Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

Bo Lindquist om nya projektet: ”Jag vill visa hur systemet gjorde Macchiarini möjlig”

Publicerad: 13 Maj 2016, 12:25

Foto: Andreas Elgstrand

Hans dokumentärserie om Paulo Macchiarinis konstgjorda luftstrupar träffade svenska folket rakt i hjärtat. Nu berättar en av Sveriges främsta dokumentärfilmare Bo Lindquist hur det var att intervjua bedragaren Macchiarini, att kärlekshistorien med NBC-producenten var mycket värre än vad som framgick i Vanity Fair och hur sjukt han tycker att det är att Karolinska sjukhuset lyckats komma undan – till skillnad från Karolinska Institutet.


Ämnen i artikeln:

SVTBo Lindquist

Tajmingen på Bo Lindquists telefonsamtal är ganska osannolik. Han har precis fått veta att huvudpersonen i hans dokumentärserie ”Experimenten”, Paulo Macchiarini, för första gången på fyra månader beslutat att uttala sig om anklagelserna i svenska Läkartidningen.

SVT-producenten sitter på bryggan som hör till Kungliga Motorbåtsklubbens café invid Djurgårdsbron i Stockholm och bär fortfarande två reflexband runt fotlederna efter cykelturen. Han kisar in i solen och trycker telefonluren mot örat.
– Macchiarini påvisar ju ingenting i intervjun. Ja. Ja, det är hans metod, säger Bo Lindquist, innan han märker att han har fått sällskap på bryggan.

– Förlåt, vänta. Du hej, jag är jätteledsen, jag visste inte att det här skulle hända i dag, men jag måste ta det här. Kan du beställa en apelsinjuice åt mig?

Det skulle visa sig vara det första i en lång rad telefonsamtal som avbryter intervjun med SVT-reportern denna plötsligt hektiska majmorgon.

Bo Lindquist sätter på sig en fiskemössa för att skydda ögonen och berättar att han fick höra om Paulo Macchiarini för första gången i början av 2015, när kirurgen bland annat anklagades för forskningsfusk av fyra biträdande överläkare på Karolinska Institutet.
– Vi tipsades om att det hade gjorts en anmälan till sjukhusledningen. Den var väldigt gedigen och omfångsrik och efter en genomläsning förstod jag att det var stort, att det var en viktig och allvarlig historia. Huvudfelen fanns utpekade i det här dokumentet. Men anklagelserna blev bemötta med hot om polisanmälan och arbetsrättslig varning från sjukhusledningen, vilket indirekt kunde inneburit indragna anslag för de här läkarna. Där kände jag att något måste vara fel. Jag visste inte vad i det stadiet, men något fel var det, säger han.

I ungefär en månad undersökte redaktionen på Dokument Inifrån om informationen tycktes stämma och om materialet verkade görbart på tv. Bo Lindquist kontaktade de huvudinblandade för att få deras historier. Han kände att det skulle bära, och beslutade sig för att köra.
– I det läget började vi förstå att vi skulle behöva åka till Ryssland, Turkiet, Italien och USA. Vi insåg att ett program inte räcker. Skulle vi våga satsa på två, kanske till och med fler? Vi kom fram till att det krävdes en chansning på tre program för att lyckas göra historien. Men det innebar också krav på att vi också skulle knäcka den. Och det visste vi ju inte om vi skulle göra, säger han medan blicken fastnar på en träbåt som lossar från bryggan bredvid.

Berättelsen om Paulo Macchiarini har allt. Oskyldiga dödsoffer, en kärlekshistoria, lögner, pengar och mäktiga institutioner som slipper undan. I centrum en stjärnkirurg som många skulle beskriva som en karismatisk bedragare som har ett finger med i nästan alla delar av spelet. Macchiarini försökte hitta ett sätt att skapa reservdelar som kan ersätta människors organ, när de inte längre fungerar. Rena ”Frankenstein”, som han själv uttrycker det. Men i vad som skulle kunna beskrivas som storhetsvansinne gick han händelserna i förväg och transplanterade konstgjorda luftstrupar i plast på patienter utan att först göra en riktig etisk prövning och innan han ens genomfört djurförsök. Människor som uppges annars hade kunnat leva ett någorlunda långt och hälsosamt liv dog. Och allt genomfördes med godkännande från Karolinska Institutet (KI) och Karolinska universitetssjukhuset (KS), där forskaren var anställd.

Macchiarini hade under lång tid sagt nej till intervjuer om forskningsfusket. Men just Bo Lindquist och hans undersökande tv-team valde han att bjuda in till sin värld av organtransplantationer och stamcellsforskning. Macchiarini och KI väntade sig en mindre svartvit rapportering från deras sida, enligt Bo Lindquist. Premissen var dessutom att inte ställa frågor om just forskningsfusket under tiden KI:s utredning om anklagelserna pågick.

Så när utredningen var klar och rektorn äntligen sagt sitt tog Bo Lindquist sats i en enda slutintervju, där han dundrade in de kritiska frågorna – och det pågick överraskande nog i flera timmar.
– Det var en sorts intellektuell brottningsmatch. Mycket hade jag redan pratat med honom om tidigare, men det var där jag skulle konfrontera honom och be att få svaren på anmälan mot honom. Han måste få bemöta anklagelserna, det är inte schysst annars.

Bo Lindquist satt med fakta i handen, men Macchiarini förklarade sig oskyldig och undvek med ett nervöst leende regelmässigt att svara på frågorna.
– Och det gör det jättesvårt. Jag säger till honom att jag inte hittat några djurförsök innan han gick på människor, och frågar om det här stämmer. Till och med det undviker han att svara på. Det är speciellt.

Kände du att du hade kunnat pressa honom mer under intervjun?
– Jag kunde antagligen ha blivit mer arg, även om jag inte riktigt vet vad som hade hänt då (skratt). Men i övrigt lyckades jag fråga om i stort sett allt jag hade tänkt mig eftersom han ändå gav mig så mycket tid.

Funderade du någon gång på om du verkligen hade på fötterna?
– Ja, många gånger.

Hur är det att känna den osäkerheten?
– Det är väl tyvärr helt normalt för mig. Jag gör nästan bara program där jag inte vet slutsvaret och hur det egentligen förhåller sig. Så hela arbetssättet går egentligen ut på att jobba med det okända.

Hur har du mått rent psykiskt under arbetsprocessen?
– Det är en blandning av att känna engagemang och spänning. Det gäller riktiga patienter, människor som dött och läkare som är anklagade. Sen är man otroligt nervös och orolig för att man ska missuppfatta något, ha fel, misslyckas eller att folk ska hoppa av. Risken är överhängande när det är så känsliga saker. Men eftersom det är så viktiga ämnen känner man att det finns en anledning till att jobba med det, vilket ger både spänning och driv.

Macchiarini växlar mellan att vara väldigt karismatiskt, charmig och trevlig, till att vara aggressiv och manipulativ, enligt Bo Lindquist – som menar att fallet med NBC-producenten Benita Alexander statuerar ett bra exempel på hans personlighet. Det var i ett uppmärksammat Vanity Fair-reportage som hon berättade hur hon förälskat sig i Macchiarini, och hur han byggde upp en hel tillvaro av lögner. Han undanhöll att han redan hade en italiensk fru och familj och fick henne bland annat att tro att Påven skulle viga dem.
– Det här dök upp två veckor innan vi skulle sända. Mönstret att omkonstruera verkligheten känns igen från hur han agerat i den medicinska världen. Det är som en gradvis förändring i beskrivningen av vad som skett.

Bo Lindquist har pratat med Benita Alexander – och säger sig ha fått en förståelse för hur hon kunde bli lurad.
– Eller lur är fel ord. Det är en form av bedrägeri. Först tänker man att det är märkligt att hon kan tro på att Påven skulle viga dem. Men det här bedrägeriet sker i form av en långsam förskjutning och uppbyggnad. Det börjar med något litet, som att Vatikanen har godkänt hans skilsmässa, till att ”by the way, jag opererade förra Påven och tillhör hans krets av livläkare och anlitas ibland” och slutligen ”förresten, Vatikanen gillar mig, vi kanske kan få låna en kyrka, och just det, Påven viger folk ibland och kan faktiskt tänka sig att viga oss.” Långsamt uppbyggt och serverat under kärlekens inflytande skulle även jag ha trott på det, på det sätt han gör det.

– Och bedrägeriet är större än vad som framgår i artikeln. Sanningen är mycket värre.

Oj, är det något du kan dela med dig av?
– Nej, det är deras liv, så jag kan tyvärr inte det. Men han har åsamkat betydligt mer skada än vad som framgått.

Ringsignalens melodi kan nog beskrivas som kurdisk. Bo Lindquist suckar och ursäktar sig, säger att det finns en risk att SVT går ut i sändning och att han därför måste ta samtalet. Det dröjer bara en kort stund innan han lägger undan luren. Han säger sig ha väntat länge på det här – dagen då Macchiarini tar bladet från munnen.
– Det är väldigt spännande att påstå så komplexa saker om så pass komplexa händelser som vi gjorde i Experimentens 180 minuter. Det är klart man är nyfiken: vad kommer han säga? Har han andra förklaringar än de vi redan hört? Kan vi ha missat något?

Men han är genuint besviken på Macchiarinis försvar.
– Han säger i väldigt stor utsträckning det han redan sagt till mig och helt utan nya fakta. Avsaknaden av belägg känns både upprörande och faktiskt lite sorgligt. Det vore på sätt och vis skönt om han hade bra argument för det han gjorde.

Hur menar du?
– Jag tror inte att han är en ond människa, utan att han säkert har velat hjälpa människor. Och då önskar man att han, som är en framstående forskare och läkare, kommer med något mer genomtänkt där han förklarar varför han har gjort som han har gjort.

Men klingar inte hans agerande i dag i sådana fall ganska väl med hur han har agerat tidigare?
– Det gör det absolut. Han argumenterar på precis samma sätt som i mina intervjuer, och som han säkert gjort i andra. Argumenten är att luftstruparna är tillräckligt testade innan de satts in i människor, att patienterna var döende och att de inte skulle ha levt såhär länge utan ingreppen. Sedan påstår han att vi förvränger sanningen, men har inga belägg för det. Det var väntat, det var väl så långt han kunde kritisera oss, säger Bo Lindquist.

Han nyper tag i skinnet på halsen, exemplifierar med Julia Tuulik som var den första ryska patienten att få en ny plaststrupe av Macchiarini.
– Vi har tittat på patientjournaler och intervjuat hennes anhöriga. Vi har konsulterat de medicinska dokumenten med andra läkare och de säger att hon kunde förvänta sig ett medellångt liv. Det var samstämmigt: hon hade ett hål i halsen och det var jävligt jobbigt, men hon hade inte en dödsdom över sig.

Var och ett av Bo Lindquist tre delar i Experimenten har setts av över 800 000 personer sedan de sändes i januari i år, men dokumentärerna har engagerat desto fler och kan sägas vara en avgörande katalysator till att händelserna kom upp till ytan på allvar. Bevakningen i både svenska som internationella medier slog i taket och slutligen fick händelserna även verkliga konsekvenser för ett antal inblandade personer. KI:s rektor Anders Hamsten avgick tillsammans med ytterligare tre ur KI:s ledning – och i mars avskedades Macchiarini.
– Som dokumentärfilmare vet jag att det ofta blir tyst efter ett program. Därför var det förvånande att reaktionerna var så enorma bland tittarna och att KI faktiskt agerade till slut. De goda sidorna av forskningen har verkligen visat sig på KI, där många delar av institutet faktiskt tagit till sig av kritiken och börjat undersöka vad som hänt.

– Men vad som också är förvånande är att det bara är på KI man har reagerat – och inte på Karolinska Sjukhuset, som istället har musslat helt. Man ska komma ihåg att det var på KS man tog besluten och genomförde operationerna och att det var på KS som människor dog. Men de bara kastar ifrån sig och hävdar att ingen där har gjort fel – och kommer undan med det. Det är helt sanslöst att de lyckas med den strategin och får allt att handla om KI, säger producenten och rullar mobilen mellan händerna.

Bo Lindquist har fått mellan 1 500 och 2 000 mejl sedan dokumentärerna sändes – och det kommer fortfarande nya. Avsändarna är läkare, patienter och tittare som ställer frågor och berättar om egna upplevelser. Mottagaren har bestämt sig för att svara på alla.
– Det är väldigt viktiga frågor. Oavsett vem som skickar så vill samtliga något som är viktigt att svara på, säger han.

Varför tror du att Experimenten har engagerat så mycket?
– Den här historian är som en grekisk tragedi om liv och död. Den har en hjältes övermod vars hybris drabbar människor. Dessutom berör den många, eftersom nästan alla förlitar sig helt på läkarnas kunskap och omdöme. Så när något sådant här händer, när förtroendet bryts, känner vi oss osäkra på ett sätt som ingen vill.

Har du något nytt jobb på gång?
– Jag håller bland annat på att försöka förstå den här historien ännu bättre. Macchiarini var inte ensam om det här. Andra personer, vissa högt placerade på KI, KS och andra sjukhus och universitet har tjänat på honom och utnyttjat honom. Jag skulle vilja beskriva hur systemet har gjort honom möjlig.

Faktaruta

Ålder: 61

Född: Allmänna BB, Stockholm

Bor: Södermalm

Familj: Fru Anna-Karin Johansson och tre barn

Gör: Producerar, intervjuar, researchar och regisserar dokumentärer – i varierande omfattning.

Utbildning: Naturvetenskapligt gymnasium

Karriär i korthet: Första tio åren lärare och akvariefiskfångare i Kenya, dagispersonal mm. Sen frilansjournalist sen 1983. Först bara skriva, sen radio och radiodokumentärer. En period chef för SRs dokumentärredaktion. Nu på SVTs dokumentärredaktion sen 2012.

Gör på fritiden: Cyklar, paddlar, lagar mat, odlar levande stenar.

Senast lästa bok: ”Underkastelsen” av Michel Houellebecq

Filmtips: ”Amarcord” av Federico Fellini från 1973 och första säsongerna med ”Trailer Park Boys”

Medievanor: New York Times, New York Review of Books, Thebrowser.com, tips på läs- och tittvärt från alla jag känner

Oanad talang: Talar kiswahili och kan stjärnhimlen

Förebilder: Dokumentärfilmaren Errol Morris, essäisten Andrew O’Hagan, radioproducenten Lennart Wretlind, biologen Edmund O Wilson, gruppen Bon Iver och många, många andra.

Bonus – mer om Bo Lindquist:

61-årige Bo Lindquist har inte alltid varit journalist. Under delar av 70- och 80­–talet spenderade han sex år i Kenya som lärare och akvariefiskfångare.
– Jag var lite av en akvariefisknörd i tonåren. Och när jag slutade gymnasiet ville jag fly Sverige och min borgerliga uppväxt i Täby så långt som möjligt. Så jag tänkte att ”jag åker till platsen där fiskarna kommer ifrån, Centralafrika”. Och jag liftade ner till Kenya.

Där jobbade han som lärare i engelska, biologi och historia i några år, innan ursprungsidén återkom.
– Jag var med och startade en firma som exporterade akvariefiskar från Victoriasjön. Det var vi först i världen med.

Men efter tiden som mångsysslare i Östafrika fick han upp ögonen för journalistiken.
– Jag kände till slut att jag ville satsa på något ordentligt som håller resten av livet, som funkar både i Sverige och Afrika. Då tänkte jag att ”journalister, de får ju resa som attan, det kan jag bli”. Jag började som frilansjournalist – och resa har jag ju fått göra.

Bo Lindquist började helt oskolad som skribent men ramlade snart in på radiobanan och sedermera tv. Dokumentärer blev med åren paradgrenen och hans arkiv är lika enormt som imponerande – listan över utmärkelser likaså. Han kan i dag titulera sig producent, regissör och författare. Under en period var han chef på SR:s dokumentärredaktion och sedan 2012 har han jobbat på SVT:s dokumentärredaktion.

Mårten Färlin

Ämnen i artikeln:

SVTBo Lindquist

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.