Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag02.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Vi måste prata

Samhället förändras och strukturer håller på att luckras upp. Homogena organisationer och företag som saknar perspektiv missar vissa målgrupper. Feather Agency är en interkulturell…kommunikationsbyrå. Brandon Sekitto, Sissi Rizko, Brian Öberg och Lovisa Roupe kommer att blogga med byråns ledord ”Prata med. Inte om."


Publicerad 24 Februari 2020

Den mest segregerade tiden på året

Jag konstaterar efter senaste tidens läsning om tillsättning av jurymedlemmar för Årets byrå, Guldägget m fl tävlingar, samt vilka som närvarar på dessa prisutdelningar, att det som gör starkast intryck på mig är vilka som inte är där. Jag vill påstå att vår bransch är mycket segregerad om man jämför med andra inom den kreativa sektorn. Jag vet inte om Sveriges Annonsörer medvetet exkluderar Ali i sin styrelse eller inte, men jag vet att han inte finns där. Jag vet inte om Fatima medvetet exkluderas av Föreningen Sveriges Mediebyråer, men jag vet att hon inte finns med. Jag vet inte om personer som utser jurymedlemmar medvetet exkluderar Yasmin eller inte, men jag vet att hon saknas år efter år. Jag vet också att det har betydelse.

Den mest segregerade tiden på året är när prisutdelningarna drar igång.

Segregationen kan baseras på flera olika diskrimineringsgrunder. Därigenom kan segregation förstås både som en effekt av diskriminering och en form av diskriminering. Objektets egenskaper eller särdrag för att diskrimineras och segregeras är ständigt flytande och bestäms av den dominerande gruppen. Här vill jag påstå att kriterierna för att vara en av de som väljer vem som ska vinna kommunikationsbranschens olika utmärkelser redan i sig inkluderar vissa och exkludera vissa på ett sätt som förstärker segregation.

Diversifiering omringar oss varje dag, men ändå är det inte många i vår bransch som lyckas se och nyttja diversifiering. Vi måste alla som individer ta små steg varje dag för att öka medvetenheten om fördelarna med diversifiering. Då kan vi skapa nya konstellationer när vi tillsätter människor i beslutsfattande position, betrakta kompetens på ett innovativt sätt och förbättra den kommunikations om vi skapar.

Är läget akut? Jag och många andra anser det. Vi har ett akut relevansproblem i ett samhälle som vi inte speglar. Vi har inte tillräckliga eller tillräckligt bra KPI, vi tar inte konsekvenserna. Så låt oss göra det som vilket företag som helst borde göra när, när man vill få till en förändring. Se till exempel hur Goldman Sachs agerar, eller SEB. tex https://nypost.com/2020/01/23/goldman-sachs-will-no-longer-do-ipos-for-companies-with-all-male-boards/  eller https://www.dagensjuridik.se/nyheter/seb-kan-nobba-borskandidater-med-bristande-mangfald/ Vi kan och bör inspireras av dem och till och med ta det ett steg längre. Vi behöver sätta konkreta mål. Låt oss börja jobba med siffran 30%. Det är just den siffran som forskningen pekar på, som ”critical mass” när minoritetsgruppers röster verkligen börjar få gehör.

Mångfald och inkludering är två olika saker. Mångfald är siffror. Inkludering är att kultivera för att skapa impact. Låt oss skapa en bransch som ser och tillvaratar människors synliga och osynliga skillnader, vilket vi inte gör idag.

Att aktivt arbeta med inkludering gör att vi kan uppskatta olika individer.  Att inte erkänna människors exceptionalitet är att förneka dem en del av deras upplevelse, erfarenheter, kunskaper som kan bidrag till positiv utveckling inom denna bransch. Det är också att förneka oss själva tillgång till allt det. Och nej, vi ska inte behandla människor annorlunda. Vi ska däremot behandla denna fråga annorlunda än vad vi hittills gjort.

När jag börjande vara modig nog för att skriva om normkritisk kommunikation, var jag väldigt rädd. Rädd för att uppfattas som negativ, rädd för att inte få något uppdrag, rädd för att andra som jag eller andra personer som rasifieras skulle få ta konsekvenser av mina texter. Ja, du vet, ”de (jag) är så negativa”. Att gå runt med denna rädsla och osäkerhet är inget bra ställe att befinna sig.

”Om du inte är försiktig, kommer någon krossa dina drömmar eller möjlighet att få jobba med detta längre fram”.

Jag är inte försiktig, för jag jobbar med min dröm om en jury med Yasmin, en styrelse med Ali. En branschtävling där jag inte känner mig som ett undantag. Och för dig som känt dig som ett undantag.

Författaren till inlägget:
Brandon Sekitto

Dela blogginlägget:

Mer från Vi måste prata

Till bloggen >

Kära kollega, låt oss fortsätta prata under 2020!

Majoriteten reklamare och kommunikatörer är vita. Detta är fakta. Men jag upplever att vad många inte vet eller inte vill veta är att deras perspektiv påverkar deras arbete. Jag vill...

12 Januari 2020

Pratar offentliga sektorn medborgarnas språk?

Vid nyåret 2018–2019 var drygt 10,2 miljoner personer folkbokförda i Sverige. Vi blev 10 miljoner invånare den 20 januari 2017, och enligt den senaste prognosen beräknar SCB att vi kommer...

22 November 2019

Ortens civilsamhälle – underdogen vi behöver ta på allvar

Många aktörer har en utmaning i att nå Orten och särskilt de förorter med hög andel personer med utrikes bakgrund. De behöver nå ut i olika syften som till exempel samhällsservice,...

27 Augusti 2019