Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag27.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

Därför lämnar Jens Kärrman DN för frilansliv i Norrland

Publicerad: 17 Juni 2016, 10:35

Jens Kärrman berättar om sitt beslut att bryta upp.

Foto: Andreas Elgstrand

Jens Kärrman har sagt upp sig från DN efter en lång journalistkarriär i Stockholm. Framöver väntar istället en frilanstillvaro i Luleå. – Jag är osentimental när det gäller jobb, säger han.


Ämnen i artikeln:

Dagens NyheterKarriärJens KärrmanJournalistikFrilans

För drygt fem år sedan gick Dagens Nyheter ut med en annons där de sökte "Sveriges bästa politikreporter". Valet föll på Jens Kärrman, frilansande journalist sedan två år tillbaka i tiden.
– Jag gick på en arbetsintervju med Åsa Tillberg (dåvarande redaktionschef, reds. anm.) och på ytterligare ett möte. Sedan var det klart, minns han i dag.

Åren som sedan följt har varit händelserika, både inom politiken och på DN. Vi har fått en ny regering med efterföljande parlamentarisk kris och en het debatt om bland annat flyktingfrågan. Dagens Nyheter har hunnit byta chefredaktör, rycka upp sig digitalt och lägga om kursen mot ett mer premiumbetonat innehåll som läsarna vill slanta upp ur egen ficka för att ta del av.

Jens Kärrman har trivts bra med omvandlingen, men har nu bestämt sig för att börja på ett nytt kapitel. Nyligen sa han upp sig från tidningen och i sommar gör han sin sista arbetsdag. Sedan går flyttlasset med hela familjen från Mariefred till Luleå. Hans hustru Sofia Stridsman, frilansjournalist med ett förflutet på Expressen, har nämligen tagit anställning som pressinformatör på Luleå tekniska universitet.
– Hon är uppvuxen i Tornedalen och vi åker ofta dit på somrar och vintrar. De senaste åren har vi faktiskt haft svårt att motivera för oss själva varför vi inte ska flytta dit. Nu på vårkanten dök det upp ett roligt jobb för henne. Då vi kände vi att det var ett bra läge att testa, säger han.

Vad har du för tankar kring att bryta upp från DN?
– Jag tycker det är kul att utmana mig själv och göra något nytt. Det är klart att jag har funderat på det ett tag. Jag har trivts bra med jobbet och kollegorna. Men den stora grejen är ju att flytta med familjen från Sörmland till Luleå med allt vad det innebär. Jobbet är bara en liten pusselbit i det stora hela.

I en bransch fylld av karriärkåta uppmärksamhetssökare framstår Jens Kärrman som en befriande motpol.
– Jag är osentimental när det gäller jobb. Jag kan vara sentimental med mina barn eller när någon tar OS-guld på tv, men jobbet har jag en pragmatisk inställning till. Det är klart att jag är lojal mot mina arbetsgivare, men positioner är inte så viktiga för mig. Jag vill göra roliga saker där jag lär mig något nytt. Jag har haft förmånen att göra det i 20 år och hoppas på att få fortsätta med det.

Att lämna DN-skrapan i Marieberg är därför inte förenat med någon ångest.
– Jag gillar naturen, jag gillar folket och vi kommer ha nära till Tornedalen där min fru kommer från. Sedan är Luleå en väldigt trevlig stad.

Som för så många andra journalister startade Jens Kärrmans resa på lokaltidningen. I hans fall Smålandsposten i Växjö. Som 17-åring fick han möjligheten att bevaka nöjesscenen för ungdomssidornas räkning. Senare började han hoppa in som nyhetsreporter på helgerna och rapporterade om alltifrån hembygdsföreningens årsmöte till tragiska bilolyckor. Redan i tidig ålder hade hans fascination för mediebranschen fötts.
– Jag tyckte att journalistiken verkade vara en spännande värld. Jag vill vara med där det händer, oavsett om det gäller ett fotbollsmästerskap eller en regeringsombildning. Men jag har sällan haft en långsiktig plan utan går in i saker med entusiasm och kör på, säger Jens Kärrman.

Med sin nyfikna uppsyn, rutiga skjorta och penna i bröstfickan känns han som en typisk journalistkaraktär från valfri film. Men det är förstås inte de yttre attributen som gjorde honom lämpad för jobbet. Det gjorde däremot hans sug efter ny kunskap.
– Jag har en nörd-gen som går igenom allt jag gör. Jag kommer exempelvis ihåg valresultat ner på decimalen. Centerpartiet fick 11,4 procent eller något sådant i valet 1988 (de fick 11,3 procent, visar det sig vid en kontroll). Om någon då säger att partiet har tappat i varje val sedan 1976 kan jag säga emot: de ökade faktiskt lite 1988. Jag har alltid tyckt att det är roligt med den där typen av fakta.

– Nördgenen har varit till stor hjälp genom åren. Den har drivit mig till att ta fram fakta som kanske går emot vad jag trodde från början. Alla som läser en tidning vet också att tilläggen till artiklarna alltid är roligast, så där finns det också en poäng.

När det sedan var dags för lumpen lyckades Jens Kärrman knipa en plats på numera nedlagda Värnpliktsnytt. Chefredaktör på den tiden var Omni-grundaren Markus Gustafsson, och redaktionen bestod av reportrar som Hans Österman (i dag nyhetsredaktör på Aftonbladet), Jens B Nordström (TV4), Karin Sörbring (Expressen) och Christofer Fager som senare blev huvudperson i den så kallade nazistaffären som skakade Aftonbladet år 1998.

Tiden på Försvarsmaktens tidning blev en intensiv drillning i det journalistiska hantverket och byggde vänskapsrelationer som håller än i dag.
– Vi var inne i en bubbla. De flesta av oss var lantisar och umgicks intensivt med varandra. Alla bodde ute på ett ungkarlshotell ute i Huvudsta som Försvarsmakten hade hyrt in sig på. Vi jobbade en massa, spelade tv-spel och gick ut och drack öl ihop.

Värnpliktsnytt fungerade som en plantskola åt de båda kvällstidningarna och de flesta gick sedan vidare till vikariat på antingen Aftonbladet eller Expressen.
– Man skickade ett mejl och sedan fick man gå på intervju, därefter var det i princip bara att börja. Vi var väldigt eftertraktade allihop, säger Jens Kärrman.

Själv hamnade han på Aftonbladet, och kom senare att spendera drygt nio år på tidningen. Särskilt minns han hur det var att arbeta på den lilla redaktionen som utgjorde Aftonbladet.se vid millennieskiftet.
– Jag minns att vi var på konferens och skulle spåna fram nya idéer. Den galnaste grejen som min grupp kunde komma på var att vi skulle skicka egna flashar. Men den förkastades eftersom det skulle bli alldeles för dyrt och krångligt.

Efter flera intensiva år valde Jens Kärrman att lämna tidningen med avgångsvederlag år 2009. Han hade då varit föräldraledig en tid och samtidigt erbjöd tidningen sina anställda att sluta för att kunna minska personalstyrkan.
– Jag hade ett schema där jag arbetade från klockan 13.30 till 22 fyra dagar i veckan och min äldsta dotter skulle börja på dagis. Jag ville inte ha ett jobb där jag i princip aldrig skulle kunna hämta. Sedan kände jag att "fan, jag har varit här i 10 år, det är dags att göra något annat". För egen del tycker jag det är skönt att byta spår då och då. Att inte bli för bekväm med det jag håller på med.

Förutom ett kortare inspel på gratistidningen Stockholm City arbetade han sedan som frilansande journalist tills dess att jobbet på DN dök upp. En tillvaro som han nu alltså ska återuppta i Luleå.

Med risk för att låta 08-centrerad – blir det inte svårare att frilansa därifrån?
– Det finns telefon och bredband där med. Jag får se till att göra jobb lokalt, för det händer väldigt mycket där uppe. Sedan går det flyg hela tiden till Stockholm. Men skulle det inte fungera får jag väl göra något annat.

Jens Kärrmans karriärtips:
1. Ha kul på jobbet. Låter simpelt, men den som har roligt gör ett bättre jobb. Utan att veta säkert tror jag att de som vill avancera till chefsposter också mår bra av att ha kul. Kan även ses som ett tips till alla arbetsgivare.
2. Släpp prestigen. Vad är viktigast; att hålla fast vid en viss titel/tjänst eller att utvecklas inom yrket och som person?
3. Byt jobb. Man lär känna nya människor, breddar kompetensen och upptäcker nya möjligheter.
4. Ha tålamod. Du måste inte göra allt på en och samma gång livet. För mig är det extremt viktigt att prioritera barnen när de är små.

FAKTA/Jens Kärrman
Ålder: 39.
Född: Växjö.
Bor: Mariefred (snart i Luleå).
Familj: Hustrun Sofia Stridsman och två döttrar, åtta och fem år gamla.
Utbildning: Efter gymnasiet blev det några terminer internationella relationer och statsvetenskap på universitetet. Sedan tog jobbandet över.
Karriär i korthet: Smålandsposten, Värnpliktsnytt, Aftonbladet, frilans och DN. På Aftonbladet i tio år som nyhetsreporter, Londonkorrespondent och politikreporter. De senaste fem åren politikreporter på DN.
Gör på fritiden: Är med familjen. Är barn- och ungdomstränare i fotboll och längdskidor. Åker själv mycket längdskidor när det är säsong. Springer och lyssnar på gubbrock.
Senast lästa bok: "Kriget har inget kvinnligt ansikte" av Svetlana Aleksijevitj.
Filmtips: "War room" (om Bill Clintons kampanj 1992) är en dokumentärklassiker värd att se om ett år som detta. Kollar gärna på Hayao Miyazakis animerade filmer med barnen – "Min granne Totoro" och "Spirited away" är två favoriter.
Medievanor: Läser DN, DI och min lokaltidning (just nu Strengnäs tidning, lär förändras till Norrbottens-Kuriren och NSD inom kort). Kvällstidningarna på nätet. Lyssnar på Ekot och P4, tittar på Aktuellt. Politico och Twitter för amerikansk politik. Är en trogen läsare av Haparandabladet när jag är hos svärföräldrarna i Tornedalen.
Oanad talang: Kalenderbitare vad gäller sport- och valresultat. Bra på att valla skidor.
Hissar: Slitvargarna på TT som i en tid av fulspinn i sociala medier alltid håller sans och balans i nyhetsbevakningen.
Dissar: Aningslöst rewrajtande av amerikanska opinionsmätningar. I den enorma mängden mätningar som kommer ett valår i USA blir det lätt fel om man vinklar hårt på enskilda mätningar, särskilt när vi har dålig koll på metod och urval. Det är bättre att hålla sig till snittet.

Fredrik Thambert

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.