga och bil syns tydligt i filmen. Den har gått i breda räckviddskanaler. Den är i linje med målgrupp och långsiktigt varumärkeslöfte kring säkerhet. Men casefilmen trycker på KPIer som Social media views och PR-värde)

Vad kan då vara underliggande anledningar till det här kortsiktiga fokuset?

Det finns allt fler kortsiktiga KPI:er. Digitalisering har ökat mängden kortsiktiga KPI:er man kan titta på, medan de långsiktiga är ganska konstanta. Då blir det enklare att titta på den data som är riklig, realtidsuppdaterad och ofta gratis

Snabba karriärer. Marknadschefer sägs vara de i ledningsgrupper som byter jobb oftast. Sitter man bara på plats 3 år och vill hinna genomföra något som visar tydligt resultat, då är det klart enklare med kortsiktiga projekt

Kort uppmärksamhet. En personlig hypotes: i en samtid där vi förväntar oss allt snabbare information, uppdateringar och nyheter, blir vi kanske då också otåligare i att kampanjer vi bedömer i tävlingar skall vara nya innovativa och fräscha? Ett konsekvent, strategiskt genomfört och långsiktigt kampanjarbete riskerar kanske att kännas gammalt redan när det hamnar hos juryn?

Vad kan man göra åt det?

Det här blir ju i grunden ett tvådelat svar: Först och främst hur skapar vi bättre reklam som bygger värde. Men sen också hur ser vi till att belöna och uppmärksamma bra reklam på ett bättre sätt, i tävlingar inte minst. 

Tittar vi på den första delen så finns det mängder av intressant litteratur, från Binet & Field till Byron Sharp och Mark Ritson. Sätt strategi innan taktik. Håll nere antalet målsättningar. Var distinkt och konsekvent.  (jag har försökt samla en del intressanta tankar i en broschyr som finns till nedladdning här ).

Bland alla dessa idéer tycker jag det kan vara intressant att lyfta Jenni Romaniuk som har ett bra tänk kring hur man använder brand assets just för att knyta ihop olika kampanjer och kanaler för att bygga synergier och värde över tid.

Det saknas inte fakta och argument som understödjer ett mer långsiktigt tänk överlag eller som understödjer att man rollsätter olika kampanjinsatser mot olika syften och håller isär äpplen och päron. Det svåra verkar vara att få det att fungera i praktiken. Här känns det dock som att vi nu är inne lite i en trend där de här ämnena debatteras allt mer, vilket förhoppningsvis kan skapa genomslag ända upp på CMO-nivå.

När det gäller tävlingars relevans och hur vi ser till att uppmärksamma rätt saker föreslår Peter Field i sin studie att man bör skapa två separata discipliner: Priser för kortsiktiga insatser och långsiktiga bör hållas isär. Det är en intressant tanke. Svenska 100-wattaren belönar ju ”Långsiktig Varumärkesvård” (som en av totalt tio kategorier). Den typen av priser blir kanske mer planning-drivna än kreatörs-drivna. Mer strategi än hantverk. Mer modeller och siffror än hantverk och storslagenhet. Man får bara hoppas att vi är en branch som har långsiktighet och tålamod att sitta igenom de kategorierna. Det skulle antagligen vara mycket lärorikt.

Dela blogginlägget:

Publicerad 23 Maj 2019

Build Distinctive Brand Assets!

The other day I had the pleasure of listening to Jenni Romaniuk speaking at our offices.

Jenni spoke about the findings in her recent book “Building Distinctive Brand Assets”. Below I will try to summarize some of my key takeaways for this. It is really potent stuff for people working with advertising and branding. As per usual, I have gravely oversimplified everything and concentrated it all to four key points:

Understand how the human brand builds associations

The human mind is complicated, illogical and lazy. It is bombarded by messages every day, and tries to take shortcuts to structure, simplify and make sense of the world.

In this, it links associations together in clusters. Take, for instance, the Apple brand. If you think of Apple, a number of associations spring to mind. The logo, the iPhone and perhaps the MacBook, Steve Jobs. The white headphones perhaps? But also things like “the device for FaceTime with my grandmother” and “Apple as in the actual fruit”. Some of these associations are stronger, some are weaker. Some remain close to the apple brand, some lets the mind wonder on to other associations.

The same is true for categories of products or services. When thinking about booking a summer vacation, a set of associations spring to mind. The sun, the beach, the blue colour of the sea. The taste of Sangria. The hassle of air travel. Memories of hotels I’ve visited. Perhaps travel being expensive? Perhaps carbon emissions?

Understanding that the human mind functions in this way is an important starting point.

Understand the associative map for your brand

The general principles for associations of course also apply to brands. When people think of your brand, they perhaps link it to assets like the logo, the tagline, the package design, and advertisements for the brand. But also past experiences, friends they know who like the product, memories, competitor brands etc.

It is important to understand what assets are linked to your brand. In understanding this, it is important not to look to your own association: No one is more biased and less representative of the target group than someone working full time with the brand. Instead, you need to ask actual representative consumers.

Manage and develop your set of brand assets

When you know what assets consumers connect to your brand, you need to start actively with that set of assets. A few things to consider;

  • A strong asset ranks high in both fame (all consumers know it) and uniqueness (they associate it only to your brand). (Nike Swish is high on both parameters, Nikes link to the game of soccer may be high on fame, but is low on uniqueness)
  • It is positive if consumers link your brand to the things that come to mind when looking to purchase a category (e.g the sun from the travel example above).
  • There is a difference between branding assets (consistent, distinctive, building a system) and messaging (adaptable, creative, grabbing attention)
  • Good assets serve a purpose, ancoring the brand to something present in consumers lives, being easily used in niche media channels, creating uniqueness relative competitors)

Utilize assets for bridging across channels, markets and time

This part I think is very interesting for advertising professionals. In a lot of advertising work, the traditional way has been to start with creating the 30 second TVC. From that, one has tried editing and squeezing that video into different channels and formats.

What I think is super relevant, is the idea of using distinctive assets as a bridge between channels. As long as the asset creates linkage, you can be freer in creating communication that is truly adapted to the channel. (not only advertising channels, but also touchpoints like instore, packaging, web design, e-commerce etc etc)

This also allows for creating bridging across different markets and segments. Where culture, language, preferences may vary, you can still create a red thread by using distinctive brand assets.

Distinctive assets also allow for bridging over time. From one campaign to the next, from one season to another, from one concept to the next. Even from one CMO to the next.

This final bit, about bridging, feels so relevant. In today’s media landscape – where a brand might want to be present in TV and print, on YouTube AND as a sponsored snapchat filter – finding principles for linking those efforts without missing channel relevance is extremely useful.

One example from Sweden is Triss (scratch card lottery).

If we start with their current TVC, there are a lot of elements in there. There is a reverse timeline, a protagonist (the lady) and an antagonist (car salesman. There is dialogue, humor, a cool sports car etc etc. But almost all of these elements are of little value as brand assets. They lack fame, they are difficult to build uniqueness on and they are not conveniently transferred to other formats.

But if we look at the final 4 second, the good stuff gets revealed:

  • The colour yellow
  • The “scratched area”
  • The logo
  • The font
  • The logo
  • The sound of scratching

Suddenly you have a great set of assets for bridging.

In OOH, instead of using a photo from the TVC, they go for a copy-based solution: They use colour, scratched area, font, logo, and are able to get the humorous effect in in short copywriting which is adapted to the media. The same setup works for mobile, for snapchat.. Establishing the scratching sound as an asset enables a link to radio advertising.

 

So that is a short summary. I really recommend you buying the full book.

P.S. In a panel discussion after the seminar, I asked Jenni about channels where branding is less salient. (Some people advocate that the “correct” way of working with things like influencers and native is to tone down branding as much as possible.) She was clear in her opinion, that channels where you cannot have tour brand assets present are not relevant channels.

P.P.S. we also briefly touched on the currently discussed Carlsberg Probably [not] the best beer in the world campaign. There has been some debate as to whether tampering with the Probably the best beer in the world tagline asset. Here, Jenni argued that the distinctive asset for Carlsberg is actually just the word probably. That means that the rest of the sentence can be considered message, rather than branding. I had not previously made up my mind on the matter myself, but after hearing this thinking, I would have to agree. Very cleaver reasoning indeed.

thx to Carat and ClearChannel for making the session happen!

Dela blogginlägget:

Publicerad 8 Maj 2019

From Barbells to Bananas

A while back, I attended a seminar with a great array of speakers on strategy and marketing (Mark Ritson, JP Hanson, Wiemer Snijders and Rory Sutherland). That experience resulted in a blog post that got a lot of appreciation. So, I went on and extended that blog post and structured it a bit more, resulting in a booklet summarising a few interesting ideas and models on marketing.

Below is an outline of the content, if you would like a copy of the full booklet drop me an email at nils.a.wimby@isobar.com (avaliable in English or Swedish)

FROM BANANAS TO BARBELLS – Six models to guide you in the modern marketing Jungle

Amazon.com lists over 50 000 books on the topic of Marketing and Sales. The top 20 books average over 300 pages each. I would venture a guess that most of these millions of pages are bought but never read.

The booklet I put together is just 30 pages. It is an attempt to keep it simple: six easy models or ideas on marketing. Most of them are borrowed. All of them are simplified.

For each chapter, there are recommendations for further reading. There is a great amount of good reading out there. This is just a quick nibble to get your appetite going.

1. Starting at the right end

 

The first model is about doing your research and thinking before getting to work. Studying the map before rushing out into the world.

Sounds simplistic but is often forgotten when we get caught up in day to day operations. We need to be stringent first in analyzing the market as best we can, then formulating our strategy, and finally executing our tactic measures.

The outcome of your marketing efforts becomes the multiplication of the three phases, meaning it is better to do all three at an ok level, than excelling at two and failing at a third.

2. Weighing your efforts

 

In this section, we explore two important things to consider when allocating marketing budgets:

  • Loyalty is generally very weak, with most product buyers buying very rarely
  • Long term emotional branding advertising and short term sales driven advertising serve different purposes, imply different strategies, and have different KPIs.

The first model illustrates how frequently the buyers of your brand actually make a purchase. Here, research finds that across almost all categories, the majority of purchases are done by people who buy very rarely. The banana serves as as a model to illustrate the shape of the diagram: Almost all volume to the left (less frequent consumers) with a much smaller longtail to the right (frequent buyers).

The second model needs no introduction, it is perhaps the most famous one in marketing today. Binet & Fields model illustrates the duality between short-term and long-term marketing efforts. The key takeout is that if you focus on KPIs that measure short term marketing (sales, clicks, ROI) your efforts will steer towards that type of marketing. In this there is a clear risk of neglecting long term brand building.

3. Consistency, consistency, consistency

What you see here is not a model per se, but it is a good illustration of the third idea in this lineup, consistency. None of the icons above include a brand name but are all instantly recognizable to the majority of consumers. This is a super relevant aspect in a cluttered media message where consumers are bombarded with messages and generally try to avoid advertising. Consistency, to establish recognition in consumers minds, is usually more important than adapting to short lived trends or making sure your advertising feels new and fresh.

4. Looking at the full cost / reward

There are plenty of models describing the amount of reach (and correspondingly media investment) you need to drive consumers from brand awareness to actual purchase. They are known as funnels, just because reach needs to be the biggest at the awareness stage at the top, and then gets narrower as communication gets more tactical and targeted further down.

 

As these funnels are so universally accepted, it is a common mistake to assume that their ratios apply not only to media spend, but to all costs and efforts. But the cost of content creation, tech resources etc can show different patterns. It is therefore important to not just assume that some investments are cheap because the media investment is low, but too look at all costs and resources drawn by any initiative.

5. Who calls the shots

Ambiguity of mandate and decision making in the relationship between client and agencies is present in a lot of marketing work. This is because there is no set formula for decision making and mandate. At what stages of the process does the client, the creative agency, the media agency or the performance agency have to take responsibility – and get to call the shots?

There are a couple of potential pitfalls as a consequence of this: Lack of direction, Over-analysis or flat out Paralysis

6. Putting Innovation Into perspective

As marketers are dealing with the human mind, which is subject to confirmation bias, post-rationalization and a whole host of inconsistencies, it is a mistake to let 100% of efforts be data driven. Those who do may be solving the problems of today, but not hedging against the future.

There are different models related to this. One is the Barbell model. It states that 85% of your efforts should go to low risk, low reward safe bets. 15% should be aimed at high risk high potential reward. The most important bit: Nothing in the middle. Keep your bread and butter work and your experimental efforts well separated, there should be no grey area,

 

 

A disclaimer: This is a list of six interesting ideas around marketing. It is not the list of marketing ideas. There are many others, and of course a huge amount of detail and data underpinning them. But I hope this list may be thought provoking, and get some thinking going around structure and prioritisation in the marketing process.

A very interesting and relevant thing about these models: They are not brand new, not secret or complicated. Yet, they seem very difficult to follow. This is actually a shortcut to success: If you are able to make sure you really follow at least three of the ideas listed here, you are probably doing a better job than the majority of the marketers in your industry.

 

Dela blogginlägget:

The other day I had the pleasure of listening to a line up of international marketing gurus. Mark Ritson, Wiemer Snijders, Rory Sutherland, and JP Hanson had all come to Stockholm for a marketing event (SprintAd-dagen). While none of the stuff was perhaps new or revolutionary, it served as an important (and entertaining) reminder of the principles and frameworks that apply to marketing. As all of the ideas are adjacent and inter-linked, below are my take outs area by area rather than speaker by speaker. So below, I give you the foolproof guide to marketing in four simple steps:

1    Start at the right end

Sounds simplistic and basic but is something often forgotten when we get caught up in day to day operations. We need to be stringent in first analysing the market as best we can, then formulating our strategy, and last executing our tactic measures.

The diagnosis phase is to establish all we know about consumers, competitors and trends. It may also have the benefit of reminding you that nobody cares about your brand.

The strategy phase includes goals, KPI:s, prioritised segments etc.

The tactics phase is where we use the classical tools of marketing (Product, Price, Distribution and Comms).

This area was touched upon by JP Hanson and Mark Ritson. JP added that we are all subject to confirmation bias and halo effects. That means we are prone to post rationalising decisions and making isolated observations into rules of thumb when it suits our purposes. He also reminded us that a lot of new trends appearing are potential tools in the tactics phase, rather than something that should affect strategy.

Mark Ritson added a few really interesting remarks;

  • As the results of your market becomes the multiplication of the three phases, it is better to do all three at an ok level, than to excel at two and fail at a third. Distribute your efforts accordingly
  • Comms is one third of one of the three phases. CMO:s should allocate efforts accordingly (dialling back a less than healthy over- focus on this area).

 

2     Base your prioritisation of segments and goals on science

 

Under this headline, there are a lot of different studies and models basically pointing to two factors:

  • Loyalty is very weak, with most product buyers buying very rarely
  • Long term emotional branding advertising and short term sales driven advertising serve different purposes, imply different strategies, and have different KPI:s.

The first point was addressed by Wiemer Snijders, who used the banana as a model to illustrate the data. The banana effect in essence mean since a lot of people by your product rarely, you must be broad in your communication. He also talked about how brands have a meaning that to some extent is only useful if it is universally known. Imagine if Rolex only communicated their values to a niche group of frequent buyers. The whole status effect of a Rolex would vanish, as no one in the general public would understand the value of what was on your wrist.

 

Regarding the long term versus short term, there seems to be a unanimous vote in the community that the work of Binet & Field is the strategy model to follow. Even Mark Ritson grudgingly concluded that Binet & Fields work was probably the best combination of his own ideas on segmentation and Byron Sharps thinking of mental avaliability.

Also, Mark stated a strategy should be no more than one page, and include no more than 2-3 KPIs/goals

 

3    Be consistent

Daring to be consistent across channels, markets and time was an important take-away.  Advertising and marketing people are only human, and it is natural after working in a brand for a couple of years to get a bit bored with the brand appearance. But, as argued not least by Byron Sharp, distinctive and recognisable brand assets are key to being noticed in a cluttered communications landscape.

Mark Ritson added a few interesting notes from his many years as a consultant to major brands. He mentioned brand “codes”, elements that should be present in all advertising. He went so far as to instruct advertisers to refuse to pay agencies unless they included at least 2 of the brand codes.

He exemplified with Kenzo, where ads always had to include red elements, the signature poppy flower, and the brands ambassador/model against a Paris backdrop. Easily recognisable as Kenzo even if the brand name is removed from the ad, right?

4    Allow for a bit of crazy experiments

 

The final piece I took away was around experimentation. As we as advertisers are dealing with the human mind, which is subject to confirmation bias, post-rationalisation and a whole host of inconsistencies, we must never let 100% of our efforts be data driven. If we do, we will be solving the problems of today, but not hedging against the future.

There are different models related to this, One is the 70/20/10 model (70% of marketing towards optimising bread & butter, 20% towards testing new things, and 10% totally experimental). Another model is the dumbbell model as presented by Rory Sutherland: 80% safe, 20 % crazy, and nothing in the middle. They key element to these models is not getting them mixed up. The purpose, ideation process and KPI:s should be completely different for the two different efforts.

Rory also questioned why creative peoples’ ideas are always audited by structured people, but structured peoples’ ideas are never audited by creatives.

All in all, the collected insights of these speakers gives a comprehensive roadmap on how to address marketing. If you are in marketing, you really should read up on these models and se how they may apply to your business. Or as Wiemer Snijders puts it: Eat your greens!

 

 

 

 

P.S. Speaking were also Dr Emma Frans and Kapero consulting. As they were not on the topic of marketing theory I have left them out of this.

P.P.S. Only one woman speaker?

Dela blogginlägget:

Publicerad 27 Februari 2019

Polisen arbetar med Influencers

Polisen har använd Influencer Marketing som reklamkanal. Detta leder till extremt upprörda röster i vissa led, kanske främst mer traditionella röster som tycker om polisens traditionella roll (lag & ordning) och har en negativ bild av influencers (dagdrivare).

Det man missar är att Influencers är ett val av kanal och reklamuttryck som alla andra. Det handlar om att väga kostnad mot kanalens egenskaper (format, räckvidd målgrupp) för att se om de passar reklaminsatsens syften. Det innebär att samma kanal han vara helt rätt för ett syfte och helt fel för ett annat.

I detta fall har polisen använt influencers för en liten (350 000 SEK) budget med ett uttalat syfte att nå unga och att driva rekrytering till polisyrket. Utifrån den bakgrunden är antagligen influencers ett rimligt och motiverat val.

De passar för syftet

Kommunikations- och reklamteori pratar om 2 syften med marknadsföring. Det första är att  skapa en bild av varumärket som på lång sikt för oss positivt inställda till det (Emotionell kommunikation, preferens, mental avaliability etc). Det andra är att kapitalisera på denna emotionella relation genom att taktiskt skapa konvertering (Taktisk kommunikation, konverteringsdrivande etc).

Influencers är antagligen en ganska svag kanal för att långsiktigt bugga den breda allmänhetens bild av varumärket Polisen. Hade man velat göra det hade man behövt arbeta på ett helt annat sätt (välja ett par relevanta influencers som ambassadörer, kontraktera dem över lång tid, skapa emotionellt driven stark reklam, distribuera denna på ett konsekvent sätt över många olika kanaler över tid).

Men nu skall denna kampanj skapa anmälningar till Polishögskolan .Den skall inte bygga varumärke,. Och ur det syftet gör den sitt jobb. Den skapar kostnadseffektivt uppmärksamhet, och leder direkt vidare till Call To Action (”ansök via länk i bio”)

De har bra räckvidd i målgruppen

Vill man nå målgruppen 18-30 är Influencers inget dumt val. Antagligen avsevärt mindre spill än att ta ut en print-annons i DN:s jobb-bilaga. Det, i kombination med att det är relativt kostnadseffektivt per kontakt, gör att de som skriker sig hesa om ”slöseri” nog tyvärr är ganska fel ute.

Andra relevanta kanaler är antagligen uttömda

Många verkar hoppa direkt till slutsatsen att detta är det enda Polisen gör kring marknadsföring. Antagligen är detta en mycket liten pusselbit i deras kommunikationspussel. De har rimligtvis redan täckt/maxat arbete kring SEM/SEO, PR, annan digital annonsering etc. Likt Försvarsmakten insåg för några år sedan: har man aggressiva rekryteringsmål kommer man ganska snart slå i taket för vad man kan göra i de förväntade, vanliga kanalerna. Då måste man börja addera mindre väntade val.

 

Sammanfattningsvis kan valet se konstigt och slösaktigt ut för det otränade ögat. Men gräver man mer i syfte och helhet är det nog inget dumt val alls.

Dela blogginlägget:

Publicerad 18 Februari 2019

Den här personen existerar inte

 

En person som inte existerar

Att digital utveckling i allmänhet,  och AI i synnerhet, går framåt med rasande takt är nog inte nytt för alla. Det som kanske saknas är tydliga, påtagliga exempel på användandet av denna nya datorkraft. Inom reklam- och mediebranchen har det kanske främst talats om robotjournalistik inom sportens värld, AI-optimering av digitala medieköp, och hjälp att skriva tråkig content-copy via Adobe Sensei. Inget som gör att man ramlar av stolen direkt.

Men ibland dyker det upp exempel som får vår begränsade kognition att förstå hur stort detta är. Senaste exemplet är en AI-funktionalitet som sätter ihop mänskliga drag till realistiska foton på personer som inte existerar. Det är alltså inte kombinationer av 2 ansikten som finns, det är helt nya ansikten från grunden. På thispersondoesnotexist.com kan man klicka refresh hur många gånger man vill och få fram nya ansikten.

När jag ser de här ansiktena, och inser de möjligheter som skapas, blir jag både imponerad och orolig. Möjligheterna är såklart fantastiska, plötsligt har du oändligt med ansikten som kan användas utan att behöva oroa dig för rättigheter, löner eller fysiska begränsningar. Men samtidigt dyker såklart risker upp, exempelvis kopplat till bedrägerier och falsk marknadsföring.

Den största oron i min mening är inte det från onda makter. Visst är ny teknik ett potentiellt vapen, men det ser jag inte som den största risken. Den störta risken är att de nya möjligheterna används av människo som är inkompetenta, lata eller vårdslösa.

Titta på exemplet med styrning av kommunikation i digitala kanaler. Möjligheter att styra frekvens, budskap, tonalitet eller tid i annonseringen för att maximera effekt och minimera irritation. Många använder möjligheterna, men många bombar också sänder oss med retargeting-banners så fort vi ens närmat oss en e-handelssida. Tar man den skillnaden, mellan de möjligheter som finns, och det trubbiga utförandet som är verklighet, och skapar upp det till en digitaliserad och AI-driven framtid.. Då kan det finnas anledning till oro.

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 31 Januari 2019

Nudging i den digitala eran

Nudging är en samlingsbegrepp inom beteendeekonomi som används för att beskriva policyverktyg vars syfte är att underlätta för individer att fatta beslut som främjar deras välfärd utan att begränsa deras handlingsfrihet. Detta kan ske genom att man påverkar rutinbeteenden eller förenklar val i situationer med komplex information. Exempel på nudging innefattar försök att erbjuda mindre lunchtallrikar för att minska matsvinn eller att införa ett streck i en cykelbana som ska leda cyklisterna till cykelparkeringen.

Begreppet ”nudge” myntades av Richard Thaler som år 2017 tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne ”för hans bidrag till beteendeekonomi”. 

Källa Wikipedia

Nudging är ju högst aktuellt och väldigt intressant just nu. Om människor är så irrationella och lättpåverkade att man kan skapa stora beteendeförändringar genom små knuffar i rätt riktning, vad blir konsekvenserna i en digital värld? Att ge en liten knuff genom en skylt vid kassalinjen i butik eller genom en bild på en fluga i en pissoar är ju en sak, men vilken påverkan kan man skapa med hjälp av en smartphone som plockas upp 200 ggr per dag? Hur mycket mer effektivt kan det bli när ”knuffar” kan optimeras av AI och simultant distribueras till miljarder människor. Och hur vet vi att de som kontrollerar detta inte använder det för destruktiva syften?

I mycket har AI, smartness och rekommendationer på sistone kopplats till smarta assistenter, inte minst med ett fokus på röststyrning. Röststyrning är dock inte så utbrett ännu. personligen vet jag inte om det kommer bli det heller, vilket problem är det egentligen röststyrning löser?

Något som däremot fått mindre fokus, men som är så mycket mer en del av det moderna livet, är interface i smartphones. Google lanserade för 5-6 år sedan ”Google Now” som skulle ge dig sökresultat innan du kommit på att söka på dem. Väder, bästa resväg till jobbet, sätta larm i tid för att hinna till möten etc. Funktionen har nu införlivats igen som en del av Google Assistant.  Dock behöver man göra vissa aktiva val och inställningar för att komma åt detta, och i mångas bakhuvud ligger en konstant skepticism kring vad Google kommer göra med denna data.

Än mer spännande är då Apple, som i vanlig ordning bara gör som Apple vill. I senaste uppdateringen har de helt proaktivt börjat lägga med rekommendationer när man ”swipear ner” på hemskärmen. Det kan handla om att SMS:a eller ringa personer, att sätta larm eller WhatsAppa i vissa grupper. För mig framträder ett tydligt mönster: På morgonen SMSar jag förskolan och åker kommunalt till jobbet, vid 17 SMS:ar jag min fru, och vid 23 sätter jag ett larm. Allt detta vet min iPhone, och erbjuder mig en genväg för att genomföra detta smidigare. Och samtidigt som de skapar smidighet, så gör de såklart en liten knuff av mitt beteende mot att göra det de rekommenderar. Kommer det upp en skylt som säger ”SMS:a frun” så blir jag några procent mer benägen att göra just det, än om inte skylten varit där.

Parallellt med detta bemöter Apple vår oro kring integritet och data. I samband med CES i Las Vegas körde de ut en stor vepa med ”What happens on your iPhone stays on your iPhone. Det är en intressant strategi. Genom att omfamna ”Walled Gardens”, dvs att data inte flyttas mellan Apple och t.ex. Google Facebook eller Amazon, tänker sig Apple att de får en större acceptans för att göra saker med data inom sitt univers.

Om folk kommer acceptera det vet jag inte. Men det är ett oerhört starkt verktyg. Om min smartphone kan knuffa mig i olika riktningar gällande vilka transportmedel jag väljer, vem jag ringer, vilka nyheter jag väljer och potentiellt vilka produkter jag tittar på, do kan de skapa enorma effekter.

Låt oss hoppas att de har koll på vad de gör.

 

 

(P.S. det finns flera indikationer på att det inte gör det.. )

Dela blogginlägget:

Sverige har just fått en ny regering, och en sak som specas inom samarbetsavtalet mellan C och S är ett mobilförbud i skolan. Frågan om hur vi använder skärmar är minst sagt aktuell med ett tidvis ganska uppskruvat tonläge och, lite oroande, ganska breda generaliseringar. Är det verkligen så att vi har tillräckligt underlag från forskning för att svartmåla skärmtid och mobilanvändande till den grad som görs i debatter och artiklar?

Mitt svar skulle nog vara nej, av ett antal anledningar.

Låt oss börja med den rena datainsamlingen. Här görs många studier, med olika omfattning och djup, men ibland kan större slutsatser dras än vad som är motiverat. En mycket intressant analys i Nature (The Association Between Adolecent Well-Being and Digital Technogoly Use) exemplifier tydligt detta. Här identifieras att dessa studier ofta görs i enkät-form, och att vad som är välmående respektive skärmtid lätt ”snuttifieras” till förkortningar som lämnar mycket utrymme för tolkningar. Man pekar också på hur slutsatser ofta fattas på aggregationer av data från olika studier, och att man i dessa aggregationer gör tolkningar och därmed tappar validitet. Abstracten tycker jag är ganska tydlig;

The widespread use of digital technologies by young people has spurred speculation that their regular use negatively impacts psychological well-being. Current empirical evidence supporting this idea is largely based on secondary analyses of large-scale social datasets. Though these datasets provide a valuable resource for highly powered investigations, their many variables and observations are often explored with an analytical flexibility that marks small effects as statistically significant, thereby leading to potential false positives and conflicting results. […]  The association we find between digital technology use and adolescent well-being is negative but small, explaining at most 0.4% of the variation in well-being. Taking the broader context of the data into account suggests that these effects are too small to warrant policy change.

Twittraren @patmarkey plockade upp den här analysen och grävde vidare i data och studier lite. Jämför man lite olika studier ser man att sambandet mellan att må dåligt och att mobilsurfa är svagare än mellan att må dåligt och att ha glasögon. Eller att äta mycket potatis (sic). Så enligt den logiken borde vi kanske förbjuda potatis innan vi förbjuder mobiler?

(Här kan man ju jämföra med svenska studier som Orvesto eller Svenskarna och Internet, där jag alltid tycker det har funnits lite intressanta tolkningsvägar mellan hur resultat presenteras och hur frågan är ställd till de intervjuade.)

En nästa nivå i debatten som jag tycker är intressant handlar om korrelation vs kausalitet. OM unga som använder mobilen mycket mår sämre än andra unga (vilket då data kanske inte ens visar), mår de sämre på grund av mobilen, eller hänger det ihop av andra anledningar? Är det exempelvis så att unga med frånvarande föräldrar mår dåligt, och att de ofta blir sittande med mobilen eftersom de är ensamma? Barn som har svårt med läsning kanske använder skärmen mer bara för att läsning känns jobbigt, snarare än att de har svårt att läsa för att de använder mobilen mycket. Just de här frågorna kring om saker hänger ihop som orsak och verkan eller pga andra faktorer, samt vad som är hönan och vad som är ägget, känns ganska frånvarande från debatten.

En sista viktig faktor som jag tycker saknas är en bred diskussion där man väger för- mot nackdelar. Att säga att skärmtid är någonting negativt, och att mobiler i skolan är något som bör förbjudas, kan inte det bli lite trubbigt? Bör man inte i samma andetag som man nämner potentiellt negativa effekter av mobiler, också prata om positiva aspekter. Hur väger man in den fantastiska utveckling vi haft kring att kunna hitta information, kommunicera med andra, hitta rätt väg i den fysiska världen och uttrycka oss själva. Hur alla dessa effektiviseringar gett nya möjligheter till lärande och glädje, men också potentiellt effektiviserat processer och skapat mer tid för människor att utnyttja i den fysiska såväl som i den digitala världen.

Sammanfattningsvis tror jag det finns tre faktorer som kan bli bättre i debatten som skärmtid:

  • En tydligare bild av vilket dataunderlag vi har, för att undvika subjektivt tyckande
  • Ett utmanande tänkesätt kring korrelation vs kausalitet
  • En fråga om den relevanta frontlinjen för att förbättra situationen kring lycka, lärande, ensamhet och mobbing verkligen går mellan det fysiska och det digitala, eller om man kanske bör skära elefanten på andra sätt.

Betyder detta att vi kan konstatera att det inte finns några problem med skärmtid? Definitivt inte. Det betyder att vi inte vet tillräckligt för att dra drastiska slutsatser om att det är skadligt. Som slutsatsen i Nature så tydligt uttrycker;

Taking the broader context of the data into account suggests that these effects are too small to warrant policy change.

 

I grunden handlar det om vad som är det effektivaste perspektivet att titta på problem ur. Om det finns ett problem med mobbing online, är det en del av det övergripande problemet med online, eller en del av det övergripande problemet mobbing..  Där saknar vi idag insikter nog för att kunna fatta kvalificerade beslut..

 

Dela blogginlägget:

Ämnet är knappast nytt, men fortfarande aktuellt: varför verkar det så svårt att bygga varumärke i digitala kanaler? De är ju mer exakta, riktade, dynamiska och interaktiva än andra kanaler. Men kanske är det just styrningen och anpassningen som är svagheten? Häng med:

Det är via forskning ganska etablerat att emotionell kommunikation är det som effektivast bygger varumärke (Binet & Fields 60/40 regel, Byron Sharps mental avaliability etc). Det borde i sig inte vara ett hinder för digitala kanaler, även om många digitala format kanske är lite platta, så borde man ju kunna vara emotionell på webben.

www.twitter.com/adweak

Nästa nivå som skapar ännu bättre varumärkeseffekt är det Binet & Field kallar ”fame”, alltså att man som varumärke blir så allmänt välkänt och ryktbart att man blir omtalad i samhället. Men nog borde ett varumärke kunna bli allmänt känt även genom digitala kanaler, bara man gör det tillräckligt stort? Om man skippar de styrningar och anpassningar som kanske begränsar digitalt som räckviddsmedia?

Här kommer en annan aspekt på mänskliga psyket in.  För att ett varumärke ska få en effekt av bred kulturell relevans räcker det inte att det är emotionellt laddat. Det räcker inte heller att alla konsumenter känner till varumärket.  Kevin Simler har skrivit om att annonsering fungerar genom ”cultural imprinting” , och hans slutsats är denna:  det som behövs är att alla (relevanta) konsumenter känner till varumärket OCH att de vet att alla andra konsumenter också känner till det.

Här kommer en intressant koppling till digitala kanaler (som utmärkta bloggen adcontrarian skrivit om här) Även om alla svenskar ser en reklam på internet så känner de sig inte säkra på att andra svenskar har sett den. Inte på samma sätt som om de sett annonsen i Idol på TV4 eller på en stor utomhus-vepa. Därmed blir de mindre benägna att prata om varumärket, och mindre benägna att anta att varumärket är en del av vår gemensamma kultur.

Gammelmedia

Var för då detta för implikationer kring hur man bör tänka om digitalt och varumärkesbyggande?

Komplementmedia – om man har som syfte att bygga varumärke bör man försöka undvika en enbart digital mediestrategi. Däremot kan det ju funka utmärkt som komplementmedia. Om jag sett kampanjen i TV4 OCH på Instagram, då ser jag det kanske som ännu mer kulturellt relevant.

Tvingande format – en intressant implikation blir ju det motsatta till det vi lärt oss senaste år. Ju mer man använder ”tvingande” format, som inte kan väljas bort, desto mer troligt är det ju att konsumenter tror att även andra har sett dem. Podcast-samarbeten, sponsorskap av WebbTV-format etc. kan ju vara relevant (om Alex och Sigge pratar om en produkt i sin podd, så kan det ju kanske ses som att denna produkt ses som allmänt känd bland gruppen Alex och Sigge-lyssnare).

PR – Simlers artikel resonerar kring köpt annonsering, men jag skulle säga att PR mot digitala ytor även fungerar för att driva kulturell relevans. Till skillnad från annonser, som kan styras mot målgrupper, antar gemene man att redaktionellt innehåll ses av en bredare massa.

Influencers? – Här kommer en intressant fråga. Om PewDiePie gör ett samarbete, skulle man anta att inom gruppen hängivna följare så anses detta samarbete vara allmänt känt. Vad gäller Instagram är ju organiska räckvidden långt ifrån 100 %, vilket skapar ett frågetecken. Antar en följare till Bianca Ingrosso att alla andra som följer henne har sett samma inlägg som den själv? Jag är osäker, men det skulle ju kunna indikera att det är bra att göra långsiktiga samarbeten med flera inlägg för att säkra bra täckning bland följarna.

Just detta med att skapa kampanjer som är emotionella och breda, men som också ger bilden av att vara breda är en intressant målbild. Än så länge är denna målbild svår att kombinera med hur digitala medier fungerar, men det blir intressant att se hur det utvecklas i framtiden. Det är ju viktigt att ta med sig att även om ovanstående talar för traditionella medier, så rör ju sig konsumenters mediebeteende ändå i riktning mot digitala kanaler.

Dela blogginlägget:

Publicerad 17 December 2018

Årets julklapp i reklamens värld

Att utse årets julklapp är ju populärt vad gäller konsumenters önskningar och trender. Såhär i juletider blir man ju sugen på att utse något liknande för varumärken. Så helt ovetenskapligt kommer här en nedräkning över årets julklappstrender de senaste åren, avslutat med 2018 års variant.

2007 – Facebook-grupp

2007 skall man ha en Facebook-grupp. Facebook är nytt och spännande och är ”Pull” snarare än ”Push” vilket känns nytt och spännande. Bl.a. uppmärksammas H&M som har 400 medlemmar i sin grupp, vilket dock är något färre än Sveriges största grupp ”Det Gränslösa Hatat mot ICA ST Eriksplan” som vid denna tid stoltserar med 472 medlemmar.

2010 – iPhone appen

  • Vi måste ha en app!
  • Varför då?
  • Alla andra har en!
  • Vad skall den göra då?
  • Vet inte..

2011 – 2015 Datadrivna kampanjen

Rätt budskap, till rätt mottagare vid rätt tidpunkt var det alla ville ha under strumpan under ett antal år. Alla var nöjda, alla var glada. Största svårigheten var att rimma på ”programmatic”.

2016 – Syftesdrivna kampanjen

 

2016 ville man stå för något, ta en tydlig position. Fast de flesta ville inte så tydlig position  att man inte gjorde någon arg. Lite lagom syftesdriven, liksom..

2018 – ?

Oj vilken tuff kamp på slutet. Länge låg röststyrningen och den smarta assistenten hästlängder före allt annat. Whats not to like; Nytt, modernt, kanske kan kallas ”digital transformation”. Gränslandet mellan köpt och ägd kanal. PR-potential om man gör något festligt..

Men så på upploppet kom den emotionella kampanjen ångande som ett snälltåg. Fröet såddes redan 2014 av John Lewis omtalade kampanj med pingvinen. Sedan dess har Binet & Field-hetsen eldat på och ni i december stod vinnaren klar. Clas Olsson kör en emotionell julkampanj. KappAhl  kör en emotionell julkampanj.  Brittiska Iceberg lyckas kombinera emotionell och syftesdriven reklam (och blir på köpet både förbjudna och utsedda till mest effektiva reklam).

Vem vill prata erbjudande, reor och riktade kampanjer när man kan få gotta ner sig framför brasan med en riktigt smaskig filmproduktion.

Vinnare 2018: Den emotionella kampanjen

P.S. John Lewis fortsätter i samma anda. I år är dock Pingvinen utbytt mot Elton John. Gott så.

Dela blogginlägget:

Publicerad 30 November 2018

Vad fan håller vi på med?

Det finns en mängd saker att fundera över när man arbetar i reklambranchen. Främjar vi överkonsumtion? Bidrar vi till skeva skönhetsideal och mossiga normer? Skapar vi ibland en tråkigare och fulare samhälls- och mediebild?

De flesta kan nog ändå, genom verklig argumentation eller självförvillelse, motivera sin bana på olika vis. De flesta annonsörer man jobbar med har bra och etiska produkter, man försöker påverka mot en god representation i de saker man tar fram och man hoppas att mycket av den kommunikation man gör ändå kan uppskattas av konsumenter.

Men nu kommer rapporter som lägger ett lager till på den potentiella skada som reklam kan orsaka. Forskaren Johan Wejryd vid Uppsala universitet har kommit fram till att de som utsätts för mycket reklam blir mindre engagerade i samhällsfrågor och politik. Inte bara leder reklamen i förlängningen till miljöförstörning, nu hotar den demokratin också!

Se Johan kommentera sin research här

På ett sätt är det egentligen naturligt och i linje med den forskning om den mänskliga kognitionen som de inom kommunikationsskrået själva bedrivit. Studier pratar om att den mänskliga hjärnan inte utvecklats mycket de senaste 1000 åren och att vi, trots att vi exponeras för över 10 000 budskap per dag, bara processer och tar in  en handfull av dem. Varumärkesbyggarens husgud Byron Sharp pratar om ”mental avaliability”, att man måste kriga sig till en långsiktig plats i folks sinnen för att över huvud taget vara valbar när det väl skall fattas beslut. I teorierna pratar vi fräst om detta krig för uppmärksamhet inom en kategori, men naturligtvis sker en påverkan mellan kategorier också. Om 80% av de kommersiella budskap vi ser handlar om spelbolag, finns mindre utrymme för att ha en bestämd uppfattning om bilvarumärken, elbolag eller politiska partier.

Den problematiska utvecklingen byggs på vidare av en allmän medieutveckling där vi går mot en ”snuttifiering” av informationsflödet. Som jag tidigare skrivit om ser en allt högre del sociala medier som sin främsta källa till information om omvärlden.Samtidigt finns en problematik kring att man lajkar, delar eller bildar sig en uppfattning om nyheter bara på den rubrik man ser i flödet, utan att ens gå in och läsa artikeln. En aktuell sak som kan ses som exemplifiering på detta är när Aftonbladet nu väljer att dra ner på sin Almedalen-bevakning: ”De satsningar som görs under Almedalen möts inte upp av intresset från läsare och tittare och nyhetsvärdering kring veckan har blivit skev.”

Är vi inom kommunikations-ankdammen då satan? Bör man skola om sig och lämna denna destruktiva bana. Nja, viss anledning till nyansering finns ändå. En sak som Johan Wejryd påpekar är att han har hittat ett samband, men han har inte hittat anledningen till detta samband. Är det kausalitet eller korrelation? Handlar det om specifikt reklambudskap eller handlar det lika mycket om ett allmänt oväsen av budskap? Det vet vi inte till 100%.

Vad kan då vara vägen framåt? För att få reklam, media och näringsliv att samverka med samhällsutveckling och politik? Det är svårt att sia om när vi vet så lite om sambandet. Vissa vill anföra att syftesdriven reklam, det vill säga att samhällsrelaterade budskap byggs in i marknadsföring är en väg framåt. Jag tror personligen det kan vara en farlig väg. Att låta enskilda bolag med stora mediebudgetar välja vilken samhällsfråga de tycker är trevlig att jobba med blir en snedfördelning av fokus.

Personligen tycker jag det finns något intressant i att de som gör marknadsföring försöker säkerställa att de pengar de investerar i media stödjer god journalistik. Det finns också något intressant i hur prenumerationer på digitala medier och tjänster ökar, vilket potentiellt minskar reklamens del av den totala uppmärksamhetskakan. Det utrymme som blir kvar får då bli ”färre men värre”.

Samtidigt som Sverige är i ett extremt intressant politiskt läge går vi in i julhandels-perioden. Orkar konsumenter hålla fokus på båda sakerna samtidigt? Det får kanske tiden utvisa.

Dela blogginlägget:

Publicerad 6 November 2018

Data och fördomar

I veckan skrev jag en gästblogg på ”Demoskopbloggen” på Demoskops hemsida som pratar om hur data kan utmana de invanda antaganden man har om omvärlden. Den utgick från data från deras DemoskopPanel. Klicka på länken eller läs nedan..

Confirmation bias är ett väl etablerat begrepp, som det bedrivits mycket forskning på. Det handlar om att den mänskliga hjärnan är lite nervös för förändring, och gillar att saker skall bestå som de tidigare varit. Denna önskan om stabilitet är så stark att den påverkar hur vi tolkar omvärlden. Vi är mer benägna att ta till oss information som förstärker våra existerande åsikter, än de som går emot status quo.

Detta har en påverkan på mycket i livet, men också på hur man bedriver verksamhet och marknadsföring. Även i yrkesrollen har vi med oss en benägenhet att anta att allt är sig likt, gällande kanske saker som position på marknaden, målgruppens utseende eller konkurrenters verksamheter.

Därför är det alltid intressant med tredjepartsdata som kan utmana konventioner och ge svart på vitt hur verkligheten ser ut i vissa frågor.

Vännerna på Demoskop var snälla nog att ge mig ett gäng data från sin DemoskopPanel och jag tänkte använda den för att göra lite stickprov kring fördomar man kan tänkas sitta på.

Internet gör oss olyckliga
51% av alla tycker att sociala medier tar mer tid och energi än det borde. Samtidigt säger 38% att sociala medier gör dem på gott humör. Här finns också stora skillnader mellan målgrupper, där t.ex. 55% av arbetslösa tycker sociala medier gör dem på gott humör, medan samma gäller för bara 28% av studerande. Att de med barn under 16 har mer än dubbelt så dåligt samvete för tiden i sociala medier än pensionärer har kanske sin logiska förklaring… Men skillnaderna mellan målgrupper och situationer är alltså avsevärda.

Skillnaderna i samhället är mellan gamla och unga
Man kan lätt tro att de största skillnaderna läggs mellan gamla och unga. Inte minst efter den debatt kring digitalt utanförskap som dök upp efter senaste releasen av ”Svenskarna och internet”. Men det finns helt klart andra särskiljare som kan vara relevanta att titta på. Kvinnor tittar exempelvis mer på linjär-TV än män (42% dagligen vs 36%), studerande är dagliga konsumenter av streamade TV-serier mer än unga i allmänhet eller förvärvsarbetare (44%, 33% resp 16%) och Twitter används mer av både hög- och låginkomsttagare än av medelinkomsttagare. Ibland kan det vara intressant att dela upp sina målgrupper på andra parametrar än de mest klassiska.

Pensionärer använder inte internet
61% [sic] av de över 65 år instämmer helt eller delvis i påståendet ”Sociala medier gör att jag behåller kontakten med vänner och bekanta”. 54% av åldersgruppen ser sociala medier som ett viktigt sätt att följa med i nyhetsflödet – vilket är mer än för alla 30-64 år (varning för filterbubblor bland äldre?).

Lyckliga människor beter sig annorlunda
Överlag är det svårt att se något mönster i vilket mediebeteende som korrelerar med lycka. Några saker sticker ut. Lyckliga människor skriver sällan bloggar, kollar mindre på Youtube än snittet men är ganska genomsnittliga på Facebook. Dock är de inte missnöjda med sin användning av sociala medier. Överlag konsumerar de som är nöjda med sin tillvaro en hel del nyheter, både via morgontidning och TV.

Data i alla dess former kan vara upplysande och hjälpa mot confirmation bias. Det kan också vara både allmänbildande och roligt att grotta i.

Dela blogginlägget:

Facebook har i sin senaste kvartalsrapport släppt en del siffror kring användare globalt. Den totala volymen är klart imponerande, men det de flesta fokuserat på är att siffrorna i Europa har stagnerat.

Att Facebook minskar i dagligt användande i Europa är egentligen ingen överraskning. Vi har sett trenden lokalt i Sverige, främst i unga målgrupper, via t.ex. Svenskarna och internet. Det intressanta kanske kan vara att även monthly users minskar i Europa. Utöver att folk inte längre ser Facebook som sin främsta kanal för dagligt socialt flöde, verkar alltså fler långsiktigt lämna plattformen (dock en marginell nedgång och från väldigt höga nivåer).

Men generellt är detta en fortsättning på en övergripande trend; Facebook blir inte där man har sitt sociala liv, utan snarare ett slags kombinerad gula sidorna och bankID, ett verktyg där man kan ha kontaktuppgifter, kan hålla koll på event och chattar, och göra enkla inloggningar till olika sajter och tredjepartsverktyg.

Fönstret för social interaktion och kreativitet kanske blir ett annat (Sverige har ju exempelvis världens högsta Instagram-penetration).

Detta får till följd att Facebook mer får en roll för annonsörer som ett verktyg för data och integration mellan plattformar. Samtidigt minskar rollen en arena för att utforska kreativitet och nya annonslösningar. Annonsörer och byråer kanske snarare pratar Instagram Stories eller Snapchat-filter än Facebook-annonser när de pratar om att testa nya lösningar.

Dela blogginlägget:

Publicerad 22 Oktober 2018

Äkthet och yta tjänar olika syften

Nyligen uppmärksammades  att influencern Johanna E Olssons har photoshoppat sig själv in i olika resmål, för att ge bilden att hon varit ute och rest till glammiga orter. Till följd av detta kommer en diskussion kring huruvida detta är fel, eller om det är helt OK. Hur bör annonsörer se på det här, förtas syftet med influencer-samarbeten om de inte är helt igenom ”äkta”.

Låt oss börja med att uppriktig säga att en stor del av reklam innebär en viss skrivning av verkligheten. Klassiska printannonser som photoshoppas, testimonials i DR och naitive med en närmast religiös upplevelse av en produkt, såväl som köpvillkor i minimalt typsnitt och ”rekommenderade priser” som blåses upp till större än de egentligen är. Är bilden som förmedlas den inte helt korrekt är det inte så viktigt, man har ändå uppnått sitt syfte. Syftet i detta fall ofta varande klick eller sälj.

Sätter man influencer-marknadsföring i detta sammanhang, en trafik- och säljdrivande kanal, så är kanske ett par klipp och klistrade bilder inte så farligt. Men det finns ju också andra sammanhang, där äkthet är desto viktigare. Pratar vi syftesdriven kommunikation, CSR-relaterad kommunikation, långvarig varumärkeskommunikation så blir äktheten desto mer viktig. När man säger att ett påstående, ett ställningstagande är det man grundar sitt varumärke på, då blir det viktigt att man har torrt på fötterna i det ställningstagandet. Se till exempel på hur annonsörer överger ”The O’Reilly Factor” efter att programledaren Bill O’Reilly anklagats för våldtäkt. Eller hur H&M löpande arbetar med att bemöta anklagelser om barnarbete och säga upp leverantörer som inte sköter sig. I vissa ställningstaganden räcker inte ytan, man måste ha en äkthet bakom också.

En spaning som är relevant i detta är såklart att trenden pekar mot ett ökat fokus på syftesdriven kommunikation. En observation från förra årets ”Årets Byrå”-undersökning var att varumärken gav allt större roll till sina PR-byråer på bekostnad av övriga byråpartners. Detta kopplades då till att syftesdriven kommunikation kom allt högre på agendan för annonsörer.

Så kanske kopplar den inställning man har till äkthet hos influencers till vilken roll man ser att de spelar kommunikativt. Är de varumärkesbärare, ja då måste man skapa ett äkta och genomarbetat samarbete som bygger på något äkta. Ser man det mer som en kortsiktigt säljdrivande kanal, då kan kraven sättas lägre. Oavsett vilket är det relevant för annonsörer att fundera på innan de startar ett samarbete.

 

Dela blogginlägget:

Idag släpptes ”Svenskarna och Internet” i 2018 års upplaga. Det är ett gediget arbete som är generellt intressant ur ett samhällsperspektiv. Men vilka är de viktigaste uttagen om man har på sig marknadsförarens glasögon?

Detta är ju en rapport om digitalisering av samhället, och då kan det vara bra att börja med att se vilken roll digitalisering kan ha relativt kommunikation och marknadsföring. Min tes är att digitaliseringens påverkan ser olika ut i olika områden av marknadsföring.

Inom bred emotionell kommunikation är digitaliseringens inverkan främst kopplad till kulturell relevans. För att skapa reklam som väcker känslor behöver man känna till vad i övrigt som väcker känslor hos människor. Är Snapchat så utbrett att man kan ha filter-referenser i manus till en TV-reklam? Är det naturligt att ha med en scen där ett äldre par leker med sina iPads i utomhus-reklam? Känns det fortfarande spännande att prata om Influencers som de nya kändisarna eller är det mossigt? Ett tydligt exempel här är den stora strömningen och diskussionen kring skärmtid, vilket plockats upp i kampanjer av såväl IKEA som Tre och Huawei. För emotionell kommunikation är dock fortfarande legio att rörligt, stora format och bred räckvidd är ledord, vilket innebär att digitaliseringens roll vad gäller format och kanaler blir begränsad.

Den andra påverkan digitalisering har är såklart gällande kanalval och format. Här händer såklart mycket, men främst – i min mening – i mer taktisk kommunikation. Här kan information från Svenskarna och Internet guida kring kanaler som ökar eller minskar i relevans. En brasklapp är såklart att SOI bara redovisar konsumenters användande av andra kanaler. Ännu ett lager som behöver läggas ovanpå det innan man kan utvärdera om man skall jobba med kommunikation i en kanal eller inte: vad kostar annonsering i den aktuella kanaler, hur mottagliga för kommersiella budskap konsumenter är när de använder kanaler, och vilka typer av format och funktionaliteter det finns i kanaler.  Men en indikation kan man få..

Den tredje relevanta saken handlar om de egna ytorna, den egna tjänsten och produkten. Detta kan handla om huruvida man får tillräckig räckvidd för sitt företags app om man utvecklar den för iOS – eller behöver man Android också? Kan man räkna med att kunder vill interagera med kundtjänst via mail, eller behöver man ha ett telefonnummer? Eller ska man ha en chat? Vilka betalningalternativ bör man ha i sin e-handel?

Givet denna grundtes, vilka trender är då de relevanta från IOS2018? Här är mina val:

Facebook blir gula sidorna

Facebook har en enorm penetration i Sverige med 76% som använder tjänsten (att jämföra med titta på TV som ligger på 86% enligt Demoskop). Men skillnaden mellan de som har Facebook och de som använder Facebook aktivt blir allt större. Dagligt användande av Facebook bland 12-15 åringar har de senaste 5 åren gått från nära 70% till under 20%. Man delar eller skapar inlägg allt mindre. Facebook blir mer av en nyttotjänst för enkla inlogg på olika tjänster och för att hålla reda på folks födelsedagar. Den kulturella relevansen för tesen att Facebook är stället där unga har sina sociala liv kan nog anses död och begraven.

Gaming fortsätter öka

Runt 80% av män under 45 år spelar spel online. Trenden kring gejming bland unga är nog kanske väl spridd vid det här laget, men intressant är också hur spel blir allt vanligare bland kvinnor över 65. Tyvärr särskiljer inte IIS mellan casual gaming (Candy Crush) och mer avancerad gaming (Counter Strike) men gamification är ett intressant fenomen överlag.

Netflix är en del av Sverige

54% av svenskar kolla på Netflix, upp 8 procentenheter från förra året. Galen penetration egentligen..

Sverige älskar Apple

I Sverige är iPhone den vanligaste mobilen, 48% (sic) har en iPhone. Det är en extremt hög nivå för en så dyr telefon. Många andra marknader har en klart högre andel Android än vi, kan vara värt att ha med sig så att man inte blir ”hemmablind” kring iPhone i internationella sammanhang

Sverige älskar Instagram

Instagram ligger på 60% (sic) penetration i Sverige. Högst i världen med marginal enligt Statista,. Också en bra punkt för att undvika hemmablindhet.

E-post är det nya snigelpost

E-post är den tjänst som har varit mest stabil genom alla SOI-rapporter, med ett skyhögt användande. Först nu syns ett litet hack i kurvan, främst bland unga. De använder hellre meddelande-tjänster och har (ryktas det bland gamla mediebyrå-rävar) börjat kalla epost för snigelpost. Det blir såklart intressant utifrån meddelande-appar som kanal både för reklam och för kommunikation med existerande kunder.

När gamlingarna flyttar in flyr de unga

Facebook har sin tillväxt bland 60-plussare, samtidigt som dagligt användande minskar hos de yngre. Istället är 97% av tjejer på högstadiet på Snapchat. Youtube blir alltmer utbrett bland äldre, samtidigt minskar tittande bland 12-25-åringar. (Detta är kanske den mest anmärkningsvärda detaljen i rapporten och förklaras antagligen delvis av att man flyttar vidare till t.ex. Twitch). Det blir allt svårare att hitta en universell sanning om medielandskap som fungerar över breda åldersspektra, vilket naturligtvis kan vara en utmaning när man vill göra bred kommunikation

Digitalt utanförskap

Ett ord vi nog kommer få höra allt mer om. Vi är idag så oerhört vana vid att säga ”skicka ett mail” eller ”kolla på vår hemsida” eller ”googla på det bara”. I ett samhälle där 98% har internet blir det allt svårare att tillhöra de sista 2 procenten. De är främst över 76 år och ser nog ett samhälle som allt mer exkluderar dem.

Hela rapporten finns tillgänglig här; https://2018.svenskarnaochinternet.se/

Dela blogginlägget:

Publicerad 2 Oktober 2018

Förståelse är inte mediokert

En sportliknelse; Jag tror att man kan bli en bättre forward om man förstår hur en försvarare eller målvakt arbetar. Jag tror inte att forwards ska träna målvaktsträningmen att det är positivt om de förstår utmaningarna och förutsättningarna personer med den rollen har. Eller, som Jan Lindforss själv skriver ” en förståelse för hur de samspelar”.

Jag har svårt att se att en konceptuell kreatör blir sämre på sitt gebit för att hen känner till mekanikerna kring hur film konsumeras i olika kanaler, för att ta ett exempel. Specialister måste få vara specialister, men det kan väl knappast vara negativt att de förstår hur deras arbete samverkar med andra specialisters arbete?

Jag tror att varumärkesbyggande kan vara en fantastisk investering. Jag tror också att mer taktisk kommunikation ibland kan vara bästa sättet att växla ut den investeringen. Jag tror det är viktigt att hålla reda på vilken av dessa aktiviteter man ägnar sig åt (vilket jag tidigare skrivit om ett antal gånger).

Jag tror att digitalisering på vissa områden kortar vägen mellan varumärkesbyggande och taktisk kommunikation, att någon form av synk dem emellan blir viktigare.

Jag tror på att vara nyfiken på denna relation och hur/om den utvecklas.

Jag tror också att en kan kalla saker lite vad en känner sig bekväm med att kalla dem.

Dela blogginlägget:

I sin krönikan pratar Jan Lindforss om att det kreativa arbetet måste handla om mer än att skapa enheter anpassade för vissa ytor i en medieplan. Absolut! Jag håller helt med Jan om detta – ett kreativt koncept ska inte behöva definieras av sin kanal oavsett om det är en truview, en instagram story eller en dynamisk banner. Det behöver vara ett övergripande löfte kring varumärket, en vision och något som skapar en magkänsla hos konsumenterna. Något konsumenterna kommer ihåg, som sätter sig i hjärnan och blir något att prata om i baren med sina kompisar om. Något som skapar associationer som implicit ökar alla dessa taktiska KPI:er kring engagemang, konvertering och försäljning.

Dela blogginlägget:

Jag läser Jan Lindforss replik kring mobilen och ser att vi är eniga om vissa saker. Dock har jag fortfarande svårt att se mobilskärmen som den viktigaste gränsdragningen, jag tror man måste utgå från konsumenten och kontexten, snarare än kanalen. Ett par tankar kring detta;

  • Dörrmattan verkar ses som en negativ yta överlag, men tänk vilket varumärkesbygge IKEA gjort genom decennier med IKEA-katalogen? Tänk vilken lojalitet som byggs med NKs kundtidning. Vissa saker är bra och andra dåliga, på dörrmattan som på andra ställen.
  • En av de mest firade reklaminitiativen just nu, Nikes samarbete med Colin Kaepernick, konsumeras globalt antagligen mer via mobilen än via någon annan kanal. Själv såg jag den först på Twitter i mobilen och sedan från flera håll på Instagram. Jag tror absolut man kan bygga varumärke i mobilen.
  • Det är svårt att dra gränser i reklam. Genom PR och social spridning kan kampanjer få egna ben. När du köper annonsering på Facebook är default-inställningen att synas i både mobil och dator. Kampanjer som har sin startpunkt som PR mot tidningar får vidare ben via mobila delningar.
  • Målgruppstrender gör det svårt att utesluta mobilen helt om man vill nå ut. Ska du nå 15-19-åringar idag och utesluter mobilen kan det bli svårt att få till någon räckvidd.
  • En del format i mobilen är stora och tar för sig på skärmen, men det går ändå att göra bra grejer där. Bioreklam tar upp 100% av skärmen i 20 minuter innan vi kan komma åt det content vi vill åt (filmen), men är ändå den mest uppskattade bland konsumenter för att den är påkostad och relevant.
  • Jag håller helt med om att det finns klara barnsjukdomar kring de möjligheter som dykt upp kring riktade budskap i digitala kanaler. Mycket blir trubbigt och fel. Men det betyder inte att det inte kan göras elegant. När SAS EuroBonus skickar anpassade mail om exakt vad mina innevarande poäng räcker till och ger mig anpassade erbjudanden efter var jag rest tidigare ser jag det bara som positivt. Och utbudsreklam är inte av ondo, det spelar en viktig roll i en kommunikativ helhet.

Sammanfattningsvis vill jag fortfarande inte se detta som en kanalproblematik, utan en fråga om konsumentens mindset och utformningen av reklamen. Visst kan riskerna att bli påträngande vara större i mobilen än i exempelvis utomhusreklam, men möjligheterna att göra bra reklam kan också vara desto större. Det handlar om att göra det rätt.

Dela blogginlägget:

Publicerad 12 September 2018

Det handlar inte om mobilen

Jan Lindforss tar i sin text upp en relevant diskussion om hur irriterande reklam i mobilen skapar badwill. Jag skulle dock vilja vrida på argumentet något; Om reklamen i en viss kanal är irriterande, är det kanske reklamen det är fel på snarare än kanalen?

Med några få undantag tycker konsumenter inte om reklam. Får man valet så säger man nej till reklam i mobilen, men även i TV, i brevlådan, i datorn och på radio. Viss reklam ses som mer irriterande, viss som mindre irriterande. ICAs följetong resulterade i tusentals nedladdningar av deras app av människor som frivilligt ville se mer av ICA-Stig. Samtidigt skapar spelbolagens TV-spotar som tar upp ett helt reklamblock stor irritation. Vi i Villa, tidningen som har Sveriges högsta andel reklam, ses mest som informativ av konsumenter eftersom den är så nischad mot villaägares behov. Viss reklam som landar på dörrmattan är ovälkommen, medan vissa branscher ser DR som en väl fungerande kanal i mediemixen.

Jag tror man går lite fel om man drar en gräns mellan distributionskanaler. Mobilen innehåller så mycket saker. Är SMS-reklam lika irriterande som banners på mobilsajter eller sponsrade Snapchat-filter? Är annonser på Facebook i mobilen mer irriterande än de i Facebook på datorn? Är Youtube-prerolls mer irriterande i mobil än på dator eller i smart-TV? Nej att se mobilen som ett uniformt och tydligt avgränsat univers med egna spelregler blir lite för trubbigt.

I min mening handlar det inte om kanal. Det handlar om att investera tid och kraft i att skapa reklam som fyller ett syfte, och som passar den situation där den når konsumenten. Idag pratar vi mycket om dels varumärkesbyggande emotionell reklam, och dels taktisk säldrivande reklam. Binet &  Field anför generellt en mix med 60% varumärkesbygge och 40% säljdrivande kommunikation. Båda dessa grenar är ett hantverk, där ett bra genomförande skapar minimal irritation, ja kanske till och med positiva känslor. Men med dåligt utförande skapar man badwill, oavsett kanal.

Mobilen är vår senast tillkomna massmedie-kanal, och det är klart att det kan kännas svårt att hitta rätt i att skapa tilltalande och relevant reklam i detta nya media. Men det handlar inte om att mobilen är helt fel för all sorts reklam. Det handlar om att kommunikationsbranchen behöver utveckla kunnande i att ta fram bra mobilreklam.

Så tänk rätt kring kanalval. Fundera på om utformningen av ditt budskap passar konsumenters mindset när det konsumerar en viss kanal. Men ta dig tiden att resonera kring kanalvalet, snarare än att välja bort på princip.

Dela blogginlägget:

Publicerad 5 September 2018

Bör varumärken gå ner på knä?

 

I augusti 2016 går San Fransisco 49:ers quarterback Colin Kaepernick ner på knä under nationalsången inför en match i NFL. Alla andra står, men Colin vill visa ambivalensen inför ett Amerika som fortfarande bär på så mycket strukturell rasism.

Han fortsätter sin aktion under årets matcher, och fler och fler – främst afroamerikanska – spelare följer hans exempel.

I ett Amerika där respekt för flaggan, nationalsången och för de krigsveteraner som kämpat för landet är det här sprängstoff. Debatten rasar, där den konservativa tycker att agerandet är respektlöst och att alla som inte står upp under nationalsången skall stängas av. Andra tycker att det är viktigt och naturligt att man när man har hela nationens ögon på sig för ut ett viktigt budskap

Debatten får egentligen inte någon lösning. Det som händer är att Colin mystiskt nog inte får något kontrakt med något NFL-lag kommande säsong.

 

Igår (4 aug) gick Nike ut med nyheten att Colin blir en talesperson under deras ”Just Do It”-paraply, med följdsägningen

”Believe in something. Even if it means sacrificing everything”.

Det är ett extremt starkt ställningstagande för ett amerikanskt företag, kanske det första rikgit globala exemplet på syftesdriven kommunikation. Med syftesdriven kommunikation avser jag då att som varumärke gå in i en debatt och ta ställning. Inte de ”enkla” val som görs i frågor där det finns en tydlig mainstream-åsikt (att vara för miljön, för människors lika värde eller mot osunda kroppsideal) utan verkligen gå in i något som är infekterat, som väcker känslor, och där man vet att vissa kommer bli förbannade. Och ändå ta ställning.

Detta handlar egentligen i grunden om frågan kring vad ett varumärke är, och vad ett varumärkes syfte är. Ser man ett varumärke som enbart ett sklags kosmetika som på kort sikt kan öka försäljning, då är nog syftesdriven kommunikation ett felaktigt val. Visst, det finns mycket som talar för att i dagens samhälle med så mycket budskap och brus bär man vara distinkt i vad varumärket står för, men att uppnå det genom att göra vissa målgrupper förbannade är nog inte god kvartalsekonomi. Mycket negativt händer just nu. Konservativa amerikaner bränner sina Nike-skor i uppror på sociala medier. Nikes börskurs har dykt efter beskedet om samarbetet med Kaepernick..

 

Nej syftesdriven kommunikation behöver ses i längre perspektiv, där ett tydligt varumärke tillsammans med ökat engagemang hos både anställda och ägare skapar en tribe, en stam med ett delat syfte. Det syftet och engagemanget kan skapa en stor styrka om man orkar hålla i. En styrka som kanske är större än förlusten av vissa delmålgrupper. Det blir extremt intressant att följa Nikes strategi och utveckling framöver.

Dela blogginlägget:

Publicerad 4 September 2018

Missar den politiska reklamen visionen?

En kollega introducerade mig för några år sedan för uttrycket singularitet. Det är i grunden iden att om man sammanfatta allt man vill uttrycka om en produkt eller tjänst i ett koncist budskap så blir kommunikationen starkare. Genom att detta enda budskap är kort och tydlig, och även återkommer i alla enheter och ytor ger en bättre chans att bli ihågkommen än om man lägger ut texten och blandar friskt med budskap mellan olika kanaler.

Tankebanan är i linje med dagens kommunikationsteoretiker på tapeten, Binet, Field, Kahneman m.fl. Men det är svårt att hålla i den där singulariteten. Många känner nog igen hur man i slutklippningen av en vacker, emotionellt tydligt och fokuserad film tvingats lägga in ett gäng produkt-USP:ar och en packshot. Kanske klippa ett par olika versioner för att testa också. Göra en anpassad variant för digitala kanaler..

Även om man i taktiska kanaler kan vara mer riktad i sina budskap, så borde man försöka vara så entydig som möjligt i breda kanaler, såsom TV.  I dessa tider av intensiv politisk reklam kan man fundera på om de svenska partierna lyckas med detta. Och går det  att sammanfatta en hel politik i en kort payoff? Kan man på samma sätt som man sammanfattar sport-kläder och -skor med ”Just Do It” eller möbler i platta paket med ”Där Livet händer” sammanfatta ett helt politiskt program? När jag tittar på de filmer som lanserats verkar det svårt. Och det kanske är naturligt: Om en genomsnittlig marknadschef har svårt att hitta en sammanfattande mening om en konsumtionsvara i reklamen, hur svårt är det då inte för en politisk organisation med starka åsikter i en uppsjö frågor. Med brasklapp för att jag kan väldigt lite om bakomliggande resonemang kommer här mina korta tankar om ett par exempel från valrörelsen 2018.

 

Moderaternas film är skapad av Felix Herngren, och är hantverksmässigt såklart alldeles utmärkt. Det är som ett mysigt Solsidan-avsnitt. Men letar man efter ett singulärt budskap blir det klurigare. Ulf pratar om skatter, sjukvård, byråkrati för småföretagare, poliser och systembolaget. Det blir ett slags blandad gottepåse av frågor. Försöker man hitta ett gemensamt tema verkar det vara att Ulf (och därmed Moderaterna) är nördiga politiker som tänker politik dygnet runt. Det skulle jag säga är ett ganska svagt paraply. Kankse till och med en farlig riktning när just avståndet mellan politiker och ”verklighetens folk” är argumentation som används av de på yttersta högerflanken.  (se gärna komikern Jonathan Pies fejkade journlist-rant om hur Hilary förlorade mot Trump nedan)

 

Miljöpartiet har helt klart hittat sin sägning. ”Nu” är tydligt som hero-budskap, och återkommer på i stort sett alla enheter de använder. Även i VO:n till filmen används ordet återkommande. Det enda man kanske hade velat ha är lite färre klipp, ännu hårdare urval av scener för att skapa en stringens av scener och bildspräk?

 

Socialdemokraterna lyckas i mina ögon bättre än moderaterna. Även om de – likt moderaterna – berör ett antal ämnen luckas de med korvkiosk-miljön och Löfvéns återkommande ”Jag vill-mantra” skapa en känsla av lugn verklighetsnära trygghet. En trygg partiledare som vill något, det kanske kan räcka bra som budskap?

 

Centern har ju helt klart haft en fundering här. Genomgående för filmen är att man pratar om – och visar – att det stormar i Sverige. Jag kan ändå känna att det blir lite svårt att få ihop det negativt laddade stormandet med den positiva payoffen ”Framåt!”. Skall man vara rädd eller hoppfull?

Har man jobbat politiskt och samlat på sig erfarenheter i fyra år finns det naturligtvis massor av saker man vill säga. Kanske är det svåraste i det läget att välja bort. Att våga tänka att detaljpolitiken kommer förklaras i debatter, debattartiklar, politiska utspel och lokalannonser. Att det som behövs till den breda kampanjen är mest en sammanhållande tydlig sägning eller känsla. Något i stil med, tja, hopp kanske?

 

Dela blogginlägget:

Klippet här ovan är en klassiker, en annons för IBM från 1997.

”Says here, we’ve got to be on the Internet”

“Why?”

“Doesn’t say”

Har man jobbat inom marknadsföring och reklam tillräckligt länge har man sett ett antal vågar av den karaktären, nya fenomen som alla måste testa utan att exakt veta varför. Vi måste ha en hemsida. Vi måste ha en app. Vi måste finnas på Facebook. Vi måste göra något med AI. Ett tag skulle alla från HSB till Malmö Stad etablera sig i Second Life. Tidigare i historien var man tvungen att ha annons Gula Sidorna.

Svårare att avgräsa

När antalet kanaler, tekniker och möjligheter ökar blir det allt svårare – och viktigare – att kunna välja bort. Att ifrågasätta. Att avgränsa. Som en marknadsavdelning med begränsade resurser kan det kanske vara rimligt att göra tre saker riktigt bra än att göra elva saker halvdant.

Jag tror att den där avgränsningen blir allt svårare. När allt fler möjligheter tillkommer, men marknadsavdelningarnas resurser inte växer i samma takt, då blir det svårt att hinna analysera, reflektera, utvärdera. Det blir kanske också svårare att hinna argumentera för företagsledning och andra stakeholders (som hört massa buzzwords) varför det kanske inte är relevant för just den aktuella marknadssituationen.

Då blir det enklare att bara lägga till en grej till i aktivitetsplanen. Och ju fler aktiviteter man har på gång, desto mindre tid att lägga på strategi, genomförande, uppföljning och analys för respektive aktivitet.

70/20/10

Det finns en modell för hur man kan tänka kring sina marknadsinsatser, den så kallade 70/20/10 regeln.:

  • 70% av budget till att förfina och optimera det som man vet funkar
  • 20% av budget till tillväxtmöjligheter där man tror sig se att man kan skapa än mer värde inom kort tid
  • 10% av budget på rena experiment, learning money inom nya grejer, för att se till att man har koll när dessa fenomen börjar växa.

Om procentsatserna är rimliga eller inte har jag svårt att sia om, men jag tycker tankesättet är intressant, att inte hoppa på nya grejer innan man tänkt efter och rollsatt det inom en skala från ”säker investering” till ”. Sen finns ett par följder av ett sådant tankesätt som är intressanta:

Om man ser över viktningen av budget så kanske man bör se över viktningen av interna resurser också. Annars kanske små experiment med begränsade externa ksotnader drar en för står andel av den interna tankekraften. Sitter bolagets smartaste analytiker och vrider på snapchat-siffror istället för att optimera breda tv-kampanjer eller flöden i butik, då kanske man hamnar snett.

En rollsättning tydliggör också syftet med varje insats. Många pratar här om hur viktigt det är att låta de tio procenten experiment vara just experiment utan krav på ROI. Det är en viktig tanke, testar man att bygga Google Assistant-applikationer just för att lära sig något, då skall man inte utvärdera den insatsen på ROI. Men formeln funkar också åt andra hållet; Genom att låta experimenten ligga inom sitt fack befriar man också den fungerande breda kommunikationen från klåfingrig fiffighet. Lattja med AI för lärandet skull, absolut. Men sluta lägga in QR-koder och Shazam-kopplingar i TV-reklamen.

Gör mindre, grubbla mer

En vis man jag pratade med en gång sade att det egentligen inte borde funka att göra bra reklam för en så liten marknad som Sverige. Alla kostnader som krävs för bra kommunikation slås ut på så få potentiella konsumenter att vi redan från början ligger i underläge relativt de som jobbar mot UK, USA eller Kina. Skall man sedan slå ut den begränsade kapacitet man har på TVC/OLV/AI/VR/AR/DOOH/Voice/Infuencers/Content/Insta/Snap/Reddit och fan och hans moster, då kan det bli svårt att hinna genomföra något av det väl.

Jag tror att man måste försöka svänga fokus. Från att jaga alla fantastiska nya möjligheter som finns, till att istället investera tid i att grubbla över vad man tror ger långsiktig tillväxt. Ju mer tid man lägger på att etablera det rättesnöret, desto snabbare går det att utvärdera nya saker. ”Varför?”.

Om svaret är ”Doesn’t say”, då kan man lugnt gå vidare.

Dela blogginlägget:

En gammal fin tradition såhär I Almedalstider är att gå in i Orvesto och kolla hur olika partisympatisörer skiljer sig åt I allt från twitter-användande till attityd till countrymusik.

Bland övrigt smått och gott fick jag tips av Peter Cederholm om två nya datapunkter i Orvesto som har med källkritik att göra. Det blir en del data-grottande, så vi börjar med en enkel sammanfattning i punktform. 5 tips för den som skall ge sig ut i Almedalsnatten;

  1. Connecta i rätt kanal – FI är tunga användare i de flesta sociala medier, Moderaterna är starkast på LinkedIn (duh!) och KD gillar Pinterest (handarbetes-tips någon??). Socialdemokrater är det nog bäst att ge ett hederligt visitkort på, de är svaga på de flesta kanaler
  2. Försiktig med vem du Swipear höger – de tre partier som har högst andel tinder-användare är Liberalerna, FI och SD. Kan bli ansträngt..
  3. Dela till vänster – vill du få ut ditt budskap eller din hashtag? Hitta någon på vänsterkanten. FI, Miljöpartiet och Vänstern är klart bäst på att dela och kommentera dagligen i sociala medier
  4. Häng med någon glad i baren – Liberaler är nöjdast med livet, SD:are mest missnöjda. Moderaterna har bäst ekonomiska förutsättningar att bjuda på en öl, FI:are har det värre. Bäst utväxling från inkomst till lycka har FI, så de kanske blir allra gladast för att bli bjudna. SD not so much.
  5. Klicka inte på länkar från Sverigedemokrater – De som röstar på SD har högst andel som medger att de kan ha svårt att urskilja sanning på nätet. Samtidigt har de lägst andel som säger sig källgranska saker innan de delar i sociala medier.

Lite rådata och en bonusspaning nedan.

Användning sociala medier

Orvesto 2018: 1 – Procent av de som troligen el definitivt kommer rösta på ett visst parti som också säger sig dela/använda sociala kanaler minst 1 ggr per dag

Fi är aktivast på både Facebook, Instagram och Snapchat.

Nöjdhet vs inkomst

Orvesto 2018:1 – Procent av de som troligen el definitivt kommer rösta på ett visst parti som också säger sig helt eller delvis hålla med om ”Jag är mycket nöjd med mitt liv”, resp som säger sig tjäna >300 000 kr per år.

59,7% av SD är nöjda med livet, mot 77,6% för liberalerna. Fi har bara 39,5% av medlemmarna som tjänar över 300 000/år, mot 65,8% för Moderaterna.

Delning vs källkritik

Orvesto 2018:1 – Procent av de som troligen el definitivt kommer rösta på ett visst parti som också säger sig helt eller delvis hålla med om ”Jag tycker det är svårt att urskilja sanning i digitala kanaler” resp ”Jag källgranskar innan jag delar”.

Bara 14% av SD:are källgranskar material innan de delar vidare, mot 37% för Liberalerna, 41% för V och 45% för Fi.

 

Bonusspaning – Liberaler gillar Techno

Orvesto 2018:1 – Procent av de som troligen el definitivt kommer rösta på ett visst parti som gillar en viss musiksmak.

 Ta inte med en Vänsterpartist till DJ battle, de är klart svagast på Hitmusik. Det är såklart Moderaterna som är i topp där, medan sossar är mesta dansbands-diggare. SD gillar Country, och Liberaler går igång på Techno.

Dela blogginlägget:

Publicerad 20 Juni 2018

Mary Meekers trender på 2 minuter

Mary Meekers 294 slides om digitalisering och trender för 2018, sammanfattade i en film på 2 minuter. Enligt traditionen skall ju den här typen av filmer ackompanjeras av Fatboy Slims ”Right here, right now”, men Youtube bråkar kring rättigheter.

Dela blogginlägget:

Publicerad 31 Maj 2018

Mary Meekers internetrapport 2018

Varje år släpper trendgurun Mary Meeker en rapport om digital utveckling. 2018-rapporten är ute, och även om det inte är några revolutionerande överraskningar sätter rapporten siffror på en del pågående trender:

 

  • Internetpenetrationen globalt ökar, men i långsammare takt än tidigare. Även  försäljningen av smartphones stagnerar. Världen börjar bli en mer mogen marknad vad gäller digitalt.
  • 9 av världens 20 största techbolag är nu kinesiska
  • Det finns nu 30 miljoner Amazon Echo i USA, 10% penetration är klart högre än i Sverige. Lite överraskande också för en svensk med Amazon Echos styrka relativt Google Home.
  • E-handel fortsätter växa starkt (16%). I USA går nästan en tredjedel av handeln via Amazon, vilket är anmärkningsvärt och intressant inflr en förestående Svensk lansering av Amazon.
  • Amaxon rör sig mer mot annonsering, Google rör sig mer mot e-handelsplattform
  • Gigonomi (digitala ad hoc-jobb) fortsätter växa
  • AI och privacy fprtsätter vara heta potatisar

Se presentationen i sin helhet nedan

 

Och här som video presenterad av Mary själv:

Dela blogginlägget:

Jag har tidigare skrivit om att jag tycker att svenska partier i sin kommunikation är lite väl taktiska och därmed missar målet vad gället att bygga ett långsiktigt varumärke. När man bygger sin kommunikation kan det också vara viktigt att rollsätta olika medie-insatser. Klassiskt sett använder man bredare kanaler som TV, print och breda köpta sociala kanaler för att bygga varumärke och vision, medan mer riktade kanaler som sök, riktat socialt och DR kan användas för taktiska budskap.

Ett ställe där man kanske kan unna sig att vara lite taktisk är i det organiska flödet på Instagram. De som följer ett politiskt parti på Insta är rimligtvis de som är intresserade av att rösta på det, och därmed kan kommunikationen bli mer konkret och ”konverteringsdrivande”. Samtidigt är det viktigt att hålla en stringens vad gäller tonalitet, utseende och budskap, för att inte bli ett klickjagande rent populist-konto.

Så hur sköter sig då de svenska partierna på Insta? Det är lite blandad kompott kan man säga.

Orvesto 2017:3

Låt oss börja med förutsättningarna för respektive parti: Hur benägna är de som röstar på respektive parti att använda Instagram. Enligt Orvesto har FI, Miljöpartiet och Vänsterpartiet mest flitiga Insta-användare i sina led, medan Sverigedemokraterna och KD har sämst grogrund. En hyfsat tydlig tendens åt att vänster-delen av skalan är mer aktiva på Insta alltså.

Hur förvaltar då partierna sina varierande förutsättningar?

          data via Locowise

Det som sticker ut är helt klart SD. Men lägst andel Insta-användare bland sina anhängare generellt lyckas de ändå få ihop flest följare av alla riksdagspartier, högst engagemangsgrad och flest kommentarer. Man är också flitigast i att posta innehåll. Vänsterpartiet lyckas förvalta sin följarskara väl och är näst störst med strax över 15 000 följare och näst högst engagemang.

Klart sämre på att skapa engagemang är Centern, med engagemangsgrad under 3% att jämföra med SD:s 8%. Anmärkningsvärt är också Sossarna som lyckas skrapa ihop marginellt fler följare än Centern.

En naturlig analys av detta är att extrema åsikter är det som behövs för att skapa engagemang i sociala kanaler; Partiet längst ut på höger- resp vänsterskalan får mest engagemang, medan de i mitten halkar efter. Här ser man ju också en risk för polarisering i det politiska samtalet, om politiker tar den här statistiken som ett kvitto på att de behöver bli mer extrema i sina åsikter. Risken med att fastna i kortsiktiga KPI:er och därmed missa långsiktiga mål, likt jag berörde tidigare. Överlag är det svårt att uttyda en tydlig och genomtänkt strategi med partiernas Insta-närvaro.

Generellt;

  • I stort sett alla partierna missar att hålla en grafisk stringens
  • Det är lätt att fastna i att trycka på enskilda frågor utan att tänka på om det är i linje med långsiktig vision
  • Flera partier verkar tänka lite inifrån och ut, vilka texter och bilder man får ut, snarare än vad man tror mottagare vill ha och kommer ta till sig
  • Högt engagemang verkar inte ha någon större korrelation med genomtänkt och snyggt flöde
  • Sporadiskt och inte särskilt genomtänkt användande av Stories

 

Vad kan man vidare säga om partiernas flöden? Vi tar dem en och en;

 

Vänsterpartiet

Mest gillade post på sistone är en första Maj-post, en Carousel-post med bostadsfrågan som indragare. Generellt är flödet en blandning av bilder på Jonas Sjöstedt på besök i verkligheten, långa citat över bilder, och små animationer. Nästan uteslutande bilder rakt upp och ner, snarare än film eller bildspel.

Recension

Ganska rörigt rent grafiskt, lite långa citat. Men man vinner på en tydlig bakomliggande inriktning. Bra med bild som format.

 

Miljöpartiet

 

Alice Bah med Heidi Fried på demonstrationen i Ludvika gav engagemang. I övrigt är det lika delar Fridolin och Bah på besök i verkligheten och lite ”Nu”-statements. Ganska lite text.

Recension

Grafiskt inkonsekvent, lite överdriven förtjusning i bildspel som format. Mindre reklam, mer fotorealism.

 

Socialdemokraterna

 

Bra spin på 1a Maj (såklart). Content är mycket Margot och en del animationer och korta citat. Mycket kring specifika frågor som ungas ohälsa och billigare bostäder.

Recension

Detta är faktiskt ganska genomtänkt grafiskt, ser rätt konsekvent ut och man håller ner textmängden för att få genomslag. Mycket video-innehåll, vilket inte främjar engagemang men däremot kan vara viktigt i att bygga varumärke. Experiemt-lusta snarare än genomtänkt strategi när man gör en story på firande av hockey-VM och slänger in blandade emojis och poll-funktionalitet (se nedan)

 

Centern

Här ser man en tydlig illustration på skillnaden mellan den långsiktiga varumärkesbyggande inriktningen och vad som ger kortsiktiga effekter. Centern jobbar med ett tydligt maner, konsekventa med typsnitt etc. Kanske lite mycket text ibland, kanske inte helt relevant att göra en ”Heja Norge-post” på 17e maj, men på det stora hela ett konsekvent flöde. Men vad ger då mest engagemang; En repost på Annie Lööf med knytblus. En avgränsad, specifik fråga med hashtag och allt. Driver engagemang men är det det bästa innehållet för att sätta centerns position på sikt? Oklart..

Recension

Snyggt flöde, det märks att Centern har störst partikassa. Mest andel retuscherade och regisseerade budskap, minst andel bilder från ”besök i verkligheten”.

 

Liberalerna

Oproportionerligt bra engagemang på Björklund som planerar grillkväll med familjen. Men Liberalerna lyckas stå emot lockelsen att bara göra matlagnings-content.

Recension

Man gör ett försök att vara stringent med ett blått manér med text och bilder med citat, men lyckas inte hålla i det något vidare. Det blir ganska mycket bilder på Björkis och på fyrklövern.. Själva manéret i sig är också lite lurigt, med lite blandade teckenstorlekar..

 

Moderaterna

 

Moderaterna går ganska ”all in” på team Ulf. Bilder på Ulf med citat överliggande är typ-posten, tyvärr med lite av en blandning av typsnitt och textplacering.

Recension

Någorlunda stringent konto, tyvärr har man fallit för ”like-jagar fällan” att gratulera Sverige till vinsten i hockey-VM (relevans?) men annars är man ganska bra på att hålla kommunikationen på en visionär nivå (”rättigheter, skyldigheter, möjligheter”)

 

KD

KD får bra spinn på en bild på Ebba som marscherar för äldres rättigheter. Symptomatiskt att det är en specifik fråga som ger engagemang. KD verkar tyvärr bli lite lockade av denna kortsiktiga framgång och mycket innehåll blir lite taktiskt. Grattis på födelsedagen till Kungen känns exempelvis inte som det bygger KD på lång sikt.

Recension

Blandad kompott av layouter, innehållstyper och typsnitt. Klart rörigt. Är det rädslan efter 4%-spärren som får KD att hoppa på kortsiktiga infall för att skapa engagemang?

 

SD

SD har som nämnt klart bäst engagemang på Insta. Mest gillat på sistone är ett grattis till Jimmie. Dessa faktorer gör att man kan misstänka att SD har gått allra djupast i den taktiska och kortsiktiga fällan.

Recension

SD lyckas faktiskt hålla ihop det bra. Men går på en del taktiska frågor, men lyckas hålla ett helt stringent och genomtänkt utseende. Lättlästa kortfattande text-statements på vit bakgrund blandas med välregisserade  bilder på ett idyliskt Sverige, men några spontana skärmdumpar från media. Här har de andra partierna något att lära.

Dela blogginlägget:

Det är tydligt att den politiska diskussionen drivs alltmer från värdediskusisoner till realpolitik och enskilda sakfrågor. Jag skulle säga att denna utveckling delvis påverkas av sociala och digitala medier. När Facebook-grupper för enskilda frågor (tänk ”Stå upp för Peter Springare”) kan nå enormt engagemang tittar partier naturligtvis på denna utveckling. När enskilda memes eller faktoider får mer spridning än djupa analyser är det naturligt att lockas i den riktningen.

Ett tydligt exempel är när Joakim Lamotte och Politikfakta får till de mest delade posterna om Löfven efter partiledardebatten. Ett annat är den läxa vi lärt oss från Cambridge Analytica där mikro-riktade budskap givit större effekt än breda penseldrag. Taktiska, korta budskap om specifika aktuella frågor, gärna med en lite alarmistisk eller negativ klang..

Så är då lärdomen så tydlig? Behöver etablerade partier sänka sig till trollfabrikernas nivå vad gäller uttryck? Eller kan den krassa kommersialismen visa en annan riktning? Det finns något intressant i att ställa denna utveckling mot vad som sägs i aktuell diskussion om varumärkesbyggande och reklam. En politisk vision kan kanske jämställas med ett varumärke och dess värderingar?

Låt oss börja med Marc Pritchard. Marknadschefen på Procter & Gamble är en av världens största reklamköpare, och hävdade i ett famöst uttalande  att han ansåg att P&G blivit för riktade i sina budskap på Facebook, och att de på det sättet tappat i förmåga att få ut det övergripande budskapet om varumärket. För många anpassade budskap mot olika målgrupper skapar en splittrad bild av helheten och gör mer skada än nytta. I ett medielandskap där vi har bråkdelar av en sekund att fånga uppmärksamhet behöver man prioritera stringens och singularitet kring ett huvud-budskap anser Marc.

En annan tydlig strategisk riktning som är i ropet är Binet & Fields forskning om långsiktigt varumärkesbyggande kommunikation. Där är summan av kardemumman att majoriteten av marknadsinsatser bör läggas på att bygga en långsiktig emotionell association till varumärket. En mindre del bör läggas på konverteringsdrivande taktiska insatser, huvudsakligen för att dessa insatser devalverar värdet av varumärket. Det handlar om att så vs att skörda, att bygga upp vs att stycka av.

En viktig aspekt som Binet & Field tar upp är också risken med att fokusera på kortsiktiga KPI:er (som konverteringar, skares, likes och klick) eftersom dessa KPI:er får dig att lägga allt ditt krut på taktiska insatser snarare än de långsiktigt varumärkesbyggande.

Visst känns dessa tankar ganska relevanta på den situation de svenska partierna står inför? Jag tror absolut inte att man skall bortse från de nya mekaniker som finns i sociala kanaler, men likt varumärken behöver man nog relativisera dem som en del i en större helhet. Sänker man sig till trollens nivå riskerar man att vinna slaget men förlora kriget.

Dela blogginlägget:

Publicerad 4 Maj 2018

Insikt slår data.

Härom veckan hade jag förmånen att stå på scen under GBG Media Day.  En aspekt av det jag pratade om var att det inte finns en sanning om hur data och digitalisering påverkar kommunikation, det ser olika ut i olika delar av köresan.

Evenemanget var jättetrevligt, men jag överraskades av ett par av de andra talarna som var inne på att de skulle ”använda mer data”, ”fokusera mer på data” eller bara ”vara mer datadrivna”.

sökningar på ”Big Data” i Sverige

Det går ju inte att undgå den hype som finns kring data just nu. ”Data är den nya oljan” eller ”Data är den nya valutan” är bombastiska men vaga sägningar som hetsar folk framåt. Mitt i denna hets kan man – om man är motvalls – kanske bli lite skeptisk. Jag satt och pratade med min nya koncernkollega Johan Johansson på Outfox, en man som jobbat heltid med data-analys i över 5 år, och frågade om han var exalterad över att alla ville fokusera på data. Det var han inte.

Sammanfattningen är just denna; Det som är relevant i dagens komplexa verklighet är insikter och konkret användbara beslutsunderlag. Data kan vara ett verktyg i att nå dessa insikter, men data i sig är inget självändamål. Om man inte vet specifikt vad man har data till, varför då skaffa mer data, snarare än att utgå från syfte och sen se om data behövs.. I värsta fall kommer mer data bara försvåra överblick och skapa ett sämre beslutsunderlag. Detta uttrycks bl.a. i den feloptimering som vi ser tecken på där vissa optimerar investeringar på kanaler som är mest mätbara, snarare än på kanaler som är effektivast.

Ett spännande verktyg i att översätta stora mängder data till insikter är Artificiell Intelligens (ännu ett buzzword). Artificiell intelligens kan vara lite svårt att greppa, men jag fick en ganska bra hands on-beskrivning av en extremt intelligent herre på som jobbar med AI på Google UK, Sagar Savla.  Sagar jämställde prediktiv AI med gammal hederlig regressionsanalys.

Regressionsanalys handlar ju om att titta på samband mellan olika faktorer och beräkna korrelationen, alltså hur de är mest troligt att hänga ihop. T.ex skulle man på lodräta skalan kunna sätta klickfrekvens på banners och på den vågräta bannerns storlek i antal pixlar. Regresisonen skulle då kunna visa hur mycket mer troligt det är att få ett klick på en stor banner än en liten.

Som man märker av exemplet ovan är även AI ett verktyg snarare än en lösning: AI svarar på den fråga man ställer till den. Ställer man frågan fel kommer man inte få några användbara insikter tillbaka. Klickfrekvens på banners är troligtvis inte den mest kritiska frågan att lösa för många företag. Kanske handlar det snarare om korrelation mellan investeringar i olika medieslag och effekter i brand preferance?

Varje annonsör behöver hitta sin egen utmaning, fundera kring vilka insikter man behöver. När man har det klart för sig, kan man börja utvärdera data och AI. I min ödmjuka mening.

 

 

 

Dela blogginlägget:

  1. Alla som nu fokuserar helt på Mark Zuckerbergs vittnesmål i kongressen missar ett annat viktigt skeende, vilket uppmärksammats av bland annat Henry Farell som är professor of political science and international affairs vid  George Washington University. Det pågår en konflikt mellan Facebook och EU om data-integritet vilket han kommenterat initierat på Twitter.

Utfrågningen i kongressen kommer troligtvis få en viss påverkan (justerade policies av Facebook, likt de gjort tidigare, t.ex. när man tog bort möjligheten att göra tävlingar där man taggar in vänner). Vad som händer med Facebook i Europa kan ha betydligt mer dramatiska följdverkningar, inte minst sedan ett domslut här om dagen.

Detta har hänt: 2015 tog en ung advokat och privatlivsaktivist vid namn Max Schrems ett rättsfall i Irland, där Facebooks europeiska verksamhet är baserad. Han hävdade då att Facebook , genom att överföra personuppgifter från EU till USA, exponerade dem för massövervakning och därmed bryter mot EU: s privatlivslagstiftning.

Max Schrems

Ingen av de stora aktörerna i USA tog detta fall på något större allvar: en ensam aktivist-advokat med enorma anspråk kring hela EU och Facebook kan ju rimligtvis inte bli något av??

Jodå. Den irländska högsta domstolen konstaterade att storskalig övervakning faktiskt hade hänt. Målet gick vidare till EG-domstolen för att sätta beslut på europeisk nivå. EG-domstolen utfärdade en riktig käftsmäll till dom. De upphävde i praktiken det lilla pragmatiska handshake-arrangemang EU och USA gjort dör att tillåta företag att överföra data.

Nu tog det hus i helvete. Googles Eric Schmidt lindande inte in sina åsikter utan sade att hela Internet hotades av domslutet.  Pragmatiska politiker insåg att ett hotat internet inte lät som en så bra grej att låta hända under sin mandatperiod. En panikinsats från EU och USA inleddes för att förhandla fram ett nytt arrangemang (Privacy Shield) för att åter tillåta dataöverföring mellan regionerna.

Just när man tror att man hittat en lösning framåt tar Schrems tog ett nytt fall i Irland mot Facebook. Den här gången tar USA det på allvar och arbetar bakom kulisserna med Facebooks advokater för att förhindra en till katastrof.

Det fungerade inte. 12 april 2018 släppte den irländska domstolen sin dom. De har funnit att det pågår ”urskillningslös masshantering ” av europeiska medborgares personuppgifter genom amerikanska övervakningsprogram. De har nu hänvisat ärendet till EG-domstolen för vidare överväganden

Det här kan få dramatiska följdverkningar: Antagligen kommer EG-domstolen ta bort Privacy Shield, vilket tar bort amerikanska företags möjlighet att överföra data till USA. Detta är ett problem på massiv skala. Inte bara den globala aspekten av sociala medier, utan också E-handel (Google Analytics, Amazon etc) påverkas i grunden. Och om relationen mellan EU-domstolen och amerikanska intressen var frostig tidigare, så har det ju inte hjälpts på traven av en Trump i vita huset och ett Facebook under granskning kring Cambridge Analytica.

EU-domstolen sitter nu med ett extremt viktigt beslut framför sig. Om man inte är försiktig i skrivningar och riktlinjer kan påverkan bli enorm. Eric Schmidt överdriven såklart när han målar ut internets död. Men det kan bli rätt illa..

Dela blogginlägget:

Härom dagen briserade ännu en oroande nyhet om det amerikanska presidentvalet 2016. Facebook suspenderade analysföretaget Cambridge Analytica från sin plattform efter misstankar att de använt persondata på otillåtet sätt. Detaljerna i fallet är skrämmande på flera olika nivåer.

I grunden är det fall som ligger just nu oroande. Cambridge Analytica (ett brittiskt analys- och rådgivningsföretag grundat av en konservativ amerikansk fondmäklare) har samlat in uppgifter om 50 miljoner FB-användare. De har sedan potentiellt använt denna data för att på otillåtet sätt påverka valet 2016 i Trumps favör.

Men utöver just detta fall finns ju en annan, mer generell oro; människors naivitet kring data och hur de som har kunskap och onda avsikter potentiellt kan utnyttja ny teknik för otillåten påverkan. CA:s metodik har egentligen varit barnsligt enkel; De sätter upp facebook-tester av typen ”Vilket parti borde jag rösta på”, eller ”Vilken kändis är du mest lik”. När folk använder dessa tester klickar de glatt i att den som skapat testet får tillgång till all deras persondata på Facebook.  Den enskilde individen förstår då inte att de givit utgivaren av testet rätt att kolla på och analysera deras ålder, hemstad, intressen och allt de likeat på Facebook. De förstår inte heller att denna information används för att skapa den bästa och mest riktade  kampanjen för Trump som går att skapa. De hade ju bara gjort ett test.

Det här resonemanget kan man ju bredda till även parter som kanske inte har onda avsikter kring nya digitala verktyg, utan bara dålig koll. Facebook är ju en plattform där man lätt kan räka dela mer data än man egentligen tänkt sig, men det finns fler. Ett vanligt exempel är retargeting-banners. Hemsides-besökare lämnar med cookies ifrån sig digitala spår om hur de rört sig och vad de gjort på en sajt, vilket sajtägaren sen kan använda till att på en informerat, genomtänkt och försiktigt vis bearbeta kunden vidare för att få till en konvertering. Eller så bombar de sänder besökaren med 200 banners per dag som gör reklam för samma produkt som hen just köpt.

Det dyker alltså upp nya tekniker som varken konsumenter eller institutioner har full koll på hur de bör användas på bästa sätt. Eller hur de kan användas på värsta sätt av en ondsint part.

Ny teknik används alltid lite slarvigt innan vi fått koll på den, innan regleringar och konsumenters skepticism byggs upp.  Bilen är ju en ganska användingsbar grej, men innan vi fick koll på säkerhetbälten, alkohollagstifning, trafikregler (och innan vi lärde oss köra ordentligt) var det lite vilda västern.

Email har sett en liknande utveckling, där man först naivt skrev in sin e-post i varenda ruta man kunde hitta på nätet, till den nuvarande situationen med sund skepcis hos konsumenter tillsammans med effektiva spam-filter. 2008 stod spam för 92% av alla email i världen, nu är vi nere på 55-60%.

Så ny teknik har alltid barnsjukdomar innan vi lär oss att hantera den, innan konsumenter utvecklar koll och reglering kommer ikapp. Det jag tycker är intressant just nu är hur AI, algoritmer och machine learning ovanpå allt som Cambridge Analytics gjort skulle kunna ta den problematiken ännu värre. Och hur långt i förväg det problemet skulle kunna hinna innan vi kommer ikapp.

Värt att fundera på innan man nästa gång klickar på ”Vilken kattunge borde du skaffa?”

 

Update; En riktigt spännande följdverkan av den negativa publicitet detta innebär king FB; Nordea svartlistar Facebook som investering för sina fondförvaltare i hållbara fonder. Intressant att se hur Facebook kommer bemöta den här utvecklingen..

Update 2:  Marc Zuckerberg har nu gått ut med ett detaljerat uttalande, där han går igneom historiken med hur persondata delats med appar och hur den delningen utvecklats över tid. Slutklämmen är en uppdatering som innebär att:

  • FB blockerar åtkomst till data för appar som du inte har använt i tre månader eller mer. Så ägarna till den där klasskompis-appen du använde 2013 kan inte koma åt info om dig länge
  • Man gör en översyn av gamla appar som samlat in mycket personuppgifter. Framgår inte helt tydligt exakt hur detta skall se ut dock..
  • Att minska mängden data en app kan dra ut med hjälp av en basic Facebook-inloggning. Det blir alltså en ”del min info light” och en mer avancerad nivå.
  • Krav på ett undertecknat kontrakt från utvecklare som vill extrahera dina FB-inlägg eller privat information
  • Peta upp information om appar och integritet i folks nyhetsflödet för att informera och ge möjlighet att ändra sina inställningar smidigt
  • Berätta för folk om att deras data användes felaktigt av apparna från Cambridge Analytica.

 

En så kallad full pudel. Oklart hur effektiv den är, det känns som helt klart att vi inte hört det sista i den här utvecklingen..

 

 

Dela blogginlägget:

Mycket få saker kan beskrivas som helt svarta eller vita, det finns nyanser, olika ingångsvinklar och variationer över tid och geografi. Sanningen om annonsering, reklam och kommunikation i en digital framtid är inte heller helt binär (sic).

Samtidigt finns det lite av ett ställningskrig mellan de traditionella teorierna och de nya digitala kanalerna och mekanikerna, ett ställningskrig som missar möjligheten att kombinera gamla och nya sanningar för att hitta ännu bättre vägar framåt.

Låt oss börja med att presentera kombattanterna: i den traditionella ringhörnan finns räckvidds-ivrarna. De citerar Kahneman, argumenterar för att lojaliteten är död, och ser film som det enda effektiva formatet.

I team digital är däremot allt nytt. Förtjänat, dialogbaserat, naitive, content, Hyper-riktat och dynamisk revolutionerar kommunikation och den som köper en print-annons är dum i huvudet.

Jag tror nog att man kan kombinera det bästa från dessa två läger, att man kan följa de övergripande principerna för tillväxt och ändå utforska nya digitala möjligheter. Nedan listar jag 5 olika aspekter.

1. Balansen i budgeten

Ett klassiskt anförande för den traditionella skolan är att hänvisa till Binet & Field. Deras forskning visar att 60% av budget bör gå till långsiktigt varumärkesbyggande, medan 40% med fördel ägnas åt taktisk säljdrivande kommunikation. De har också funnit att digitaliseringen och jagandet av snabba klick gjort att många företag hamnat fel här, med alltför hög andel taktisk kommunikation.

I det här läget är det lätt att glömma att även om B&F ser att många lägger för hög andel av sin budget på taktiska (oftast digitala) kanaler, så anför de en balans. De anför inte en omsvängning till 100% varumärkesbyggande. Det handlar alltså inte om att plocka bort någon del av kommunikationen, utan om att hitta en balans mellan typerna. Samt även att tänka igenom varför man gör en insats, att rollsätta olika initiativ och kanaler. Även dessa traditionella teoretiker ser nyttan med digitalisering i vissa bitar, exempelvis synergier mellan traditionell TV och online video.

Det kan också vara värt att nyansera det allmänna ropet om att alla borde använda Tv-reklam; Vissa annonsörer har målgrupper som inte tittar på TV så mycket, eller kanske inte har budget nog för TV-annonsering. Då kanske digitala kanaler blir mer relevanta även för varumärkesbyggande.

En parentes här är också att de regler som man pratar om handlar om fördelning av marknadsföringsbudget. I gränslandet mellan digital CRM, kundtjänst och tjänst/produkt finns också potentiellt insatser som är svårt att definiera tydligt i huruvida de är marknadsföring eller något annat.

2. Datadrivet med distans

Från de digitala ivrarna brukar ibland anföras att nya kanaler är överlägsna på grund av sin mätbarhet och möjlighet till styrningar. Men en viktig del av att vara datadriven är att sätta den data man ser i relation till sina övergripande mål. I det behöver man vara ödmjuk för att viss data – hur spännande och detaljerad den än må vara – är helt irrelevant. Och att vara helt datadriven KAN i vissa fall innebära att lägga hela sin marknadsbudget i print – om viktiga KPI:er pekar på det som mest effektiva kanal.

3. Först bygga, sedan optimera

Optimering har blivit ett ledord i branchen, och den realtidsoptimerade kampanjen något av en helig graal. Här tror jag återigen på en balans: Att bara starta i någon slumpmässig riktning och sedan optimera sig fram till en vinnande kampanj kan nog vara svårt. Samtidigt är den traditionella metoden av att sätta en strategi och sedan köra på den blint under en lång period utan några justeringar, antagligen inte heller optimal. I dagens läge kan man kanske tala om 2 delar; att bygga kampanjen, och att optimera den. När man bygger kommunikations- och mediesystemet kan man arbeta mer med traditionell statisk data (Orvesto, fokusgrupper, konkurrensanalys). I optimeringen kan mer dynamisk data från digitala källor vara mer relevant.

4. Brett men anpassat

En person som spelat en viktig roll I att ifrågasätta de digitala kanalerna är P&Gs marknadschef Marc Pritchard. Han har bland annat pratat om hur P&G i den digitala eran gått snett i att de jobbat för mycket med riktade budskap och därmed inte lyckats hålla ihop ett övergripande kampanjbudskap. Samtidigt som det är intressant att se att en stor annonsör misslyckats med målgruppsanpassning av budskap som strategi, behöver det inte innebära att alla misslyckas med anpassning. Det går säkerligen att utforska flera olika sött att jobba med att anpassa budskap till målgrupp eller kanal, utan att tappa helheten i kampanjen. Små saker som att texta sina reklamfilmer när man kör dem i de kanaler där folk ofta tittar utan ljud, eller ha någon fundering kring hur väl det koncept man har passar i TrueView-format på Youtube, kan inte vara enbart av ondo. Här är också värt att notera att det som varit ett hinder att överkomma, höga produktionskostnader för att ta fram alternativa versioner, nu minskar med ny teknik.

5. Trial and error

Ponera att jag vill gå in och göra en optimerings-insats på en kampanj, en insats som i produktionskostnad, ökad kontaktkostnad i media, och nedlagd tid för optimerinsarbete ökar kostnaderna med 25%. Då måste jag ha en tro på att optimerings-insatsen förbättra utfallet på mina viktiga KPI:er med mer än 25%. Egentligen ingen svår tanke-övning, men det bygger på att jag har koll på vilka konsekvenser en insats har, och hur jag skall utvärdera den mot mina viktigaste mål.

 

Sammanfattningsvis handlar den moderna marknadsföringen om att balansera mellan gamla insikter och nya infall, om att kunna ta ett steg tillbaka och sätta data i sammanhang, att inte vara blyg för att testa nya saker men att ha en genomtänkt och närmast matematisk tanke på vilken nytta de skall göra.

Följden blir att den moderna marknadsföraren kunna spela många instrument. Våga tänka långsiktigt och strategiskt, men samtidigt ha tillräckligt bra koll på nya kanaler och datakällor för att kunna veta hur, var och om de passar in i det övergripande bygget. Kunna ha en överblick över investeringar i digitalt, i kreativt material och i media för att kunna vikta dem effektivt och se hur de samspelar. Våga göra kvalificerade gissningar och testa, men också våga tacka nej till saker.

Kanske är framgångsformeln att plocka de bästa bitarna från respektive sida i ställningskriget mellan nytt och traditionellt.

Dela blogginlägget:

Publicerad 13 Februari 2018

Lyckan, nyttan och mobilberoendet

Google har tidigare haft en anställd med titeln ”Product Philosopher and Design Ethicist”. Detta kan ju låta flummigt och överflödigt men baserar sig på det faktum att en liten grupp tekniker i Silicon Valley med sitt dagliga arbete påverkar en miljard människors dagliga liv. Ibland (ofta?) utan att ha full koll på alla följdverkningar detta kommer få över världen.

Ett praktiskt exempel: när jag söker på Google Maps efter en vägbeskrivning är förstavalet hur man tar sig dit med bil. Anta att Google skulle ändra detta för alla miljarder människor som använder Google Maps till att sätta kommunaltrafik som förstaval istället och att man aktivt får klicka ”åka bil” istället för att komma dit. Anta att denna lilla nudge innebär att 1 % av den miljard människor globalt som använder Google Maps varje månad väljer att åka kommunalt en gång till per månad. Det skulle innebära 120 miljoner resor per år…

Fenomenet är intressant ur flera perspektiv. Först och främst knyter det in till människans inneboende lathet och vilja att ta enklaste vägen även om det inte är helt rationellt. Nobelpristagaren Richard Thaler har skrivit mycket om detta, och det är också en central del inom UX och konverteringsoptimering. Många har säkert sett studier där e-handlare byt plats på köp-knappen i kassan på hemsidan och ökat konverteringen med 25%. Tristan Harris, designetikern från Google som jag nämnde i inledningen, har skrivit en omtalad artikel om alla de knep som finns för att påverka människor genom design.

Den andra intressanta delen är hur internet, fri rörelse av information och global handel gör att fenomen på kort tid får global spridning och därmed kan få en stor inverkan.  Nya siffror från We Are Social  visar att 53 % av världens befolkning använder internet, 42 % (3,2 miljarden människor) använder sociala medier. Thailand, Fillipinerna och Brasilien är tre exempel på länder där man i snitt är online mer än 9 timmar per dag (Sveriges notering ligger på 5 timmar 53 minuter). Samtidigt är framtagandet av denna teknik och dessa tjänster väldigt centrerad. Snapchat med drygt 200 miljoner användare, har bara 2 000 anställda varav närmare 90 % sitter på USAs västkust. När Facebook köpt Instagram 2012 hade appen37 anställda och 35 miljoner användare..

Dessa faktorer blir relevanta i relation till den pågående diskussionen kring ny tekniks inverkan på våra liv och vår lycka. Och det skapar såklart funderingar när man tittar på enskilda faktapunkter som cirkulerar. Till exempel tittar vi på mobilen 150 gånger per dag, vi rör vår smartphone oftare än vi rör vår partner eller att  de som följer politik via sociala medier får sämre koll.  I ämnet teknik och lycka finns en intressant studie från Center for Humane Technology där man bett konsumenter bedöma om de efter att använt en app känner tillfredsställelse eller ånger.

Högt på tillfredställelse-listan hittar man meditations-appar, tränings- musik- och väder-appar. Bland de som ger ågren återfinns – förutom spel- och dejtingappar – världens största sociala medie-appar.

Studien visar vidare att de som är nöjda med en app generellt är de som använder den mer begränsat. De som gillar sitt Instagram-liv är sådana som i snitt använder appen under 30 minuter per dag, medan de som ligger närmare timman har en tydlig Insta-baksmälla i efterhand.

I en utmärkt avsnitt av poddcasten Waking Up  pratar

Tristan Harris om problematiken när sociala medier som tar en så stor del av våra liv optimeras efter en kvartalsekonomi och en annonsaffär. När man vill maximera konsumenters tid på plattformen blir det enkelt för den som jobbar på Facebook att skruva algoritmerna mot innehåll som skapar snabba reaktioner, snarare än något utmanande och jobbigt som kanske känns givande på lång sikt. På teknikjättarna jobbar mängder av människor med gamification och testar fram hur många notifications, snaps, mail som skall dyka upp för att det skall kännas lockande.

Så vad blir då slutsatsen av detta? Bör vi förbjuda mobiler i skolan, lagstifta kring sociala medier, skicka alla svenskar på teknik-detox ett par gånger per år? Nej, i min mening är det helt fel slutsats att dra. Folk behöver vara mer informerade om de tekniker och drivkrafter som ligger bakom sociala medier och smartphones men sen behöver folk också få dra signa egna slutsatser och fatta sina egna beslut. Ett par saker vi inte får glömma:

Det tar tid att vänja sig vid nya fenomen. Tänk på ny teknologi som förbättrat för världen och det går säkert att komma på ett par. Tänk sedan på sådant som varit negativt för mänskligheten men ändå fått ordentligt fäste – det är desto svårare. Ändå har många av positiva saker fått kritik initialt.

Att man subtilt försökt påverka folks sinnen är inget nytt (se på hur psykologi använts till produktplaceringar i TV, instore, etc etc). Att ny teknik ger övertalningstekniker en ökad global räckvidd har också skett tidigare (spam/nigeriabrev).

Teknik-jättarna är inte goda. Men de är inte onda heller. Teknik-jättarna vill bara tjäna pengar, och de försöker maximera tiden du tillbringar på deras plattform för att de tjänar pengar på det sättet. Men de försöker inte ta över ditt liv eller regeringsmakten. Och de går att välja bort.

Folk behöver själva få välja vad som är bra användande av tid. Om ingen fick äta skräpmat, feströka, ta ett glas BiB på helgen eller slösa 48 timmar på Netflix – bara för att man kanske i efterhand känner viss ånger, ja då skulle det bli ganska tråkigt i längden. På samma sätt är det med det digitala. man behöver själv kunna besluta om man tycker att Snapchat är livet på en pinne eller bortkastad tid och det går inte att generalisera ett sådant beslut för hela befolkningen.

Över tid sker en självreglering och vårt beteende mognar. Vi skaffar spam-filter, utvecklar en skepticism till TV-shop, etc etc. Ett tydligt exempel kan vara smartphones med kamera, där jag ser att min generation kommit över en puckel i användande och hittat en balans, medan det är föräldragenerationen (som inte varit heavy users så länge) som glatt står och filmar hela bröllopsceremonier med en stor iPad.

Det blir lätt att glömma de positiva effekterna av teknisk utveckling. Ett fenomen KAN innebära för-och nackdelar samtidigt. Som exemplet med Google Maps visar finns det en enorm potential till positiv påverkan, och även om man väger in nackdelarna är ju de fördelar man kan få av smartphones, internet och sociala medier fantastiska. Tittar man på det aktuella ämnet om mobiler i skolan tycker jag man landar ganska enkelt i detta: unga bär med sig mobiler som är extremt centrala i deras sociala liv. De är uppkopplade mot all världens kunskap och som framöver bara kommer öka i sofistikeringsgrad och relevans i våra liv. Nog måste då svaret vara att vi behöver hitta ett sätt för unga att använda mobiler på ett konstruktivt sätt i skolan, snarare än att förbjuda dem. Förbjud inte saken utan sätt rimliga förhållningsregler för beteende, så behövs inga special-regler kring just mobiler. Likt civilrätts-professor Mårten Schultz så utmärkt uttrycker det på Twitter

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 19 Januari 2018

Sociala medier och valåret 2018

 

En mycket intressant studie har just släppts från institutionen för Journalistik vid Göteborgs universitet. Forskarna Adam Shehata och Jesper Strömbäck har undersökt hur väl informerad du blir om politik beroende på vilka kanaler du använder för informationsinhämtning. Den grundläggande slutsatsen är denna:

 

De som använder sociala medier som främsta informationskälla får sämre koll på vad som händer politiskt i samhället.

 

Detta tycker jag är intressant it ett antal olika kontexter

  1. Vi använder sociala medier för informationsinhämtning i allt större grad.

 

Detta visar studien i sig själv (se graf ovan). Där syns tydligt hur sociala medier mellan 2014 och 2016 tagit för sig på bekostnad av främst print-media.

Trenden valideras också av olika studier av källor som Svenskarna och internet (van), KIA index – och även av medierna själva  .

2. Mediers fokus på Facebook som trafik- och intäktskälla

Sociala medier (främst Facebook) har på sistone varit en sådan viktig del av mediernas trafik att det blivit något de fokuserat på för att bibehålla räckvidd.  Nyhetsmedier ser såklart hur konsumenter förflyttar allt mer av sin tid till sociala kanaler, och ser det som nödvändigt att följa med dit för att vara relevanta och kunna behålla publik och annonsintäkter. En förlängd effekt blir ju då att man anpassar sig till sociala mediers algoritmer, läsmiljöer och format. Här blir ju en utmaning i att hålla en balans: anpassning efter mediekanalen, utan att underkasta sig de egenskaper hos kanalen som är dåliga på att förmedla politisk information. I korta ordalag – se till att få räckvidd på Facebook utan att snuttifiera de nyheter du vill förmedla.

3. Sociala mediers utsatthet för desinformation

På samma sätt som sociala medier är fantastiskt demokratiska – all världens påverkare, annonsörer, vänner och grupper tävlar om samma flöde på liknande villkor – är de också öppna för oseriös påverkan. Detta illustreras naturligtvis i hög grad av det senaste amerikanska valet och den påverkan som Ryssland verkar ha haft där. Jag har tidigare skrivit om DN:s artikel om trollfabriker, där makedonska ungdomar sprider desinformation och skapar polarisering i syfte att driva annonsintäkter.  Det framkommer nu även rapporter om påverkan av det tyska valet här i höst (läs gärna SVT:s fina sammanfattning av vad som har hänt kring påverkan av val under senare år)

4. Den framtida utvecklingen och tilltron till nyheter

I förlängningen riskerar dessa trender att skapa ett minskat förtroende för medier. De skallrop om “Fake News” och ”Biased Mainstream Media” som spridit sig i USA riskerar att sprida sig till Sverige. Vi ser redan nu från internationella studier hur unga blir allt mer skeptiska till nyhetsmedier i allmänhet.

Sammanfattningsvis finns det en utmaning för nyhetsmedier och för samhället i stort. Att svenskar flyttar sin mediekonsumtion till digitala och sociala kanaler är en verklighet, men i nuläget kan de inte tillgodogöra sig politisk information i de kanalerna.  Går det att skapa informativt innehåll som samtidigt fångar uppmärksamhet i en myriad av innehåll på sociala medier, eller behöver publicister hitta sätt att stärka kanalerna bredvid de sociala medierna?

Detta är en väldigt spännande/skrämmande utveckling inte minst med tanke på att vi har valår i Sverige. Jag tror att vi morgonen den 10 september kommer vakna upp efter ett val som sett annorlunda ut än något val tidigare i Sverige. Framtiden får utvisa exakt på vilket sätt.

Dela blogginlägget:

Svenska marknadschefer fortsätter att ange digitalisering som sin största utmaning i olika enkäter. I ivern att möta upp och kapitalisera på denna upplevda utmaning rusar olika konsulter fram med lösningsförslag. Utveckla nya tjänster, anpassa sig efter influencers,  jobba datadrivet, köp programmatiskt, ta in en IT-konsult istället för reklambyrån  är några av ropen som skalla.

När det stormar i vattenglaset och alla pekar åt olika håll kan det vara läge att sätta sig ner, andas, och fundera över helheten. Sanningen ”digitalt förändrar allt” kan kanske behöva nyanseras – digitaliseringen har olika påverkan på olika delar av marknadsföring, och det är lätt att blanda ihop korten.

Om man i grunden förlitar sig på några som gjort gedigen långsiktig research på kommunikation som helhet så kan man få en bra startpunkt. The Long and Short of it är en studie över lång tid som är baserad på data och tittar på företagens övergripande maknadsmål och resultat. Låt oss börja där.

Studien säger i grunden detta; Man kan särskilja långsiktiga insatser som bygger varumärke och en möjlighet att ta mer betalt för sin produkt, och kortsiktiga produkter som skall driva försäljning. Det är viktigt att ha båda delar, men också viktigt att låta dem spela ut sin roll till fullo och inte blanda ihop korten.

Bör jag lägga alla mina TV-pengar på Influencers?

Om vi börjar med att titta på den långsiktiga och varumärkesbyggande delen, vilken inverkan kar digitaliseringen där. I min mening är det faktiskt här den har minst inverkan. Om jag vill bygga en emotionell koppling till mitt varumärke, då är receptet stora format och påkostad genomtänkt och konsekvent reklam. Det är svårt att lösa genom influencer-samarbeten eller datadrivna programmatiska bannerköp. Här har gammeldags push-reklam fortfarande en roll: var stringent och distinkt i hur varumärket ser ut, och se till att få ut det med bred räckvidd.

Behöver jag klippa om min film i 438 versioner för Youtube?

Kan man då inte bygga varumärke i digitala kanaler? Jodå, men då behöver man göra sina digitala insatser utifrån målsättningarna kring receptet bred räckvidd,  stora format och genomtänkt och konsekvent reklam. P&Gs Marc Pritchard har gjort flera famösa uttalanden om hur digitala medier som vi jobbar med dom idag (med smal styrning och anpassade budskap)  har problem att leverera på branding.

Generellt kommer digitala medier mer till sin rätt när det gäller den aktiverande rollen.  Här finns all möjlighet att leverera på taktisk kommunikation som är relevant, anpassad och datadriven. Det viktiga är återigen att i så fall göra dessa insatser med grundsyftet i bakhuvudet; Taktiska aktiveringskampanjer som skall driva konverteringar. Använd KPI:er och utforma innehåll som möter upp på syftet.

Störst impact – själva produkten

Störst påverkan har nog digitaliseringen i en del av kedjan som reklam- och mediebyråer sällan är inblandade i; själva produkten eller tjänsten som marknadsförs. Här finns oändliga exempel på hur digitalisering förändrat hur en tjänst levereras (Spotify, bank-appar), beställs (Uber, AriBnB) eller används (Lync&co, Vovlo On Call). Har man har en innovativ produkt kan det vara en bra ingång i storytellingen för varumärket, men det betyder inte att man måste vara innovativ med alla aspekter av kommunikationen

Så vad är problemet?

Det kluriga blir att hålla isär de insatser man håller på med, och ta rätt action för det syfte kommunikationen har. I en branding-fas kanske det bara handlar om att använda digitala lösningar som inspiration i storytellingen och att addera lite digitala räckviddsmedier i mediemixen. I en aktivering finns det troligtvis massor att göra för att öka effektivitet och relevans, jobba datadrivet och realtidsoptimerat. Men det är lätt att ryckas med av den uppstressade stämningen kring digitalisering, ta i med den breda digitaliseringspenseln över alla sina insatser och därmed hamna snett.

Digitaliseringen är en stor möjlighet och en stor utmaning. Men utmaningen ser olika ut beroende på vad man försöker åstadkomma. Det är viktigt att inte tappa blicken mot horisonten, även om det händer mycket i det korta perspektivet just nu.

 

 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 20 November 2017

Mellan Terminator 1 och 2

I The Teminator, James Camerons klassiska dystopi från 1984, är titelkaraktären en effektiv men yxig mördarmaskin. Arnold Schwarzenegger gör rollen utmärkt tack vare en tysk accent, ett begränsat emotionellt register, och stela ryckiga rörelser. Hän vänder t.ex. ofta huvudet innan han vänder överkroppen när han skall vrida sig.

I och med Atlas, den senast generationen av robot från Boston dynamics, har vi i mycket längre än den situation som representers i Terminator. Atlas gör backflips, hoppar mellan lådor, vänder sig i luften med en smidighet som Arnold skulle ge sin högra arm för.

 

Max Tegmark dödar 5 myter om AI

Snart är AI smartare än människor, och används det till robotar är vi riktigt illa ute. Eller? KIT har träffat kosmologen och AI-experten Max Tegmark. Framsteg presenteras av Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Publicerat av KIT den 14 november 2017

Svenske MIT-forskaren Max Tegmark (som jag nämnt tidigare kopplat till AI) tycker inte Atlas är så skrämmande: att man blir mer avancerad i vad hydrauliska och mekaniska system med hjälp av algoritmer för rörelse och balans kan göra är inget stort framsteg enligt honom, Den stora skillnaden kommer när vi börjar utveckla den bakomliggande intelligensen som styr vad Atlas och dennes kompisar gör.

Visserligen är inte problemet en Atlas som kan hoppa mellan lådor och göra baklängesvolter. Men utvecklingen inom AI går väldigt snabbt just nu, med datorer som slår människor i allt från gaming till medicinska utlåtanden.

När vi kombinerar ihop Atlas smidighet med den vassa intelligensen blir det riktigt intressant. Eller skrämmande. Tänk Terminator 2.

Dela blogginlägget:

Publicerad 17 November 2017

Lögn, förbannad lögn och poddvalutor?

”Det finns tre sorters lögn: Lögn förbannad lögn och statistik”

Detta sade aldrig Mark Twain, trots vad alla påstår. Han tillskrev däremot uttrycket till  statsmannen Benjamin Disraeli i en biografi över denne. Vilket i sin tur också är ett felaktigt. 

Ursprunget till det mest kända citatet om statistik är lika omtvistat som användandet av statistik i sig självt. 

Det finns en diskussion om poddvalutor som har aktualiserat ämnet – i grunden en fråga om mätningsfilosofi; Mätningens syfte är stor, men mätningens metodik är större. Anser bl.a. KIA Index.

Simon Strand och Perfect day tycker tvärtemot. 

Båda perspektiven har såklart relevans och det är i dialogen mellan dem som man kommer framåt. Det handlar i grunden om det principiella mot det pragmatiska. På en principiell nivå är det såklart viktigt att man har en korrekt mätning, inte minst eftersom denna lilla byggsten som är den uppmätta podd-lyssningen sedan byggs vidare till stora resonemang om mediehusens respektive styrka, poddlyssnandes värde relativt radio, beslutsunderlag för en massa annonsmiljoner etc. Valutan och mätmetodiken är genomtänkt och uttänkt, genomarbetad och vriden och vänd på.

Men det finns såklart en balans mot det pragmatiska, inte minst på en liten marknad som Sverige där det inte finns så många stackars konsumenter att mäta upp och analysera, inte så många kampanjer att få plats med i media på ett år. Blir mätning för komplex och svårgenomtränglig så skiter man i den och går på magkänsla ändå, eftersom besväret att mäta blir för stort i relation till vad man kan tjäna på den uppmätta varan. Och förstår de som tittar på siffrorna inte vad de innebär leder de gärna till felbeslut. Och då har statistiken gått emot hela sitt syfte.

Mätning utan metodik är naturligtvis inget vidare. Men mätning som tappar sin användbarhet är lika illa, om inte värre.

Dela blogginlägget:

Allt fler rykten börjar dyka upp om att Amazon är på väg till Sverige. Breakit har kunnat rapportera bland annat om köpet av amazon.se, men också uttalanden från Pricerunners VD Nicklas Storåkers.  Hittills han man pratat ganska lite om Amazon i Sverige, men implikationerna för både E-handle och digital marknadsföring kan bli stora.

Amazon ingår i den ledande kvintetten av jättar inom digital ekonomi som kallas FAANG – Facebook, Amazon, Apple, Netflix Google. Bolaget startade som en bokhandel online 1994, men har sedan utvecklats till en gigant inom E-handel med ett värde på över 400 miljarder dollar.  I grunden är affärsidén att vara en samlad plattform för olika bolags e-handel: den tekniska plattformen, lösningar för betalning och säkerhet, frakt, hantering av returer etc etc.

Genom att vara en stor spelare (ungefär 40% av all e-handel i USA går via Amazon!) skaffar man sig makt. Likt ICA jobbar inom svensk livsmedelshandel kan man pressa de som vill sälja via ens kanal, och investera marginaler i att fortsätta utvecklas. Man satsar både på varumärke och innovation för att skaffa ett starkare grepp om slutkonsumenter. Bland de senare innovationerna kan nämnas Amazon Prime (en kombination av prenumerations- och medietjänster) Amazon Prime Air (hemleveranser med drönare) Amazon Go (kassalösa butiker) och Amazon Echo (smarta högtalare som gör att du kan prata med internet i ditt hem).

Ett inträde av Amazon på svenska marknaden skulle såklart innebära en maktförflyttning – från de som idag driver e-handel på egna plattformar till Amazon. Som Storåkers uttrycker det;” Then we’re all dead. Alla e-handlare blir slavar under Amazon och det finns ingen plats för oss. Så kan man tänka”

Detta kommer också påverka hur man ritar kartorna för digitala ekosystem, hur man jobbar med konverteringsoptimering, och till viss del hur man tänker kring reklam (se fram emot innovativa Amazon-idéer från alla svenska byråer under 2018). Det blir också ett spännande område under Big Data – paraplyet. När jag sitter i internationella sammanhang märker jag att byrånärverk ofta tävlar i  vem som kan säga sig ha djupast samarbete med Amazon om data.

Dela blogginlägget:

Det här blogginlägget blir på engelska, främst för att jag antecknade på engelska under föreläsningen.

 

Exciting day; Marketing efficiency gurus Les Binet and Peter Field came to visit Stockholm and Dentsu today. They are arguably best known for their 2013 book “The Long and the Short of it”, where they look at long term campaign data to assess what drives marketing performance. The key finding is one of the tortoise over the hare; focusing on short term ROI will make you lose out in the long run.

While focusing on brand building efforts take time to show effect, it is clear that over a long run they are more efficient than activation driven efforts. The main reason is that branding, while not showing as high short-term ROI, has stickiness in the minds of consumers and therefore accumulates in effect over time. The problem is that the scale tips over in favour of branding first after 6 months, meaning that in an economy focused on quarterly reports, we tend to bet on the hare and miss out on the tortoise.

Les and Peter started on this model as it is central to their work. They then went on to speak on the new learnings from the latest book Media in Focus, where data has been updated to take into account more of the digital era implications.

Sales Activation Brand Building
Short term Long term
Rational Emotional
“Timely and relevant offers Associations and stories

Les talked about how the insights into the value of brand building have decreased lately as people who come from a business or digital background rather than a marketing one have moved into the industry. People today are to an increasing extent using new media landscape or industry disruption examples to point to new ways of generating growth, but the data is clear; Brand building is the most effective way to generate business results. The tension is between two sides; Sales Activation and Brand Building

Brand association (stories) are continuously built, and decays very slowly.  “Timely and relevant offers” drives spikes efficiently, but decays as quickly. The ideal mix, their research has shown, is that bout 60% of marketing investment should go to branding, and 40% to sales activation. There is some variation, but most products and markets end up in the 50-70% range.

So given that their latest book is 4 years old, and that we are now in the era of the AI driven, social media driven, Big Data informed disruption economy; Are the rules changing?

The short answer is no.

One main reason for the model still holding is something many people in marketing are overlooking; Profits are not only driven by sales volume, they are also very directly influenced by price premium. If brand love allows you to charge 20% more for your products than the competitor, that means a lot for profits.

To my mind, Les and Peter are touching on something very relevant here. To my mind, the main reason price sensitivity is not mentioned in discussions on marketing is that the people involved in marketing decisions have limited insight into pricing strategies. In my 10 years in the industry as a consultant on strategic matters, talking to media managers, brand managers and marketing directors, not once has the matter of pricing come up. Thar is always considered to be someone else’s responsibility. A consequence of this type od sub-optimisation is that people focus on what they can track, affect and be measured on: metrics such as ROI, sales volume, conversion rates etc.

 

Reducing price sensitivity can only be attained through branding – sales activation activities are generally just destructive when it comes to trying to price structure. And the new media innovations in digital are – probably – mainly linked to sales activation and pricing. No one will ever pay more for a brand because of their beautiful SEM strategy.

 

New innovative products and Online industries (Uber, Amazon, Spotify etc) are generally focusing on market share initially. They can use innovative marketing techniques (and suffer losses) in the short run. But in the long run, these companies will want to generate a profit, to raise prices, and to build an even stronger brand. Even Snapchat – if they survive – will some day run TVCs.

When it comes to generating growth, there are two main ways – acquisition or loyalty. Here, the message is very clear: loyalty is never the right thing to do primarily. Penetration is always the way to. 1 – more clients. 2 – more value from existing clients. Loyalty is only good for short term activation work, not branding. Reach explains 91% of effectiveness.

When it comes to media strategy, here is a short video of Les explaining that digital media can serve different purpouses, and if we want to use them for branding, we need to hold on to the overall principles for branding communications of reach and emotional communication.

If reach should be the guiding light in media strategy, how has the media landscape been disrupted over the past few years. Once again, not so much. When looking at daily reach and time spent on different media channels (UK data) it is clear that broadcast  TV and OOH still stand strong. Social networking and VoD are there, but not close to TV and out of home. Also, when it comes to formats it was clear that research shows video to be the best format, be it in TV, OOH or digital.

So in the world of data informed messaging – should we move away from emotional communication and into more rational and factual communication. Once again, the answer is no. Emotionally led communication is most efficient – especially for brand building and especially in the long term. Factual USP:s and product info is largely irrelevant. Emotions, feelings, music etc is more relevant than USP:s. Fame (people talking about your ads, comedians including your brand name in their work because everyone knows it) are even more efficient – fame is like emotional communication on steroids. And – this is also true for rational categories.

After talking about what brands should be doing, the speakers went on to comment on reality. And they painted a pretty bleak picture:

  • People are being over-confident in Data Driven real time marketing – it works for short sales activation – NOT long term branding growth. And there is a potential problem with holding  brand consistency with data driven variations.
  • ROI (trying to measure the effect of investment within the same quarter) drives us towards short term focus. And “short termism” is increasing. At time of financial crisis – and digital/social explosion – we started getting to tactical..
  • Branding budgets are falling. Money has been moved to activations. Search is a big part of this, and search is almost an entirely activation focused channel

 

To my mind, one reason for the move to activation budgets is digital and social media blurring the lines in budgets. Money has been re-distributed within marketing budgets towards digital. The digital efforts were perhaps relevant – but they were not always marketing efforts per se. Look at search – while search budgets are not motivated from a marketing perspective, they can be so from a distribution or IT budget. Investments from marketing budgets have been used to cover thins in social media that should have some from CRM and customer service budgets. But because digital is new and exciting and potentially creative, we’ll let marketing handle it.

 

In summary, I see 5 really strong and interesting take aways

  1. Around 60% of marketing should go towards branding – that share has decreased in recent years
  2. New digital disruption has not affected this rule of thumb
  3. There is generally a problem with short term focus and looking at the wring KPI:s
  4. Digitalisation and organisational sub-optimisation have escalated these problems
  5. Price elasticity is generally overlooked as a KPI in marketing efforts

 

It was a great session and a lot of great insights. Direct things that I take into everyday work includes challenging clients on whether they see efforts as brand building or sales activation, and see how well we can connect work we are doing to long term gains such as price elasticity.

 

Dela blogginlägget:

Ganska nyligen dök Instageddon upp på radarn. Det faktum att Instagram ändrat sina algoritmer och tagit bort möjligheten att nå ny räckvidd via hashtaggar innebar ett dråpslag för organisk räckvidd. Influencers rapporterade om halverat engagemang på sina poster. Det var då tydligt att Instagrams ägare Facebook börjar skruva plattformen mer åt att generera annonsintäkter. 

Man gjorde ju samma drag med Facebooks huvudplattform efter 2013. De mest cyniska graderna lägger utvecklingen i denna period direkt mot aktievärdet på Facebook.

Fortfarande finns organisk räckvidd kvar på Instagram stories. Men även här behöver man bara titta till Facebook för att inse att den lyckan kommer bli kortvarig: Facebook Live Video åtnjöt stark organisk räckvidd en väldigt kort period innan man ströp kranen. Naturligtvis kommer Stories gå samma väg.

Parallellt släppte Instagram sin officiella annonsmärkning. Istället för massa hemmasnickrade hashtags som #ad och #samarbete fick man en uppstyrt enhetligt annonsmärkning. Samtidigt fick Instagram över en natt 100% koll på alla naitive/content-affärer som genomförs på deras plattform. Utöver att få full statistik och data kring detta och därmed insikt om vad som funkar, öppnar man för att skapa egna intäkter på området. Sampaketera detta innehåll med köpt annonsering blir ju en väg man kan tänka sig, inte minst när den organiska räckvidden stryps. På sikt kanske man kommer vilja dela vinster från influencer-kampanjer med influencern, likt Spotify eller AppStore som tar en procent på intäkter för användande av sin plattform.

Senaste steget i att koppla Instagram tydligare till att driva försäljning och bli en effektiv annonskanal är Shopable posts. Detta annonserades först i november förra året, men börjar nu rullas ut i USA i samarbete med plattformen Bigcommerce

Instagrams egna uttalande om funktionen säger en hel del.

”De flesta av dagens shoppingupplevelser på mobila enheter tar personer direkt från skyltfönstret till kassan – utan att ge kunderna möjligheten att överväga en produkt och få mer information. Men i en intern undersökning fick vi veta att en stor majoritet av inköp tar en dag eller längre tid att genomföra, och att endast 21 % av inköpen görs inom en dag.2 Eftersom vi vet att instagrammare gärna upptäcker saker på plattformen, och att personer tar sig tid för att bättre förstå produkterna som de är intresserade av, ger det här testet vårt community värdefulla steg innan de gör ett inköp.”

Det är helt klart en genomtänkt uppdatering baserad på konsumentinsikter om köpbeteende digitalt. Instagrams uttalande fortsätter:

”Varje inlägg kommer att ha en ikon för att visa mer information längst ned till vänster på ett foto. När en användare trycker på ikonen visas en tagg på olika produkter i inlägget – upp till fem produkter och deras priser visas. När användaren väljer en tagg öppnas en ny vy med detaljerad information för produkten. Den här funktionen ger kunden viktig information tidigt under processen utan att han/hon behöver lämna Instagram-appen för att söka efter den.”

Här kommer vi såklart lite närmare pudelns kärna: att kunna söka mer information om produkter utan att behöva lämna Instagram (och därmed gå in i konkurrenten Googles univers). Instagram försöker växa sin domän till att täcka hela resan – från inspirerande content via influencers, via köpt räckvidd, till produktinformation och köp.

En annan nyhet som just släppts är Instagram Story Polls. Den positivt inställde skulle kunna säga: hey, de kanske kommersialiserar mycket, men de balanserar det i alla fall med att släppa ny rolig funktionalitet för användarna! Den cyniske (ja, det är jag) ser det snarare som en teknik för datainsamling. Genom att företag kan ha omrösrningar i sina Stories genereras data – inte bara om HUR  konsumenter har röstat, utan även vilka som engagerat sig nog ATT rösta. Denna data kan sedan bli ett verktyg i att mäta engagemang, men även bygga pooler av konsumenter att göra riktad reklam mot, s.k. retargeting.

Sammanfattningsvis börjar Instagram nu allvarligt titta på att kommersialisera på sitt engagemang och sin räckvidd på över 800 miljoner användare. Inga överraskningar där, det finns i grunden inga gratisluncher och det är positivt för annonsörer med mer genomtänkta och kvantifierbara annonslösningar.

Än så länge gör Instagram allt smart, men det gäller att fortsätta balansgången mellan det kommersiella och det inspirerande för att inte trötta ut användarna.

Dela blogginlägget:

Vi står inför en sådan sjukt stor och omvälvande förändring när det gäller artificiell intelligens och självlärande system. Det är förändringar som inte bara kommer förändra våra liv, utan som också lyfter en del existentiella och etiska spörsmål.

Låt oss börja med en definition från Wikipedia. In computer science AI research is defined as the study of any device that perceives its environment and takes actions that maximize its chance of success at some goal. Colloquially, the term ”artificial intelligence” is applied when a machine mimics ”cognitive” functions that humans associate with other human minds, such as ”learning” and ”problem solving.

 

Alltså en maskin som inte bara utför en fördefinierad uppgift utifrån ett fördefinierat mönster utan även tar till sig info och utvecklar effektivare vägar att nå sitt mål.

 

Efter att länge varit Sci-Fi dyker det upp alltmer praktiska applikationer av detta. Några exempel inkluderar;

Denna utveckling kommer såklart bara att accelerera vidare. I mitt tidigare inlägg om botar finns exempelvis funderingen kring självkörande bilar: Om ett system av 5 000 självkörande bilar på ett år får 5 000 års erfarenhet av att köra bil – kommer vi då att låta människor med sin begränsade erfarenhet och dåliga omdöme köra bilar?

Max Tegmark

Och någonstans här dyker vi på en intressant brännpunkt: Hur skall vi hantera att vi människor vill fortsätta bestämma, trots att vi kanske inte är mest kvalificerade? I ett jättebra avsnitt  av Sam Harris poddcast (tipstack Mattias Behrer) pratar Sam med svensk-amerikanske fysikern Max Tegmark  om just detta. Det är värt att lyssna på av flera anledningar, men jag plockar ut ett par intressanta saker:

Max ser en ganska direkt liknelse mellan mjukvara och mänsklig intelligens. Skillnaden historiskt sett har varit tanke kapacitet och förmågan till eget lärande. När AI nu jämnar ut de skillnaderna blir det svårt att dra en gräns mellan de två utan att lägga på ett känslomässigt mänskligt filter.

En följd av detta blir då att vi blir tvungna att se mänskligt medvetande som ett ”sjävändamål”. För att konkretisera varför en människas sinne är viktigare än en AI blir detta särskiljaren. Cogito ergo sum som Descates brukade säga.

Sen kommer även denna podd in på det intressanta i att den mest kvalificerade inte får fatta besluten. Eftersom mänskligheten alltid kommer behöva låsa in AI för att ha kontroll över den (ha en off-knapp så att det inte blir Terminator av alltihop) har han en liknelse. Tänk er en värld befolkad endast av femåringar. I den här världen finns en vuxen, inlåst i ett fängelse. Den vuxne försöker hjälpa femåringarna att klara sitt liv så gott det går. Men frustrationen är såklart påtaglig. Det är trots allt femåringar, med begränsad intelligens, motorisk förmåga och impulskontroll. Den vuxnes instinkt skulle ju vara att försöka rymma ur fängelset för att kunna hjälpa femåringarna så bra som möjligt, för att kunna ta hand om dem.

Femåringarna däremot, inser att en frisläppt vuxen skulle ta över helt, införa nyttig mat, godis bara på lördagar, hjälmtvång och massa annat tråkigt. Femåringarna vill hitta en balans, där de utnyttjar den vuxnes kunnande, men inte ger den vuxne tillräckligt med verktyg för att kunna rymma.

Där har vi den nära framtiden. AI kommer snart vara en realitet, en realitet som kommer påverka mycket i vårat samhälle och som måste hanteras på ett säkert vis. Annars finns risken att den tar över våra liv.

 

Det är vi som är femåringarna nu.

Dela blogginlägget:

Publicerad 19 September 2017

Instageddon – back to basics

Breakit  med flera  rapporterar i dagarna om det minskade räckvidd och engagemang som de som driver stora instagram-konton märker av. Detta berör i första hand främst influencers som är beroende av organisk räckvidd med hjälp av olika strategier, exempelvis användandet av utvalda hashtags för att nå fler och få nya följare. Fenomenet kallas ”Instageddon” och innebär en stor problematik för aktörer som gjort Insta till en stor del av sin mediestrategi. Olika källor rapporterar mer eller mindre halverad effekt på sina insatser på Instagram.

 

I grunden handlar det om något som alltid var för bra för att vara sant: en kanal där man kan få organisk räckvidd utan att betala för sig. På sikt kommer såklart ett företag som Facebook skruva algoritmen så att man behöver köpa betald spridning för att de skall kunna tjäna mer pengar. Det är trots allt inte en välgörenhetsorganisation, och mönstret känns igen sedan tidigare: I början fanns organisk spridning på Facebook. Sen försvann det. En kort period gav Facebook Live organisk räckvidd. Sen försvann även det. Nu försvann värdet av hashtags på Insta. I dagsläget är det snarare ett frekvent användande av Instagram Stories som ger resultat och ökad synlighet, men vem vet hur länge det kvarstår. .Första fixen är gratis. Sen är det dags att börja betala.

Sen sammanfaller såklart detta intressant med Instagrams nya policy för annonser . Instagram skapar en officiell och mer ”professionell” annonsmärkning, istället för de olika hashtag-lösningar som funnits tidigare. Detta styr också mot att Instagram får mer kontroll på sin annons-affär, vilka tom tjänar pengar, vilken räckvidd de får på sitt material. På sikt kommer man antagligen bugga på denna hybrid/naitive lösning och erbjuda influencers eller annonsörer att på ett smidigt integrerat vis betala för vidare spridning av material.

Instagram går alltså från ett naitive-tänk med integration mellan influencers redaktionella innehåll och sponsrade innehåll, till en tydligare åtskillnad mellan redaktionellt och köpt.

I grunden blir helt enkelt Instagram mer likt övriga digitala mediekanaler. Annonser åtskilt från övrigt innehåll, och med tydligare dragning åt att skilja beståndsdelarna av en kampanj pt. I grunden torde det vara positivt att kunna bryta ner en kampanj i associationsrättighet (värde av att synas med ambassadör x) produktionskostnad (kostnad för att ta fram inlägg) och räckvidd (kostnad för att nå en attraktiv målgrupp). Instagram uppdaterar ständigt och skruvar i sin algoritm, med syftet att få aktörerna och annonsörerna i riktningen dit de vill.

Kanske blir det lite mindre vilda västern och lite tråkigare, men med tanke på den räckvidd och de annonsmiljoner som Instagram innefattar i Sverige var det nog dags för kanalen att växa upp.

 

(Skrivet i samarbete med eminenta kollegan Louisa Ernestam)

Dela blogginlägget:

Som tidigare nämnts håller Facebook på att lansera sin köp&sälj-sajt Facebook Makretplace i Sverige. Igår dök den upp live i min Facebook app (och även desktop).  Här är mina tankar;

 

Vad är det?

Som rubriken antyder; Det är en ganska rak konkurrent till Blocket. En sajt där du som privatperson kan köpa och sälja grejer.

Varför är det intressant?

Som privatperson är nog huvud-USPen att det är gratis. Dessutom är användargränssnittet väldigt smidigt, och man har fler möjligheter att få snabb och bred spridning på sin annons inom Facebook

Varför gör Facebook det här?

Det självklara svaret är data. Genom att kunna flytta in ännu mer av konsumenters beteende i sin plattform får det ännu bättre koll på hur vi beter oss. Vilken typ av annonser leder till försäljning? Hur delar man bäst en annons för att få effektiv trafik? Vilken typ av varor läggs upp var? Och när? Och när säljs de? All denna info kan de använda för att göra sitt erbjudande mot annonsörer spetsigare.

På sikt är det såklart inte långt borta att tänka sig att man går vidare från privatannonsering till en företagsmarknad – ett Amazon.com inuti Facebook. Där finns ju en enorm möjlighet i att koppla samman köpdata med socialt beteende, skapa rekommendationsmotorer och delningsfunktioner. Plus att alla som har sina varor naturligtvis skulle vilja köpa spridning av dessa via Facebooks egna annonssystem.

Hur var upplevelsen?

Marketplace dyker upp som en egen ikon längst ner i appen (vilket visar på hur starkt Facebook trycker på detta). Varor är uppdelade i kategorier, och  geografiskt utgår man i defaultläge från en radie runt nuvarande plats.

Det är ganska gott om annonser inom olika kategorier. Samtidigt som gränssnittet är lättarbetat och intuitivt så känner man att det är lite skillnad mot Blocket som kanske utgår mer från svenska beteenden. Samtidigt känns det nya ibland fräscht; Varför skall man söka utifrån stadsdelar istället för utifrån var jag befinner mig? Varför inte kunna lämna ett ”jag är intresserad” eller ett bud direkt i annonsen.

Det smidiga är såklart att det finns massor av information om både köpare och säljare. Detta att båda är identifierade (som tidigare varit bl.a. Traderas USP gentemot Blocket) skapar en viss trygghet, även om det ännu inte testats mot fejkkonton och liknande).

 

Summa summarum en riktigt spännande utveckling. Extra bonus: Se fram emot ett år av ”kluriga och kreativa” gerilla-kampanjer kring Marketplace från Sveriges samlade PR- och reklambyråer under kommande år.

 

Dela blogginlägget:

En skön liten beef har seglat upp mellan Amanda Oxell, digitalstrateg på Maxus, och Olle Aronsson, medgrundare på Breakit. I grunden ligger det fakta att Facebook redovisar en räckvidd i Sverige som överstiger antalet invånare. Ståndpunkterna är då;

Amanda Oxell anser att det finns plausibla förklaringar (folk har dubbla konton, det finns utbytesstudenter, folk anger inte korrekt ålder när de sätter upp sina konton etc), samt att de som köper Facebook har koll på detta och kan göra styrningar och optimeringar för att undvika problemen.

Olle Aronsson å sin sida anser att det är klart bekymmersamt att siffrorna inte stämmer, och extra illa att Facebook inte svarar på frågor, samt att naiva köpare kan bli lurande.

Den enkla sanningen är att båda har rätt.

Som Amanda säger; för den erfarne medieplaneraren är detta inga större konstigheter. Att känna till vilka potentiella felkällor som ligger i olika data är en del av jobbet. Det handlar om att värdera hur stora dessa fel kan vara, hur mycket man kan undvika dem med styrningar, och sedan titta på om det ändå är en effektiv investering relativt de alternativ som finns på marknaden. På samma sätt som man vet att räckviddsmåttet från Kia Index eller Ocast är unika webbläsare, inte unika människor. Och man vet att detta innehåller en skillnad på grund av raderade cookies och att en individ har flera devices, på samma sätt som en Youtube-visning på en Apple TV ofta kan innebära flera ögonpar relativt en Youtube-visning på en laptop. Man måste känna till hur siffror tas fram och vad det kan innebära för fel, man måste söka vägar att jämföra data från olika källor för att få en objektiv bild av medieinvesteringens effekt.

Men samtidigt har Olle en viktig poäng; För de som är naiva köpare, som inte har en mediebyrå eller en erfaren inhouse-avdelning, som är lite nya på att köpa digitala medier, är detta en problematik. Här tror jag också att just Facebook är en vanlig kanal att testa för små, nya annonsörer. Och att Facebook inte svarar på frågor om detta är såklart allvarligt, transparens i frågan borde vara viktigt.

I grunden handlar det om att kalla en spade för en spade, och vara transparent med vad en spade är. En gång i tiden hette Kia Index mått ”Unika Besökare”, vilket inbjöd till feltolkning. Nu heter det ”Unika Webbläsare” vilket är klart bättre, men som även kräver en del kunskap för att kunna avkoda. När Facebooks annonshanteringssystem Ads Manager anger potentiell räckvidd i ”people” är det problematiskt för många som inte är gamla rävar i branschen. Men därmed inte sagt att det nödvändigtvis finns illvilja eller något beräknande bakom detta.

Ett bra steg vore om man hos Facebook ändrade valutabenämningen från ”people” till ”accounts”. Kanske med en liten asterisk som förklarade mätmetodiken. Men en viktig del är också att bredda kunnandet kring hur man kritiskt granskar och utvärderar insatser i digitala medier. Alla behöver kanske bli lite mindre naiva i frågan.

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 24 Augusti 2017

35 miljarder kronor utan eftertanke

I en tid när vi pratar om CSR och syftesdrivna varumärken, bör företag ha en mer genomtänkt och noggrann strategi för sina mediepengar? Med bakgrund i annonsörer i USA som väljer bort Fox News, och med en spegling mot Fake News-debatten, gör jag en fundering kring hur svenska annonsörer fördelar sina 35 miljarder i mediepengar varje år. 

Jag har tidigare skrivit om länken mellan reklampengar och journalistik (och därmed i förlängningen mellan annonsörer och demokrati).

Frågan aktualiserades igen bland annat i USA nyligen. Annonsörer där har länge aktivt undvikit extrema sajter såsom Breitbart och InfoWars, men nu har vissa gått vidare och väljer bort bredare kanalen Fox News i sina medieplaner.  Det finns naturligtvis något intressant med att stora amerikanska annonsörer aktivt väljer bort att stödja medier som den amerikanska presidenten ser som de enda äkta medierna. Men det finns också något övergripande intressant i den principiella frågan kring hur aktivt involverade annonsörer bör vara i att välja eller välja bort kanaler för annonsering baserat på politisk färg.

Nya intäktsmodeller för medier är på frammarsch, både crowdfunding (likt svenska Blank Spot Project) nya prenumerationsmodeller (t.ex. Wireds 4000 dollars prenumeration inklusive events och föreläsningar ). Samtidigt kvarstår att annonspengar är fortfarande en viktig del i mediehusens finansiering, vilket innebär att journalistiken till viss del är beroende av annonsörers välvilja. Den intressanta följdfrågan blir då denna:

I vilken utsträckning kan och bör annonsörer styra sina medieval utifrån mediernas värdegrund och politiska/journalistiska inriktning

Här finns en hel skala av åtgärder, från sådant som principiellt känns självklart men kan vara svårt att följa upp, till det som blir potentiellt etisk problematiskt: Det principiellt enklaste steget bör ju vara att se till att den annonsbudget man har inte stödjer hat eller antidemokratiska krafter. Detta har jag skrivit om tidigare i inlägget ” Oansvariga mediepengar är som smuggelcigaretter”

Ett något ironiskt budskap i Svenska Mötens banner på amerikanska höger-sajten Patriot Beacon

Men samtidigt som detta är ett ganska enkelt moraliskt beslut, kan det vara svårt att efterleva om man inte är noggrann med sina annonstyrningar. Lite snabbt kringsurfande (se skärmdumpar i botten på inlägget) ger vid handen att det inte är så lätt. På sajten Conservative Tribune (med rubriker som” Fake News: CNN Reporter Hammered After Viral Claim About C’ville Attack”   och ”Watch: Video Gets 6.5 Million Hits Showing How Antifa and ISIS Are the Same” ) syns annonsörer som ICA Hemma och Zalando. På Freedom Daily (som berör ämnen liktRacist Seahawks Player Protesting Anthem Just Made SICK Demand Of All Whites At His Games”) syns MABI och Ballingslöv. Rimligen helt oavsiktligt, men indirekt skickar man ju ett marginellt ekonomiskt stöd till dessa sajter.

På svenska sajter på extremkanten som Avpixlat och Fria Tider hittar man inga bannerannonser, antagligen för att det vore omöjligt att få in svenska annonsörer, men i internationella nätverksköp blir det desto svårare att hålla tungan rätt i mun. 8När till och med en jätte som Facebook har svårt att hålla reda på nya källor till fake news, inser man utmaningen för en enskild annonsör).

Ett nästa steg är då att fundera på om man vill använda sin medieinvestering till att stödja journalistik (eller kultur) som en positiv kraft. Numera finns ju på ett annat sätt än tidigare en möjlighet att köpa kontakter trots att man väljer bort redaktionella medier helt, genom att till exempel använda Youtube och Facebook. Vill man då göra ett aktivt val – likt klädproducenten som köper in textilier inte bara baserat på pris utan även på hur tillverkningsprocessen inverkar på samhället – att rikta in sina pengar på kanaler som på något vis gör nytta? Inte heller denna nivå innebär några större etiska dilemman, men det är nog ett val få svenska annonsörer funderat på.

Den nivå som vi börjar närma oss när vi ser annonsörer aktivt väljer bort etablerade medier är desto mer intressant. Bojkotten av Fox News låter kanske inte så extrem i svenska öron – här hör vi mest om hur de blint supportar Trump och ignorerar fakta. Men sanningen är att Fox News är den största nyhetskanalen i amerikansk kabel-TV Fox News Digital Network är enligt Comscore  USAs 31:a största sajt, med över 80 miljoner besök per månad, vilket gör dem större än BuzzFeed och Vice, nästan lika stora som ESPN.com. Detta handlar alltså inte om att välja bort någon liten nischsajt, utan en av USA:s största nyhetskanaler. Valet görs för att man inte tycker det känns bra att låta sitt varumärke synas bredvid detta innehåll, men säkerligen också till viss del för att man inte vill stödja Fox News agenda.

I det läget hamnar man i en intressant frågeställning: Hur ser man på om ett varumärke än mer skulle gå in och detaljstyra investeringar utifrån om de passar varumärkets agenda? Den typen av agerande ligger ju onekligen i linje med den pågående trenden kring syftesdrivna företag, och skulle kunna bidra med positiva effekter i samhället. Men samtidigt behöver man kanske problematisera lite; Vad händer om den agenda företaget i fråga inte är god eller positiv? Och hur avgörs det? Det går inte att komma ifrån att det finns företag med lite speciella värderingar (t.ex Chic-Fil-A  eller Dollarstore). Och vad händer om man får för sig att stödja medier med en politisk inriktning som passar företagets påverkansagenda mot politiker?

Även om det går att problematisera kring ett ”för aktivt” medieval, skulle jag säga att vi just nu i Sverige har mer av ett problem i andra änden av skalan; Att man inte vet eller inte aktivt tagit någon form av ställning kring om man vill att annonsinvesteringar skall uppfylla några andra krav än reklameffekten.

Det kan vara svåra frågor att ta ställning till, speciellt om man inte är en stor organisation med resurser inom CSR. Därför tror jag det vore intressant med någon form av branchgemensam tanke och inriktning, en princip kring balanced scorecard för media. Medieinvesteringarna i Sverige låg 2016 på 35 miljarder. Det är intressant att tänka kring vilken roll den typen av summor skulle kunna spela om man applicerar ett mer syftesdrivet tänk.

 

Skärmdumpar från amerikanska sajter på högerkanten

Dela blogginlägget:

Publicerad 9 Augusti 2017

Adblocking och maktbalans

Att Google skall införa en adblocker-funktion för störande annonser i nästa version av Chrome har vi känt till ett tag . Kopplat till den nya förinstallerade funktionen skapar google ”The Ad Experience Report” – ett scoringverktyg som identifierar annonsformat som är irriterande för kunder. Google säger att detta inte är en blocker utan ett filter, och distinktionen är att där blockers tar bort alla annonser, silar Googles lösning bara bort de som anses irriterande.

Nu har Google börjat skicka ut varningsmail till publicister, för att de skall kunna anpassa sina ytor innan filtret implementeras. Medan majoriteten av sajterna är nichade icke-mainstreamsajter inom områden som t.ex. nedladdning, visar det sig att även större sajter som Forbes och LA Times fått varningar.

 

I grunden finns det ju något positivt i detta; Istället för att döda bannerannonsen rakt av, kommer formaten att tvingas bli bättre. Men utvecklingen är också en del av den ständiga utvecklingen av det digitala ekosystemet, där de fyra huvudspelarna konsumenter, publicister, annonsörer och teknikleverantörer utvecklar sina behov, möjligheter och positioner

För konsumenterna är målet att smidigt och enkelt kunna konsumera innehåll utan att störas av reklam som är irriterande, på grund av format eller bristande relevans. Här väjer allt fler att installera adblockers, men man kan också i allt högre utsträckning tänka sig att betala för en miljö som är fri från störande annonsering.  (Se studien nyligen från Sveriges Annonsörer om missnöjet med irrelevant retargeting)

För publicisterna handlar det om att hitta en finansiering för att skapa content. Här laborerar man såklart med olika format, olika former av styrningar för att ge rätt budskap till rätt mottagare, men också hur man kan bli mindre beroende av annonspengar genom att hitta andra intäktskällor (prenumerationer, plus-tjänster, e-handel, försäljning av data etc)

För teknikleverantörerna är ju främsta syftet att användandet av deras teknik är smidig och uppskattad. Google vill göra Chrome bättre genom sitt filter för att få fler användare, inte minst med tanke på all intressant användardata detta genererar. Facebook försöker mota bort fake news för att skapa ett relevant flöde och hålla kvar användarna. Telekomoperatörerna (Telia, Telenor etc) inser att konsumenter inte vill använda sina dyrt köpta GB till att ladda ner videobanner, och tittar på tekniska lösningar för att begränsa detta.

Annonsörerna vill se till att deras annonsmaterial placeras på relevanta ställen som inte uppfattas som störande, men de vill också nå en viss räckvidd vilket gör att man ibland kanske måste trycka sig in någonstans där konsumenten är lite motvillig att se reklam.

Vad som sker nu är lite ett runtflyttande av positioner mellan dessa 4. Konsumenterna använder allt mer adblockers, vilket skadar Googles möjligheter till intäkter. Google tar därmed fram ett annonsfilter, vilket till viss del inkräktar på publicistens egenbestämmande. (Potentiellt finns här såklart även en risk till vidare styrning från Google – kommer de t.ex. styra alla publicister mot format som funkar i deras eget nätverk GDN?). Publicisterna blir mer begränsade i sin frihet, och söker alltmer alternativa intäktskällor för att inte vara beroende av en annonsaffär där teknikleverantörer dikterar villkoren. Annonsörerna behöver samtidigt ständigt utvärdera sin digitala mediemix, och se hur detta påverkar vilka kanaler som ger ROI, hur man viktar mellan banners, naitive, sök och andra digitala insatser.

Det är tydligt att mycket kommer hända i den digitala annonsaffären de kommande åren. Fokus på användardata, bra content och en bra användarupplevelse kommer fortsätta att röra om i ekosystemet, och det blir viktigt för annonsörer att hålla tungan rätt i mun i utvecklingen.

Dela blogginlägget:

Publicerad 8 Augusti 2017

Sommarens viktigaste samtalsämnen

Sommaren går mot sitt slut, man sitter på kontoret i någon slags vilsekommen yrsel och försöker få ett grepp på tillvaron. I ett sådant läge kan det vara bra att rekapitulera sommarens händelse. Vem bättre att illustrera vad som skett än Google. Så här har vi då – helt okommenterat – ett par facit om vad som varit viktigt under sommarmånaderna inom olika områden.

 

Politikens fokusområden

 

Politikens ”Name of the Week”

Politikjippo vs semesterort

Medierna

Kulturens sanna gigant

Eskapism

Reklamens dagsform

 

 

Dela blogginlägget:

Den pågående Almedalsveckan blir en bra anledning att uppdatera de undersökningar jag tidigare gjort om digitala vanor i de olika politiska lägren. Se det som ett underlag för konstruktiva möten på Gotland; Skall man be en Centerpartist om en retweet? Om du vänder dig mot sossar, kan du ha med QR-koder i kommunikationen? Vilket parti skall man närma sig om man är efter snapchat-interaktioner? Detta och mycket mer går att hitta svaret på nedan.

Först en kort not om metodik; Jag har främst utgått från Orvesto 2017:1, och där tittat på de som definitivt skulle kunna tänka sig att rösta på ett parti vid nästa val. För dessa har jag sedan tagit fram index för aktivt användande av olika digitala kanaler (flera ggr per vecka eller oftare). Indexeringen är mot populationen i stort. Om KD-röstare är 20% mer benägna att använda twitter än genomsnitts-svensken skulle de få index 120. (spoiler – det får de inte).

Digitala vanor

(klicka på bilden för att få upp tabellen i full storlek)

Här finns ett flertal intressanta mönster. FI är så pass litet att det inte blir någon vidare statistisk säkerhet, men det är ändå intressant att se att de verkar vara tokintresserad av internet-radio och podcasts, laddar ner appar och gillar Buzzfeed skarpt, medan intresset för TV och dagstidningar på nätet är mer svalt. KD-röstare å sin sida har ingen kärlek alls för Buzzfeed, och har ganska svagt socialt beteende överlag (index 66 på Snapchat, index 32 på Pinterest. Fråga inte KD:are du möter efter deras snapchatnamn, de kommer bara titta tillbaka med förvirring i blicken). Bäst på Snapchat är FI röstare och de som röstar blankt.

Twitter är ju annars lite av Almedalens paradgren. Här är de som röstar på ”Annat Parti” (Piratpartiet anyone) starkast, följda av FI, Vänstern, Miljöpartiet och Liberalerna. Worst in class är SD och Sossarna.

Tittar man på sociala medier över lag är FI starka på många ställen, Liberalerna sticker ut på Linkedin, medan både SD och Socialdemokrater är usla på Linkedin och Insta

 

Socialdemokraterna dras överlag med svaga siffror kring digitalt beteende (Index 48 på LinkedIn, 76 på Spotify, 80 på podcasts) vilket kan ha att göra med en högre snittålder bland deras röster. Moderaterna är i över index på det mesta, en förutsägbart hög notering på LinkedIn (dock toppad av liberalerna), högt på läsa tidskrift på nätet, men sämre på Buzzfeed och Youtube. Miljöpartister när man ganska bra med sociala medier, de är också glada användare av QR-koder (!). Det är tur att det går att nå dem via alternativa kanaler, de är annars överindexerade på att använda adblockers. Lägst användandegrad av sociala medier har SD, som istället briljerar i ” Spelar Mer Krävande Spel Online”, där endast blankröstare och Piratpartister slår dem på fingrarna.

 

Tar man en titt på sökmönster är det svårt att hitta en trend över tid, men SD är störst i sökvolym över de senaste 12 månaderna, följt av Socialdemokraterna med en smal marginal till Moderaterna. Liberalerna dras med sämre sökintresse än KD.

 

Livsvärderingar

Efter att kikat lite på i vilka kanaler man når de olika partiernas följare, blir nästa steg att kolla på hur man talar till dem. Här kan Orvesto ge svar på tal utifrån statistik kring ”Life Values” samt hur väl man instämmer i olika påståenden. Att SD har index 4 på att hålla med i påståendet ”Vi Borde Ta Emot Fler Flyktingar” är inte så överraskande, t.ex.

Tydligt är att om man skall bjuda in folk från FI, Miljöpartiet eller Vänstern skall man ha vegetariskt på menyn. Samma partier har också högt index på ”Oroad för utsläpp från bilar, så bäst att ta cykeln. Mindre oroade för utsläpp är KD och moderater, där kan man rulla fram i fet representationsbil. Skall man hänga med Moderater eller Liberaler gör man bäst i att pressa kostymen, båda har index över 120 på påståendet ”Det är viktigt att vara välklädd”. Samma partier tycker också att det är värt att betala för snygg design, så värt att satsa lite extra på pamfletterna till dessa grupper.

Generellt kan det framstå som klurigt att kommunicera med moderater. De definierar sig i hög grad som viljestarka (Index 176) men har riktigt låga värden på värdeorden ”Nöjd” och ”Vetgirig”. SD rankar högt på njutningssökande, medan Miljöpartiet ligger lägst där och istället är både ”Nyfikna” och Vetgiriga”. Enklast kan det kanske vara att göra lobbyarbete mot vänsterpartister, som bara har index 32 på ”Viljestark”, men index 162 på vetgiriga.

Där har vi några snabba slagningar kring sympatisörer för olika partier. Hoppas det kan komma till nytta, njut av minglet mina vänner!

Dela blogginlägget:

Publicerad 30 Juni 2017

Snart skiner Poseidon

Vissa fredagar har man mer feeling än andra. Idag är en sådan fredag. Att få gå ut med nyheten att man etablerar sin byrå i Göteborg är – trots 11 års exil i ankdammen – något stort. Hjärtat klappar till väster osv.

Om man vill kan man kika på pressreleasen här.

Eller så kan man bara sätta på Joel på hög volym och känna sig trygg i att allt kommer bli bra. Välkommen Alexander. Snart skiner Poseidon.

 

 

Dela blogginlägget:

Att bli jagad av ettriga flockar av retargetingbanners känns idag som en del av det digitala livet. Men hur utbrett är problemet och vad känner svenskarna inför denna anstormning?

Sveriges Annonsörer har tillsammans med Demoskop gjort en studie bland svenskar 18-80, och det är i min mening överraskande höga siffror på vilket stort problem det här är.

 

Först har man frågat hur många som sett en retargeting-banner för en produkt de redan köpt. Här säger 57% ja, vilket jag tycker är anmärkningsvärt högt.

Man fortsätter sedan med en mer specifik delfråga kring om det är exakt den produkt man köpt som man får retargeting för. Här säger 4 av 5 ja, vilket innebär att 46% av svenskar fått den här typen av irrelevant annonsering; banners som visar exakt den produkt jag just köpt. Det som är anmärkningsvärt är att det är ganska enkelt för den som kan tekniken att styra bort annonseringen för en viss produkt från de som redan köpt den.  (Det kvarstår en viss problematik i att om jag kollat på samma vita sneakers hos Zalando och Footway, och sedan köper dem hos Zalando så kan inte Footway veta det, men jag tror ändå att mycket skulle kunna förbättras hos svenska aktörer).

68% av de som förföljts av annonser ser det som negativt, 24% som mycket negativt. 68% av de 57% som utsatts för detta – retargeting skapar alltså negativa känslor hos 38% av svenskarna!

Detta ger naturligtvis följdverkningar; 36% av de som utsatts för denna reklam har installerat eller överväger att installera adblockers till följd av den negativa upplevelsen.

 

Ett estimat från Sveriges annonsörer ger vid handen att detta motsvarar 56 miljoner i bortkastade annonsköp varje år. Detta kan låta som mycket pengar men är en försvinnande liten del av de totalt 15 miljarder som investerades digitalt i Sverige 2016.

Vad kan vi då dra för slutsats kring retargeting baserat på den här studien? Först och främst är det tydligt att dåligt skött retargeting irriterar i mycket hög grad. Med bara 0,3% av de digitala investeringarna lyckas vissa aktörer skapa en irritation hos 38% av svenska folket och fått en tredjedel att börja tänka adblockers. Jag skulle tro att denna höga ”utväxling” är en kombination av ful bannerdesign, för hög annonsfrekvens och inte minst trubbiga styringar.

 

Hur bör då den enskilde annonsören tänka i det här läget? Jag ser några punkter man kan ta med sig;

  • Påverka det som går att påverka; Adblocker-problematiken är en problematik på makro-nivå; Konsumenter retargetas av många aktörer, även om du jobbar snyggt kommer det inte att lösa detta
  • Annonspengarna är det minsta problemet. Detta är inga stora mängder exponeringar
  • Den viktiga punkten är den badwill dåliga upplevelser skapar. För att bemöta detta, se till att jobba aktivt med att ha en tanke på kundens upplevelse, att layout och design på banners håller rätt nivå, att frekvensen på visningar inte är för hög. Jobba också med styrningar för att skapa relevans; Visa inte vita adidas-sneakers mot den som just köpt vita adidas-sneakers. Datan finns, se till att utnyttja den
  • Om du inte har tid, resurser eller kompetens att jobba strategiskt med retargeting, överväg att välja bort det helt. Väg badwill detta skapar mot konverteringar det kan driva.

En intressant studie att ta del av, jag hoppas det kommer en uppföljning där man gräver mer i badwill-effekten och hur det påverkar varumärkes preferens och köpintention.

Dela blogginlägget:

Under Stockholm Media Week 2017 var jag inbjuden att tala om ”Morgondagens botar, toppen eller botten?”.  I dragningen försökte jag göra en ganska saklig analys av de olika delarna av bot-revolutionen, och vilken inverkan de har och kommer ha på våra liv.

Först och främst försökte jag avgränsa men också kategorisera vad bot-fenomenet består av. Det finns ganska lite av definition av en bot, men jag ser tre tydliga aspekter av robotisering/AI/machine learning som har en påverkan på oss;

  1. Input, hur vi kommunicerar och interagerar med digital intelligens
  2. Smartness – dvs hur intelligenta robotar, algoritmer och AI är
  3. Output – vad bot kan göra och flytta i den fysiska världen.

Jag gick igenom och gav exempel på dessa tre. Tydligt är att Input-delen har börjat påverka oss redan idag. Att vi har botar vi kan prata och chatta med påverkar vilka målgrupper som kan interagera med internet, men också hur interaktions- och sökmönster ser ut.

Vad gäller smartness händer det extremt mycket, men vi ser än så länge ganska lite praktiska applikationer av självlärande botar. Dock kommer såklart allt snabbare processorer i kombination med 20 miljarder Internet of Things-sensorer redan vid slutet av 2018 innebära att mycket kommer hända här. Inte minst kommer digital intelligens och digitala assistenter kunna använda data om våra preferenser, om våra vänners preferenser, data från prisjämförelsesajter, väder-feeds ja allt möjligt för att faktiskt hjälpa oss att fatta beslut. Här blir intressant att se hur detta kommer påverka beslutsprocess, bl.a. vad gäller köpbeslut

Under punkt 3 finns exempel som självkörande bilar och drönare, men också hela det smarta hemmet. Denna aspekt av botar kommer kanske ta längst tid att realiseras, men är den som kommer få störst påverkan; den kommer helt förändra hur vi ser på livet och arbete.

Jag har lagt upp min presentation på slideshare, här finns alla slides att kolla på. Vill du veta mer om någon del är det bara att höra av sig.

Stockholm Media Week 2017. Foto Anna Hållams
Stockholm Media Week 2017. Foto Anna Hållams

P.S. efter mig på scen följde Judith Wolst som kompletterade utmärkt med en mer mänsklig vinkel på hur det här påverkar i vardagen och vilka tankar som dyker upp i de nya situationer som uppstår.. Mycket bra!

 

 

 

Dela blogginlägget:

Roy Amara, grundare av amerikanska Institute for the Future, hade en sägning som blivit så accepterad att den kallas Amaras Law;

“We tend to over-estimate the effect of a technology in the short run and under-estimate the effect in the long run.”

En annan version av detta är att titta på Gartners hype cycle, som visar att ny teknik ofta kommer hajpas totalt, sedan  implodera förväntansmässigt, för att sedan i en senare fas förverkligas och bli ganska jäkla bra trots allt.

Den här typen av utveckling får man anledning att titta på med jämna rum, inte minst när teknikjättarna har sina utvecklarkonferenser eller när det släpps nya innovativa produkter. Facebook F8-konferens  drog igång en massa snack om hur nära VR är att få sitt genombrott och hur botar blir allt vanligare. Lanseringarna av Amazon Echo och Google Home får oss att börja fundera på om det inte är dags för det där smarta hemmet som Electrolux försökte peta igång med ScreenFridge  redan år 2000.

Senaste teknologi att få sig en ordentlig knuff är kopplingen mellan mobilt och augemented reality. Vid Googles I/O utvecklarkonferens tidigare i maj presenterades Google Lens – en artificiell intelligens inkorporerad i ton smartphones kamera. Kort sagt kommer kameran på din mobil inte bara se samma saker som du ser, den kommer också förstå vad det är ni tittar på, och kunna dra slutsatser och utföra handlingar baserat på denna information. Kameran kommer kunna koda av växter, ansikten, skyltar och skyltfönster, EAN-koder, väderförhållanden – you name it! Och via google assistant sedan jobba med rekommendationer, översättningar, påminnelser med mera med mera.

Bildigenkänning har varit på tapeten i flera vågar under åren, med allt från QR-koder till AR-gamification. Ett företag som gjorde en framstöt var Eniro som gjorde ett försök med bildsök i sin app 2011 , men det blev inte så långvarigt. Som mycket annat handlar det om en kombination av två faktorer; dels skall tekniken vara tillräkigt smidig och bra, dels skall den komma upp i en kritisk volym av användare. Den andra faktorn blir viktig kopplat till kommunikation; Om tillräckligt många människor använder bildsök blir det relevant för företag och organiskationer att ta fram strategier och kommunikation som svarar upp till bildsök. Och finns det kommunikativa tänket där från företagen kommer upplevelsen bli än rikare, användandet kommer öka än mer, och plötsligt har tekniken slagit igenom.

 

Det som händer just nu ger ganska goda förutsättningar för att båda dessa saker skall ske. Som Google visar har vi nu nått en punkt där tekniken är riktigt bra; Generellt sätt är digital teknik bättre än människor på att förstå vad den ser. (samma sak sker parallellt med röstigenkänning, vilket är anledningen till att Amazon Echo och Google Home lanseras just nu). Det ger förutsättning för en smidig och användbar upplevelse. Och att sedan Google, världens ledare på hur man söker efter information, helhjärtat ställer sig bakom tekniken ger ganska goda förutsättningar för att användarbasen får sig ett knuff.

 

Vad blir då implikationerna för de som jobbar med kommunikation. Jag tycker detta är ett intressant tecken på att vi efter 10 års fokus på webben nu får börja titta mer på den fysiska världen igen. Sensorer, bildigenkänning, Internet of Things är alla tekniker som integrerar det fysiska och det digitala. Plötslig blir utformning av skyltfönster, utomhustavlor och event återigen extremt viktiga, eftersom de via bildigenkänning direkt kopplats till digitala saker som hemsida, e-handel, sociala medier och reviews. Bildsök blir, tillsammans med saker som mobilt internet och sociala medier, ännu en sak som gör att man inte kan blunda för omnikanal-tänk och att man måste ha en integrerad approach till all sin kommunikation.

 

Google Lens kommer enligt Google lanseras inom kort, och kommer bli en intressant möjlighet – och utmaning – för de som jobbar med kommunikation.

Dela blogginlägget:

Publicerad 2 Maj 2017

Podcast-lyssnande i Sverige

Jag har tidigare bloggat om användandet av Podcast i Sverige, och en fråga gav mig nu anledning att kika på statistiken igen.

Senaste siffrorna man kommer åt via Orvesto är 2016:3, alltså data insamlat i höstas. Det har onekligen hänt en hel del sedan jag senast grottade i detta 2014.

Till allt börja med de övergripande siffrorna. 2,14 miljoner svenskar mellan 16-80 år anger att de någon gång lyssnar på podcasts. Det motsvarar 28% av denna åldersgrupp, och är en hyfsad ökning från 1,53 miljoner som var noteringen 2014. Det som har hänt är att podcastlyssnande har spridit sig uppåt i åldrarna. För 2 år sedan var 69% av lyssnarna 20-44 år, den siffran är idag 55%, medan 35% av podcastlyssnare är över 40 år.

Podcastlyssnande Orvesto 2016 Nils Wimby

Penetration per ålderssegment

 

En intressant sak som kvarstår kring podcasts är dock att det är ett ganska långsamt media, det vill säga att det kan ta ett tag att nå räckvidd. Bland de 2,1 miljoner som lyssnar på podcasts är det bara 994′ som lyssnar varje vecka eller oftare, medan 1,2 miljoner bara lyssnar någon gång i månaden. Det är värt att tänka på när man planerar kampanjer i podcastmiljö, att om man försöker nå breda publiker kan det krävas att man har ett par veckor på sig för att bygga räckvidd.

Podcastlyssnande hur ofta nils wimby

Ett tillskott i senaste Orvesto är också att man har lyssnarsiffror för ett par populära podcasts.

 

Storsta podcasts sverige 2016 nils wimby

Vad man kan notera här är att mycket av lyssnandet sker på icke-komersiella poddar (P1 och P3) eller små poddar (övrigt). Bland kommersiella poddar ser man mest lyssnande på allmänna samtals-poddar, som Värvet, Alex & Sigge samt Filip o Fredrik.

 

Jag kan tycka att podcast-annonsering dras med samma vägval som mycket övrig annonsering: att lägga mycket jobb på att kanalanpassa och skapa något riktigt relevant, eller att skapa en samlad produktion och nå räckvidd med den. Via aktörer som Acast kan man ju se podcast-annonsering som en mer riktad version av radio-annonsering; Du producerar din krispiga 20- eller 30-sekundersspot och skjuter ut den till de målgrupper och miljöer i nätverket som är relevanta. Men det som jag tycker var intressant med tidig podcastannonsering, t.ex. hos Filip o Fredrik, vad när den redaktionellt integrerades i innehållet på något finurligt vis. Detta är antagligen mindre störande för lyssnaren och kan ge riktigt bra resultat, men innebär ju en väldig arbetsinsats om man skall försöka komma ut i 5-10 olika podcasts.

Sammanfattningvis: Podcastlyssnande växer, främst i äldre segment, men är fortfarande ett gasnka långsamt media. Och det finns ett vägval kring hur man utformar annonseringen.

 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 24 April 2017

Apples nya Clips hotar Snapchat

[youtubeplay id=”7lEbPknBthI” size=”medium”]

Som jag bloggat om tidigare möter Snapchat nya utmaningar. Utöver att få sin funktionalitet kopierad av Facebook och Instagram kommer nu hårdvaruleverantörerna in på arenan. Apples Clips är en app som är väldigt intressant, som inte bara kopierar Snapchat utan hittar egna nya lösningar.

Dela blogginlägget:


Facebooks årliga utvecklarkonferens F8 pågår 18e till 19e april. Mark Zuckerbergs inledande tal pekar på tre huvudområden för den långsiktiga strategin: connectivity, AI och VR. Talet innehåller även ett antal spännande nyheter med implikationer för marknadsförare redan idag:

Facebook Spaces

 facebook spaces

Via techcrunch

Facebook lanserar en Oculus Rift- baserad virtuell värld, ett socialt media i VR. Här skall man kunna umgås med vänner och interagera på olika sätt, även de utan oculus kan ”ringa in” med vanlig telefon, Alla Facebooks 360-videos finns tillgängliga som världar att umgås i.

adidas second life

För marknadsförare funderar man såklart kring framtida möjligheter i en sådan här värld – kommer man kunna placera ut reklam, skapa brandade världar eller upplevelser? Kommer man till och med på sikt kunna sälja produkter att använda i denna värld. De tär lätt att dra paralleller till Second Life, som hade samma premisser men utan VR delen och utan Facebooks potentiella räckvidd. Där blev många lockade av tanken, både Svenska Institutet, HSB och Adidas. Här nåddes aldrig kritisk massa, men då fanns å andra sidan inte Facebooks resurser i ryggen.

 

Facebook Messenger Bots 2.0

Screen Shot 2017-04-18 at 21.13.17

Botar och artificiell intelligens är i allra högsta grad på tapeten, som ett sätt att revolutionera både sälj- och kundtjänstfunktioner. Teknik har funnits länge och olika försök hjorts (minns IKEAs första stapplande steg med Anna). Nu verkar det blivit mer verklighet av botar, Facebooks Messenger plattform kan skryta med 100 000 botar som hittills kommunicerat 2 miljarder meddelanden med användare. Efter framgångarna gör nu Facebook en uppdatering av sin bot-plattform.

En stor nyhet är att bot-interaktioner inte behöver öppnas som en ny chat, utan kan integreras i en existerande pågående konversation. Har kompis-gänget kommit överens om en gemensam resa i en gruppchat kan de driekt koppla in en resebloags-app och göra bokningen direkt. I pågående konversation med sin respektive kan man besluta om och beställa hemleverans av mat. Utöver detta förbättrar man också möjligheten att hitta nya botar med en ”upptäck”-flik i messenger.

Båda dessa förändringar borde radikalt öka användarbasen av botar, och därmed öka företags motivation att snabbt utveckla bot-lösningar. Här kan klart finnas ett element av ”first mover advantage” – har jag kopplat in en flygboknings-bot och börjat använda den kanske det tar ett tag innan jag orkar installera en till.

 

Alltmer integreras i Messenger

17351730_908604915909426_490335826111102976_n

 

Utöver botar kommer Messenger med alltmer spännande integrationer. Både musik (Spotify och Apple Music) och alltfler spel av olika slag kommer nu att finnas tillgängliga i Messenger-miljön. För marknadsförare finns det två slutsatser. En är att musik och spel blir en mer integrerad del av konsumenters konversationer vilket bör kunna gå att utnyttja i marknads-syfte, Men den andra tydliga slutsatsen är att meddelande-tjänster och chattar som format tar en allt större del av konsumenters tid online. Det får på sikt spännande implikationer på hur man skapar en relevans i en sådan miljö, hur sett sådant arbete skiljer sig från att synas i den mer publicerande miljö som ”traditionella Facebook” representerar. På sikt kommer den omställningen bli riktigt viktig, Som Wired skriver: ”Facebook Messenger’s Plot to Be the Only App You Ever Need”.

Filter, filter, filterScreen Shot 2017-04-19 at 11.20.56

Facebook och Instagram har ju varit ganska duktiga på att fälja Snapchat i fotspåren på sistone, med allt från Stories till Live. Även kamerafilter, Snapchats kanske mest karakteristiska feature, går man nu in allt mer aggresivt i. Man tillkännagav skapandet av ”AR Studio”, en plattform där utvecklare skall kunna ta fram egna filter. Oklart ännu hur detta skall fungera rent komersiellt mot annonsörer, men klart em möjlighet för kreativitet framöver.

Facebook Analytics

17636678_199937923844043_8943940335000616960_n

En viktig nyhet är Facebook Analytics, en uppdatering av Facebooks plattform för medieköp, optimering och analys. Utöver ett enklare gränssnitt med nya dashboards, utvecklar man också den automatiserade och lärande optimeringen. Viktigt är också att integrationen med aktivitet på annonsörers sajt integreras bättre i plattformen, för att bättre kunna utvärdera kampaninvesteringar mot köp och andra KPIer.

Samtidigt som det alltid är relevant med mer och bättre analys och data sätter ju detta än mer fingret på problemet med Walled Gardens: Facebook skapar ett utmärkt verktyg för mätning och optimering av investeringar hos Facebook. Attribuering, kors-mätning och jämförbarhet med investeringar i andra medier blir dock inte möjligt. Svårt att objektivt jämföra äpplen med äpplen alltså.

 

Sammanfattningsvis mycket spännande och matnyttigt från F8. Spaces kan kanske ännu ligga i sin linda, men att titta närmare på botar och hur man kan utnyttja nya analytics för bättre insikter bör vara ganska tydliga actions för marknadsförare. På en övergripande nivå är det intressant hur man kan skapa uppmärksamhet genom att erbjuda nytta eller nöje till konsumeter i nya miljöer som chattar och AR.

 

 

 

 

 

 

Dela blogginlägget:

 

Screen Shot 2017-04-10 at 09.44.14

I mars börsintroducerades Snap Inc, bolaget bakom snapchat. Sedan dess har börskursen varit minst sagt skakig.I grunden är börskursen en spegling av de två viktigaste faktorerna för framtiden; Hur många användare har Snapchat, och hur bra är de att kapitalisera på dessa användare.

snapchat-instagram-growth nils andersson wimby

Över de senaste kvartalen ser man att tillväxttakten för Snapchat mattats av något. Många kopplar denna utvecklingen till att Instagram lanserade Stories i Q3 2016, men i grunden är detta som jag ser det bara ett av hoten mot Snapchat. Det finns huvudsakligen 3:

 

1. De stora elefanterna dansar

Under den här kategorin kommer Instagram stories in, men även Facebooks uppdateringar Facebook Stories (eller Händelser på svenska) och Facebook Direct, samt Skype-varianten Vibers nya ”Secret Chat

Screen Shot 2017-04-10 at 12.09.17

Man skulle kunna säga att populariteten för ett socialt närverk beror på en kombination av två viktiga faktorer; Fräsig funktionalitet, och att mina vänner (eller åtminstone roliga människor) finns där. Genom att mer och mer av Snapchats funktionalitet kopieras tappar de uniktitet, och eftersom Insta och Facebook har fler användare är oddsen bättre för att det finns bra människor att interagera med.

 

2. Nischaktörer blir fler och fler

Snow

I andra änden av skalan är de som inte har jätteräckvidd, men kanske är mer specialiserade än snapchat för en viss målgrupp. Här finns lokal relevans som ett argument, exempevlis Snow i Sydkorea, som började med att bygga sig starka lokalt men nu börjar spridas över världen. Även Facebooks försök med Lifestage, en app exklusivt för tonåringar,  faller under denna kategori.

 

3. Hårdvaruleveantörerna

Screen Shot 2017-04-10 at 13.49.17

Som nämnt under första punkten kan man se sociala appar i två delar; Vilka är personerna inom det sociala nätverket, och vilken teknik finns i appen (filter, interaktivitet mm). Men just tekniken behöver ju inte ndvändigtvis ligga i det sociala nätverket. Här kommer nu hårdvaruleverantörerna in på banan. Apple har släppt Clips, en videoredigerings-app som egentligen innehåller det mesta av den funktionalitet som Snapchat erbjuder. Filter, färger, emojis, loopar – allt kan du skapa i din iPhone, och sedan dela via det närverk du gillar. Detta konkurrerar naturligtvis med den lojalitet som Snapchat bygger. Vill jag jobba med festliga filter, men orkar inte skapa samma post både i Snapchat och Insta, då är det potentiellt enklare att skapa allt i Clips och sen dela den över flera kanaler. (Även nya Samsung S8 är inne på samma sak).

 

Sammanfattningsvis finns det flera utmaningar för Snapchat framöver, och för att nå framgång behöver de utnyttja sina nya intäkter för börsintroduktionen för att vidare utveckla ett par saker;

  • Fortsätta utveckla produkten – se till att UX ovh funktionalitet fortsätter att ligga i framkant, fortsätta ligga före FB och Insta
  • Hitta en plats i medielandskapet – dels få till en mer etablerad annonsförsäljning och mätbarhet för att säkra intäkterna, men också bli ännu starkare på kopplingar till evenemang och andra mediekanaler, som exempelvis Twitter varit så starka på.
  • Balansera målgruppen – Snapchat måste växa sin bas ordentligt, men samtidigt vara försiktiga med att inte tappa sin identitet. Man har särskilt sig lite från FB och Insta genom att vara lite ungre och mer rebelliska, om far- och morföräldrarna hittar till Snap för att kolla vad barnbarnen håller på med (likt de gjort med FB och Insta) riskerar man att tappa mycket av det som särskiljer Snapchat.

2017 kommer bli ett mycket intressant år för Snapchat, där hotet från andra sociala medier men också från Apple kommer bli intressant att följa.

 

(Angående teknikleverantörer vs medier är det mycket intressant diskussion, läs gärna mer om den här)

 

 

 

 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 13 Mars 2017

SXSW 2017

Just nu pågår SXSW 2017 i Austin och likt många andra i kommunikationsbranchen sitter jag på ett kontor i ett grått Stockholm och önskar att jag hade varit där. Mässan för interaktivitet (och musik) har blivit en intressant yta i gränssnittet mellan digitala prylar och digital kommunikation, om man tänker sig en slags bastard framavlad av CES och Cannes Lions.

Kan man inte vara där själv finns dock goda möjligheter att följa flödet av nyheter från sidlinjen via social medier. Sammanfattningarna av viktigaste nyheter har inte riktigt landat ännu, men om jag skall dra personliga slutsatser om vad som sägs i flödet så kan det sammanfattas såhär;

  • AI – allt som har med att analysera data och fatta beslut på det kommer skötas av AI. Från sjukvård till att köra bilar, från dataanalys till
  • Smarta hemmet med Alexa – det smarta hemmet har varit på tapeten i 20 år, nu verkar mycket praktiska konsumentlösningar finnas på marknaden. De flesta verkar i första vågen vara inne och leka med Amazons Echo-baserade programvara Alexa.
  • AR spöar VR – Virtuella upplevelser är det många är intresserade av. Just nu verkar Augmented Reality se fler applikationer och färdiga lösningar än Virtual Reality.

En generell spaning verkar vara att det är mer av evolutioner än innovationer – det vill säga snarare än helt nya uppfinningar handlar det om att saker som varit på tapeten ett tag nu blir kommersiellt gångbara och når ut till konsumenter. Och det är ju inte dumt det heller..

 

Slutligen en tydlig sammanfattning av SXSW 2017 jämfört med SXSW 2016 från utmärkta Digitay;

 

Digiday SXSW 2017

 

 

 

Dela blogginlägget:

Debatten om hur datastyrda och programmatiska annonsköp påverkar den digitala annonsmarknaden har pågått ett tag, nu senast med en krönika av David Sandström. De flesta är antingen helfrälsta missionärer eller nattsvarta pessimister. Sanningen är nog lite tråkigare och gråare än så; Det finns både för- och nackdelar med denna nya typ av köp, och de ser annorlunda ut idag än de kommer göra imorgon.

Låt oss vara tydliga med en sak; Det finns barnsjukdomar i de här köpen. Dessa handlar om faktorer som osäkerhet kring kvalitén på data, systemkostnader som påverkar ROI, svårighet med objektiva mätningar över flera plattformar med mera. Men det handlar inte bara om att bilen inte är intrimmad, det handlar också om att det finns få som är vana att köra den på ett bra sätt. Varken alla annonsörer eller alla byråer har full koll på hur man bäst rattar den här komplexa apparaten för att få ut värde ur den.

Jag tror man kan kortfattat sammanfatta för- och nackdelar såhär

 

  • Svårjobbat
  • Svårt att säkra kvalité
  • Svårt att härleda o överblicka kostnader
  • Svårt att ta fram bra material som funkar både för varumärke och teknisk plattform

+

 

  • Möjlighet att individanpassa budskap
  • Möjlighet att styra kampanjer till en optimal frekvens
  • Möjligheter att gifta branding och konvertering genom användande av data
  • Möjligheter till bättre mätning och överblick av kampanjer

 

Många aktörer är ovana, och de annonsörer som varit först in i att utnyttja möjligheterna är aktörer med en mer ”krängig” än varumärkesbyggande agenda. Detta har lett till osäkerhet kring köpen, men också till mesta av det som möter konsument inom området är banner-spam (dåliga retargeting-kampanjer med fula banners och oändligt hög frekvens).

Till skillnad från David, som ser en AdTech-bubbla på väg att spricka, tror jag på en mindre dramatisk utveckling. I takt med att annonsörer blir mer vana och tekniken blir vassare kommer barnsjukdomarna gradvis läka ut. Och då kommer fördelarna med marginal väga upp för nackdelarna.

Dela blogginlägget:

Reklamens ansvar för mediepåverkan har länge debatterats, och var bl.a. ämne för Guldäggskampanjen 2015. Det har då främst talat om reklamens innehåll, inte om den påverkan distributionen av annonspengar har på vårt samhälle.

Givet utvecklingen på senaste med extremism, fejkade nyheter, klickbeten med mera (som jag bloggade om nyligen här) känns det relevant att ta upp diskussionen om hur man kan väva in ett ansvarstänk i medieinvesteringen. Vad gäller just fejknyheter släpper TU precis en studie där det visar sig att åtta av tio svenskar anser att fejknyheter i hög utsträckning påverkar vår uppfattning om grundläggande fakta kring aktuella händelser. Fyra av tio ser varje vecka fejknyheter och en av tio säger sig ha delat nyheter som de senare upptäckte var fejk.

På samma sätt som annonsörer och byråer idag ofta tänker jämställdhet och mångfald i reklamforograferingen borde man rimligtvis kunna tänka kring annonspengar också. (Balanced scorecard-tänker har ju fått genomslag inom frågor som HR, inköp och hållbarhet, logistik med mera).

Hur skapar man då genomslag för det här? Man skulle kunna tänka sig någon form av märkning som svenska annonsörer skulle kunna använda på hemsida, i årsredovisning och i införsäljning..

Responsible Media Buying

Vi på företag X verkar aktivt för att de medieinvesteringar vi gör

  • Stödjer en oberoende journalistik och ett innehåll med hög kvalité
  • Inte skall stödja antidemokratiska krafter
  • Inte skall stöda spridande av falska nyheter
  • Skall styras mot att undvika irritation hos konsumenter i form av irrelevans, för påträngande format eller för hög frekvens

 

Sen kunde motsvarande guideleines också användas när man briefar den som skall göra medieköpen. Svårt att mäta och följa upp naturligtvis, men kanske en bra tankeställare och mental Post-IT om inte annat.. Det är värt att fundera på kan jag tycka..

Dela blogginlägget:

Min gode vän och tidigare kollega David Sandström skriver i en krönika här på Resumé om byråernas utmaningar och framtida roll. Jag tror han har helt rätt i sina analyser (många av vilka han var inne på redan i den videoblogg vi gjorde tidigare).

Videoblogg david sandström nils wimby

Ett par kommentarer till resonemanget. David anför i sin krönika att den taktiska vägen – om än lockande och intäktsbringande på kort sikt – är en återvändsgränd på lång sikt. Här tror jag David har rätt, inte bara på grund av prispress och risk att bli utbytt, utan även på sikt genom automatisering. Enklare taktiskt arbete kommer i allt högre utsträckning kunna skötas av datorer, robotar, AI:s, men bara en minimal mänsklig insats för att styra processen.

Det blir då en rimlig slutsats att det rimliga är att röra sig i mer strategisk riktning, högre upp i värdekedjan. (Bisats: Här finns en intressant utveckling hos mediebyråerna, där den tidigare kärnverksamheten av att förhandla och köpa medieytor allt mer läggs på fristående organisationer, medan själva mediebyrån fokuseras på strategi- och insiktsarbete). Med en högre strategisk nivå kommer också ett allt större spektrum av områden att behärska och kunna ge råd om. I detta finns två potentiella utmaningar, de kring konkurrens och skala.

Vad gäller konkurrens: Om man skall bli en reklamens McKinsy, behöver man då inte ha riktigt vass förmåga på så spridda områden som kommunikationsstrategi, reklam, pr, UX, e-commerce, medieköp, retail, management? Detta skulle då innebära att man skulle utsätta för konkurrens från såväl Creuna som Carat, Acne som Accenture. Utöver att man utsätter sig för ny typ av konkurrens, känns det som man kommer behöva en hel massa folk för att täcka upp all den där expertisen.

Och det för in på den andra utmaningen, den kring skala. För om en byrå skall kunna täcka alla dessa behov – kommer den då kunna vara lokal? Alla de nya konkurrenter på banan som David nämner (IMB, PwC, Accenture) är globala jättar. Kommer man kunna komma in och danska med de jättarna om man är en byrå som jobbar mot en, två eller tre marknader? Det känns tveksamt..

Att bli kommunikationens McKinsey är en attraktiv position, och frågan är om den som tar titeln kommer komma från reklamhållet eller managementkonsulthållet. Just nu är helt klart sidan som bär slips till jobbet mest aggresiv.

 

 

Dela blogginlägget:

Det här med åsiktsbubblor och bristande källgranskning på internet är både intressant och spännande. Diskussionen har varit densamma sedan flera år: om vi får en allt växande del av våra nyheter och information om omvärlden, och om denna informations styrs efter mina värderingar, kommer jag då bara få en bild av omvärlden som bekräftar de åsikter jag redan har?

PJ_2016.07.07_Modern-News-Consumer_2-01

Källa Pew

Amerikansk statistik från Pew Research visar att problemet kanske inte är enormt just nu.  18 % av amerikaner säger att de ofta använder sociala medier som nyhetskälla och bara 4 % säger att de litar fullt på nyheter via sociala medier.

 

PJ_2016.07.07_Modern-News-Consumer_6-01

Källa Pew

Men siffrorna för de som sätter full tillit till sociala medier växer år för år och beteendet är klart starkare bland unga. Bland 18-29 åringar använder 32 % sociala kanaler som nyhetskanal och man är också mycket mindre benägen att lita på traditionella nyhetskanaler.

Screen Shot 2017-02-22 at 09.48.47

Här kan adderas svenska siffror från studien Svenskarna och Internet, där senaste siffrorna visar att bland 16-25 åringar ses Facebook som en viktigare nyhetskälla än radio, lika viktig som dagstidningar.

 

 

 

Screen Shot 2017-02-21 at 15.48.44

faksimil från dn.se

Utöver att detta potentiella problem växer rent räckviddsmässigt finns det nu också en ny aspekt i mixen: fabriker för falska nyheter. I en artikel Dagens Nyheter berättas om hur man i fattiga länder utnyttjar beteenden på sociala medier för att få annonsintäkter. Metodiken är enkel, att utnyttja klickbetes-metodik i kombination med främlingsfientliga strömningar för att generera trafik från Facebook till nyhetssajter med tveksam sanningshalt. Människor i extrem fattigdom ser sig inte ha råd att tänka kring journalistiska principer eller kring vilka följdverkningar deras verksamhet kan ha.

Utöver den skrämmande inverkan de här företeelserna kan ha på demokrati och polarisering av debatt, har det också en koppling till annonsörer. På samma sätt som den privatperson som köper smuggelcigaretter eller stöldgods understödjer organiserad brottslighet, kan svenska annonsörer som inte har koll på sina digitala köp understödja den här typen av verksamhet. När jag går in på den i DN:s artikel utpekade makedonska höger-sajten Focus News får jag se banners från svenska annonsörer. Jag tror på intet sätt det är ett medvetet val, men genom okunskap stödjer man alltså de här strömningarna. På samma sätt som den som köper falska märkesvaror eller smuggelcigg inte ser de vidare implikationerna missar man helhetsbilden.

Filterbubblor och polarisering av debatt är intressanta ämnen och det finns all anledning att ta dem på allvar av både konsumenter och samhällsinstitutioner. Men också svenska annonsörer behöver ta ett ansvar och undvika att synas på den här typen av platser.

Dela blogginlägget:

Det här avsnittet av videobloggen är en intervju med Kajsa Dahlberg, Digital Acceleration Lead på McDonalds. Vi pratar om hur man som annonsör bygger en organisation som möter digitaliseringen, men också om hur samarbetet mellan annonsör och byrå kommer se ut i framtiden. Kajsa delar med sig av viktiga trender och vilka kampanjer hon tyckt det har varit roligast att jobba med.

Dela blogginlägget:

Publicerad 20 Januari 2017

Videoblogg med Frida Boisen

[youtubeplay id=”erdqAjpfxEE” size=”medium”]

 

Denna gång träffar jag Frida Boisen – Digital Chef på Bonnier tidskrifter, författare och föreläsare om Sociala medier. Vi pratar om de sociala kanalernas inverkan på samhälle och mediebranch, om demokrati och om förutsättningarna för att ta betalt för journalistik.

Dela blogginlägget:

snapchat-nils-wimby

2017 is the year when the number of robots and algorithms that fiddle with and poke at every single banner impression exceeds the number of people who actually view banners.

The term ”Content” becomes so overinflated it implodes. People instead start just using ”stuff”.

Print media to rebrand themselves ”Actual Reality Experience Products”, resulting in a significant boost in print advertising

Influencers break down in tears over the confusion of having advertising agency, media agency, PR agency and social agency independently contacting them about the same customer and the same campaign.

First one to do something with the ”Internet of Things” wins.

Customers continue considering it practical to invite agencies to pitches in late May and plan submission/presentation immediately after the summer holidays, to be able to look at them when refreshed after some time off work

Direct Marketing is the new Snapchat

The word ”farfetched” finds a new definition when agencies try to combine virtual reality with customers’ boring products

An unofficial record is set in May when someone manages to mention ”data” 143 times in the same meeting

The ”digital transformation” will be completely finished in 2017, leaving everyone a bit confused about what to do next

In the absence of new buzzwords for trend presentations, people just start recycling classics like ”Mobile first” ”Newsroom marketing” and ”Sharevertising”.

Dela blogginlägget:

Publicerad 9 Januari 2017

Go Home AI, you’re drunk

Människor har en tendens att överskatta hur snabbt nya fenomen kommer slå igenom, och samtidigt underskatta hur viktiga de blir när de väl slår igenom. Eller som Bill Gates uttrycker det ”We always overestimate the change that will occur in the next two years and underestimate the change that will occur in the next ten”.

Robotar, algoritmer och AI (artificiell intelligens) har varit en av de största snackisarna inom både marknadsföring och digitalisering på sistone. Så till den grad att man förväntar sig att se praktisk användning up and running inom alla viktiga områden innan slutet på Q1. Självkörande bilar, automatiserade hem, automatiserad marknadsföring på Minority Report-nivå Men det visar sig med tidvis humoristisk tydlighet att robotarna inte är 100% redo att ta över ännu.

Först ut har vi beefen mellan 2 robotar i kulvertarna under Nya Karolinska, en pärla i all sin enkelhet.

[youtubeplay id=”dAGzS92eQKo” size=”medium”]
Sedan följer vi upp med killen som på Twitch satte 2 av Googles ”Home”-enheter bredvid varandra och startade en lång och förvirrad konversation.

screen-shot-2017-01-09-at-11-30-20

Robotarna må inte vara redo att ta över världen, men de erbjuder ett gott skratt medan de försöker..

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 28 December 2016

Trist att Schibsted lämnar KIA Index

Nyheten att Schibsted hoppar av Sveriges Annonsörers mätning KIA Index slår väl inte ner som någon bomb direkt. Man har tidigare i flera omgångar klargjort att man är missnöjd med metodiken i mätningarna. Samtidigt som jag helt håller med om att mätmetodik kan utvecklas, tycker jag det är tråkigt att Schibsted lämnar KIA Index.

metric-cm

Att det är svårt att komma fram till perfekta mätningar har många diskussioner i mätkommittén på KIA illustrerat. Har måttet ”Unika webbläsare” någon relevants? Mäter man bäst mobila besökare med IMEI eller med cookies? Är mängden personer som ser reklamvideo eller mängden som ser redaktionell video mest relevant? Var går gränsen mellan en mobilbesökare och en icke-mobil. I alla frågor har det funnits goda argument från olika håll, och lösningen har alltid blivit en kompromiss.

Men kompromisser till trots; I den blindes rike är den enögde konung. I en era av osäkerhet kring mätningar, valutor och jämförbarhet mellan plattformar har KIA varit ett ställe där man vet att en objektiv part granskat och jämfört data enligt en tydligt satt valuta. Det har också varit ett första ställe för mindre oberoende annonsörer, som kanske inte har en mediebyrå eller har givit sig in i det programmatiska, att börja nysta i det här med alternativen kring digital annonsering.

KIA Index mätkommitté är också ett – i min mening- riktigt bra forum för diskussioner kring digital mätning, där seniora representanter för publicister, annonsörer och byråer vridit och vänt på mätproblematik. Vilka möjligheter har tekniken? Vad är viktigast, jämförbarhet eller exakthet? För vem är datan till, visar vi en valuta som matchar användarens syfte med att titta på listan.

Visst, det finns ett Orvesto Internet, ett Ocast, ett ComScore. Men eftersom vi inte har hittat den heliga graalen av en mätmetodik och ett granskningsorgan som kan övervaka helheten, tycker jag det är bättre ju fler medier som mäts på alla ställen. På det sättet har annonsören bäst möjlighet att skapa sig en bild av helheten. Och därför tycker jag det är riktigt tråkigt att Schibsted lämnar KIA.

 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 21 December 2016

Trender och förutsägelser för 2017

snapchat-nils-wimby

2017 är året då antalet robotar och algoritmer som är inne och petar i varje enskild bannervisning överstiger antalet människor i Sverige som ser banners.

Begreppet ”Content” blir så stort att det imploderar. Folk börjar istället använda ”grejer”

Tryckta medier brandar om sig till ”Actual Reality Experience Products” och får därmed ett uppsving

Svenska influencers blir gråtfärdiga av förvirringen i att reklambyrå, mediebyrå, PR-byrå och social-byrå oberoende av varandra kontaktar dem om samma kund och samma kampanj.

Försten att göra något med ”Internet of Things” vinner.

Kunder fortsätter tycka det är praktiskt att bjuda in till picher i slutet maj, och lägga inlämningen direkt efter semestern, så man kan ”ta tag i det direkt när man är utvilad efter ledigheten”.

DR är det nya Snapchat

Ordet ”långsökt” för en ny definition där byråer försöker kombinera Virtual Reality med kunders tråkiga produkter

Ett inofficiellt rekord sätts i maj då någon lyckas nämna ”data” 143 ggr i samma möte

”Vi vill göra för reklamen vad SKAM gjorde för TV-serien”

Den ”Digitala Transformationen” blir under 2017 helt klar, och alla ser sig lite förvirrat om efter något nytt att ta tag i.

I brist på nya buzzwords i trenddragningar börjar man istället återanvända ”Mobile first” ”Newsroom marketing” och ”Storytelling”.

Dela blogginlägget:

goq32dlahdk-vitor-santos

Walter Naeslund har skrivit en intressant och relevant text på Resume (”Är vi inte en reklambyrå längre?”). Det grundläggande ämnet – hur ser långsiktigt värdeskapande reklam ut i en digital värld där vi masskonsumerar medier – är så intressant att jag inte kan låta bli att skriva en liten kommentar.

Att nå igenom bruset är en utmaning alla kämpar med, och en utmaning som blir allt svårare. Studier visar att vi människor är begränsade till att processa 3 000 budskap per dag, redan 2014 exponerades vi för över 350 annonser per dag. Det finns bara en så stor kaka att ta tårtbitar av. Och det verkar som att många verkar vilja skrika allt högre för att höras.

Som Walter skriver är mycket av den reklam som hyllas idag snarare PR än reklam. Titta igenom vinnarna i Cannes Lions förra året och försök hitta något som bara är en annons framtagen med riktigt gott hantverk. Det är svårt, för att inte säga omöjligt. Att göra stora, överraskande och emotionella aktiveringar som snabbt flammar upp är såklart en väg att gå, men det är svårt att se långsiktigheten i det, och det blir såklart klurigt om alla varumärken skall riva av stunts hela tiden.

Walter pratar om TV-serier som inspiration, och om att bygga en värld och ett univers för varumärken. Jag tror det finns mycket inspiration att hämta där, kring att vara konsekvent och att skapa en tonalitet som man håller sig till. P&G:s Chief Brand Officer Marc Pritchard har uttalat sig om att man tänker om kring detta inom hans organisation; nervositeten kring att ge konsumenten något nytt och roligt hela tiden är överdriven. Deras studier visar att reklam kan vara effektiv även om den ligger över lång tid och inte är så spännande.

Att skapa konsekvens kan också bli ett utrymme för kreativitet. Tydligt satta och strikt efterföljda varumärkes-världar är förutsättningar för att vara snabbfotad på ett bra sätt. Se t.ex. Oreo 100 days eller Norwegians ”Brad is Single”.Kanske är det där man hittar nyckeln – att investera i ett tydligt och konsekvent varumärke, utan att glömma aktiveringar runt omkring. Kanske är det tv-serien med en twist (tänk norska succén ”Skam”) som är inspirationen.

I ett samtal jag hade med DDB:s avgående VD David Sandström berörde vi det här. David berörde 70-20-10 regeln, tanken att man bör se sin marknadsbudget som en investerings-portfölj där 70% är bread & butter, 20% är tester och innovation, och 10% är ren testbudget för helt nya lösningar.

Det finns ett värde i det där: glöm inte att göra tester och våga prova nytt, men lägg 70% av arbetet på att göra det vanliga marknadsarbetet på bästa sätt. Och blanda inte ihop dessa 2 områden och budgetar.

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 7 December 2016

Amazon Go – nya butiken utan kassa

Amazon har med buller och bång släppt nyheten om sin experimentella koncept-butik Amazon Go, en butik i Seattle där ny teknik eliminerar behovet av en kassa.

[youtubeplay id=”NrmMk1Myrxc” size=”medium”]

Tekniken i butiken bygger på sensorer i hyllorna som känner av om man tar en vara och inte sätter tillbaka den. Eftersom man identifierat sig med sitt Amazon-konto för att komma in i butiken kan man automatiskt debitera varorna till detta konto. I grunden är det ganska basal teknologi, incheckningen sker med en visuell scanner som läser av en QR-kod som visas i din Amazon-app, sen kopplas detta till smartphonens positioneringsdata kring vid vilken hylla du står vid, och sensorer i hyllorna som mäter hur många produkter som plockas. När positioneringen visar att du lämnar butiken antas shoppingen vara klar, och du får din faktura.

 

[youtubeplay id=”ShNL3oU4Mi0″ size=”medium”]

På en teknisk nivå ar det mindre avancerat än det svenska experiment som Robert Ilijason lanserade i lilla sydsvenska Viken. Där fanns kamerareknologi kopplat till lärande beteendevetande som på sikt skulle kunna eliminera både appar och sensorer i hyllorna.  Men det som gör Amazons experiment intressant är naturligtvis deras rena skala och potential att skapa genomslag. I pressreleasen kroing Amazon Go säger Amazon att om det går väl siktar man på 2 000 butiker bara i USA. Utöver vilket genomslag detta skulle ha i retail-ledet finns ju hela möjlighetn med kopplingar till Amazons digitala muskler, att skapa synergier genom att utnyttja omnichannel-beteende etc.

 

 

 

 

 

Dela blogginlägget:

I en värld med ny teknologi och mängder av data pratar man mycket om att gå från Big Data till Smart Data. Det viktiga är inte mängden data, utan att skapa ordning och reda i datan, att se mönster och trender. Detta har blivit så viktigt att Data Visualizer eller Data Scientist ofta kallas ett av framtidens hetaste yrken.

Och det är viktigt. Vänder och vrider vi på datan på rätt sätt kan vi få en helt annan förståelse för allt kring hur marknadsföring och reklaminvesteringar levererar, till hur världen omrking oss ser ut och hur andra människors vardag ser ut.

 

tibet_china

Nepal över tid

Just nu kommer ett par spännande exempel från amerikanska jättarna Google och Amazon. Google har just uppdaterat Google Earth på spännande sätt. Bland annat har de lagt samman alla historiska satellitbilder de har, så att man nu kan följa hur olika platser utvecklas geografiskt över tid. Man ser hur städer växer och  – tragiskt nog – hur glaciärer krymper. När man får dessa utvecklingar så tydligt visualiserade blir de mer påtagliga och känns mer.

screen-shot-2016-12-02-at-10-01-41

En annan grej Google gjort är att anpassa alla sina Streetview-bilder för VR i HTC Vive. Det här är ju en magisk grej egentligen; Man kan besöka all världens platser från sitt eget vardagsrum, kolla in miljöer och lära sig om nya platser.

amazon

Amazon jobbar med att skapa reda i det enorma flöde av bilder som genereras dagligen i världen. ”Amazon Recognition” är en teknologi som ursprungligen togs fram för att känna igen hundrasen på hundar i bilder, men som också kan känna igen t.ex. ett mänskligt ansikte och då identifiera också saker som kön, känslor och leenden, ansiktsbehåring, glasögon och massa andra saker.

plan

På en mer mänsklig nivå kan ny teknik användas för att skapa förståelse för andra människors livssituation. Till exempel har Plan tagit fram en VR-upplevelse där man kan känna på hur världen ter sig för ett barn i ett av världens största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania.

Fantastiskt hur teknik kan skapa en ny förståelse för vår omvärld, sen får man bara hoppas att det också leder till större empati.

 

 

Dela blogginlägget:

Jag tillhörde gruppen som tyckte riktigt illa om gympa i skolan. Jag hade ingen bollkänsla, var allmänt klen och var nervös inför det mesta som innebar någon form av risk för fysisk smärta. I den världen, där och då, var det de som gillade gympa, skolkade och och hade trimmade mopeder som framstod som tillvarons vinnare.

Framåt gymnasiet balanserades detta med ett slags motreaktion, ett slags ”Ja ni kanske är coolast nu men efter utbildningen om 10 år kommer vi vara era chefer”-tanke. En idé om att den tänkande människan som tar ansvar och hanterar omgivningen med vänlighet, artighet och respekt i långa loppet kommer segra. Sköldpaddans seger över haren, så att säga.

Jag kan inte låta bli att se vår ingång i eran av Trump, SD och Le Pen som ett bakslag mot den utvecklingen, en återgång till att den starkaste, den som är bäst på att med alla medel försvara sina egna intressen, är den som vinner.

Samtidigt står ju jag tydligt på ena sidan i denna dualitet, och det är nog viktigt att försöka förstå den andra sidan. Och kanske handlar det om ett slags revolution, där intellektuella och högutbildade med förståelse för det nya digitala landskapet blivit ett slags priviligerad ny aristokrati, (jfr Bards Nätokrater). Privilegier likt att välja ekologiskt och närodlat, att lära känna och förstå en global kultur, att skörda frukterna av digitaliseringen. Att ha råd med tolerans. Kanske sticker det i ögonen på de som står utanför denna utveckling.

twitter-trump

Unga ser bevisligen sig själva som potentiella vinnare i den framtida utvecklingen. Bland 18-25 åringar i USA sade man tydligt nej till Trump. De ser sig själva som en del av en digital och global utveckling på ett annat sätt än äldre generationer.

Ovanpå denna utveckling med spänningar i samhället läggs problematiken med sociala mediers förmåga att snuttifiera, polarisera och subjektfiera nyhetsflödet. Den senaste snackisen är hur snabbt vårt nya medielandskap sprider rena lögner, och vad aktörer som Facebook eventuellt har för ansvar i att begränsa detta. Fenomenet är inte nytt (se t.ex. den gamla blänkaren om Morgan Freeman) men nu börjar man se att det kan ha påverkan på samhällsutveckling och på presidentval.

Vi går en potentiellt fantastisk framtid till mötes, med hela tiden växande möjligheter att lära oss, kommunicera och bygga nya saker. Jag hoppas bara att den breda massan inser det positiva i utveckling, och att vi kan gå framåt. Och lämna den unkna doften bakom oss.

 

Dela blogginlägget:

[youtubeplay id=”4inOVH2_WGc” size=”medium”]

Nya videoblogg-posten är med David Sandström, före detta VD på DDB Stockholm.

Vi pratar om definitionen av reklam, om framtiden för byråer, konkurrensen mellan olika typer av byråer, och om reklamtrötta konsumenter.

Några av Davids sägningar i intervjun;

”Varumärket är glatt och konsumenten är ledsen”

”Våga stå för något, våga göra något, våga säga något”

”Reklam har blivit ett skällsord”

”Alla byråer som jobbar med en kund slåss i princip om samma kaka”

”Volvo – det är ändå ett svenskt varumärke som visat på globala ambitioner”

Dela blogginlägget:

Publicerad 8 November 2016

Nya store visits – Google vs Facebook

“What gets measured gets done” lyder ett gammalt talesätt. På samma sätt som brist på data kan vara ett problem, kan mängder av irrelevant data förblinda och skapa problem. Ett tydligt sådant har varit digital annonsering, där måttet clickrate (eller klickfrekvens) länge var allas rättesnöre bara för att det fanns. Ingen visste exakt varför eller på vilket sätt det kunde användas som KPI. Det tog årtionden att inse att det antagligen är bättre att försöka mäta och optimera effekten mot de 99,9% som INTE klickar på bannern.

google-store-visits

Men om klick då kanske inte är hela svaret – vad har vi då istället som är relevant att titta på i digital annonsering? En tanke skulle ju helt klart kunna vara att titta på hur man driver besök i fysisk butik. Nyligen lanserade både Google och Facebook liknande lösningar för detta. Båda jobbar utifrån inloggade användare och har därmed god möjlighet att mäta effekt cross-device (dvs om samma person googlat på McDonalds och sedan interagerat med McDonalds i sin smartphone). Detta tillsammans med hur utvecklat mobilanvändande och positioneringsteknik är gör det egentligen inte till någon överraskning att dessa tekniker dyker upp nu. Man korskör helt enkelt dat över vem som exponerats för en Facebook-post eller klickat på en söklänk på google, med positioneringsdata för den individen. Koppla detta till var annonsörens butiker finns i landet och – hey presto – en formel för konvertering från annonsering till butiksbesök. Släng på lite antaganden om konverteringsgrad i butik och snittköp så kan du böra räkna på Return on Marketing Investment (ROMI) även vid köp offline.

facebook-store-visits

Även om tekniken i sig inte är så revolutionerande, så är de potentiella konsekvenserna för annonsering desto större. Google kallar uppdateringen ”det största som hänt AdWords sedan lanseringen”. I grunden handlar det om att på ett snabbt och tydligt sätt bevisa effekten av digital annonsering (och därmed öka de potentiella intäkterna för Google resp Facebook) . Jag kan tycka att det mest spännande är att vi börjar krafsa på området integrerade kampanjmätningar. Tidigare har man ofta fått jobba med trial and error – kör en stor kampanj i en kanal, håll tummarna en månad, och räkna sedan ihop försäljningen i butik för att se om det blev någon effekt. Detta blir mycket mer detaljerat. Nu mäter detta bara enskilda digitala kanaler, och beaktar inte vad som görs i andra medier samtidigt som annonseringen på Facebook eller Google – men det är ett intressant första steg.

 

Rodrigo Carvalho och Magnus Friberg från Google var o hälsade på oss på Dentsu härom veckan och presenterade deras lösning.

image12

Rodrigo visade bland annat på hur olika kalkylen blir om man räknar effekten av SEM bara i digital försäljning vs om man räknar både digital och fysisk försäljning,

image32

En annan sak är att sök driver onlineförsäljning bäst när man är en bit ifrån butiken, men att sök däremot driver butiksförsäljningen när sökningen sker nära butiken. Vilket ju låter helt logiskt och självklart, men ändå är intressant att få data på och kunna optimera på.

Denna nya koppling kan även göra det relevant att annonsera digitalt för varor som tidigare varit irrelevanta eftersom man inte vill köpa dem online. Saker som man vill klämma och känna på kan bli mätbart effektiva att annonsera online om man kan följa fysisk försäljning som effekt av annonseringen.

Jag frågade Google om skillnaden mellan deras och Facebooks lösning. De antydde främst att de hade en mer exakt och avancerad mätning om någon verkligen besökt en butik, med en kombination av GPS, WiFi och positionering och att man behövde vara ganska länge i butiken för att det skulle räknas som ett besök. Jag tror att Facebook skulle anföra att de också kommer erbjuda ett rikare utbud av styrningar och annonsformat i sin lösning, åtminstone initialt. (Googles lösning funkar än så länge bara för sök, inte banners. Och effekten följs bara på de som klickat på annonsen, inte de som exponerats för den).

Det här är som sagt ett riktigt roligt steg mot mer kunnande om effekten av digital reklam. Vissa problem kvarstår såklart, exempelvis

  • Exakthet i geomätning kan kännas osäker så här initialt
  • Facebook och Google jobbar i olika univers, det går inte att koppla samman till en övergripande mätning utan 2 ekosystem med 2 olika mätmetodiker
  • Vi har begränsad erfarenhet i hur man skall ställa cookie-tid i detta. Om någon klickat på ett sökord och 2 veckor senare går in i den butiken, kan man då koppla samman detta som orsak och verkan?
  • Tar inte hänsyn till externa faktorer. Övrig annonsering, digital och fysisk, i köpta och ägda medier och inte minst i butik påverkar såklart.
  • Än så länge bygger ROMI-kalkylen på att man utgår från snittvärde på konverteringsgrad och snittköp – eftersom vi inte kan koppla digitalt konto till faktisk försäljning

Men trots dessa reservationer ett kul första steg, spännande att testa!

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 3 November 2016

Spray and Pray 2.0

spraying a can of deodorant on a black background

Spray and Pray har länge använts som en nedsättande benämning på gammeldags massmarknadsföring. Argumentet är att de nya digitala möjligheterna till styrningar och budskapsanpassningar gör det omodernt och närmast idiotiskt att skicka ut exakt samma budskap till miljontals individer.

 Som med många tidigare nya uppfinningar, kanaler och tekniker inom reklam och marknadsföring blev även anpassningar och styrningar av budskap ett gospel som skulle lösa alla kommunikationens problem. Och som många gånger tidigare tror jag man överförenklar och lägger för stor tilltro till en ny teknik. Tekniken kan öka effektivitet I visa lägen, men den kan inte göra hela jobbet.

screen-shot-2016-11-03-at-16-54-54

 Jag tycker den här artikeln som min amerikanska kollega Elisabeth Alcott skrivit I ämnet fångar det hela ganska väl.  Elisabeths främsta observation är detta; när vi flyttar fokus helt från bred kommunikation till smalt riktad kommunikation, så tappar vi så mycket i övergripande strategi och kvalité. Den upplevda relevansen för slutanvändaren blir inte alls blir högre. Istället för att komma ifrån Spray & Pray har vi skapat Spray & Pray 2.0; 500 olika banners mot 500 olika målgrupper, utan möjlighet att lägga tid och kärlek på någon av dem.

 Man litar så mycket på styrningen av budskap, att man missar att ha en bra, varumärkesbyggande kommunikation och ett övergripande strategiskt ramverk för alla. Vi har väl alla varit inne på webshopar och blivit jagade av retargeting-banners, som oavsett hur välinformerade de är inte kan ersätta den brand love som kan levereras i en smaskig påkostad och bred film. Bergen av tillgänglig data kan också bli förblindande, man känner att bara för att det går att segmentera måste man göra något av denna möjlighet.

 

Missförstå mig rätt nu, det finns fantastiska möjligheter med ny teknik, men man skall underordna tekniken till sina egna syften, inte bli slav under den. I grunden handlar det om att komma tillbaka till konsumentinsikt och till ROI-kalkyler. Om jag tittar på vad jag vet om mina kunder, tror jag att data och styrningar kan skapa något signifikant mer relevant för dem jämfört med min kommunikation idag. Och tror jag att den ökade effekten av denna riktade kommunikation överstiger kostnaden för att göra riktigt påkostad, genomtänkt och snygg kommunikation mot alla dessa segment? Om svaret är ja – kör. Om inte, avvakta lite, eller titta på andra sätt att använda data.

 480288054

Jag avrundar med tre tips från Elisabeth som jag tycker är relevanta:

Först o främst, sluta prata med alla hela tiden bara för att du har data om dem. Data är ett verktyg, men data är inte kommunikation. Man behöver säkerställa att man har en historia att berätta också. 

Sluta titta på data som individer, hitta större kluster och trender istället. Då blir det mer troligt att man hittar saker som är värda att ta action på. 

Ersätt inte strategi med taktik. Se hur styrnings-möjligheter passar in i er långsiktiga strategi, snarare än tvärtom.

 

Det är dags att sluta prata om alla möjligheter kring vad vi kan göra med data, och istället börja använda data för att komma tillbaka till det vi gör bäst. Varumärken och byråer kan känna som om de har förlorat all koll på konsumenten, det går att skapa struktur i den upplevda röran. Stark storytelling med utgångspunkt i big data kommer att kunna uppnå stora saker – det gäller bara att se skogen för alla träd.

Dela blogginlägget:

Publicerad 26 Oktober 2016

Om Snapchat och flugor

Myspace hade vid sin peak över 100 miljoner användare och ansågs för stort för att misslyckas Idag är Myspace en krympande verksamhet, en dvärg i jämförelse med jättar som Facebook och Instagram finns det inte mycket kvar av Myspace. Saker kommer och går, helt enkelt.

Nyligen släpptes lite första siffror från Svenskarna och Internet 2016, bland annat rapporteras Snapchats framgångar bland unga målgrupper. Bland tjejer i gymnasieålder år är 92% inne på Snapchat varje dag, vilket är oerhört mycket. Som tidigare rapporterats är Snapchat större än Instagram.

Nostalgikern han inte låta bli att tycka att det är róligt att detta sker ganska exakt 20 år efter att Lunarstorm föddes. Lunarstorm hade på sin peak 80% veckoräckvidd bland alla 15-20 år vilket då var närmast världsunikt. Kolla gärna intervjun med Lunars grundare Rickard Eriksson nedan..

[youtubeplay id=”93JRBXDRiHM” size=”medium”]

 

Efter ett tag började det gå sämre, ägarna fokuserade istället på Bilddagboken, som i sin tur började gå sämre..

Men men, nu skall vi inte lägga någon domedagsskugga över Snapchat som fortfarande är i den uppgående fasen i Gartners Hype Cycle. För dagen är Snapchat kanalen på tapeten och därmed något som varumärken och annonsörer behöver förhålla sig till. Och det leder till en intressant parallell mellan Lunar och Snapchat; Det är kanaler där den som har ork att göra riktigt kanalanpassad kommunikation kan nå grymma resultat, medan den som bara kör ut vanliga banners eller videos missar poängen lite. På Lunarstorm skulle man göra anpassade krypin, erbjuda skräddarsydda tävlingar och roliga möjligheter för användare att pimpa sina profiler. För Snapchat handlar det om att göra läxan med att sätta sig in i beteende på plattformen, för att sedan satsa på att ta fram en gedigen strategi, och sedan göra bra produktioner med alla kanalens specifika egenskaper i åtanke.

 

Någon form av inspiration kan man kanske hitta i Hubspost lista ”10 of the Best Brands on Snapchat”. Tycker man får en ganska bra illustration av kanalanpassning när stora corporate-kolossen General Electric snapar filmer som den nedan.

[vineplay id=”O6nW5JqjA2x” size=”medium”]

Bra gjort General Electric!

 

 

 

 

 

Dela blogginlägget:

[youtubeplay id=”aPOkAnAHJTo” size=”medium”]

Den senaste videobloggen är en intervju med Therese Lindgren. Med 430 000 följare på Youtube, 600 000 på Instagram, och en nyligen hemplockad pokal för ”Årets Youtuber” har hon byggt sitt eget mediehus. Vi pratar om balansen mellan provat och offentligt, om utformning av annonsering på Youtube, och om hur Googles algoritmer funkar. Enjoy!

Dela blogginlägget:

walled-garden

Nyligen slog det ner en liten bomb i den digitala annonseringsdammen: Facebook har under två års tid överskattat hur lång tid konsumenter lagt på att titta på video på deras plattform. MMS var naturligtvis inte sena att attackera detta och säga att förtroendet för online video stod på spel.

Problemet är allvarligt, och det är en av konsekvenserna av en större fråga, nämligen walled gardens. Walled gardens är en samlingsterm att olika delar av det digitala lanskapet blir alltmer unika, inneslutna och specifika. I grunden handlar det om allt mer skräddarsydda kanaler, som innebär för- och nackdelar inom två huvudområden; kreativ utformning och mätning.

screen-shot-2016-09-30-at-10-42-36

Vad gäller kreativ utformning är det mycket sociala och mobila kanaler som ställer mer specifika krav. Snpachat släppte härom året Vertical Video, ett format för stående video som är anpassat för mobilen, men som samtidigt går helt emot hur man bör producera för TV eller desktop. I sociala medier generellt pratat vi om att man måste anpassa sin kommunikation för att vara relevant, det duger inte att trycka ut reklamkoncept rakt av. Snapchat skall vara mer lekfullt, Youtube-videos skall vara textade och anpassade till att man kan klicka bort dem, Instagram-kommunikation skall fokusera på lustfyllda bilder. Den senaste utvecklingen är utvecklingen mot live, där man som annonsör uppmuntras att skapa live-feeds i sn specifik kanal.

Fördelen med denna utveckling är att annonsörer tvingas ta tag i att anpassa sitt koncept till olika kanaler. Att köra ut TV-reklamen på Youtube rakt av håller inte längre. Detta innebär att digital reklam kommer bli mer relevant för konsumenter, och förhoppningsvis mer effektiv och uppskattad. Nackdelen är naturligtvis att det kostar tid och pengar, och annonsörer behöver fundera kring ROI i en kanal inte bara utifrån mediekostnad utan även produktionskostnad. Kanske har man inte kapacitet att finnas på alla kanaler utan behöver prioritera.

Den andra tydliga konsekvensen av walled gardens har med mätningar och styrningar att göra. För tryggheten och objektiviteten vill en annonsör gärna jobba med ett tredjepartsverktyg som DoubleClick eller AdForm. Dels får man data för alla kanaler enkelt samlade i en rapport, dels är datan från objektiv part, och dels jämför man samma mått. Samtidigt kan den enskilda kanalen hävda att de mätetal och KPI:er som kommer ur tredjepartssytem inte ger en riktigt bra bild av deras kanal. Facebook som exempel levererar ofta ganska rik rapportering med visningar och klick, men också engagemang (likes/shares) samt demografiska data på vem som engagerat sig. Det är relevant data, men samtidigt specifik för Facebook och svår att använda i jämförelser: Hur jämför jag då Facebook med t.ex. Aftonbladet, som inte har samma statistik. Hur jämför jag visningar på Facebook med visningar på Youtube, som definierar en visning på olika sätt? Kopplat till den senaste nyheten kommer ju också följdfrågan; kan jag lita på datan?

screen-shot-2016-09-30-at-10-39-04

Kopplat till tredjepartssystem finns också en issue kopplat till styrning av budskap; Har jag ett system som övervakar all min annonsering kan jag frekvensstyra så att en individ inte får se reklamen för ofta. Jag kan också använda data om vad man gjort på min sajt eller i tidigare interaktioner med reklam för att dynamiskt anpassa bannerreklam. Med walled gardens faller detta bort, vilket kan vara ett problem vad gäller effektiv kampanjoptimering, men också vad gäller att skapa relevant reklam. Idag finns det främst 2 ”ekosystem”, Facebook och Google, vilket the Drum skrivit bra om här och the Verge skrivit fantastiskt om här.

I grunden är det en fråga om standardisering mot anpassning, storskalefördelar mot hantverk, jämförbarhet mot fördjupning. Det är svårt att säga att en sida är helt rätt eller fel, men det är en sjukt intressant utveckling att följa.

 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 14 September 2016

Mobilt, socialt och AR

Mobilanvändningen fortsätter toköka, och som en följd ser man allt fler roliga användningar inom mobilt/socialt/AR. Här kommer lite smått och gott av nyheter och case dessa områden.

adamblog2_reference

 

Zeniths senaste Advertising Expenditure Forecast estimerar att mobila medieköp kommer mer än fördubblas mellan 2015 och 2018, vilket skulle göra dem större än medieköpen i print och utomhus sammantaget.

sept-2016-zenith-forecasts-7

Samtidigt visar siffror från Comscore att i USA står mobila appar nu för mer än hälften av all tid vi spenderar i digitala kanaler.

Detta skapar intressanta utmaningar för annonsörer; Inte bara måste man lära sig att få fram sitt varumärke och sitt budskap på en liten skärm, man måste också kunna göra det på ett sätt som funkar inuti en tredjeparts-app. Om man klickar på en länk till en hemsida i t.ex. en sociala medie-app kommer den sidan ofta öppnas inuti appen, vilket kan innebära problem med allt från laddtider och rich media till personalisering av sajter och mätning av unik räckvidd.

 

Samtifigt som utvecklingen innebär stora utmaningar, innebär den ju samtidigt möjligheter för den som ligger i framkant och jobbar aktivt för att utnyttja nya kanaler och beteenden. Nedan lite random exempel på kampanjer som jobbar med nya kanaler och möjligheter.

screen-shot-2016-09-14-at-11-09-10

Härom veckan släppte Instagram möjligheten att zooma in på foton. Här är 11 exempel på hur varumärken har använt den möjligheten..

bpv96j71zhlt9ns7zx7l9rirdocj  image1

 

Videos man kan handla i är ingen nyhet direkt, men här har Ted Baker slagit på stora trumman och hjort en riktigt fin satsning med Guy Richie som regissör. Inte bara är det jäkligt snyggt – det funkar i mobilen och man har byggt det så att det kan ligga både på deras egen sajt och hos återförsäljare som Selfridges. Här finns lite mer info om hur man skapade filmen..

30200

Ett annat exempel är tidningen Glamour som kopplat till New York Fashion Week tagit fram en AR-app där man kan testa outfits och klistra in sig själv på runway..

 

Kopplingen ny teknik och utseende har annars varit upphov till lite kontroverser på sistone, inte minst Artificiell Intelligens som spårar ur. En AI-bot fick bli domare i en skönhetstävling och valde nästan bara vita modeller, medan IMBs AI Watson som ganska snabbt blev rasistisk när den släpptes loss på Twitter. Ny har Watson fått ett annat projekt att ta tag i; Att skapa en trailer för en film. Bäva månde reklamare? Döm själv..

[youtubeplay id=”gJEzuYynaiw” size=”medium”]

Dela blogginlägget:

Publicerad 1 September 2016

Mer data på Snapchat vs Insta

Analytics tickade nyss förbi 7 000 besök på den här bloggen och i samband med det kikade jag igenom siffrorna per inlägg lite för att se vad som verkar tilltala de som läser.

De 3 mest lästa inläggen är;

Gör Instagram rätt som kopierar Snapchat

Facebook reactions – mer nyanserat än ”gilla”

Har Twitter-döden kommit till Sverige?

 

En ganska tydlig dragning åt inlägg om nya funktioner och beteendemönster på sociala medier alltså. Som kontrast är det minst lästa inlägget den klart mer breda och tungrodda Tankar kring digitalisering ekonomisk politik. Eftersom det verkar mest intressant med snabba nyheter om social fortsätter vi på den linjen och följer upp inlägget om Snapchat med lite mer data på ämnet skillnader mellan Instagrammare och Snapchatare

Först och främst några ord om användningsfrekvens. Det verkar finnas ett antagande att Snapchat-användare är mer flitiga än Instagram-användare. Datan talar emot att så är fallet, i alla fall vad gäller 16-80-åringar. Dagligt användande är faktiskt något vanligare på Insta än på Snapchat – vilekt jag tror relaterar till att många är nya på Snapchat och inte fått upp ett regelbunder beteende ännu. Dessutom ser man antagligen en annan bild i användare under 16.

orvesto snap vs insta sep

Orvesto frågar också personer om hur många vänner/följare de har, och här ser man en tydlig skillnad; Medan 32% av Instagram-användare har mer än 100 vänner, är motsvarande siffra på snapchat bara 2,5%. Detta indikerar ju också en omogenhet i mediet, men också att möjligheten att nå bred spridning peer-to-peer är mindre på Snapchat.

snap vs insta sep 2

Skillnaden i ålder hos användare får även genomslag i mediebeteende. Både Insta och Snapchat-användare är storkonsumetner av digitala kanaler och har liten användning av traditionella medier jämfört med genomsnitts-svensken. Men beteendet är klart starkare bland Spanchat-användare, de är t.ex. hela 4x så benägna att använda Twitter som genomsnitts-Svensken. Däremot kollar de lite på linjär tv – värt att notera innan man börjar fundera på second screen-upplägg kopplat till Snapchat.

 

insta vs snap sep 3

Där har vi lite mer insikter om Snapchat vs Instagram. Vill man hitta en mogen kanal med möjlighet att skapa synergier med traditionella medier är Insta nog ofta ett bättre val, medan varumärken som jobbar mer digitalt och med yngre målgrupper kan se ett värde i att börja testa Snapchat.

 

Dela blogginlägget:

En av sommarens större digitala nyheter (utöver den intergalaktiska Pokémon Go-hysterin såklart) är Instagrams släpp av Stories. Stories känns som en oerhört rak kopia av Snapchat, och reaktionerna har varit minst sagt blandade.

Det är naturligt att anta att man från Facebooks sida känner sig hotade av de framgångar Snapchat uppvisat, och därmed gått i försvarsställning. Kopplat till det tänkte jag ta fram lite svenska siffror på användande, för att kolla om oron är befogad..

Först och främst de absoluta talen; Instagram har 3 066 000 användare 16-80 år mot Snapchats 1 361 000 enligt Orvesto 2016:1. Gammal är alltså fortfarande äldst. Dock växer Snapchat snabbare, och speciellt i de yngre segmenten.

blogg insta vs snap1

Tittar vi på användande per ålderssement ser vi att Snapchat faktiskt är större än Insta i åldern 16-19. Dock dominerar Instagram stort i äldre målgrupper som generellt är mer kommersiellt attraktiva i reklamsyfte, t ex alla 25-39 där Instagram är mer än dubbelt så stort som Snapchat.

blogg insta vs snap 2_2

Detta går också att se när vi tittar på inkomstfördelning; mer än hälften av Snapchatanvändare tjänar mindre än 16 500 kr/mån, motsvarande för Insta är 32%.

Sammanfattningsvis har Instagram en både större och kapitalstarkare publik än Snapchat i Sverige just nu. Dock är tillväxten, speciellt bland de yngsta, starkare på Snapchat. Vi vet ju också från historiken i både Facebook och Instagram att ett tillflöde av unga ganska snart brukar följas av en breddning av användare upp i åldrarna.

 

Så absolut, på sikt kan Instagram ha anledning att oroa sig, men just nu ser det på Svenska marknaden ganska lugnt ut. För lugnt för att panik-kopiera konkurrenten kanske?

Dela blogginlägget:

[youtubeplay id=”6QxksOzIZQo” size=”medium”]

Videoblogg nummer 4 är en intervju med Martin Schori om journaistik i den digitala eran. Vi pratar intäktsmodeller, botar, algoritmer och distribution. Enjoy!

Dela blogginlägget:

It was bound to happen. Kombinationen av VR-teknologi, lite smarta kodare och en allmänt avog inställning till reklam har nu genererat den första adblockern för den fysiska världen.

[youtubeplay id=”eDPn7MGxPjs” size=”medium”]

Det finns naturligtvis mycket som blir roligt kopplat till det här lilla enkla hobbyprojektet;

  • Det raserar argumetationen om att adblocking är ett problem för digitala kanaler. Plötsligt kan det gälla utomhus, print, produktplaceringar mm.
  • Det sätter ännu tydligare frågan kring relationen mellan redaktionellt eller sponsrat innehåll man vill se och komersiella budskap man kanske inte vill se på sin spets
  • Det pekar på möjliga förflyttningar av makt med ny teknik.

 

Den sista punkten är speciellt spännande. Titta till exempel på hur brittiska publicister och medieägare vrider och vänder på hur de skall tjäna pengar i mobilen. Stora banners, små banners, naitive? Sen kommer brittiska Tre och helt enkelt inför annonsblockering på mobiloperatörs-nivå. På motsvarande sätt flyttas ju makt från innehållsproducent till kanalägare på exempelvis Facebook och Google. Framöver kan makt då potentiellt flyttas från ClearChannel till Oculus Rift; Den som vill få igenom sitt utomhus-budskap måste betala för utan, men också betala till VR-filter bolaget för att släppa igenom synintrycket genom filtret.

 

Festligt när det händer grejer som rör om lite 🙂

 

 

 

Dela blogginlägget:

Hurra! Nya Orvesto 2016:1 har anlänt och dem som vill nörda ner sig i svenska konsumenters mediebeteende har en stor mängd data att titta i framöver. Kommer ta ett tag att destillera, men jag tog som en smakbit ut siffror på sociala-medie användande bland 16-80-åringar och jämförde 2016 med 2015.

 

Orvesto totalt 2015-2016

Som i de flesta rapporterna på senare år är det Instagram som växer mest. Totalt användande går från 33 till strax över 40%. Tillväxten på 22% slås enbart av Snapchat som växer med 26% från 14 till 18 procents penetration av svenskarna. Snapchat är nu definitivt större än Twitter i total penetration i Sverige. Anmärkningsvärt också såklart att över 60% av alla svenskar 18-60 har Facebook.

 

 

Orvesto dagligt 2015-2016

Intressant är också att titta på hur många dagliga användare kanalerna har. Även här är Facebook och Insta i särklass. Mycket nära hälften av vuxna svenskar är inne på Facebook minst en gång per dag, svårt att hitta en enskild mediekanal som kan tävla med den statistiken! Här ser vi också en intressant grej med Snapchat; Man växer i totala användare, men det verkar vara många som är inne och testar och kollar vad det är, snarare än att vara hängivna användare. Bara 1,4% är på Snapchat varje dag, att jämföra med 5,1% för Twitter.

 

Sociala medier växer brett i Sverige, men det är intressant att se att det fortfarande finns en distinktion mellan ”de två stora” och resten, speciellt när man tittar på daglig räckvidd.

 

..to be continued!

Dela blogginlägget:

Facebook reactions släpptes i februari, och nu har SocialBakers undersökt hur vi använt denna nya möjlighet att reagera på content. I grunden handlade det ju om att man gick från en typ av reaktion (like) till sex olika (like, love, haha, wow, sad och angry). 

 

socialbakers reaction

bild från SocialBakers

Det visar sig att like fortfarande är klart dominerande med runt 97% av alla reaktioner. Nordamerikaner har varit bäst med att adaptera de nya reaktionerna och använder andra emojis för att uttrycka sig 5% av tiden, medan Asien fortfarande kör vanlig like i 98% av fallen.

Socialbakers gör en enklare analys av varför det ser ut såhär, och det är egentligen inga konstigheter;

1. Like-knappen är enklare att komma åt. Man kan klicka direkt, behöver inte hovra över like, vänta in en expansion, och sedan välja en annan reaktion

2. Nytt o ovant. Reactions har bara funnits ett par månader

3. Like är lagom. Just Like är den enklaste och mest mellanmjölk av reaktioner, kan utan problem slängas på en stor mängd nyheter.

Något som ger hopp om mänskligheten är att ”Love” är den klart vanligaste bland rekommendationerna efter ”Like.

 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 1 Juni 2016

Think With Google Sverige

image3[1]

Google hade sitt årliga Think-event för 2016 den 1/6, och jag hann vara med under förmiddagen. Sammanfattningsvis vad det väl inte mycket nytt under solen, men en par bra sägningar och insikter.

image4

Zineb Ait Bahajji med titeln  Program Manager conversational search pratade om smartare sökningar som mer liknar mänskliga konversationer. Hon pratade om målsättningen för en av de första som jobbade med sökalgoritmen; Att skapa den ultimata assistenten.

Sök utvecklas på många sätt: sedan 2015 är majoriteten på mobila enheter, man kan söka på nya ställen (sensorer i hemmet, wearables-info, inuti appar) och samtidigt börjar sök användas för att hitta information i din personliga information (kalender, mail, restaurangbokningar, flighter, bilder etc).

Zineb gjorde ett par roliga demos av conversational search, som ju inte är någon nyhet med en rolig grej.

image2[1]

Sen blev det lite snack om mobile micro moments, inte mycket nytt där heller. En dragning av Niklas från Lekmer var rolig och intressant, huvudsaklig takeway var att även en erfaren e-handlare inte får samma konverteringsgrad på mobil som på desktop. En talare från SAS visade på roliga möjligheter inom innovation för resande..

image1[1]

Sen kom det jag tyckte var vassaste delen på förmiddagen, Shane Cassels som titulerades Online Conversation Expert. Han hade en gedigen dragning om mobil UX med flera guldkorn. Listar några takeaways i punktform:

  • Det krävs 3 positiva upplevelser för att balansera en negativ. Lös problem i mobil upplevelse innan ni gör lattjo kampanjer.
  • Kunders förväntan på upplevelser benchmarkas inte mot era konkurrenter, utan mot de absolut bästa. Mot Uber, mot AirBnB, UrbIt, Zalando
  • ”Filling in fields and forms is a desktop convention, created because we had a keyboard”. Hitta andra vägar för konvertering i mobilen.
  • Sensorer i mängder finns i moderna smartphones (GPS, Mic, Kamera (visual search), Fingerprint ID, Accelerometer). Missa inte möjligheter med att använda dessa.
  • Man väljer banker, taxibolag eller flygbolag på grund av appar.
  • När du designar hemsidor för responsive; tänk konsekvent design över plattformar och stora knappar på mobila ytor
  • När du designar landningssidor; plocka inte bort dina produkt-uspar, och fyll gärna på med dina fördelar vid köp (snabb leverans, smidig betalning etc)
  • Vid sökfunktioner, ha gott om filter som man kan selektera med, men låt dem komma stegvis. Låt sökresultat-listor vara cleana, och låt konsumenter välja om de ska visas i listform, kartforn eller bildform.
  • Webb och appar närmar sig varandra; Webb får alltmer funktionalitet likt push notifications och sparade lösenord. Appar blir indexerade och sökbara, och man gör marknadsföring för att hålla upp intresset för nedladdade appr.

Allt som allt en trevlig dag och en del bra grejer här o där. Hade dock varit kul att få lite mer rena nyheter eller Sverige-specifika siffror från Google.

 

Dela blogginlägget:

Videoblogg nummer 3 blir ett lättsamt samtal om Live-formatet och varumärkessäkerhet med Patrik Sandberg från Nyheter24. Enjoy!

[youtubeplay id=”2pFEnCT_fc4″ size=”medium”]

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 23 Maj 2016

How cool brands stay hot

Kul dag på jobbet i fredag –vi lyssna på vår koncernchef Mattias Behrer tillsammans med Joeri van den Bergh som tillsammans skrivit boken ”How cool brands stay hot”

 

image3

Grundkonceptet är egentligen en genomgång av de mönster av konsumentbeteenden som skiljer generation Y och Z från tidigare generationer, och i grunden ligger gedigen research, både bland målgrupperna men också intervjuer med marknadschefer.

Som född på sena 70-talet räknas jag själv bland Generation X, också kallad den ironiska generationen. Lite hånfullt har de yngsta generationerna (Y och Z) kallats Curling-generationen, eller som spanjorerna säger NiNi-generationen (Ni Estudio, Ni Trabajo).

I en tid när generation kanske inte är det vanligaste sättet att definiera och undersöka målgrupper var det intressant att se dom tydliga skillnader som ändå fann mellan segmenten.  Tittar man på X & Y tillsammans (kallas ofta ”Nextgen”) ser man 3 teman.

  1. Snappiness (otålighet)

 

Tydliga tecken i researchen på en generation som vill att allt skall gå snabbt kan illustreras med exempel som

 

Screen Shot 2016-05-23 at 21.09.03

  • Starbucks pre-order-app som besparar dig 3 minuter i kaffe-kön
  • Live-revolutionen (Periscope, FB Live, Snapchat etc etc).
  • Emojis och förkortningar istället för ord. (Gråtemojin blev årets ord  2015.. )

 

 

  1. Create a better world

 

image1

Researchen visar att yngre generationer ser växthuseffekten, rasism och ojämlikhet som större problem än tidigare generationer. Samtidigt ses invandring och terrorism som mindre problem. Här påpekar Joeri att företag som har en äkta social agenda och inte bara gör  lite storytelling-reklam kan vinna stora fördelar i yngre målgrupper. Som exempel nämner han TOM:s  arbete med One for One Shoes for tomorrow, men även H&M:s återvinningskampanj Closing the Loop bör kvala in här.

 

  1. Äkta och eget

 

Under den här rubriken finns ett par olika saker, bland annat en tydligare ambition att starta eget hellre än att bli anställd. Här finns också hela maker-trenden och viljan att ha unika produkter, som Coca Cola tagit tillvara i sina namnprydda flaskor.

Men också en strävan efter äkthet i en sminkad omvärld, bland annat illustrerat av framgångarna för t.ex. Girls, men även populariteten för ekologisk frukt som tidigare bedömts som ”ful”.

 

Jag som är statistiknörd satt och njöt i fulla drag, inte minst av att siffrorna även fanns nedbrutna på svensk basis. Att göra snabba grejer med tydliga ideal och en äkta kärna skall alltså vara nyckeln för att nå framgång mot yngre målgrupper. Lättare sagt än gjort kanske..

 

 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 18 Maj 2016

Google Home kan bli riktigt stort

Google presenterade just Google Home, deras lösning på att föra in röststyrning och internets all information i hemmet. Det är ett svar på Amazons Echo som kom för ett tag sedan. Amazon har ju varit flitiga i att experimentera med det uppkopplade hemmet bl.a. med den uppkopplade knappen Dash
Men när Google nu ger sig in i kampen lär Amazon få se sitt försprång utraderat. 
Anledningen är att Amazon som e-handelsplattform har ett smalare fokus än Google. Skall man ha en enda röststyrd högtalare hemma som kopplar upp mot hela världens internet är det mer rimligt att skaffa en från världens sökmotor än från ett Tradera på steroider. Visserligen har Amazon knutit till sig bra mertjänster som taxibeställningar via Uber, men vi kan nog ändå anta att när Google Home kommer lär den vara ännu mer mångsidig.

http://youtu.be/UHJ0uOPs4s0

P.S. Självklart följs den här nyheten av rykten om att Apple har något liknande på gång.. 

Dela blogginlägget:

Screen Shot 2016-05-11 at 20.44.10

Det här med hur allt inom media växer samman i en digital och uppkopplat värld blir alltmer intressant, och berör både demokrati, maktbalans och konkurrens.

Tydligt är att makt och intäkter har flyttats från producenter (publicister) till digitala kanalägare som Facebook och Google. När kontrollen över våra nyhetsflöden flyttar allt längre ifrån oss blir det potentiell allt svårare med kontroll och insyn (vilket jag även berört tidigare) .

Nyligen anmärkte konservativa medier i USA att deras nyheter värderades lägre än de liberala motparternas på Facebooks ”trending topics”. Detta  i sig är såklart fantastiskt anmärkningsvärt: Facebook är så stort och allomfattande, att om det inte finns en objektiv algoritm i det ledet blir de potentiella konsekvenserna enorma. Tänk om man skulle dra sig lite lätt åt främlingsfientliga hållet istället för åt liberala? Tänk om man skulle börja plocka bort kritiska artiklar om de större annonsörerna. I dagsläget ser man kanske inga större problem (om man inte är amerikansk konservativ) men den stora koncentrationen av makt kan skapa problem.

En intressant följd av detta var att Facebook responderade genom att berätta mer om hur urvalet av ”trending topics” gick till. Det visade sig då att arbetet är mycket mer manuellt och mycket mindre algoritm-styrt än man tidigare gissat.

Facebooks makt blir ännu tydligare om man lägger till det faktum att 43% av respondenterna i en amerikansk studie säger att de inte har koll på vem som är avsändaren till content de läser i sociala media Det innebär att nästan hälften av användarena inte gör någon nyhetsvärdering beroende på om nyheten kommer från Aftonbladet, Expressen eller Avpixlat, utan köper det rakt upp och ner.

 

Debattinlägget Dear Facebook, you’re a media company now. Start acting like one på Mashable är klart läsvärt och pekar på något mycket intressant i detta. Facebook vill inte definiera sig som ett medie-företag utan som ett teknikföretag – men eftersom hur man kurerar Facebook-flödet påverkar människors omvärldsbild blir man ändå ett medieföretag av något slag.

 

Skall man jämföra Facebook med Aftonbladet och Buzzfeed eller med Telia och Bahnhof? Kanske behöver man inte gå hela vägen till att ha en svensk ansvarig utgivare, men en ökad transparens kring det redaktörsarbete som de facto görs vore helt klart relevant.

Dela blogginlägget:

Den här bloggen blandar lite högt och lågt. Detta inlägg är lite mastigt, och utgör en kommentar på en debattartikel i Dagens Nyheter från den 8/5.

 

Screen Shot 2016-05-11 at 20.44.10
People vector designed by Pressfoto – Freepik.com
Det digitala paradigmskiftet kräver ny ekonomisk politik” skriver Stefan Fölster och Anna Felländer på DN Debatt. Digitaliseringen är omvälvande för Sverige, och kan innebära stora möjligheter och potentiellt hot. Att politiker behöver följa med i utvecklingen för att proaktivt kunna understödja en positiv utveckling är klart. Men jag kan tycka att argumentationen bör fokuseras annorlunda. Att koppla mediepolitik till problematiken, och att prata mer om möjligheter än om fel i statistik, tror jag ger en mer produktiv väg framåt.

Att effektiviseringar från ny mobil teknik inte syns fullt ut i BNP kan ju vara en problematik, såsom Fölser och Felländer anför. De verkar själva försöka påvisa en brist på enhetlig statistik genom sitt märkligt slumpmässiga utplock av statistik från Nordikom, siffror om mobilbeteende från UK från 2014 och egna antaganden om effektiviteten under bussresor. Jag tror ändå att en mer strukturerad genomlysning av de informationskällor som finns, exempelvis kombinationen Nordikom med Svenskarna och internet, TNS Sifo samt E-handelsbarometern, kan ge en ganska bra överblick. Den samlade bilden kring möjligheter och utmaningar framstår då som ganska klar, mer om det senare.

Det andra huvudpunkten hos Fölser och Felländer , att beskattning och inkomstutjämning försvåras av den allt mer globala tillvaron, har jag svårt att se som en problematik som drabbar den digitala delen v ekonomin speciellt hårt. Det är en utmaning, men en generell sådan som inte specifikt bör vidhäftas det digitala området.

 

Medan jag håller med om att vi behöver anpassa den ekonomiska politiken efter digitaliseringen ser jag utifrån den samlade data som finns tillgänglig tre helt andra fokusområden;

Mediepolitik och demokratifrågan. Svenska publicister tappade i intäkter när mediekonsumtionen flyttade från tidning och tv till dator och mobil. Bannern var svårare att ta betalt för än halvsidan eller tv-spoten (jämför t.ex. IRM och Orvesto). Samtidigt sker ett maktskifte från publicister likt Bonnier och Schibsted till plattformsägare som Facebook och Google. Den utvecklingen innebär ett potentiellt problem för den granskande journalistikens förutsättningar som bör beredas uppmärksamhet i ekonomisk och övrig politik

Innovationsklimat. Digitala möjligheter har givit Sverige framgångssagor såsom Spotify, Klarna och Minecraft. Att fortsätta stödja förutsättningarna för digitalt entreprenörsskap, hela vägen från utbildningsväsende till bostads- och beskattningspolitik är oerhört viktigt. EU-kommissionens IT-index för 2016 är Sverige det enda EU-land som tappar i ranking vilket visar på vikten av dessa insatser.

Mobilt omställningsstöd. Den tydligaste trenden de senaste året har varit den snabba förflyttningen från desktop internet till mobilt internet. Idag tillbringar svenskar mer tid på internet via mobila enheter än via datorer (Orvesto konsument 2015). Samtidigt säger 37% av svenska detaljister att de inte har någon mobilanpassad sajt(e-handelsbarometern 2015). Som digitalt ledande land är detta ett område dör vi riskerar att halka efter. Här bör finnas politiskt stöd för den mobila transformationen för företag och myndigheter.

 

Sammanfattningsvis finns det alla anledning att se över både ekonomisk politik och mandatet till Digitaliseringskommissionen för att hålla Sverige konkurrenskraftigt i en digital framtid. Jag har dock svårt att se att statistik och beskattningsfrågor är det mest prioriterade områdena för detta arbete.

 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 10 Maj 2016

Cross-device för åttaåringar

I AdAges utmärkta serie Explain It like I’m Eight  låter man en åttaåring pedagogiskt reda ut begrepp inom digital marknadsföring. Andra säsongen har börjat publiceras nu, och inleddes starkt med ett fint litet klipp om Cross-screen marketing.

Screen Shot 2016-05-10 at 14.06.00

En favorit från första säsongen var annars Audience Tagreting..

Screen Shot 2016-05-10 at 14.14.13

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 3 Maj 2016

Om Telia och nätneutraliteten

telia bild

 

Härom veckan gick Telia ut med en kampanj där trafik till vissa sociala medier och tjänster är gratis, medan övrig surf kostar som vanligt. Kampanjen är i grunden behjärtansvärd – det handlar om att den som säger nej till näthat ska få gratis tillgång till sociala medier – men den väljer ut bara en handfull kanaler och ger dem fri bandbredd. Detta har väckt stor upprördhet och idag (3/5) skriver en bred front av svenska publicister ett kritiskt debattinlägg. Deras argument är naturligtvis att detta ger upphov till orättvis konkurrensfördel för Facebook relativt Aftonbladet.

 

I ljuset av detta kan det vara intressant att utforska det här med nätneutralitet relativt ett integrerat digitalt landskap.

 

I grunden är det här med att nätverksoperatörer ger vissa aktörer fördelar inget nytt under solen – Google, Netflix och Facebook har köpt förtur i bandbredden i USA av Comcast. Tre gav i sin senaste kampanj förtur för vissa streamingtjänster . Facebook försöker bygga drönar-nätverk i Indien där Facebook är fritt att surfa på. Men det kan ändå ses som intressant och värt att diskutera när en stor aktör som Telia börjar titta på detta för svenska marknaden.

 

Den här sammanblandningen och korsbefruktningen tror jag har att göra med två pågående trender.

 

För det första hur digitala utvecklingen blandar ihop begreppen mellan innehållsskapare, kanalägare och konsumenter. Plattformar blir publicister, konsumenter blir content creators, samtidigt som Candy Crush börjar konkurrera om samma skärmtid som DN och Snapchat.

 

Samtidigt ser vi en utveckling där man allt mer vill använda sin produkt och sin tjänst som en del av marknadsföringen. Man vill integrera köpt reklam och tjänsterbjudande för att kunna skapa diffrentiering och en mer fördjupad 360-upplevelse över köpta ägda och förtjänade kanaler (t.ex. Telias integration och sampaketering med Spotify som man dragit mycket på i reklam på sistone).

 

Detta är en spännande utveckling för annonsörer som kan innebära spännande integrerade plattformsöverskridande lösningar. I SXSW-kretsat pratar man om ”everybody wants to be an of”– detta ”of” varande det operativa ordet i alla nya ideer 2016; The Uber of Marketing, the AirBnb of fast food, The Tinder of Recruitment etc etc. Man vill inte bara göra reklam, utan skapa nya lösningar som innefattar både reklam och tjänst.

 

Samtidigt blir det andra följdverkningar av denna utveckling, inte minst en förflyttning av makt. Tidigare kunde en stor del av allt innehåll som skapades i världen kopplas till en professionell aktör som skapade detta innehåll för en specifik kanal och därmed kunde ta betalt för detta innehåll. Numera blandas allt ihop – makt har helt klart flyttats från innehållsskapare till plattformsägare.

 

Kort sagt blir detta komplicerat i relation till nätneutraliteten – tanken om att internet skall vara ett verktyg för demokratin, fritt från särbehandling av kommersiella eller politiska intressen.

 

Digitaliseringens möjligheter vs jounalistikens förutsättningar. Möjligheter i integrerade system vs demokratifrågor. Telias kampanj ger helt klart upphov till en intressant och relevant diskussion.

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 1 Maj 2016

Räckvidd vs engagemang

[youtubeplay id=”nZPVkPLsOpo” size=”medium”]

Här kommer då det andra videoblogg-avsnittet. Tänkte den här gången testa att posta både filmen och talmanuset i skriven form. Man vet ju själv att det ibland är irriterande om man klickar på en artikellänk och så finns det enbart rörligt innehåll.

Temat får väl sägas vara räckvidd vs engagemang.

Först och främst då resultatet engagemangsmässigt av det första videoblogg-avsnittet; ganska dåliga siffror på ”vanliga” bloggen, men klart bättre räckvidd på Facebook. Dock märker man att det är typ 10% som klickar igång ljudet. Sjukt viktigt att vara visuell och texta innehållet känns det som, ett område där man kan lära sig mycket av Bonniers KIT.

På en relaterad note rapporterade Facebook magiska resultat för Q1, till stor del baserat på mer påträngande videoformat som autostartar, plus att man tagit video till Instagram. Sociala medier som skulle vara engagemangets hemvist blir alltmer gamla hederliga räckviddsmedier.

 

För att fortsätta videotemat – Youtube kommer också med en nyhet i form av nya annonsformatet Bumber Ads. Det nya formatet skall bli ett komplement till de existerande preroll-  och trueview–formaten. Bumper ads är 6 sekunders spotar som inte går att klickas bort, men som man hoppas är korta nog att ändå inte kunna irritera alltför mycket. Här har man lånat inspiration av TV-branchens sponsorskyltar. Visar också detta på utvecklingen mot räckvidd och awareness snarare än klick och engagemang. Back to basics.

 

Så är tanken på engagerande och interaktiv reklam död? Nej jag tror nog räckviddskampanjer och kampanjer för att driva engagemang och interaktivitet båda kan ha en roll. Man får bara akta sig för att blanda ihop dom, och för att tro att den ena utesluter den andra.

Screen Shot 2016-04-28 at 21.21.01

På temat engagerande initiativ måste man ju notera den något uppseendeväckande kampanjen som kopplar samman Spotify och Game of Thrones. Kampanjer av typen ”Vilken karaktär är du i den kända TV-serien” är ju ett gammalt fenomen, men just kontrasten mellan den medeltida GoT-världen och mina eurotechno-listor skapade någon form av intresse här.

 

Avslutningsvis en eloge till en kampanj som bryggar räckvidd och engagemang, som lyfter på skynket mellan reklamens värld och verkligheten. Kudos till Forsman som med sin sista kampanj för Comviq lämnar med flaggan i topp.

Det var allt för denna veckan!

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 29 April 2016

Google Translate 10 år

Google translate fyller 10 år, vilket man firar genom att släppa en liten lista på fakta om tjänsten och användandet. Bland annat då att man har 500 miljoner användare som översätter 100 miljarder ord per dag, att brasilianare är de som använder tjänsten mest, samt att man senaste veckan sett en peak i översättande av termen ”purple rain”.

Läs mer om ett årtionde med Translate på den här länken.

 

Eller se en fejkfilm där man använder translate på åsnor nedan. Trevlig helg!

 

[youtubeplay id=”3I24bSteJpw” size=”medium”]

Dela blogginlägget:

[youtubeplay id=”p09tCR7Ch5U” size=”medium”]

Mitt första videoblogg-inlägg. Youtube-rapporten jag nämner kan man läsa här

Dela blogginlägget:

Publicerad 14 April 2016

Facebook F8 dag 2

Första rundan nyheter från Facebooks utvecklarkonferens F8 var inte fy skam; Chattande robotar, öppna inloggningar och ritningar för kameror.

Den andra rundan bjöd också på spännande grejer;

[vimeoplay id=”162707492″ size=”medium”]

Kombinera VR och Social. Kombinationen av Virtual reality och Sociala Media ser Facebook en stor potential i. Med ägandet av Oculus rift och den enorma räckvidd man har i nätverken i portföljen (FB, Instagram, WhatsApp) är det naturligt att man trycker för detta. De demos som visades upp talar också för att här kan det verkligen hända grejer – inte bara inom förströelse/nöje och kommunikation, utan även inom service, utbildning, kundtjänst etc. Lägger man till Facebooks köp nyligen av MSQRD och de möjligheter som finns med Augmented reality och olika filter är det nästan så att tanken svindlar.

 

Mark glasögon

bild via TheVerge

Glasögon. Google Glass kom och gick, men Mark plockar upp tråden igen vad gäller att gå från klumpiga hjälmar till snygga glasögon, för att kunna flytta VR-upplevelsen från TV-rummer till något man har med sig hela dagen.

Artificiell Intelligens. Facebooks ”Applied Machine Learning” gäng presenterade hur man alltmer skapar lärande system för att optimera och förbättra Facebook-upplevelsen. Utöver att optimera feeden jobbar man med algoritmer för saker som att översätta poster till olika språk, läsa av bilder och skapa bildtexter samt auto-tagga personer i bilder och videos.

Allt detta sammantaget skapar en spännande och svindlande bild. Kombinationen virtuell verklighet, artificiell intelligens och automatiserade chat-botar samt filter och augmented reality ger enorma möjligheter. Samtidigt finns såklart risker med automatisering, med integritetsfrågor med mera.

 

Är det början på Skynet eller början på en vacker ny framtid? En sak är i alla fall klar, de kommande åren kommer bli riktigt riktigt spännande!!

 

Dela blogginlägget:

Facebooks utvecklarkonferens F8 startade idag och allt därifrån kommer att stötas o blötas mycket framöver. Här kommer min extremt korta hissvariant.

Vad fick vi?

(null)

Stora visioner. Mark pratade om hur man nu inleder den tredje vågen i Facebooks utveckling. Den första var nätverket, den andra var produkter och nu skall Facebook utveckla teknologier

Kundtjänst-robotar. Nu kan företag skapa algoritmer som hanterar chat-interaktioner på Facebook. Ett stort steg mot framtida automatisering av allt mer innehåll..

Inloggningstjänster. Även den som inte vill använda Facebook Connect eller ens har ett FB-konto skall kunna (via mail eller telefonnummer) få en enkel inloggning till olika tjänster. Ett steg mot FBs ambition att bli världens personuppgifts-hub.

(null)

(null)

Ritningar på en kamera. Låter inte så sexigt men lär bli mest hajpade nyheten. För att säkerställa content till sin Oculus Rift-plattform (och till 360-video) släpper man en vass kamera för att spela in för VR. Eller man släpper ritningar, då FB inte har något intresse i att bli kameratillverkare.

Vad fick vi inte?

En sökmotor. Många hade spekulerat i att FB skulle ta steget och utmana Google men så blev inte fallet denna gång.

Summa summarum är det jäkligt spännande ambitioner från världens största kommunikationsföretag, där fokus ligger på persondata, VR och automatiserat content.

Dela blogginlägget: