Ny tjänst skapar pushnotiser i Messenger – även för native

Det dyker upp ett nytt meddelande på Messenger. Men den här gången är det inte en vän som vill kolla om ska ta en lunch eller något av barnen som har en fråga utan Allt om mat som tipsar om vitlöksfrästa räkor. En stund senare tillkännager Dagens Media i samma kanal att Pewdiepie ber om ursäkt för rasistiska uttalanden.

Det som gör detta möjligt är en ny svensk tjänst som heter Zummy Direct som lanserades i juni och som har kring 15 kunder från flera etablerade mediehus som Bonnier Magazines & Brands och Alma Media, och även utländska kunder som Johnston Press (UK), Hegnar. Jag har testat den som användare i en vecka för att se hur den fungerar.

Chatbotar har ju varit ett buzzword på det senaste årets mediekonferenser och jag skrev tidigare i år om Quartz variant här.

Det Zummy gör är dock delvis något annat. Man skulle kunna likna det vid pushnotiser fast i Messenger och med den viktiga skillnaden att detta är personaliserat. Det går att koppla på interaktivitet men i grundutförande är tjänsten en envägskommunikation – en marknadsföringskanal för redaktionella puffar, men även för native. I varje utskick kommer tre puffar, varav många publicister låter en vara native.

Med hjälp av machine learning blir boten smartare och smartare ju mer tjänsten används. Data samlas både från mediets egen sajt och från Facebook, samt givetvis från hur användaren agerar i själva tjänsten.

Klickfrekvensen CTR ligger på imponerande 20-26 enligt Zummy själva vilket bolaget förklarar med den höga graden av personlisering.

I en mejlkonversation med Helge Legernes på Zummy Direkt passar jag på att ställa några frågor:

Messenger är ju en chat-kanal, blir det inte fel med envägskommunikation?

– Zummys BOT är multifunktionell, med 4 olika huvudfunktioner: ren informations bot samt 2 olika funktioner för 2-vägskommunikation. A) Läsare kan ha en dialog med boten angående olika ärenden, tex sin prenumeration B) Våra kunder kan instrumentera upp boten med funktionsknappar tex. prenumerera nu, ny bok ute nu, etc. Slutligen kan boten på en given signal transformeras till att bli en eventapp och mycket annat.

Vilken tillväxttakt tänker ni er?

– En ny kund i veckan just nu och den globala resan har påbörjats.

Jag kan se en stor potential i den här typen av tjänst för att dra ögon till native-artiklar. Även redaktionellt material kan dra nytta av en direktkanal som inte behöver slåss med Facebooks algoritmer eller nyhetsbrevs-konkurrensen i mottagarnas mejlkorg. Samtidigt finns det en risk med att använda en privat kanal som Messenger. För när jag fått förslag om citrontarteletter, rådjursfilé eller notiser om ”Tv-bråket” tillräckligt många gånger så mattas min uppmärksamhet. Kanske kommer jag i stället att flytta privata chattar till en annan kanal, eller så stänger jag av notiserna efter ett tag för att rensa i flödet.

För att Dagens Media och Allt om Mat ska få stanna i min Messenger krävs en mycket hög relevans. Det blir utmaningen.

Sju principer för påverkan

Det är aldrig för tidigt att påverka. Socialpsykologen Robert Cialdini som tidigare skrivit bästsäljaren ”Påverkan” har nu skrivit ”För-påverkan”, en bok om hur marknadsförare tidigt kan sätta kundernas associationsbanor i rätt riktning för att göra vägen till köp kortare.

I boken nämns konkreta exempel som att folk är villiga att betala mer för middagen om restaurangen heter Studio 97 än om den heter Studio 17. Eller att kunder som fått reklam för soffor med ulliga moln på bild blir mer fokuserade på komfort medan de som fått samma reklam fast med bilder av mynt fokuserade på priserna.

Cialdinis sju principer för påverkan är de här:

    1. Reciprocitet. Om du känner dig i skuld till någon säger du oftare ja. Om du fått provsmaka i affären känner du oftare ett behov att köpa.
    2. Sympati. Om den som säljer väcker sympati hos dig köper du mer.
    3. Sociala bevis. Vi följer gärna det som många gör. Allra mest om de liknar oss.
    4. Auktoritet. För att framstå som trovärdig är det klokt att först trycka på svagheterna i det du erbjuder och sedan styrkorna.
    5. Knapphet. Om det finns ett begränsat antal upplevs det som mer åtråvärt.
    6. Konsekvens. Har marknadsföraren eller säljaren lyckats få kunden att medge ett litet steg blir det lättare att övertyga om nästa steg, som en konsekvens.
    7. Samhörighet. Vi har lättare att påverkas av de som vi känner oss lika, eller som bor i samma område eller delar samma intresse.
    Jag tänker att databaserad marknadsföring som skräddarsys efter mottagaren verkligen kan utnyttja de 7 principerna. Inte minst mediers egen marknadsföring. Samhörigheten skapas lätt när budskapet anpassas till besökaren; till exempel kan en resetidning anpassa budskapet beroende på vilka resmål besökaren visat intresse för och därigenom skapa känslan av samhörighet; Vi som gillar storstäder eller vi som gillar äventyrsresor.
    Även principen om prova gratis används ju flitigt av medieföretag. Första månaden gratis eller 1 krona. Sedan ett abonnemang.
    Men hur härligt allt detta än kan verka för marknadsförarna så höjer Robert Cialdini ett varningens finger; den som upptäcker påverkans-strategin, blockerar impulserna omedelbart och då uteblir hela effekten. Till exempel har man upptäckt att alltför tydligt produktplacering i filmer har negativ effekt medan mer försiktig exponering ger positiv påverkan.
    Det gäller att vara smart men inte övertydlig alltså.

Fem mikromedier är fler än fyra elefanter – eller varför koncernbyggen kan bromsa innovation

Norran (lokaltidning i norra delen av Västerbotten), presenterade nyligen ett par spännande nyheter. För det första att bolaget startar ett dotterbolag – Grit – som ska ägna sig åt att hjälpa annonskunder att hitta intressanta lösningar med data som grund. För det andra att Grit köper Reklam365 med bas i Luleå, ett insteg i en annan regions spridningsområde, vilket på den gamla papperstidning-först-tiden hade varit helt omöjligt.

Det som hände sedan var höjde en del ögonbryn – NSD:s tidigare tidningschef Lennart Håkansson välkomnade Norran till Norrbotten i en krönika och konstaterade, inte helt utan bitterhet, att nysatsningen blivit möjlig tack vare att Norran inte ingår i en koncern där besluten kan flyttas så lång som från Luleå till Norrköping.

Den lilla får alltså ett större svängrum än den stora där alla delar ska marschera i takt. Vi har också under senare år kunnat följa Mittmedias kräftgång och prenumerationstapp, som skulle kunna vara en följd av centraliserings-strategin (här väntar vi med spänning på vad som händer under nytt styre).

Lennart Håkansson driver i dag affärssajten Affärer i Norr, ett exempel på nya små uppstickare inom lokaljournalistiken.

I Ericsson-rapporten ”The future of journalism in a networked society”  pratar författarna om ”hyperlokalt” och ”hypernisch”. Medier som bara består en eller några få journalister som ändå lyckas nå en stor publik inom ett smalt område. Rapporten tar upp tendensen att allt fler följer favoritskribenter i stället för varumärken och att de nya medierna kan vara snabbare, mer agila och mer kostnadseffektiva än de gamla.

Ett exempel på en supernisch, som rapporten tar upp, är fotosajten Luminous Landscape som drivs av två fotografer och når miljontals besökare per år. Affären bygger framför allt på prenumerationer som kostar 1 dollar per månad.

Jag tror att många av framtidens vinnare är små spelare i dag, små och modiga. Sedan kan nog somliga koncerner också lyckas bra, men att decentralisera så många beslut som möjligt, i alla fall de publicistiska, torde vara klokt.

 

Rent digitala mediehus älskar nyhetsbrev

”Missa inget – anmäl dig till vårt nyhetsbrev”. Att klicka bort pop-up-fönster som dyker upp på var och varannan sajt har blivit rutin. Liksom att i inboxen radera de nyhetsbrev som man råkat anmäla sig till någon gång (vissa efter snabb scrollning, andra direkt på ärenderaden).

Man skulle kunna tro att e-posten är på väg att konkurreras ut av nya smartare kommunikationsmedel, men faktum är att den fungerar alldeles utmärkt – och används i stor utsträckning för att dra trafik.

En rapport från Pew Research center som fokuserar på digitalt födda mediehus bekräftar nyhetsbrevets ställning.

Medan runt 61 procent av dessa rent digitala medier hade appar, hade hela 97 procent nyhetsbrev för att dra trafik till sina sajter. De medieföretag som ingår i undersökningen är de mest framgångsrika sett i trafiksiffror och som hade över 10 miljoner unika besökare mellan oktober och december.

92 procent av dessa USA-baserade medieföretag hade närvaro på Apple news medan 75 hade podcasts.

När det gäller sociala medier hade alla undersökta sajter konton på Facebook och Twitter medan 97 procent hade en Youtube-kanal och 92 procent ett Instagram-konto.

Rapporten går också igenom ekonomin för online-medier och konstaterar att bannerannonseringen ökar, både på desktop och mobil, men det finns inga siffror för enbart journalistiska sajter utan statistiken bygger på online som helhet.

 

Ps. Sommarens märkligaste medieupplevelse fick jag när jag kom ned från fjället efter tre dagars mobilskugga och såg nyheten om att Löfven sparkade ministrar. Det blev några googlingar innan turerna kring regeringskrisen och IT-skandalen hade klarnat. Nu är jag dock åter från semester, med mobilen på, och kommer att skriva här regelbundet under hösten.

Ny rapport: svenskar beredda att betala för att slippa reklam

 

Svenskar tror att robotar kan skriva journalistik. Det framkommer i en rapport som Ericsson och Hill+Knowlton presenterade i Almedalen. Totalt hade Kantar Sifo tillfrågat 4000 personer i fyra länder – Sverige, USA, Sydkorea och Brazilien.

På frågan om man tror robotar kan ersätta journalister tror 81 procent av sydkoreanerna att robotar kan skriva några eller de flesta artiklarna. Fullt så positiva är inte svenskar eller amerikaner där ungefär hälften tror det.

Samma mönster återkommer på frågan om man vill att algoritmer ska välja ut vilka nyheter man kommer läsa. 83 procent i Sydkorea och 49 procent i Sverige tror det. (Brasilien 72 procent och USA 46 procent).

Båda utvecklingarna är ganska givna och redan i dag styr algoritmer en stor del av nyhetskonsumtionen, exempelvis via Facebook. I princip alla mediehus tittar också på lösningar för smart personalisering av flödet. Robotjournalistik används hittills främst för sportresultat och ekonomisk rapportering men kommer utvecklas till fler områden.

Fler intressanta fakta ur rapporten:

Svenskar kan tänka sig att betala för innehåll i följande situationer:

  • För att undvika reklam (48 procent)
  • För att få trovärdigt innehåll (38 procent)
  • Om mängden gratis innehåll minskar (19 procent)
  • Om man inte kan få tillgång till innehåll om sina intresseområden (10 procent)

Amerikaner är mindre benägna att betala för innehåll än svenskar. I Sverige säger en knapp tredjedel att de inte betalar för något digitalt innehåll alls.

Det som är intressant med den här studien är att det är så pass stor skillnad i svaren mellan de olika länderna/kontinenterna. Visst har vi alla samma utmaning i digitaliseringen men lösningarna behöver nog vara olika beroende på vilken marknad vi verkar på.

Här en bild över vilken sorts innehåll man betalar för i dag.

De 10 procent av svenskarna som betalar för nyheter bör kunna bli betydligt fler de närmaste åren med tanke på de stora satsningarna som dagstidningarna gör på betallösningar. En kommentar kring att bara 3 procent betalar för något jobbrelaterat; Frågan gäller den privata plånboken, men nästan allt jobbrelaterat content betalas ju av arbetsgivaren, så detta betyder inte att publicister med digitalt b2b-material har svårare att få betalt. Jag tror att jobb-relaterat innehåll har bättre utsikter än mycket annat framöver.

I övrigt: Medieseminarierna i Almedalen handlade mycket om förtroendet för medierna och fake news. Jag tog med mig en poäng från Sofia Wadensjö Karén, publisher Vi och ordförande i Utgivarna, som på ett seminarium arrangerat av Sveriges Tidskrifter slog fast att det kanske räcker nu med inåtvänt prat om hur förtroendet för medierna viker och att vi i stället borde fokusera på att göra riktigt bra journalistik. ”Show don´t tell” var hennes absoluta rekommendation till branschen.

Dessutom lyssnade jag på ett par intressanta seminarier om organisationspress och dessa tidningars viktiga funktion i medielandskapet. Många av dessa redaktioner står för specialistkompetens som inte finns i de allmänna medierna.

Nu tar bloggen sommarledigt. Vi hörs igen i augusti.