”De tar i så de spricker”

Det klassiska prisbelönta valstugereportaget under valrörelsen 2002 blottlade, med hjälp av dold kamera, politikers dubbelmoral.

Värst drabbades Moderaterna där några granskade lokalpolitiker visade sig hysa främlingsfientliga och invandringskritiska åsikter.

– Jag blev hatad av många i partiet, men inte av alla. Sven Otto Littorin kom fram till mig en gång och sa att avslöjandet faktiskt hade påskyndat utvecklingen av Nya Moderaterna, säger Janne Josefsson.

Som stjärnjournalist och ivrig granskare genom åren har Janne Josefsson rört upp kraftiga känslostormar på sin inslagna väg att granska makten.

Men i årets valrörelse blir det ingen undersökande journalistik av den art som skjutjärnsreporter Josefsson är känd för.

I stället är han tillsammans med Belinda Olsson programledare för SVT-satsningen ”Valet med Belinda & Janne", som anklagats för att vara lättviktig.

Josefsson fick sig en ordentlig rallarsving av DN-krönikören Johan Croneman i veckan. Han menade att Janne Josefsson hade gått från politisk hardcore och sitt valstugereportage 2002 till något slags ”danskt gladporrval” med ”det mest trötta, meningslösa, förutsägbara tv-inslaget i hela SVT:s moderna politiska historia” – det om medieghettot på Södermalm i Stockholm.

Croneman tog fram den stora motorsågen.

"Åk hem till Göteborg, Janne, till skärgården, ta några veckor ledigt och försök samla ihop dig, och börja för fan om från början. Vi behöver dig där ute. Vi behöver inte dig som något slags valpajas i SVT:s försök att popularisera politiken".

Även Aftonbladets Fredrik Virtanen (både Virtanen och Croneman bor på Södermalm) var rasande och kopplade samman Josefssons världsbild med Sverigedemokraternas – att splittra Sverige inför valet: "Det är Stockholm mot resten, i hans skruvade skalle", skrev Virtanen.

–Det finns en mediaelit som inte tar upp de frågor som folk tycker är relevanta, och denna medieelit befolkar till viss del Södermalm som enligt statistiken är det journalisttätaste området i Sverige. Det var det vi ville skildra, säger Janne Josefsson och fortsätter:

–Att jag skulle hata Södermalm och Stockholm är befängt. Jag älskar Stockholm och har själv bott på Södermalm. Jag är förvånad över de starka reaktionerna. Det finns Ebola, IS och Ukraina – men här är de riktigt chockade och ska stegla mig, otroligt överdrivet. Croneman gör väl sitt jobb och anses vara som bäst när han går igång ordentligt. Men de tar i så de spricker. Det är som en ankdamm och den starka kritiken visar väl att jag trampat på ömma tår.

Du är en av Sveriges mest hyllade journalister. Men samtidigt är du kanske en av dem som fått stå utstå mest kritik under karriären. Hur hanterar du kritiken?
– Jag är ingen teflonmänniska. Jag har starka känslor och kan bli ledsen. Men jag vill röra om och då får man räkna med att utså den hel del. Det är värre om det man gör skulle bli likgiltigt. Men i det här fallet med kritiken om Södermalms-skildringen skjuter de sig själva i foten. Men jag är inte ofelbar, jag har fel och brister som alla andra. Jag är inte samma journalist som tidigare – jag försöker gå andra vägar, men lyckas inte alltid.

Hur menar du att du har förändrats som journalist?
–När jag gjorde programmet ”Josefsson” gick jag tillbaka och tittade på saker jag gjort tidigare. Det var samma typ av historier och berättande då, men det är klart att jag inte ser saker på samma sätt i dag, jag kan inte riktigt forma det i ord. Jag började som journalist i mitten av 1970-talet då Watergate-skandalen kom och vänstervågen var stark. Det var ofta av politiska skäl som man ville bli journalist – för att förändra världen. Jag var ju inte marxist-leninist och som tur var vann ju inte kommunismen, men jag tänker annorlunda idag. Det är en annan tid och nu är jag själv en maktspelare och det innebär ett stort ansvar. Jag tänker också mer på effekterna av det jag gör och jag ser saker från fler perspektiv. Men jag vill fortfarande sticka ut och vara annorlunda.

–Jag tar inte för givet att folk på landsorten är rasister, och det finns fint folk med fina värderingar som också har saker bakom fasaden. Många journalister utgår också från vad kollegorna tycker, det blir likriktat och homogent och de kliar varandra på ryggen. Jag vill inte vara sån. Jag brinner fortfarande för att inte vara som alla andra – trots att jag gjort en klassresa från ett arbetarhem till en annan värld, ekonomiskt, socialt och utbildningsmässigt.

Att du gått från prisbelönt valstuge-gräv till mer lättviktig valbevakning den här gången – varför blev det så?
–Jag har ju gjort flera andra saker än Uppdrag Granskning genom åren, Debatt bland annat. Det här är en talkshow, och det har ju en annan karaktär. Jag är alltid öppen för olika typer av journalistik, helt enkelt.

Hur tror du att folk kommer att minnas ”Valet med Belinda & Janne”?
– Ingen aning. I förrgår tittade vi på sjukvården och i tisdags besökte vi ett tiggarläger i skogen utanför Borås. Det som fått mest uppmärksamhet är ju det här om Södermalm, men jag tror inte att folk hemma i stugorna bryr sig om den kritikstormen. Man får skilja på vad journalister minns och vad som berör ”vanligt” folk.

Hur tycker du att den granskande journalistiken har varit under den här valrörelsen?
–Jag skrev till Nils Hanson, chefen på Uppdrag Granskning, och berömde honom för avslöjandet om vapenaffären med Kina, det reportaget fick ju stort genomslag. Annars tycker jag att Mats Knutsons och Anna Hedenmos partiledarutfrågningar har varit bra, men i övrigt har det kanske inte varit några riktiga nyhetsbomber.

Vad kommer du att rösta på?
–Jag röstar blankt, precis som jag gjort tidigare. Jag var folkpartist, blev anarkosyndikalist och då var det inte aktuellt att rösta. Jag tycker att det är bra att som journalist att rösta blankt, och ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag skulle rösta på. Man ska respektera demokratin och fria val och gå och till vallokalen. Som journalist har jag ändå inflytande över politiken.

– På SVT annars är det ju vanligast med V- och MP-röster, enligt siffrorna. Min erfarenhet inom public service är att det finns en stor majoritet av rödgröna. Det ska ju inte påverka jobbet, men på ett eller annat sätt får det väl konsekvenser.

Vad gör du efter valet?
– Då går jag tillbaka till Uppdrag Granskning. Jag kommer att elda på som vanligt.

FAKTA/JANNE JOSEFSSON
Namn: Jan Christer Ragnar "Janne" Josefsson
Ålder: 62
Född: Hisingen, Göteborg
Uppvuxen: Biskopsgården, Göteborg
Bor: Hyresrätt i centrala Göteborg och hus på ön Åstol i Bohuslän
Utbildning: Journalisthögskolan
Karriär i korthet: Sveriges Radio, Radio Göteborg/Sjuhärad och SVT.
Priser: Bland annat Stora Journalistpriset 1998 och 2002, och sex Guldspadar.