Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag22.02.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Vi måste prata

Samhället förändras och strukturer håller på att luckras upp. Homogena organisationer och företag som saknar perspektiv missar vissa målgrupper. Feather Agency är en interkulturell…kommunikationsbyrå. Brandon Sekitto, Sissi Rizko, Brian Öberg och Lovisa Roupe kommer att blogga med byråns ledord ”Prata med. Inte om."


Publicerad 12 Januari 2020

Kära kollega, låt oss fortsätta prata under 2020!

Majoriteten reklamare och kommunikatörer är vita. Detta är fakta. Men jag upplever att vad många inte vet eller inte vill veta är att deras perspektiv påverkar deras arbete. Jag vill därför sätta lite ljus på detta, och beskriva hur det faktiskt kan spela roll, ja, till och med vara avgörande för hur reklam eller kommunikation skapar impact. För att utmana vad vi idag har synonymt med ”normal” när det kommer till till exempel reklam och kommunikation. Det är en obalanserad och skev verklighetsbild som jag vill motverka, helst tillsammans med dig. Om vi alla accepterar mångfald kräver inte bara jag, utan även våra uppdragsgivare, att vi ska kunna navigera i den verkligheten.

Det har varit väldigt uppenbart att samtalsämnet är obekvämt. Skulle du och jag träffas och föra ett genuint samtal är jag helt övertygad om att vi skulle vara överens om att vårt uppdrag är att bygga varumärke, kommunikation för varje person, oavsett form, storlek, ålder, etnicitet, könsidentitet eller sexuell läggning. Detta borde inte ses som banbrytande och vi ska inte klappa oss själva på axeln när vi försöker bryta mot normer. Ta till exempel IKEA:s reklam, Nike eller Klarna. Jag förväntar mig att de ska agera rätt kring deras inkluderingssatsningar. Detta inkluderar naturligtvis även deras reklam och kommunikation. Har vi accepterat att mångfald finns, rör sig på olika sätt och att lönsamheten gynnas av att nå fram till en marknad definierad av mångfald, förstå olika mångfald, andas olika mångfald?

Därför ska du och jag börja lite här och nu. Stockholm är en bra början. Ca 50% av alla som är folkbokförda i Stockholms län (dvs inte bara kommunen Stockholm) har någon slags utländsk bakgrund (invandrarna, de mixade, andra generationens invandrare och de adopterade). Synliga minoritetsinvånare/icke-vita i Stockholms län uppgår idag till ca 25% och både siffran 50% och siffran 25% kommer stiga inom 5 år. Kan vi återspegla detta inom all kommunikation och reklam framöver? Ja, säger jag.

Under 2019 har vi försökt hitta olika infallsvinklar, argument och statistik gällande inkludering. Allt för att övertyga oss om att vi på byråer eller som individer gör rätt. När det gäller hur dagens reklam formas och om den är inkluderande eller inte kan du läsa mer om här: https://www.resume.se/marknadsforing/reklam/mangfalden-i-svensk-reklam-inte-storre-nu-an-for-10-ar-sedan/

På sociala medier är kommentarerna öppet mångfaldskritiska.

Kritiken är kraftigt kritisk till hur jag stör mig på en formulering, en text eller ett ord, och av alla möjliga förklaringar så drar jag slutsatsen att det handlar om okunskap. Vidare påstår kritiken att jag personligen inte bemödat mig med att ringa upp byråer, företag osv för att fråga vad de menar? -¬—-Detta åligger inte mig att ringa upp varje byrå, varumärke, företag när de gått ut med till exempel stereotyp eller exkluderande kommunikation. Det vill säga att alla som jobbar med interkulturell/normkritiks kommunikation är per definition människor som jobbar med identitetspolitik enligt kritiken. Kritikern menar vidare att det som jag belyser är själva definitionen av rasism?

Kritikern tycker vidare att jag utgår från att de (Reklam och kommunikations branschen/företag/varumärke) är ute efter oss som minoriteter, att de är icke rasifierade dumma ”svenskar” som inte vet bättre, när jag i själva verket vill belysa de hinder som finns för att föra oss framåt, tom ihop.

Min fråga blir: varför att det så svårt för vissa människor att lyssna på vittnesmål? Jag skulle aldrig ifrågasätta hur en funktionshindrad person upplever tillgängligheten på offentliga plaster. Huruvida de verkligen måste planera vart de går och hur människor faktiskt bemöter dem. Jag vill lyssna. Jag vill lära mig, utifrån att jag är fullt medveten om mina privilegier om att jag sällan behöver reflektera över hur de har det.

Vad kritiken vill säga är att jag tjänar på att vara normkritisk och att jag har gjort en grej av detta. Vad kritiken inte tar med i beräkningarna är att det är just dessa motargument, som dominerar samtalet i olika FB grupper. Vad kritiken inte säger är att det är just dessa bemötanden som tystar människor. Vad kritiken inte säger är att många vittnesmål har delats i grupper där icke-vita reklamare/kommunikatörer delar liknande upplevelser och berättelser. Berättelserna är väldigt lika och många, och till slut så ger personerna ofta upp. De anpassar sig, slutar på sitt jobb och går ur olika diskussionsforum för att inte behöva ta skit från trångsynta individer. Vad jag inser är att kritiken och kanske några till, lever isolerade och i en bekväm skyddad värld, där de sällan kommer ut ur sina trygghetszoner.

Det flesta inom branschen, upplever jag, vågar inte komma ut ur sina trygghetszoner. De håller sig fast med näbbar och klor. Jag vill utmana dig, min kollega, att vi tillsammans lämnar trygghetszoner en efter en för att tillsammans kunna påverka våra kunders förflyttningar.

Lått oss tillsammans lyfta fram flera goda exempel som Unionen. För mig visar Unionen trovärdighet och lyckas med mångfald och inkludering. De lyfter samhällets utmaningar och verkliga historier som påverkar människors vardagsliv. Sådan kommunikation håller viktiga obekväma samtal vid liv. Vi behöver reklam, kommunikation och samtal om hur vi inkluderar andra kroppar och perspektiv. Det är därför bra att t ex Unionen och Ikea tar strid mot människor som vill behålla stereotypa bilder av t ex muslimer eller lättklädda kvinnor inom reklam. Genomtänkt, kreativ reklam och kommunikation kan användas för att ifrågasätta gamla föreställningar.

Vår bransch måste vara en inkluderande arbetsplats under 2020. En arbetsmiljö som välkomnar alla oavsett bakgrund, religion, utbildning och samhällsklass. Jag vill ge mer och kommer att fortsätta att aktivt ta ställning för olikheter som etnicitet, funktionsvariationer, religion eller trosuppfattning inom vår bransch. Vi finns tillgängliga för alla inom privat och offentlig sektor som vill vara med i ett dagligt arbete för att förbättra och skapa mer inkluderande kommunikation för ett mer inkluderande samhälle. Vi måste tänka på vad vi förmedlar till alla unga talanger som hamnar hos olika byråer med sina strukturer som antigen välkomnar dem eller lämnar en obehaglig känsla av att inte vara välkommen.  Så kollega, vad kan du och jag stå för under 2020? Kan vi vara överens om att se inkludering som en rörelse snarare än en trend?

Vi lever idag i en global värld, så det är egentligen ingen världsnyhet att mångfald och erfarenheter från jordens alla hörn bidrar till konkurrenskraft. Företagen ser detta som viktigt. Nu handlar det om att agera ännu mer. Vi ses under 2020 kollega!

Författaren till inlägget:
Brandon Sekitto

Dela blogginlägget:

Mer från Vi måste prata

Till bloggen >

Pratar offentliga sektorn medborgarnas språk?

Vid nyåret 2018–2019 var drygt 10,2 miljoner personer folkbokförda i Sverige. Vi blev 10 miljoner invånare den 20 januari 2017, och enligt den senaste prognosen beräknar SCB att vi kommer...

22 November 2019

Ortens civilsamhälle – underdogen vi behöver ta på allvar

Många aktörer har en utmaning i att nå Orten och särskilt de förorter med hög andel personer med utrikes bakgrund. De behöver nå ut i olika syften som till exempel samhällsservice,...

27 Augusti 2019

Empatisk kommunikation

Häromdagen såg jag Nikes reklamfilm Dream Further. Har du sett den? Det är en av filmerna i en serie av inspirationsfilmer om att drömma stort och förändra världen trots att...

8 Juli 2019