Dela sidan:

Borde inte algoritmen känna mig bättre?

Blir besviken på algoritmen. Borde den inte känna mig bättre vid det här laget? Krunegård ska spela om bara ett par dagar i min stad och jag har helt missat det. Blir lite bitter. Inte en enda puff i något av mina flöden. Detta är inte första gången det händer. Trots att jag följer flera artister, biljettförsäljare och konsertarenor så får jag förlita mig på att min kompis D håller mig uppdaterad IRL om konsertutbuden. Jag kan däremot dela med mig om jultröjor och hälsodrycker.

Visst, min sökhistorik kan ha spår av detta men inte för att jag har ett köpintresse, snarare tvärtom. Eftersom jag är lite nyfiken av mig så är jag säkert ett svårt fall för algoritmen. Jag läser och följer varumärken, organisationer och partier för att se hur de kommunicerar. Det skapar säkert viss förvirring hos både följare och verktyg. Vilket inte har något att göra med huruvida jag sympatiserar med dem eller inte. Att jag också ofta söker efter sådant som relaterar till mina barn gör mig förmodligen lite extra spretig.

Frågan är hur jag kategoriseras i mina sociala plattformar. Jag går in på annonsinställningar på Facebook där jag definieras som intresserad av det mesta: familj, resa, tv-spel, bilar, mat, natur, fotboll med mera. Men inget om musik – hur kunde det passera? Addar det, men låter Gud stå obockat. Sanningen är att jag inte ens själv vet hur jag skulle vilja kategoriseras. En sak är vad man är här och nu, en annan vad man vill vara. Det jag skulle bli mest inspireras av är snarare sådant jag inte kände till.

Som det världsledande Ehrenberg-Bass Institute for Marketing Science visar i sin senaste forskningsrapport av Sharp/Danenberg – människor är för komplexa för att kategoriseras i detalj. Ju mer målgrupper och vinklar smalnas av desto större risk att man sorterar bort fler än man sorterar in och effekten uteblir. För vem vill få etiketter klistrade på sig? Som min kloka vän J uttryckte det: hatar när det blir uppenbart att någon tror sig veta vem jag är eller vad jag behöver. Det gör det såklart ännu lurigare. För även om algoritmen träffar rätt målgrupp så behöver budskapet vara attraktivt paketerat för just den personen.

Att sätta etiketter på folk, oavsett digitalt eller analogt, är mänskligt men också riskfyllt. Vi vet nog alla hur fel det har gått när vi har bildat oss uppfattningar om människor genom generaliseringar. På första föräldramötet, de nya kurskamraterna eller om någon som lajkat Thomas Ledins julkabaret. Slutsatsen från Sharp/Danenberg är istället att geografisk riktning är mer effektivt. Låter rimligt. Oklart om det hade inneburit att jag puffats om Krunegårds spelning eller ej. Men troligtvis skulle min algoritm bli lite mer inspirerande.