Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag30.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Redaktionsbloggen

Resumés redaktion tar med läsarna bakom rubrikerna och publiceringarna. Här förklarar vi vår journalistik och delar också med oss av spaningar från branschen.


Publicerad 28 Augusti 2020

Förlåt byrå-vd, men det finns en historia bakom ”hotet”

I veckan kritiserades jag av flera byrå-vd:ar. Anledningen var en formulering i en mejlenkät jag hade skickat ut. Jag anklagades för att vara hotfull.



”Vi uppmanar er att vara transparenta. I annat fall kommer vi bli varse på ett eller annat sätt”. 



Det var förstås ett språk som totalt brast i fingertoppskänsla med tanke på nuläget i kommunikationsbranschen. Vi kan utelämna gissningsleken kring vad en branschjournalist egentligen kan göra för att bli varse på ”ett eller annat sätt”, vad hotet egentligen bestod i. Jag nöjer mig med att konstatera att det går snabbt ibland och att orden kanske borde väljas med lite större omsorg, lite oftare. 



Förlåt. 



Samtidigt. En uppmaning om transparens är inte helt obefogad eller missriktad i en värld där så många verkar göra bedömningen att de gör bäst i att hålla masken. När alla siffror i en årsredovisning skriker backlash, är det påfallande vanligt att man i samma papper kan läsa en hjältesaga under verksamhetsberättelsen. Modus operandi är att släta över uppenbara misslyckanden. Kommunikationschefer på köparsidan är ännu värre där konstruerade rosa moln i ett kompakt mörker ska fungera som illa dolda och så klart helt opublicerbara distraktioner.



Hos kreativa verksamheter där en del av arvodet kommer från att berätta historier eller hitta kärnan i ett komplicerat nät, som sedan paketeras till något tillgängligt och attraktivt, finns det ofta en genuin ovilja att beskriva någonting som ett misslyckade.



Just mot bakgrund av kommunikationsvärldens natur torde det finnas en alldeles speciell medvetenhet om vad små små sprickor i fasaden kan betyda. Mot marknadschefer, talanger, konkurrenter, internt. En hög grad av förståelse för betydelsen av varumärken och en vilja att styra över det. En av Resumés funktioner är att vara en scen där byrån framträder och där perceptionen av varumärket sker. Men det finns inget skrivet kontrakt mellan redaktionen och branschen. Det är varken första eller sista gången som missförstånd och målkonflikter kring vad det innebär att vara branschtidning avhandlas i den här bloggen. 



När coronaviruset bröt ut i mars dröjde det inte länge innan redaktionen mottog en stor mängd mejl med uppgifter om sparpaket och missförhållanden. Att döma av dialogen med läsarna på byråsidan har vi hållit en bra balans. Syftet med att skicka ut en mejlenkät till 70 av Sveriges största byråer med frågor om besparingar är att på ett effektivt sätt skapa en bild av nuläget i branschen. Det görs så klart också med en förhoppning om att den bilden också rimmar med verkligheten.



Jag har arbetat tillräckligt länge på Resumé för att minnas hur absurda mängder snömos och corporate bullshit kunde slinka igenom när vi och Dagens Media tävlade om att stressa ut 35 artiklar om dagen. I pressmeddelanden, i längre intervjuer, i debattartiklar. (Vi behöver bli ännu bättre även om vi har kommit en bra bit på vägen). Jag har också erfarenhet, (OBS: inget hot), av företrädare i branschen som i pressade lägen inte har dragit sig för att ljuga reportrar rakt upp i ansiktet.



Pröva själv att gå igenom Resumés arkiv över byråstjärnor som har fallit på himlen sedan finanskrisen. Läs citaten från byråledare som har publicerats när alla någonstans redan visste att vi befann oss mitt i fallet. Räkna dem. Hur många av dessa yrkesmänniskor som (förhoppningsvis) tack vare sina meriter har fått förtroende att leda verksamheter under vår lupp lider av total brist på självinsikt och analysförmåga? Jag tror inte det. 

Finns det en instinktiv föreställning om att en naken kejsare övertrumfar en förlorare? Jag vet inte, kanske ibland.


Jag tror dock inte det är att det är någon tillfällighet att just Kommunikationsvärlden en gång i tiden etablerade en tävlingsindustri som de svälja göder. En kropp som sväller för varje år. 



I höst har det gått sju år sedan Resumé lanserade #baramänniska. Under vinjetten har läsarna i huvudsak kunnat ta del av vilka konsekvenser stressen, prestigen och det hårda arbetsklimatet i medie- och kommunikationsbranschen kan ha för individen. Hashtagen togs fram för att fungera som kontrast mot de sminkade versioner av livet som präglade sociala medier då som nu. En uppmaning att visa sig själv och livet som det var, ofiltrerat.



Det hade varit befriande om fler ledande personer och företag inom Kommunikationssverige vågar göra upp med den framgångskultur som inte alltid har varit så konstruktiv eller reflekterande. Om fler människor i vår värld vågade dela med sig av sina felsatsningar, sitt dåliga ledarskap innan de visste bättre eller sina misslyckade uppdrag. Då kanske en och annan skulle lära sig att inte gå i samma fälla. 



Man kan aldrig leva ett liv utan att lida nederlag var det någon som sa.

Andreas Rågsjö Thorell
reporter och redaktör på Resumé.se

Dela blogginlägget:

Mer från Redaktionsbloggen

Till bloggen >

En uppläxning till reklambranschen om hur journalistik fungerar

När vi skriver artiklar om dig eller ditt företag är vi inte din byrå och du är inte vår kund. Det kanske låter som en självklarhet, men våra många exempel...

23 Juni 2020

Om coronakris, marknadsföring och Resumés uppgift

Det såg ut att bli ett hyfsat normalt år. Kanske aningen trögare än de senaste åren som har präglats av kraftig tillväxt på reklammarknaden, framförallt inom internetannonsering. Ifjol nåddes en...

24 Mars 2020

Vi skriver bok om influencers – hör av dig!

Yasmine Winberg och Julia Lundin, redaktörer på Resumé Insikt. Foto: Janne Naess. Det är den 20:e oktober 2005. Om exakt 18 minuter är det midnatt. Isabella Löwengrip, eller “Blondinbella” som hon kallar...

28 Februari 2020