Dela sidan:

Konsumtion som hobby

Då var det slut på 2018. Jag har aldrig varit särskilt mycket för nyårslöften – känner mig alltid lite falsk när jag lovar något som jag vet mycket väl att jag inte kommer kunna hålla. Men att reflektera gillar jag, och vilket forum passar inte bättre för lite reflektion än mitt allra första blogginlägg här på Resumé?

Jag får ofta frågan vad jag tycker den största kulturella skillnaden är mellan USA och Sverige, och efter två år i detta enorma land så har jag äntligen kunnat sätta fingret på det: konsumtion verkar vara som en hobby för amerikaner – i mycket större utsträckning än i Sverige.

Att USA är ett kapitalistisk samhälle som snurrar runt dess invånares enorma aptit för konsumtion är det väl ingen som har missat. Men det som jag nog tidigare har varit lite väl naiv inför är det totala intrång som konsumtionen har gjort i kulturen och avsaknaden av distans som amerikanerna har kring sitt eget beteende.

Redan första veckorna i New York förundrades jag av människors outtröttliga snack kring märken och materiella ting. Nya inköp visas stolt upp. När någon kommer tillbaka efter en resa ställs alltid frågan, “what did you buy?”. När folk har tråkigt shoppar de lite på mobilen. Leveranserna av Amazonlådor till kontoret är konstanta.

Och det märks också när jag är ute på fältarbete hemma hos människor. Det spelar ingen roll vilken inkomstnivå de befinner sig på – alla har otroligt mycket saker. Till och med när familjer har det svårt ekonomiskt finns de dyra prylarna med. En avancerad mixer i köket. En träningscykel i vardagsrummet. Jag har sett skokartonger staplade från golv till tak med dyra Nikes.

Och visst konsumerar vi mycket i Sverige också, och ofta slentrianmässigt. Men som kvalitativ researcher kan jag återigen påpeka att siffror inte visar hela sanningen. Där kvantitativ data visar vad, utforskar kvalitativa djupdykningar varför.

Visst köper både svenskar och amerikaner saker för att vi har tråkigt. Och visst kan det vara så att vi söker spänning eller ökad självkänsla. Men där USA skiljer sig är till den grad konsumtion funkar som social valuta. Något jag märker bland människorna omkring mig, men också hör gång på gång från dem jag intervjuar, är att det är status att köpa mycket saker, och att vara först med det senaste. Men kanske framför allt att prata högt och stolt om både inköpen och shopping-strategierna bakom. Kostnadsmedvetenhet och miljötänk ligger en bra bit längre ner på agendan än den gör i Sverige.  

Konsumtionen själv blir ett intresse. Något att prioritera på lediga dagar. Något att diskutera under kafferasterna. Rabattkoder delas som Pokémonkort på en skolgård.

Men arbetar inte jag med att studera konsumenter och förstå mig på deras behov, tankar, och känslor just för att företag ska kunna sälja fler produkter? Bidrar inte jag till allt det här? Och är det inte trots allt så här världen fungerar?

Jovisst. Men för mig är det detta som skaver: Jag drogs till researchbranschen just för att insikterna vi upptäcker kan användas för att göra produkter och tjänster mer relevanta och på bättre och mer effektiva sätt tillgodose människors behov. Jag arbetar med målet att folk ska kunna köpa rätt saker, inte mer saker.

Det är lätt att glömma vad speciella vi i Sverige faktiskt är (särskilt när vi jämt får höra vad amerikaniserade vi blir). Att det återvunna plagget blev årets julklapp 2018 gjorde mig otroligt stolt. Det finns mycket att beundra med USA – men vår strävan att “keep it lagom” är inte så himla dålig det heller.  

Och att komma ihåg just det vore kanske ett ganska vettigt nyårslöfte trots allt.