Dela sidan:

Nordeas nya kampanj ”Open thinking” – Inte så öppen trots allt

Nordeas Open Thinking kampanj

När jag vid frukostbordet lägger upp Svenska Dagbladet framför mig möts jag av en stor helsidesannons på ettan, en så kallad ”wrap”. Avsändaren är Nordea som med sin kampanj Open thinking vill visa hur de på flera områden går i bräschen. Men efter en närmare titt upptäcker jag ännu ett börsnoterat företag som lider stor brist på mångfald och inkludering. Med andra ord, ”Not so open thinking”.

Var ska jag börja? Och hur kommer jag kunna lägga fram det här utan att det framstår som en tillrättavisning mot Nordea? Just det, det kanske inte går. För det är precis vad det är, en stor, fet känga och tillrättavisning till ett företag som borde veta bättre.

Och när du läser följande rader om Nordeas undermåliga inkluderings-policy, ha då i åtanke: Det var Nordea som med sin vilseledande reklam (färgad man som varmt välkomnas på bankens drive-in-bank på 60-talet) som kastade första stenen. Mer om det nedan.

Nordea i Svenska Dagbladet söndagen 13 feb 2019

1. Vilseledande reklam

Bakgrund:

Man med mörk hudfärg kör in i Nordeas drive-in-bank. Reklamen är en stilistisk tillbakablick till 60-talet då banken var först med att introducera tjänsten.

Vad är det som blir skevt?

För det första, här kan man ju lätt få intrycket av det är en färgad man som utgör stommen och tyngden i Nordeas kundbas. Eftersom man pratar om tillbakablickar i kampanjen, så gör jag slutsatsen att det kanske såg ut så i 60-talets Sverige. Men samtidigt vet jag ju bättre. Jag tvivlar inte en sekund på att Nordea vill vara ”en bank för alla”. Men min research visar ju på att banken lider stor brist på inkluderingstänkande i sin marknadsföring.

Vad kan bli bättre?

Givetvis kan man ju inte helt styra sin målgrupp. Och givetvis gissar jag på att alla är välkomna på Nordea. Men man kan inte tro att en bild på muslimsk kvinna och en färgad man här och där räcker. Som tongivande bank måste man i all sin kommunikation, framför allt i sin visuella kommunikation, ge uttryck för att alla är välkomna.

 

Nordea Instagram

2. Har ni, som bank, verkligen koll på era siffror?

Det här är intressant, med tanke på att Nordea tar i så de spricker med sin 60-talsreferens på den färgade mannen. Hur ser det egentligen ut i Nordeas visuella kommunikation för övrigt.

Instagram:

1,2% av företagets bilder innehåller personer med utomnordisk bakgrund*. Övervägande majoritet av bilderna frontas av personer med nordiskt utseende.

Nordea Facebook
Av Nordeas alla bilder på Facebook blir det tydligt att representation av människor med utomnordiskt utseende snarare omnämns i sammanhang av välgörenhet och utsatthet. Inte som del av gänget varken i kundgruppen eller på kontoret.

Facebook:

1,6% av företagets bilder innehåller personer med utomnordisk bakgrund.* Noteras bör också att de flesta bilderna på personer med utomnordiskt utseende inkluderade en och samma person (förmodligen en anställd).

Hemsida:

Här gör Nordea en så kallad ”black-washing”, som kan liknas ”green-washing” eller ”white-washing”. I dragarbilden på startsidan dyker det upp en bild på två personer där tjejen på bilden har utomnordiskt utseende. Detta är på nordea.se. På nordea.com är det endast bilder på personer med nordiskt utseende (se bild nedan).

Nordea.se och nordea.com visar brist på inkludering

Vad kan bli bättre?

Varför kallar jag de då ”black-washing”? Jo för att det är vanligt att företag numera är väldigt ängsliga över att uppfattas som icke-inkluderande och väljer därför då och då att inkludera personer med utomnordiskt utseende i sin kommunikation. Efter #metoo-rörelsen såg vi samma tendens, både vad gäller könsfördelning och mångfald.

Att ha enstaka bilder på kvinnor eller människor med utomnordiskt utseende här och där gör inte ett företag varken jämställt, inkluderande eller ”open thinking”. Med tanke på ovan sned förvridna bild av företaget, blir det tydligt att Nordea saknar en mångfaldspolicy som funkar i praktiken.

Jag vill också tillägga att Sveriges befolkning idag består av människor där 21% har utomnordisk bakgrund (Källa: SCB 2018). Om då ett företags visuella kommunikation utgörs av bilder med människor med utomnordiskt påbrå till endast 1,6%, kan man då dra slutsatsen att företaget lider stor brist av representation av Sveriges minoriteter.

3. Graduate program – för alla eller för vissa?

Bakgrund:

På Nordeas Karriärsida möts man av en bild på två färgade tjejer. Det kanske trots allt inte är så icke-inkluderande här på Nordea, tänker jag och skrollar vidare.

Fel, ”black-washing” igen. På Nordeas kommunikationsavdelning har man igen haft intentionen att ”inte uppfattas” som ickeinkluderande. För det är dåligt. Man måste ju uppfattas öppen, speciellt om man har en ny kampanj som heter ”Open thinking”.

Fel, fel och fel. För det här håller inte Nordea. Längre ner på samma Karriärsida hittar jag företages Graduate Program, tänk typ trainee-program. På videon om hur det är att vara trainee på Nordea uppfattar jag åtminstone två av 4 graduates med ursprung från EU-länder. Ok, visserligen utomnordiska.

Men jag vill minnas att många av oss med utomnordiskt ursprung i Sverige (som jag nämnde, 21%) inte härstammar från Island och Grekland och Spanien. Var är representationen från muslimska länder? Arabiska världen eller Afrika? Det verkar som att de måste ha fallit bort i urvalsprocessen.

Nordea Graduate Program

Vad kan bli bättre?

Och detta gäller ju så klart alla företag. Ha inte bara stockbilder (bilder som kommer från generiska bildbanker) på era hemsidor för att ni är så ängsliga att uppfattas som icke-inkluderande. När videos från era arbetsplatser, på er personalstyrka och ledning inte motsvarar den mångfald ni drömmer om, då uppfattas det skenheligt. Istället bör man ta tag i sin värdegrund och sätta detta som punkt 1 i ledningssammanhang. Ställ er frågan, vad kan vi göra irl (inte bara på vilseledande bilder) för att få mer mångfald på vår arbetsplats?

På svenska heter det ju ”leva som man lär” och på engelska, ”walk the walk”. Och det är precis vad det handlar om här.

Nordeas värdegrund

3. Ledningen – ni kan inte mena allvar?

Bakgrund:

Se bilder nedan. Jag tycker de talar för sig själva. Mångfalden är obefintlig. Könsfördelningen dopad, om jag får bedöma. Gruppen som kallar sig Group Executive Management, uppenbarligen de högsta cheferna, är ju övervägande män. Att de sedan har en styrelse besående av 50% kvinnor är ju idag en hygienfaktor och något positivt så klart. Men tyvärr verkar ju inte denna 50/50 fördelning stå sig i alla led på företaget. Med andra ord, dopad jämställdhet i de allra finaste rummen för att man ska uppfattas jämställda.

 

4. Sist men inte minst – noll faktakoll i sin historiska referens

Bakgrund:

Om man nu önskar ha en 60-talsreferens i sin reklam tycker jag att man ska kunna sin historia. I väst hade den svarta mannen, för att tala klarspråk, det rätt tufft på många håll. Min far kom själv hit då till Sverige från inbördeskrigets Kenya.

Han körde inte omkring i någon nylackad Volvo. Han hade inte förmånen att stimulera cash-flow i Nordeas nya drive-in-bank. Jag älskar den plumpt romantiserade bilden av den svarta mannen på 60-talet i Nordeas ”Open thinking”. Jag vill naivt tro att det var så min far hade det då. Men det stämmer inte. Det är en falsk bild av 60-talet och jag vet bättre.

I västvärlden kämpade den färgade delen av befolkningen, speciellt i USA, med en kamp som handlade om mycket mer basala ting: lika värde, acceptans och rösträtt. Om Nordea och deras byrå ens besvärat sig att göra sin historiekoll, hade man funnit att medborgarrättsrörelsen i USA (tongivande mellan 1955-1968) var en fråga mellan förtryck och existens. Inte cash-flow. Kanske hade man behövt lösa rebusen innan kampanjstart: Vad tänker du på när du hör ”Open thinking”, ”färgad man” och ”60-tal”?

Vad kan bli bättre?

Visst får man romantisera om svunna tider och måla upp en drömsk bild som faktiskt motsvarar löftena i ”I have a dream”-talet (1963). Vi vill ju alla egentligen leva den visionen om ett jämställt samhälle. Men se då till att åtminstone ha uppnått en bråkdel av Martin Luther Kings legendariska dröm om lika chanser, lika förutsättningar och lika rättigheter så här 56 år senare. I mina ögon blir det annars dubbel-plump i protokollet när gänget på kontoret består av endast en grupp utvalda människor och samtidigt kalla det ”open thinking”.

Martin Luther Kings tal "I have a dream"

 

Slutsats – jag är inte arg, jag är hoppfull

Summan av kardemumman, Nordea gör ett allvarligt övertramp, om du frågar mig, med kampanjen ”Open Thinking”. Den är vilseledande och jag tycker det blir skenheligt att man frontar en färgad man i stilistiskt syfte. Reklam 2019 kan inte vara lika ihålig och det räcker inte med fräcka sägningar som ens reklambyrå vaskat fram.

Tongivande företag har under så lång tid kommit undan med sånt här. Inte längre. Med de små verktyg jag besitter och med de små medlen jag har, kommer i alla fall jag göra allt jag kan framöver för att belysa snarlik brist på mångfald i kommunikation.

Nånting säger mig att fler med mig inte heller kommer vilja göra business med företag som inte lever som de lär framöver. Jag känner av en trötthet, utmattning och nu-får-det-fan-vara-nog-stämning i sociala medier och bland mina läsare. Tillsammans kan vi lyfta fram, tillrättavisa och visa goda exempel på hur vi når ett inkluderande samhälle med mångfald.

 

Vill du vara med och göra skillnad?

Gå med i gruppen Diversify på Facebook. Gruppen vill främja mer inkludering och mångfald på svenska arbetsplatser. Som medlem kan du lyfta fram och synliggöra företag, personer och medarbetare som faktiskt gör en skillnad. Tillsammans får vi starkare röst. Gå med idag!

 

*I bilderna har jag granskat personer som jag kan bedöma har nordiskt eller utomnordiskt utseende. Det kan så klart finnas en felmarginal. Men om jag som färgad person inte ens kan identifiera personer som delar mitt utseende i ett företags kommunikation, då har ju företaget också misslyckats i att kommunicera inkludering.

Dela sidan:

Istället för män som lyfter män: Här är 4 digitala kvinnor som rockar fett

Lina Hansson Fernanda Gurel Inga Thordar Melanie Deziel

2018 blev året då jag tog mig an rollen som föreläsare på riktigt. Med min nya titel på CV:t står jag inför en rad nya utmaningar. Inte bara behöver jag nu motivera varför jag är en värdig talare för en viss bokning. Jag måste nu dessutom  bevisa att jag, som tjej, faktiskt kan något också.

Helt ärligt, det kryllar inte direkt av kvinnliga föreläsare inom tech och media. Den digitala transformationen har kidnappats av grabbarna. Visst är det så; de dominerar den, de hanterar den med bravur och de äger den också många gånger.

Med det sagt är det inte så att det råder brist på kvinnlig kompetens inom den digitala världen. Mina egna erfarenheter (och några konversationer senare med kvinnliga branschkollegor) avslöjar något tråkigt.

På frågan varför det inte finns fler tjejer som föreläser inom tech och media är det enkla svaret: De blir helt enkelt inte tillfrågade.

När jag själv började ta mina första vacklande steg som föreläsare var jag lika osäker som ödmjuk inför det faktum att åhörarna kanske inte skulle finna mitt innehåll användbart eller berikande.

Herregud, mina manliga kollegor var många gånger mer erfarna på scen och satt på något slags inbyggt självförtroende. Jag kom själv från en redaktionell bakgrund som journalist och hade tidigt embrace:at de digitala kanalerna. Hade jag byggt mina egna hemsidor? Nej. Kunde jag koda och allt om backend-uteckling? Verkligen inte.

Problemet jag fann många gånger var att självförtroendet hos mina manliga branschkollegor trumfade alltid presentation, retorik och tal. Självklart finns det killar som är Keynote-speakers bara för att de är grymma helt enkelt, och kan sin sak. Det är inte kompetenta talare, oavsett kön, som jag ifrågasätter. Men jag upplever att män kommer rätt långt, hela vägen upp på stora scen faktiskt, tack vare sin dominerande genusstatus.

Några exempel från föreläsningar jag varit på.

Exempel 1:

–Jag har döpt min föreläsning till ´The Big Shift´, säger den högt uppsatta chefen från det internationella TV-bolaget.

Efter 1 timmes innehållslös bakfylla (eller snarare ihållande fylla) på scen, tackar denna manliga Business Executive för sig på scen och tillägger.

–Shit, lite sliten från i natt men jag tror jag fick med allt.

En i publiken fångar djärvt majoritetens förvirring.

–Du nämnde aldrig det men, vad var ´The Big Shift’?

 

Exempel 2:

–Jag har jobbat med Google.

Det är nu den manliga delen av publiken lutar sig tryggt tillbaka. Mannen bredvid mig viskar nöjt till sin manliga kollega.

–Gött, nu blir det åka av.

Själv tänkte jag, sa han ”med Google” eller ”på Google”?

 

Exempel 3:

–Sa jag att jag jobbade för Google? Frågar killen i klassiska, svarta mediebrillor publiken.

45 minuter in i föreläsningen hade han nämnt det (och ja, jag räknade) 4 gånger redan.

Vid det här laget märkte man att hans föreläsningsmaterialet hade tagit slut. Det hade hänt mig också flera gånger, det var alltid en mardröm att stå inför en publik, med tid kvar, utan tillräckligt mycket material.

Men den här föreläsaren, han var som oberörd. Nu sköt han istället fritt från höften i hopp om att tiden skulle gå och att budskapet om att han faktiskt hade jobbat med Google, nått publiken. Jag föraktade hans arrogans men avundade hans självförtroende.

Kvinnor måste lyfta andra kvinnor

Trots att jag många gånger funnit mig på event och konferenser som handlat om innehåll och engagemang, har punkt efter punkt i programmet avlöst varandra om kod, utveckling, processer och skript. Det verkade helt enkelt som att man först valt ut sina manliga branschkollegor, tillika polare, för att därefter låta honom snacka om det han kan bäst. Många gånger något tekniskt avancerat och svåråtkomligt för den stora massan.

Vi kvinnliga digitalister kan visst slå oss fram. Vi kan visst få komma till tals på de stora scenerna. Däremot kan vi inte vänta på att bli tillfrågade om att få vara med i killgängen. Vi måste helt enkelt föreslå oss själva – eller varandra.

Här kommer därför 4 oslagbara tips på kvinnliga digital-gudinnor som kommer äga och rocka ert nästa event. Boka i tid, för de är med all rätt upptagna (läs: bokade) individer:

Fernanda Gurel

Global Social Media, Lead Diageo

En ruttad Social strateg som jobbat med internationella storspelare. LinkedIn har omnämnt henne som en av 3 Top Social Selling Heroes i världen och idag föreläser hon över hela Europa. Jag hörde henne första gången i Berlin i november 2018.

 

Lina Hansson

Conversion Specialist, Google

Handplockad av Google i Sverige och före detta Digital Marketing Manager på Hyundai. Själv kallar hon sig en datadriven kreatör med fokus på Marketing Analytics. Jag siar om att Lina kommer nå den absoluta toppen inom digital marknadsföring i Sverige, eller varför inte i Silicon Valley. Hennes passion och pedagogik lyser igenom allt hon gör. Passa på att boka henne innan hon utses till digital drottning.

 

 

Inga Thordar

Executive Editor, CNN Digital Worldwide

Möt CNN:s karismatiska redaktör, Inga. Isländsk bakgrund och tidigare karriär inom brittiska BBC. Tack vare att Inga tillbringat sina bästa år på två av världens absolut störta nyhetskanaler gör att hon har material till en föreläsning som få andra. Spänn fast er och ta del världsmästerskap i journalistik.

 

Melanie Deziel

Founder of StoryFuel

På den internationella native-kartan har Melanie länge vistats i den absoluta toppen. Prisbelönad och med en bakgrund på anrika The New York Times. Melanie är också en av de skickligaste föreläsarna som man kan boka på en scen. Inkluderande och pedagogisk.

Dela sidan:

Bota din klimatångest: Så blir native-året 2019

Hur kommer vi minnas 2018? Året då GDPR påminde oss om digital integritet? Året då vi nådde peak Facebook? Under året har jag gjort över 40 föreläsningar om content-trender 2019. Nu är det hög tid att dela de här i bloggen. Här är mina 4 favoriter.

1. HERO INFLUENCER

Det är dags att förena influencers och micro-influeners med era native-kampanjer. Precis, de två stora trendande annons-formaten, influencer och native, har ju kamperat sida vid sida och vunnit annonsörers hjärtan världen över. Men hur kan de integreras?

Många stora och etablerade varumärken som jag dagligen jobbar med kämpar med att hålla content uppdaterat, relevant och aktuellt. Detta är en tuff uppgift för företag som mest troligt har annat än content som sin kärnverksamhet. Däremot måste man se till att ha content med nyhetsvärde om man nu ska få effekt i sin native-kampanj.

Tips:

Istället för att uppfinna hjulet på nytt, vill jag varmt uppmana annonsörer att lyfta fram ambassadörer och influencers även i sina native-kampanjer. Det betyder att när ni signar influencern, måste ni redan gjort upp om att det är okej att använda materialet som hen producerar tillsammans med er, i era native-upplägg. På så sätt behöver man inte skapa nytt innehåll, bara möjligen tweaka det en aning, när det är dags för native.

Fallgropar:

Medan influencern skriver i första person vill man i native ha en mer redaktionell tonalitet i materialet. Berätta om ert influencer-samarbete i tredje person. ”Tillsammans med Bloggare X gjorde vi ett spännande test. Vi ville ta reda på, kan man verkligen få mer egen tid över i vardagen?”

 

2. VERTIKAL VIDEO

Under 2018 uteblev Instagrams förmodade dundersuccé med IGTV, men vertikal video kommer fortfarande stort. Plattformens Stories har tagit marknadsandelar av SnapChat och visst är det mobilkameran som fortfarande producerar störst mängd rörligt material.

Tips:

Titta därför hur ni skapar ert rörliga material inför det nya året. Reklamfilmen som först var avsedd för TV har lika lite relevant i Social och native även om den klipps ner i längd och format. Skapa därför nytt material. Tänk Social-first och testa vad som funkar bäst hos er målgrupp. När ni vet detta kan ni sedan ta era vertikalvideos och dra ut det i en mobil-endast-native-kampanj eller varför inte DOOH?

Fallgropar:

Undvik misstaget att skapa för stora produktioner när det kommer till rörligt som ska kännas ”native” i både Social och redaktionell miljö. Den etablerade kommunikationsbyrån har säkerligen alla muskler i världen. Men en aggressiv budget gör inte fel format mer lättkonsumerat bara för att det är glossigare.

 

3. KURERA ÄR DET NYA KREERA

2018 blev ännu ett år för det så kallade Content-monstret. Det produceras allt mer content men det delades desto mindre. Så nyckeln inför det nya året är alltså inte alltid nytt material utan kanske snarare titta på det man har och fråga sig: Kan vi återvinna det vi redan har?

Tips:

Likt en kurator på ett galleri, gäller det att finna en balans och harmoni i det material som ska exponeras. Det gäller att vara kreativ genom att kurera innehållet, istället för att bara skapa nytt.

I min föreläsning ”Hållbar kommunikation” har jag under hösten pratat om vikten av att skapa långsiktig läsarrelation med sin målgrupp. Hållbar content handlar ju också om att skapa evergreens och tidlöst material som kan få söktrafik från Google om och om igen.

Fallgropar:

Storstäda gör vi inför julhelger och ledighet. Men storstädning kan också vara bra i digitala miljöer. Har ni rätt content på rätt plats? Det handlar inte alltid om att ta bort redan publicerat material, utan snarare se till att det fortfarande är sökbart och läsbart för en besökare som just kommit i kontakt med er som varumärke.

 

4. FRÅN STORYTELLING TILL STORYDOING

ICA pratar i år om ”Mitt klimatmål”, en app som botar klimatångest och ger dig insikt om hur klimatsmart din matkasse verkligen är.

Amerikanska REI (tänk Naturkompaniet, fast en amerikansk variant) bojkottar realisation och håller butikerna stängda på Black Friday för att istället tipsa sin kundbas om vandringsleder och nationalparker under Thanksgiving.

Crowdfunding-företaget REI skapar glasögon som hjälper användaren att filtrera bort allt brus från digitala skärmar. En slags ”censurerad” värld där du istället kan koncentrera dig på (Gud så främmande) dina egna tankar.

Tips:

I slutskedet av min föreläsning ”Hållbar kommunikation” gör jag följande sägning: ”Det vinnande varumärket 2019 blir de som bevisar sin digitala medvetenhet genom att tillhandahålla målgruppen rätt verktyg. Verktyg som hjälper dem infria sina mål till vardags och fest utanför det digitala ekosystemet.”

Fallgropar:

Prata gärna om era hjärtefrågor men se till att ha belägg för dem och bevisa hur ni som företag också lever upp till detta. 2019 räcker det inte längre att bara prata till exempel ekologiskt. Man måste leva ekologiskt för att vara trovärdig.

Dela sidan:

Dopad jul eller hållbarhet? Black Friday förändrar spelreglerna

 

Black Week är här (jaså, säger du fortfarande ”Black Friday”? Notera de otaliga sms, nyhetsbrev och utskick du fått senaste veckan). Julens kommersiella genrep har blivit butikernas legitima ursäkt för att fylla hyllorna till bristningsgränsen. Men hur förenar vi julens dekorationshysteri och dopade ha-begär under Black Week med en hållbarhetsfilosofi som marknaden samtidigt tampas med att förmedla trovärdigt?

Frågan jag ställer mig själv är enkel. Mot en bakgrund av kommersiella trender som ekologiskt, återvunnet och plastpåse-mot-betalning, undrar jag varför vi plötsligt i november får ett behov av funktionslös plastdekor?

Om man nu ska dra några slutsatser av butikernas maxade butikssortiment, så verkar det ju som att suget på plast och funktionslös konsumtion nått rekordnivåer. Samtidigt som vi identifierar oss med gröna vågen lever vi egentligen i peak-plast.

Min runda på stan häromdan tog mig till etablerade butikskedjor, varuhus och detaljister. Föga förvånande stirrade akryldekor, gummipynt och plastrenar ner på mig från sina överfulla hyllor. Det slår mig att varje år lanseras julen som att det vore den första. En ny hittepå-högtid att anamma. Om man nu gillar plast…

I min mening är det inget fel med att fira julen genom att pynta sitt hem med tomtar, stjärnor och allt annat som passar ens färgpalett. Jag har givetvis själv julpynt som i mörka tider skänker en strimma hopp och ljus i vardagen.

Däremot försöker jag ur ett marknadsföringsperspektiv resonera kring det paradoxala i att promota jul och Black Friday, som vore de på steroider, och samtidigt hedra sin hållbarhetspolicy. För mig är det helt obegripligt hur man samtidigt kan göra båda. Ett första steg hade ju kunnat vara att visa lojalitet mot sitt hållbarhestänk, nej förresten – visa lojalitet mot FN:s klimatmål, och typ undvika köpa in onödiga varor som ändå ingen behöver.

Varför hör vi inte ifrån branschens inköpare som i min mening borde slå sina kloka (läs: hållbara) huvuden ihop och bojkotta all plastdekor från Kina, Bangladesh och Indien? Nånting säger mig att det vore mer hållbart både ur ett medmänskligt perspektiv och ur miljösynpunkt.

Om Årets julklapp är det återvunna plagget, känns ju hyllor fulla av miljöfarligt skit lika omodernt som att Årets julklapp skulle vara cigarettpaketet.

Marknadschefer för kedjor som Jula, Clas Ohlson, Bauhaus, Rusta, Jysk, Lagerhaus, Ikea och Flying Tiger får bakläxa eftersom deras hållbarhetsstrategier, vad de än nu lägger fokus på, rimmar illa med varuhus fulla av krimskrams.

Låt oss då kolla i kristallkulan och försöka sia om framtiden. Vi vill ju onekligen profilera oss som hållbara och miljömedvetna – tro att vi är alltmer medvetna och belysta. Men samtidigt har sista helgen i november gått från obskyrt tris och mörk till årets största shopping-extravaganza. Black Friday har blivit Black Week. Vad väntar 2019 – Black November?

Hoppas bara att vi inte faller i fällan och suddar ut alla hållbara gärningar som vi så kärt värnar om resten av årets alla shoppingdagar. I jakten på svarta siffror är risken stor att november på riktigt blir en stor, fet plump i hållbarhetsprotokollet.

 

(Foto: IBL och är ett montage)

Dela sidan:

Därför är de svenska mediejättarna bäst i världen på native

 

Berlin. Efter första dagen på årets upplaga av Native Advertising Days, står det klart att de svenska native-aktörerna dominerar formatet på en global nivå. Många programpunkter handlar om ny teknik och ROI. Samtidigt är det flera talare som betonar vikten av journalistisk trovärdighet.

Då jag vill summera dag ett på vad som faktiskt är världens största medieträff med inriktning på native advertising, är det svårt att inte rikta blickarna mot mina svenska branschkollegor som fullkomligt dominerade prisutdelningen med två vinster av de tyngsta statyetterna.

I år har man lyckats locka 440 deltagare, som alla jobbar med native, från hela 43 olika nationer. Den årliga träffen, som anordnats i ett halvt decennium nu, är fortfarande en ung aktör på den mediala konferenskartan. Få utöver de som faktiskt jobbar med native känner till träffen som även inhyser den årliga prisutdelningen Native Advertising Awards, för bästa globala native-prestationer.

Organisatören, Native Advertising Institute, är en ambitiös organisation som gjort ett helhjärtat jobb med att sätta detta ”nya” annonsformat på den digitala kartan. Deras blogg gästas flitigt av tongivande namn inom native och grundaren Jesper Laursen är en eldsjäl som till synes äter, sover och lever native.

Alla branscher behöver en ”Laursen” som fanbärare och ambassadör och med den årliga sammankomsten får också native-formatet ett ansikte; med eldsjälar, kreatörer, ledare och anhängare som nyfiket banar väg för det som jag vågar påstå är vår branschs mest omtalade format för tillfället.

 

Men tillbaka till den svenska stjärnglansen. För visst var det en bra dag att vara svensk i ett native-bejakande Berlin. Native Advertising Awards, visserligen bara en i raden av mediebranschpriser, är å andra sidan det enda tunga globala priset inom grenen. När hela 18 priser delats ut var det endast två tunga statyetter kvar, Native Adverstising Agency/Studio of the Year (färre än 20 anställda) och motsvariga pris för organisationer med fler än 20 anställda.

Båda priserna kammades hem av de svenska mediejättarna, Bonnier och Schibsted.

Glädjetjuten när det första av de två priserna delades ut var lika tydliga som välförtjänta. Schibsted Brand Studios gäng som närvarade under prisutdelningen var dagens självklara vinnare. Mer om det alldeles strax.

Kort därpå lyfte stämningen ytterligare i det svenska lägret när Bonnier News Brand Studio ropades ut som vinnare i kategorin Årets native studio med över 20 anställda. Jag kunde inte låta bli att imponeras av Bonnier News Brand Studios drivna ledare, Anna Arvidsson (också en gammal Metroit som jag) när hon självsäkert intog scen för att ta emot priset. I artikeln på Resumé Insikt i våras hade hon ju till mitt tydliga minne proklamerat att hon och hennes team nu hade siktet inställt mot stjärnorna. De skulle bli bäst i världen.

Så vad är det då som gör att två svenska aktörer slår all internationell konkurrens inom native advertising, i en uppställning med över 40 närvarande nationer? För visst var både Bonnier och Schibsted två välförtjänta vinnare.

Visserligen är båda mediehusen tungviktare när det kommer till den svenska mediekartan. Men internationellt sett är Sverige en nation med 10 miljoner invånare. Och på plats i Berlin sitter vi sida vid sida med Tyskland (83 miljoner invånare), USA (326 miljoner) och bland andra Sydkorea (51 miljoner). Var kan man undra, befann sig de internationellt sett legendariska mediehusen som till läsarantal och kändisskap fullkomligen borde äga Berlin-ceremonin?

I en tid då digital marknadsföring blir allt mer datadriven, allt mer teknisk och uppläggen alltmer sofistikerade, menar jag att vi svenskar är som klippta och skurna för uppdraget. Kalla det ingenjörseffekten, kalla det – det svenska techundret. Inte för att native ännu produceras av ingenjörer och små fiffiga Starup-bolag. Men du fattar nog vart jag är på väg.

Det svenska särintresset för digitalt pill, strukturerade processer och plikttroget förhållningssätt till det journalistiska ordet, har passat utvecklingen av det nya native-formatet. Punkt slut. I våra moderna organisationer är det okej att ifrågasätta rådande ramverk. På vår moderna spelplan blir vi från tidig ålder uppmuntrade till att vara kreativa, ambitiösa och banbrytande.

Samtidigt som mina svenska branschkollegor tar emot sina statyetter kan jag inte släppa tanken om den tyska frånvaron, eller den brittiska eller den amerikanska. Tre nationer som alla hyser några av världens mest legendariska mediehus och publikationer. Var håller de hus en dag som denna, då vi firar medievärldens nya älskling, native?

Vid sidan av alla de positiva egenskaper som kommer med tradition och erfarenhet, kanske arvsynd spelar dessa traditionstyngda organisationer ett spratt. Är Washington Post (USA) och The Guardian (England) verkligen rustade för en medievärld som aldrig förändrats så snabbt? Kan det vara orsaken till att världens största ekonomier inte hyser samma tyngd inom digital förändring som lilla Sverige?

Bonnier och Schibsted har befäst sina positioner i och med dagens vinster av de två tyngsta kategorierna på Native Advertising Awards 2018. Oavsett om man kallar liknande priser: ”Klubben för inbördes beundran” eller inte, så är det en milstolpe för svensk nyhetsmedia. Här i Berlin har svensk media visat att man inte bara är nyfiken på framtiden. Man har också visat att man bemästrar, äger och faktiskt briljerar de nya spelreglerna som skvallrar om en hoppfull framtid för – exakt, det svenska tech medieundret.