Dela sidan:

Mannens år: En snyfthistoria men också en kassako

Mannens år 2019

Trenden började redan i fjol och av årets första månad att döma verkar 2019 inte bli mycket muntrare – för männen. Den kränkta mannens sårade känslor är en guldgosse som bara väntar på att exploateras kommersiellt.

Det här är en snyfthistoria som bara kan sluta på ett sätt, med ett guldregn. För när den först till synes orubbliga mediala bilden av den starke mannen nu gått över till en blödig ballad, då vaknar kommersiella krafter till liv som inser att här, här finns det pengar att tjäna.

Betalningar är inte kul.” Det konstaterar Klarnas marknadsdirektör David Sandström i en artikel på Resumé när han berättar om företagets nya kampanj med Snoop Dogg.

Ett samarbete som bara är den senaste i raden kontroversiella PR-kampanjer från internationella storbolag. David Sandström förklarar kampanjen som ett sätt att visa att ”Klarna är i takt med tiden”.

Utan att gå in på kritiken som framhållit problematiken med att Klarna väljer att associeras med en hiphopstjärna som även förknippas med misogyna låttexter och porrfilmsbranschen, vill jag ändå lyfta fram David Sandströms träffsäkra kommentar.

Smooth Dogg Klarna

Klarna vill vara unika och visa på håll käften-attityd. Men lika mycket visar de att de bara är ett till i raden företag som lyfter fram den felande mannen, the bad guy må hända, för å göra honom skuldfri igen. En trend som Gillette så ogenerat redan lanserat vid årsskiftet.

Fri från skuld från att vara den orubbliga hjälten. Fri från skuld för å ägt, skapat och kommunicerat alla sina drömmar och mål i ett halvt sekel av massmedial dominans. Här är han, den självutnämnde segraren (för visst har det ju hittills varit en ”han”), men plötsligt känns hans överlägsenhet inte lika het längre.

Hade verkligen en kvinnlig marknadsdirektör signat en hyllad artist med misogyna uttalanden? Om möjligt hade kritiken från hennes jämlikar och medborgerliga systrar varit ännu brutalare.

Colin Kaepernick Nike

Nike hyllades som förra årets stora marknadsförare som lyckades förena varumärke med social oro och förträfflig timing. Colin Kaepernicks ärofyllda (men kontroversiella) gest att knäböja under den amerikanska nationalsången blev en storsnackis som Nike inte kunde låta bli att få ta del av.

Om delar av ens målgrupp känner sig kränkta och förfördelade, varför inte haka på och kommunicera att vi alla här sitter i samma båt? En falang kommer visserligen elda upp sina skor (#BurnNike) men en annan upptäcker en ny kärlek för ett varumärke som bekräftar och belyser ens mest sårade känslor.

Nikes slogan ”Believe in something even if it means sacrificing everything” torde få lika bra gehör i en valkampanj, med tanke på parollens ideologiska karaktär.

Gillette We Believe

Framtiden lär utvisa om varumärken som Gillette är lika genuint intresserade av samhällsklimat och mäns attityd mot kvinnor, som deras kampanj antyder. De har onekligen kastat den första stenen och nu är diskussionen igång. Uppföljningen lär kanske inte bemötas med lika öppenhjärtliga sinnen, såvida Gillette inte visar att man verkligen brinner för frågan och vill göra skillnad. Att skildra sårade män med rakblad i hand och säga ”vi ska förbättra oss”, räcker inte. Men visst är det en bra början.

Men bölande amerikanska fotbollsspelare och ångerfulla grooming-fans till trots, ingen lyckas illustrera den kränka, vita mannen lika bra som SvD Perfect Guides chefredaktör Hugo Rehnberg.

I Nr3 2019 inleder han numret med en slags klagosång, eller ska jag kanske uppfatta det som en avbön, där han minsann vill reda ut vad det egentligen är som skaver. Under titeln ”Bit ihop och stå ut med misären” redogör han för sin sveda och värk från sömnlösa nätter i bungalow på Maldiverna.

”Allt är perfekt. Förutom att jag inte sovit en blund. Trots att jag bälgade i mig en kanna kamomillte efter middagen och trots att jag klippte en Stilnoct strax efter tre. Jag har provat räkneövningar, andningsmetoder, body scanning. Men oro och jet lag tycks besegra både västerländsk och österländsk läkekonst den här natten.”

Hugo Rehnberg är ärlig, rak och bjussig med detaljerna ur sitt miserabla liv i paradiset. Extra plus poäng tycker jag han ska ha för att han i sin skildring lyckas klämma in både hög hipsterfaktor (”en kanna kamomillte”) och brutal vardagsrealism (”en Stilnoct strax efter tre”).

Och visst är det en miserabel bild av verkligheten som Hugo Rehnberg beskriver. Men nånting säger mig att det inte är just på det sättet han menade att beskriva. Trots att han vill bekräfta sin medvetenhet om sin position i samhällets välmående toppskikt:

”Jag vet, sluta gnäll din priviligierade jävel.”

Ja, faktiskt. Att sluta beklaga sig från sitt publicistiska vykort till oss där hemma (vi journalister älskar att göra det, ta vår tropiska semester som gisslan och förklä det i ett offentligt vykort i form av en krönika) hade kanske varit det mest civiliserade och anständiga att göra.

Men det är inte bara den verkligheten som Hugo Rehnberg beskriver. För i själva verket är det en priviligerad man, men också en otillfredsställd man, som får inta scenens strålkastarljus. Inte bara i denna krönika utan på flera håll i media, där jag bevittnar mina manliga medborgare, vänner och kollegor anta en ny roll, iklädd en ny mantel.

Gillette We Believe kampanj

Denna mantel har inte bara ett urtvättat S-sigill tryckt på ryggen. Den bär också en slags tyngd av ovisshet och tomhet. När man som privilegierad man redan har allt, och ändå mår skit, vad tar man till då? Det Hugo Rehnberg försöker säga verkar bara vara ett kollektivt eko från en samhällsgrupp som så länge varit upphöjda till skyarna men nu plötsligt fått vertigo.

In på spelplan kommer den nya marknadsstrategin med en kommunikationsplan inriktad på samma målgrupp. Här finns det pengar att tjäna, det gäller bara att prata med honom på rätt sätt. En bra början är att visa medlidande och empati.

Just detta kan vi nu skönja i reklamvärldens mest upphaussade kommunikationsstrategier. En lätt sargad hjälte, från ”The best a man can get” till ”We believe: The best men can be”. En idrottsikon med ett blödande hjärta, från ”Just do it” till ”Believe in something, even if it means sacrificing everything”. En hiphop-gangster som mognat, från ”A Bitch I knew” till ”Smooth Dogg”.

En tydlig flört från skarpa marknadsförare, ett high five och en smekning på kinden som antyder – det är okej att vara ledsen som man, även i stunder då omvärlden dömer en för att man redan har allt.

2019 blir av allt att döma den blödande blödiga mannens år, en humörsvängning som inträffade redan förra året. Varumärken har inte varit sena att haka på och djärva marknadsförare gör nu allt för att uppfinna kommunikation som både belyser och riktar sig till denna målgrupp. Med ett paket Kleenex i hand finns det goda chanser att han både skapar cashflow och väcker sympatier. Det är ju trots allt, som Hugo Rehnberg så träffsäkert påpekar, ”bara att bita ihop och stå ut med några timmars misär”, och avslutar sin nakna krönika:

Insonnia i paradiset är nästan värre än att drabbas i ett februariruskigt Stockholm.

Dela sidan:

Svensk medias jakt på amerikanska syndabockar

svenska mediers jakt på amerikanska syndabockar

Traditionella nyhetsmedier klandrar Facebook & Google för allt som påverkar den traditionella affärsmodellen negativt. Men samtidigt har man helt tappat fokus från det som verkligen skulle kunna omfördela den digitala makten – nytänkande innehåll som lockar en ny generation nyhetskonsument.

Jobbar man liksom jag inom svensk media, har man vid det här laget tappat räkningen. Antalet gånger jag suttit och lyssnat på domedagssiande paneler. Alla gånger jag hört branschkollegor uttryckt sin frustration och maktlöshet över de digitala rebellerna från Kalifornien.

Med all rätt. De amerikanska techjättarna ha ju förändrat alla förutsättningar för journalister, redaktörer, annonsavdelningar och publishers.

I journalistiska kretsarna har man svårt att se hur man som nyhetsmakare ska kunna fortsätta främja det fria ordet samtidigt som kampen om fake newsbara blir hårdare. Publicister kräver tempo på redaktionerna, journalisters nya mantra är ”klick” och snart ligger ändå botar bakom alla nyhetsnotiser och sportbevakning.

 

Facebook

Samtidigt som vi försöker ställa om riktas blicken och ilskan mot väst. För visst måste det väl ändå vara Zuckerbergs fel som gjort sitt skolprojekt till världens mest effektivaste publicistdräpare?

I det senaste uttalet (pressmeddelande från Facebook till utvalda internationella medier) är Mark Zuckersbergs intention att ingjuta trygghet och åter vinna omvärldens förtroende för plattformen. Förklaringen kring data och personuppgifter uppfattas snarare som en avbön än en försäkran om att jag fortsättningsvis tryggt kan surfa vidare i kanalen.

Så nånting säger mig att såpan Facebook är långt ifrån över. Om 2018 blev året som vi kommer minnas som Peak-Facebook, undrar jag om 2019 blir året då inte bara användare, utan även annonsörer börjar fly fältet.

Nog spekulerat om det. Min poäng är att Facebook och Google gör det just nu väldigt enkelt för oss mediebevakare att kritisera, raljera och förutspå framgångssagans dramatiska vändning. I andra ändan av vågskålen lurar samtidigt de traditionella medierna, publicisterna, som nu har en jättechans att återetablera sin roll som demokratiska opinionsbildare.

Cover Time Magazine
Tidsskriften Time använder sig ofta av humoristiska illustrationer på sina omslag.

Men tar de verkligen tillvara chansen att norpa användare och annonsörer i detta virrvarr? Eller har de redan blivit så kuvade av de digitala jättarnas frammarsch att det nu är deras brist på självförtroende och avsaknad av vinstvittring som får dem att göra, just det – precis ingenting.

Vad menar jag egentligen? Många av de publicister som jag jobbat med under åren skulle nog gå i taket av min beskrivning av dem som passiva bakåtsträvare som i väntan på undergången inte ens besvärar sig kratta uppfarten mot huset.

Flertalet redaktioner jobbar numera med slavisk bevakning av klickstatistik, läsdata och trafikavläsning. Om målet tidigare var att skriva de mest fängslande artiklarna, så är målet idag att lyckas med konststycket; flest klick, lång besökstid på sajt och många delningar av innehåll. Det har förvandlat journalistiken till ett underordnat digitalt språk till Google Trends. Vad söker folk på just nu? Och vad kan vi skriva om som Google kommer gilla att ranka högt?

I slutet av 90-talet var chefredaktören Gud. Han (det var oftast en han) bestämde vad som skulle flyga, få exponering och bli ”viralt”. 2019 är Google guden vi tillber i hopp om att våra redaktionella insatser ska bli hörda, lyfta och benådade till den åtråvärda sökhimlen.

Allt detta sker reaktivt. Digitala maktspelare dikterar villkoren och vi andra följer snällt efter. Men vad händer då med innovationen och förädlingen av det redaktionella rummet? De digitala berättarverktygen är idag fler än någonsin tidigare. Ändå fortsätter vi att leverera nyheter på samma gamla mossiga sätt som vi gjorde innan millennieskiftet.

Mark Zuckerberg på Times omslag

Var är videons kraft i det svenska nyhetsrummet? Använder vi verkligen rörlig bild till fullo på svenska nyhetssajter? Min blygsamma efterforskning (läs: mitt maniska surfande) avslöjar att vi inte gör det. Och varför använder vi inte mer fängslande infografik, animationer och illustrationer i vår nyhetsförmedling?

Antagligen för att vi är så jäkla stressade. Om man på de flesta nyhetsredaktioner idag mäts på klick och antalet producerade artiklar, då finns det så klart inte tid och utrymme för mer sofistikerat berättande.

Här finns mycket att hämta. För den som lyckas förnya nyhetsberättandet kommer därmed också locka nya och yngre läsare. Nyheter måste inse att konkurresen är Fortnite, Amazon Prime och Spotify. Inte den andra publicisten över gatan.

Svenska nyheter har nu chans att bjuda in till interaktivt användande och på så sätt skapa engagerande läsare. Varför tror så många fortfarande att en dela-knapp är hemligheten bakom högt engagemang?

Jag hoppas svenska publicister vågar sig ta an denna utmaning och börja utveckla sina redaktionella miljöer på ett mer lekfullt sätt. Idag är det annars rätt statiskt på marknaden. Jag ser helt enkelt för lite innovation. Så sluta stirra er blinda på vad Facebook och Google gör. All er fokus bör ligga på innovation. Då kommer läsarna komma. Också annonsörerna. Därmed en lovande framtid som för tillfället känns tusen gånger ljusare ut än Facebooks öde.

Dela sidan:

Nordeas nya kampanj ”Open thinking” – Inte så öppen trots allt

Nordeas Open Thinking kampanj

När jag vid frukostbordet lägger upp Svenska Dagbladet framför mig möts jag av en stor helsidesannons på ettan, en så kallad ”wrap”. Avsändaren är Nordea som med sin kampanj Open thinking vill visa hur de på flera områden går i bräschen. Men efter en närmare titt upptäcker jag ännu ett börsnoterat företag som lider stor brist på mångfald och inkludering. Med andra ord, ”Not so open thinking”.

Var ska jag börja? Och hur kommer jag kunna lägga fram det här utan att det framstår som en tillrättavisning mot Nordea? Just det, det kanske inte går. För det är precis vad det är, en stor, fet känga och tillrättavisning till ett företag som borde veta bättre.

Och när du läser följande rader om Nordeas undermåliga inkluderings-policy, ha då i åtanke: Det var Nordea som med sin vilseledande reklam (färgad man som varmt välkomnas på bankens drive-in-bank på 60-talet) som kastade första stenen. Mer om det nedan.

Nordea i Svenska Dagbladet söndagen 13 feb 2019

1. Vilseledande reklam

Bakgrund:

Man med mörk hudfärg kör in i Nordeas drive-in-bank. Reklamen är en stilistisk tillbakablick till 60-talet då banken var först med att introducera tjänsten.

Vad är det som blir skevt?

För det första, här kan man ju lätt få intrycket av det är en färgad man som utgör stommen och tyngden i Nordeas kundbas. Eftersom man pratar om tillbakablickar i kampanjen, så gör jag slutsatsen att det kanske såg ut så i 60-talets Sverige. Men samtidigt vet jag ju bättre. Jag tvivlar inte en sekund på att Nordea vill vara ”en bank för alla”. Men min research visar ju på att banken lider stor brist på inkluderingstänkande i sin marknadsföring.

Vad kan bli bättre?

Givetvis kan man ju inte helt styra sin målgrupp. Och givetvis gissar jag på att alla är välkomna på Nordea. Men man kan inte tro att en bild på muslimsk kvinna och en färgad man här och där räcker. Som tongivande bank måste man i all sin kommunikation, framför allt i sin visuella kommunikation, ge uttryck för att alla är välkomna.

 

Nordea Instagram

2. Har ni, som bank, verkligen koll på era siffror?

Det här är intressant, med tanke på att Nordea tar i så de spricker med sin 60-talsreferens på den färgade mannen. Hur ser det egentligen ut i Nordeas visuella kommunikation för övrigt.

Instagram:

1,2% av företagets bilder innehåller personer med utomnordisk bakgrund*. Övervägande majoritet av bilderna frontas av personer med nordiskt utseende.

Nordea Facebook
Av Nordeas alla bilder på Facebook blir det tydligt att representation av människor med utomnordiskt utseende snarare omnämns i sammanhang av välgörenhet och utsatthet. Inte som del av gänget varken i kundgruppen eller på kontoret.

Facebook:

1,6% av företagets bilder innehåller personer med utomnordisk bakgrund.* Noteras bör också att de flesta bilderna på personer med utomnordiskt utseende inkluderade en och samma person (förmodligen en anställd).

Hemsida:

Här gör Nordea en så kallad ”black-washing”, som kan liknas ”green-washing” eller ”white-washing”. I dragarbilden på startsidan dyker det upp en bild på två personer där tjejen på bilden har utomnordiskt utseende. Detta är på nordea.se. På nordea.com är det endast bilder på personer med nordiskt utseende (se bild nedan).

Nordea.se och nordea.com visar brist på inkludering

Vad kan bli bättre?

Varför kallar jag de då ”black-washing”? Jo för att det är vanligt att företag numera är väldigt ängsliga över att uppfattas som icke-inkluderande och väljer därför då och då att inkludera personer med utomnordiskt utseende i sin kommunikation. Efter #metoo-rörelsen såg vi samma tendens, både vad gäller könsfördelning och mångfald.

Att ha enstaka bilder på kvinnor eller människor med utomnordiskt utseende här och där gör inte ett företag varken jämställt, inkluderande eller ”open thinking”. Med tanke på ovan sned förvridna bild av företaget, blir det tydligt att Nordeas mångfaldspolicy inte funkar i praktiken.

Jag vill också tillägga att Sveriges befolkning idag består av människor där 21% har utomnordisk bakgrund (Källa: SCB 2018). Om då ett företags visuella kommunikation utgörs av bilder med människor med utomnordiskt påbrå till endast 1,6%, kan man då dra slutsatsen att företaget lider stor brist av representation av Sveriges minoriteter.

3. Graduate program – för alla eller för vissa?

Bakgrund:

På Nordeas Karriärsida möts man av en bild på två färgade tjejer. Det kanske trots allt inte är så icke-inkluderande här på Nordea, tänker jag och skrollar vidare.

Fel, ”black-washing” igen. På Nordeas kommunikationsavdelning har man igen haft intentionen att ”inte uppfattas” som ickeinkluderande. För det är dåligt. Man måste ju uppfattas öppen, speciellt om man har en ny kampanj som heter ”Open thinking”.

Fel, fel och fel. För det här håller inte Nordea. Längre ner på samma Karriärsida hittar jag företages Graduate Program, tänk typ trainee-program. På videon om hur det är att vara trainee på Nordea uppfattar jag åtminstone två av 4 graduates med ursprung från EU-länder. Ok, visserligen utomnordiska.

Men jag vill minnas att många av oss med utomnordiskt ursprung i Sverige (som jag nämnde, 21%) inte härstammar från Island och Grekland och Spanien. Var är representationen från muslimska länder? Arabiska världen eller Afrika? Det verkar som att de måste ha fallit bort i urvalsprocessen.

Nordea Graduate Program

Vad kan bli bättre?

Och detta gäller ju så klart alla företag. Ha inte bara stockbilder (bilder som kommer från generiska bildbanker) på era hemsidor för att ni är så ängsliga att uppfattas som icke-inkluderande. När videos från era arbetsplatser, på er personalstyrka och ledning inte motsvarar den mångfald ni drömmer om, då uppfattas det skenheligt. Istället bör man ta tag i sin värdegrund och sätta detta som punkt 1 i ledningssammanhang. Ställ er frågan, vad kan vi göra irl (inte bara på vilseledande bilder) för att få mer mångfald på vår arbetsplats?

På svenska heter det ju ”leva som man lär” och på engelska, ”walk the walk”. Och det är precis vad det handlar om här.

Nordeas värdegrund

3. Ledningen – ni kan inte mena allvar?

Bakgrund:

Se bilder nedan. Jag tycker de talar för sig själva. Mångfalden är obefintlig. Könsfördelningen dopad, om jag får bedöma. Gruppen som kallar sig Group Executive Management, uppenbarligen de högsta cheferna, är ju övervägande män. Att de sedan har en styrelse besående av 50% kvinnor är ju idag en hygienfaktor och något positivt så klart. Men tyvärr verkar ju inte denna 50/50 fördelning stå sig i alla led på företaget. Med andra ord, dopad jämställdhet i de allra finaste rummen för att man ska uppfattas jämställda.

 

4. Sist men inte minst – noll faktakoll i sin historiska referens

Bakgrund:

Om man nu önskar ha en 60-talsreferens i sin reklam tycker jag att man ska kunna sin historia. I väst hade den svarta mannen, för att tala klarspråk, det rätt tufft på många håll. Min far kom själv hit då till Sverige från inbördeskrigets Kenya.

Han körde inte omkring i någon nylackad Volvo. Han hade inte förmånen att stimulera cash-flow i Nordeas nya drive-in-bank. Jag älskar den plumpt romantiserade bilden av den svarta mannen på 60-talet i Nordeas ”Open thinking”. Jag vill naivt tro att det var så min far hade det då. Men det stämmer inte. Det är en falsk bild av 60-talet och jag vet bättre.

I västvärlden kämpade den färgade delen av befolkningen, speciellt i USA, med en kamp som handlade om mycket mer basala ting: lika värde, acceptans och rösträtt. Om Nordea och deras byrå ens besvärat sig att göra sin historiekoll, hade man funnit att medborgarrättsrörelsen i USA (tongivande mellan 1955-1968) var en fråga mellan förtryck och existens. Inte cash-flow. Kanske hade man behövt lösa rebusen innan kampanjstart: Vad tänker du på när du hör ”Open thinking”, ”färgad man” och ”60-tal”?

Vad kan bli bättre?

Visst får man romantisera om svunna tider och måla upp en drömsk bild som faktiskt motsvarar löftena i ”I have a dream”-talet (1963). Vi vill ju alla egentligen leva den visionen om ett jämställt samhälle. Men se då till att åtminstone ha uppnått en bråkdel av Martin Luther Kings legendariska dröm om lika chanser, lika förutsättningar och lika rättigheter så här 56 år senare. I mina ögon blir det annars dubbel-plump i protokollet när gänget på kontoret består av endast en grupp utvalda människor och samtidigt kalla det ”open thinking”.

Martin Luther Kings tal

 

Slutsats – jag är inte arg, jag är hoppfull

Summan av kardemumman, Nordea gör ett allvarligt övertramp, om du frågar mig, med kampanjen ”Open Thinking”. Den är vilseledande och jag tycker det blir skenheligt att man frontar en färgad man i stilistiskt syfte. Reklam 2019 kan inte vara lika ihålig och det räcker inte med fräcka sägningar som ens reklambyrå vaskat fram.

Tongivande företag har under så lång tid kommit undan med sånt här. Inte längre. Med de små verktyg jag besitter och med de små medlen jag har, kommer i alla fall jag göra allt jag kan framöver för att belysa snarlik brist på mångfald i kommunikation.

Nånting säger mig att fler med mig inte heller kommer vilja göra business med företag som inte lever som de lär framöver. Jag känner av en trötthet, utmattning och nu-får-det-fan-vara-nog-stämning i sociala medier och bland mina läsare. Tillsammans kan vi lyfta fram, tillrättavisa och visa goda exempel på hur vi når ett inkluderande samhälle med mångfald.

 

Vill du vara med och göra skillnad?

Gå med i gruppen Diversify på Facebook. Gruppen vill främja mer inkludering och mångfald på svenska arbetsplatser. Som medlem kan du lyfta fram och synliggöra företag, personer och medarbetare som faktiskt gör en skillnad. Tillsammans får vi starkare röst. Gå med idag!

 

*I bilderna har jag granskat personer som jag kan bedöma har nordiskt eller utomnordiskt utseende. Det kan så klart finnas en felmarginal. Men om jag som färgad person inte ens kan identifiera personer som delar mitt utseende i ett företags kommunikation, då har ju företaget också misslyckats i att kommunicera inkludering.

Dela sidan:

Istället för män som lyfter män: Här är 4 digitala kvinnor som rockar fett

Lina Hansson Fernanda Gurel Inga Thordar Melanie Deziel

2018 blev året då jag tog mig an rollen som föreläsare på riktigt. Med min nya titel på CV:t står jag inför en rad nya utmaningar. Inte bara behöver jag nu motivera varför jag är en värdig talare för en viss bokning. Jag måste nu dessutom  bevisa att jag, som tjej, faktiskt kan något också.

Helt ärligt, det kryllar inte direkt av kvinnliga föreläsare inom tech och media. Den digitala transformationen har kidnappats av grabbarna. Visst är det så; de dominerar den, de hanterar den med bravur och de äger den också många gånger.

Med det sagt är det inte så att det råder brist på kvinnlig kompetens inom den digitala världen. Mina egna erfarenheter (och några konversationer senare med kvinnliga branschkollegor) avslöjar något tråkigt.

På frågan varför det inte finns fler tjejer som föreläser inom tech och media är det enkla svaret: De blir helt enkelt inte tillfrågade.

När jag själv började ta mina första vacklande steg som föreläsare var jag lika osäker som ödmjuk inför det faktum att åhörarna kanske inte skulle finna mitt innehåll användbart eller berikande.

Herregud, mina manliga kollegor var många gånger mer erfarna på scen och satt på något slags inbyggt självförtroende. Jag kom själv från en redaktionell bakgrund som journalist och hade tidigt embrace:at de digitala kanalerna. Hade jag byggt mina egna hemsidor? Nej. Kunde jag koda och allt om backend-uteckling? Verkligen inte.

Problemet jag fann många gånger var att självförtroendet hos mina manliga branschkollegor trumfade alltid presentation, retorik och tal. Självklart finns det killar som är Keynote-speakers bara för att de är grymma helt enkelt, och kan sin sak. Det är inte kompetenta talare, oavsett kön, som jag ifrågasätter. Men jag upplever att män kommer rätt långt, hela vägen upp på stora scen faktiskt, tack vare sin dominerande genusstatus.

Några exempel från föreläsningar jag varit på.

Exempel 1:

–Jag har döpt min föreläsning till ´The Big Shift´, säger den högt uppsatta chefen från det internationella TV-bolaget.

Efter 1 timmes innehållslös bakfylla (eller snarare ihållande fylla) på scen, tackar denna manliga Business Executive för sig på scen och tillägger.

–Shit, lite sliten från i natt men jag tror jag fick med allt.

En i publiken fångar djärvt majoritetens förvirring.

–Du nämnde aldrig det men, vad var ´The Big Shift’?

 

Exempel 2:

–Jag har jobbat med Google.

Det är nu den manliga delen av publiken lutar sig tryggt tillbaka. Mannen bredvid mig viskar nöjt till sin manliga kollega.

–Gött, nu blir det åka av.

Själv tänkte jag, sa han ”med Google” eller ”på Google”?

 

Exempel 3:

–Sa jag att jag jobbade för Google? Frågar killen i klassiska, svarta mediebrillor publiken.

45 minuter in i föreläsningen hade han nämnt det (och ja, jag räknade) 4 gånger redan.

Vid det här laget märkte man att hans föreläsningsmaterialet hade tagit slut. Det hade hänt mig också flera gånger, det var alltid en mardröm att stå inför en publik, med tid kvar, utan tillräckligt mycket material.

Men den här föreläsaren, han var som oberörd. Nu sköt han istället fritt från höften i hopp om att tiden skulle gå och att budskapet om att han faktiskt hade jobbat med Google, nått publiken. Jag föraktade hans arrogans men avundade hans självförtroende.

Kvinnor måste lyfta andra kvinnor

Trots att jag många gånger funnit mig på event och konferenser som handlat om innehåll och engagemang, har punkt efter punkt i programmet avlöst varandra om kod, utveckling, processer och skript. Det verkade helt enkelt som att man först valt ut sina manliga branschkollegor, tillika polare, för att därefter låta honom snacka om det han kan bäst. Många gånger något tekniskt avancerat och svåråtkomligt för den stora massan.

Vi kvinnliga digitalister kan visst slå oss fram. Vi kan visst få komma till tals på de stora scenerna. Däremot kan vi inte vänta på att bli tillfrågade om att få vara med i killgängen. Vi måste helt enkelt föreslå oss själva – eller varandra.

Här kommer därför 4 oslagbara tips på kvinnliga digital-gudinnor som kommer äga och rocka ert nästa event. Boka i tid, för de är med all rätt upptagna (läs: bokade) individer:

Fernanda Gurel

Global Social Media, Lead Diageo

En ruttad Social strateg som jobbat med internationella storspelare. LinkedIn har omnämnt henne som en av 3 Top Social Selling Heroes i världen och idag föreläser hon över hela Europa. Jag hörde henne första gången i Berlin i november 2018.

 

Lina Hansson

Conversion Specialist, Google

Handplockad av Google i Sverige och före detta Digital Marketing Manager på Hyundai. Själv kallar hon sig en datadriven kreatör med fokus på Marketing Analytics. Jag siar om att Lina kommer nå den absoluta toppen inom digital marknadsföring i Sverige, eller varför inte i Silicon Valley. Hennes passion och pedagogik lyser igenom allt hon gör. Passa på att boka henne innan hon utses till digital drottning.

 

 

Inga Thordar

Executive Editor, CNN Digital Worldwide

Möt CNN:s karismatiska redaktör, Inga. Isländsk bakgrund och tidigare karriär inom brittiska BBC. Tack vare att Inga tillbringat sina bästa år på två av världens absolut störta nyhetskanaler gör att hon har material till en föreläsning som få andra. Spänn fast er och ta del världsmästerskap i journalistik.

 

Melanie Deziel

Founder of StoryFuel

På den internationella native-kartan har Melanie länge vistats i den absoluta toppen. Prisbelönad och med en bakgrund på anrika The New York Times. Melanie är också en av de skickligaste föreläsarna som man kan boka på en scen. Inkluderande och pedagogisk.

Dela sidan:

Bota din klimatångest: Så blir native-året 2019

Hur kommer vi minnas 2018? Året då GDPR påminde oss om digital integritet? Året då vi nådde peak Facebook? Under året har jag gjort över 40 föreläsningar om content-trender 2019. Nu är det hög tid att dela de här i bloggen. Här är mina 4 favoriter.

1. HERO INFLUENCER

Det är dags att förena influencers och micro-influeners med era native-kampanjer. Precis, de två stora trendande annons-formaten, influencer och native, har ju kamperat sida vid sida och vunnit annonsörers hjärtan världen över. Men hur kan de integreras?

Många stora och etablerade varumärken som jag dagligen jobbar med kämpar med att hålla content uppdaterat, relevant och aktuellt. Detta är en tuff uppgift för företag som mest troligt har annat än content som sin kärnverksamhet. Däremot måste man se till att ha content med nyhetsvärde om man nu ska få effekt i sin native-kampanj.

Tips:

Istället för att uppfinna hjulet på nytt, vill jag varmt uppmana annonsörer att lyfta fram ambassadörer och influencers även i sina native-kampanjer. Det betyder att när ni signar influencern, måste ni redan gjort upp om att det är okej att använda materialet som hen producerar tillsammans med er, i era native-upplägg. På så sätt behöver man inte skapa nytt innehåll, bara möjligen tweaka det en aning, när det är dags för native.

Fallgropar:

Medan influencern skriver i första person vill man i native ha en mer redaktionell tonalitet i materialet. Berätta om ert influencer-samarbete i tredje person. ”Tillsammans med Bloggare X gjorde vi ett spännande test. Vi ville ta reda på, kan man verkligen få mer egen tid över i vardagen?”

 

2. VERTIKAL VIDEO

Under 2018 uteblev Instagrams förmodade dundersuccé med IGTV, men vertikal video kommer fortfarande stort. Plattformens Stories har tagit marknadsandelar av SnapChat och visst är det mobilkameran som fortfarande producerar störst mängd rörligt material.

Tips:

Titta därför hur ni skapar ert rörliga material inför det nya året. Reklamfilmen som först var avsedd för TV har lika lite relevant i Social och native även om den klipps ner i längd och format. Skapa därför nytt material. Tänk Social-first och testa vad som funkar bäst hos er målgrupp. När ni vet detta kan ni sedan ta era vertikalvideos och dra ut det i en mobil-endast-native-kampanj eller varför inte DOOH?

Fallgropar:

Undvik misstaget att skapa för stora produktioner när det kommer till rörligt som ska kännas ”native” i både Social och redaktionell miljö. Den etablerade kommunikationsbyrån har säkerligen alla muskler i världen. Men en aggressiv budget gör inte fel format mer lättkonsumerat bara för att det är glossigare.

 

3. KURERA ÄR DET NYA KREERA

2018 blev ännu ett år för det så kallade Content-monstret. Det produceras allt mer content men det delades desto mindre. Så nyckeln inför det nya året är alltså inte alltid nytt material utan kanske snarare titta på det man har och fråga sig: Kan vi återvinna det vi redan har?

Tips:

Likt en kurator på ett galleri, gäller det att finna en balans och harmoni i det material som ska exponeras. Det gäller att vara kreativ genom att kurera innehållet, istället för att bara skapa nytt.

I min föreläsning ”Hållbar kommunikation” har jag under hösten pratat om vikten av att skapa långsiktig läsarrelation med sin målgrupp. Hållbar content handlar ju också om att skapa evergreens och tidlöst material som kan få söktrafik från Google om och om igen.

Fallgropar:

Storstäda gör vi inför julhelger och ledighet. Men storstädning kan också vara bra i digitala miljöer. Har ni rätt content på rätt plats? Det handlar inte alltid om att ta bort redan publicerat material, utan snarare se till att det fortfarande är sökbart och läsbart för en besökare som just kommit i kontakt med er som varumärke.

 

4. FRÅN STORYTELLING TILL STORYDOING

ICA pratar i år om ”Mitt klimatmål”, en app som botar klimatångest och ger dig insikt om hur klimatsmart din matkasse verkligen är.

Amerikanska REI (tänk Naturkompaniet, fast en amerikansk variant) bojkottar realisation och håller butikerna stängda på Black Friday för att istället tipsa sin kundbas om vandringsleder och nationalparker under Thanksgiving.

Crowdfunding-företaget REI skapar glasögon som hjälper användaren att filtrera bort allt brus från digitala skärmar. En slags ”censurerad” värld där du istället kan koncentrera dig på (Gud så främmande) dina egna tankar.

Tips:

I slutskedet av min föreläsning ”Hållbar kommunikation” gör jag följande sägning: ”Det vinnande varumärket 2019 blir de som bevisar sin digitala medvetenhet genom att tillhandahålla målgruppen rätt verktyg. Verktyg som hjälper dem infria sina mål till vardags och fest utanför det digitala ekosystemet.”

Fallgropar:

Prata gärna om era hjärtefrågor men se till att ha belägg för dem och bevisa hur ni som företag också lever upp till detta. 2019 räcker det inte längre att bara prata till exempel ekologiskt. Man måste leva ekologiskt för att vara trovärdig.