Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

102-årige krönikören som undervisade Palme

Publicerad: 12 december 2014, 16:21

Gösta Vestlund.

Foto: Robert Blombäck.

När Sveriges äldste krönikör Gösta Vestlund föddes hade radion inte slagit igenom ännu. På 40-talet undervisade han Sveriges blivande statsminister Olof Palme och senare också kung Carl XVI Gustaf. För Resumé berättar han om kärlek under brinnande krig och om hans tankar kring sociala medier.


Två världskrig har passerat under den 102-årige Gösta Vestlunds liv. Och han minns fortfarande det andra mycket väl, minnet är knivskarpt trots att det har diarieförts så mycket i huvudet genom åren. Flera gånger har han hamnat i luven på nazister och cyklat över gränsen till Norge för kärlekens skull, två av gångerna under ockupationen.

Tyska trupper gick in i Norge den 9 april 1940, trots att grannlandet hade förklarat sig neutralt vid krigsutbrottet. De blev kvar ända fram till kapitulationen i maj 1945.

– Jag hade en norsk flickvän som hette Martha Devik som blev fast i landet. Vi umgicks via brev i fem års tid, men gifte oss 1942 då jag hade möjligheten att åka till Oslo trots ockupationen, säger Gösta Vestlund.

Kärlekshistorien höll sig stark fram till 1972 då Martha Devik gick bort i cancer. Gösta Vestlund hade turen att möta kärleken igen men även den andra frun, Ebba Thörn, dog i samma sjukdom för fem år sedan. Nu är Gösta Vestlund ensam i sitt radhus i Nacka sedan 2009.

Med en 40-årig rutin av daglig morgongymnastik håller han kroppen i trim. En tung milstolpe i 101-åringens liv har varit bildningen. Han har under merparten av sitt liv verkat inom folkhögskolan, något som än i dag håller sinnet fräscht. En annan sak som håller huvudet i toppform är att Gösta Vestlund sedan några år tillbaka krönikerar i varje nummer av tidskriften Folkhögskolan, som utkommer sex gånger per år.

– Vi får se hur länge jag kan fortsätta för när man har kommit upp till min ålder kan det hända att energin tar slut.

I mitten av november hölls Tidskriftsgalan i Stockholm där Gösta Vestlund var nominerad i kategorin Årets krönikör i konkurrens med Katrine Marçal (före detta Kielos) på Jusektidningen och Johan Norberg på Tidningen Vi. Den senare vann priset.

Blev du besviken?
– Det går inte att bli besviken i den situationen. Jag trodde inte ens på när redaktören meddelade att jag var nominerad – jag, tillsammans med två yrkesjournalister när jag själv skriver med vänsterhanden. Det kan hända att jag fick nomineringsplatsen för att juryn tyckte att det var intressant med en så pass gammal krönikör. Om jag hade vunnit skulle jag dels blivit mycket glad och dels tyckt att det var överraskande.

Att Gösta Vestlund skulle hamna inom folkskoleväsendet var långt ifrån självklart. Han kommer från en fattig familj utanför Dalarna och att bekosta någon utbildning var det från början inte tal om. Inte någon från släkten eller byn hade tidigare studerat vidare.

– Min faster bad mig att komma ner till Borlänge för att träffa en man som hette Frödin. Han var frenolog och skulle undersöka min intellektuella förmåga genom att mäta skallformen med passare och måttband. När jag sedan började inom folkhögskoleväsendet var frenologin det första jag tog livet av. Det där var rena rasgrejen.

Han vet fortfarande inte vad resultatet av frenologbesöket blev, men fick besked från fastern att komma ner till Borlänge för att läsa latin hos "Magister Bengtsson".

Två gånger till har han fått hjälp av utomstående med skolavgiften. Den ena gången av en rektor och den andra gången bekostade en präst hans vidare skolgång för att få bort honom från det dansinitiativ han dragit i gång i Gagnef genom hans politiska ungdomsorganisation.

– Jag ville slippa arbetslösheten så jag tackade ja. Långt senare fick jag reda på att det var mitt syndiga leverne som fått mig att börja studera – prästerna gillade inte dansen.

Men Gösta Vestlund har inte bara studerat – utan även undervisat själv under en lång period av sitt liv. I början på 40-talet var han klassföreståndare till en person som skulle komma att betyda mycket för Sverige långt senare: Statsminister Olof Palme.

– Det var inte meningen att jag skulle ha Olof Palme, men blev rekryterad till Sigtuna Humanistiska Läroverk, eftersom den tidigare läraren inte fått busarna i klassen att lyssna. Olof Palme var en mycket hygglig och trevlig elev som inte ställde till några problem och som alltid gjorde sina läxor. Jag minns att han ofta hade kortbyxor och realmössan på sned. Jag tror att den var ställd till vänster redan då.

Många år senare stötte de på varandra igen när Gösta Vestlund besökte honom i ett ärende.

– Han frågade om jag kom ihåg när jag undervisat honom i svenska. Nej, sa jag. Då frågade jag honom om han kom ihåg min undervisning i kyrkohistoria. Nej, det hade han glömt. Det är lite roligt att tänka på att det var min insats för den blivande statsministern.

Kan du känna stolthet i dag över att du faktiskt undervisade en av Sveriges statsministrar?
– Nej, det gör jag inte. Min möjlighet att påverka Olof Palme har varit minimal.

Men det finns fler celebriteter som Gösta Vestlund har undervisat.

– Jag hade möjlighet att informera kungen när han var kronprins.

Undervisade du kungen?
– Nej man kan inte säga att man undervisar en kung – man informerar. Han besökte olika myndigheter och kom till Skolöverstyrelsen bland annat för att få information om vuxenutbildning. Det blev min uppgift att informera honom om det. Vi hade gått på samma läroverk med några års mellanrum – så vi hade mycket att tala om. Det underlättade för att få igång en ordentlig dialog. Annars kan det lätt bli lite stelt.

Gösta Vestlund gick i pension 1978 men fortsatte att vara mycket aktiv inom folkhögskolan och har startat en sådan i Gysinge. Där var han ordförande i styrelsen fram till och med år 2000. Han har också deltagit i olika forskningsprojekt och varit med om att dra igång ett gäng folkhögskolor i Afrika. Dessutom har han engagerat sig för de handikappades rättigheter eftersom hans son föddes med en cp-skada. Sonen blev en av de första med den typen av skada som genomgick en högre utbildning i Sverige.

Du verkar ha hunnit med mycket i ditt liv. Är du nöjd med din karriärsmässiga gärning?
– Ja, det måste jag säga. Jag har blivit hedersdoktor i Linköping och fått Illis Quorummedalj (delas ut för att belöna kulturella, vetenskapliga och allmännyttiga ändamål, reds.anm.) av regeringen för några år sedan. Det är ett uttryck för att de tycker att jag har gjort något bra.

Kan du ångra något i livet?
– Tillfälliga saker som om man deltagit i diskussioner och varit för sträng mot motståndare till exempel, men inget mer genomgående. Jag har deltagit i ganska hårda debatter mot nazisterna på 30-talet i Dalarna, men det ångrar jag inte. Ett antal judiska läkare sökte asyl i Sverige och 1939 hölls det ett möte i gymnastikhuset i Uppsala med anledning av det. Ett stort antal studenter motsatte sig högljutt att läkarna skulle få asyl i Sverige – men vi tyckte tvärtom. Våra rop drunknade i de vrål som förekom från andra sidan. Studenterna gav uttryck för allt annat än intelligens – de var ganska okultiverade.

Du verkar ha varit väldigt samhällsintresserad under hela ditt liv. Funderade du någon gång i banor om att bli journalist?
– Ja, det gjorde jag. Under 30-talet var jag hemma i Gagnef och var arbetslös. För att försörja mig sålde jag tallkottar. Sedan sålde jag också daggmaskar till en grossist som jag fick ett halvt öre per styck för. Jag skrev också notiser om föreningar och lokala händelser i Dala-Demokraten som jag fick tre öre raden för. Efter ett tag fanns det en ledig tjänst på lokalredaktionen i Borlänge, men det var en annan som fick det.

Om du hade fått det jobbet – tror du att din karriär sett annorlunda ut då?
– Ja, då hade jag arbetat som journalist och säkert blivit politisk verksam. Den som fick jobbet var son till en mycket inflytelserik kommunalman. Han blev mycket duktig och bra, så han kanske var duktigare än mig ändå.

Hur känner du inför framtiden?
– Jag är lite orolig för framtiden eftersom vi står inför mycket stora utmaningar. Både i klimatfrågan, i fördelningsfrågan och i frågan om hur vi vill att Sverige ska åldras. Det är därför jag har arbetat så lång tid jag kunnat inom folkhögskolan så att vi ska lära oss mer och bli mer engagerade.

Tror du att vi klarar utmaningarna?
– Jag hoppas det.

Under Gösta Vestlunds liv har medieutvecklingen hunnit ta fart ordentligt. Han har sett både radion och tv:n göra intåg i människans vardag, men också alla dessa medier som är relativt nya i sammanhanget: Internet, datorer och mobiltelefoner. Själv har han varit verksam på Facebook fram till för några år sedan – när tilltagande synsvårigheter gjorde så han inte kunde använda det sociala mediet längre.

– Jag tycker att det har varit en utomordentligt viktig utveckling för att informera allmänheten om samhällets förändringar och viktiga frågor. Det har varit väldigt värdefullt för demokratin. Att skapa djup i demokratin har medierna bidragit till i hög grad. Men alla kanaler som finns i dag har bidragit till att vi fått ett informationsflöde som kan vara desorienterande. Folkbildningen får ta tag i detta och stimulera ett mer kritiskt tänkande.

Tycker du att vi behöver bli bättre på det?
– I väldigt hög grad. Beträffande de sociala medierna är vi fortfarande i ett utvecklingsskede där vi inte vet var vi kommer att hamna till slut. Vi har inte hittat formerna för att kultivera den typen av medier än.

Innan jag och Gösta Vestlund avslutar vårt samtal lovar jag att återkomma så att han får läsa sina citat. Jag säger att vi hörs inom några dagar.

– Det enda som kan sätta käppar i hjulet för det är om jag inte längre finns. Men med tanke på mitt nuvarande skick har du nog lite tid på dig.

FAKTA / Gösta Vestlund
Ålder: 102 år
Född: 15 juni 1913 i Gagnef. Kom till Stockholm 1952.
Jobb: Lärare, rektor, ämbetsman i skolöverstyrelsen. Filosofie hedersdoktor och har fått en Illis Quorummedalj som delas ut av regeringen för att belöna kulturella, vetenskapliga och allmännyttiga ändamål.
Familj: Två pensionerade barn, 69 och 65 år, två barnbarn och ett barnbarnsbarn. Gift två gånger och senaste frun gick bort för fem år sedan.
Bor: Radhus i Nacka.
Medievanor: Lyssnar på radio, och på tv:n.
Drivkraft: Intresset för att veta vad som verkligen sker och att försöka finna hjälpmedel eller verksamhetsformer för att förbättra utvecklingen.

Yasmine Winberg

Redaktör Resumé Insikt

yasmine.winberg@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.