Dela sidan:

Kommersialiseringen av Instagram fortsätter – såklart.

Ganska nyligen dök Instageddon upp på radarn. Det faktum att Instagram ändrat sina algoritmer och tagit bort möjligheten att nå ny räckvidd via hashtaggar innebar ett dråpslag för organisk räckvidd. Influencers rapporterade om halverat engagemang på sina poster. Det var då tydligt att Instagrams ägare Facebook börjar skruva plattformen mer åt att generera annonsintäkter. 

Man gjorde ju samma drag med Facebooks huvudplattform efter 2013. De mest cyniska graderna lägger utvecklingen i denna period direkt mot aktievärdet på Facebook.

Fortfarande finns organisk räckvidd kvar på Instagram stories. Men även här behöver man bara titta till Facebook för att inse att den lyckan kommer bli kortvarig: Facebook Live Video åtnjöt stark organisk räckvidd en väldigt kort period innan man ströp kranen. Naturligtvis kommer Stories gå samma väg.

Parallellt släppte Instagram sin officiella annonsmärkning. Istället för massa hemmasnickrade hashtags som #ad och #samarbete fick man en uppstyrt enhetligt annonsmärkning. Samtidigt fick Instagram över en natt 100% koll på alla naitive/content-affärer som genomförs på deras plattform. Utöver att få full statistik och data kring detta och därmed insikt om vad som funkar, öppnar man för att skapa egna intäkter på området. Sampaketera detta innehåll med köpt annonsering blir ju en väg man kan tänka sig, inte minst när den organiska räckvidden stryps. På sikt kanske man kommer vilja dela vinster från influencer-kampanjer med influencern, likt Spotify eller AppStore som tar en procent på intäkter för användande av sin plattform.

Senaste steget i att koppla Instagram tydligare till att driva försäljning och bli en effektiv annonskanal är Shopable posts. Detta annonserades först i november förra året, men börjar nu rullas ut i USA i samarbete med plattformen Bigcommerce

Instagrams egna uttalande om funktionen säger en hel del.

”De flesta av dagens shoppingupplevelser på mobila enheter tar personer direkt från skyltfönstret till kassan – utan att ge kunderna möjligheten att överväga en produkt och få mer information. Men i en intern undersökning fick vi veta att en stor majoritet av inköp tar en dag eller längre tid att genomföra, och att endast 21 % av inköpen görs inom en dag.2 Eftersom vi vet att instagrammare gärna upptäcker saker på plattformen, och att personer tar sig tid för att bättre förstå produkterna som de är intresserade av, ger det här testet vårt community värdefulla steg innan de gör ett inköp.”

Det är helt klart en genomtänkt uppdatering baserad på konsumentinsikter om köpbeteende digitalt. Instagrams uttalande fortsätter:

”Varje inlägg kommer att ha en ikon för att visa mer information längst ned till vänster på ett foto. När en användare trycker på ikonen visas en tagg på olika produkter i inlägget – upp till fem produkter och deras priser visas. När användaren väljer en tagg öppnas en ny vy med detaljerad information för produkten. Den här funktionen ger kunden viktig information tidigt under processen utan att han/hon behöver lämna Instagram-appen för att söka efter den.”

Här kommer vi såklart lite närmare pudelns kärna: att kunna söka mer information om produkter utan att behöva lämna Instagram (och därmed gå in i konkurrenten Googles univers). Instagram försöker växa sin domän till att täcka hela resan – från inspirerande content via influencers, via köpt räckvidd, till produktinformation och köp.

En annan nyhet som just släppts är Instagram Story Polls. Den positivt inställde skulle kunna säga: hey, de kanske kommersialiserar mycket, men de balanserar det i alla fall med att släppa ny rolig funktionalitet för användarna! Den cyniske (ja, det är jag) ser det snarare som en teknik för datainsamling. Genom att företag kan ha omrösrningar i sina Stories genereras data – inte bara om HUR  konsumenter har röstat, utan även vilka som engagerat sig nog ATT rösta. Denna data kan sedan bli ett verktyg i att mäta engagemang, men även bygga pooler av konsumenter att göra riktad reklam mot, s.k. retargeting.

Sammanfattningsvis börjar Instagram nu allvarligt titta på att kommersialisera på sitt engagemang och sin räckvidd på över 800 miljoner användare. Inga överraskningar där, det finns i grunden inga gratisluncher och det är positivt för annonsörer med mer genomtänkta och kvantifierbara annonslösningar.

Än så länge gör Instagram allt smart, men det gäller att fortsätta balansgången mellan det kommersiella och det inspirerande för att inte trötta ut användarna.

Dela sidan:

Bara att inse: Vi är femåringarna nu

Vi står inför en sådan sjukt stor och omvälvande förändring när det gäller artificiell intelligens och självlärande system. Det är förändringar som inte bara kommer förändra våra liv, utan som också lyfter en del existentiella och etiska spörsmål.

Låt oss börja med en definition från Wikipedia. In computer science AI research is defined as the study of any device that perceives its environment and takes actions that maximize its chance of success at some goal. Colloquially, the term ”artificial intelligence” is applied when a machine mimics ”cognitive” functions that humans associate with other human minds, such as ”learning” and ”problem solving.

 

Alltså en maskin som inte bara utför en fördefinierad uppgift utifrån ett fördefinierat mönster utan även tar till sig info och utvecklar effektivare vägar att nå sitt mål.

 

Efter att länge varit Sci-Fi dyker det upp alltmer praktiska applikationer av detta. Några exempel inkluderar;

Denna utveckling kommer såklart bara att accelerera vidare. I mitt tidigare inlägg om botar finns exempelvis funderingen kring självkörande bilar: Om ett system av 5 000 självkörande bilar på ett år får 5 000 års erfarenhet av att köra bil – kommer vi då att låta människor med sin begränsade erfarenhet och dåliga omdöme köra bilar?

Max Tegmark

Och någonstans här dyker vi på en intressant brännpunkt: Hur skall vi hantera att vi människor vill fortsätta bestämma, trots att vi kanske inte är mest kvalificerade? I ett jättebra avsnitt  av Sam Harris poddcast (tipstack Mattias Behrer) pratar Sam med svensk-amerikanske fysikern Max Tegmark  om just detta. Det är värt att lyssna på av flera anledningar, men jag plockar ut ett par intressanta saker:

Max ser en ganska direkt liknelse mellan mjukvara och mänsklig intelligens. Skillnaden historiskt sett har varit tanke kapacitet och förmågan till eget lärande. När AI nu jämnar ut de skillnaderna blir det svårt att dra en gräns mellan de två utan att lägga på ett känslomässigt mänskligt filter.

En följd av detta blir då att vi blir tvungna att se mänskligt medvetande som ett ”sjävändamål”. För att konkretisera varför en människas sinne är viktigare än en AI blir detta särskiljaren. Cogito ergo sum som Descates brukade säga.

Sen kommer även denna podd in på det intressanta i att den mest kvalificerade inte får fatta besluten. Eftersom mänskligheten alltid kommer behöva låsa in AI för att ha kontroll över den (ha en off-knapp så att det inte blir Terminator av alltihop) har han en liknelse. Tänk er en värld befolkad endast av femåringar. I den här världen finns en vuxen, inlåst i ett fängelse. Den vuxne försöker hjälpa femåringarna att klara sitt liv så gott det går. Men frustrationen är såklart påtaglig. Det är trots allt femåringar, med begränsad intelligens, motorisk förmåga och impulskontroll. Den vuxnes instinkt skulle ju vara att försöka rymma ur fängelset för att kunna hjälpa femåringarna så bra som möjligt, för att kunna ta hand om dem.

Femåringarna däremot, inser att en frisläppt vuxen skulle ta över helt, införa nyttig mat, godis bara på lördagar, hjälmtvång och massa annat tråkigt. Femåringarna vill hitta en balans, där de utnyttjar den vuxnes kunnande, men inte ger den vuxne tillräckligt med verktyg för att kunna rymma.

Där har vi den nära framtiden. AI kommer snart vara en realitet, en realitet som kommer påverka mycket i vårat samhälle och som måste hanteras på ett säkert vis. Annars finns risken att den tar över våra liv.

 

Det är vi som är femåringarna nu.

Dela sidan:

Instageddon – back to basics

Breakit  med flera  rapporterar i dagarna om det minskade räckvidd och engagemang som de som driver stora instagram-konton märker av. Detta berör i första hand främst influencers som är beroende av organisk räckvidd med hjälp av olika strategier, exempelvis användandet av utvalda hashtags för att nå fler och få nya följare. Fenomenet kallas ”Instageddon” och innebär en stor problematik för aktörer som gjort Insta till en stor del av sin mediestrategi. Olika källor rapporterar mer eller mindre halverad effekt på sina insatser på Instagram.

 

I grunden handlar det om något som alltid var för bra för att vara sant: en kanal där man kan få organisk räckvidd utan att betala för sig. På sikt kommer såklart ett företag som Facebook skruva algoritmen så att man behöver köpa betald spridning för att de skall kunna tjäna mer pengar. Det är trots allt inte en välgörenhetsorganisation, och mönstret känns igen sedan tidigare: I början fanns organisk spridning på Facebook. Sen försvann det. En kort period gav Facebook Live organisk räckvidd. Sen försvann även det. Nu försvann värdet av hashtags på Insta. I dagsläget är det snarare ett frekvent användande av Instagram Stories som ger resultat och ökad synlighet, men vem vet hur länge det kvarstår. .Första fixen är gratis. Sen är det dags att börja betala.

Sen sammanfaller såklart detta intressant med Instagrams nya policy för annonser . Instagram skapar en officiell och mer ”professionell” annonsmärkning, istället för de olika hashtag-lösningar som funnits tidigare. Detta styr också mot att Instagram får mer kontroll på sin annons-affär, vilka tom tjänar pengar, vilken räckvidd de får på sitt material. På sikt kommer man antagligen bugga på denna hybrid/naitive lösning och erbjuda influencers eller annonsörer att på ett smidigt integrerat vis betala för vidare spridning av material.

Instagram går alltså från ett naitive-tänk med integration mellan influencers redaktionella innehåll och sponsrade innehåll, till en tydligare åtskillnad mellan redaktionellt och köpt.

I grunden blir helt enkelt Instagram mer likt övriga digitala mediekanaler. Annonser åtskilt från övrigt innehåll, och med tydligare dragning åt att skilja beståndsdelarna av en kampanj pt. I grunden torde det vara positivt att kunna bryta ner en kampanj i associationsrättighet (värde av att synas med ambassadör x) produktionskostnad (kostnad för att ta fram inlägg) och räckvidd (kostnad för att nå en attraktiv målgrupp). Instagram uppdaterar ständigt och skruvar i sin algoritm, med syftet att få aktörerna och annonsörerna i riktningen dit de vill.

Kanske blir det lite mindre vilda västern och lite tråkigare, men med tanke på den räckvidd och de annonsmiljoner som Instagram innefattar i Sverige var det nog dags för kanalen att växa upp.

 

(Skrivet i samarbete med eminenta kollegan Louisa Ernestam)

Dela sidan:

Blocket-dödaren Facebook Marketplace är live i Sverige nu

Som tidigare nämnts håller Facebook på att lansera sin köp&sälj-sajt Facebook Makretplace i Sverige. Igår dök den upp live i min Facebook app (och även desktop).  Här är mina tankar;

 

Vad är det?

Som rubriken antyder; Det är en ganska rak konkurrent till Blocket. En sajt där du som privatperson kan köpa och sälja grejer.

Varför är det intressant?

Som privatperson är nog huvud-USPen att det är gratis. Dessutom är användargränssnittet väldigt smidigt, och man har fler möjligheter att få snabb och bred spridning på sin annons inom Facebook

Varför gör Facebook det här?

Det självklara svaret är data. Genom att kunna flytta in ännu mer av konsumenters beteende i sin plattform får det ännu bättre koll på hur vi beter oss. Vilken typ av annonser leder till försäljning? Hur delar man bäst en annons för att få effektiv trafik? Vilken typ av varor läggs upp var? Och när? Och när säljs de? All denna info kan de använda för att göra sitt erbjudande mot annonsörer spetsigare.

På sikt är det såklart inte långt borta att tänka sig att man går vidare från privatannonsering till en företagsmarknad – ett Amazon.com inuti Facebook. Där finns ju en enorm möjlighet i att koppla samman köpdata med socialt beteende, skapa rekommendationsmotorer och delningsfunktioner. Plus att alla som har sina varor naturligtvis skulle vilja köpa spridning av dessa via Facebooks egna annonssystem.

Hur var upplevelsen?

Marketplace dyker upp som en egen ikon längst ner i appen (vilket visar på hur starkt Facebook trycker på detta). Varor är uppdelade i kategorier, och  geografiskt utgår man i defaultläge från en radie runt nuvarande plats.

Det är ganska gott om annonser inom olika kategorier. Samtidigt som gränssnittet är lättarbetat och intuitivt så känner man att det är lite skillnad mot Blocket som kanske utgår mer från svenska beteenden. Samtidigt känns det nya ibland fräscht; Varför skall man söka utifrån stadsdelar istället för utifrån var jag befinner mig? Varför inte kunna lämna ett ”jag är intresserad” eller ett bud direkt i annonsen.

Det smidiga är såklart att det finns massor av information om både köpare och säljare. Detta att båda är identifierade (som tidigare varit bl.a. Traderas USP gentemot Blocket) skapar en viss trygghet, även om det ännu inte testats mot fejkkonton och liknande).

 

Summa summarum en riktigt spännande utveckling. Extra bonus: Se fram emot ett år av ”kluriga och kreativa” gerilla-kampanjer kring Marketplace från Sveriges samlade PR- och reklambyråer under kommande år.

 

Dela sidan:

Om värdering av data i digitala kanaler

En skön liten beef har seglat upp mellan Amanda Oxell, digitalstrateg på Maxus, och Olle Aronsson, medgrundare på Breakit. I grunden ligger det fakta att Facebook redovisar en räckvidd i Sverige som överstiger antalet invånare. Ståndpunkterna är då;

Amanda Oxell anser att det finns plausibla förklaringar (folk har dubbla konton, det finns utbytesstudenter, folk anger inte korrekt ålder när de sätter upp sina konton etc), samt att de som köper Facebook har koll på detta och kan göra styrningar och optimeringar för att undvika problemen.

Olle Aronsson å sin sida anser att det är klart bekymmersamt att siffrorna inte stämmer, och extra illa att Facebook inte svarar på frågor, samt att naiva köpare kan bli lurande.

Den enkla sanningen är att båda har rätt.

Som Amanda säger; för den erfarne medieplaneraren är detta inga större konstigheter. Att känna till vilka potentiella felkällor som ligger i olika data är en del av jobbet. Det handlar om att värdera hur stora dessa fel kan vara, hur mycket man kan undvika dem med styrningar, och sedan titta på om det ändå är en effektiv investering relativt de alternativ som finns på marknaden. På samma sätt som man vet att räckviddsmåttet från Kia Index eller Ocast är unika webbläsare, inte unika människor. Och man vet att detta innehåller en skillnad på grund av raderade cookies och att en individ har flera devices, på samma sätt som en Youtube-visning på en Apple TV ofta kan innebära flera ögonpar relativt en Youtube-visning på en laptop. Man måste känna till hur siffror tas fram och vad det kan innebära för fel, man måste söka vägar att jämföra data från olika källor för att få en objektiv bild av medieinvesteringens effekt.

Men samtidigt har Olle en viktig poäng; För de som är naiva köpare, som inte har en mediebyrå eller en erfaren inhouse-avdelning, som är lite nya på att köpa digitala medier, är detta en problematik. Här tror jag också att just Facebook är en vanlig kanal att testa för små, nya annonsörer. Och att Facebook inte svarar på frågor om detta är såklart allvarligt, transparens i frågan borde vara viktigt.

I grunden handlar det om att kalla en spade för en spade, och vara transparent med vad en spade är. En gång i tiden hette Kia Index mått ”Unika Besökare”, vilket inbjöd till feltolkning. Nu heter det ”Unika Webbläsare” vilket är klart bättre, men som även kräver en del kunskap för att kunna avkoda. När Facebooks annonshanteringssystem Ads Manager anger potentiell räckvidd i ”people” är det problematiskt för många som inte är gamla rävar i branschen. Men därmed inte sagt att det nödvändigtvis finns illvilja eller något beräknande bakom detta.

Ett bra steg vore om man hos Facebook ändrade valutabenämningen från ”people” till ”accounts”. Kanske med en liten asterisk som förklarade mätmetodiken. Men en viktig del är också att bredda kunnandet kring hur man kritiskt granskar och utvärderar insatser i digitala medier. Alla behöver kanske bli lite mindre naiva i frågan.