Dela sidan:

Vad Pritchard, Binet & Field kan lära den politiska reklamen

Det är tydligt att den politiska diskussionen drivs alltmer från värdediskusisoner till realpolitik och enskilda sakfrågor. Jag skulle säga att denna utveckling delvis påverkas av sociala och digitala medier. När Facebook-grupper för enskilda frågor (tänk ”Stå upp för Peter Springare”) kan nå enormt engagemang tittar partier naturligtvis på denna utveckling. När enskilda memes eller faktoider får mer spridning än djupa analyser är det naturligt att lockas i den riktningen.

Ett tydligt exempel är när Joakim Lamotte och Politikfakta får till de mest delade posterna om Löfven efter partiledardebatten. Ett annat är den läxa vi lärt oss från Cambridge Analytica där mikro-riktade budskap givit större effekt än breda penseldrag. Taktiska, korta budskap om specifika aktuella frågor, gärna med en lite alarmistisk eller negativ klang..

Så är då lärdomen så tydlig? Behöver etablerade partier sänka sig till trollfabrikernas nivå vad gäller uttryck? Eller kan den krassa kommersialismen visa en annan riktning? Det finns något intressant i att ställa denna utveckling mot vad som sägs i aktuell diskussion om varumärkesbyggande och reklam. En politisk vision kan kanske jämställas med ett varumärke och dess värderingar?

Låt oss börja med Marc Pritchard. Marknadschefen på Procter & Gamble är en av världens största reklamköpare, och hävdade i ett famöst uttalande  att han ansåg att P&G blivit för riktade i sina budskap på Facebook, och att de på det sättet tappat i förmåga att få ut det övergripande budskapet om varumärket. För många anpassade budskap mot olika målgrupper skapar en splittrad bild av helheten och gör mer skada än nytta. I ett medielandskap där vi har bråkdelar av en sekund att fånga uppmärksamhet behöver man prioritera stringens och singularitet kring ett huvud-budskap anser Marc.

En annan tydlig strategisk riktning som är i ropet är Binet & Fields forskning om långsiktigt varumärkesbyggande kommunikation. Där är summan av kardemumman att majoriteten av marknadsinsatser bör läggas på att bygga en långsiktig emotionell association till varumärket. En mindre del bör läggas på konverteringsdrivande taktiska insatser, huvudsakligen för att dessa insatser devalverar värdet av varumärket. Det handlar om att så vs att skörda, att bygga upp vs att stycka av.

En viktig aspekt som Binet & Field tar upp är också risken med att fokusera på kortsiktiga KPI:er (som konverteringar, skares, likes och klick) eftersom dessa KPI:er får dig att lägga allt ditt krut på taktiska insatser snarare än de långsiktigt varumärkesbyggande.

Visst känns dessa tankar ganska relevanta på den situation de svenska partierna står inför? Jag tror absolut inte att man skall bortse från de nya mekaniker som finns i sociala kanaler, men likt varumärken behöver man nog relativisera dem som en del i en större helhet. Sänker man sig till trollens nivå riskerar man att vinna slaget men förlora kriget.