Dela sidan:

Därför är vi redo att prata mångfald i svensk media

P

I dessa dagar pratar vi mycket om mångfald; i media, på våra arbetsplatser och i samhället. Samtidigt som vi gärna snackar  om integration i valdebatten är vi inte lika benägna att prata etnisk mångfald i yrkeslivet. #metoo möjliggjorde så att könsdiskriminering kom upp på agendan, på riktigt. Men när ska vi våga börja släppa in etnisk mångfald i de allra finaste beslutsfattarrummen?

Föreläsningar och paneldebatter har varit spännande inslag på min agenda de senaste veckorna. I min roll får jag chansen att prata inför stora och små publikskaror. Jag möter skarpa personer med CV:n och meritlistor som vittnar om ambition.

Många gånger slås jag av att jag är den enda personen i rummet som inte delar hudfärg eller hårfärg med majoriteten av mina yrkeskollegor. Det enda vi delar är vår ambition.

Inbjudan till mitt seminarium på Google Digitalakademin i oktober.

Eftersom jag jobbar med marknadsföring möter jag människor från en rad olika branscher. Men av någon underlig anledning ser det alltid likadant ut. Första och andra generationens invandrarsvenskar lyser med sin frånvaro.

Hur är det då i styrelserummen? Bättre? Du kan ju själv bara fråga dig hur det ser ut på din arbetsplats. I styrelserummet har vi fortfarande en lång väg kvar innan vi ens ser en jämn könsfördelning. Det är beklagligt. Frågan om etnisk ursprung kommer få vänta, är jag rädd för.

Har du blivit diskriminerad på grund av ditt ursprung? Dela dina erfarenheter med Resumé Insikt tar upp detta viktiga ämne och delar folks berättelser.

 

Jag bevittnar ofta kampanjer från varumärken som envisas om ett visuellt material som är alltför homogent, saknar mångfald men framför allt, relevans. Jag och mitt team försöker inspirera, uppmuntra och ta upp frågan om variation. Ofta till döva öron.

Dagens Sverige är en färgstarkare palett än någonsin tidigare. Det handlar inte om politisk ståndpunkt. Det är simpel fakta. Om nu statistik kan påtala det jag skriver om, har jag även tidigare i bloggen skrivit om hur diversifierat Sverige egentligen är. Se dessa slående siffror nedan.

Som varumärke är det därför oerhört viktigt att spegla sin marknadsföring med tiden vi lever i. Jag möter marknadschefer, produktchefer och kommunikationsexperter som lägger oerhört stor vikt i att texter och siffror som man publicerar är korrekta. Man har inte alltid lika stort fokus på sin visuella marknadsföring. Generiska bilder och videos på människor och folkgrupper som ofta tyvärr bara speglar ett Sverige som vi lämnade bakom oss för snart 40 år sedan.

Jag ser ändå några ljusglimtar på flera håll. Vi i mediabranschen har ju ett extra stort ansvar om du frågar mig. Som publicister skriver vi gärna om ojämlikheter och orättvisor. Som annonsplattformar tar vi gladeligen emot annonsbudskap från annonsörer som vill lägga sina pengar på just min sajt.

Men till syvende å sist handlar det om att vi alla måste ställa krav, titta på allt som publiceras och sprids och ifrågasätta; är det här en sund och hållbar bild av tiden vi lever i? ”Hållbar kommunikation” pratar jag om under mina föreläsningar i höst. I Berlin den 7 nov ska jag föreläsa för världens mest inflytelserika native-kreatörer om samma sak, Sustainable Communication.

Nya chefredaktören Edward Enninful har varit mån om att lyfta fram icke-konventionella modeller under sitt första år på brittiska Vogue.

Inte förrän vi ser över vilken bild vi ger av oss själva som varumärken, kommer vi få mer mångfald i det mediala fönstret. Kontentan, vi får helt enkelt det samhälle som vi förtjänar. Den verklighet som vi själva väljer att porträttera.

Söker du mer mångfald? Då så, sätt igång och börja fronta människor som inte tillhör det konventionella etablissemanget. Det gäller både på arbetsplatsen och i era marknadsföringskanaler.

6 säkra tecken på att mångfald nu är på väg

Amanda Oxell, Annonsrådet

Amanda Oxell, Annonsrådet

Eldsjälen som prisas och hyllas överallt, tittar både på könsfördelning och mångfald i svensk reklam. Jag delade scen med henne senast för en månad sedan. Vi behöver fler Amandor.

 

Joel Kinnaman med frun Cleo i reklamen för nya Volvo V60

Volvos nya V60

Visserligen har man fortfarande fastnat i kändisträsket men nu känns kommunikationen också lite mer kontemporär och urban. Plötsligt blev svenska förorten hipp (är min känsla när jag ser deras utomhusreklam).

 

Sahar & Mahmoud – ledarduon som ska ta NENT och svensk media till nästa nivå.

Duon på Nent & Viasat

Sahar Kupersmidt och Mahmoud Mustapha är toppcheferna på ett av landets största mediebolag, NENT. Äntligen två beslutsfattare som speglar det nya Sverige. Spännande å se hur de kommer använda sin plattform för att diversifiera svensk media.

 

Folkkära Kodjo Akolor.

Kodjo-effekten

P3:s kända radioprofil blir allt mer ett ”household name”. Redan har han gjort Julkalendern men snart tippar jag att han tillhör den svenska skådespelareliten på riktigt.

 

Alice Bah Kuhnke på Nobelfesten 2017.

Alice Bah Kuhnke

Visst har hennes närvaro som Kulturminister de senaste 4 åren varit viktig ur många avseenden. Hon har stått upp för kvinnofrågan, gayrörelsen och integration. Vi behöver fler ministrar som riskerar att först avfärdas av etablissemanget som ”Disneyeffekten”. Ett epitet som Alice fick dras med första tiden. Frågar du mig är stämplar och epitet bara säkra tecken på att man verkligen bryter ny mark. Det stör alltid någon men inspirerar desto fler.

 

Ali Fegan är ”nya” Janne Josefsson.

Ali Fegan tar över

Janne Josefsson har nu lämnat över rodret till Ali Fegan i SVT:s Uppdrag granskning. Sist när jag hörde Ali prata på MEG i september i år, sa han att han var trött på att bli jämförd med Janne hela tiden. Med all rätt. Ali är inte bara en ruttad och skicklig journalist. Han är också en efterlängtad personlighet i en annars så homogen programledarskara på SVT.

Dela sidan:

Därför har Jocke & Jonna mer digital makt än massmedier

För inte alltför längesedan var de föremål för parodi och avsky när etablissemanget avfärdade dem som trams. 2018 har de lyckats ta sig hela vägen till toppen av mediepyramiden. Imorgon kan det vara etablerade medier som får söka legitimitet hos influencers som Jocke och Jonna.

Under temat ”Veckans medieragg” riktar jag strålkastaren mot aktuella trendsättare som är med och formar digital marknadsföring. Denna veckan handlar det om det paret Joakim och Jonna Lundell. Jag skulle vilja kalla dem, de nya mediemakthavarna.

JOCKE & JONNA

  • Digital persona: I folkmun ”Youtubers” men i själva verket är de Disruptors
  • Företag: Jocke & Jonna AB (omsättning 2017: 8,7 miljoner kr)
  • Yrkesprofil: Influencers
  • Instagram: @joakimlundell & @sessano (861 000 + 685 000 följare)
  • Youtube: Jocke & Jonna (827 000 prenumeranter)

(Duon har även närvaro på Facebook och Twitter)

 

Varför är de heta just nu?

Under MEG och Bokmässan i Göteborg i slutet av september, utsåg den ideella organisationen Medieakademin Årets makthavare 2018 – mest räckvidd och engagemang. Jocke & Jonna kammade hem guldet för andra året i rad.

Mätningen, som är en del av deras årliga Maktbarometern, har gått ifrån att mäta samhällsinstitutioner, enskilda företag och massmedier till att inkludera sociala medier och influencers. Tanken med rapporten är att visualisera debatten om makt, medier och inflytande.

Det som är extra intressant med Medieakademins lista är att man fokuserat på ett antal parametrar som synliggör digital makt i Sverige. Att Zlatan har 35 miljoner följare på Instagram skulle göra honom till den överlägset största profilen på Instagram-listan, förutsatt att man bara tittar på följare. Men i det här fallet har man tagit i beaktning att många av hans följare finns utomlands.

Dessutom har man inte stirrat sig blinda på just följare eller prenumeranter, som kan vara en daterad form av mätning eftersom det inte avslöjar om dina följare är aktiva idag eller en kvarleva från tidigare glansdagar.

Under prisutdelningen på MEG den 27 september stod Jocke & Jonna som solklara segrare av flera skäl. Dels har man hög närvaro i flera av de största sociala medier-kanalerna. Juryn hade dessutom titta på den resonans som deras inlägg gjort. I vilken utsträckning man skapat engagemang i form av likes och delningar.

Duon är veteraner i influencer-sammanhang. Samtidigt som många konkurrenter kämpar med sin digitala existens på en marknad som blir allt tuffare, har Jocke & Jonna bara fortsatt att leverera. Under sin 24-timmars Live Stream (publicerad 6 oktober) genererade de 1,2 miljoner visningar och en tittid i snitt på 39 minuter (Källa: Medieakademin). Därmed är man i samma liga som primetime-program i SVT och TV4.

Vem är målgruppen som Jocke & Jonna tilltalar?

Om jag säger millennials, så tänker många tonåringar. Men om jag då påminner om att 8-14-åringar började följa Jocke & Jonna för flera år sedan, så får man en bättre verklighetsbeskrivning av läget idag.

Visst har de ännu en junior publik bestående av barn och unga tonåringar. Men lek istället med tanken att dessa millennials snarare är morgondagens köpstarka 25-åringar. I takt med att duon blir äldre, växer även deras publik upp. Jag tippar att morgondagens Jocke & Jonna-följare kommer föredra deras tablå alla dagar i veckan framför gammel-TV:s. Det är intressant ur ett content-perspektiv när vi letar brand safe-miljöer för framtidens konkurrenskraftiga varumärken.

Varför ska man som varumärke samarbeta med Jocke & Jonna?

Oftast är det roligare att tipsa varumärken och marknadsförare om up-and-coming-influencers, eftersom dessa nya stjärnor inte tar lika mycket betalt som mer etablerade veteraner. Men i Jocke och Jonas fall finns det en annan viktig aspekt att ta i beaktning.

Duon är inte bara sociala medier-kungligheter. Med deras räckvidd och dagliga närvaro har de samma genomslagskraft som de största massmedierna. Om man som varumärke söker digital exponering bör man därför jämföra prisbilden med jättar som Schibsted, TV4 och Discovery.

Utan att veta vad paret har för tariffer och arvoden vågar jag påstå att det är en lägre prisbild än vad primetime-reklam kostar en lördagskväll. Att de dessutom bevisligen kan generera engagemang, som Maktbarometern avslöjar, kan deras röster vara de som ger mest genomslagskraft i en för övrigt så fragmenterad medievärld.

 

Årets makthavare 2018

  1. Jocke & Jonna
  2. Expressen
  3. Therese Lindgren
  4. Lukas Simonsson/JLC
  5. pewdiepie
  6. Ben Mitkus
  7. Newsner
  8. Aftonbladet
  9. I Just want to be cool
  10. Tova Helgesson

Dela sidan:

Årets Bokmässa väcker frågan: Har traditionell media gett upp?

Samtidigt som Bokmässan 2018 pågår för fullt har MEG – Mediedagarna i Göteborg svårt att behålla relevans. I en tid av informationsdöd och faktaresistens borde MEG och Bokmässan vara mer aktuella än någonsin. Ändå kan jag inte låta bli att fundera, har legacy-media kastat in handduken för gott?

Bokmässan sjuder av liv redan från att portarna slår upp på torsdagsmorgonen. Kön ringlar sig ut på Korsgatan utanför mässhallen i centrala Göteborg. Det är här det händer och av årets deltagare att döma – det är här som de viktigaste frågorna behandlas.

Alla de stora förlagen är på plats, författare signerar böcker men det på alla de små scenerna runtom på mässgolvet (och de är många till antal) som den verkliga magin sker. Överallt på Bokmässans golv debatterar inflytelserika och förståsigpåare inför en hängiven publik lyssnare.

Kontexten är oslagbar och här kan förlagen verkligen lyfta fram kärnan i sin produkt, innehållet. Erkända och okända författare som lanserar sina böcker. Unika intervjutillfällen som gör detta till ett högaktuellt event. Och inte minst underlag till framtida content. En intervju eller en debatt här, blir en artikel och en film imorgon.

SVT Väst lyfter fram några av årets unga besökare under ett reportage på torsdagskvällen. I år har gymnasieelever fått tillträde till Bokmässan. En grupp nytänkande lärare har tagit fram ett digitalt verktyg där eleverna får chans att publicera uppsatser, i det här fallet artiklar, på webben som en uppgift efter besöket på mässan. Smart och i tiden – Bokmässan kännas mer levande och relevant än någonsin.

På andra våningen, längst in i den enorma lokalen, har man i år placerat MEG, som en integrerad del av Bokmässan. Göteborgs årliga mötesplats för traditionella medier har i år krokat arm i den högst relevanta Bokmässan en trappa ner. Förutsättningarna kunde inte vara bättre.

Men framför scenen, en av tre på årets MEG, som sponsras av Föreningen Grävande Journalister, gapar stolarna förvånansvärt tomma. Var är den så kallade mediebranschen? Eller rättare sagt var är alla vi journalister, vi som jobbar med att bevara glöden och intresset för etablerade medier?

Inför årets resa ner till Göteborg pratade jag dessutom med en hel del kollegor på flera håll runtom i landet. Av alla jag frågade var det ingen som skulle delta på årets MEG.

Jag minns förra årets MEG där många av scenprogrammets punkter drog stora åhörarskaror. Varför sitter det så få som 10 personer framför scen på några av årets talare? Frågorna blir allt fler.

Med årets integrerade upplägg mellan de två mässorna noterar jag att mediejättar som Bonnier och Schibsted, båda med verksamhet som media och bokförlag, känns splittrade i sin fragmenterade placering på golvet. Bonnier, med Expressen och DI i spetsen har en snygg och glossig scen uppe på MEG. Aftonbladet har däremot en intim scen centralt beläggen nere på Bokmässan.

Efter de två första dagarna känns det onekligen som att Bokmässan i år både lyckas att kännas mer relevanta och dra mer besökare. MEG blir inte bara brädade av storasyster på våningen under. Man blir dessutom ratad av sina egna givna delagare, media.

Om etablerade medier ska lyckas behålla sin relevans i striden om annonspengen och den digitala läsaren, måste en av Sveriges största medieträffar gör att bättre jobb med att behålla relevansen.

Är upplägget verkligen rätt? Visst, här finns etablissemanget; Jan Helin, Thomas Mattsson, Janne Josefsson och Ali Fegan diskuterar de viktiga frågorna. Men varför handlar så få punkter om digital journalistik, sociala medier och influencers? Är vi som representerar de traditionella medierna rädda för att behandla dessa ämnen?

Jag bestämde mig redan när jag kom till MEG i år att jag inte skulle beskylla scenprogrammet för att vara lite väl konservativt. Men ord som ”gubbigt” och ”mossigt” slog mig redan vid lunch.

Med rätt programutbud och mix av talare borde det ju vara en hygienfaktor att åtminstone lyckas dra fulla hus, i en tid av högkonjunktur och i en tid där vi alla söker nycklarna för att överleva striden mot de amerikanska mediejättarna.

Rader efter rader av tomma stolar bredvid mig talar snarare för en verklighet där vi som jobbar med traditionell media har gett upp hoppet. Tydligen ser vi ingen vinning i att lyssna på varandra. Eller är det ledningen på mediehus runtom i landet som inte tror på fortbildning för sina anställda?

MEG står inför stora frågor, liksom vi alla i branschen, och får framöver anledning att fundera på sin egen existens. Vad är det för poäng att ha ett konferensprogram om ingen lyssnar? Vad är det för poäng att skriva en artikel om ingen läser. Frågor som MEG och traditionella medier tveklöst delar.

Tanken med MEG misstänker jag handlar om att spegla medier som har livskraft, som känns relevanta. ”Sveriges viktigaste mötesplats för mediefrågor” står det på skyltar överallt. Varför känns då hela grejen bara så förbannat rostig?

Dela sidan:

Tinder för varumärken: Nu vill medierna kapitalisera på sina läsare

(Bilden ovan är ett montage.)

Etablerade mediehus och nya digitala jättar slåss alla om användares tid och uppmärksamhet. I sin strävan efter den rätta affärsmodellen bjuder man nu in läsare till att vara med i själva annonsaffären. Frågan vi bör ställa oss. Är användarna mer villiga att dela med sig av data (och gå på en första dejt) om man får ta del av kakan?

Då jag tidigare belyst potentiella influencers för kommersiella samarbeten under vinjetten Veckans medieragg, riktar jag den här veckan strålkastaren mot (alla) de digitala läsarna.

Varför användaren/läsaren nu uppvaktas i annonsaffären?

  • Vem? Digitalister med öppenhet för att tjäna pengar på sin digitala närvaro.
  • Var? Nischplattformar & nyhetskanaler – gärna i inloggat läge
  • Affärsmodellen: Räckvidd har länge varit influencers hårdvaluta – nu premieras engagemang
  • Aktörer som går i bräschen: Aller Media, Referanza & Ticketmaster

Det blåser helt klart nya vindar. Plötsligt pratar alla om läsarna, användarna och besökarna. Att för marknadsförare nå rätt besökare har länge varit en självklarhet. Men varumärken vill nu bli alltmer intima med sin önskade målgrupp; hänga med dem, påverka dem och stalka dem lite – ja, tänk typ Tinder för varumärken där de alltid swipar höger.

Samtidigt funderar mediehus, startups och eventföretag hur man ska kunna kapitalisera ytterligare på marknadsföringens ”nätdejting”. Att ta betalt för sina annonsytor har möjligen nått sitt tak. Därför måste man nu titta på möjligheterna kring att prissätta engagemang.

I en artikelResumé.se om startupbolaget Referanza, uttryckte sig VD:n Joakim Turesson i juli så här:

– Micro Influencers Marketing börjar också bli mer och mer av ett begrepp som går att likna vid klassiska influencers, eftersom många idag har stora nätverk. Vi tror att det blir en tredje form där ”vanliga” människor kommer ingå. Man kan beskriva det som ett nanonätverk där människor tipsar varandra om saker. Den nya trenden vi ser är att kundnöjdhet går före än att betala en person för att lägga upp något. Genom att vår kund tillhandahåller en stark kundupplevelse hoppas vi skapa en brand loyalty, som gör att människor är villiga att prata om, och rekommendera, sina upplevelser till andra.

Deras influencerverktyg kommer bland annat att användas av Ticketmaster, ett sätt för användare och konsumenter att rekommendera olika upplevelser till andra i sin bekantskapskrets eller läsarskara.

Om native advertising varit de senaste två årens hetaste fluga, så märker man nu av en ny typ av kravbild från kunderna. De vill inte bara visa ägarskap kring en fråga och veta hur många som tagit del av deras material. Man vill nu också kunna öronmärka denna användare för att vid senare tillfälle kunna nå den igen med erbjudande eller budskap. Klassisk retargeting med andra ord.

Men vid sidan om flugor som regargeting och native ser vi också kontroverser. Data ur annonsörens perspektiv – man vill veta allt om sin målgrupp. Data ur ett mediehus perspektiv – man kan inte längre dela vilken data som helst. Och slutligen, data ur ett användarperspektiv – är jag som konsument verkligen villig att dela vilken data som helst utan något typ av incitament?

Framöver kommer vi att behöva mäta effekten av engagemang, och därför också ta betalt för den. Annonsören kommer kräva det. Men är det verkligen mediehusen som ska kunna ta in den pengen ensam? Borde då rimligtvis inte användaren också få ta del av affären på sin egen data?

I artikeln ”We need to look beyond clicks” skriver Justin Farber (InPowered, CA, USA) på Native Advertising Institutes blogg om hur vi måste lära oss att ta betalt för engagemang. CPE (Cost Per Engagement) kallas då prismodellen som värderar användarens handling mer än besök eller sidvisning. Jag gillar resonemanget men undrar fortfarande om det är mediehusen som ensamma ska kapitalisera på ett engagemang som jag som användare lyckats trigga?

På tal om mediehus som också funderat över den här modellen, gick Aller Media i början av september ut med att man nu bjuder in sina läsare till att tjäna pengar på sitt engagemang online. Som en del i deras annonserbjudande kan då varumärken även köpa ambassadörskap hos läsarna, skriver Dagens Media.

Detta är ännu ett tecken på att läsarnas data är och förblir hårdvaluta och att de i slutändan sitter med trumf på hand. När annonsköpare och medier kapplöper i ett slags Tinder-rejs om uppmärksamhet, får läsarna makten att avböja samtyckesklausuler och surfa inkognito. Med rätta kommer därför användarna dissa marknadsförares inviter och swipa vänster så länge som man inte får ta del av kakan.

Får man däremot ta del av annonspengen, eftersom ens eget engagemang ger annonsören effekt, då swipar man nyfiket höger för att visa på sitt genuina intresse. Precis som på Tinder.

 

(Foto: IBL)

Dela sidan:

Så påverkas annonsinnehållet av en utdragen valprocess

Finns det fördelar med att som varumärke synas och vistas i valsammanhang? Det rådande dödläget har gjort nyhetskanalerna glödheta för läsarna. Här finner de information, analys och svar. En nativekampanj som ger läsarna trygga lösningar i vardagen är kanske mer välkommen nu än någonsin tidigare.

Det finns både fördelar och falluckor att ta i beaktning med den pågående regeringskrisen. Samtidigt som Sveriges och världens blickar riktar sig mot Rosenbad, så upptar valdilemmat också feed-utrymme i våra innehållskanaler.

Förutom glödheta valtider är det också säsongskifte, skolstart och slutet på den varmaste sommaren i mannaminne. Detta påverkar våra mediaval, vår läsning och så klart – våra inköp. Höstkampanjerna är igång och det är nu det blir intressant.

De flesta har ju ändå tagit höjd för att den mediala bilden domineras av riksdagsvalet fram till 9 sep. Men hur många har planerat för en fortsatt följetong?

Som redaktionerna skriver – det här vet vi just nu!

  • Ännu inväntar vi det slutliga valresultatet
  • Det är mer eller mindre dött lopp mellan blocken
  • Det lär dröja innan statsministerposten för kommande mandatperiod är tillsatt
  • Först ska samarbeten spikas. Sen ska statsminister utses. Och sen ska budget fastslås

Kontentan = regeringsbildningsfrågan lär dominera nyhetsflödet (och våra sociala medier-kanaler) en bra bit in på 2019. Med facit i hand, har ni gjort rätt kanalval under Q1?

3 tips till dig som planerar en innehållskampanj vinter 2018/2019

Kanalval, innehåll och synergier – här är tre saker du bör tänka på och ta hänsyn till när du planerar innehållet och distributionen av er innehållskampanj.

Nyhetskanaler äger

Goda tider eller kristider, beror lite på hur man ser det. Men visst finns det synergier att hämta med rådande dödläge. Så länge som regeringsfrågan inte är löst kommer traditionella medier och nyhetskanaler fullständigt vältra sig i den ovissa situationen.

Kristider är ofta goda tider för medier som lever på ett ökat nyhetstryck och behov av analys bland läsarna. Läsartal brukar gå upp, lästiden förlängs och nyhetskontexten är mer eller mindre glödhet.

Passa på att synas i ”hetluften”, helst med rätt frågor. Vad tänker målgruppen på? Vad oroar dem just nu? En nativekampanj med innehåll som faktiskt lugnar målgruppen, som ger dem trygga lösningar i vardagen kanske är mer välkommet nu än någonsin tidigare.

Sociala medier agiterar

En intressant höst väntar i våra sociala medier-kanaler. Dagens givna digitala fritidshäng är också vår tids klagomur. Här riktas både skarp kritik och inte lika genomtänkt feedback. Här söker användarna ett sammanhang och samklang.

Mitt i allt detta virrvarr finns också en annonsaffär. När jag träffar marknadsförare får jag många gånger intrycket av att kanaler som Facebook kanske till och med är lite av en favoritkanal att synas i.

Så varför skulle hösten vara annorlunda än någon annan tid på året? Jag menar att man ska tänka igenom sina budskap i tider då en rikstäckande och infekterad fråga hänger i luften? Just nu undrar hela svenska folket, vem ska med trygg hand regera vårt land kommande 4 år?

Att i den mixen få sina egna budskap att smälta in kan vara trixigt. Ett bra tips är att vara neutral och möjligen vara lite extra positivt guidande i sin tonalitet. Native-kampanjer hör ju alltid hemma i ett nyhetsflöde, så rätt innehåll ska så klart kunna stå sig i alla nyhetslägen.

Men i en situation där folk kan känna uppgivenhet, maktlöshet och frustration, kan det bästa botemedlet vara att fokusera på det man känner bäst. Hemmet, familjen och den lokala orten. Allt har inte förändras, vissa saker består. Visa att ni är en trygg faktor att räkna med i alla väder.

Målgruppen behöver kärlek & skratt

Politisk neutralitet är för varumärkeskännare lika självklart som religionsneutralitet. Men valet 2018 har för tillfället ett dödläge av historiska mått.

Hur ska man egentligen prata om resa utan att ta parti i flygskattefrågan? Hur ska man hantera personbil och transport utan att ta parti i utsläppsfrågan? I skrivande stund har många av valets stora frågor visat på stor (ja, faktiskt jämnstor) splittring bland väljarna. Räkna därför med att din målgrupp mest sannolikt har helt olika uppfattning när det kommer till lösningar kring miljö, integration och konsumption.

Ett bra trick kan vara att ändra riktning på konversationen. Visa på ett sinne för humor. Att ni som varumärke också känner ett lika stort behov att få skratta, koppla av och koppla bort. En serie matartiklar med smarriga recept för dagligvarukedjan kanske är det rätta receptet.

En humorserie med animerade mems för spelbolaget.

Eller varför inte lifehacks för ett smidigare och säkrare digitalt hem för telecombolaget?

En sak är klar. Vi kommer inte få några svar kring regeringsbildning snabbare bara för att vi helt tappar tråden kring våra egna hjärtefrågor. Tills vi vet mer kan vi därför fortsätta att visa användarna, läsarna och målgruppen att vi respekterar deras miljö, värnar om deras intressen och faktiskt identifierar oss med deras behov av tillhörighet.

 

(Foto: IBL)