Dela sidan:

Därför är de svenska mediejättarna bäst i världen på native

 

Berlin. Efter första dagen på årets upplaga av Native Advertising Days, står det klart att de svenska native-aktörerna dominerar formatet på en global nivå. Många programpunkter handlar om ny teknik och ROI. Samtidigt är det flera talare som betonar vikten av journalistisk trovärdighet.

Då jag vill summera dag ett på vad som faktiskt är världens största medieträff med inriktning på native advertising, är det svårt att inte rikta blickarna mot mina svenska branschkollegor som fullkomligt dominerade prisutdelningen med två vinster av de tyngsta statyetterna.

I år har man lyckats locka 440 deltagare, som alla jobbar med native, från hela 43 olika nationer. Den årliga träffen, som anordnats i ett halvt decennium nu, är fortfarande en ung aktör på den mediala konferenskartan. Få utöver de som faktiskt jobbar med native känner till träffen som även inhyser den årliga prisutdelningen Native Advertising Awards, för bästa globala native-prestationer.

Organisatören, Native Advertising Institute, är en ambitiös organisation som gjort ett helhjärtat jobb med att sätta detta ”nya” annonsformat på den digitala kartan. Deras blogg gästas flitigt av tongivande namn inom native och grundaren Jesper Laursen är en eldsjäl som till synes äter, sover och lever native.

Alla branscher behöver en ”Laursen” som fanbärare och ambassadör och med den årliga sammankomsten får också native-formatet ett ansikte; med eldsjälar, kreatörer, ledare och anhängare som nyfiket banar väg för det som jag vågar påstå är vår branschs mest omtalade format för tillfället.

 

Men tillbaka till den svenska stjärnglansen. För visst var det en bra dag att vara svensk i ett native-bejakande Berlin. Native Advertising Awards, visserligen bara en i raden av mediebranschpriser, är å andra sidan det enda tunga globala priset inom grenen. När hela 18 priser delats ut var det endast två tunga statyetter kvar, Native Adverstising Agency/Studio of the Year (färre än 20 anställda) och motsvariga pris för organisationer med fler än 20 anställda.

Båda priserna kammades hem av de svenska mediejättarna, Bonnier och Schibsted.

Glädjetjuten när det första av de två priserna delades ut var lika tydliga som välförtjänta. Schibsted Brand Studios gäng som närvarade under prisutdelningen var dagens självklara vinnare. Mer om det alldeles strax.

Kort därpå lyfte stämningen ytterligare i det svenska lägret när Bonnier News Brand Studio ropades ut som vinnare i kategorin Årets native studio med över 20 anställda. Jag kunde inte låta bli att imponeras av Bonnier News Brand Studios drivna ledare, Anna Arvidsson (också en gammal Metroit som jag) när hon självsäkert intog scen för att ta emot priset. I artikeln på Resumé Insikt i våras hade hon ju till mitt tydliga minne proklamerat att hon och hennes team nu hade siktet inställt mot stjärnorna. De skulle bli bäst i världen.

Så vad är det då som gör att två svenska aktörer slår all internationell konkurrens inom native advertising, i en uppställning med över 40 närvarande nationer? För visst var både Bonnier och Schibsted två välförtjänta vinnare.

Visserligen är båda mediehusen tungviktare när det kommer till den svenska mediekartan. Men internationellt sett är Sverige en nation med 10 miljoner invånare. Och på plats i Berlin sitter vi sida vid sida med Tyskland (83 miljoner invånare), USA (326 miljoner) och bland andra Sydkorea (51 miljoner). Var kan man undra, befann sig de internationellt sett legendariska mediehusen som till läsarantal och kändisskap fullkomligen borde äga Berlin-ceremonin?

I en tid då digital marknadsföring blir allt mer datadriven, allt mer teknisk och uppläggen alltmer sofistikerade, menar jag att vi svenskar är som klippta och skurna för uppdraget. Kalla det ingenjörseffekten, kalla det – det svenska techundret. Inte för att native ännu produceras av ingenjörer och små fiffiga Starup-bolag. Men du fattar nog vart jag är på väg.

Det svenska särintresset för digitalt pill, strukturerade processer och plikttroget förhållningssätt till det journalistiska ordet, har passat utvecklingen av det nya native-formatet. Punkt slut. I våra moderna organisationer är det okej att ifrågasätta rådande ramverk. På vår moderna spelplan blir vi från tidig ålder uppmuntrade till att vara kreativa, ambitiösa och banbrytande.

Samtidigt som mina svenska branschkollegor tar emot sina statyetter kan jag inte släppa tanken om den tyska frånvaron, eller den brittiska eller den amerikanska. Tre nationer som alla hyser några av världens mest legendariska mediehus och publikationer. Var håller de hus en dag som denna, då vi firar medievärldens nya älskling, native?

Vid sidan av alla de positiva egenskaper som kommer med tradition och erfarenhet, kanske arvsynd spelar dessa traditionstyngda organisationer ett spratt. Är Washington Post (USA) och The Guardian (England) verkligen rustade för en medievärld som aldrig förändrats så snabbt? Kan det vara orsaken till att världens största ekonomier inte hyser samma tyngd inom digital förändring som lilla Sverige?

Bonnier och Schibsted har befäst sina positioner i och med dagens vinster av de två tyngsta kategorierna på Native Advertising Awards 2018. Oavsett om man kallar liknande priser: ”Klubben för inbördes beundran” eller inte, så är det en milstolpe för svensk nyhetsmedia. Här i Berlin har svensk media visat att man inte bara är nyfiken på framtiden. Man har också visat att man bemästrar, äger och faktiskt briljerar de nya spelreglerna som skvallrar om en hoppfull framtid för – exakt, det svenska tech medieundret.

Dela sidan:

Trendspaning: Stories & hjältar är nyckeln till hållbar content marketing

 

Enligt publikationen Forbes Communication Council, var två av årets hetaste marknadsföringstrender Interaktiv content och User-generated Content. På den svenska marknaden förlitar sig varumärken fortfarande på att ”sänd-knappen” ska göra jobbet istället för att utforska ”invite-funktionen”.

Redan i februari i år förutspådde den namnkunniga gruppen, Forbes Communication Council, årets största marknadsföringstrender. I artikeln ”12 Marketing Trends To Take Advantage Of This Year” resonerar de kring en rad content-flugor som hjälper nytänkande varumärken att nå ut med sin kommunikation.

Två av trenderna, Interaktiv content och User-generated Content, provocerar mig lite extra. Dels för att jag tycker gruppen resonerar så rätt kring de här två kommunikationsformerna. Och dels för att jag fortfarande ser så lite av det bland svenska aktörer.

Frågan jag ställer mig

Efter ett första halvår med GDPR bakom oss, inser vi att både spelreglerna förändrats samtidigt som användarna inte har det. Inte längre kan vi jaga användarna lika ogenerat med vår kommunikation bara för att hen besökt en viss sida tidigare. Användarna är dock okomplicerade och konsekventa varelser. De vill bli underhållna, informerade och belysta med rätt innehåll. Nu, precis som förut.

Varför envisas då fortfarande några av Sveriges största annonsörer med att basunera ut sina budskap med föga intresse för vad användarna och läsarna verkligen går igång på?

Insikten

Jag blir ofta tillfrågad om att tycka till i utformning och köp i olika annonskampanjer. Ska vi uttrycka oss så här eller ska vi utforma vår marknadsföring så här? Min roll som rådgivande content-strateg tar jag på största allvar. Marknadschefen har ofta redan innan mötet med mig en uppfattning om att min åsikt väger tungt.

I det scenario som jag beskriver ovan är det så klart en ynnest att få vägleda inflytelserika varumärken på deras väg till framgång. Ändå upplever jag ibland en viss frustration när det mesta i min rådgivning trattas ner i förifyllda svarsalternativ. Jag raljerar till viss del, men jag tror du förstår vart jag vill komma.

Om kunden i fråga redan är oerhört nöjd och tillfreds med sin nuvarande kommunikationsstrategi är det väldigt svårt att säga ”Vet du vad, jag tror vi måste backa lite och tänka nytt”.

I min föreläsning ”Content-trender 2019” har jag ett avsnitt (se bild nedan) som handlar om data och förnuft. Att vi idag lägger stor tonvikt på evidensbaserad marknadsföring, det vill säga vi förlitar oss på att alla svar finns i datan. Men det vi glömmer är att ibland bara ställa oss själva eller en fokusgrupp den enkla frågan: ”Vad skulle ni vilja ha om ni själva får bestämma?”.

Att jämföra två content-spår med varandra och se vilken som presterar bäst. Det är inte datadriven marknadsföring. Det handlar mest om att få det man redan tror sig veta bekräftat.

När jag i min vardag representerar 70 av Sveriges mest tongivande lokala mediehus på Mediekompaniet, kan jag få höra sägningar som, ”native-kampanjen presterade mycket bättre eller sämre hos er än hos Schibsted”. I själva verket kanske jag tänker, men det var ju fel innehåll i upplägget från början. Om vi eller Schibsted i slutändan ändå lyckades koka soppa på en spik, då handlar det mer om en ren fullträff.

Tillräckligt vräkig budget och aggressivt tillvägagångssätt kan visserligen tvinga fram läs och räckvidd på det mest knapphändiga innehållet. Att kalla det ”effekt” bara för att man har muskler att trycka upp det i fejan på läsarna, är om du frågar mig tveksamt.

Takeaways: Interaktiv Content & User-Generated Content

Så här inleder du jobbet kring Interaktiv Content & User-Generated Content (UGC)

1. Vad går målgruppen igång på?

Fokus: Interaktiv

Användarbeteende och engagemang från målgruppen på content som ni tidigare publicerat i ägda kanaler (sajt, nyhetsbrev), förtjänade kanaler (SoMe och publikationer) samt köpta kanaler (SoMe, redaktionella ytor, sök) är bra källor att börja utforska. Det ni vill ta reda på är, vad verkar trigga reaktioner, actions och engagemang hos vår målgrupp?

2. Vad önskar vi få för input?

Fokus: Interaktiv + UGC

Interaktiva content-upplägg har till skillnad från konventionella content marketing-innehåll en klar fördel, tvåvägskommunikation. Eftersom innehållet bygger på en aktivering ska man inte glömma bort den data som användarna kan bidra med i kampanjen. ”Testa dina kunskaper”. ”Vilken typ är du?”. ”Finn en lya som passar dig” eller ”Vilken färg är du?”, är alla exempel på interaktiv content med högt underhållningsvärde.

Däremot kanske ovan teser och rubriker inte nödvändigtvis kommer ge er någon värdefull data mer än att ni presenterar ert produktutbud på ett entusiasmerande sätt. Om ni verkligen vill veta vilka behov, önskemål eller krav målgruppen har, ska man sikta på frågeställningar som ger er ovärderlig input till morgondagens produkter.

3. Stories & Heroes – mer än bara data

Fokus: UGC

Sen finns det en typ av content från målgruppen som verkligen stärker varumärkets trovärdighet och legitimitet. Det handlar om att be era kunder, era ambassadörer, om skildringar från deras privatliv och vardag. När detta görs rätt får ni som avsändare ett tydligt ägarskap i en viss fråga.

Människor som till exempel berättar om sin positiva vistelse på ett visst hotell på resesajten, skapar förtroende. Testimonials, eller vittnesmål, är ju kärnan av mycket content på internet. Bjud därför in er målgrupp till att dela sina upplevelser, tips och knep. De som delar generöst gör ni till heroes och skapar då ytterligare incitament för fler personer i målgruppen att dela med sig.

 

(Foto: IBL)

Dela sidan:

Därför är vi redo att prata mångfald i svensk media

P

I dessa dagar pratar vi mycket om mångfald; i media, på våra arbetsplatser och i samhället. Samtidigt som vi gärna snackar  om integration i valdebatten är vi inte lika benägna att prata etnisk mångfald i yrkeslivet. #metoo möjliggjorde så att könsdiskriminering kom upp på agendan, på riktigt. Men när ska vi våga börja släppa in etnisk mångfald i de allra finaste beslutsfattarrummen?

Föreläsningar och paneldebatter har varit spännande inslag på min agenda de senaste veckorna. I min roll får jag chansen att prata inför stora och små publikskaror. Jag möter skarpa personer med CV:n och meritlistor som vittnar om ambition.

Många gånger slås jag av att jag är den enda personen i rummet som inte delar hudfärg eller hårfärg med majoriteten av mina yrkeskollegor. Det enda vi delar är vår ambition.

Inbjudan till mitt seminarium på Google Digitalakademin i oktober.

Eftersom jag jobbar med marknadsföring möter jag människor från en rad olika branscher. Men av någon underlig anledning ser det alltid likadant ut. Första och andra generationens invandrarsvenskar lyser med sin frånvaro.

Hur är det då i styrelserummen? Bättre? Du kan ju själv bara fråga dig hur det ser ut på din arbetsplats. I styrelserummet har vi fortfarande en lång väg kvar innan vi ens ser en jämn könsfördelning. Det är beklagligt. Frågan om etnisk ursprung kommer få vänta, är jag rädd för.

Har du blivit diskriminerad på grund av ditt ursprung? Dela dina erfarenheter med Resumé Insikt tar upp detta viktiga ämne och delar folks berättelser.

 

Jag bevittnar ofta kampanjer från varumärken som envisas om ett visuellt material som är alltför homogent, saknar mångfald men framför allt, relevans. Jag och mitt team försöker inspirera, uppmuntra och ta upp frågan om variation. Ofta till döva öron.

Dagens Sverige är en färgstarkare palett än någonsin tidigare. Det handlar inte om politisk ståndpunkt. Det är simpel fakta. Om nu statistik kan påtala det jag skriver om, har jag även tidigare i bloggen skrivit om hur diversifierat Sverige egentligen är. Se dessa slående siffror nedan.

Som varumärke är det därför oerhört viktigt att spegla sin marknadsföring med tiden vi lever i. Jag möter marknadschefer, produktchefer och kommunikationsexperter som lägger oerhört stor vikt i att texter och siffror som man publicerar är korrekta. Man har inte alltid lika stort fokus på sin visuella marknadsföring. Generiska bilder och videos på människor och folkgrupper som ofta tyvärr bara speglar ett Sverige som vi lämnade bakom oss för snart 40 år sedan.

Jag ser ändå några ljusglimtar på flera håll. Vi i mediabranschen har ju ett extra stort ansvar om du frågar mig. Som publicister skriver vi gärna om ojämlikheter och orättvisor. Som annonsplattformar tar vi gladeligen emot annonsbudskap från annonsörer som vill lägga sina pengar på just min sajt.

Men till syvende å sist handlar det om att vi alla måste ställa krav, titta på allt som publiceras och sprids och ifrågasätta; är det här en sund och hållbar bild av tiden vi lever i? ”Hållbar kommunikation” pratar jag om under mina föreläsningar i höst. I Berlin den 7 nov ska jag föreläsa för världens mest inflytelserika native-kreatörer om samma sak, Sustainable Communication.

Nya chefredaktören Edward Enninful har varit mån om att lyfta fram icke-konventionella modeller under sitt första år på brittiska Vogue.

Inte förrän vi ser över vilken bild vi ger av oss själva som varumärken, kommer vi få mer mångfald i det mediala fönstret. Kontentan, vi får helt enkelt det samhälle som vi förtjänar. Den verklighet som vi själva väljer att porträttera.

Söker du mer mångfald? Då så, sätt igång och börja fronta människor som inte tillhör det konventionella etablissemanget. Det gäller både på arbetsplatsen och i era marknadsföringskanaler.

6 säkra tecken på att mångfald nu är på väg

Amanda Oxell, Annonsrådet

Amanda Oxell, Annonsrådet

Eldsjälen som prisas och hyllas överallt, tittar både på könsfördelning och mångfald i svensk reklam. Jag delade scen med henne senast för en månad sedan. Vi behöver fler Amandor.

 

Joel Kinnaman med frun Cleo i reklamen för nya Volvo V60

Volvos nya V60

Visserligen har man fortfarande fastnat i kändisträsket men nu känns kommunikationen också lite mer kontemporär och urban. Plötsligt blev svenska förorten hipp (är min känsla när jag ser deras utomhusreklam).

 

Sahar & Mahmoud – ledarduon som ska ta NENT och svensk media till nästa nivå.

Duon på Nent & Viasat

Sahar Kupersmidt och Mahmoud Mustapha är toppcheferna på ett av landets största mediebolag, NENT. Äntligen två beslutsfattare som speglar det nya Sverige. Spännande å se hur de kommer använda sin plattform för att diversifiera svensk media.

 

Folkkära Kodjo Akolor.

Kodjo-effekten

P3:s kända radioprofil blir allt mer ett ”household name”. Redan har han gjort Julkalendern men snart tippar jag att han tillhör den svenska skådespelareliten på riktigt.

 

Alice Bah Kuhnke på Nobelfesten 2017.

Alice Bah Kuhnke

Visst har hennes närvaro som Kulturminister de senaste 4 åren varit viktig ur många avseenden. Hon har stått upp för kvinnofrågan, gayrörelsen och integration. Vi behöver fler ministrar som riskerar att först avfärdas av etablissemanget som ”Disneyeffekten”. Ett epitet som Alice fick dras med första tiden. Frågar du mig är stämplar och epitet bara säkra tecken på att man verkligen bryter ny mark. Det stör alltid någon men inspirerar desto fler.

 

Ali Fegan är ”nya” Janne Josefsson.

Ali Fegan tar över

Janne Josefsson har nu lämnat över rodret till Ali Fegan i SVT:s Uppdrag granskning. Sist när jag hörde Ali prata på MEG i september i år, sa han att han var trött på att bli jämförd med Janne hela tiden. Med all rätt. Ali är inte bara en ruttad och skicklig journalist. Han är också en efterlängtad personlighet i en annars så homogen programledarskara på SVT.

Dela sidan:

Därför har Jocke & Jonna mer digital makt än massmedier

För inte alltför längesedan var de föremål för parodi och avsky när etablissemanget avfärdade dem som trams. 2018 har de lyckats ta sig hela vägen till toppen av mediepyramiden. Imorgon kan det vara etablerade medier som får söka legitimitet hos influencers som Jocke och Jonna.

Under temat ”Veckans medieragg” riktar jag strålkastaren mot aktuella trendsättare som är med och formar digital marknadsföring. Denna veckan handlar det om det paret Joakim och Jonna Lundell. Jag skulle vilja kalla dem, de nya mediemakthavarna.

JOCKE & JONNA

  • Digital persona: I folkmun ”Youtubers” men i själva verket är de Disruptors
  • Företag: Jocke & Jonna AB (omsättning 2017: 8,7 miljoner kr)
  • Yrkesprofil: Influencers
  • Instagram: @joakimlundell & @sessano (861 000 + 685 000 följare)
  • Youtube: Jocke & Jonna (827 000 prenumeranter)

(Duon har även närvaro på Facebook och Twitter)

 

Varför är de heta just nu?

Under MEG och Bokmässan i Göteborg i slutet av september, utsåg den ideella organisationen Medieakademin Årets makthavare 2018 – mest räckvidd och engagemang. Jocke & Jonna kammade hem guldet för andra året i rad.

Mätningen, som är en del av deras årliga Maktbarometern, har gått ifrån att mäta samhällsinstitutioner, enskilda företag och massmedier till att inkludera sociala medier och influencers. Tanken med rapporten är att visualisera debatten om makt, medier och inflytande.

Det som är extra intressant med Medieakademins lista är att man fokuserat på ett antal parametrar som synliggör digital makt i Sverige. Att Zlatan har 35 miljoner följare på Instagram skulle göra honom till den överlägset största profilen på Instagram-listan, förutsatt att man bara tittar på följare. Men i det här fallet har man tagit i beaktning att många av hans följare finns utomlands.

Dessutom har man inte stirrat sig blinda på just följare eller prenumeranter, som kan vara en daterad form av mätning eftersom det inte avslöjar om dina följare är aktiva idag eller en kvarleva från tidigare glansdagar.

Under prisutdelningen på MEG den 27 september stod Jocke & Jonna som solklara segrare av flera skäl. Dels har man hög närvaro i flera av de största sociala medier-kanalerna. Juryn hade dessutom titta på den resonans som deras inlägg gjort. I vilken utsträckning man skapat engagemang i form av likes och delningar.

Duon är veteraner i influencer-sammanhang. Samtidigt som många konkurrenter kämpar med sin digitala existens på en marknad som blir allt tuffare, har Jocke & Jonna bara fortsatt att leverera. Under sin 24-timmars Live Stream (publicerad 6 oktober) genererade de 1,2 miljoner visningar och en tittid i snitt på 39 minuter (Källa: Medieakademin). Därmed är man i samma liga som primetime-program i SVT och TV4.

Vem är målgruppen som Jocke & Jonna tilltalar?

Om jag säger millennials, så tänker många tonåringar. Men om jag då påminner om att 8-14-åringar började följa Jocke & Jonna för flera år sedan, så får man en bättre verklighetsbeskrivning av läget idag.

Visst har de ännu en junior publik bestående av barn och unga tonåringar. Men lek istället med tanken att dessa millennials snarare är morgondagens köpstarka 25-åringar. I takt med att duon blir äldre, växer även deras publik upp. Jag tippar att morgondagens Jocke & Jonna-följare kommer föredra deras tablå alla dagar i veckan framför gammel-TV:s. Det är intressant ur ett content-perspektiv när vi letar brand safe-miljöer för framtidens konkurrenskraftiga varumärken.

Varför ska man som varumärke samarbeta med Jocke & Jonna?

Oftast är det roligare att tipsa varumärken och marknadsförare om up-and-coming-influencers, eftersom dessa nya stjärnor inte tar lika mycket betalt som mer etablerade veteraner. Men i Jocke och Jonas fall finns det en annan viktig aspekt att ta i beaktning.

Duon är inte bara sociala medier-kungligheter. Med deras räckvidd och dagliga närvaro har de samma genomslagskraft som de största massmedierna. Om man som varumärke söker digital exponering bör man därför jämföra prisbilden med jättar som Schibsted, TV4 och Discovery.

Utan att veta vad paret har för tariffer och arvoden vågar jag påstå att det är en lägre prisbild än vad primetime-reklam kostar en lördagskväll. Att de dessutom bevisligen kan generera engagemang, som Maktbarometern avslöjar, kan deras röster vara de som ger mest genomslagskraft i en för övrigt så fragmenterad medievärld.

 

Årets makthavare 2018

  1. Jocke & Jonna
  2. Expressen
  3. Therese Lindgren
  4. Lukas Simonsson/JLC
  5. pewdiepie
  6. Ben Mitkus
  7. Newsner
  8. Aftonbladet
  9. I Just want to be cool
  10. Tova Helgesson

Dela sidan:

Årets Bokmässa väcker frågan: Har traditionell media gett upp?

Samtidigt som Bokmässan 2018 pågår för fullt har MEG – Mediedagarna i Göteborg svårt att behålla relevans. I en tid av informationsdöd och faktaresistens borde MEG och Bokmässan vara mer aktuella än någonsin. Ändå kan jag inte låta bli att fundera, har legacy-media kastat in handduken för gott?

Bokmässan sjuder av liv redan från att portarna slår upp på torsdagsmorgonen. Kön ringlar sig ut på Korsgatan utanför mässhallen i centrala Göteborg. Det är här det händer och av årets deltagare att döma – det är här som de viktigaste frågorna behandlas.

Alla de stora förlagen är på plats, författare signerar böcker men det på alla de små scenerna runtom på mässgolvet (och de är många till antal) som den verkliga magin sker. Överallt på Bokmässans golv debatterar inflytelserika och förståsigpåare inför en hängiven publik lyssnare.

Kontexten är oslagbar och här kan förlagen verkligen lyfta fram kärnan i sin produkt, innehållet. Erkända och okända författare som lanserar sina böcker. Unika intervjutillfällen som gör detta till ett högaktuellt event. Och inte minst underlag till framtida content. En intervju eller en debatt här, blir en artikel och en film imorgon.

SVT Väst lyfter fram några av årets unga besökare under ett reportage på torsdagskvällen. I år har gymnasieelever fått tillträde till Bokmässan. En grupp nytänkande lärare har tagit fram ett digitalt verktyg där eleverna får chans att publicera uppsatser, i det här fallet artiklar, på webben som en uppgift efter besöket på mässan. Smart och i tiden – Bokmässan kännas mer levande och relevant än någonsin.

På andra våningen, längst in i den enorma lokalen, har man i år placerat MEG, som en integrerad del av Bokmässan. Göteborgs årliga mötesplats för traditionella medier har i år krokat arm i den högst relevanta Bokmässan en trappa ner. Förutsättningarna kunde inte vara bättre.

Men framför scenen, en av tre på årets MEG, som sponsras av Föreningen Grävande Journalister, gapar stolarna förvånansvärt tomma. Var är den så kallade mediebranschen? Eller rättare sagt var är alla vi journalister, vi som jobbar med att bevara glöden och intresset för etablerade medier?

Inför årets resa ner till Göteborg pratade jag dessutom med en hel del kollegor på flera håll runtom i landet. Av alla jag frågade var det ingen som skulle delta på årets MEG.

Jag minns förra årets MEG där många av scenprogrammets punkter drog stora åhörarskaror. Varför sitter det så få som 10 personer framför scen på några av årets talare? Frågorna blir allt fler.

Med årets integrerade upplägg mellan de två mässorna noterar jag att mediejättar som Bonnier och Schibsted, båda med verksamhet som media och bokförlag, känns splittrade i sin fragmenterade placering på golvet. Bonnier, med Expressen och DI i spetsen har en snygg och glossig scen uppe på MEG. Aftonbladet har däremot en intim scen centralt beläggen nere på Bokmässan.

Efter de två första dagarna känns det onekligen som att Bokmässan i år både lyckas att kännas mer relevanta och dra mer besökare. MEG blir inte bara brädade av storasyster på våningen under. Man blir dessutom ratad av sina egna givna delagare, media.

Om etablerade medier ska lyckas behålla sin relevans i striden om annonspengen och den digitala läsaren, måste en av Sveriges största medieträffar gör att bättre jobb med att behålla relevansen.

Är upplägget verkligen rätt? Visst, här finns etablissemanget; Jan Helin, Thomas Mattsson, Janne Josefsson och Ali Fegan diskuterar de viktiga frågorna. Men varför handlar så få punkter om digital journalistik, sociala medier och influencers? Är vi som representerar de traditionella medierna rädda för att behandla dessa ämnen?

Jag bestämde mig redan när jag kom till MEG i år att jag inte skulle beskylla scenprogrammet för att vara lite väl konservativt. Men ord som ”gubbigt” och ”mossigt” slog mig redan vid lunch.

Med rätt programutbud och mix av talare borde det ju vara en hygienfaktor att åtminstone lyckas dra fulla hus, i en tid av högkonjunktur och i en tid där vi alla söker nycklarna för att överleva striden mot de amerikanska mediejättarna.

Rader efter rader av tomma stolar bredvid mig talar snarare för en verklighet där vi som jobbar med traditionell media har gett upp hoppet. Tydligen ser vi ingen vinning i att lyssna på varandra. Eller är det ledningen på mediehus runtom i landet som inte tror på fortbildning för sina anställda?

MEG står inför stora frågor, liksom vi alla i branschen, och får framöver anledning att fundera på sin egen existens. Vad är det för poäng att ha ett konferensprogram om ingen lyssnar? Vad är det för poäng att skriva en artikel om ingen läser. Frågor som MEG och traditionella medier tveklöst delar.

Tanken med MEG misstänker jag handlar om att spegla medier som har livskraft, som känns relevanta. ”Sveriges viktigaste mötesplats för mediefrågor” står det på skyltar överallt. Varför känns då hela grejen bara så förbannat rostig?