Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag28.02.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

”Det är provocerande”

Publicerad: 3 Oktober 2014, 14:44

CNN:s stjärnankare Richard Quest.

Foto: Susanna Sköld

Richard Quest är ett av CNN:s mest välkända nyhetsankare. För Resumé berättar han om den nya journalistiken, priset han fått betala för att ta sig upp till toppen och hur han tog sig tillbaka efter skandalen 2008 då han ertappades i en minst sagt absurd situation med metamfetamin i kavajfickan. – Det är många människor som vill veta vad som faktiskt hände den natten i Central Park, säger han till Resumé.


Ämnen i artikeln:

CNN

Richard Quest landar i Stockholm tidigt på tisdagsmorgonen. Han har just stigit av planet när han på Twitter annonserar att han fått sin första vindpust av kall luft sedan våren började i New York.

Han är CNN Internationals främsta ekonomikorrespondent och en av de mest välkända nyhetsankarna på CNN. I Stockholm, Köpenhamn och Oslo ska han spela in programmet CNN Business Traveller på anrika designhotell. Richard Quest har svårt att hålla sig borta från skålarna med engelsk lakritskonfekt i receptionen på Berns.

–Varje gång jag går förbi är jag tvungen att ta en ny bit. De smakar olika varje gång.

På gatan utanför hotellet fixar Richard Quest nonchalant till håret i spegelbilden från ett skyltfönster. Sedan han första gången besökte Sverige för ett bröllop 1979 har han återvänt vid ett flertal tillfällen.

–Sverige har alltid haft en plats vid bordet i internationella sammanhang. Det är ett utbildat, intelligent och sofistikerat land som har gett världen några fantastiska produkter. Det kan jag säga utan att ta någon politisk ställning, säger Richard Quest.

Men bilden har förändrats.

–Kanske inte för den stora massan, men för de som känner till landet och varit här ofta. Det beror på vem som sitter vid makten. Jag ska ge ett exempel. Er senaste finansminister, Anders Borg, är en enormt respekterad man. När han talar, kanske på ett G20-möte eller i något annat sammanhang, då lyssnar folk. De lyssnar för att få höra vad Anders Borg har att säga och för att förstå vad Sverige tänker om vissa frågor. Den nya regeringen kommer behöva bygga upp en trovärdighet internationellt sett. Fram till dess kommer folk fråga sig varför de ska lyssna.

Richard Quest är inte förvånad över regeringsskiftet i Sverige, han menar att det hade varit mycket ovanligt om Alliansen fått sitta kvar.

– Det är väldigt få regeringar som blivit valda antingen före eller under finanskrisen som inte har kastats ut. De gånger det händer är det ett undantag. Det som var intressant med Reinfeldt är att han fick förtroendet att sitta två mandat. Han överlevde det första valet – sedan kickades han ut. Det är brutalt. Hur hårda våra jobb än är, så kan jag lova att de inte är så brutala som en politikers.

Uppe i sviten på Berns hotell ställer han demonstrativt undan godisskålen från bordet. Det blir bäst så, förklarar han.

Richard Quest är född i Liverpool, England. Han började studera juridik för att ha något att falla tillbaka på ifall allt skulle fallera.

–Min pappa insisterade på att jag skulle skaffa mig en karriär, utifall något skulle gå hemskt fel. Bokstavligt talat var jag tvungen att ha ett "Get out of jail free card" (spelkort i Monopol) om jag skulle hamna i fängelse, så vi bestämde att jag skulle studera juridik. Jag har alltid gillat juridik och skulle inte ha något emot att vara advokat. Men det jag helst ville göra var att bli journalist.

Under mitten av 80-talet fick han en praktikplats på BBC News. Enligt Richard Quest var det ren tur.

Efter 15 år som korrespondent på BBC nådde han ett vägskäl. Det var dags att gå vidare. Han skulle inte få sparken från BBC, men samtidigt var han inte säker på om han skulle kunna nå så mycket längre i karriären.

–Jag tänkte att om jag ska gå vidare från BBC så borde jag gå vidare till något som är minst lika bra, om inte bättre. Det var ren tur igen, jag råkade befinna mig i New York för BBC och såg en annons i tidningen att CNN sökte nyhetsankare och korrespondenter. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har sett en liknande annons sedan dess.

Efter 14 år på CNN har Richard Quest hunnit med att intervjua några av de viktigaste och mest inflytelserika personerna i världen

–Enligt deras egen definition, påpekar han.

Han blir alltid nervös inför intervjuer och skissar schematiskt upp de frågor han ska ställa i något som liknar ett rutnät. Frågorna ska leda intervjun fram till kärnan och de viktigaste frågorna.

Om du fick chansen att intervjua dig själv, vad skulle den viktigaste frågan vara?

–Oj, den frågan tror jag aldrig att jag har fått. Det är en väldigt bra fråga. Jag vet inte. Eller... Jag skulle fråga "Var det värt det?".

Och vad skulle svaret bli?
–Ja, jag tror det var det. Sen skulle jag fråga "Vad fick du ut av allt?" Jag är i 50-årsåldern nu. Folk frågar alltid vilken som varit min bästa story, eller vem som är den mest intressanta personen jag någonsin intervjuat. Det är så mycket av de stunderna som jag kommer ihåg. Jag minns när jag stod på Times Square under Millenniumskiftet. Jag minns när jag var på den sista Concorde-flygningen. Jag minns intervjuerna med July Andrews, Hugh Hefner och Margret Thatcher. Jag minns de alla.

Det gör att det har varit värt det?
–Jag vet inte. "Vilket pris fick du betala för att hamna där du är?" skulle jag fråga mig själv. Du börjar ställa de frågorna först när du blir äldre. Vem intervjuade jag inte? I dag är allt så polerat och tillrättalagt. Bara att få en intervju med något av de stora namnen är svårt i dag. När du väl får det finns det 15 människor som ser till att du ställer rätt frågor och 10 personer till som ser till att du inte ställer vissa frågor. När en filmstjärna ger intervjuer inför en film får varje journalist fem minuter var. Vi kallar det för en "junket". Jag har gjort några sådana men jag kommer aldrig göra någon mer. Det är omöjligt att få ut något av dem.

Det var sex år sedan Richard Quest greps för narkotikainnehav i Central Park. Händelsen blev en stor skandal och en nyhet över hela världen. Han hittades med metamfetamin i kavajfickan, ett rep runt halsen som var fastknutet i hans kön och en sexleksak i skon. I senare intervjuer menar han att sexleksaken låg i bakluckan på bilen. Någon förklaring till vad som hände den natten har Richard Quest aldrig gett. Han är fast beslutad att inte kommentera händelsen. "Det var vad det var" säger han till The Guardian i juni 2009.

–Det är många människor som vill veta vad som faktiskt hände den natten i Central Park. Det är något jag inte diskuterar. Vad det handlar om är hur du hanterar en livskris. Du gör det genom att titta på dig själv, på ditt liv och på de beslut du har fattat. Det blir en sjuklig reflektion men med hjälp och stöd från kollegor och familj kommer du kunna gå vidare. Utan det sjunker du.

Hur tog du dig tillbaka?
–Tack vare vänner och familj. Varje gång jag ger det svaret tittar folk på mig och tänker "vilken klyscha", men efter att ha gått igenom det som hänt och pratat med människor som har varit med om liknande livskriser så kan jag ärligt säga att det är så. Det spelar egentligen ingen roll om det handlar om cancer, en nära vän som gått bort eller att du mist ditt jobb.

Richard Quest dömdes till sex månader rehabilitering. Han återvände till jobbet samma år. Under tiden hade CNN gjort upp en plan för hur han skulle ta sig tillbaka efter skandalen.

Tror du att det påverkade din trovärdighet som journalist?
–Det är ingen idé att jag kommenterar det, det görs redan av andra människor. Sex år senare frågar folk fortfarande om det – du frågar om det, alla frågar om det. Det är okej, men huruvida det påverkat min trovärdighet kan jag inte kommentera. Eller vänta, jag ska ge dig något som jag inte har sagt förut.

– Jag kan fortfarande göra ett bra journalistiskt jobb, en story, och plötsligt se någon twittra "vet ni vad den här killen har gjort?". Jag bryr mig aldrig om att svara, men vad jag egentligen vill säga är att, för guds skull, det var sex år sedan. Kom över det! Det är provocerande. Om de vill kommentera så är det fine, men jag hoppas för deras egen skull att de kommer klara av att hantera en livskris när det drabbar dem.

Richard Quest ser det som sin största uppgift att vända ekonominyheter till något kul och intressant. Han är karismatisk i sitt sätt att prata, lägger ofta in konstpauser för att sedan höja rösten och ställa retoriska frågor med efterföljande svar. Under intervjun ber han då och då sin pressassistent leta efter faktauppgifter han inte har i huvudet med orden "Google that for me". Precis som i tidigare intervjuer använder han sig av mig som reporter för att förklara hur ekonominyheter ska göras roliga.

–Titta bara på din klocka. Har du köpt den? När du köpte den tittade du säkert på andra klockor. Du tog tid på dig att bestämma dig innan du fattade beslutet. Det är en ekonominyhet. Du köpte den för pengar som du har jobbat för och innan du köpte den tänkte du efter. Det är business news.

– De flesta av mina tittare bryr sig inte om att du har köpt den där klockan. Vad de bryr sig om är vilka trender som gjorde att du köpte den. Varför köpte du just den? Vad berättar den om dig? Köper folk mer klockor? Lägger de mer pengar på klockor? Betyder det att ekonomin går bättre? Det visar att ekonomi och nyheter berör oss i det vardagliga livet. Vi kan inte leva utan syre, mat och vatten. Men vad som är viktigast utöver det är hur du tjänar och spenderar dina pengar.

För att CNN ska behålla ställningen som en av världens största nyhetskanaler har en ny strategi införts. Richard Quest beskriver den som en multifasetterad strategi som kallas "News First"-strategin.

–Vi frågade oss om vi hade tillräckligt med nyheter, om vi hade för många program och om vi hade tillräckligt med live-nyheter. Målet blev att täcka in nyheter med fler live-sändningar. Titta bara på det här året – vilket år! Vi har haft det försvunna planet MH370, krisen i Ukraina, strider i Ukraina, ryska sanktioner, inbördeskriget i Syrien, ISIS, klimatfrågan, dödsskjutningen i Ferguson och vulkanutbrottet i Japan för att bara nämna några. Varje år förväntar vi oss ett visst antal jordbävningar, ett visst antal katastrofer, ett visst antal krig och ett visst antal betydelsefulla dödsfall. Men vi förväntar oss inte så här mycket. Vi har inte budgeterat för så här många stora nyhetshändelser. Alla de här händelserna kastar helt och hållet om den planerade agendan. Men målet måste alltid vara detsamma – att täcka allt och ständigt ha bevakning.

Hur förhåller ni er till att använda sociala medier som nyhetskälla?
– Vi använder sociala medier hela tiden! Låt mig sätta det i perspektiv, rapporterar vi om det som sker på sociala medier? Nej, inte nödvändigtvis. Jag bryr mig inte om ifall ett tips kommer från någon på gatan som viskar "har du hört om det här", någon som ringer, någon som Twittrar till mig eller om det når mig genom sociala medier för att folk pratar om det. Vi tar in allt som är skit och allt som är bra – för vi kan inte veta vad det är förrän vi kollat – sen "silar" vi det på precis samma sätt som vi hade gjort med vilken annan nyhet som helst.

Borde traditionell media ta efter sidor som Buzzfeed och paketera nyheter på ett liknande sätt?
–Nej, i så fall måste det göras på ett intelligent sätt. Jag såg en lista om de 10 farligaste platserna för turister i världen. Det var rent skit. Det fanns inget journalistiskt arbete bakom utan hade bara kastats ihop. Vem hade egentligen sammanställt listan? Fanns det några empiriska bevis på att den stämmer? Eller är det bara en grupp människor som sitter runt ett bord och ber varandra skriva listor? Oavsett om det har gjorts en enkät så undrar jag vad det egentligen har för värde.

– Buzzfeed gav deras politiske redaktör sparken efter att han anklagats för plagiat. Det som var intressant med den händelsen var att det nya Buzzfeed sakta började röra sig mer mot mer traditionell media. Vad vi alla har lärt oss i det stora informationsflödet är att det primära alltid kommer vara att leverera kvalitet.

När Richard Quest får frågan om vad han tänker om Snowden-affären ser han först oförstående ut.

–Menar du Snowdon, det högsta berget i Wales?

Han säger att han inte vill ta ställning i en nyhetsstory men förklarar ändå sitt resonemang.

–Om man tittar på allt material som han tog och på sättet han tog det på så var det uppenbart att han hade en agenda. Han tog inte bara några få dokument utan skapade en hel webbsida där han visade allt. Jag vet inte om Edward Snowden försökt få ledare att lyssna på honom innan han läckte dokumenten eller om han bara gjorde det. Ingen av oss var väl särkilt förvånade över vad NSA höll på med.

Med Wikileaks var det annorlunda, menar Richard Quest.

–Ingenting stort kom ut ur det Julian Assange gjorde. Diplomater måste ha möjlighet att utföra sina jobb, vilket också innebär att de ska kunna skicka hemliga meddelanden fram och tillbaka med uppriktiga åsikter. Vad var syftet att läcka 10 000-tals hemliga dokument? Om han hade sållat bland dokumenten och visat att här är de som visar att regeringen inte sköter sig, och det här visar att regeringen har ljugit för oss under de senaste 10 åren och det här dokumentet visar att regeringen faktiskt fortsätter att bryta mot lagen, då hade det varit en annan sak. Det enda som Wikileaks har lett till är att diplomater inte kan göra sitt jobb.

FAKTA/RICHARD QUEST
Ålder: 52
Född: Liverpool, England
Bor: New York, USA
Karriär i korthet: Arbetade 15 år som USA-korrespondent för BBC, varit nyhetsankare på CNN International i 14 år, leder programmen Quest Means Business och CNN Business Traveller Show.

Susanna Sköld

Ämnen i artikeln:

CNN

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.