Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Från påverkan till medverkan, av Brandon Sekitto

Min mission är att få kommunikationsbranschen att inkludera fler röster för att på så sätt bidra till kommunikation som speglar och bygger samhället bättre.


Publicerad 15 juni 2021

Vilken bild vill du visa upp?

Alla som någon gång har sett fotot som vände opinionen om Vietnamkriget får direkt upp bilden på 9-åriga Kim Phuc i minnet när de läser denna mening. Flickan som springandes gråter av smärta när napalmen skållar hennes nakna hud.

Lika starkt och tydligt kommer bilden på Alan Kurdi tillbaka i våra hjärnor när någon säger ”pojken på stranden”.

Minnen som kopplas till känslor fastnar.

Ju starkare känsla desto hårdare fastnar det.

Och bilder fastnar lättare än ord.

De texter som tar en lika tydlig plats i våra minnen är texter som på ett eller annat sätt lyckas skapa bilder i våra hjärnor.

Detta är egentligen inget nytt, men jag har inte kunnat få bort tanken på ”bilden” ur huvudet på sistone.

Hur det alltid skapar ett stort engagemang i grupper som Reklamsnack och Mad Mats när någon tar upp frågan om mångfald i reklamen, med bilder som stöd för sin anledning att lyfta frågan.

Daniel Collin: -Brandon, du och jag pratar ju om mångfald ibland. Eller hellre inkludering, som bättre beskriver vad du jobbar med. Hur viktig tycker du att ”bilden” är i reklamen?

Brandon: Bilder har en stor roll i hur vi bygger trovärdighet och kapital hos allmänheten, konsumenter osv.

Jag menar att vi lever i en visuell kultur. Bilder formar vår uppfattning av världen, andra människor och oss själva. Men många saknar nödvändiga kunskaper för att kunna tolka visuella uttryck.

Daniel: Intressant! Jag tjatar ju om att all kommunikation sker på mottagarens villkor och tänker apropå det du säger att hur människor tolkar bilder beror på vad de har för tolkningsförutsättningar. -Kan du utveckla vad du menar med att många saknar nödvändiga kunskaper?

Brandon: Ja, genom bildvalen kan vi även berätta och kommunicera om vissa människors historia, funktion, erfarenhet, kulturell kontext. Kulturell kontext lyfts allt oftare som en viktig aspekt vid text och bildanpassning för t.ex. människor som har svenska som andraspråk. Jag tänker att bilders visuella makt kan vara verktyg för fördjupad visuell läskunnighet om stereotyper. Man måste förstå att allt detta är ett krav idag.

Jag och mina kollegor diskuterar regelbundet hur bilder säger mer än tusen ord, förmedlar våra kärnvärden och kulturkoder, för att hela tiden säkerställa vad som förväntas och hur man vill positionera sig på marknaden.

Daniel: Exakt! Nu är du inne på något jag funderat på. -Jag har svårt att tro att många av de klavertramp som görs av företag som väljer mindre genomtänkta bilder i sin reklam har varit avsedda att positionera dem på det sätt de gör. Hur mycket kan en ogenomtänkt bild förstöra? Och om det inte blev som de tänkt – hur ska företaget agera för att mildra sitt misstag?

Brandon: Att inhämta viss typ av kunskap, förståelse och rätta perspektiv runt bordet innan du trycker på go knappen. Lite råd.

  1. Börja med att ta reda på lite om statistiken bakom dessa misstag. https://rattvisaren.com/
  2. Sätt ihop ett diversifierat team innan du börjar med tex bildval.
  3. Lär dig att känna igen dina fördomar så att du kan arbeta för att avbryta dem.
  4. Gör alltid en ”Demografisk checklista”

Ställ dig själv frågor för att hålla din bias/fördomar under kontroll.

Förutom den demografiska checklistan, ställ dig själv några enkla frågor när du väljer ett foto. Dessa frågor kommer förhoppningsvis hjälpa dig lättare att identifiera de grupper av människor som du kanske utelämnar.

Tips på frågor att ställa:

Vem saknas eller utesluts? Och varför?

Kan några bilder bytas ut mot en annan typ?

Skulle jag vilja beskrivas på detta sätt? Om det här var ett foto av mig eller någon jag älskar, skulle jag vara okej med hur de representeras?

För fotot jag vill använda vidare några stereotyper? Hur skildrar människorna i denna roll som vår kultur vanligtvis brukar exkludera.

Kan alla som kommer att se fotot hitta någon som representerar dem själva i bilden?

Med lite extra ansträngning och omsorg är det relativt enkelt att välja bättre foton som innehåller fler typer av människor.

Daniel: Vaccinering är ju på modet just nu: -Går det att vaccinera sig mot bilder som kan tolkas som dåliga av någon?

Brandon: Bilder påverkar oss ofta på ett mer direkt sätt än texter och väcker starka känslor, som du Daniel beskriver. Vidare så tänker jag att många människor idag är medvetna om hur könsstereotypa bilder kan påverka människors kroppsideal och hur de kan skapa en lite negativ självuppfattning. Dvs att könsstereotypa bilder är en viktig fråga att belysa, samtidigt som jag ännu mer vill lyfta medvetenheten om stereotypa bilders negativa effekter på människors liv, och få ett bredare samtal kring detta. För när konsumenter köper en produkt eller en tjänst, köper de inte bara en produkt eller tjänst; de köper vad ditt varumärke står för. Därför är det så viktigt att utforma emotionella, inkluderande bilder för att förmedla att man är i samspel med samtiden.

Idag vet vi att diversifierade och inkluderande bilder är ett effektivt sätt att engagera kunder. Det är viktigt för företag att engagera sina kunder och eventuellt nya målgrupper, vilket innebär att förse kunder med relevant text och bild. Det handlar om att skapa nytt innehåll. En ganska billig investering för att hålla konversationen igång och ge en känsla av tillhörighet.

Daniel: Mycket bra! Eftersom all kommunikation sker på mottagarens villkor…

Dela blogginlägget:

Jag läste denna artikel om hur mångfald är ett allt viktigare kriterium när svenska varumärken letar ny byråpartner. Samtidigt är många byråer dåliga på att lyfta fram olika bakgrunder i teamet.

Så här går mina tankar: vad är det som gör att enbart 12 personer vill svara på den här enkäten av totalt 96 tillfrågade marknadschefer? Svaret kanske är så enkelt som att frågorna inte ses som prioritet. Men jag tror att det även kan ha att göra med rädsla. Rädsla för att resultatet kanske avslöjar hur illa det verkligen är, och då blir det ännu jobbigare att ta tag i saker och göra något åt det. Även om man vill. Och så blir det jättejobbigt.

Frågorna som väcks hos mig när jag läser artikeln blir många. Hur ska man komma åt detta osv? Jag vet att jag generaliserar nu, men när jag hör människor inom branschen som diskuterar inkludering av minoriteter i olika sammanhang, så verkar det finnas en uppfattning att vi som brukar prata om dessa frågor och jobbar med dem förväntar oss se en 50/50 uppdelning mellan t ex etniciteter direkt. Och kan man inte leverera det känns det som misslyckad satsning. Men det är inte så svart eller vitt, det handlar snarare om att börja agera mot en mer inkluderad arbetsplats. Steg för steg. Absolut bra med tydliga och mätbara mål, som kan underlätta ett kontinuerligt arbete.

Ni 84 personer som inte svarade på enkäten, varför gjorde ni inte det? Kan vi se detta som början på ett samtal? Jag vill gärna höra ert perspektiv. Kanske 15 av er vill göra något? Jag hjälper gärna till isåfall.

Få människor går upp ur sängen på morgonen och planerar att behandla människor orättvist, men resultaten från många vetenskapliga studier visar att vi gör just detta. Så mitt tips är börja med att granska vilka fördomar/bias som finns hos dig och kanske inom er organisation. Omedveten bias, även känt som implicit bias, är vad som händer när vi agerar med det undermedvetna, våra djupt inrotade fördomar, stereotyper och attityder som bildas av vår inneboende mänskliga kognition, erfarenheter, uppväxt och miljö. Det betyder att vi måste ifrågasätta vår tro och våra beslut, även när de ”känns” rätt för att övervinna fördomarna.

Lyckligtvis finns det så mycket vi kan göra för att bekämpa omedveten partiskhet på arbetsplatsen.

Berikning av kulturellt kapital inom team, innebär att man bättre tar tillvara på mängder av kunskap, beteenden och färdigheter som människor kan erbjuda. Det är otroligt viktigt och värdefullt i kommunikationsbranschen. Marknadschefer kan utnyttja det kulturella kapitalet för att öka sin kulturella kompetens och på så sätt attrahera och behålla kunder.

Ni minns säkert t ex när Beyoncé dissade Reebok för Adidas där hon gick ut från ett möte med Reebok efter att hon lyft fram pitchlagets brist på mångfald och obefintlig representation av hennes bakgrund och hudfärg.

Blackrock går från att enbart fokusera på mångfald kring kön, till att nästa år driva på företag för större etnisk och könsmässig mångfald för sina styrelser och arbetskraft och säger att de kommer att rösta mot styrelseledamöter som inte agerar.

Arbetet mellan SVCA, Nasdaq och Allbright ska utbilda bolagsledningar om mångfald där målet är främja mångfald tillsammans.

Jag har full förståelse för att man som marknadschef eller byrå ibland upplever att det inte alltid är lätt. Utmaningar kan vara till exempel vart man ska börja för att hitta kandidaterna? Hur man identifierar och väljer rätt kompetens. Även här finns exempel att inspireras av.  Wieden + Kennedy (en av de större byråerna i USA)  sa: Vi vill bara ha klienter och personal som tror att BLM spelar roll och gick ut med: ”Om du inte stöder detta sentiment som klient, hjälper vi dig gärna att hitta en annan byrå”.

Jag tror stenhårt på att när vi blir mer kompetenta kring inkluderingsfrågor, så kommer vi att utveckla vår bransch ännu mer på köpet. En effekt av detta blir framgångsrik och kreativ inkluderande kommunikation.

För att locka och öka mångfalden inom vår bransch, så tror jag att byråer och marknadschefer måste visa ännu större actions, när det kommer till att investera i kulturell kompetens. Man bör börja med att först känna till och vara bekväm med vår demografiska utveckling. Samt vilka specifika behov det också skapar. Rabattera inte värdet av att jobba med mångfald och inkludering.

Min uppmaning till marknadschef eller byråer:

Uppmaning till handling är enkel, låt oss fortsätta denna konversation och bjud in andra som kan inspirera till handling. Mångfald på arbetsplatsen skapar friktion. Det tvingar människor att arbeta hårdare, utmanar sina antaganden. Låt oss utmana varandra att vara ännu mer inkluderande på våra arbetsplatser, för att vi har en enorm kapacitet att ändra om saker, att självreflektera, att vara självkritik. Faktum är mångfald är ett faktum, inkludering är ett val.

Författaren till inlägget:

Brandon Sekitto

Dela blogginlägget:

I kritiska lägen är det extra kritiskt att skapa budskap som når alla och är formad utifrån olika levnadsförhållanden så de landar i rätt kontext.

Nu, mer än någonsin, behöver vi tänka på vilka vi inte når på grund av bristande perspektiv. Även det mest korrekta, informativa samhällsbudskap kan gå väldigt vilse om det enbart tilltalar delar av vårt samhälle eller skickas ut genom kommunikationskanaler som inte alls når alla.

Samhällskriser sätter ett smärtsamt finger på vem det offentliga pratar om när man säger ”allmänheten”. Den allmänhet som myndigheter och politiker vill nå är en diversifierad grupp så budskapet måste formuleras på olika sätt, olika språk, ha olika innehåll utifrån levnadssätt och sändas ut i fler kanaler för att nå så många som möjligt. Detta är inte något tyckande från min sida, detta är en brist som vi har fått lära oss tidigt under rådande omständigheten med Covid-19 spridningen i samhället.

När coronaviruset nu sprider sig över Sverige, rusar journalister för att hålla allmänheten informerad om statistik, riktlinjer och lagändringar. Redan nu kan vi se några misstag i kommunikationsarbetet som är uppenbara och viktiga att lära sig av. Det behövdes en kris av detta slag för att samhället skulle förstå att inkluderingsarbete som inte görs på rätt sätt kan vara en fråga om liv och död.

Expressens Frida Sundkvist rapporterade redan den 12 mars att det saknades information om coronaviruset på flera vanliga språk. Källa: https://www.expressen.se/nyheter/larmet-brist-pa-info-om-corona-pa-andra-sprak/

Aftonbladet den 7 april 2020. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Wb5JmG/sa-manga-personer-ar-coronasmittade–i-varje-stadsdel?fbclid=IwAR2uPrM4KoSays73szqOUK5mVRroJ9ndKHrDoRXjmthzGdzMmq9Yv0v89V8

Andra https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/brist-p%C3%A5-information-om-corona-p%C3%A5-flera-spr%C3%A5k-12532928

I början av virusutbrottet följdes var och varannan varje tidningsartikel av information om antal personer som hade dött i sviterna av Corona. Vi fick senare veta att en större andel av de som mist livet bodde i Järvaområdet strax utanför Stockholm. Detta uppmärksammade läkaren Jihan Mohamed, styrelseledamot i svensksomaliska läkarföreningen, svensk media på. Information om virusets spridning fanns inte på somaliska så den målgruppen stod alldeles ovetande om riktlinjer och föreskrifter och levde sin vardaglig som vanligt. Källa: Mitt i Sollentuna.

Att inte involvera hela samhället under pågående kris kan bli ett säkerhetshot, säger Xoncha Nouri som är analytiker på CVE vid Brottsförebyggande rådet.

Jag tog själv kontakt med mediebyråer, myndigheter, SDF. Jag såg flera andra som också erbjöd sig att bistå med hjälp. Men vi mötes av ointresse och konstaterande att ”nej, just nu har vi inget behov”.

Sverige stod oförberedd inför denna pandemi med slimmad sjukvård och beredskap, och det kan nu konstateras att trots så mycket kunskap om hur mångkulturella vi har blivit, stod vi även handfallna när våra viktigaste myndigheter inte kunde nå alla landets medborgare. Den bristande inkluderingen i ett samhälle med så många jämställdhets- och mångfaldspolicies blottlades. Vi hade inte ens insikten om att vi saknade ett interkulturellt mångfaldsperspektiv.

En kris avslöjar ofta obekväma brister i vardagens modus operandi. Till exempel ser vi återigen att inkludering är en ledarskapsfråga och att vi måste förstå värdet av att ha flera erfarenheter, perspektiv och etniciteter runt ett bord oavsett situationen vi befinner oss i. Vi behöver påminna oss om att det ordet ”alla i samhället” innefattar en diversifierad grupp.

Vad innebär det här i praktiken? Diversifierade kommunikationskanaler har traditionellt sätt varit underrepresenterade i mediaplaner. Man missar målgrupper eller styrs av stereotypa uppfattningar om dem. Diversifiering ska vara en del av kommunikationsplanen för samhällskommunikation, inte ett appendix. Alla betyder alla.

Det är många i branschen som är kunniga i frågan och har länge skrikit sig hesa utan att få gehör om att budskap måste skapas utifrån olika perspektiv och landa i rätt kontext. De lyckas nå önskad publik oavsett bakgrund. Denna grupp får nu kliva fram ett steg och bistå med att sprida information för att hindra spridning och rädda liv. Kreativa initiativ såsom sångerskan Cherries informationsinsatser till den somaliska folkgruppen eller Ring din mamma på insta. Inget av detta var med grundplanen för spridning av viktig samhällsinformation, och min förhoppning är att dessa insatser noteras och lyfts upp som viktiga samhällsfunktioner i framtiden.

Det är genom samhörighet, inte märkning och stigmatisering, som vi bekämpar både exkludering och samhällskriser bäst. Den interkulturella kommunikationen under en rådande samhällskris är vårt bidrag till inkluderingen. Varsågod!

Tips

Var nyfiken på förändringarna som sker i samhället och fråga dig hur det speglar sig i din organisation. Om de du har omkring dig inte speglar samhället kan du vara säker på att ni missar perspektiv i era diskussioner.

Observera och konstatera är bra, men det är i agerandet som förändringen sker. Man kan inte alltid lösa allting bäst själv.

Skaffa dig ett vidgat perspektiv, till det pris det kostar. Ta steget fullt ut och bygg din strategi på informations- och kunskapsutbyte mellan minoritetsgrupper, nätverk, organisationer och nischade byråer inom interkulturell kommunikation. Samarbeta mera!

Glöm det förgångna. Framtiden formar du själv och därför kan du vara gränslös. När det kommer till hur många broar du kan bygga genom att förstå hur det mångkulturella samhället du lever i fungerar alltså.

Interkulturell kommunikation är det nya svarta.

Författaren till inlägget:

Brandon Sekitto

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 24 februari 2020

Den mest segregerade tiden på året

Jag konstaterar efter senaste tidens läsning om tillsättning av jurymedlemmar för Årets byrå, Guldägget m fl tävlingar, samt vilka som närvarar på dessa prisutdelningar, att det som gör starkast intryck på mig är vilka som inte är där. Jag vill påstå att vår bransch är mycket segregerad om man jämför med andra inom den kreativa sektorn. Jag vet inte om Sveriges Annonsörer medvetet exkluderar Ali i sin styrelse eller inte, men jag vet att han inte finns där. Jag vet inte om Fatima medvetet exkluderas av Föreningen Sveriges Mediebyråer, men jag vet att hon inte finns med. Jag vet inte om personer som utser jurymedlemmar medvetet exkluderar Yasmin eller inte, men jag vet att hon saknas år efter år. Jag vet också att det har betydelse.

Den mest segregerade tiden på året är när prisutdelningarna drar igång.

Segregationen kan baseras på flera olika diskrimineringsgrunder. Därigenom kan segregation förstås både som en effekt av diskriminering och en form av diskriminering. Objektets egenskaper eller särdrag för att diskrimineras och segregeras är ständigt flytande och bestäms av den dominerande gruppen. Här vill jag påstå att kriterierna för att vara en av de som väljer vem som ska vinna kommunikationsbranschens olika utmärkelser redan i sig inkluderar vissa och exkludera vissa på ett sätt som förstärker segregation.

Diversifiering omringar oss varje dag, men ändå är det inte många i vår bransch som lyckas se och nyttja diversifiering. Vi måste alla som individer ta små steg varje dag för att öka medvetenheten om fördelarna med diversifiering. Då kan vi skapa nya konstellationer när vi tillsätter människor i beslutsfattande position, betrakta kompetens på ett innovativt sätt och förbättra den kommunikations om vi skapar.

Är läget akut? Jag och många andra anser det. Vi har ett akut relevansproblem i ett samhälle som vi inte speglar. Vi har inte tillräckliga eller tillräckligt bra KPI, vi tar inte konsekvenserna. Så låt oss göra det som vilket företag som helst borde göra när, när man vill få till en förändring. Se till exempel hur Goldman Sachs agerar, eller SEB. tex https://nypost.com/2020/01/23/goldman-sachs-will-no-longer-do-ipos-for-companies-with-all-male-boards/  eller https://www.dagensjuridik.se/nyheter/seb-kan-nobba-borskandidater-med-bristande-mangfald/ Vi kan och bör inspireras av dem och till och med ta det ett steg längre. Vi behöver sätta konkreta mål. Låt oss börja jobba med siffran 30%. Det är just den siffran som forskningen pekar på, som ”critical mass” när minoritetsgruppers röster verkligen börjar få gehör.

Mångfald och inkludering är två olika saker. Mångfald är siffror. Inkludering är att kultivera för att skapa impact. Låt oss skapa en bransch som ser och tillvaratar människors synliga och osynliga skillnader, vilket vi inte gör idag.

Att aktivt arbeta med inkludering gör att vi kan uppskatta olika individer.  Att inte erkänna människors exceptionalitet är att förneka dem en del av deras upplevelse, erfarenheter, kunskaper som kan bidrag till positiv utveckling inom denna bransch. Det är också att förneka oss själva tillgång till allt det. Och nej, vi ska inte behandla människor annorlunda. Vi ska däremot behandla denna fråga annorlunda än vad vi hittills gjort.

När jag börjande vara modig nog för att skriva om normkritisk kommunikation, var jag väldigt rädd. Rädd för att uppfattas som negativ, rädd för att inte få något uppdrag, rädd för att andra som jag eller andra personer som rasifieras skulle få ta konsekvenser av mina texter. Ja, du vet, ”de (jag) är så negativa”. Att gå runt med denna rädsla och osäkerhet är inget bra ställe att befinna sig.

”Om du inte är försiktig, kommer någon krossa dina drömmar eller möjlighet att få jobba med detta längre fram”.

Jag är inte försiktig, för jag jobbar med min dröm om en jury med Yasmin, en styrelse med Ali. En branschtävling där jag inte känner mig som ett undantag. Och för dig som känt dig som ett undantag.

Författaren till inlägget:
Brandon Sekitto

Dela blogginlägget:

Majoriteten reklamare och kommunikatörer är vita. Detta är fakta. Men jag upplever att vad många inte vet eller inte vill veta är att deras perspektiv påverkar deras arbete. Jag vill därför sätta lite ljus på detta, och beskriva hur det faktiskt kan spela roll, ja, till och med vara avgörande för hur reklam eller kommunikation skapar impact. För att utmana vad vi idag har synonymt med ”normal” när det kommer till till exempel reklam och kommunikation. Det är en obalanserad och skev verklighetsbild som jag vill motverka, helst tillsammans med dig. Om vi alla accepterar mångfald kräver inte bara jag, utan även våra uppdragsgivare, att vi ska kunna navigera i den verkligheten.

Det har varit väldigt uppenbart att samtalsämnet är obekvämt. Skulle du och jag träffas och föra ett genuint samtal är jag helt övertygad om att vi skulle vara överens om att vårt uppdrag är att bygga varumärke, kommunikation för varje person, oavsett form, storlek, ålder, etnicitet, könsidentitet eller sexuell läggning. Detta borde inte ses som banbrytande och vi ska inte klappa oss själva på axeln när vi försöker bryta mot normer. Ta till exempel IKEA:s reklam, Nike eller Klarna. Jag förväntar mig att de ska agera rätt kring deras inkluderingssatsningar. Detta inkluderar naturligtvis även deras reklam och kommunikation. Har vi accepterat att mångfald finns, rör sig på olika sätt och att lönsamheten gynnas av att nå fram till en marknad definierad av mångfald, förstå olika mångfald, andas olika mångfald?

Därför ska du och jag börja lite här och nu. Stockholm är en bra början. Ca 50% av alla som är folkbokförda i Stockholms län (dvs inte bara kommunen Stockholm) har någon slags utländsk bakgrund (invandrarna, de mixade, andra generationens invandrare och de adopterade). Synliga minoritetsinvånare/icke-vita i Stockholms län uppgår idag till ca 25% och både siffran 50% och siffran 25% kommer stiga inom 5 år. Kan vi återspegla detta inom all kommunikation och reklam framöver? Ja, säger jag.

Under 2019 har vi försökt hitta olika infallsvinklar, argument och statistik gällande inkludering. Allt för att övertyga oss om att vi på byråer eller som individer gör rätt. När det gäller hur dagens reklam formas och om den är inkluderande eller inte kan du läsa mer om här: https://www.resume.se/marknadsforing/reklam/mangfalden-i-svensk-reklam-inte-storre-nu-an-for-10-ar-sedan/

På sociala medier är kommentarerna öppet mångfaldskritiska.

Kritiken är kraftigt kritisk till hur jag stör mig på en formulering, en text eller ett ord, och av alla möjliga förklaringar så drar jag slutsatsen att det handlar om okunskap. Vidare påstår kritiken att jag personligen inte bemödat mig med att ringa upp byråer, företag osv för att fråga vad de menar? -¬—-Detta åligger inte mig att ringa upp varje byrå, varumärke, företag när de gått ut med till exempel stereotyp eller exkluderande kommunikation. Det vill säga att alla som jobbar med interkulturell/normkritiks kommunikation är per definition människor som jobbar med identitetspolitik enligt kritiken. Kritikern menar vidare att det som jag belyser är själva definitionen av rasism?

Kritikern tycker vidare att jag utgår från att de (Reklam och kommunikations branschen/företag/varumärke) är ute efter oss som minoriteter, att de är icke rasifierade dumma ”svenskar” som inte vet bättre, när jag i själva verket vill belysa de hinder som finns för att föra oss framåt, tom ihop.

Min fråga blir: varför att det så svårt för vissa människor att lyssna på vittnesmål? Jag skulle aldrig ifrågasätta hur en funktionshindrad person upplever tillgängligheten på offentliga plaster. Huruvida de verkligen måste planera vart de går och hur människor faktiskt bemöter dem. Jag vill lyssna. Jag vill lära mig, utifrån att jag är fullt medveten om mina privilegier om att jag sällan behöver reflektera över hur de har det.

Vad kritiken vill säga är att jag tjänar på att vara normkritisk och att jag har gjort en grej av detta. Vad kritiken inte tar med i beräkningarna är att det är just dessa motargument, som dominerar samtalet i olika FB grupper. Vad kritiken inte säger är att det är just dessa bemötanden som tystar människor. Vad kritiken inte säger är att många vittnesmål har delats i grupper där icke-vita reklamare/kommunikatörer delar liknande upplevelser och berättelser. Berättelserna är väldigt lika och många, och till slut så ger personerna ofta upp. De anpassar sig, slutar på sitt jobb och går ur olika diskussionsforum för att inte behöva ta skit från trångsynta individer. Vad jag inser är att kritiken och kanske några till, lever isolerade och i en bekväm skyddad värld, där de sällan kommer ut ur sina trygghetszoner.

Det flesta inom branschen, upplever jag, vågar inte komma ut ur sina trygghetszoner. De håller sig fast med näbbar och klor. Jag vill utmana dig, min kollega, att vi tillsammans lämnar trygghetszoner en efter en för att tillsammans kunna påverka våra kunders förflyttningar.

Lått oss tillsammans lyfta fram flera goda exempel som Unionen. För mig visar Unionen trovärdighet och lyckas med mångfald och inkludering. De lyfter samhällets utmaningar och verkliga historier som påverkar människors vardagsliv. Sådan kommunikation håller viktiga obekväma samtal vid liv. Vi behöver reklam, kommunikation och samtal om hur vi inkluderar andra kroppar och perspektiv. Det är därför bra att t ex Unionen och Ikea tar strid mot människor som vill behålla stereotypa bilder av t ex muslimer eller lättklädda kvinnor inom reklam. Genomtänkt, kreativ reklam och kommunikation kan användas för att ifrågasätta gamla föreställningar.

Vår bransch måste vara en inkluderande arbetsplats under 2020. En arbetsmiljö som välkomnar alla oavsett bakgrund, religion, utbildning och samhällsklass. Jag vill ge mer och kommer att fortsätta att aktivt ta ställning för olikheter som etnicitet, funktionsvariationer, religion eller trosuppfattning inom vår bransch. Vi finns tillgängliga för alla inom privat och offentlig sektor som vill vara med i ett dagligt arbete för att förbättra och skapa mer inkluderande kommunikation för ett mer inkluderande samhälle. Vi måste tänka på vad vi förmedlar till alla unga talanger som hamnar hos olika byråer med sina strukturer som antigen välkomnar dem eller lämnar en obehaglig känsla av att inte vara välkommen.  Så kollega, vad kan du och jag stå för under 2020? Kan vi vara överens om att se inkludering som en rörelse snarare än en trend?

Vi lever idag i en global värld, så det är egentligen ingen världsnyhet att mångfald och erfarenheter från jordens alla hörn bidrar till konkurrenskraft. Företagen ser detta som viktigt. Nu handlar det om att agera ännu mer. Vi ses under 2020 kollega!

Författaren till inlägget:
Brandon Sekitto

Dela blogginlägget:

Vid nyåret 2018–2019 var drygt 10,2 miljoner personer folkbokförda i Sverige. Vi blev 10 miljoner invånare den 20 januari 2017, och enligt den senaste prognosen beräknar SCB att vi kommer att nå upp till 11 miljoner invånare redan 2029. Denna utveckling ställer enorma krav på hur offentliga kommunikatörer jobbar.

Offentliga verksamheter har förändrats dramatiskt de senaste åren. Övergången från traditionella kommunikationssätt till digital/SoMe och DOOH, i kombination med ett ökat antal invånare har skapat oerhörda utmaningar för offentliga kommunikatörer.

Audience-Centric Communications (Publikcentrisk kommunikation) är ett begrepp och arbetssätt som sedan länge är etablerat i många länder. Syftet är att säkerställa att kommunikationsupplevelsen (meddelande och kanal) utgår från mottagarens behov, inte organisationens. Om vi nu skulle tillämpa detta på offentliga verksamheter så innebär en medborgarcentrisk kommunikation att man undersöker och försöker förstå användarnas behov och att tjänsterna är utformade utifrån dessa behov. Man djupdyker kontinuerligt för att bättre omsätta insikter och feedback i konkreta förbättringar.

Min egen observation, sedan jag började jobba med interkulturell kommunikation, är att olika myndigheter och stadsdelsförvaltningar har svag tillit från medborgarna, på grund av att många inte förstår informationen de får, eller har svårt att hitta rätt på olika plattformar. De olika servicekontoren blandas ihop, och vad man kan få för stöd eller hjälp.  Sveriges offentlighet är av sin demokratiska natur uppdelad i ansvar och funktion. Och det är bra. Men då och då bör all offentlighet kunna enas kring gemensamma kommunikationskampanjer vars syfte är att synliggöra all service under samma kampanj. För att visa på differens och syften med de olika funktionerna vi valt att ha i Sverige. Ett exempel är verksamt.se. Sidan drivs gemensamt av Arbetsförmedlingen, Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket som en del av myndighetssamarbetet Starta och driva företag. Mycket har blivit förtydligat för medborgaren genom denna samkörda kommunikationen.

När vi ska ranka vilka myndigheter som vi anser har bäst respektive sämst förtroende så hamnar Systembolaget, Konsumentverket, Skatteverket, Säpo och Riksbanken väldigt högt. Det visar olika opinionsinstitutet så som Sifos undersökningar bland annat. Däremot så finns myndigheter som definitivt borde ta dessa undersökningar på stort allvar. Deras resultat borde vara en kännbar varningssignal, att göra något igår.  I botten så är det inte ovanligt att hitta till exempel Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Källa: https://www.publikt.se/artikel/systembolaget-vinnare-i-fortroendebarometer-22369

Mina frågor om varför det ser ut så, kan ha många olika förklaringar som frågorna. Men jag tror en del av förklaring till detta kan vara att allmänheten har fel förväntningar på dessa myndigheter. Tex förmedla jobb handlar nämligen även om att hjälpa människor till jobb. Detta i form av att rusta människor genom till exempel vägledning, utbildning och snabbspår. Men det handlar även om att stimulera anställning med praktik eller anställningsstöd, skriver IFAU-forskaren Martin Lundin. Det här fångas inte upp i SCB:s statistik. Då måste kommunikation som verktyg vara ännu mer effektivare.

Återställ förtroende och fokusera på gemenskapen

Vi som medborgare letar i allt större grad efter personliga interaktioner, där fokus på dialog och engagemang blir avgörande. Ärlig och öppen kommunikation är nyckelelementet för att återställa allmänhetens förtroende och bygga en konversation som kan involvera medborgarna i den tjänst vi använder.

Ta hjälp av varandra

  • Strategisk kommunikation och marknadsföring i offentliga verksamheter bör vara att använda sig av innehållsstrategi.
  • Identifiera och prioritera utifrån teman och berättelser som väcker liv genom samlade berättelser.

Bygg multidisciplinära och agila team

Med tanke på komplexiteten i det tekniska och sociala sammanhanget som vi lever idag, krävs olika perspektiv och smidiga kommunikatörsteam för att utforma och driva framgångsrik och engagerande kommunikation. Men kommunikation ska inte bara hänvisas till sin avdelning, utan snarare vara en kultur som omfattar hela verksamheten eftersom alla anställda är varumärkesambassadörer.

Du som är offentlig kommunikatör ska vara en medarbetare som tillsammans med din verksamhet jobbar dedikerat för att göra skillnad med kommunikation som verktyg. En del av jobbet ska vara att utforma innehåll som invånarna kommer att vilja engagera sig i och slussas i rätta kanaler samt utifrån deras behov. Det handlar också om att hålla ett extra öra för vilka ämnen människor pratar om på sociala medier, och inte bara vissa människor, ALLA. Hjälp med detta finns, bjud in andra som kan komplettera er så ni har flera perspektiv på olika målgrupper.

Författaren till inlägget:
Brandon Sekitto

Dela blogginlägget:

Många aktörer har en utmaning i att nå Orten och särskilt de förorter med hög andel personer med utrikes bakgrund. De behöver nå ut i olika syften som till exempel samhällsservice, demokratifrågor, kommersiell etablering eller kompetensförsörjning. Men hur sjutton gör man?

Vi lever i segregerade silos och kontaktvägarna mellan olika samhällsgrupper upplevs som smala och dåligt upplysta. En resa på 15 minuter kan ta dig till en stadsdel som känns helt främmande från din egen vardag. Och du känner inte en själ. Både ekonomi och makt är koncentrerad till vissa typer av stadsdelar och bostadsområden. Kopplingarna till andra delar av samhället än de egna är för somliga helt obefintliga. Jag erfar dock att många som både har makt och resurser vill skapa kontakt, bidra till en positiv förändring och få nya insikter, men har svårt att veta var en ska börja.
Till exempel den tävlingsseglande VD:n, hur ska hen få en första bra kontakt med orten, och var börja? Om det är politikern – hur ska den kunna ta reda på vad som egentligen puttrar och är viktiga frågor när så många röster är ohörda? Och om det är en myndighet som t ex Valmyndigheten – hur ska den säkra att deras valinformation har blivit förstådd av alla medborgare?

En av nycklarna är ortens civilsamhälle och att lyssna till och skapa samarbeten med människorna bakom lokalföreningarna. Exempelvis med de nattvandrande mammorna, idrottsföreningarna samt tech och start-up-hubbarna. För att lyckas och inte undergräva förtroendet kring den egna organisationen eller varumärket, krävs långsiktighet, ett genuint engagemang och förmåga att lyssna.

Lokalföreningar drivs av specifika engagemang och möter befintliga behov. De har både aktuella kontaktnät och insikter om vilka frågor som är viktiga, behov och trender. De är avgörande för en hållbar utveckling både för näringsliv och demokrati. I samarbeten mellan civilsamhället, näringsliv och offentlig sektor kan insikter växa, testas och ge nytta för både interna och externa satsningar och personalgrupper och tjänster kan utvecklas. Kommunikations- och innovationsinsatser kan skärpas och bli bättre.

Jag hörde på radion att SSU har 140 miljoner i aktiekapital, som bygger på bland annat lottförsäljning och kapital som vuxit över tid. Det här är långt från verklighetenför ortens lokalföreningar.

Lokalorganisationer och ideellt engagemang har i sin natur (i alla fall initialt) knappa ekonomiska resurser då de startar med ett engagemang där insatsen är tid och inte ekonomiskt kapital. Jag tror också att ortens organisationer har ett svagare kulturellt och socialt kapital kopplat till rätt nätverk och språk för att få tillgång till befintliga resurser. De verkar även i en större samhällelig kontext där personer med utrikes bakgrund diskrimineras i många olika sammanhang.

Ett viktigt starttips om du vill satsa på ett samarbete  med en lokalorganisation är; gör inte tankevurpan att en organisation som är resurssvag inte är nyttig eller kan tillföra stort värde till din organisation. Inte heller att den satsning som ni gör mot en resurssvag målgrupp inte kräver lika mycket resurser som för ett resursstarkt segment. Underskatta inte personerna som driver de lokala organisationerna. Loppet är inte rättvist.

Ett samarbete är inte perfektion – det är utveckling. Se samarbeten som en lärande resa.
Företag och organisationer behöver ta av sig korrekturglasögonen om man får en utsträckt hand. Alla har inte samma förutsättningar för marknadsföring, snygga presentationer eller att avkoda en sponsoransökan.
Alla har inte ens rätt namn för att gå igenom det finmaskiga filter vi tar snabba beslut med hjälp av. Näringsliv, organisationer och offentlig sektor behöver titta på nytta och potentiellt och förebyggande värde som lokalföreningen skapar över tid. Den som tar beslut behöver rannsaka sig själv (yes – ingen är fri från fördomar), läsa eller lyssna en gång till. Vi missar värdefulla möjligheter om vi inte tänker efter och det är i det osäkra utrymmet som förändringen sker.

Fler tips till aktörer och företag som vill samarbeta med lokalorganisationer:

  • Ett samarbete är inte perfektion – det är utveckling. Ta av dig korrekturglasögonen om du får en utsträckt hand.
  • Om inte ni själva har nätverket eller möjlighet till research kring vilka lokalföreningar ni kan samarbete med, ta hjälp av en aktör med kompetens och erfarenhet att hjälpa er.
  • Var varsamma med varandras tid.
    Lokalorganisationens resurser är knappa och likt mindre bolag verkar den bäst inom sin kärnidé och verksamhet. Välj partner och aktiviteter omsorgsfullt där organisationen kan fortsätta verka i sin kärna och använda sina resurser till rätt saker.
  • Fokusera på att ge i ett samarbete, samarbeten är liksom våra vänskapsrelationer inte alltid direkt transaktionella.
  • Hitta gemensamma utgångspunkter och samsyn som ni kan arbeta utifrån och som förstärker båda parters syften.
  • Hitta projekt där båda parter kan få konkreta benefits och skapa tydliga målsättningar.
  • Tänk långsiktigt. Det finns en stor projekt-trötthet i orten. Otaliga aktörer har kommit och gått och skapat tillfälliga insatser och projekt. För er trovärdighet och goda relation krävs ett långsiktigt tänk hur ett samarbete kan verka över tid. Har ni uthålligheten?
  • Fundera på hur ni kan bidra till att förbättra föreningens ekonomiska förutsättningar. Föreningar har ofta kortsiktiga behov att täcka till ytterst elementära saker som teknik, SL-biljetter, lokaler, kaffe, hemsida och marknadsföring. Vi vet alla att funkar datorn hyfsat bra är det enklare att göra ett bra jobb. I ett långsiktigt perspektiv finns det såklart många andra fördelar med en starkare ekonomi såsom större oberoende av bidragsregler, kontinuitet i verksamheten, att kunna göra gott för flera och hållbarhet för personal och rimlig arbetsbörda. Listan kan göras lång!
  • Gör en analys och omvärldskoll på organisationen så att ni ser att den över tid matchar era värderingar.

Om författaren till inlägget:
Lovisa Roupe är
verksam som kommunikationsstrateg. Hon grundade Feather 2014 och idag är hon engagerad som byråns styrelseordförande.

 Feather Agency är en byrå specialiserad på att ge sina kunder en större förståelse för de målgrupper de vill nå. Ni kommer kunna följa vad som pågår i huvudet på personerna bakom byrån –  Brandon, Sissi, Brian och Lovisa och läsa deras reflektioner över sin samtid i kommunikationsbranschen här på Resumé framöver. 

 

Dela blogginlägget:

Publicerad 8 juli 2019

Empatisk kommunikation

Häromdagen såg jag Nikes reklamfilm Dream Further. Har du sett den? Det är en av filmerna i en serie av inspirationsfilmer om att drömma stort och förändra världen trots att man kommer från en underrepresenterad grupp i samhället. Jag blev alldeles tagen! De hade fångat det helt rätt! Vem har inte varit tolv år och känt ruset av adrenalin på sättet tjejen gör i filmen? Känt rädsla inför en utmaning men tryggheten när en vuxen håller ens hand?

För mig var den filmen klockren och det fick mig att fundera på varför viss kommunikation når oss så djupt.

Det finns en metod som går under namnet Empatisk kommunikation. Den har många referenser i den engelsktalande kommunikationsbranschen,  men i Sverige förknippar vi den bara med samtalsmetodik kuratorer m.fl använder. Låt mig få presentera den för er.  Det blev tydligt för mig varför Nike än en gång lyckats träffa helt rätt. De har tagit sig tid att noga lyssna på en tolvårig fotbollstjej, satt sig in i vad hon drömmer om, känt rädslan inför utmaningarna, kämparglöden som brinner i henne och förstått att hålla hand med en vuxen skulle uttrycka ett band mellan generationer där den äldre trampat en stig för nästa att marschera över. De har hört allt det där från källan och sedan träffsäkert återspeglat det i reklamen. De har tolkat hennes drömmar utifrån hennes perspektiv, inte utifrån vad de tror att en tolvårig tjej kan tänkas drömma om. Det är inte konstigt att denna kampanj dominerar Cannes Lions i år, reklamvärldens viktigaste tävling. Oavsett om du är ledare, influencer, skribent, lärare, servitris eller helt enkelt förälder, syskon, vän, så är du behjälplig av empatiska kommunikation. Häng med i hur jag tänker.

Empati är förmågan att kunna uppleva och känna det den andre känner. Genom att lyssna och återspegla det den andre berättar skapar man sig en förståelse för den andres situation utifrån dennes perspektiv och kan därefter ge svar på eller utmana dennes tankar vidare.

Det som stör denna förmåga är vår självcentrering. Vi utgår nästa alltid utifrån oss själva när vi lyssnar på andra och tolkar vår omgivning. Vi förbereder ett svar i huvudet innan personen har hunnit berättat klart. Budskap kapas och återkopplingen blir därför halvbra. I en större kontext är vi för upptagna med oss själva för att kunna röra oss i andra kulturer utifrån deras normer, värderingar och premisser. Vår interkulturella förmåga blir sisådär bra.

Det finns självklart gånger då jag lyssnar empatiskt och anpassar mig, tex när jag ska klä mig rätt för ett tillfälle för att kommunicera rätt budskap till min omgivning. Jag kompromissar med klädkod och personlig stil varje morgon när jag klär mig för att gå till jobbet.

Att kompromissa sig fram är just kärnan i empatisk kommunikation. Ge något för att få något och detta något ska vara sådant som den andre vill ha, annars har det ingen betydelse. I exemplet Nike har de kompromissat sig fram och hamnat helt rätt i tid och rum. Företaget har sedan länge tagit sig an rollen samhällsförändrare genom sin satsning på att lyfta olikheter, underrepresenterade grupper och utjämna skeva strukturer. De har gjort sin hemläxa väl i reklamfilmen Dream Further. Kompromissen har varit att du får äga och förändra världen, men glöm inte att det är Nike som står på din sida när du gör det. De ville så ett frö för sitt varumärke så de sökte upp vart den bördiga jorden fanns. Och tro mig, det här fröet kommer slå rot och växa!

Många gånger har jag som synlig minoritet och bärare av dubbla uppsättningar kulturer, normer och värderingar känt mig förbisedd och stereotypiserad av reklam. Det finns koder som missas så associationerna blir fel. De som har gjort reklamen har pratat om målgruppen och inte med. De har missat kompromissen helt. Det har varit på deras villkor, hur de tolkar mig.

Jag tror inte att man måste komma från den gruppen man vill påverka för att lyckas med sin kommunikation (alltmedan det underlättar av många skäl). Alla vill bli sedda och förstådda så den som lyckas lära sig lyssna empatiskt och kompromissa kommer att lyckas! Oavsett hur arbetsplatsen är sammansatt så kommer empatisk kommunikation ge större genomslagskraft. En heterogen grupp som måste följa smala riktlinjer kommer ändå inte prestera bättre än en homogen grupp. Våga dig ut (fysiskt!) på okänd mark och var nyfiken på den andres perspektiv. Några korta på vägen utifrån empatisk kommunikation:

– Lär känna din målgrupp ordentligt. Ta reda på deras drömmar och förhoppningar, det räcker inte med att tolka trender och haka på. Det måste vara äkta!

-Din kommunikation bör vara strategisk hållbar och landa i en inkluderande värdegrund som genomsyrar organisationen. Folk Googlar dig!

-Ställ de klassiska frågorna utifrån deras perspektiv? Vad, när, hur och varför vill de höra det osv. Kompromissa och säg det på ett sätt de vill höra det på!”

-Ska det sägas i bilder måste du förstå associationen mottagarna får när de ser dom. Vad vill de se som korrelerar med deras självbild? Detaljer är många och i visuell kommunikation svåra att upptäcka om inte du kommer från just det sammanhanget.

När man börjar förstå värdet av att kommunicera empatiskt istället för att utgå ifrån sina egna tankar och perspektiv har man tagit första steget mot att bygga en interkulturell förmåga. Då spelar det ingen roll vad man vill nå ut med, man kommer att landa rätt. Nike ville inte sälja in någon produkt till mig, de ville att jag skulle våga drömma stort och jobba hårt för att uppnå drömmarna, och är de för stora för denna värld ska jag förändra världen, inte mig själv. Alla mina uppfyllda drömmar kommer framöver vara signerade “Nike”.

 

Om författaren till inlägget:

Sissi Rizko har jobbat med mångfalds- och inkluderingsfrågor som coach och utbildare på KTH och som konsult under många år. Behovet av att kommunicera interkulturellt är stort och ännu större är nödvändigheten av att göra det på ett hållbart sätt, det vill säga inifrån och ut. Är det äkta känns det äkta. Förutom samhällsfrågor brinner hon för personlig utveckling och läser allt hon kommer åt från Earl Nightingale till Dale Carnegie och Simon Sinek. Något hon tar med sig när hon bygger kommunikationsstrategier och kampanjer med kunder.

 Feather Agency är en liten byrå specialiserad på att ge sina kunder en större förståelse för de målgrupper de vill nå. Ni kommer kunna följa vad som pågår i huvudet på personerna bakom byrån –  Brandon, Sissi, Brian och Lovisa och läsa deras reflektioner över sin samtid i kommunikationsbranschen här på Resumé framöver. Först ut med en artikel är Sissi Rizko som jobbar som strategisk mångfaldskommunikatör på byrån. Välkomna in i vår värld!

Dela blogginlägget:

Se fler branschtitlar från Bonnier News