Dela sidan:

Exemplet Market: Tidningen är gratis, betalmaterialet finns på sajten

En av det allra första svenska tidningarna att satsa på digitala läsarintäkter var Market – en business to business-tidning som riktar sig till detaljhandeln och ges ut av Hakon Media. Redan 2006 låste Market för första gången in journalistiskt material. Dock blev det försöket kortvarigt, berättade digitalstrategen Susan Garpensund och redaktionschefen Pontus Edman på en digifrukost hos Sveriges Tidskrifter. Marknaden var inte mogen utan året efter öppnades sajten upp igen, men Market behöll en plusmodell. Ända tills 2014 då sajten helt och hållet blev en betaltjänst.

Pontus Edman på Market föreläste på Sveriges Tidskrifter.

I dag har Market, som många andra, en sajt med både ett öppet och ett låst läge. Magasinet, som kommer 6 nummer per år, är numera gratis till alla i branschen. Detta för att behålla annonsaffären och marknadsföra premiumsajten.

Det betalda digitala erbjudandet består av flera olika delar:

  • Det dagliga flödet. Här finns både betalt och öppet material. Om exempelvis HM kommer med en rapport finns det i det öppna flödet, men analysen finns i premium. Bakom betalväggen finns egna undersökningar, granskningar, internationella trender, fördjupning och längre intervjuer. I betalläget finns två artiklar om dagen, i det öppna cirka 10. Tre personer arbetar med premium.
  • Rapporter som lyfter specifika ämnen som branschen pratar om just nu.
  • Nyttomaterial – så gör du. Riktat både till chefer och till andra. Har dock inte visat sig gå så bra som redaktionen först trodde.
  • Analyser och data.

Jag har provat tjänsten och tycker om den. Loginflödet är användarvänligt och navigationen begriplig. En ny användare får också hjälp att hitta i tjänsten vid första besök. Det är ett matigt material som möter den betalande kunden. Och det är nödvändigt. Ett år med Market kostar användaren 8000 kronor. Ändå är churnen låg, bara 8 procent. Köparna är i dag 300 kedjor som kan ha flera inlogg. Eftersom priset är högt funderar gänget på Market nu på att ha ett enklare erbjudande, ett Market light, som blir lite billigare men då inte innehåller allt. De vill också göra det möjligt att köpa prenumeration direkt på sajten. I dag sker försäljning per telefon till de som provat gratis i 7 dagar.

De flesta prova på-kunderna kommer från e-postlistan som innehåller 18 800 e-postadresser. Här gör Market en intressant sak som inte många andra gör. Redaktionen väljer att i det öppna nyhetsbrevet puffa för låst premiuminnehåll i den mest framträdande puffen. Det har drivit på konverteringar.

Market är ännu ett bra exempel på att b2b-material som ger tydlig nytta lämpar sig väl för digitala betaltjänster. Men tidning och sajt är inte lönsamma i sig utan det krävs också intäkter från föreläsningar, seminarier, rapporter, kunduppdrag och event för att få ett positivt resultat. Det finns få exempel i branschen på när journalistiken i sig står för hela lönsamheten. Samtidigt är den trovärdiga journalistiken alltid en förutsättning för kringverksamheterna.

Ett matigt premiumerbjudande.

 

Dela sidan:

Nostalgitrippar, techutveckling och namedropping i Olle Lidboms nya bok

Medieanalytikern Olle Lidbom släpper nu sin bok 101 händelser som förändrade Mediesverige – Från Lunarstorm till #metoo. Jag har varit nyfiken på boken sedan jag först hörde talas om den.

Boken sträcker sig från 1 januari 2000 till i dag. För en som har varit med i mediebranschen hela den här tiden blir det många hågkomster och nostalgirysningar. Den gör inte anspråk på att vara heltäckande utan författaren väljer intressanta nedslag längs vägen. 

Många av kapitlen kan sorteras in under följande kategorier:

Affärer Det handlar om uppköp och försäljningar, som Aller köper Hazette, Segulah köpte Mitt i, LRF Media sålde ”icke lantbruks-titlar” Storytel köpte Norstedts , Qviberg köpte Metro, Telia köpte TV4.

Personer Profiler som har fått egna rubriker är bland andra Niklas Orrenius , Annie Wegelius, Maria Borelius, Jan Helin, Amelia Adamo, Isabella Löwengrip, Ebba von Sydow, Niklas Svensson, Carina Bergfeldt och Hanna Stjärne.

Nylanseringar Exempelvis Nyheter 24, Omni, Kit, Viralgranskaren, Värvet och Newsner får alla egna avsnitt.

Teknik Skiften som när Lunarstorm ersattes av Facebook, digitalradion dog, Twitter dödade Newsmill och Apberget lades ned.

Min mest uppenbara reflektion när jag läser om de 101 händelserna är att mycket har hänt i vår bransch sedan millennieskiftet. Själv lämnade jag 2000 den då mycket lönsamma tidningen Metro, vars intäkter enbart kom från papperstidnings-annonser, för att gå till tidskriftsvärlden där jag snart började arbeta med event och digitala satsningar men först de senaste fem åren har kunnat medverka till några digitala intäkter att tala om.

Det andra jag tänker på är hur viktigt tajming är. Det finns många exempel på satsningar som kan ha varit rätt: K-world, E24, Initierat och Aftonbladets TV-satsning, men som hamnade fel i tiden. För tidiga eller för sena. Tänker på den slitna sanningen att man gärna överskattar förändringar i närtid, men underskattar effekten av dem i ett längre perspektiv.

Något som är sypmtomatiskt för 00 och 10-talet är plattformarna som gör det möjligt att bygga upp en publik vid sidan om de traditionella medierna. I boken nämns exempelvis Filip och Fredriks egen plattform, Niklas Svenssons blogg (under perioden när han var borta från Expressen), Blondinbella och Pewdiepie. Samtidigt är det fortfarande så att de flesta också behöver uppmärksamhet i traditionella medier för att bli riktigt stora. 

En av snackisarna i boken är avsnittet om Hanna Stjärnes revansch och den maktkamp som enligt författaren pågick mellan henne och Cilla Benkö om VD-stolen på Sveriges Radio. Även Niklas Svenssons återkomst är snackis-material om än mer känt.

Stort plus för det detaljerade registret som hjälper läsaren att hitta till sina favoritämnen och personer. 

Dela sidan:

TU:s analysdag: Underskattar vi digitala intäkter i rapportering och analys?

Hur räknar vi egentligen på våra intäkter? För många medieföretag har det varit en sanning att det fortfarande är papperet vi tjänar pengar på. Men allt beror på hur man räknar, säger Håkan Helander, Media 720, som nyligen pratade på TU:s analysdag. 

De flesta tidningar och tidskrifter säljer paket där flera olika produkter ingår. Typiska paket är: Print och e-tidning, e-tidning och digitalt, enbart digitalt, print helg inklusive digitalt och e-tidning.

I alla kombinationer blir det viktigt att dela intäkten på de olika kanalerna som ingår i paketet när man redovisar, enligt Håkan Helander. Om vi till exempel säljer annonser så visas ju de annonserna i e-tidningen också, och intäkten ska då delas mellan papper och e-tidning (fast möjligen viktas om lite eftersom e-tidningen har kortare lästid än en papperstidning). 

Om pappersprenumeranter har aktiverat sitt digitala konto – och använder det – ska intäkten delas mellan papper och digitalt. 

Det är vanligt att enbart rent digitala kunder räknas som digital läsarintäkt, men när man även räknar in en andel av intäkten när det digitala ingår som en del i ett paket med print så blir det tydligt att det digitala bidrar i ännu högre grad till affären. Då kan man också lägga kostnader på rätt ställe – och se vilka produkter som är lönsamma. Och så kommer man troligen att se hur lönsam e-tidningen är medan helg-abonnemanget med print och digitalt inte kommer upp i samma marginal.

Dock tror Hålkan Helander att bara journalistik på papper och digitalt inte löser medieföretagens utmaningar. Vi måste också syssla med kringprodukter som exempelvis event, tjänster eller böcker. 

Håkan Helander om paketeringar och intäktskalkyler.

Annat spännande från TU:s analysdag: 

  • Bonnier News Brand studio har utvecklat ett system som utvärderar native-artiklar efter 6 olika parametrar i 64 olika kombinationer och följer hur de presterar när det gäller aktiv lästid (viktigast!) och sidvisningar, berättade Johan Wilberg. Parametrarna är fokus (produkt eller kontext), vinkel (informativ el känsla), rörligt (ja nej), artikelbild (genre, kund, proffs, ingen), röst (vem pratar i repet, tex kund case, extern expert, ingen/reportern), tillägg (lista, faktaruta). Det visar sig till exempel att rörligt inte är en så viktig framgångsfaktor som man kunde tro. Och att vilka kombinationer som är lyckosamma skiljer sig mellan DN, DI och Expressen, där till exempel känslovinklar föga överraskande funkar bättre i Expressen än hos DN och DI.
  • Li L’Estrade, innehållsutvecklingschef Mittmedia berättade om lärdomarna sedan koncernen från oktober tar betalt för alla artiklar, efter att först ha låtit dem vara öppna i en timme. Den gamla sanningen att det är unikt material som konverterar stämmer inte helt. I stället drivs köp ofta av breaking news – om tidningen är nyhetsledande, exempelvis gav stormen Alfrida massa nya betalande besökare hos Norrtelje tidning. Unikt material är dock viktigt för att minska avhopp. Livesänd sport konverterar fortfarande, men enstaka stormatcher riskerar att locka många betalande som sedan hoppar av. I stället riktar koncernen in sig på att sända hela serier.
  • Man kan konstatera att tidningsbranschen har kommit en bra bit när det gäller dataanalys – längre än tidskrifterna. Nu är utmaningen att dra rätt slutsatser av alla siffror vi samlar så att de kan omvandlas till pengar och kundupplevelser.

Dela sidan:

Event ett bra sätt att stärka affären – men det finns risker

I senaste avsnittet av Medierna i P1 intervjuas jag (och andra) om hur medieföretag tjänar pengar på kringverksamheter som events, resor och kurser. På Vi Media laddar vi just nu för att ta med flera tusen läsare och ett gäng författare på Litteraturbåten. Men Litteraturbåten i mars har hård konkurrens. Samma månad hittar jag en rad evenemang från medieföretag: Webbdagarna från IDG, Chefgalan från Chef, Åre Business forum från DI, Hjärnfestivalen från Modern Psykologi, Breakits Fintech, Kommunikation offentlig sektor från Resumé och så vidare.

Jag tror mycket på att utvidga tidnings- och tidskriftsvarumärken till att även omfatta sådant som händer live. Det är en naturlig fortsättning på ett journalistiskt innehåll där redaktionen har stor kompetens och det är tacksamt att medierna själva har marknadskanaler ut till de tilltänkta biljettköparna. 

Men det finns tre tydliga faror.

  1. Varumärkesförvirringen. Så länge ett tidningsvarumärke håller sig inom ramen för sitt kärnområde går det bra. Men så snart idéerna går utanför finns en risk att varumärket urvattnas. En bra fråga att ställa sig är; Tycker publiken att detta är ett ämne som vi kan? Så att man inte lockas för mycket av att det finns en marknad för ämnet. (Alla tidningar kan ju inte göra GDPR-seminarier, trots att de för ett år sedan var mycket inkomstbringande).
  2. Sponsringsgråzonen. Det börjar med en roll-up och slutar på scenen. Partners, medarrangörer, sponsorer eller ”i samarbete med”. Det finns många namn för varumärken som syns i samband med mediers evenemang. Här gäller det att skilja på evenemang där sponsorn gått in med pengar och får exponering på plats (roll-up!) eller sammanhang sponsorn är med och påverkar innehållet, typ native på scen. Detta är en mycket glidande skala. En tumregel som jag håller mig till är att om publiken betalar (mycket) pengar så är sponsorer i paneler eller hela programpunkter inte så uppskattade. Är det däremot ett gratis frukostseminarium ”i samarbete med…” är toleransen från åhöraren betydligt större.
  3. Kostnadsslukhålet. Evenemang drar kostnader. Jag har själv varit med om att dra igång ambitiösa event som gett fina intäkter, men när kostnaderna – alltså även arbetstid hos anställd personal – räknas med så går det i bästa fall runt. Man kan vilja göra eventen ändå, men då måste man veta varför (stärka varumärke, öka lojalitet med läsare etc). Annars riskerar värdefull tid och kraft gå till något som inte stärker kassan. 

En framgångsfaktor tror jag är att satsa på få men stora evenemang. Det tar ett tag att bygga upp ett evenemang. Att låta samma event återkomma år efter år ger det chansen att växa sig stort. Det gör det också lättare att  hålla kostnader nere och dra in intäkter när publik och sponsorer ser fram emot nästa år (förutsatt att man levererar). Är man inom b2b är kurser och seminarier bra eftersom pengar finns i företagens kompetensutvecklings-budgetar. 

Och till sist en självklarhet: Det måste vara bra. Tiden är förbi när man kunde vara lite charmigt slarvig i eventproduktionen. Konkurrensen är så hård att spets i ämnet och tajt scenproduktion är ett måste.

Artisten Emil Jensen på Vi-event.

Dela sidan:

Tre intäktsben och perfekt tajming bygger uppstickaren Agfo

Det är så skönt att få bevis på att det fortfarande går att bygga nya medievarumärken. Många av de nya sajter som dyker upp gör det inom ett nischat område. Jag bokade in en frukost med Lovisa Madås på Agfo som är ett bra exempel på en ny medieplattform som hittat sin publik och flera intressanta intäktsben att stå på.

Agfo verkar självständigt inom LRF Media och bevakar framtidens matsystem med hållbarhet, innovationer och ny teknik i fokus. Målgrupp är matsystemets aktörer; entreprenörer, investerare, lantbrukare, forskare, konsumenter och dagligvaruhandeln.

Idén kläckte Lovisa Madås i maj 2017 och redan i juni – innan det ens fanns någon produkt – gick hon ut med ett pressmeddelande för att testa intresset. Det visade sig att hon hamnat helt rätt i tiden. Ny teknik och radikala innovationer har nått hela matsystemet – från produktion till förädling och distribution, och det finns ett sug både från den traditionella branschen och den nya uppstickarna att följa utvecklingen.

– Vi hjälper branschen genom att vara peppande men samtidigt sunt skeptiska till nya idéer. Vi ser till helheten; ekonomi, energi, hållbarhet, säger Lovisa Madås.

Lovisa Madås, Agfo

Teamet bakom Agfo är litet. Förutom grundarna Lovisa Madås och Frida Jonson, som jobbar med affärsutveckling, sälj och skrivande, består redaktionen av två journalister med kunskaper inom lantbruk, agronomi och ekonomi.

Centralt i erbjudandet är Agfo weekly – ett nyhetsbrev med trendspaningar som kommer varje fredag. I dag läser cirka 6000 personer brevet. Det finns också en sajt, men det är inte sidvisningar som är det intressanta – det finns inga displayannonser – utan att nå rätt personer. Affären står på tre ben:

  1. Medieaffären. Här finns intäkter från nativeannonsering och partnerskap från Agfo Talks, en serie frukostmöten, där Agfo samlar sina läsare utan kostnad och modererar intressanta paneler inom sina ämnesområden.  Det finns också seminarier som produceras på uppdrag av sponsorer, viket skiljer sig från de rent journalistiska Agfo talks där parters får finnas med men inte i paneler. Bland kunderna finns både branschnära varumärken som Lantmännen, SLU och Livsmedelsacceleratorn, och andra intressenter som exempelvis immaterialrättsbyrån Brann.
  2. Fördjupad kunskap. I kraft av att redaktionen på kort tid lyckats positionera sig som expert på området kan Agfo sälja tjänster som att leda workshops eller hålla föreläsningar.
  3. Data och analysRedan från starten började redaktionen samla kunskap om aktörerna i det nya matsystemet i en databas. Det är både de nya företagen inom agech och foodtech men också alla stödsystem runt, som inkubatorer, riskkapitalister och nätverk. Denna kunskap blir nu till rapporter och analyser och bredare researchuppdrag. Det finns också en ny idé, Agfo Growth, vars syfte är att koppla ihop den mer etablerade branschen med de nya uppstickarna. 

Hittills står medieaffären och kunskapsbenet för lika stor andel av intäkten men Agfo tror att analysbenet kommer att få störst tillväxt framöver.

Agfo bygger på enkla och billiga tekniska lösningar. Databasen ligger i Google sheet, sajten i WordPress och nyhetsbrevet i Mailchimp. Utvecklingen har skett agilt med tester och justeringar längs vägen.

Det är intressant att se hur en liten redaktion med små medel så snabbt lyckas bygga en stor engagerad publik. Än så länge går Agfo inte med vinst, utan har LRF Media i ryggen, men resultatet förbättras hela tiden. En fördel med att vara intraprenör är att Agfo kan få stöd av utvecklingsteamet på LRF Media och också med hjälp av gästkrönikor ta del av räckvidden hos Lantmannen och ATL.

Exemplet Agfo visar på några spännande framgångsfaktorer. En är tajmingen – att Agfo startade precis när digitalisering och hållbarhet tog fart inom matsystemet. En annan grundarnas personliga engagemang kring klimat- och hållbarhetsfrågor, och kunskap om ämnena. En tredje är tydligheten i en nisch som ingen annan tagit. Tillräckligt snävt för att bli spetsigt men ändå en nisch som är så stor att det finns pengar att hämta.

– Det är en fördel att det är nischat område som behöver öka innovationstakten och öka dialogen. Techmänniskorna måste förstå jordbruket och tvärtom. Vår mission är att knyta ihop matsystemet, säger Lovisa Madås.

När jag vill ta en bild är Lovias Madås snabb med att ta fram sin Agfo-påse för att få med loggan. En marknadsföringsstrategi har varit att redaktionsmedlemmarna alltid har på sina Agfo-t-shirts i branschsammanhang eller när de hamnar på bild. Ett enkelt sätt att sprida ett varumärke utan budget.